Fira jul! Samverka!

Vi har hört det upprepas de senaste åren. Ansvariga uttrycker hur viktigt det är att möta problemen med trygghetsskapande åtgärder, hur samverkan och dialog ska skapa förutsättningar för ett samhälle som inkluderar och bygger broar. Man har talat om mötesplatser och om åtgärder för att skapa sammanhållning och sammanhang. Det satsas resurser. På en övergripande nivå låter allt vettigt och ansvarsfullt. Men det finns något krampaktigt, något besvärjande i de ord, eller kanske mantra, som uttalas. Som om det räcker att säga trivsel för att trivseln ska infinna sig.

Nu ska vi fira!
Många av oss ska inom kort fira jul. Julfirandet är en milstolpe i vår kultur, som egentligen bara kan matchas av midsommarfirandet, men julen inkluderar fler ritualer och möjligheter till sammanhängande ledighet, så julen är nog trots allt viktigare för de flesta av oss. Jag kommer att tänka på ”fira jul” när problemtyngda orter och stadsdelar kommer på tal. Det räcker inte att ”skapa trygghet” eller att ”samverka”. Precis som julfirandet inte består av ett bokstavligt firande av julen kan inte samhällets utmaningar vändas genom att några ”samverkar” eller ”skapar trygghet”.

Exemplet jul
När vi talar om att fira jul menar vi egentligen en hel rad av olika händelser och sammankomster, som tillsammans och förenklat kallas för julfirande. Vi hälsar på hos varandra, äter och dricker något, umgås, leker, klär granen, bakar pepparkakor, väntar på tomten, ser på Kalle, sjunger en julsång, går till kyrkan, leker i snön, tänder en ljuslykta, hälsar på hos en granne, skottar snö, kopplar av, läser en bok, njuter av att vara lediga i släktens eller vänners sällskap, ser en film, går ut på stan, tar en tur till en vacker plats, åker skidor, hör av oss till någon som väntar på ett samtal…. Sammantaget blir detta ett firande av julen. Något eller allt vi gör blir delar av helheten, det vi summerar som en god jul.

Individens val
Förutsättningarna för julfirandet skiftar. Några av oss har ingen att fira julen med eller hos. Några har inte ens tak över huvudet. Några har flytt kriget. Turligt nog finns frivilliga som ser en uppgift i att ordna en enkel jul även för många som tappat fotfästet. För de flesta i Sverige finns emellertid en chans att fira jul precis så som man vill. Poängen är att firandet är summan av vars och ens prioriteringar. Det blev gröten hos farmor i år, eller en hyrd stuga på fjället. Firandet växer fram ur vars och ens val, förutsättningar och glädjeämnen. Har man barn blir firandet gärna optimerat för barnens upplevelsevärld. Ingen kommer uppifrån och beslutar hur firandet ska se ut.

Hitta integrationens pepparkakor
Den båge som behöver spännas från det abstrakta ”trivselskapandet” eller ”samverkan” till det konkreta som verkligen leder till ökad trivsel eller samverkan måste spännas och synliggöras. De högtidliga fraserna om samhällets långsiktiga utveckling med ökat innanförskap, minskad segregation och större delaktighet behöver kopplas till konkreta insatser. Precis som julfirandet består av tomtegröt, pepparkaksdoftande kök och glada barn måste myndigheter och ansvariga bli bättre på att identifiera och stödja de processer som tar tag i de verkliga åtgärderna och de verkliga människor det handlar om.

Konkretisera
Precis som budgetposten ”försäljning” till slut blir strumpor och lussebulle måste budgettexternas ”integration” bli till konkreta värdeskapande möten mellan människor, där form, innehåll och kringfaktorer stämmer överens med budgetmålen. Det duger inte att gömma sig bakom abstraktionernas dimridåer. Nu är det jul. Fira!

