Monthly Archives: mars 2012

FN, skogen och REDD+

Posted on by
Reply

Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.

Mistra Urban Futures

Posted on by
Reply

I serien Mellanrum på Stadsmuseet lyssnar jag till Lars Reutersvärd, som är chef på Mistra Urban Futures. Några av hans viktigare besked under ett intressant föredrag är:
” Det behövs teknikskiften i stor skala för att göra verklig skillnad. Det räcker inte med små förändringar på ett par procent. Vi måste skala upp våra lösningar och göra saker betydligt bättre. Om några decennier bor ytterligare 3 miljarder människor i städer. Det är den utmaningen vi ska förhålla oss till. Mistra Urban Futures vill bidra med mer normativ kunskap än vad som är vanligt i den akademiska världen.”

Intryck från världen
Lars har en bakgrund som arkitekt och från internationellt arbete i Vietnam och Kenya, när han inte varit professor i Lund. Just Afrika återkommer Lars ofta till. ”Köper du en tomat på marknaden i Nairobi är det 50% chans att tomaten har odlats inne i staden.” Över huvud taget ser Lars städerna med lite andra ögon än vi är vana vid. Han ser bland annat en tendens att de stora städerna blir så viktiga för länders ekonomier att städerna delvis kommer att ta över nationalstatens uppgifter.

Fair, green, dense
Rättvis, grön och tät. Så ska staden i Mistra Urban Futures vision se ut. Och, betonar Lars, i den ordningen. Och i nätverket av universitet ingår universitet i Shanghai, Kapstaden, Manchester och Kisumu (Kenya). Samarbetet mellan dessa universitet utgör grunden för Mistra Urban Futures möjligheter att komma med förslag som har relevans på global nivå.

Avvägningen: Socialt, ekonomiskt, miljömässigt
Jag får möjlighet att ställa några frågor till Lars Reutersvärd. Framför allt vill jag veta hur man tänker sig hjälpa till med det som nu är viktigare än någonsin: hur ska verktyg för att underlätta avvägningen mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter tas fram? Sedan 1987 har dessa tre aspekter ständigt upprepats som ett slags mantra. Men det väsentliga är ju att hitta den rimliga avvägningen mellan aspekterna. Under lång tid har ekonomin oftast gått före på bekostnad av ekologi och sociala aspekter. Ska Mistra Urban Futures lyckas i sin ambition att bidra i utvecklingen av hållbara städer måste nya beslutsmodeller tas fram. Svaret från Lars andas hoppfullhet och lärandeprocess. Gott så. Men bevakningen av frågan fortsätter.

Länk: http://www.mistraurbanfutures.se/

Klimatet – dags för mobilisering

Posted on by
Reply

På DN Debatt gick det att läsa 26 mars att det syns ”Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken”, en artikel av Michael Hoel, professor i nationalekonomi. Läs gärna originaltexten här.

Sant – förändringar i Sverige är svårmätbara
Vill man föra i bevis att det vi gör i Sverige inte ger något mätbart avtryck i världsutvecklingen är det relativt lätt att belägga. Våra cirka 80000 fat olja om dagen utgör bara en promille av världskonsumtionen på drygt 80 miljoner fat om dagen. En promille är svårt att mäta. Och i vilket diagram som helst försvinner en sådan avvikelse särskilt om det är någon enstaka procent av denna promille som ska redovisas. Vi närmar oss då ppm-nivån, nano-nivån, där förändringar blir nästintill osynliga.
OK. Så långt är det sant – det syns inte vad vi gör.

Racet
För 250 miljoner år sedan kollapsade jordens ekosystem totalt. Systemen tippade, syrehalten skönk, svavelhalten steg, landlevande djur och växter dog i stor utsträckning ut. Denna katastrof tog enligt vetenskapen 10000 år att förverkliga. Nu går racet hundra gånger fortare. På hundra år räknar man med att vi passerar den tipping point, då processerna blir oåterkalleliga och mänskligt liv så som vi vant oss vid blir omöjligt att upprätthålla.

