Återvändsgränden

Det är tankeväckande, oroande och egentligen skrämmande att läsa en FB-text, som är en ren hyllning till Donald Trump och det som just nu utspelas i realtid i USA. Jag läser texten om och om igen. Och förstår inte hur man är funtad för att se, beskriva och värdera världen så totalt bakvänt som sker. Jag tänker inte citera texten eller ens nämna vem som skrivit den. Han ska inte ha någon fördel av hur algoritmerna i Facebook gynnar honom av de sökningar som görs. Att han delvis försörjer sig som influencer är illa nog.

Ingen har längre kontroll över korruptionen
Hyllningen av Trump är oreserverad och inkluderar på ett märkligt och motsägelsefullt sätt hur Trump framgångsrikt, effektivt motverkar olika trender och maktcentra. I samma textavsnitt inkluderas globalister, militära chefer, klimatextremister, censur mot spridning av åsikter, kontroll över hur folk röstar, vilka åsikter de har och över människors ekonomi. Dvs precis det som DOGE-satsningen tycks ha lyckats med eftersom man städat bort de funktioner i statsapparaten som var tänkta att ha kontroll på de oegentligheter Trump och Musk nu har fritt fram att sätta i verket. Det är biljoner i statliga satsningar som Starlink nu enkelt får grönt ljus för.

Statskupp är OK
Den som hyllar Trump anser naturligtvis att stormningen av Kapitoleum i januari 2021 var fullt rimlig, liksom benådandet av de många aktivister som på Trumps inrådan försökte genomföra en statskupp och förhindra att 2020 års valresultat blev giltigt. Den som hyllar Trump applåderar dessutom den senares fantastiska förmåga att göra affärer. Ni fattar. Det är inte en ”folkets tjänare” som är idealbilden, utan en ”lysande” och ”genialisk” ledare som hyllas. Det får räcka.

Orden tappar sin innebörd och samhället blir omöjligt
Denna märkliga bak-och-fram-vända verklighetsbild blir på ett sätt en illustration till den återvändsgränd USA har hamnat i. Om en svensk influencer uttrycker sig på detta sätt, så totalt verklighetsfrånvänt, hur ser det då inte ut i USA? Hur långt ifrån varandra står inte människor? Hur svårt blir det inte att enas om vad som behöver göras om allt kan beskriva som sin motsats? Om sanning och lögn byter plats blir varje samtal meningslöst. Varje tanke blir omedelbart uppfattad som sin motsats. Orden tappar sin innebörd och samhället omöjliggör sig självt. Är det det vi ser utvecklas i realtid just nu? Hur ett samhälle inte längre kan hålla samman? Hur dialog och förståelse blir omöjliga när allt förlorar sin mening, när ont blir gott och svart blir vitt?

Vägen ut ur återvändsgränden?
Är vägen ut ur denna återvändsgränd en styrkemätning, ett krig? Är det den enda möjligheten, eller finns det alternativa vägar till försoning och förståelse? Tyvärr sitter Trump på de största maktmedlen, militärt osv. Det finns nog ingen civiliserad väg ut ur återvändsgränden som inkluderar användande av vapen eller maktmedel? Återstår kanske bara barnen. Det är barnen som kan säga sanningen och som kanske är hoppet för USA. Att barnens oskuldsfulla sanning framträder på ett sätt som avväpnar alla andra.

Någon behöver ropa ”Cut!”
Bilden av världen är viktigare än världen. Vi matas varje dag av bilder och våra ställningstaganden baseras på hur vi tolkar bilderna. Trump spelar president på sitt sätt och är naturligtvis nöjd. Publiken valde ju honom. Det är också teaterspelandet som dominerar när Trump träffar andra ledare i Ovala Rummet. Där kan han förnedra vem han vill och få gästerna att framstå som obetydliga statister i det skådespel som har Trump i huvudrollen. Nu väntar vi bara på en regissör som ropar: ”Cut!”

Två konkreta exempel på hur makten utövas under Trump
En tydlig för symbol för det destruktiva beteende som Trump driver och bedriver är historien om Elon Musks övertagande av en NGO som heter USIP, ett oberoende fredsforskningsinstitut. I länken nedan sammanfattas hela historien mycket bra. Långt ifrån alla får domstolshjälp att återta kontrollen. Men detta beteende applåderas av Trumps supportrar. Ett annat exempel på hur sanning och lögn blandas ihop för att få allmänheten att resignera och inte längre bry sig om hur makten utövas är hur konspirationsteorier sprids. Som den om om att Biden var en robot från 2020 och framåt. Se länken nedan för detaljer.

Bristen på empati ser Trump som en styrka
Den som ser hela inslaget till slut får också ett tydligt exempel på den enorma cynism som präglar Trump/Musk-administrationen, i synnerhet att man utan betänkligheter avbröt all u-hjälp via USAID eftersom man ser empati som västvärldens största svaghet… Värre kan det väl inte inte bli…? När medmänsklighet ses som en svaghet. Och det är världens rikaste man som säger detta. Världen är upp-och-ner. Polisstaten börjar ta form. (Se länktips nedan).

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=uW7t6KFN39Y

Länktips om konspirationsteorier: https://www.youtube.com/watch?v=krMuhoXC-Lg

Länktips om hur Trump använder den federala maktapparaten för att steg för steg införa en polisstat, där motståndare fängslas: https://www.youtube.com/watch?v=2mGKTPm9nlM

Demokratins försvarare i USA

Sanningen är ett starkt vapen. Lögnare kan klara sig ganska länge med de metoder som står till buds, men sanningen brukar alltid komma fram. Särskilt om sanningssägarna är skickliga på att använda rätt argument i rätt situation. Eftersom demokratin är under kraftig press i USA är det intressant att se hur motkrafterna ser ut.

