En bra artikel om bildningens betydelse

I tidningen Syre fanns nyligen en bra artikel av Valdemar Möller om bildningens betydelse för de nordiska ländernas utveckling under 1900-talet, (länktips se nedan). Möller skriver om Lene Rachel Andersen och hennes bok ”The Nordic Secret”. En central tanke i Andersens bok är att i Norden försöker vi att utbilda barnen till att tänka själva, inte i första hand till att kunna återge på det sätt som någon vuxen, en lärare eller läroboksförfattare föreskriver. När barn ser uppgifter ur flera perspektiv och kanske hittar lösningar out-of-the-box lär de sig att tänka på ett innovativt sätt. Problem kan på så sätt stimulera till nytänkande och till bättre resursanvändning. Problemlösning handlar ju ofta om att hitta en ny nivå för att beskriva samband och fördelar.

Alla behöver kunna hitta sin roll i livet och vilja ta ansvar
På ett annat sätt än när vi enbart mäter prestation eller resultat som om det ekonomiskt, kortsiktigt, fördelaktigaste alltid är att föredra. Ju fler som kan komma med idéer desto bättre. Och också möjliggöra ansvarstagande. Det är helt avgörande att vi inte släpper taget om utvecklingen och litar på att Big Tech, AI eller något liknande ska lösa alla våra problem. Det anslaget, förmågan och viljan att ansvar och att några, eller egentligen alla, får chansen att hitta sin roll i livet är viktiga komponenter för framtiden.

Det gäller att kunna orientera sig
Det finns flera skäl till att hålla fast vid denna ”Nordic Secret” så som utvecklingen ser ut just nu. Det blir allt viktigare att hålla reda på vad som är sant och falskt. Desinformation och missvisande påståenden förekommer allt oftare i den offentliga debatten. Med stöd av artificiella hjälpmedel och horder av automatiserade avsändare drunknar vi i allt från oförarglig reklam till samhällsfarlig desinformation. Att klara att hålla reda på vad som kan vara sant eller ej blir därmed allt viktigare. Då blir utbildningen avgörande och förmågan till egen omdömesbildning avgörande.

AI kommer att kunna förändra balansen mellan sant och falskt
Ännu viktigare blir detta nu när AI tar allt mer plats och det som på ytan ser ut att vara korrekt kanske medvetet eller omedvetet vinklas till att beskriva företeelser på ett icke korrekt sätt. Det gäller inte bara bildmanipulation, utan blir avgörande när datamängder med både korrekta och falska delar används för att generera statistik och belägga påståenden. Då kommer det att bli allt svårare att navigera i det offentliga samtalet.

Det sluttande planet
Redan George Orwell varnade på 40-talet för en utveckling, där det till slut blir farligt att hävda sanningen, när makthavare baserar sin position på en hårt vinklad verklighetsbeskrivning. Det är det sluttande planet som hotar när nu Trump och hans MAGA-rörelse utsett media till fienden, i alla fall om de inte håller med honom. Och av universiteten kräver Trump anpassning, annars får de inga statliga anslag. Det går fort att ersätta ett öppet och demokratiskt samhälle med ett auktoritärt styre, där sanningen sätts på undantag. Det är mot bakgrund av den utvecklingen vi måste se till att undervisningen står fri och bygger på en människosyn som främjar det fria ordet och den fria viljan, självklart med tillägget att samarbete går före konkurrens.

Länktips: https://tidningensyre.se/2025/15-mars-2025/brinner-for-bildning-och-fritt-tankande/

Ägarlägenheter är en dålig idé

Bortom alla rubriker om Trump, matpriser, krig och konflikter finns det saker som rullar på i de processer som det är tänkt. Det finns en statlig utredning som kom i höstas med det tydliga numret 2024:83, som behöver uppmärksammas. Den föreslår, återigen, att det ska bli enklare att bilda ägarlägenheter. En tidigare utredning i slutet av Reinfeldt-perioden försökte samma sak och nu vill Tidöregeringen testa idén igen.

Ett särintresse paketeras som ett ”vi”
Den här gången har utredaren samlat ett antal bostadspolitiskt kunniga aktörer så att texten kan skrivas i ”vi”-form. T.o.m. Hyresgästföreningen satt med vid bordet och blev på så sätt del av det försök till legitimering utredningen vill ge sken av. Till HGF:s försvar ska sägas att det finns ett par sidor med avvikande åsikter i en bilaga till utredningen, men det är ändå ganska märkligt att hyresgästföreningen lägger tid på att medverka i något som knappast på något sätt kommer att kunna gynna hyresgäster i Sverige.

Snabba vinster är tydligen viktigt för Tidögänget…
Ju mer man läser i utredningen desto tydligare blir det att upplägget syftar till att ett fåtal personer möjlighet att tjäna pengar på ägande av en bostad. Det kommer bli näst intill omöjligt att använda ett hyreskontrakt via en ägd lägenhet i den traditionella bytesmarknaden. Ägaren kan när som helst göra anspråk på sin bostad. Men det allra värsta är att systemet med ägarlägenheter i ett slag skulle kunna öppna för en flodvåg av nya erbjudanden som påminner om AirBnB, där innehavaren av en bostad kan göra snabba pengar på olika uthyrningsalternativ.