ReTuna återbruksgalleria ett lovande exempel

De linjära flödena behöver ersättas av cirkulära eller spiralformade flöden för att passa in i en hållbar framtid. I naturen finns inga sopor. Under 1900-talet har samhällsutvecklingen i de flesta länder gått i en riktning som om vi kan strunta i att vi lever och verkar på en planet, där ingenting försvinner. Ekosystemen tar skada, arter försvinner, föroreningar och klimatförändringar hotar existensen av det vi byggt upp. En dellösning på några av de problem vi orsakat brukar kallas cirkulär ekonomi. Råvaror, material och resurser ska återbrukas istället för att förbrukas. Vi behöver närma oss en värld utan sopor. Hur ska det gå till? Återbruk har testats i lite olika format, i Göteborg har vi Alelyckans kretsloppspark. Det finns många second-hand-butiker, ofta med koppling till ett socialt åtagande. I Eskilstuna har man sedan drygt ett år en galleria, ReTuna, med återbruksprofil.

Fräscha lokaler och produkterReTuna
Det kommunalägda energi- och miljöbolaget byggde om en befintlig lokal och gjorde plats för ett antal företag och verksamheter med återbruk som affärsidé. Man har format en galleria, där godsmottagningen sköts av ReTuna och affärsidkarna får del av inlämnade varor utifrån sin egen affärsplan. Säljer man leksaker är det också leksaker man har första tjing på. Likadant för sportprylar, husgeråd, möbler, hemelektronik osv. Resultatet blir en fräsch galleria med butiker och ett brett utbud med den skillnaden att nästan allt som säljs redan har ägts och använts av någon i ett tidigare skede. Påfallande många produkter ser nästan oanvända ut. Känslan av second-hand tonas ner. Några av affärsidkarna har också mycket riktigt ”up-cycling” som idé, dvs höjer värdet på produkterna genom att byta klädsel på en stol, ta hand om skavanker, bättre på utseendet etc.

Det tycks fungera
Det vill till att affärsidkarna kan hålla sams. Ibland uppstår naturligtvis gränsdragningar, men uppenbarligen inte värre än att de går att lösa. Man har 600-700 besökande kunder per dag och har hittat en modell som tycks fungera. Ekonomin är viktig. Varje butik ska gå runt på egna meriter och dra in de pengar som behövs för att kunna ge affärsinnehavaren lön. När jag var där tycktes flera av affärsidkarna själva vara förvånade över hur bra det fungerade och hur väl konceptet har tagits emot.

Nyttjande istället för ägande
Samtidigt ska vi inte tro att det bara finns en lösning på hur vi kommer ur de linjära systemen (köp-slit-och-släng eller ännu värre köp-släng…). Det kommer att finnas många olika koncept i framtiden, som tar tillvara produkter och deras värde, samtidigt som vissa produkter får ett förhöjt värde. Se bara på antikmarknaden, hur vissa produkter och möbler blir värda mer när de har några år på nacken. Viktigast blir troligen att byta ut ägandet mot nyttjande. Istället för att vi ständigt tror att vi måste äga alla produkter blir det viktigare att ha tillgång till vissa produkter. En stege, en borrmaskin, en stor matberedare, en extrasäng för oväntade gäster…. allt måste inte ägas. Vi kan lösa många av våra tillfälliga behov på ett smartare sätt. En ombyggd last- eller tandemcykel för farmor att åka med på en tur med. Eller en kraftig industridammsugare för storstädningen. En flakmoppe (på el naturligtvis) för att flytta några kartonger någon kilometer. Tillgänglighet och kvalitet på produkter och tjänster blir viktigare än att vi äger och förvarar allting.

Spiralekonomi?
Cirkulär ekonomi borde kanske kallas spiralekonomi, eftersom det cirkulära flödet inte kan upprepas hur många gånger som helst. Vi måste också bygga in utveckling och förbättring i de nya flödena. Upprepning leder inte framåt. Här ligger kanske nästa utmaning. Hur tar vi hand om våra prylar så att de också kan användas i helt nya sammanhang med bättre funktioner i framtiden? Hur ska de designas för att möjliggöra utveckling? Vilken modularitet blir optimal? Vem ska stå för utvecklingskostnaden? Det finns några frågor att borra i.
Tur är väl det. Tänk om all utveckling redan var klar.