Dagens politik hjälper inte
Professor Hoel landar i slutsatsen att det skulle behövas ” en annorlunda politik än dagens, som med bättre precision påverkar sannolikheten för ett teknikgenombrott av global betydelse.” Dvs dagens klimatpolitik gör varken till eller från – den leder inte till klimatavtal, tekniköverföring eller indirekta åtgärder, som spelar någon roll. Tvärtom finns risken att produktion (och koldioxidutsläpp) flyttar till andra länder och där kanske tom till ökade utsläpp enligt artikeln i DN.

Mobilisering
Vägvalet blir således tydligt. Resignation – det spelar ingen roll vad Sverige gör. Eller mobilisering – nu gäller det att hitta nya, bättre instrument som åstadkommer verklig förändring. Innan det är för sent. Och också att inse att klimatfrågan inte enbart är en fråga för politiker. Företag, föreningar och enskilda – alla har ett ansvar att agera.

 

 

Lägesrapport: Havsmiljön

Posted on by
Reply

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.

 

Rapport: CSR lönsamt!

Posted on by
2

Vinnare: De goda
Det tycks löna sig att ta ansvar. Åtminstone om man ska tro tre professorer från Harward Business School som i sin forskning följt 180 olika företag från 30 branscher under 18 år och upptäckt tydliga samband mellan företagens CSR-åtagande å ena sidan och aktievärde och företagens ekonomiska resultat å den andra. Doing well is doing good.

Invändningar
Genast ska sägas att det som kommit fram inte är den slutliga rapporten, att de 180 företagen tycks vara USA-baserade, att företagen därmed har en större spridning i sitt ansvar för anställda, de anställdas hälsa etc. Det är därmed inte säkert att forskningsresultaten är direkt överförbara till svenska förhållanden. Men för amerikanska företag är rapporten naturligtvis i högsta grad relevant. Det går bättre på börsen och i resultaträkningen för de företag som tar ansvar.

Metod och huvudresultat
Man delade in företagen i två grupper, med höga respektive låga åtagandenivåer, enkelt uttryckt företag med respektive utan policies för miljö och sociala frågor. Med 1993 som startår, då grupperna av företag låg på en likanivå, följde forskarna börsvärde och resultat hos företagen fram till år 2010. Företagen med ett aktivt CSR-arbete gick på alla sätt bättre ekonomiskt än de som inte antog sådana planer eller policies.

Djupare analys
Företag med B2C-inriktning, dvs som vänder sig till slutkonsument, hade märkbart ännu bättre resultat om de arbetade med CSR-frågor än om de inte gjorde detta.
Forskarna drar också slutsatsen att företag som antagit CSR-policies tenderar att agera och planera mer långsiktigt än övriga företag. Det är kanske inte så överraskande; det företag som inte bryr sig sina anställdas eller underleverantörers hälsa och som bortser från företagets miljöpåverkan lokalt och globalt ser förmodligen sin affärsidé ur ett mycket kortsiktigt perspektiv. Resurser och omgivning blir utbytbara. Men det intressanta är att de således inte vinner i aktievärde eller i vinst på att bete sig så!

Uppmuntran
För oss som bryr oss om Sveriges och Västsveriges näringsliv och en hållbar, framtidssäkrad, utveckling är rapporten emellertid en klar uppmuntran:
Yes !
Det lönar sig ekonomiskt att ta ansvar ! Både ur investeringssynpunkt och ur resultatsynpunkt. Att strunta i miljö, arbetsförhållanden och andra sociala parametrar är inte smart. Bilden av den elake kapitalisten bleknar bort i historieböckerna.

Länk till arbetsmaterialet från Harward.