Markandstänket är tydligen viktigare mänskliga rättigheter
Det är marknadstänket som helt dominerar upplägget och utredningen glömmer självklart bort att den svenska regeringsformen i första kapitlet, andra paragrafens första stycke mycket tydligt ålägger det allmänna att erbjuda en trygg bostad åt medborgarna. Motivet att kunna tjäna pengar på människors behov av bostad övertrumfar på så sätt den svenska regeringsformen och även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som också nämner rätten till bostad.

Vad kommer i kölvattnet på detta förslag?
Utredningen bagatelliserar omfattningen och kostnaderna för de tvister som lär uppstå när lägenhetsinnehavare tror sig kunna slippa täcka gemensamma kostnader för en fastighet. Utredningen tonar självklart också ner de uppenbara riskerna med exploatering av typen bordellverksamhet, tillfälliga boenden för gästarbetare osv. Just för att bostadsmarknaden ser ut som den gör i flera kommuner borde det vara självklart att inte undanta bostäder från den traditionella hyresmarknaden.

Remisstid till den 21 april
Det finns ett stort antal invändningar, men de vill jag inte lista här. Då blir texten alldeles för lång. På ett principiellt plan handlar utredningen om att rätten att tjäna pengar på sin ägda bostad ska vara överordnad rätten till en bostad överhuvudtaget. Det duger inte 2025. Förslaget bidrar inte till en hållbar utveckling. Tvärtom. Den som vill läsa utredningen kan hitta en länk nedan. Det finns en remisstid som går ut om ganska exakt en månad, 21 april. Det vore bra om ett lagförslaget sågas av så många som möjligt.

Länktips: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/12/sou-202483/

Två intressanta länkar som ger lite hopp

Det som pågår i USA just nu påverkar hela världen. Världen har inte sett den här typen av förändring på mycket länge, där självklarheter plötsligt är osäkra och där lojaliteter och identifikation snabbt skiftar. Det bubblar upp till ytan sådant som troligen legat och pyrt under en längre tid.

Russell Razzaque ger en förklaring
För att förstå mer av samhällsutvecklingen, både i USA, Europa och här på hemmaplan är det intressant att ta del av en förklaring som Dr Russell Razzaque ger i ett videoklipp (Länk se nedan). Han betonar tre osäkerheter, som han menar hänger samman och som tagit sig uttryck dels i Brexit, dels i hur Trump kunde bli vald och vald igen. Det är ett intressant inlägg eftersom han kopplar ihop människors vilsenhet och osäkerhet med hur MAGA-rörelsen skickligt lyckades kanalisera denna osäkerhet. Han har också en intressant tanke kring hur motståndet behöver organiseras med en form av verklig och fördjupad demokrati.

Ett tillägg till hans inlägg
Jag skulle vilja addera att det är civilsamhällets roll att få människor att samarbeta som är avgörande. Vi har en tradition i Sverige av att lösa de gemensamma utmaningarna genom att prata ihop oss, se till att vi möts under ordnade former, skriver protokoll och tar ansvar för det som går att lösa på lokal och gemensam nivå. Byalagen och föreningslivet, studieförbunden och allt det ideella arbete som görs ute i landet är en stark och viktig resurs för att få den lokala demokratin att fungera. Passivitet och ”nån-annanismen” ska inte segra, och heller inte detta att beskylla en utpekad grupp för alla problem.

Norm Eisen är en förebild
Ett annat exempel på hur motståndet ser ut framgår av intervjun med en federal åklagare som inte tvekar att ta upp kampen mot Trumps och Musks olagliga metoder. (Länktips nedan). Det finns hopp, det finns folk som förstår vad som behöver göras. Och gör det.

Länktips: Russel Razzazue förklarar de bakomliggande mekanismerna till varför Trump lyckats. Och ger lite förslag på hur hoten kan begränsas. Här:
https://www.youtube.com/watch?v=074gEsTCLMY

Länktips: Brian Tyler Cohan intervjuar Norm Eisen, som är en av de federala åklagare som står upp mot Trump och driver processer som hjälper de drabbade att återfå sina jobb när de blivit oriktigt avskedade av Trump/Musk. Här: https://www.youtube.com/watch?v=RORpqUNambM

Orden spelar en särskild roll

I dagarna är det tre år sedan min far gick bort. I decennier ägnade han en stor del av sin lediga tid åt knep och knåp. Under pseudonymen Lasse Knepson publicerade han kluriga kryss i Nötknäpparen, skapade svårlösta problem och höll hjärncellerna sysselsatta hos läsare och lösare. För tio år sedan gav han mig chansen att ta över några av de regelbundet publicerade alstren i Hemmets Journal, något som jag fortsatt med sedan dess. Orden håller igång hjärnan och det roliga för mig är att skapa, inte att lösa. Att det går att få betalt för alstren är kanske förvånande när nu AI klarar att formulera så mycket. Korsordsmakarnas förening håller emot för att få förlagen att fortsätta vilja ha människoskapade alster. Vi får se hur det går. Så länge köparna gillar utmaningar som håller hjärnan i trim finns det nog en marknad.