AOC
Det finns en del unga kvinnor i USA:s kongress, som först skaffar sig en bra utbildning och därefter steg för steg ser till att konsekvent hålla en rak linje. Alexandria Ocasio-Cortez, ofta kallad AOC, är kanske den mest kända. Hon valdes in 2019 som den då yngsta kvinna som valts in till kongressen. Hon har vid ett antal tillfällen utmanat maktens män, inte minst Trump, och alltid hållit en klar argumentationslinje, där hon säkerställt att det funnits fog för de åsikter och perspektiv hon fört fram. (Se länktips om henne nedan).

Jasmine Crockett
En annan av dessa unga, starka kvinnor är Jasmine Crockett, som jag inte kände till förrän jag upptäckte länken nedan. Det krävs en hel del erfarenhet och snabbtänkt klokskap för att bemästra Trump i en konfrontation, där Trump i sedvanlig stil använder påhopp, överdrifter och sin vanliga tjuvnyp för att få sin opponent ur obalans. Men Jasmine Crockett tycks ha stått emot riktigt bra om referatet stämmer. Det är hoppfullt att en ung kvinna kan vinna en debatt mot buffeln Trump.

The Squad
AOC ingår i den grupp från kongressen som ibland kallas ”The Squad”. Detta är en liten grupp av vänsterorienterade demokrater, som sett ett behov av att koordinera sina utspel och få ett större genomslag i det mediala bruset. Tvåpartisystemet i USA gör det svårt att få tydligt genomslag för olika nyanser i politiken. Med sin plattform ”The Squad” ger medlemmarna sig själva chansen att bli tydligare i vad de driver för frågor. (Se länktips nedan). Under våren 2025 har även Bernie Sanders och AOC genomfört en serie framträdanden, som dragit stor publik. Så motståndet finns.

Varför tullarna ( det Trump kallar tariffs) inte kommer att fungera
Professor Jeffrey Sachs beskriver i ett tydligt inslag (länk se nedan) hur Trump har blandat ihop vad som är vad när det gäller handelsunderskott. En mycket sevärd och lättförståelig summering av vad det är som gör att Trumps tullar inte kommer att rätta till ekonomin på det sätt som han tror. Det vimlar av kloka kommentarer från utbildade amerikaner, som rimligen delvis sitter i bolagsstyrelser. CocaColas VD har exempelvis insett att aluminium kommer att bli så dyrt i USA, så man flyttar produktionen från USA. Fler bolag kommer att agera och reagera. Det finns ett antal personer som gör vad de kan för att motverka Trump och hans agenda.


Länktips om AOC: https://en.wikipedia.org/wiki/Alexandria_Ocasio-Cortez . Denna wikipediatext innehåller mycket material om AOC:s politiska gärning.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=5l81nUt3kD4 Det är en lite lång redogörelse för en debatt mellan Donald Trump och Jasmine Crockett, som är en kongressledamot som representerar Texas sedan två år.
Debatten återges som ett uppläst referat.

Länktips om The Squad: https://en.wikipedia.org/wiki/Squad_(U.S._Congress)

Länktips om professor Jeffrey Sachs: https://www.youtube.com/watch?v=xWDNlY1o1Vc

Hur agerar Pentagon?

Tyvärr måste jag återkomma till utvecklingen i USA. Detta eftersom ”västvärlden” under hela efterkrigstiden har sett upp till USA på flera sätt. Idéer, impulser, innovationer, ekonomi och kultur är exempel på sådant som USA under lång tid haft en ledande position inom. Det är också därför som utvecklingen under Trumps andra presidentskap är så omtumlande. Det handlar om hur USA under Trump behandlar sina ”vänner” och ignorerar både formella och informella relationer, det handlar om hur oligarkerna och Trump-finansiärerna säkerställer kontroll över statsapparaten, över tillgängliga data och säkerställer att kontrollerna blockeras eller uteblir. Det är i realtid en samhällsomvandling som pågår i USA och där Trump bara är frontfiguren. I ett intressant klipp från David Pakman (se länktips nedan) beskrivs mer initierat vad som pågår. Det är skrämmande.

Det som händer nu är troligen bara början
När Trump väljer att kliva åt sidan kommer självklart hans sorti att ske orkestrerat till klang och jubel från högerpressen i USA och med MAGA-anhängarnas applåder som kuliss. Hans presidentskap är ju också som en liveshow på TV, där han själv spelar huvudrollen. När han väl kliver åt sidan är marken också förberedd för ett helt annat USA än vi har vant oss vid att se. Pakman är naturligtvis inte säker, men med ganska stor sannolikhet kommer männen i bakgrunden att vilja se nuvarande vicepresidenten J D Vance som arvtagare till presidentposten och att kongressens inflytande fortsatt är begränsat. Högsta domstolen har ju dessutom redan gett den sittande presidenten ett slags ”carte blanche”: en president har sedan sommaren 2024 immunitet för sådant han beslutar om under sin ämbetstid. (Se länktips om detta nedan). Det är fritt fram, känner Trump och med en mer intelligent och mindre jag-fokuserad president som frontfigur kan tyvärr ännu mer dumheter inträffa. Det auktoritära och ännu mer ojämlika USA fortsätter att ta form.

