Sju kritiska röster till trickle down

Läsningen av Jennifer Hintons bok ”Game Changer” ledde till att jag snubblade över ett antal texter och länkar som knyter an till de skador som den förda ekonomiska politiken har lett till. Hinton (se länktips nedan) talar i principiella termer om vinst-fokus och icke-vinst-fokus som de viktigaste alternativen att ta ställning till. Hon nämner inte lika tydligt det problem som uppkommit när vinsten de senaste decennierna har fördelats på ett orättvist sätt, ett sätt som förvärrat samhällsutvecklingen. Jag nämner här sju av de ekonomer som är kritiska till hur vinster har fördelats de senaste decennierna.

Friedman & Co hade fel
Milton Friedman har ofta beskrivits som frontfigur för den teori som dominerat i västvärlden, där vinstmaximering för att gynna aktieägare gått före allt annat. Friedman kanske var mest känd av förespråkarna, men det fanns andra som drev samma tes. Michael Jensen och William Meckling skrev 1976 en artikel med titeln ”Theory of the Firm”, som utgick från idén att allt överskott i ett företag ska tillfalla aktieägarna. Jensen och Meckling förde i sin artikel resonemang kring hur VD:ar skulle förmås att maximera aktieägarnas förmögenhet. Så småningom löstes detta genom att VD-löner knöts till hur aktiekursen utvecklades. Bland politiker som anammade teserna fanns Ronald Reagan och Margaret Thatcher.

Lynn Stout
En forskare som fullständigt sågade upplägget med vinstmaximering till aktieägare var professor Lynn Stout, som för cirka tio år sedan skrev: ”The Dumbest Business Idea ever”. (Se länktips nedan). Hon gick bort 2018 men hävdade bl a att det överskott som företaget genererar kan företagets styrelse besluta att använda på olika sätt. De ”kan välja att dela ut en del av vinsten till aktieägarna, men den kan också välja att höja de anställdas löner, investera i marknadsföring eller forskning och utveckling, eller ge bidrag till välgörande ändamål. ” (….) ” De kan visserligen välja att maximera vinsten, men de kan också välja att eftersträva andra mål som inte strider mot lagen – exempelvis att ta hand om anställda och leverantörer, tillgodose kundernas behov, gynna lokalsamhället och samhället i stort, eller att bevara och skydda själva bolaget. Att prioritera aktieägarna är alltså ett val som ledningen gör – inte ett lagstadgat krav. ” 

Kortsiktigheten syns i Fortunes 500-lista
Här kan det passa att påminna om hur industrialister och företagsledare genom seklen har betett sig. Man har tänkt långsiktigt, investerat i rätt teknik i rätt läge, tagit beslut som kortsiktigt kanske har kostat mycket pengar, men långsiktigt haft stor betydelse. När vinstoptimeringen istället används för att berika aktieägare uppstår mycket lätt en situation, där man agerar kortsiktigt och suboptimerar verksamhetens resultat. Lynn Stout bekräftade denna trend när hon påpekade att ”den förväntade livslängden för företag på Fortune 500-listan har sjunkit drastiskt – från 75 år i början av 1900-talet till endast 15 år hundra år senare. ” ( Listan ges ut av tidningen Fortune och rangordnar de 500 företag i USA mest störst inkomster).

Herbert Simon
Professor Lynn Stout citerade också den tidigare ”nobelpristagaren” och ekonomen Herbert Simon, som för mer än ett halvsekel sedan sa att företag inte behöver försöka optimera utifrån ett enda mål. Han hävdade att företag kan sträva efter att uppnå flera olika mål – och försöka prestera hyggligt (eller åtminstone tillräckligt bra) inom vart och ett av dem – snarare än att maximera bara ett. Det engelska språket saknar en bra översättning av vårt svenska ”lagom”, som ju hade kunnat passa istället för det Simon kallade ”satisficing” – en mix av ”satisfy”, tillfredsställa, och ”suffice”, vara tillräcklig. Men det räcker inte med Stout och Simon. Det vimlar av kritiker.

”Trickle down har misslyckats”
Joseph Stiglitz var vice chef för världsbanken och fick ”nobelpriset” i ekonomi 2001. Han hävdar med eftertryck att allt tal om ”trickle down” har misslyckats, dvs teorin att bara de rika får tjäna mer pengar så vinner hela samhället på det. (Se länktips nedan). Forskningen visar att medelinkomsterna i USA har sjunkit de senaste 20 åren, och låginkomsttagare har fått det sämre de senaste 50 åren. Produktiviteten ökar, påpekar han, men lönerna hänger inte med: ”Under de senaste tre decennierna har lönerna vuxit betydligt mindre än produktiviteten” . Och ”Regeringen kan beskatta de rikas inkomster och använda medlen till att finansiera antingen privata eller offentliga investeringar; en sådan politik minskar ojämlikheter i konsumtion och disponibel inkomst, och leder till ökat nationellt sparande.” Och inte nog med detta.

Minskad ojämlikhet stärker ekonomin
Stiglitz igen: ”Ny empirisk forskning från OECD visar att inkomstojämlikhet har en negativ och statistiskt säkerställd effekt på tillväxten på medellång sikt. Enligt uppskattningar skulle den samlade ekonomiska tillväxten i länder som USA, Storbritannien och Italien ha varit sex till nio procentenheter högre under de senaste två decennierna om inkomstojämlikheten inte hade ökat”. Dvs med jämnare inkomster vinner hela samhället på detta, får mer resurser till att bygga vägar, anställa personal och ordna välfärd. Stiglitz bekräftar just detta: ”Det är inte förvånande att de offentliga investeringarna är lägre i länder med större ojämlikhet.” Nu behöver reglerna göras om, menar Stiglitz: ”Nu måste de skrivas om ännu en gång, för att minska ojämlikheten och stärka ekonomin – till exempel genom att motverka det kortsiktiga tänkande som har blivit utbrett inom finans- och näringslivet.”

De svagaste drabbas trefalt
Stiglitz påpekar också att utvecklingen drabbar de svagare grupperna i samhället trefalt: ”I dag drabbas arbetstagare på tre sätt: av hög arbetslöshet, svag löneutveckling och nedskärningar i den offentliga servicen – detta eftersom de statliga intäkterna är lägre än vad de skulle ha varit om ekonomin fungerade väl.” Lägg därtill hur högre utbildning och sjukvård i USA finansieras av avgifter, så blir det tydligt hur utvecklingen missgynnar stora delar av befolkningen. BNP är ett felaktigt mått på utveckling, säger han också och att vi mäter fel saker: ”Människor bryr sig om hälsa, rättvisa och trygghet, men ändå återspeglar inte BNP-statistiken att dessa områden försämras över tid”.