Det är ett kallt samhälle som tar plats
Ordens betydelse ska inte underskattas. Även om vi inte har krig, sa Kristersson, har vi inte heller fred. Vi behöver ha is i magen och hålla huvudet kallt, brukar samma regering hävda. Det är lätt för dem att säga, som kan plocka fram rätt tempererat vin ur sin vinkyl och ha lagom med is i drinken före maten. Flertalet lever under helt andra villkor. Det är inte bara magen som fryser numera. Hela kroppen, biståndet och många bidrag fryser inne och numera är det själva samhällsklimatet som är isande kallt. Skälet är att de gemensamma resurserna skärs ner samtidigt som skatteavdragen för de rikaste växer. Det drag som vanligt folk förknippar med ROT är när tanden måste dras ut och behöver följas av fyllning eller fylla.

Kristersson hukar sig istället för att stå upp bakom Danmark
Det är inte ett avvaktande ledarskap vi behöver nu, Kristersson. Det är tydlighet. Ställ upp bakom Danmark och förklara att i Norden viker vi inte ner oss för att någon främmande makt gör anspråk naturresurser som de tycker sig ha rätt till. Koloniala fasoner hör dåtiden till. Nordisk samverkan borde vara självklar nu när kartorna ─ bokstavligen ─ ritas om. New York får väl snart kallas West Moscow.

Ytterhögern vill konfrontation
Hur orden spelar roll påminde mig Jan Guillou om i en krönika, där han pekade på hur noga det har varit att inte kalla det tragiska som hände i Örebro för en terrorhandling. Skolskjutning var det, sades det. Och så pekar Guillou på att skaffar man sig jaktlicens och skjutvapen för att skada andra människor är det ett planerat våldsdåd i syfte att skrämma, skada och döda. Samtidigt ska vi inte föra diskussionen på det sätt som antidemokraterna vill. Efter riksdagsvalet 2018 höll SD:s dåvarande gruppledare, (gruppeldare höll jag på att skriva), ett tal till de mest trogna av väljarna som kunde summeras i uppmaningen ”Segra eller dö”. (Länktips se nedan). Ytterhögern söker hela tiden konfrontation och använder orden för att bygga upp motsättningar och rädslor. Så vi ska undvika deras favoritbegrepp när vi talar om samhällets utveckling. Det är inte mer polarisering som behövs, det är inte mer antagonism eller oresonlighet som löser problem. Det är samverkan och en gemensam världsbild.

Falsk information bidrar inte till att utveckla demokratin

Överdrifter säljer
Tyvärr spelar media med i detta upphetsade tonläge, eftersom de vet att katastrof säljer bättre än svårighet, kontraster och svart-vita exempel är lättare att få klick på än resonerande förklaringar. Känslostyrda aktiviteter skapar snabbare reaktioner än logiska utläggningar. Överdrifter går hem, medan nyanserade sanningar inte skapar samma reaktion. Det är därför det är så skadligt när den politiska reklamen går över gränsen som i fallet med moderata affischer, där vindkraftverk står några få meter från badstranden. Sådana annonser skadar tilltron till de politiska budskapen. (Och illustrerar också hur svaga argument man har på anti-vindkraftssidan, när det bara är dylika överdrifter som återstår för att försöka vinna debatten…)

Varsamhet men också användbarhet
Vi måste vara varsamma med orden, precis som vi behöver vara varsamma med hur vi behandlar våra vänner och personer som vi inte betraktar som vänner. Risken är annars att vi i onödan bygger in oförsonlighet och fiendskap i relationer, som hade kunnat fungera som bryggor för ökad förståelse. Meningsmotståndare kan vara bra att ha, eftersom deras argument, om de är rimliga, kan vässa den egna argumentationen och på så sätt göra frågeställningen ännu tydligare.

Länktips: https://www.gp.se/nyheter/sverige/sd-toppens-utspel-seger-eller-dod.5f46360e-7515-40ea-b688-01427a481919

Vad vi behöver mer eller mindre

Nu byter världen riktning och vi förlorar tidigare hörnstenar i synen på säkerhet, balans mellan stormakter och vem vi kan lita på. Nu blir det ännu viktigare att orientera sig i flödet av sanningar, överdrifter, felaktigheter och osanningar. Världens rikaste man, Elon Musk, satsade 280 miljoner på att få Trump återvald och har belönats med en central roll i den nya regimen i Washington. Samtidigt avskedar han de personer som hade som uppgift att kontrollera korruptionen i statsapparaten och säkerställer att hans Starlink får nya miljarder i statligt stöd. Hade någon skrivit en bok med detta som manus hade boken refuserats av förlagen såsom varande världsfrånvänd och irrelevant. Men där är vi.

Realtidskorrigering
Desto viktigare att vi håller fast vid sådant som kan skapa ordning och rimlighet i vår världsuppfattning. Ett exempel är faktakontroll i realtid, det som Macron ägnade sig åt vid presskonferensen med Trump och som fått en del uppmärksamhet. (Länktips nedan). Det är säkert inte alla som skulle göra det som Macron gjorde, men det är viktigt. Och man skulle önska att det var fler av politikerna i debatten här hemma och annorstädes som följde det exemplet. Inte minst är det viktigt att journalister är så pålästa att de omedelbart kan fånga felaktigheter och rena lögner på ”studs”. Det är alltför ofta som lögner och felaktigheter förbli oemotsagda.

Statsmannamässighet
Ett annat lysande exempel på vad vi behöver mer av är den korta tal på fyra-fem minuter Finlands president Alexander Stubb höll häromdagen i Kiev, när Europas ledare var samlade för att ge sitt stöd åt Ukrainas ledare Zelenskyj. Det var statsmannamässigt, tydligt, engagerat och sakligt det Stubb sa. Ingen kunde tvivla på innehåll och innebörd av det han sa. Det var en typ av ledarskap vi skulle behöva se mer av även i vårt land. (Länktips se nedan).