Trump är dessutom korrupt på ett nytt sätt
När det gäller hur korrupt Trump är har senatorn Adam Schiff (demokrat) hållit en halvtimmes presentation i senaten, där han listar de tio värsta sakerna som Trump har ägnat sig åt de första månaderna av sin andra presidenttid. Det värsta är, enligt Schiff, inte det flygplan han fått till skänks och avser att behålla. Trots att det kommer att kosta skattebetalarna väldigt mycket att debugga och bygga om. Schiffs presentation finns i en länk nedan.

Egoism eller samarbete?
På ett principiellt plan tycks världen nu ha att välja mellan mer egoism eller mer samarbete. Och tyvärr samlar egoisterna ett stort stöd, delvis beroende på att de senaste decenniernas utveckling spätt på skillnaderna mellan att vara rik och att vara fattig, både inom länder och mellan länder. De superrika har blivit ännu rikare och de fattiga ser ingen framtid. Det är vår tids värsta slöseri, att vi tillåtit klyftorna att öka och inte har förstått att världen måste fördela resurser, utveckling och framtidshopp på ett rimligt och rättvist sätt. Vi behöver se på alla resurser på ett mer genomtänkt sätt: mänskliga, fysiska och ekonomiska. Den enes vinst har blivit de mångas förlust. Inte minst framtiden har förlorat på vinstjakten och kortsiktigheten. Vad hjälper oss mer pengar om vattnet vi ska dricka är förgiftat?

Vad säger Pentagon?
Hur det kommer att gå i USA när Trump väljer att kliva av är osäkert, framför allt är ju en viktig fråga hur Pentagon och hela det militärindustriella komplexet väljer att ställa sig. Vill militären avskaffa demokratin? Är det en naturlag att det följer militärdiktatur efter en period av demokrati? Eller vilken roll har militären i försvaret av konstitutionen?

Jag får tyvärr återkomma i ämnet.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=CH3nY4p6Ta8

Länktips om immunitetsbeslutet 2024: https://yle.fi/a/7-10059977

Länktips med Adam Schiffs presentation: https://www.youtube.com/watch?v=000yxkGXSVM

Forskningen om MAGA-fascismen

Trump är tillbaka och nu har han förberett sig ordentligt. Han vet hur systemet fungerar och hur han kan agera. Han vet också hur han ska beskriva verkligheten på ett sådant sätt att hans hejaklack jublar. Det påminner om alla de massmöten som hölls i Tyskland för 90 år sedan. I det perspektivet blir det intressant att läsa vad forskarna ser för likheter mellan 1900-talets fascism och hur Trump bedriver kampanjer och politik.

Medkänsla fungerar inte i MAGA-fascismens tid
Maga-fascismen är vid makten i USA, slår Mikael Nilsson fast i sin debattartikel (se länk nedan) i GP. När biskop Mariann Budde under ceremonin ”i Guds namn” vädjar till Trump om medkänsla med de hbtq-personer och migranter som nu känner oro och hot, svarar Trump senare med ett flagrant personangrepp på biskopen. Hon är en vänsterradikal Trumphatare, påstod han. Andra senatorer tyckte att hon borde utvisas ur USA. Och Elon Musk bredde på med att hon är ett ”woke-virus”. Det enda hon gjorde var att vädja till Trumps medkänsla. Det kan inte MAGA-fascisterna acceptera, uppenbarligen.

Stark går först
Mikael Nilssson knyter an till hur den offentliga kristendomen blev ett verktyg även i nazisternas Tyskland. Likheterna är slående och farliga. Vi ser också hur det bara tog ett dygn för Trump att få Colombias president att acceptera hur USA nu utvisar colombianer och att vanlig diplomati inte längre gäller. Nu är det stor och stark som går före och bestämmer. Gör som jag säger eller ta konsekvenserna. Så vill amerikanerna ha sin ledare nu.

Trump vill se ett svagare Europa
Mikael Nilsson drar även fram attentaten mot Hitler som en parallell. Trump var millimeter från att bli skjuten under valrörelsen. Och det är inte osannolikt att det var risken för nya attentat som fick Trump att flytta in sin ceremoni den 20 januari inomhus, då han skulle sväras in. (Men ”glömde” lägga handen på bibeln…). När nu Musk springer Trumps ärenden i Europa är det troligen för att USA vill försvaga Europa. Musk har ju kommit ut som en närmast frälst högerextrem på senare tid och gjort vad han kunnat för att stärka extremhögern i Europas större länder. Ett första text blir nu också hur Grönlands-frågan ska lösas. Trump vill ha Grönland för att ta kontroll över Norra Ishavet och för att på sikt utvinna mineraler och annat. Han vill också positionera USA som starkare och mer dominant gentemot Europa och EU. Det är synd om danskarna nu, som måste ägna tid åt icke-frågor som hur de ska balansera Trumps rovdjursmentalitet utan att låsa fast sig i positioner som inte går att lösa annat än med våld. Och vad säger NATO?

Forskningen ger vägledning
Mikael Nilssons text är en bra påminnelse om att det alltid är intressant att ta del av vad forskare kommer fram till, forskare som kanske på heltid och under lång tid kunnat studera vissa detaljfrågor. Till skillnad från oss vanliga dödliga, som ställs inför att hantera diverse olika frågor varje dag. Det hade varit klädsamt om Tidögänget insåg detta. Att forskarna faktiskt är experter. Ibland är de inte överens, men de har metoder att närma sig fakta och att sortera dem på ett klokt sätt. Och väljer också ord och begrepp på ett sätt som skapar förståelse och gemensamma bilder av verkligheten. Ett exempel är ju att det i debatten tycks finnas två samtidiga åsikter, att Sverige har världens sämsta och världens bästa elsystem. Båda dessa åsikter kan knappast vara sanna.