Simon Sinek
Ur den långa raden av pålästa kritiker väljer jag att ta fram ytterligare tre namn (se länktips nedan). Simon Sinek beskriver hur Milton Friedmans tes om aktieägarnas krav på företagen som det viktigaste syftet för företaget att uppfylla skadar företagen. Han menar att rädslan att bli den som får lämna företaget när vinsten ska optimeras eroderar den interna kapaciteten. Anställda vågar inte ta upp problem med sin chef av rädsla för att hamna på listan av personal som får gå när den kortsiktiga vinsten ska redovisas. Detta skapar i värsta fall en sluten företagskultur där man inte tar tag i svårigheter och heller inte diskuterar lösningar på ett öppet sätt.

Steve Keen
Ekonomen Steve Keen är en annan röst ur mängden. (Se länktips nedan). Han har siffror på hur den rådande dogmen har skadat USA:s ekonomi. Han jämför siffrorna för Reagan och Thatcher med dem efter. Före Reagan hade USA en tillväxt på 2,5 procent per år och per capita, efter Reagan har den legat på 1,7 procent. Och liknande med Storbritannien. Före Thatcher 2,4 procent per år och per capita och efter Thatcher 1,75 procent. Och eftersom detta nu har pågått så länge ligger inkomsten 40 procent lägre än vad som hade kunnat vara rimligt, hävdar Keen.

Nick Hanauer
Även kapitalister som miljardären Nick Hanauer talar klarspråk. (Se länktips nedan). Han jämför hur mycket av BNP som gått till ägarna under 1980-talet respektive nu. Han menar att det handlar om en andel på 6 procent som nu blivit 12 procent. Och de anställdas löner har haft motsatt utveckling, från 12 till 6 procent. På 30 år handlar det om en enorm förmögenhetsförflyttning säger Hanauer. Det handlar om en biljon dollar. Drygt hälften av all genererad vinst används idag för att köpa aktier.

Och i den svenska valrörelsen 2026 stod partiledaren Mohamsson (L) och hävdade att Sverige behöver 500 nya miljardärer. Trots att vi per capita har fler miljardärer än USA.

Länktips: https://christerowe.se/2026/11/nr1418-lasning-jennifer-hinton-game-changer/

Länktips: Jensen och Mecklings 56-sidiga artikel från 1976: kan du läsa på engelska här

Länktips: The Dumbest Business Idea Ever kan du läsa här

Länktips: Stiglitz kort filmklipp: https://www.facebook.com/reel/1755541965489067

Länktips: Stiglitz artikel: som du kan läsa här

Länktips: Kort klipp med Simon Sinek: https://www.facebook.com/reel/2936502690042824

Länktips: Kort klipp med Steve Keen: https://www.facebook.com/reel/1600059601526589

Länktips: Kort klipp med Nick Hanauer: https://www.facebook.com/reel/1815974189449608

Tre företag och vad som inte får tappas bort

Vad är det som gör att små svenska, innovativa företag hittar lösningar på problem? En faktor är naturligtvis att rätt person, eller personer, identifierar ett problem som de också anar att de kan ha en lösning på. En annan faktor är att utbildningssystemet lyckas få rätt personer att fånga upp just de kunskaper och de metoder till problemlösning som är relevanta i sammanhanget. En tredje faktor är att staten, regionerna eller de offentliga institutioner som ska främja framväxten av innovativa lösningar finns på plats och att de gör rätt värdering av de stödansökningar som de får att hantera. För det fjärde behöver naturligtvis teknik- , ekonomi- och tajming-parametrar, liksom kunder och intressenter visa passa in i utvecklingsprocesserna. För det femte kan det också vara avgörande att det inte vimlar av konkurrenter som vill samma sak. På det hela taget är det en hel del som behöver klaffa. Desto roligare är det att ta del av berättelserna där det lyckats.

Webbinarium om tre framgångsföretag
RE:Source är ett strategiskt stödprogram som har funnits sedan 2016. Senast 2028 ska det avslutas, är det tänkt. Som framgår av namnet (?) handlar det om att använda resurser och material på ett hållbart sätt, att minska överanvändningen av råvaror och att skapa förutsättningar för cirkulära flöden. Senast för ett år sedan skrev jag här på bloggen om RE:Source och deras rapport. (Ser länktips nedan). Nu tänkte jag berätta om tre små och innovativa företag som fått stöd av RE:Source, och som jag hörde om på ett webbinariun höromdagen.

Att undvika PFAS
Ett av företagen har fokuserat på att fasa ut PFAS och teflon ur de produkter som används i matlagningen, primärt i storkök. Företaget Ipinium har hållit på i drygt 25 år och lanserar nu Nord-Coat, en beläggning för plåtar och stekpannor, som är teflonfri och som tål 440 C°. Det är induktionstekniken i spisarna som gör att temperaturen blir så hög, får jag veta under ett webbinarium, där VD Mikael Wallborg berättar om företaget. Den beläggning de nu tagit fram är PFAS-fri och man har nu lyckats exkludera även andra farliga kemikalier. Evighetskemikalier som PFAS bryts som bekant inte ner och kan orsaka stor skada i ekosystemet. Det rimliga vore nu att lagstiftningen såg till att PFAS och teflon förbjuds i kontakt med livsmedel. Ett av företagen som använder Ipiniums teknik är Trangia.

Kvicksilverrening
Ett annat företag heter Atium och har en filtreringsteknik för att ta hand om kvicksilver på elektrokemisk väg. En kundgrupp för den här tekniken är folktandvården. Alla gamla amalgamfyllningar som plockas bort innehåller kvicksilver och kvicksilvret får ju inte hamna i det naturliga kretsloppet. Även återvinningsföretagen är väldigt intresserade av att kunna filtrera bort kvicksilverförekomster. Lösningen lämpar sig också mycket väl för en affärsmodell, där någon betalar per år för att få en lösning på sitt problem, dvs att man betalar för en funktion istället för ägande av en produkt.

Kontaminationsteknik
Ett tredje företag som jag får information om heter Drev och de arbetar med rening av micro- och nano-partiklar primärt i avancerade batteritillverkningsmiljöer och andra miljöer som kräver synnerligen hög renhetsgrad. De säger själva att det inte är städning de håller på med, utan kontaminationskontroll. Farliga ämnen som litium, magnesium, nickel och kobolt samlas in och kan också återanvändas. Det finns ett antal fabriksmiljöer, där den här tekniken passar in.