Cervenka försöker
Ett tredje exempel är att vi behöver fler journalister och författare som Andreas Cervenka, vars artiklar och böcker ofta bygger på väl gjorda undersökningar och som heller inte duckar för att förmedla obekväma sanningar, som många gånger pekar på orimligheter i det rådande systemet. Vi behöver den sortens faktabaserad och opinionsbildande inspel för att inte drunkna i all den desinformation och irrelevanta distraktion som vi hela tiden matas med. (Länktips till Cervenka-inlägg, se nedan).

Ett bekymmer är ”bensinpunps-argumenten”
Ett bekymmer som finns med vårt demokratiska valsystem är att det är svårt att vinna väljarnas förtroende på en kommunikation av hela bilden. Ingen vill t.ex. gå till val på förslag som uppfattas som uppoffringar, eller där nedskärningar och försämringar drabbar väljaren. Istället får vi motsatsen: Man säljer in ”billigare bensin vid pump” och annat som man vet kommer gillas av gemene man. Trots att allmänheten egentligen vet att det är fel. Men väljarna räknar med att ”någon annan” ska stå för kostnaden eller att ”det där får politikerna lösa – vad har vi dem annars till?”….

Sanningssägare har svårt att få röster
Sanningssägare har svårt att få röster. Bara om en pålaga uppfattas att den fördelas någorlunda rättvist kan den få gillande. Vad som är rättvist är naturligtvis olika från person till person. Men här finns ett kommunikationsproblem om vi ska försöka välja ansvarstagande politiker som säger som det är och som vill göra något åt den situation man beskriver. Låt oss hoppas att vi får fler som Macron och Stubb att välja till ledande positioner, i alla fall med deras kvaliteter – inte självklart med deras politiska prioriteringar.

Länktips: Macron korrigerar Trump: här

Alexander Stubb i Kiev: här

Cervenka-inlägg: här

Freden handlar om att bejaka

Finns det en fred bortom alla strider, alla vapen och allt maktbegär? Det fanns en tid då fred och försoning fick ta plats. I mitten av 1900-talet tog icke-våldstanken plats och Gandhi personifierade en fredlig utvecklingsprocess, som senare tyvärr inte fått så många efterföljare. I vår egen svenska historia gjorde Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Folke Bernadotte, Ulla Lindström och flera andra viktiga insatser. När minnena av Andra Världskriget bleknade bort minskade också till viss del engagemanget för en fredlig utveckling. Annat blev viktigare.

Några personer har tagit plats
Glimtvis har svenska och nordiska röster tagit plats på världsscenen. I FN banade Trygve Lie väg för Hammarskjöld i en svår uppbyggnadstid för FN. Senare gjorde Gro Harlem Brundtland sin historiska insats på 80-talet, när hon lade grunden till ett globalt ramverk för en hållbar utveckling med sin rapport ”Vår gemensamma framtid”. Det var den som senare fick ett viktigt möte i Rio de Janeiro 1992 att bli en milstolpe i historien. Dessförinnan hade Olof Palme tagit plats som en av få tydliga politiker som kritiserade Vietnamkriget. Hans Rosling, professor med ett särskilt fokus på global hälsa fick ett stort genomslag för 10-15 år sedan, framför allt genom sitt pedagogiska sätt att synliggöra och lyfta en positiv utveckling, som i och för sig kritiserades för att vara selektiv. Och så Greta Thunberg, förstås, som med sin tydlighet och skärpa tog plats på världsscenen när beslutsfattarna tvekade, och fortsatt tvekar, kring beslut för att vända utvecklingen i klimatfrågan. Vi har några personer som gjort internationellt avtryck för en fredligare värld. Men det tycks inte räcka och inte heller hjälpa.

”Make the world worse…”
Tyvärr har utvecklingen på senare tid snarast gått i en anti-fredlig riktning. Det är aggression, angrepp, krigshandlingar och våld som tar stor plats på världsscenen. Politiska ledare väljs inte för att de vill hitta bra kompromisser och samlevnadslösningar utan för att de ”står upp för” en viss grupp väljare och anstränger sig att organisera världen utifrån de egna behoven, inte utifrån ett perspektiv som skulle kunna vara bra för alla.

Jämförelse med förälderns behandling av sina barn
Om man som förälder skulle bete sig likadant skulle det bli tydligt: Att ett barn hela tiden favoriseras medan ett annat barn får nöja sig med bråkdelar av det som syskonet får. Vilken förälder skulle med gott samvete och skryta med att man särbehandlar sina barn? Översatt till ledarskapet på den politiska scenen: det är orimligt att särintresset hela tiden ska gå före allmänintresset. Egoism leder till konflikter. Vi behöver ledare som kan motivera goda kompromisser och samförståndslösningar, där lösningarna optimeras på en sammanvägd nivå.