Innovation och samhällsvinst

Posted on by
Reply

Ung Företagsamhet, UF, är en verksamhet som vänder sig till gymnasieungdomar. De lär sig att starta, driva och lägga ner ett företag under ett år. Helt enkelt testa sina entreprenöriella förmågor och innovativa idéer – förverkliga sina företagsdrömmar. Många av de ungdomar som testar att gå med i UF startar senare i livet ”riktiga” företag. Genom att testa sina idéer i liten skala får de värdefulla erfarenheter att ta med sig senare i livet.

Venture Cup, är en organisation med regional verksamhet över hela landet, där personer med innovationer och nya företagsidéer får möjlighet att delta i en stor affärsplanstävling där deltagarna får feedback, handledning, utbildning, inspiration och tillgång till ett fantastiskt kontaktnät – utan att det kostar något. Venture Cup ger deltagarna en plattform för att kunna starta eget.

Behovet
Både dessa exempel illustrerar hur vi på ett smart sätt kan ta vara på initiativrika svenskars idéer, och särskilt unga svenskar. Eftersom många av de produkter och tekniska lösningar som vi omger oss med idag bidrar till miljöbelastningen är det viktigt att vi kan få fram helt nya och bättre produkter som hjälper oss att minska energianvändningen, resursanvändningen och som ett sätt att bygga en bättre framtid.

Vinsten
Ur konkurrenssynpunkt är det samtidigt viktigt att vi i Sverige tar vara på alla de idéer vi kan alstra. Generellt sätt är vi sämre än många andra länder att ta innovationer hela vägen till marknadsintroduktion och bygga framgångsrika företag runt dessa. Vinsten ligger i att ta vara på idéer och att skapa möjligheter för varje människas unika möjligheter. Både samhället och den enskilde vinner på detta.

One Tonne Life 2021

Posted on by
Reply

Älvrummet 21 mars
20 personer infinner sig för att delta i det möte Bygga Bo Dialogen Väst inbjudit till och som ska handla om projektet ”One Tonne Life” och en möjlig fortsättning.

Håkan Axelsson från Vattenfall inleder och berättar initierat och livfullt om hur projektet växte fram, hur Volvo Cars och A-hus tillsammans med Vattenfall formade grundidén om ett typhus som inte bara skulle fungera som ett klimatsmart hus, utan även skulle möjliggöra för en familj att under flera månader pröva på att leva klimatsmart – att klara utsläppsgränsen ett ton koldioxid per person och år.

Ett hus byggdes för något år sedan i Stockholm, där familjen Lindell flyttade in. Ett identiskt hus sattes upp vid Svenska Mässan i Göteborg, där besökare hade möjlighet att studera hur ett klimatsmart boende kan se ut. Solceller, elbil, solfångare, energiövervakning, smart konsumtion och mycket annat ingick i helhetskonceptet.

Caroline Petersson från livsstilsmagasinet Camino berättar om rapporteringen, intervjuerna med familjen Lindell och spelar upp en video, där familjen förklarar hur de upplevde tiden i huset. Familjen var som folk är mest, inte speciellt miljömedvetna, vilket förmodligen bidrog till att de valdes ut att få testa ett klimatsmart boende.
”Goda vanor var enkelt att ta till sig”, säger de och förklarar, halvt överraskade, att medvetenheten både ger ett gott samvete och slags lyckokänsla.

På en slags subjektiv komfortnivå, där de inte upplevde särskilt stora inskränkningar i sin livsstil lyckades famljen minska sina CO2-utsläpp med hela 62%. Och när de levde sin som de kallade ”Robinson-vecka”, där de verkligen ansträngde sig att leva klimatsnålt minskade utsläppen hela 80% relativt den normalnivå de haft när de bott i sitt ordinarie hus. (Forskare från Chalmers kvalitetssäkrade beräkningarna).

Beteendedelen har således stor betydelse för hur stora koldioxidutsläpp det blir. När regeringar förhandlar om minskningar på 2, 4 eller 8 procent klarar en familj med rätt förutsättningar att minska sina utsläpp mångdubbelt mer. Hoppfullt, kan tyckas.