Länktips: Debattartikel av Mikael Nilsson, docent i historia: https://www.gp.se/debatt/for-maga-fascismens-forsvarare-spelar-det-ingen-roll-vad-trump-och-musk-gor.2488cd6b-87bc-45fb-9119-06d85b8c4ebc

Biskop Mariann Budde vädjar till Trump om medkänsla med de som nu känner sig hotade av hans politik. https://tv.aftonbladet.se/video/380019/biskopens-vadjan-till-donald-trump-som-faatt-republikaner-att-rasa

Robert Reich: Detta är Trumps plan

Robert Reich har länge varit en sanningssägare i USA, en tydlig röst i ett alltmer svårbegripligt politiskt och kommunikativt samhälle, där olika starka särintressen har tillgripit både möjliga och omöjliga metoder för att styra debatten i sin riktning. Det räcker att säga Fox News och deras hårt vinklade syn på sanningen. Nu har Robert Reich kommenterat Trumps första vecka efter återkomsten i en läsvärd artikel och i ett Youtube-klipp talar Reich om regim snarare än administration. Nyansskillnaden är tydlig. Artikeln och Youtube-klippet är värda att ta del av. (Länktips se nedan).

Planen är att göra de rika ännu rikare och ge dem ännu mer makt
Han inleder artikeln med tydligt hävda att Trump inte har tagit täten i en global våg av hårdför konservativ populism. Det menar Reich är helt fel. Konservativ politik handlar om att bromsa och minska omfattningen av myndigheter och populismen handlar om att utmana eliter. Reich hävdar istället att det Trump vill göra är att ersätta demokratin så som vi känner den med ett oligarkiskt system. De rika, inklusive Trump själv, ska bli ännu rikare och allt syftar till att göra demokratin snarlik ett företag, som styrs av en handfull superrika personer.

Nyckelpersoner som finansierat Trump och Vance
Reich beskriver ett antal nyckelpersoner som agerar i kulisserna och som gärna ser Singapore som en förebild, en statsbildning som framgångsrikt styrs av en handfull självutnämnda ledare. En annan detalj som Reich nämner är satsningen på kryptovalutor för att steg för steg minska betydelsen och den delvis demokratiska kontrollen av den ordinarie dollarn. Peter Thiel nämns som en av finansiärerna bakom både Trump och Vance och han citeras i artikeln att ha skrivit att han inte anser att det går att förena frihet med demokrati. Thiel och hans oligark-kamrater driver numera en utveckling, där ekonomisk och politisk makt ska sammanföras.

Hur ska det gå?
Reich drar slutsatsen att amerikanerna inte kommer att tolerera en ny slags aristokrati. Landet formades en gång i tiden som en revolt mot den rikedom och den makt som på den tiden hade en självklar position. Det är bara att hoppas att Robert Reich har rätt. Att det finns förnuft kvar hos tillräckligt många amerikaner.

Länktips: Robert Reich om Trump II och första veckan: https://robertreich.substack.com/p/trumps-first-week-the-real-story?r=9ljo0&utm_campaign=post&utm_medium=web&triedRedirect=true

Och ett samtal på Youtube som kan vara sevärt: https://www.youtube.com/watch?v=4wh8VaBBTKY

Det går så där för mänskliga rättigheter…

En hållbar utveckling förutsätter respekt för mänskliga rättigheter. Det är omöjligt att tala om hållbarhet när människors livsvillkor kränks och det inte finns en rimlig rättvisa för människor att leva sina liv i harmoni med omvärlden. Det finns organisationer som ser som sin uppgift att rapportera om hur illa det är ställt. Jag såg en sammanfattning av en av dessa (se länktips nedan) och borde naturligtvis läsa originaltexten. Men det är mycket man borde. Jag nöjer mig med att återge och kommentera en del av artikeln. Den som vill gå till källan kan hitta originalrapporten i länkarna nedan.

Först något om statistik, som har svårt att ge hela bilden
All statistik kan vinklas, eftersom den måste bygga på antaganden, indelning, förutbestämda kategoriseringar och vägningar av data. Hur minoriteter behandlas är ofta en gemensam nämnare, men det finns också korruption och andra mekanismer som skadar rättstillämpningen och hur villkoren kan se ut. Mycket börjar med hur skolan, sjukvården och de grundläggande funktionerna i ett samhälle är organiserade. All statistik blir på olika sätt en utvald bild av verkligheten, men ger ändå en viss vägledning för att förstå digniteten och allvaret i situationen.

Ur Civicus Monitor rapport december 2024

Obalans är bara förnamnet
Hur illa det är ställt med demokrati och mänskliga rättigheter framgår av bilden ovan. Enligt den kategorisering Civicus Monitor använder lever 30 procent av världens befolkning i ”stängda” samhällen, och bara mellan 3 och 4 procent i samhällen som de betecknar som öppna. Av världens 198 länder är det bara 40 länder som har mötesfrihet etc.

Civilsamhällets förmåga att fungera är avgörande
Krig och konflikter finns som bekant på flera ställen, men det finns självklart många fler länder med rapporterade och orapporterade fall där mänskliga rättigheter kränks. Journalister och människorättsadvokater är extra utsatta. Kvinnor likaså. En bild som framträder är att civilsamhället och strukturer för att främja civilsamhället är viktiga komponenter för att stävja problemen. Och att komma till rätta med utvecklingen, där sanning och lögn jämställs och fakta ersätts med alternativa sanningar.