Det mänskliga mötet och bejakandet är avgörande
Så hur får vi fred i världen? Tyvärr är mer upprustning, mer vapensystem och mer militärer det världen just nu tycks satsa på. Och det som vi för 15 år sedan trodde skulle kunna bana väg för folkliga resningar och social sammanhållning, när sociala medier började ta plats, har ju visat sig att de utvecklas till propagandakanaler för en girig maktelit. Tidigare Twitter, numera X, har under Elon Musks tid blivit allt mer ointressant och även Facebook har tappat i attraktivitet. Det mänskliga mötet och mänskliga kontakter är fortsatt viktiga för att åstadkomma den samsyn och de gemensamma lösningar som kan vända utvecklingen. Vi måste lyssna och bejaka varandras konstruktiva förslag så långt det är möjligt.

Under ytan
I nyhetsflödet nämns att SD har svårt att acceptera inskränkningar i vilka vapen som folk kan få licens för. De halvautomatiska vapen det handlar om har ingenting med viltjakt att göra. Det är snarare så att det finns människor som av olika skäl vill beväpna sig och dessa återfinns sannolikt i stor utsträckning i den krets väljare som stödjer SD. Antidemokrater som gärna ser en framtida folklig milis ser naturligtvis lokalt beväpnade grupper som en tillgång. Kraschar livsmedelsförsörjningen och/eller banksystemet kommer det att bli oroligt, uppstå plundring m.m. Då vill naturligtvis de auktoritära krafterna ta över. I skuggan av det civila försvar som Tidögänget vill forma finns risken att det skapas utrymme för detta. Den blåögdhet SD-företrädarna gärna ser som självklar i Sverige får inte tolkas symboliskt. Blåögda väljare blir lätt förda bakom ljuset.

Länktips: Svenska freds i Göteborg: https://www.svenskafreds.se/engagera-dig/lokala-grupper/goteborgs-lokalforening/

Peace av och med Merit Hemmingsson, några minuters musik värd att lyssna till: https://www.youtube.com/watch?v=9KYplpZZPQQ&list=RDL7D8jz60fFc&index=12

Ett givande möte för regionpolitiker

Det blir närmast förlamande att försöka skriva något mot bakgrund av det som hände i Örebro, där tio oskyldiga människor fick sätta livet till. Ord som börjar på o räcker nästan inte till: ofattbart, ohyggligt, otäckt, oerhört, osannolikt, omskakande, oriktigt, orättvist, okristligt, omänskligt, osvenskt, ociviliserat, olidligt, ovanligt…. Som sagt orden räcker inte till. Det våldet och terrorn vill är att skrämma oss, få oss att passiviseras och misstänka varandra. Men när den första förlamningen har släppt inser man hur viktigt det är att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle, en framtid för nästa generation och nästnästa. Så även om livet inte är riktigt detsamma måste vi orka leva ungefär lika fokuserat som tidigare.

En av många patientorganisationer
Jag är medlem i Neuroförbundet. Inte för att jag har ALS eller MS eller någon sådan diagnos. Det är nästan tvärtom. Jag har några störande symptom, men ingen tydlig diagnos trots diverse undersökningar. Med medlemskapet stöttar jag forskningen på området. Neuroförbundet i Västra Götaland har 1100 medlemmar och ett knappt hundratal av dessa samlades den 6 februari 2025 på ett konferenshotell för att lyssna till en kunnig läkare och för att själva bidra med historier och erfarenheter. Inbjudna var också Västra Götalands regionpolitiker från de partier som sitter i regionfullmäktige. Två av partierna var inte där.

Intensiv rehabilitering gör stor skillnad
Temat för mötet var rehabilitering och specifikt värdet av att patienter får möjlighet till perioder av intensiv rehabilitering under ett par veckor. Inbjuden talare var Ann Sörbo, som är specialist inom rehabiliteringsmedicin och mångårig erfarenhet av att möta patienter, där just rehabiliteringen spelar en avgörande roll för livskvaliteten. Flera av de drabbade fick också berätta om nyttan med sin rehab.

Mina anteckningar från föredraget
Det finns en definition som Socialstyrelsen har på sin hemsida, men på ett annat plan handlar det om att upprätta personers värdighet. Viktigt är också hur samspelet med omgivningen kan stärka personen i fråga, att kunna vara livsdeltagare och under en period få stå i centrum för olika insatser. Just teamets roll betonades extra mycket och de synergier som kommer fram när flera olika specialister samverkar runt en person. Målet med en behandling kan vara att just sätta nya mål i livet, kanske hitta nya vägar framåt. Ann Sörbo betonade att bara om personen i fråga uppfattar målen som viktiga kan något hända. Meningsfullheten uppstår när målen också känns realistiska.

Realistiska och möjliga mål
Med exempel från behandlingar fick vi höra om en drabbade person som satte som mål att inom sex månader kunna sitta på isen i Finland och pimpelfiska. Och det var en person som satt i rullstol. Och det gick. Vi fick se bild på en pimpelfiskande kvinna. Överhuvudtaget spelar den sociala kontakten och omgivningen en stor roll. Resultaten från forskning visar också hur arbetsminnet förbättras, hur fysisk träning bidrar till att utveckla hjärnan och även hur musik kan hjälpa till att lindra smärta. Hjärnan tycker om att lyckas, som hon uttryckte det.

Utomhus, rum med utsikt, gruppaktiviteter…
Att kunna arbeta i trädgårdslandet, att ha ett rum med ett fönster mot naturen ger en snabbare återhämtning. Överhuvudtaget är utomhus aktiviteter viktiga, liksom att mötas i grupp och att förstå att man kanske inte är ensam om en viss situation.. Dans och ridning nämndes också, liksom vikten av att få skratta och ha roligt, mycket beroende på personalens attityd. Det handlar om framtidstro och att känna stödet från andra människor. Och jag noterade i mitt anteckningsblock att allt detta gäller även utan någon sjukdomsdiagnos. Vi behöver ett samhälle som genererar positiva utvecklingskrafter och stärker individer, inte minst seniorer.