Vi får bara det som efterfrågas
Viktigt är att vi har ett utbildningssystem som tar till vara olika kompetenser och förmågor och som samtidigt säkerställer en hög kompetens hos ”alla andra”. Kunder, upphandlare, beställare, bankfolk, finansieringshandläggare, politiker…. alla behöver förstå vad som saknas och hur vi bäst fyller luckorna. Hur en ny lösning passar in i helheten, om denna lösning orsakar nya problem osv. De två stora högerpartierna i Sverige, M och SD, har tankesmedjor som tillsammans har tagit fram en vision för Sverige. Där framgår med (o)önskad tydlighet att det man vill se är en avgiftsbelagd universitetsutbildning. Just den åtgärden skulle skada Sverige enormt mot bakgrund av just detta att ”alla” behöver förstå hur nya lösningar passar in. Vi får inte bättre lösningar än de som efterfrågas.

Motiven för SD och M?
Det är inte färre personer med adekvat kunskap som behövs utan motsatsen. Att SD genom Oikos vill skrota folkbildning och göra högre utbildning dyrare kan man begripa ur deras ideologiska perspektiv, där pålästa och kunniga väljare naturligtvis utgör ett hot. Men att Timbro, påhejat och finansierat av organisationen Svenskt Näringsliv, gillar ett sämre konkurrensläge för svensk industri förvånar enormt.

Både bredd och djup
Och om vi ska klara en utveckling som bygger på att vi bromsar in det som i debatten brukar kallas ”tillväxten” behöver vi både bredd och djup kunskaper i samhället. Fortfarande tycks många tro att samhället och vi alla skulle vinna på att använda mer energi, mer resurser och göra allt på kortare tid, samtidigt som vi blundar för all negativ miljöpåverkan eller skjuter problemen på framtiden. Ska vi klara att ställa om ekonomin, produktion och hela samhället måste vi alla bli mycket smartare. Och sluta upp att dela in oss i vinnare och förlorare.

Länktips: Om RE:Source: https://resource-sip.se/om-oss/

Länktips: https://christerowe.se/2025/11/nr1270-the-circularity-report-om-vilka-varden-som-gar-forlorade/

Läsning: Jennifer Hinton: Game Changer

Som många vet, som följer den här bloggen, återkommer jag titt som tätt sedan år 2015 till temat cirkulär ekonomi och social cirkulär ekonomi. Den här gången med en känsla av att något faktiskt håller på att hända. Och därför vill jag redan nu komma med en uppmaning. Om du är verksam i den sociala ekonomin, i civilsamhället eller är intresserad av hur vi kan få en ekonomi som stödjer en hållbar utveckling måste du läsa den här boken och prata om den med andra. Nu på engelska i pdf-version eller senare när den tryckts på svenska. (Länktips, se nedan ang pdf-versionen). (Sidhänvisningar i den följande texten avser pdf-numreringen och citaten är översättningar gjorda av ett översättningsprogram).

Lite Greta-Thunberg-känsla
Det är inte ofta man läser en bok som har potential att bli ett standardverk, som många återvänder till, hänvisar till eller citerar under lång tid. Men när det händer slås man av hur mycket av texten som känns självklar, som inte kan ifrågasättas utan snarare blir en summering av vad många har gått och burit på, men inte satt ord på. Lite som när Greta Thunberg satte sig vid Riksdagshuset varje fredag. Det är det genomslaget den här boken kan få. Så känns det när jag nu läst Jennifer Hintons nyligen publicerade bok ”Game Changer, an economy beyond profit”, en bok på 259 sidor på engelska.

Målgruppen är bred
Boken behöver ges ut på många språk för att så många som möjligt ska kunna ta till sig alla de kloka budskap den innehåller. Samtidigt ska Jennifer Hinton ha ett erkännande för att hon konsekvent ansträngt sig att använda ett tilltal, som gör bokens budskap tillgängligt för många. Det behövs ingen akademisk examen eller en djup ekonomisk specialkunskap för att förstå det hon beskriver. Ändå kretsar hela boken kring kanske det mest fundamentala i vår tid: hur vinstjakten, pengarna, ägandet och den kortsiktiga girigheten styr utvecklingen. Den sammanfattar också de katastrofala följder denna vinstjakt kan få om vi inte lyckas ersätta den med en grundläggande ekonomi som utgår från vad som är bra för samhället, för naturen och för en hållbar framtid. Hon ställer fram ”for-profit”-ekonomin och ”not-for-profit”-ekonomin på ett sätt som på klarläggande och övertygande sätt visar på skillnaderna och hur viktigt det är att vi byter spår.

Gedigen verklighetsbeskrivning
Nästan två tredjedelar av boken används till att beskriva skillnader, system och konsekvenser av en ekonomi som utgår från vinst som mål och en ekonomi som inte är vinstdriven. Hon vrider och vänder på olika aspekter på ett sätt som gör att det till slut känns märkligt att vi fortfarande tror att det nuvarande dominerande ekonomiska systemet är lämpligt att bibehålla.

Diagram ur J Hintons bok

Pengar är ett medel, inte ett mål
Istället för att tillgodose investerares vinstförväntningar kan en icke-vinstdriven marknad framför allt möta upp verkliga behov, främja samarbeten och bygga en mer rättvis fördelning av välstånd. Eller som hon skriver på sidan 166: ”Det är ekonomins syfte: att tillgodose behov. Pengar är ett medel, inte ett mål. När privat vinst inte längre står i fokus kan goda löner, överkomliga priser, samhällsnytta och ansvarsfull förvaltning av miljön betraktas som kompletterande delar av en fungerande ekonomi – snarare än som motstridiga intressen.” Och lite längre fram: ”Den icke-vinstdrivande ekonomin är till sin utformning fördelande.”

Mycket står redan idag vid sidan av vinstintressena
Det kan låta utopiskt, men i själva verket är det mycket i vårt dagliga liv som vi på ett självklart sätt betraktar som resurser som bör fördelas utan att någon roffar åt sig en del av värdet i form av personlig vinst. Att det kommer vatten ur vattenkranen, att det går att spola toaletten, att gator och vägar är framkomliga och i gott skick, att det finns tillgänglig sjukvård och att någon reagerar när vi ringer 112 är sådant som vi ser som självklart och behov som står vid sidan av den vinstdrivna ekonomin. Likadant med skolor, grundläggande utbildning och att vi har tillgång till nyheter och kritisk samhällsinformation är också sådant som vi har ansett ska stå utanför ”marknadens” logik. Även om det finns starka intressen som drar åt annat håll, inte minst när det gäller skolan.