Det går åt rätt håll i några länder, men…
I några länder går utvecklingen åt rätt håll. Grekland och Thailand har numera lagstiftning som ger rätt till samkönade äktenskap för att ta ett exempel. Artikeln nämner även vissa framsteg i Kazakstan och i Tjeckien.
Men på det stora hela är det oroande att grundläggande mänskliga rättigheter är åsidosatta och blockerade i så stor del av världen. Varför ska det vara så svårt att organisera en rättvis samhällsordning? Och nu kommer en ny fyraårsperiod i USA med en president som verkligen inte har det allmänt bästa i sikte. Med världens rikaste man i släptåg, som i sin tur lär ha egna mål i sikte. Utvecklingen i Tyskland, där Musk stödjer AfD, finns det all anledning att återkomma till. Tyvärr.

Länktips: Presentation av Civicus decemberrapport: https://www.democracywithoutborders.org/se/34570/civicus-endast-40-av-198-lander-har-ett-oppet-medborgerligt-utrymme/

Civicus december-rapport 92 sidor: https://civicusmonitor.contentfiles.net/media/documents/GlobalFindings2024.EN.pdf

Här får SVT förslag på tre andra frågor till miljöministern

SVT har ett program som heter 30 minuter, där Anders Holmberg brukar ställa politiker till svars. Han brukar hinna fokusera på 2 eller 3 frågor som är angelägna att få svar på. Anders Holmberg brukar inte ge sig, utan återkommer ofta till den fråga han vill ha svar på. En del makthavare har lärt sig att ge ”icke-svar” på skarpa frågor. ”Vi gör en helhetsbedömning” eller ”jag kan inte yttra mig i ett enskilt fall” liksom ”Jag förhandlar inte i SVT om hur vi ska lösa den här frågan” är exempel på undvikande svar.

Miljö- och klimatministern var i 30 Minuter den 5 december
Mycket skicklig på att prata utan att ge svar är Romina Pourmokhtari, miljö- och klimatminister i Tidöregeringen. Hon är aldrig svarslös, men de svar hon ger skapar sällan klarhet utan är något slags mellanting mellan debatt och svar. Allra senast syntes detta den 5 december 2024, då hon blev intervjuad av Anders Holmberg i 30 minuter.

Planetära gränser har diskuterats i tjugo år nu
Istället för att acceptera Tidöregeringens syn att miljö- och klimatpolitik är lika med kärnkraft kunde programtiden ha använts till några andra viktiga frågor som ministern borde ge tydliga svar på. Forskningen har t ex visat att det finns ett antal planetära gränser som inte får överskridas. Svenske Johan Rockström och hans kollegor har i tjugo års tid visat hur illa det är ställt och att problemen förvärras. Anders Holmberg kunde ha visat den här bilden för att pedagogiskt synliggöra vad forskningen säger.

Planetära Gränser enl Johan Rockström m fl


Behöver vi inte bättre underlag och åtgärder nu?
En viktig fråga Anders Holmberg kunde ha ställt med referens till denna bild är hur det kommer sig att regeringen i sin första budget samtidigt lade ner det självständiga Miljödepartementet och minskade resurserna till Naturvårdsverket? Det var ingen liten minskning Naturvårdsverket hade att hantera. Det handlade om över tusen årsarbetskrafter. Detta när vi rimligen behöver ha bättre kunskap, bättre beslutsunderlag och fler och bättre åtgärder för att hantera alla samtidiga problem.

Vad ska Naturvårdsverket INTE göra nu när kriserna blir fler?
Vilka av de akuta frågor, exempelvis de planetära gränserna, är det som regeringen vill att Naturvårdsverket struntar i? Varför? Borde inte Naturvårdsverket istället få MER resurser för att säkerställa att vi har bästa möjliga förslag på åtgärder på kort och lång sikt för att stävja problemen? Om brandrisken ökar, är det då rimligt att minska resurserna till brandkåren?

En pedagogisk genomgång och korta delsvar hade varit möjliga
Anders Holmberg hade kunnat gå igenom de olika planetära gränserna och ställt detaljfrågor kring var en av de sektorer/problem som bilden visar. Och frågat hur ministern ser på hoten och vad man planerar att göra åt dem. Så hade standardsvaret ”Mer kärnkraft” inte varit så relevant när det handlar om främmande ämnen i biosfären, eller problemet med övergödning. Osv.

Ska vi flyga mer?
En annan aktuell fråga Anders Holmberg hade kunnat ställa till ministern är om hon tycker att svenska folket ska flyga mer eller mindre mot bakgrund av klimathotet. Beroende på svar kunde han sedan följa upp med att konstatera att hennes ministerkollega, infrastrukturminister Andreas Carlsson , nyligen uppmanade kommunerna att skriva in flygresor i sina resepolicys. Samme minister som ju också sett till att flygplatserna ute i landet får dela på en extra miljard. Samtidigt som flygbolagen slutar att flyga till och från Bromma flygplats. Den segdragna dragkampen om Brommas flygplats tycks lösa sig oberoende av vad politiker i Stockholm anser. Menar verkligen klimatministern att det är bra att öka flygandet? Det blir minst sagt motsägelsefullt om vi ska klara de utfästelser Sverige gjort. Inte minst som de nya flygplan regeringen beställt inte är eldrivna.