Faktor nio som inte syns
När deltagarna bidrog med egna tankar nämndes också hur viktigt det kan vara att rehab-behandlingen bromsar ett förlopp. I jämförelse med Skåne var det någon som nämnde att ansökningsformuläret i Västra Götaland är onödigt komplicerat. Det fanns också berättelser som tydligt beskrev hur den drabbade lätt hamnar i en slags dragkamp med sjukvården, där det ofta blir individen som får orka motivera den hjälp som man har behov av. Moderatorn för kvällen betonade den samhällsnytta rehab gör genom att den drabbade ofta kan minska sitt behov av hemtjänst. Ann Sörbo nämnde siffran att en krona i rehabkostnad ger en samhällsbesparing på nio kronor. Och då kan jag ju konstatera att dessa nio kronor som aldrig uppstår i någon bokföring är osynliga och därmed så svåra för beslutsfattarna att ta hänsyn till. Det är som med självdragsventilation, system som sparar energi syns inte i någon kolumn.

Tappa inte bort de anhöriga
Avslutningsvis fick de sex politikerna beskriva sin roll i Västra Götalands politiska styrning och vilka intryck de tog med sig. Jag tror det blev väldigt tydligt att personer med olika neurodiagnoser är en utsatt grupp och att ännu mer uteslutna är de anhöriga, som ofta gör ett helt osynligt och obetalt arbete på heltid. Något sorts stöttningssystem för anhöriga som tar ett stort ansvar för hemma-vården behöver vi ha. Om inte annat för att ge dem det erkännande de förtjänar.

Tidögänget har otur, eller…?

Verkligheten måste kännas besvärlig för Tidöregeringen. Två av de senaste dagarnas händelser belyser detta mycket tydligt. Det ena exemplet handlar om hur feltänkt det är att underordna miljöfrågorna näringslivets behov. Det andra exemplet handlar om hur det fortsatt idoga arbetet att dela in det svenska folket i ”vi-och-dom” undergräver den totalförsvarsambition civilförsvarsministern ger uttryck för. De har inte otur, ministrarna i fråga. De har väl helt enkelt inte gjort rätt analys när de en gång i tiden gav sig in i politiken.

Marknaden vet bäst, eller?
När Tidöregeringen tillträdde lade de ner det självständiga miljödepartementet och satte näringslivs- och energiministern Busch som chef för det departement som också skulle hantera miljö och klimat med Pourmokhtari som minister för dessa frågor. Eftersom de hade haft svaret ”ny kärnkraft” på alla miljö- och klimatfrågor som kommit upp under valrörelsen kändes det säkert rimligt ur deras perspektiv. Men när man tydligt väljer att stimulanser till marknadens aktörer ska vara överordnade det regelverk som kontrollerar samma marknadsaktörer har man inte förstått politikens roll i relation till näringslivet.

Miljödepartementet borde vara överordnat
Det enda rimliga vore att göra precis tvärtom. Att ett miljödepartement under en kunnig miljöminister görs till chef över näringslivsdepartementet. Hur viktigt det är att politiken sätter ramarna för marknadens aktörer har vi kunnat se i närtid när EU nu får in 6 miljoner småförsändelser per dag, till stor del baserat på internethandel med Kina. Eftersom tullfrihet råder för dessa småpaket fylls nu de europeiska hemmen med farliga produkter, som tillverkats utan kontroll av ingående ämnen och utan att det finns något sätt att hålla koll på arbetsvillkoren för arbetarna.

Den eviga tillväxten anses viktigare än att kontrollera marknaden
Den överproduktion och överkonsumtion som följer i kölvattnet på det eviga ropet på ”evig tillväxt” från de partier som vill underställa miljöfrågorna näringslivsperspektivet är den baksida av myntet de aldrig vill tala om. Frihandel innebär tullfrihet och laglig import av sopor till fattiga länder. Cynismen grinar oss alla i ansiktet samtidigt som vi intalas att mer av samma elände är det som behövs.

Det är nästan synd om Bohlin
Ännu mer motsägelsefullt blir det när civilförsvarsminister Bohlin ska få oss alla att upphöra att vara ”extrema individualister” och istället tänka oss ”ett större vi”, som han formulerade det. ”Totalförsvaret är en uppgift för oss alla”, betonade han. Känslan av att tillhöra ett större vi, och att vilja bidra till det gemensammas bästa är inte ett kärnvärde som går att förknippa med den egoism och den sortering i vinnare och förlorare som hela det marknadsbaserade samhället mynnar ut i. Det är nästan så att man tycker synd om Bohlin när han ska försöka få sina sympatisörer att upptäcka att solidaritet, tillit och gemenskap är grundbultar för ett samhälle som håller ihop.