Så blir det min tur. Jag berättar om Göteborg 2021, om Gröna Staden gruppen och idén som föddes att gå vidare med konceptet One Tonne Life i ett nytt sammanhang. Om hur tanken föddes att inkludera en flerbostadslösning i allt det som ska realiseras inför 400-årsjubiléet för Göteborg år 2021. Jag berättar om alla goda idéer som bollades upp under arbetet i Gröna Staden-gruppen och efteråt och om hur tanken finns att forma en grupp som bär idén vidare så att vi kan förverkliga ett eller flera One Tonne Life projekt i ett befintligt eller nytt flerbostadsområde.

Diskussionen blir bred och insiktsfull. Om detaljer som app:ar och andra smart-phone-lösningar. Om second hand-tjänster och minskad konsumtion och om hur den kan kompenseras av att vi förlänger livslängden på produkter. Skräddare, fixare och andra tjänster ersätter köp-och-släng-kulturen.

Jag tror att vi lyckas så ett frö hos deltagarna och ju fler som ser möjligheter snarare än hot, desto större chans har vi att forma ett unikt initiativ i Göteborg inför 2021!

Notera att nu i mars 2012 flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där familjen på ett liknande sätt som familjen Lindell i Sverige ska åka elbil och klara att generera ett överskott av el till det tyska elnätet. Vi är långt ifrån ensamma att tänka i dessa banor.

 

Plusenergi och omställning

Posted on by
Reply

Plusenergipilot i Berlin
Den 1 mars flyttade en familj in i ett plusenergihus i Berlin, där de ska bo i 15 månader. Huset är ett pilotprojekt framtaget med hjälp av universitetet i Stuttgart. Inklusive 2500 mil årlig körning med elbil, som laddas av husets 171 kvm solceller, ska energin räcka och bli över, enligt kalkylerna.

Allt på en gång
Vi tror gärna att vi i Sverige är bäst i Europa, att vi ligger längst fram när det gäller teknik, teknikförståelse och omställning. Men det är viktigt att ha klart för sig att alla länder och alla större företag nu funderar på hur lösningen av multipla problem ska gå till: icke-fossila drivmedel och energieffektiv omställning, samtidigt med förändrade konsumtionsbeteenden och krav på en rimlig fortsatt och rättvis välfärdsutveckling.

När går tåget och vart?
Allt kommer inte att vara detsamma när vi fasat ut oljeberoendet och gått över till effektivare system. Det man kan vara säker på att den som inte planerar nu, får svårt att hänga med när ”tåget går”.
Men vem är lokförare och vem la rälsen?

Läs om Berlin-huset här.

Öarna har en nyckelroll

Posted on by
1

Samsö är en liten ö mellan Själland och Jylland. På Samsö har man lyckats skapa ett energiöverskott, som exporteras. Med förankring och medvetet arbete har de 4000 invånarna gjorts delaktiga och involverade i öns framtid. Ett särskilt energicentrum tar emot studiebesök och utgör navet i öns utvecklingsarbete på energisidan.

Koster-öarna med Kosterhavets nationalpark, naturreservatet och Kosters Trädgårdar som några av attraktionerna visar hur omsorg om närmiljön och hushållande med vattenresurser går att förena med ett modernt året-runtboende.

Styrsö, som hör till Göteborgs Stad och är nåbar på ”två kuponger” med kollektiv båttrafik, visar hur ett samhälle kan fungera utan biltrafik och med ett modernt nätverkande, där samhörighet och delaktighet blir värdefulla komponenter.

Gotland med redan idag 30% lokal elproduktionen och planer på att bygga 500 nya vindkraftverk, och som varje år fyller ön med Almedalsveckans förebilder och inspel, har också utmärkta möjligheter att visa resten av landet hur vi kan nå hållbarheten.