Anm. Jag skrev om ReTuna i samband med invigningen för ett drygt år sedan.
här . Allt har man inte uppnått ännu, men mycket av det som kommunicerades vid starten är igång.

Länktips: ReTuna: www.retuna.se

 

Demokratins gränser

Näthatet tycks öka. På Facebook, Instagram, Twitter och bloggar dyker hatet upp i olika former. Flickor och kvinnor tycks drabbas mer än killar och män. Journalister och offentliga personer mer än andra. När hatet vänder sig mot barn blir det närmast obegripligt. Vem hatar barn?

Lucia
Nyligen hade Åhlens en bild på en mörkhyad pojke, ett barn, som var klädd som Lucia. Det var säkert i avsikt att visa på mångfald och hur igenkännandet, som mycket av reklamen handlar om, utvecklas i takt med att konsumentgruppen förändras. Uppenbarligen hade Åhlens missbedömt stämningsläget i Sverige. Nättrollen och de personer som får tillfredsställelse av att hata och hota andra människor tycks ständigt vara på jakt efter nya offer. Vad är det som driver dem? Varför ägnar de så mycket tid åt att hata och hota andra människor? Var klämmer skon?

Respekt är en grund
Det finns naturligtvis olika åsikter på sociala medier – dialog och samtal är bra. Men förutsättningen för ett givande samtal är respekten för människan bakom åsikten. Vi kan tycka olika, men vi möts ändå i respekten för det sant mänskliga. Och där någonstans spricker dialogen sönder i destruktivitet. När vi inte längre respekterar varandra som människor krackelerar det som utgör kittet i det vi kallar samhälle.

Intoleransen kan aldrig vara en del av det toleranta samhället
Det är också här gränsen går mellan innanförskap och utanförskap i demokratin. De ideologier som inte klarar att skilja på sak och person och som legitimerar hat och hot mot personer för att de står för en viss åsikt eller livshållning lämnar samtidigt den gemensamma plattform vi kallar demokrati. Respekten för varje människa kan inte filtreras genom åsiktsfönstret. Intolerans kan aldrig vara en del av den grundläggande tolerans vi byggt vårt samhälle på. Yttrandefriheten inkluderar rätten att uttrycka intolerans, men det är straffbelagt att uttrycka hets mot folkgrupp. Någonstans måste det civiliserade samhället dra en gräns för vad som är otillåtet att göra och uttrycka.

Spelregler måste finnas
Bokmässan hamnade i bryderier när ett bokförlag, med starka kopplingar till den nazistiska rörelsen, ville ställa ut på mässan. Har antidemokrater rätt att ställa ut för att i ett publikt sammanhang presentera sin ståndpunkt? Är det rimligt? Skulle IS eller Al Qaida fått ställa ut? Eller Pol Pot-regimen eller andra regimer som ägnar sig åt systematisk förföljelse och mord på grupper av människor? Det gäller att inte förväxla yttrandefrihet med rätten att delta i det offentliga samtalet. Den som i sina gärningar och formuleringar visar intolerans mot andra individer och grupper har rimligen lämnat den gemenskap som den toleranta demokratiska plattformen utgör. Ungefär som om ett fotbollslag skulle ställa upp med 15 istället för 11 spelare, då har man inte förstått spelreglerna.

Tillit och vuxnas kärlek
Det finns en koppling mellan mobbning och näthat som skolan och föräldrar måste stävja. Det är en mödosam process att bli vuxen. Men barnet måste få känna tillit och få uppleva vuxenvärldens värderingar i form av människokärlek och omtanke. Alternativet är ett sluttande plan mot anarki och förödande klyftor i samhället.