Förakt för engagemang och kunskapssökande
Tidögänget gör vad de kan för att sabotera för civilsamhället, folkbildningen, folkrörelserna och ett levande underifrånperspektiv. I sociala medier målas från högerhåll ständigt bilden upp där kvinnogrupper, minoriteter, fredsrörelsen, miljörörelsen, aktivister och människor med ett starkt engagemang misstänkliggörs och förlöjligas. Att ta ansvar för sin framtid och sin miljö ses som negativt. Att kämpa för framtida generationers villkor misstänkliggörs dagligen i olika sammanhang. När Greta Thunberg var som mest i ropet möttes hon av Åkessons föraktfulla och vetenskapsförnekande åsikter. Det partiets svans fortsätter att håna och förlöjliga de unga människor som vill ta ansvar för framtiden.

Folkrörelser och engagemang byggs underifrån
Det kan vara intressant för Bohlin att fundera på vad som utgör ryggraden i den nuvarande oppositionen. Centerpartiet med sin starka koppling till landsbygdens byalag och folkrörelser. Vänsterpartiet med historiska band till hyresgäströrelsen och en stark sammanhållning bland gruvarbetare och andra grupper som utnyttjats av cyniska profitörer med sin sympatier hos Bohlin och hans parti. Socialdemokraterna med en stor facklig gren, med kopplingar till Folkets Hus, COOP och många andra gemenskaper. Och Miljöpartiet som uppstod som en logisk följd av miljörörelsens och fredsrörelsens framväxt på 70-talet. Alla dessa partier har en självklar koppling till det kollektiva och identitetsskapande ”vi” som Bohlin nu vill frammana och lyfta fram.

Vill Bohlin ta hjälp av antidemokrater?
När SD får genomslag i Tidögängets politik för sin splittrande syn på vem som är svensk kontrasterar det tydligt mot Bohlins önskan att bygga ett ”större vi”. Är det ett ”större dom” han också vill ha? En klyfta som kan utnyttjas av landets fiender till att sprida desinformation och att hjälpa en illasinnad makthavare i ett annat land att påverka demokratiska processer? Tycker Bohlin det är lämpligt att Elon Musk stödjer AfD inför det tyska valet? Är det mer av Putin- och Trumpvänliga auktoritära och antidemokratiska krafter Bohlin vill att Sverige ska samverka med inom EU och NATO? I sitt tal vid Folk och Försvar gjorde Bohlin liknelser med de timmerstockar som han sett flyta förbi sitt köksfönster vid en älv. Kanske har han missförstått innebörden av att definiera sig som stockonservativ.

Splittringen fortsätter
Splittringen i vinnare och förlorare på Tidöregeringens skattepolitik, på avdragsrätten för ROT och RUT och alla andra förmåner för de rika skorrar falskt mot den bild av nedtonad individualism och egoism som Bohlin efterlyser. Och så länge Busch och Pourmokhtari låtsas att Marknaden vet bäst när det gäller samhällsutveckling och extrema vinster till storföretagen och blundar för miljöpåverkan kommer vi fortsätta att förvärra klimatkrisen och flera andra kriser. Ordet rättvisa kan Tidögänget inte stava till.

Länktips: Bohlins tal på Folk och Försvar: https://www.youtube.com/watch?v=j7f6fcVf43c

Det går så där för mänskliga rättigheter…

En hållbar utveckling förutsätter respekt för mänskliga rättigheter. Det är omöjligt att tala om hållbarhet när människors livsvillkor kränks och det inte finns en rimlig rättvisa för människor att leva sina liv i harmoni med omvärlden. Det finns organisationer som ser som sin uppgift att rapportera om hur illa det är ställt. Jag såg en sammanfattning av en av dessa (se länktips nedan) och borde naturligtvis läsa originaltexten. Men det är mycket man borde. Jag nöjer mig med att återge och kommentera en del av artikeln. Den som vill gå till källan kan hitta originalrapporten i länkarna nedan.

Först något om statistik, som har svårt att ge hela bilden
All statistik kan vinklas, eftersom den måste bygga på antaganden, indelning, förutbestämda kategoriseringar och vägningar av data. Hur minoriteter behandlas är ofta en gemensam nämnare, men det finns också korruption och andra mekanismer som skadar rättstillämpningen och hur villkoren kan se ut. Mycket börjar med hur skolan, sjukvården och de grundläggande funktionerna i ett samhälle är organiserade. All statistik blir på olika sätt en utvald bild av verkligheten, men ger ändå en viss vägledning för att förstå digniteten och allvaret i situationen.

Ur Civicus Monitor rapport december 2024

Obalans är bara förnamnet
Hur illa det är ställt med demokrati och mänskliga rättigheter framgår av bilden ovan. Enligt den kategorisering Civicus Monitor använder lever 30 procent av världens befolkning i ”stängda” samhällen, och bara mellan 3 och 4 procent i samhällen som de betecknar som öppna. Av världens 198 länder är det bara 40 länder som har mötesfrihet etc.

Civilsamhällets förmåga att fungera är avgörande
Krig och konflikter finns som bekant på flera ställen, men det finns självklart många fler länder med rapporterade och orapporterade fall där mänskliga rättigheter kränks. Journalister och människorättsadvokater är extra utsatta. Kvinnor likaså. En bild som framträder är att civilsamhället och strukturer för att främja civilsamhället är viktiga komponenter för att stävja problemen. Och att komma till rätta med utvecklingen, där sanning och lögn jämställs och fakta ersätts med alternativa sanningar.