”Varför får mina kollegor inte intervjua dig?”
En tredje delfråga som Anders Holmberg kunde ha ställt hade kunna formuleras ungefär så här: ”Flera av mina journalistkollegor, särskilt inom fackpressen på miljösidan, har sedan du och regeringen tillträdde försökt få intervjua dig, men du har inte ställt upp. Själv är jag inte miljöjournalist som du vet, men det finns kompetenta journalister som ägnat decennier åt de här frågorna. Varför ger du inte dem chansen att få svar på alla de frågor de vill ställa?”

Vi ska inte ha majoritetens diktatur
Det är ett demokratiskt problem att makthavare inte ställer upp och ger besked på de områden där de har stort inflytande. När regeringen lägger ett förslag är det ju praxis att Riksdagen beslutar enligt de väl genomarbetade och remitterade förslag som regeringen arbetat fram. Men i processen fram till förslag är det viktigt att olika synpunkter får komma till tals. Inte minst för att tillgodose minoriteters synpunkter. Demokrati innebär inte majoritetens diktatur.

Länktips: Naturvårdsverkets rapport om allmänhetens insikter om klimatfrågan och att en övertygande majoritet vill få något gjort: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/sveriges-klimatarbete/allmanhetens-kunskap-och-attityder-till-klimatfragor/

Åldersvänliga Göteborg kan vara bra på flera sätt

Åldersvänliga Göteborg är ett projekt som pågått ett antal år i syfte att belysa frågor som berör primärt seniorer lite mer samlat och ur ett behovsperspektiv. FN har utlyst ett ”Decade of healthy ageing”, ett decennium för ett hälsosamt åldrande och idag finns det 1700 städer som arbetar på liknande sätt, där WHO samordnar det hela. (Länktips se nedan). Göteborg var en av de första städerna som fångade upp idén och man håller som bäst på att utvärdera hur det gått och hur man ska arbeta framgent.

Samverkan för ett bättre totalresultat
Det handlar bl a om att bygga nytt och bygga om på ett sätt som inkluderar de behov av en god lokal miljö som seniorer har. Det kan handla om att säkerställa att det finns träd och grönska eller att det är rimliga avstånd till butiker, apotek osv. Men också att identifiera och stärka de sociala miljöer som i sin tur håller folk friska och aktiva. Förutom de konkreta initiativ som tagits med fokus på trygghetsboenden och s.k. pratbänkar finns det också organisatoriska poänger med detta arbetssätt.

Former för att testa nytt?
Kommunallagen styr hur kommuner ska arbeta och likabehandlingsprinciper är väldigt viktiga. Det är bra att en kommun klarar att hantera en fråga på samma sätt oberoende av vem som ska hantera den. Samtidigt gör det organisationen svårmanövrerad. Hur ska utveckling ske om man i princip inte får göra något man aldrig har gjort? Det är där styrkan finns, tror jag, med ett projekt som Åldersvänliga Göteborg. Upplägget får förvaltningar att prata med varandra, utbyta perspektiv och lära av varandra, väga in andra parametrar i sin beslut och har också lättare att involvera företag och civilsamhället på lämpliga sätt. Projektet kommer på så sätt närmare den behovsnivå som egentligen borde vara mycket mer vägledande än vad som är fallet i den svenska myndighetsutövningen.

Är vi myndiga borde vi kunna utöva myndighet
Vi blir myndiga vid 18 år ålder. Och det borde kunna betyda att vi också sitter på embryot till en myndighetsutövning. Medborgarna borde kunna ges en myndighet att faktiskt få ta ansvar och vara med och bestämma hur saker och ting ska organiseras. Kanske inte bära hela det ekonomiska ansvaret, som rimligen ska finnas kvar i kommunledningen. Men vi behöver bemyndiga medborgarna att få vara med och bära ansvar för vissa delar och bli lyssnade till på ett annat sätt.

Ansvarstagande och tillvaratagande av erfarenheter
En slags medborgarnas myndighet, som möjliggör mer av bottom-up-perspektiv och delaktighet. Inte bara i form av tyckande via enkäter utan också som mer långsiktigt ansvarstagande och delaktighet. I närmiljön, i skolan, i hur resurser används och annat som engagerar människor. Ta till vara kunskaper och erfarenheter och skapa en mer sammanhållen samhällsutveckling, där det blir naturligt att lyssna in behov och prioritera på ett sätt som gynnar en sund samhällsutveckling.

Kanske kan detta växa fram ur initiativ som Åldersvänliga Göteborg. Där dialog och lyssnande blir lika viktigt som att hålla budgeten. Det blir nog dessutom roligare, mänskligare och inte så toppstyrt.

Länktips: https://goteborg.se/wps/portal/start/goteborg-vaxer/sa-arbetar-staden-med-stadsutveckling/aldersvanliga-goteborg

Decade of healthy ageing: https://social.desa.un.org/sdn/decade-of-healthy-ageing-2021-2030

Läst: Rädda landet ─ om hur demokratin kan ersättas med något annat

Redan 2022 kom avslöjandet från tidningen Dagens ETC att Sverigedemokraterna i det fördolda driver det som brukar kallas trollfabriker i syfte att påverka och driva opinion. Eigil Söderin, som skrev om detta i tidningen har nu tagit ett rejält grepp kring SD:s hela framväxt, deras strategier, agerande (öppet och fördolt) och vad det har lett till. Hans bok heter Rädda Landet och kan på ett plan sägas utgöra den ”vitbok” SD har lovat att komma med. Eigil Söderin går steg för steg igenom hur SD:s ledarskikt har agerat för att flytta fram positionerna och få debatten och de politiska åtgärderna dit man vill. Boken är mastig och full av detaljer och det känns som att ha läst ett par hundra jobbiga tidningsartiklar på rad. Samtidigt är det ju precis detta som har hänt, som boken beskriver. Några av de tankespår som läsningen skapat för min del ska jag försöka skriva ner här. Jag kan inte sammanfatta hela boken, bara rekommendera att läsa den för att förstå bredden och djupet av det hot SD utgör mot vårt öppna samhälle.