Fyra avgörande skäl
Jennifer Hinton beskriver (på sidan 180) fyra avgörande skäl till varför vi behöver en icke-vinstdriven ekonomi.
1. En utformning som stöder syftet att tillgodose allas behov i harmoni med resten av naturen.
2. Ett regelverk som grundar sig på en mer sammanhängande och korrekt förståelse av världen och vår plats i den.
3. En djupare känsla av syfte som stämmer överens med mänskliga behov och uppmuntrar till hållbara strategier och beteenden.
4. En systemisk tendens att leda till ökad ekonomisk jämlikhet, ekologiskt förvaltarskap, kulturell blomstring och utbrett välbefinnande – snarare än att systematiskt driva på konsumtionshets, ekologisk förstörelse, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande från särintressen.

Tre faktorer för att förändring ska äga rum
Sociala förändringar sker oftast i en exponentiell förändringskurva. När tillräckligt många bejakar en förändring sker den ganska fort. Hinton beskriver tre ingredienser eller faktorer som behövs för att förändringen ska ta fart. För det första måste tillräckligt många se det befintliga systemets brister, för det andra måste det finnas ett övertygande alternativ, som testats och hållit måttet, för det tredje måste detta alternativ vara relativt enkelt att förstå, anamma och sprida. Och som hon skriver: ”Vi befinner oss sannerligen i en tid av destabilisering, vad gäller sociala, ekonomiska och ekologiska system. Även om det är smärtsamt och skrämmande kan detta ses som en nödvändig del av en omvandlingsprocess. En omfattande samhällsomvandling sker aldrig när de flesta människor är nöjda och tillfreds med rådande förhållanden. Den innebär alltid en viss grad av utbrett obehag.”

Fem fronter
Hinton hävdar också att en hel del av de motsättningar vi uppfattar i dagens samhälle också kan komma att stärka processen för förändring. En mångfacetterad och initierad debatt om vilket samhälle vi vill ha kan främjas av att vi fokuserar på frågan om vilken roll vinsterna ska ha i ekonomin, och hur vi ska gå till väga för att komma dit vi vill. Hinton ser fem ”fronter” där diskussionerna behöver föras. a) Medborgare som skapar debatt och politiskt manöverutrymme, b) entreprenörer som ser värdet och nyttan med nya icke-vinstdrivna verksamheter, c) vinstdrivande verksamheter som ser möjligheterna med en omvandling till icke-vinstdrivande och samhällsnyttig verksamhet, d) beslutsfattare som ser sin roll som omformare av spelregler och villkor samt e) utbildare som säkerställer att nästa generation ekonomer fullt ut förstår potentialen i den icke-vinstdrivna ekonomin. Men det gäller att ta upp frågorna på ett klokt sätt, menar hon. Som hon skriver: ”Denna förändring innebär inte att alla dagens vinstdrivande företag måste lägga ner eller försvinna. De kan ställa om till icke-vinstdrivande organisationsformer. ( —) Det handlar helt enkelt om två olika sätt att organisera ekonomin.”

Nya samverkansformer
Det handlar inte bara om individer eller bara om föreningar. ”Genom att gå samman som en gemenskap av icke-vinstdrivande verksamheter skulle de kunna få en kollektiv röst, öka sin synlighet i det offentliga rummet och erbjuda varandra ömsesidigt stöd. Kanske kan de till och med bli drivande krafter i omställningen till en icke-vinstdrivande ekonomi,” påpekar Hinton på sidan 204 och fortsätter på sidan 206: ”När det gäller det bredare investeringslandskapet bör sociala entreprenörer prioritera att ta emot kapital i form av medlemsavgifter, donationer och lån med låg ränta (eller räntefria lån) – exempelvis genom krediter eller obligationer – framför konventionella investeringar.”  Hon har en hel rad med förslag som jag inte ska återge här i detalj. Den som blir intresserad bör läsa boken.

Fallgropar
Eftersom boken täcker in många, kanske alla, aspekter av villkoren för icke-vinstdriven verksamhet nämner Hinton också ett antal fallgropar och dubbeltydigheter, som det gäller att se upp med. Inte minst för att vårda begreppet och inte skapa otydlighet vad som åsyftas. Ett exempel är hur företaget Coop slirar på sanningen när varumärket används för att fronta en franchiseverksamhet. Ett annat bekymmer är hur pensionsfonderna ska agera i en ekonomi, där vinstmaximeringen begränsas. Återigen får jag hänvisa till boken för den som är intresserad av detaljerna i den diskussionen.

Det finns hemsidor att titta närmare på
Det finns redan idag nätverk och hemsidor som stödjer utvecklingen. Ett par av de hemsidor Hinton nämner återfinns i länktipsen nedan. Hon betonar också att vi behöver skilja mellan den ganska tydliga modell vi strävar mot, å ena sidan, och den omvandlingsprocess som ska ta oss dit, å andra sidan. Vårt nuvarande ekonomiska system är snårigt, komplicerat och svåröverblickbart. Hintons tydligt formulerade vision om en hållbar ekonomi utan vinstsyfte hjälper oss att navigera i detta kaos, men det är viktigt att komma ihåg att en hållbar ekonomi inte enbart kännetecknas av en frånvaron av vinstsyfte.

BNP-måttet behöver ersättas
När det gäller ägandet och hur det ska transformeras är Hintons grundtanke att det behöver diskuteras och förankras i demokratiska processer, hellre än att det avgörs i slutna rum. BNP-måttet behöver ersättas med mål och indikatorer som ger mått rörande folkhälsa och miljö. Min egen reflexion just kring detta är att också skapa nya mått på värdeutveckling för att stimulera ansvarstagande och långsiktighet.

Ta tjuren vid hornen
Hinton är också inne på att politikerna behöver ta tjuren vid hornen och släppa invändningen att skärpta krav på näringslivet skulle skada tillväxten. Hon skriver (på sidan 210) att ”Regeringar behöver avveckla subventioner, skattelättnader och regulatoriska fördelar för den vinstdrivande sektorn. Det är lämpligt att börja med de största och mest vinstorienterade etablerade aktörerna, eftersom det är dessa som orsakar störst skada när det gäller konsumtionshets, miljöförstöring, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande (så kallad ”politisk fångst”). Politiker säger ofta att de gärna skulle vilja göra detta, men att det skulle vara skadligt för den ekonomiska tillväxten, jobben och investeringarna. Med tanke på de belägg som presenteras i den här boken vet vi bättre. Att avskaffa dessa fördelar är en nödvändig del av en hållbar framtid. ”

Stödet är gediget
Stödet för en omställning är gediget. En undersökning i G20-länderna visade att 68 % av befolkningen vill att deras regeringar ska prioritera människors hälsa och naturen framför vinst och BNP. (Se länktips nedan ang denna undersökning). Regeringar skulle också kunna underlätta för icke-vinstdrivande verksamheter att komma igång och främja omställningen genom att öppna upp för en juridisk struktur som är särskilt utformad för icke-vinstdrivande företag och som kännetecknas av: Samhällsnytta som fastställt juridiskt syfte, förbud mot vinstutdelning till privata intressen, samt transparens och öppenhet i vilka intäkter som tillåts.