Det går åt rätt håll i några länder, men…
I några länder går utvecklingen åt rätt håll. Grekland och Thailand har numera lagstiftning som ger rätt till samkönade äktenskap för att ta ett exempel. Artikeln nämner även vissa framsteg i Kazakstan och i Tjeckien.
Men på det stora hela är det oroande att grundläggande mänskliga rättigheter är åsidosatta och blockerade i så stor del av världen. Varför ska det vara så svårt att organisera en rättvis samhällsordning? Och nu kommer en ny fyraårsperiod i USA med en president som verkligen inte har det allmänt bästa i sikte. Med världens rikaste man i släptåg, som i sin tur lär ha egna mål i sikte. Utvecklingen i Tyskland, där Musk stödjer AfD, finns det all anledning att återkomma till. Tyvärr.

Länktips: Presentation av Civicus decemberrapport: https://www.democracywithoutborders.org/se/34570/civicus-endast-40-av-198-lander-har-ett-oppet-medborgerligt-utrymme/

Civicus december-rapport 92 sidor: https://civicusmonitor.contentfiles.net/media/documents/GlobalFindings2024.EN.pdf

En värderingskarta kan vara ett verktyg

Trots allt mörker finns det ljusglimtar att hoppas på. Det pågår till exempel en hel del forskning som kan göra skillnad om resultaten fångas upp på rätt sätt. Mistra finansierar ett program om hållbar konsumtion. Och delar av denna forskning har inte första hand konsumentens roll i fokus, utan ser mer på vilka styrmedel och förutsättningar som det offentliga kan använda. Och när jag tittar närmare på detta får jag upp intresset för det bland andra doktoranden Hanna Eggestand Vaughan på KTH forskar kring. (Se länktips).

En värderingskarta
Tillsammans med några kollegor har hon använt en värderingskarta, som illustrerar hur olika vi som individer och i grupp kan resonera och agera. Kartläggningen ger möjlighet att synliggöra skillnader och att öka förståelsen för varför beteende och prioriteringar ser ut som de gör, när det kommer till vad som är viktigt för oss konsumenter och medborgare. Kartan har tagits fram av professor Schwarz och The Common Cause Foundation. (Länktips till kartan i original, se nedan).

Värderingskarta enligt professor Schwarz och Common Cause Foundation

Värdet med att strukturera värderingarna
Det intressanta med kartan är hur den användas i olika sammanhang för att synliggöra våra värderingar och hur dessa hänger ihop på gruppnivå. Den forskning Hanna Eggestrand Vaughan håller på med har t.ex. visat att kvinnor tenderar att prioritera värderingar i det övre högra hörnet, medan många män snarare känner sig mer hemma i det nedre vänstra hörnet. För mig illustrerar detta också hur de politiska sympatierna nu för tiden tycks tendera att polariseras, så att (förenklat) män röstar höger och kvinnor mer vänster.

Var är vi, vart ska vi och vem ska leda oss dit?
Men forskningen stannar inte där utan försöker se vilka styrmedel och andra verktyg som det offentliga på nationell och lokal nivå kan använda för att bidra till en mer hållbar konsumtion. Greppet är intressant. För att förstå vad som kan göras måste man ha en tydlig lägesbild. Hur ser det ut? Först därefter kan man försöka sätta en målbild och definiera steg i riktning mot denna målbild.

Skillnaderna behövs, men samtalet måste fortsätta
En annan insikt tror jag är viktig att betona. Det är att skillnaderna i värderingar är värdefulla. Vi behöver bejaka olikheter och dynamik i ett samhälle. Bekymret är naturligtvis när skillnaderna leder till motsättningar och konflikt. Och när de bygger på helt skilda informationsflöden och när olikheterna inte väcker nyfikenhet utan snarare leder till avståndstagande och oförståelse. Tyvärr leder ju dagens ”nyhetsbubblor” och olika världsbilder till mer och mer klyftor, som i sin tur förstärker skillnader. Sociala mediers algoritmer förstärker det som tittaren redan valt att titta på. Man vill ju hålla kvar den lönsamma tittaren. Detta leder till svårigheter att föra en rimlig diskussion.

En podd att lyssna på
Just den hållbara konsumtionen är något som Hanna Eggestrand Vaughan och Emilia Arvidsson diskuterar i en podd (Se länk till nedan). Emilia arbetar med föreläsningar och inspiration kring köpfritt och minskad konsumtion. (Se även länk till Emilias hemsida nedan). Deras samtal är intressant om man är intresserad av att inte vältra över allt ansvar för den minskade konsumtionen på individen, utan också vill se olika styrmedel på plats.

Det handlar om att begränsa populismens skadeverkningar
Att dokumentera värderingar utan att nödvändigtvis sortera dem i ”goda” och ”mindre goda” värderingar skulle kunna vara en väg framåt för att överbrygga de skillnader som steg för steg ökar när populismen lockar med enkla svar på komplexa utmaningar och där nationalism och protektionism tycks bana väg för allt mer maktanspråk, våld och ─ ytterst ─ krig om världens resurser.

Länktips: Mistra Hållbar konsumtion: https://www.sustainableconsumption.se/om-programmet/forskargrupp/kthd2_p5m0489/

The Common Cause Foundation och värderingskartan: https://commoncausefoundation.org/_resources/the-values-map/

Podd där Emilia och Hanna diskuterar bl a värderingar: https://youtu.be/p66Wq2pqDuQ

Emilia Arvidsson: https://www.emiliaarvidsson.se/frelsningar