Här är det HUR-fokus
Som den minnesgode kan erinra sig skrev jag nyligen om en annan bok, Angreppet, som också tar sig an fenomenet SD. Skillnaden ligger i att Angreppet beskriver VAD partiet gör, medan Rädda Landet snarare beskriver HUR partiet har gått till väga på en nivå som närmast kan beskrivas som en slags manual för hur en auktoritär rörelse ska växa och tränga undan demokratin.

Nästa bok borde handla om alla runt omkring som backar upp SD
Det som bland annat blir tydligt i Eigil Söderins bok är hur olika aktörer bidrar till helheten. Många plattformar leds av SD, men i vegetationen runt dem finns även Bulletin, Fokus och andra högerorienterade medier, påfallande ofta med kopplingar till fossilbranschen och Timbro. Nathan Hamelberg skriver i en recension av boken i GP (se länktips nedan) att han saknar motkrafterna. Varför verkar motståndarna så tagna på sängen?

Vad innebär ”demokrati” för partierna?
Ett svar på den frågan handlar om spelreglerna. Är man ett politiskt parti i ett demokratiskt land räknar andra partier med att alla respekterar de demokratiska spelreglerna och värdesätter att medborgarna har faktisk möjlighet att bilda sig en egen uppfattning av alternativen baserat på korrekt information. Allt det har SD kullkastat med sitt förakt för fakta, vetenskap och oliktänkande. På det sätt påminner de om Trump. Det vore faktiskt ett intressant grepp att i någon partipolitisk djupintervju eller debatt få partierna att beskriva vad de egentligen menar med demokrati och hur demokratin präglar deras egna interna partiarbete. Man borde låta Svenska Akademiens ledamöter (Åsa Wikforss..?) möta partiföreträdarna och få dessa att precisera sin demokratisyn. Får man ens ha ordet demokrat i sitt partinamn om man har som idé att försvaga och ersätta demokratin med något annat?

Några som har en roll i utvecklingen går delvis under radarn 
Ett namn som dyker upp flera gånger i boken är Chang Frick. Han nämns i olika roller på sidorna 27, 109 och 150 i boken och man inser att hans roll har skiftat genom åren. Han tycks röra sig bekvämt i och utanför SD:s partistruktur. Eigil Söderin nämner Jörgen Huitfeldt på ett sådant sätt i sin bok att det kan vara klokt att vara skeptisk till honom och på Fricks Wikipedia-sida ser jag att Huitfeldt uttalat sig positivt om Chang Frick. Summan alla pusselbitar i Rädda Landet som handlar om Frick får mig att nämna hans namn här.

PM Nilssons roll i framväxten av Tidö-samarbetet borde nämnas
Och mot bakgrund av allt som står i boken om honom blir det ännu märkligare att SVT:s Politikbyrån nyligen ägnade ett helt program åt att låta nämnde Frick, tillsammans med Timbro-VD:n PM Nilsson och en tidigare Timbro-anställd spekulera i ett SD utan Åkesson. PM Nilsson var under sin tid på Dagens Industri en av de som tydligast drev på för att de borgerliga skulle omfamna SD i ett regeringsalternativ. Och Timbros agenda ska jag kanske ägna en särskild bloggtext åt. De är till stor del finansierade av de krafter som vill förvilla och fördröja kring klimatfrågans lösning. Och Timbro driver egna trollfabriker. Nästa steg för SVT blir väl att ta in Pavel Gamov som ”Rysslandskännare” i ett program. (Googla om ni inte vet vem han är).

Högersvängen
Rädda Landet visar SD:s framgångar och mindre av bakslagen. Alla satsningar har naturligtvis inte lyckats. Men det är illa nog att så mycket av SD:s problemformulering har fått göra avtryck i debatten och även satt ramarna för Tidö-regeringen. Ett kortare avsnitt i boken beskriver också den kantring som SVT:s Agenda-redaktion har stått för. På sidan 153 återges hur tidigare medarbetaren Christian Catomeris lämnade Agenda i protest mot den högersväng programmet gjort. Mitt intryck är att även de debattämnen som SVT använder i sina partidebatter utgår från en världsbild, där Tidögängets rangordning har företräde.

Flyktingförläggningar och Almedals-mordet
Skrämmande är i boken de tydliga samband som finns mellan SD:s politiska agenda och de terrordåd och mord som aktivister ägnar sig åt. Det är kanske framför allt flyktingförläggningar som sätts i brand och det är mordet 2022 i Almedalen på Ing-Marie Wieselgren som gör störst intryck. Våldet och uppmuntran till våld ligger hela tiden under ytan och kan när som helst vara användbart enligt den logik som de auktoritära krafterna använder. Boken har inte med den senaste lilla twisten, där skärpta straff mot personer som har samröre med gängkriminella enligt SD:s motion ska kunna dömas, samtidigt som Åkesson umgås just med en gängkriminell på sitt eget bröllop. Att Åkessons umgängeskretsar inkluderar just sådana personer som borde leda till han själv straffas hårt är ju en ironisk detalj, som ett rakryggat Public Service hade kunnat göra något av, även på nyhetsplats. Men man ingår väl i det rädda landet.