Akademin har också en roll
Utbildningsväsendet och forskarsamhället har också viktiga roller i den omställning Hinton beskriver. Inte minst för att det saknas data som ger tydligare beslutsunderlag för de beslut som behöver tas inom olika sfärer. Här behöver alla hjälpas åt för att stödja utvecklingen. Fokusgrupper och intervjuer skulle kunna kartlägga vilka strukturer som saknas för att på bästa sätt främja övergången till en ekonomi som är icke-vinstdriven.

Det är inte första gången
Det inte första gången en större förändring äger rum. Hinton nämner slaveriets upphörande, Indiens frigörelse, apartheid-systemets avskaffande och rättigheter för minoriteter som exempel där det länge såg omöjligt ut att få till en förändring, men där det så småningom blev en nästan självgående process. Som hon skriver: ”Historien visar att när en ny insikt blir till sunt förnuft, tenderar spelreglerna att förändras ganska snabbt. ” Och:  ”Låt oss tillsammans förändra spelreglerna.”

Länktips: Pdf-version på engelska av ”Game Changer” av Jennifer Hinton: https://mayflybooks.org/game-changer-an-economy-beyond-profit/

Länktips: Tax the Rich, Say a Majority of Adults across 17 G20 Countries Surveyed. Earth4All; 2024. Accessed October 29, 2025.
https://earth4all.life/news/tax-the-rich-say-g20-citizens/

Länktips: Publikationer från nätverket Rethinking Economics, med webbplatsen Exploring Economics www.exploring-economics.org samt Next System Project www.thenextsystem.org.

Pensionssystemet behöver komma mer i fokus

Pensionssystemen i världen behöver ständigt ses över och utvecklas. Av flera skäl, visar en rapport från CFA Institute och Marsh som kom nyligen. (Se länktips nedan). Rapportens 35 sidor fokuserar primärt på jämförelseindikatorer mellan 55 olika länder och där man väger in 50 olika delfaktorer. Marsh är ett börsnoterat (USA) företag som framför allt bedömer risker och har antagligen ett antal pensionsfondförvaltare och myndigheter som sina kunder. Rapporten lyfter också viktiga aspekter för framtiden, inte minst hur demografin förändras i många länder. Vi blir äldre och lever längre.

Jämförelser och tillbakablick
Rapportförfattarna har gjort denna typ av jämförelse i sjutton år och kan därför se trender och hitta jämförelsetal som kan vara intressanta. I deras jämförelse hamnar Sverige på plats 8, strax under de ”bästa” länderna. Men det mest intressanta är vilka utmaningar rapporten lyfter upp och samtidigt vilka åtgärder man föreslår. Men först en liten personlig reflexion. Att det finns en pension att leva på när arbetslivet klingar av är ingen naturlag. Det hela löstes ju med att den äldre generationen fick bo i ett mindre hus på gården, som kallades undantag. Där fick de hjälpa till med sysslorna så gott det gick. Det odlades, det hades höns och grisar och de minsta barnen togs om hand. Det var en praktisk win-win-lösning i bondesamhället, som dock inte fungerade när industrialiseringen tog fart.

HALE är en indikator
Rapporten nämner en brittisk studie som slår fast att vi lever längre, är friskare och därmed sannolikt kommer att arbeta längre upp i åldrarna. Här finns begreppet HALE som en kvalitativ och kvantitativ indikator, som används av de professionella. (HALE står för Healthy Life Expectancy). Samtidigt ökar också skillnaderna beroende på vilket arbete som utförs. En arkitekt och en betonggjutare är båda involverade i samma bransch, men har sannolikt olika möjlighet att jobba upp i åren. Rapporten varnar också för de spänningar som kan uppstå mellan generationerna, om pensionssystemet uppfattas som orättvist.

Arbetsmarknad, svartjobb och AI
Just arbetsmarknadens förändring påpekas utförligt i rapporten, hur livslång anställning med avtalsgrundade pensionsavsättningar sannolikt inte blir lika vanligt i framtiden, när gig-ekonomin och möjligheten att ”jobba hemifrån” i egen firma eller på uppdrag av någon blir mer vanligt. Att sätta av inkomst till pensioneringen är inte heller något som alla tänker på om man själv är ansvarig för detta. Även den svarta ekonomins baksidor behöver lyftas (även om rapporten inte tar upp den). Rapporten berör inte heller hur arbetsmarknaden antagligen snabbt kommer att påverkas av hur AI blir en del av företagens strukturella positionering. AI skulle ju också kunna hjälpa till med informationsbehandling i realtid, så att myndigheter och fonder blir ännu bättre på att snabbt hantera hur pengaflöden, inflation eller andra faktorer påverkar utfallen. Och även kunna leda till nya kunderbjudanden för den som vill följa utvecklingen.

Svårigheter med 40-talisternas dominans
På sidan 19 i rapporten kommer man in på en del av de svårigheter som förändringar/försämringar i pensionssystemen kan innebär. Man inser att 40-talisterna och 50-talisterna genom att vara många sätter stort tryck på beslutsfattarna men konstaterar också att ”eventuella förändringar kommer naturligtvis inte bara att påverka 40-talistgenerationen, utan även allmänhetens tilltro till att framtida generationer ska kunna få en bekväm pension. Omfattningen och takten i förmögenhetsöverföringen mellan generationer kan te sig avlägsen, särskilt som yngre generationer möter allt svårare förutsättningar på bostadsmarknaden och potentiellt osäkra utsikter på arbetsmarknaden. Men utan mer omedelbara åtgärder kommer klyftorna mellan generationerna att öka, vilket i framtiden kan nödvändiggöra mer drastiska förändringar av pensionssystemen.” (översatt fr engelska). Det gäller att fånga problemen innan de är problem.