Nyckel
Öarna har kort sagt nyckeln till framtiden. Öarna måste nämligen lösa sin logistik, sitt kretslopp och huvuddelen av sin resursfördelning lokalt. Man måste dessutom samarbeta och ta vara på varandras goda idéer.

Öarna har ett försprång i racet. Låt oss uppmärksamma detta och ta vara på deras lösningar och mentalt placerade dem i andra sammanhang. Så löser vi en del av våra framtida problem.

Möte: Jan Eliasson

Posted on by
Reply

Borås 17 mars.
Jan Eliasson håller ett inspirerande anförande om Norden, EU, världen och människan. Bakom arrangemanget står Föreningen Norden i samverkan med bl.a. FN-förbundet.

”Först när jag är personlig når jag ut i världen.”
Jan Eliasson talar inte om sig själv utan om alla människor – vad är det jag vill, vad är min uppgift? För honom själv handlar det om ”Passion och Compassion”, passion och medkänsla. Utan medkänsla blir passionen brutal och omvänt leder inte framåt. Det handlar om att se till att alla har ett ansvar. Alla kan göra något. Sätt problemet i centrum och häv modlösheten, våga visa passion och compassion!, uppmanar oss Jan Eliasson.

Fred, utveckling och mänskliga rättigheter
När han berör FN och de globala perspektiven poängterar Jan Eliasson att det inte blir någon fred utan utveckling, och heller ingen fred utveckling utan fred. Och inget av detta sker utan respekt för mänskliga rättigheter. Vi måste bryta murar. Alla kan göra något. Vi umgås i stuprör, men verkligheten är horisontell. 885 miljoner människor saknar fortfarande tillgång till rent vatten, 2,5 miljarder saknar en lösning för sitt sanitetsbehov.

Tilltro
Det nordiska bidraget till utvecklingen betonar Jan Eliasson naturligtvis tydligt. Norden kännetecknas av en tilltro till rättsstaten, att staten respekterar folkrätten och FN-stadgan och värnar om kunskapen, högskolor och människors rätt till utbildning. (Och när han varmt talar om FN-stadgan plockar han upp ett väl tummat exemplar ur fickan, liksom för att betona att FN-stadgan inte är något abstrakt, något långt där borta, utan något ytterst konkret som har betydelse för alla människor…)

Nordens gemenskap
När Jan Eliasson utvecklar sin syn på den nordiska samhörigheten utgår han från allt det vi har gemensamt i form av språk, lagar, värderingar, historia, geografi, gränser. Att vi korsar gränsen till våra grannländer på ett lustbetonat sätt. I många andra delar av världen är gränser farliga, minerade och riskfyllda områden. Vi ska heller inte glömma att för 100 år sedan var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa.

Soft power
Den nordiska modellen bygger på ett förtroende och en tilltro till den andra parten. Man får något för skatten. Det forskare kallar social trust. Jan Eliasson nämner forskaren Joseph Nye som skrivit om ”soft power”, om hur styrka förr räknades enbart i militär styrka, men att ett starkt samhälle kännetecknas av en väl fördelad ekonomisk styrka plus en social sammanhållning, av miljömedveten handling, av kunskap, utbildning, demokrati och vitalitet, av en plats för ungdomars drömmar och möjligheten att förverkliga dem.

Istället för misstroende: rötter och vingar
Faran är att vi börjar se omvärlden som ett hot; murar, tullar, att se andra grupper som opålitliga. Det är farligt att börja dela in människor i grupper, vi och dom. Istället handlar det om att värna den inre styrkan, säger Jan Eliasson. Vi behöver våra rötter för att förstå vårt ursprung och vi behöver vingar för våra visioner.

Reflexioner
Jan Eliasson har en dokumenterad förmåga att bygga förtroende och att respektera de personer han möter. Han kan sätta ord på både problemen och lösningarna. Han har heller ingenting att bevisa, och har i princip ingen annan agenda än en bättre värld.
Jag tillåter mig att hoppas att världens ledare tar intryck av Jan Eliassons passion och compassion.