Jargongen finns kvar
Det som sker under radarn och kontakter som tas vid sidan av rampljuset är kanske bokens största tillgång. Hur kontakter odlas mellan Trumps anhängare och SD liksom mellan olika höger- och ytterhögerpartier i Europa för att hitta framkomliga vägar. Plus att jargongen i korridorerna tycks vara densamma som när partiet bildades. Det skämtas friskt om judar och andra minoriteter. Och den s.k. ”nolltoleransen” används som ett slags skyltfönster för att utåt sett signalera att man tar tag i rasismen. Ränderna går inte ur. Eller som någon citeras i boken på sidan 146: ”Det finns något mycket obehagligt i partiet.” Ett uttalande som mycket väl sammanfattar intrycket av hela boken.

SD löser inga problem, de bygger motsättningar
Det vi måste ta till oss är att SD aldrig vill lösa problem, deras uppgift tycks vara att förstärka motsättningar och skapa en ohållbar situation i samhället så att den enda lösningen som återstår är att med polis, militär och undantagslagar upprätthålla ordningen. Så etableras den auktoritära stat SD drömmer om. Vi andra måste hålla emot.

Länktips: Recension i Göteborgs-Posten av boken: https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/recension-radda-landet-av-eigil-soderin.3d03d647-0cd6-4ed3-a683-80c93892f4c9

Länktips: https://christerowe.se/2024/09/nr1112-last-angreppet-av-peter-gustavsson-las-den/

Är det svårt att erkänna sitt felval?

Är det naturligt för de tjugo procent av väljarna som tänker rösta på SD i nästa val att partiledaren, och andra partimedlemmar har det visat sig, umgås med gängkriminella? (Länktips: Ang kompisar i Hells Angels). Är det så att partitillhörigheten eller valet av vilket parti man stödjer är starkare när man bestämt sig för att rösta på SD? Jag vet inte, men avslöjandet om trollfabriker ändrade inte väljarsympatierna, och det finns ännu så länge inget som tyder på att opinionen håller på att svänga till SD:s nackdel.

Det börjar med civilsamhället och media
SD är inte som vilket parti som helst. Under lång tid profilerade sig partiet som det enda som tydligt avvek från traditionell politik. Man talade om ”det vänsterliberala etablissemanget” och ”sjuklövern” för att bunta ihop alla, från vänster till höger, och markera att man stod för något annat, en riktig opposition. Så kom valet 2022 och Tidöavtalet. Plötsligt fick SD reellt inflytande på politik, lagförslag och budget. Med några snabba beslut skars allt ner som kunde andas civilsamhälle, miljöarbete, folkbildning och liknande. Presstödet minskade rejält i senaste budgeten, eftersom en granskande journalistik bara krånglar till det för de styrande. Man avvaktade med Public Service, men det är självklart att SD vill att fria och oberoende medier ska begränsas. De har ju Ungern som förebild.

Är det svårt att ångra sitt ställningstagande?
Att opinionen ligger still, trots de återkommande skandalerna runt SD, kan kanske hänga samman med att det bär emot att behöva erkänna för sig själv och sin omgivning att det egna tidigare stödet för SD var fel. Det är lite som när man väljer bil. När bilen väl är köpt är det enbart de positiva argumenten som lyfts fram och eventuella frågetecken tonas ner. Eller som med att hålla på ett fotbollslag. Har man identifierat sig som (typ) gaisare är man för all framtid gaisare. Det vore en enorm prestigeförlust att tvingas erkänna att GAIS inte är laget med stort L.

Vi får vara tacksamma att SÄPO håller koll, än så länge
Att Jimmie Åkesson har dåligt omdöme är ingen nyhet. När han gick med i det parti han numera leder var det skinnskallar, Bevara-Sverige-Svenskt-medlemmar och liknande som han umgicks med på sina partimöten och kände sig hemma hos. Stöveltrampet hade knappt tystnat och det skämtades friskt om judar och om mordet på Olof Palme (som i den dolda inspelningen ljudinspelningen som fick uppmärksamhet 2016 – se länktips nedan). Så att Åkesson fortsätter att träffa några ur den kretsen är inte så konstigt. Och att SÄPO håller koll, än så länge, får vi vara tacksamma för. Det blir ju värre om Åkesson får möjlighet att påverka vem som ska vara SÄPO-chef.

Vad innebär det att vara liberal idag?
Jag tittade lite grand på partiledardebatten den 13 oktober. Det blir allt tydligare att SD inte vill lösa några samhällsproblem. Det är ett utdraget krisläge som de hoppas ska kunna utgöra inramningen för att ”ta makten” som det heter på den auktoritära sidan. Än så länge håller alla masken, men man undrar lite stillsamt hur det känns för genuina liberaler, gamla folkpartister, att tvingas medverka till att demokratin, civilsamhället och folkbildningen försvagas bara för att det är ”bättre” för Sverige. Någonstans går naturligtvis en gräns även för ”liberaler” som slår knut på sina egna värderingar för att få inneha ett par ministerposter.

Har man tagit f-n i båten får man ro honom i land, eller hur nu talesättet lyder….

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-skamtar-oscar-sjostedt-sd-grovt-om-judar

Länktips: Notera särskilt hur den tilltänkte bröllopsgästen betonar att han har så många kompisar inom Hells Angels. https://www.expressen.se/nyheter/sverige/akesson-om-ulf-hansens–ha-koppling-ett-langfinger/