Ska pensionssystemen bli mer av karaktären försäkring?
Här kan man också ligga till hur populister och högernationalister i Europa helt blundar för de verkliga sambanden och, som i fallet LePen i Frankrike, lovar sänkt pensionsålder. (Se länktips kring den debatten nedan). Det rapporten betonar som tre lösningsvägar är framför allt att omfördela risktagandet i placeringar i riktning mot mer försäkringsbolag, att inkludera individuella långtidsefterlevandeskydd som en extra tjänst i systemet (sannolikt mot en höjd premie), samt att pensionskontona mer har av en premiebestämd karaktär enligt en livscykelmodell, som man bedömer är på väg att bli normgivande. Steg för steg kommer pensionssystemet påminna om ett försäkringsupplägg.

Ytterligare några rekommendationer
I ett annat avsnitt i rapporten pekar man på hur viktigt det är att pension faktiskt används under pensioneringen och inte tas ut i förtid, hur viktigt det är att allmänheten har förtroende för systemet, hur avgörande det kan vara att följa utvecklingen av det forskarna kallar HALE (se ovan), att underlätta för äldre att fortsätta att vara yrkesverksamma och att minska de traditionella skillnader som finns mellan könen när det gäller pensionsnivåer.

Mål, finansiering och flexibilitet
På en mer överordnad nivå lyfter rapporten tre faktorer som ansvariga personer och organisationer behöver väga in och ta ställning till: 1. Att sätta tydliga mål för systemet, mål som hela tiden vägleder i varje beslut. 2. Vikten av finansiering av systemet. 3. Ökad flexibilitet i produktutformning och tjänster.

Sådant som INTE tas upp
Det finns ett antal saker som INTE tas upp i rapporten. Jag har nämnt AI och svartjobb. Men också detta att det inte är rimligt att lägga alltför stort ansvar hos individen när det gäller den långsiktiga planeringen. Pensionen måste trots allt i sin grundform vara ett skyddsnät när det inte längre fungerar att arbeta. Och kanske allra störst invändning har jag kring att rapporten inte med ett ord belyser de risker som dagens ekonomiska system innebär. Den eviga tillväxtens dogm kommer förr eller senare att avslöjas, kanske i och med de konflikter och motsättningar som den otillräckliga klimat- och miljöpolitiken kommer att leda till. När folk inte får mat, vatten eller ens ett enkelt boende kommer kraven på grundläggande rättvisa att bli konkreta. Och hur pensionssystemen ska förhålla sig till de ”vinster” i den traditionella ekonomin som bygger på fossilfällan, på exploatering av resurser och av människor förbigås med tystnad. Här finns mycket att göra för att få pensionssystemet hållbart på riktigt.

Hur hållbart är egentligen Norges pensionssystem?
Ett verkligt hållbart pensionssystem måste erbjuda alternativa vägar till ett sparande på planetens och Agenda 2030:s villkor. Vi lurar oss själva om vi tror att pensionsfonderna växer oberoende av verkligheten. Inte minst Norge skulle behöva göra ett omtag, eftersom man låter sin oljefond utgöra buffert i pensionssystemet. Hur hållbart är det?

Länktips. Rapporten: https://rpc.cfainstitute.org/sites/default/files/docs/research-reports/26242379-gl-global-pension-index-2026_final.pdf

Länktips: Fransk debatt om LePens löfte om sänkt pensionsålder: https://www.euronews.com/2026/10/07/france-government-slams-marine-le-pens-alternative-budget

Nu kan agentisk handel skapa nytta

AI kommer att förändra mycket och är redan på gång inom ett antal sektorer. Agentisk handel är nästa stora utmaning för stora delar av handeln, på liknande sätt som e-handeln en gång i tiden utmanade den fysiska handeln. Det är intressant att förstå vad som pågår ”bakom kulisserna” och både se de hot och de möjligheter som agentisk handel innebär.

AI-agenter ska göra affärer
För att hålla koll på hur handeln utvecklas brukar jag till viss del följa det som Handelsrådet publicerar och ordnar av event. Även i ett hållbart samhälle kommer vi att ha handel, behöva förse oss med varor och tjänster på ett anpassat sätt. Hur kommer AI-agenter att påverka hur handeln sker? När jag läser en projektbeskrivning (se länktips nedan) öppnar sig en värld av maskinell handel, lösningar som kanske sparar tid, sannolikt sparar lönekostnader, men som innebär risker och problem som ingen tänkt på och som kommer att förändra hur utbudet presenteras och dokumenteras.

Kan maskinerna ta kloka beslut?
Min första tanke är att detta leder till en slags automatiserad konsumtion, där maskiner i båda ändar (köpare och säljare) stämmer av och kommer överens om rimligheten i ett avtal. Sekundsnabbt kan besluten tas utan att någon människa varit involverad för att ifrågasätta detaljer eller helheten. Vill vi ha det så? Vem vinner på den utvecklingen? Ryggmärgsreflexen är att det innebär ett risktagande bortom vad vi upplever som tryggt och säkert.

Nu går det att ställa krav
Nästa tanke blir att det ju faktiskt öppnar upp för mycket avancerade krav från beställarsidan. Det går i alla fall i teorin att inkludera prognoser för driften av en viss produkt, där ”säljaren” ska redovisa olika driftsfall, energianvändning och summering av olika hållbarhetsparametrar med en sannolikhetskalkyl, inklusive prognoser för underhållskostnader, tillsyn, tekniska fel, frekvens av dessa, kostnadsbedömning över livslängd osv. Rätt använt skulle AI-systemet kunna bidra till mycket smartare inköp, där hela produktcykelns kostnader, inklusive driftsfasen och omhändertagande efter drift ingår. Detta genom att på ett säkert sätt referera till statistiskt säkerställda fakta över driftssituationer m.m.

Lagstiftningen måste ligga i fas med utvecklingen
Här skulle det vara viktigt att tidigt identifiera pilotmarknader som skulle kunna gå före och också ha EU-resurser för att på lämpligt sätt backa upp utvecklingen med rätt typ av lagstiftning, så att enbart avtal mellan AI-agenter som uppfyller vissa kriterier godkänns. Lagstiftningen behöver ligga långt framme för att på ett klokt sätt begränsa den dominans som de ledande storföretagen säkerligen kommer att försöka utnyttja till sin fördel.

Låt oss ta chansen
Man skulle till och med kunna gå så långt att vissa pilotbranscher eller nischer väljs ut för att lägga grunden till en ekonomi som primärt ska gynna det allmänna och naturen och i andra hand gynna de inblandade parterna. Låt oss använda denna tekniska möjlighet på ett konstruktivt sätt!

