I dagarna är det tre år sedan min far gick bort. I decennier ägnade han en stor del av sin lediga tid åt knep och knåp. Under pseudonymen Lasse Knepson publicerade han kluriga kryss i Nötknäpparen, skapade svårlösta problem och höll hjärncellerna sysselsatta hos läsare och lösare. För tio år sedan gav han mig chansen att ta över några av de regelbundet publicerade alstren i Hemmets Journal, något som jag fortsatt med sedan dess. Orden håller igång hjärnan och det roliga för mig är att skapa, inte att lösa. Att det går att få betalt för alstren är kanske förvånande när nu AI klarar att formulera så mycket. Korsordsmakarnas förening håller emot för att få förlagen att fortsätta vilja ha människoskapade alster. Vi får se hur det går. Så länge köparna gillar utmaningar som håller hjärnan i trim finns det nog en marknad.
Det är ett kallt samhälle som tar plats
Ordens betydelse ska inte underskattas. Även om vi inte har krig, sa Kristersson, har vi inte heller fred. Vi behöver ha is i magen och hålla huvudet kallt, brukar samma regering hävda. Det är lätt för dem att säga, som kan plocka fram rätt tempererat vin ur sin vinkyl och ha lagom med is i drinken före maten. Flertalet lever under helt andra villkor. Det är inte bara magen som fryser numera. Hela kroppen, biståndet och många bidrag fryser inne och numera är det själva samhällsklimatet som är isande kallt. Skälet är att de gemensamma resurserna skärs ner samtidigt som skatteavdragen för de rikaste växer. Det drag som vanligt folk förknippar med ROT är när tanden måste dras ut och behöver följas av fyllning eller fylla.
Kristersson hukar sig istället för att stå upp bakom Danmark
Det är inte ett avvaktande ledarskap vi behöver nu, Kristersson. Det är tydlighet. Ställ upp bakom Danmark och förklara att i Norden viker vi inte ner oss för att någon främmande makt gör anspråk naturresurser som de tycker sig ha rätt till. Koloniala fasoner hör dåtiden till. Nordisk samverkan borde vara självklar nu när kartorna ─ bokstavligen ─ ritas om. New York får väl snart kallas West Moscow.
Ytterhögern vill konfrontation
Hur orden spelar roll påminde mig Jan Guillou om i en krönika, där han pekade på hur noga det har varit att inte kalla det tragiska som hände i Örebro för en terrorhandling. Skolskjutning var det, sades det. Och så pekar Guillou på att skaffar man sig jaktlicens och skjutvapen för att skada andra människor är det ett planerat våldsdåd i syfte att skrämma, skada och döda. Samtidigt ska vi inte föra diskussionen på det sätt som antidemokraterna vill. Efter riksdagsvalet 2018 höll SD:s dåvarande gruppledare, (gruppeldare höll jag på att skriva), ett tal till de mest trogna av väljarna som kunde summeras i uppmaningen ”Segra eller dö”. (Länktips se nedan). Ytterhögern söker hela tiden konfrontation och använder orden för att bygga upp motsättningar och rädslor. Så vi ska undvika deras favoritbegrepp när vi talar om samhällets utveckling. Det är inte mer polarisering som behövs, det är inte mer antagonism eller oresonlighet som löser problem. Det är samverkan och en gemensam världsbild.
Överdrifter säljer
Tyvärr spelar media med i detta upphetsade tonläge, eftersom de vet att katastrof säljer bättre än svårighet, kontraster och svart-vita exempel är lättare att få klick på än resonerande förklaringar. Känslostyrda aktiviteter skapar snabbare reaktioner än logiska utläggningar. Överdrifter går hem, medan nyanserade sanningar inte skapar samma reaktion. Det är därför det är så skadligt när den politiska reklamen går över gränsen som i fallet med moderata affischer, där vindkraftverk står några få meter från badstranden. Sådana annonser skadar tilltron till de politiska budskapen. (Och illustrerar också hur svaga argument man har på anti-vindkraftssidan, när det bara är dylika överdrifter som återstår för att försöka vinna debatten…)
Varsamhet men också användbarhet
Vi måste vara varsamma med orden, precis som vi behöver vara varsamma med hur vi behandlar våra vänner och personer som vi inte betraktar som vänner. Risken är annars att vi i onödan bygger in oförsonlighet och fiendskap i relationer, som hade kunnat fungera som bryggor för ökad förståelse. Meningsmotståndare kan vara bra att ha, eftersom deras argument, om de är rimliga, kan vässa den egna argumentationen och på så sätt göra frågeställningen ännu tydligare.