Länktips: Kort beskrivning av ett projekt som det går att läsa om på Handelsrådets sida och som illustrerar vart en del av handeln är på väg: här

Länktips: Min tidigare text om agentisk handel som pekade på andra möjligheter: https://christerowe.se/2025/12/nr1275-om-integritet-personifiering-och-agentisk-handel/

En artikel om Ukraina

Det finns en likhet i hur USA och Ryssland agerar på den internationella arenan. Båda länderna blundar för det uppenbara att produktion, resursutvinning, konsumtion och energianvändning måste inordnas under vad planeten klarar att hantera inom ramen för det rådande jämviktsläget. Och de strategiska analyser som väglett ”väst” och ”öst” sedan länge har helt bortsett från det som FN sedan mer än 30 år har hävdat: Det finns gränser för mänsklig aktivitet som inte får överskridas.

Inte för att minska kritiken mot Putin
Jag fick läsa en artikel skriven av freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson, som inspirerade till en omarbetning av hans text. Den omarbetade texten ligger som separat fil på denna hemsida. (Se Länktips nedan). Ukraina har råkat hamna i fokus för både USA:s och Rysslands maktambitioner, givetvis ur helt skilda utgångspunkter. Artikeln handlar inte om att relativisera Putins ansvar för sitt angreppskrig mot Ukraina, utan mer att peka på de bakomliggande faktorer som hade betydelse när aggressionen började med invasionen av Krim och där det långa ställningskriget fortfarande pågår med förödande konsekvenser.

Att leva fred
Hans påpekar bland annat vad uttrycket ”Leva Fred” innebär. Det behöver vi påminnas om, samtidigt som vi försöker förstå hur utvecklingen kan vändas i en hållbar riktning. Den som är intresserad av dessa frågor får gärna läsa artikeln som är på cirka sex A4-sidor.

Länktips: https://christerowe.se/lankar-och-hugskott-m-m/kriget-i-ukraina-ur-freds-och-hallbarhetsperspektiv/

Tänk så många kloka tankar det finns…

Hans Abrahamsson vet många vem han är. Mångårig inspiratör och forskare kring freds- och konfliktfrågor. Orädd och klarsynt. Han tipsade mig om en serie poddar eller filmade samtal som görs av Frida Stranne och Gustaf Skarsgård: Samtal vi Saknar. Hans var själv en av samtalspartnerna i deras samtal nummer nio. Mycket tänkvärt kom fram där, som jag ska återkomma till i en annan bloggtext.

Helena Norberg-Hodge
Men han tipsade också om samtal nummer sju, där Helena Norberg-Hodge delade med sig av minst femtio år av aktivt utforskande av vad som kännetecknar ett hållbart samhälle, inte minst ur ekonomiskt perspektiv. Även det samtalet gav mig mycket att tänka på. Och några slutsatser ur detta lyssnande vill jag nämna här. Plus att jag ska kolla upp hennes Local Futures dot org. (Länktips till samtal vi saknar, se nedan).

Miljödepartementet ska överordnas Näringsdepartementet!
Det är illusion att tro att beskattning av de allra rikaste mångmiljardärerna skulle kunna ändra det grundläggande problemet med hur allt större företag får allt större makt över världsutvecklingen. Det behövs konkreta åtgärder som börjar återställa en rimlig balans. Ett sådant steg vore att kasta om tyngdpunkten mellan miljö och företagande. Under Tidö-regimen var miljödepartementet konkret och direkt underordnat näringsdepartementet. Företagsintressena var konkret överordnade miljökraven. Det behövs en diametralt motsatt konstruktion i alla beslut i regering, i lagstiftning och i beskattning så att Miljödepartementet (inklusive klimatfrågorna) är överordnat Näringslivsdepartementet.

Varför detta är viktigt
Detta för att säkerställa att alla företag bedriver verksamhet enligt de ramar naturen sätter upp. Förorenande företag bestraffas och de företag istället gynnas som lyhört och korrekt inordnar sin verksamhet i vad naturen, ekosystemen, vattentillgången och mänskliga hänsyn sätter för ramar. Vi har som bekant bara en planet att tillgå och den håller på att ta allvarlig och irreparabel skada av det som vissa företag gör för att maximera sin vinst. Ordningen måste återställas och FN:s sjutton hållbarhetsmål ges betydligt större tyngd än idag. Det ska kosta och/eller vara olagligt att bryta mot de ramar som planeten och hållbarheten definierar. Alternativet är en förskräckande framtid för våra barn och barnbarn, där vattnet inte går att dricka, maten inte räcker och gifterna finns överallt.

Ska verkligen AI kontrollera sig själv?
De AI-verktyg som nu är under framtagande kan i värsta fall skapa processer som exkluderar mänsklig bedömning. Världskrig kan startas för att någon AI-agent bedömer att det är det logiska steget. Om människan kopplas ut ur beslutskedjan kan vi plötsligt befinna oss i en situation där framtiden dikteras av självstyrande system utanför mänsklig kontroll. Det behövs rigorös kontroll över all AI-tillämpning och -utveckling. Politikerna, som de folkvalda de är, behöver säkerställa att det är folket som bestämmer, inte maskinerna. Att det finns starka ekonomiska intressen bakom utvecklingen av AI blir egentligen bara ytterligare ett argument för varför denna kontroll behöver stärkas. Självtänkande system utvecklas för närvarande bland annat av Tesla och vad Elon Musk tycker om demokrati vet vi ju…

Lobbyism och ”dåliga affärer”…
Lobbygrupper har idag ett stort inflytande på regeringars och folkvaldas beslut. Transparensen kring vilka lobbyister som talar med vilka beslutsfattare behöver öka. Allra värst är detta system i länder där politikers kampanjer finansieras av påtryckningsgrupper och lobbyister. Men även i vårt land är det viktigt att få en tydlig bild av vem som egentligen gynnas av de beslut som tas av våra folkvalda. Tätt kopplat till denna problematik finns upphandlingsförfarandet som en fallgrop. Vem minns inte hur det då och då cirkulerar i nyhetsflödet om osedvanligt låga försäljningspriser på offentliga fastigheter, eller hela cirkusen kring Karolinska Sjukhusets nybyggnation och där ingående miljarduppdrag till konsulter som inte kunde redovisa vad de gjort? Sådana affärer, där det offentliga tvingas betala överpriser eller får för lite i ersättning vid försäljning är en variant av korruption som måste stävjas.

Känner du till ISDS?
Ett begrepp som nämns i samtalet med Helena Norberg-Hodge och som behöver följas upp och göras mer känt är ISDS. Mekanismen ger företag och investerare rätt att stämma stater och i praktiken kringgå lagstiftning som är tänkt att skydda länder och medborgare mot otillbörlig exploatering. Istället för att ersätta de boende för miljöförorening kan företag istället få ersättning för förlorade vinster. Det är bakvänt, naturligtvis. Och bara detta att det finns en reservlösning för investerare att säkra sina intäkter borde göra att varningsflagg hissas. Systemet ger kapitalet en extra fördel mot lagstiftningen. Jordens Vänner har förslag på hur man kan motverka ISDS, se länktips nedan.

Vad händer när vi slutar tänka själva?
I den systemomställning som måste genomföras behöver vi hitta de effektiva och konkreta delar som kan få allmänhetens gillande och stöd. Det är nog många som idag t.ex. undrar över hur det kommer sig att sociala mediers algoritmer leder till det urval av information som de gör. Och om vi vill att de stora tech-företagen ska ha ännu mer kontroll över vilken information och vilka erbjudanden vi får och vilka köp vi gör. Ska vi verkligen sluta tänka själva? Och låta AI ta våra beslut? Varför?

Länktips: Samtal Vi Saknar – med Helena Norberg-Hodge: https://www.youtube.com/watch?v=iyCSVHhNdaM

Länktips: Samtal Vi Saknar – med Hans Abrahamsson: https://www.youtube.com/watch?v=34cLfmKgI7o

Länktips: Om ISDS: https://jordensvanner.se/isds/

Återbruk av skor kanske är närmare än du tror?

IVL har haft ett forskningsprojekt som har undersökt förutsättningarna för återbruk av skor. Handelsrådet har publicerat en intervju med Tomas Rydberg och en sammanfattning av rapportens slutsatser. (Se länktips nedan). Skor säljs ungefär 30 miljoner par per år i Sverige, så det är en ganska stor mängd skor som varje år sätts på marknaden. Det intressanta är naturligtvis om det finns förutsättningar för återbruk och hur återbruk kan bli lönsamt, miljömässigt smartast och kan bidra till minskat tryck på jungfruliga resurser. Det som framkommer ur rapporten är att det går.

En variant av ROT-avdrag?
Ett sätt att närma sig frågan vore att utgå från nya affärsmodeller, där konsumenter och detaljister samverkar för en gemensam nytta. Rapporten föreslår att konsumenten kan få en värdekupong för återlämnade skor, men här skulle det kunna vara intressant att testa en annan rollfördelning. Man skulle kunna tänka sig att konsumenten involveras i bedömning, sortering, enklare uppfräschning, märkning osv. För att i gengäld få rabatt på köp av de skor som säljs. Eller ett slags ROT-avdrag som också nämns i seminariet som Handelsrådet ordat.

Prosumentlösningar?
Detta eftersom personal- och bemanningsfrågan sannolikt blir en kostnadsdrivande faktor när begagnade skor ska tas om hand. Om konsumenten involveras i affärsupplägget uppstår en möjlighet att generera en win-win-lösning. Som ”medlem” i ett skoförsäljningskooperativ skulle konsumenten kunna ta på sig att göra nytta ett par timmar per månad mot att få rabatt på priset av skor vid försäljning.

Återbruk innebär nytänkande
I det seminarium Handelsrådet har lagt ut (se länktips nedan) lyfts en hel del av de frågor som viktiga att belysa när det gäller återbruk av skor. En avgörande fråga är den lönsamhet som kan uppstå vid försäljning av återbruksskor. Och om den lönsamheten minskar lönsamheten vid alternativ ”linjär” försäljning kan ju intresset för återbruk bli nära noll. Det enda rimliga är att styrmedel organiseras för maximering av livslängd och för att skor ska kunna återbrukas efter rimligt komplicerad process. Det system som hela tiden utgår från utnyttjande av jungfruliga resurser behöver ersättas med ett system som bygger på hushållning av resurser, av energi och manuellt arbete. Kvalitet måste belönas. Och nya affärsmodeller behöver se dagens ljus.

Lönsamhetsfrågor
En siffra som visas i seminariet är att det krävs att butiken hanterar och säljer många fler begagnade skor för att få samma lönsamhet som kan uppnås vid försäljning av enbart nyproducerade skor. Sannolikt just för att det blir många fler arbetsmoment per sko, där slutprodukten dessutom behöver säljas till ett lägre pris än den nyproducerade skon.

Det samlas in fler skor än vad som kan återbrukas
En intressant detalj är att projektet räknade fram att det blir 50 procent överinsamling, dvs skor som inte går att återvinna och som istället gick till förbränning utgjorde ungefär en tredjedel av de skor som samlades in. Det innebär att det behövs plats för all hantering. En annan intressant detalj var att hälften av de skor som exponerades för försäljning såldes snabbt till cirka motsvarande halva nypriset. Det finns således kunder som gärna köper återbrukade skor.

Vem har bollen?
Nya yrkesroller kommer att behövas, nämndes i seminariet. Detta är intressant och sätter fingret på vilken aktör som egentligen ska driva fram den utvecklingen. Krävs det lagstiftning eller är det ett tydligt konsumenttryck som gör att något händer? Eller är det att det uppstår nya företag som utmanar de etablerade kedjorna? Och det behövs nytänkande på lokalsidan, nämligen att ha plats för inlämning, sortering och arbete med de återbruksbara skorna.

Act of Caring
Act of Caring är ett intressant initiativ för att få folk att – tillsammans – vårda sina saker. Så håller produkterna, till exempel skorna, längre. Ola Gejde från Act of Caring nämner att det numera bara finns 400 skomakare i Sverige, mot tidigare 4 000. Och säger även det som kanske är att svära i kyrkan hos handeln, nämligen att ”företagen måste uppmana sina kunder att ha vara på sina produkter”, ett uttalande som naturligtvis går stick i stäv med den rådande volymförsäljningsidén, där köp-slit-och-släng ger bästa intäkten på kort sikt. Han nämner också ett franskt varumärke, Veja, som inkluderar omsorg av befintliga skor. Se länktips nedan.

Länktips: Projektbeskrivning: här

Länktips: Rapportsammanfattning: https://handelsradet.se/app/uploads/2026/10/Sammanfattning-2026_8.pdf

Länktips: 30 minuters podd med Tomas Rydberg om projektet: https://www.youtube.com/watch?v=q8gTjDwx5fc&list=PL_FaVi7xeTXV6rNWMagmhKOGMebfN7E-q&index=6

Länktips: En timmes seminarium om projektet som IVL hållit i: https://www.youtube.com/watch?v=WzSKj1Se60I

Länktips: Act of Caring: https://actofcaring.com/pages/om-oss?srsltid=AU7gw4Uoo99yIMOKgWXXpkTIpfNd30vaJYlvsL9TiAc2i8_LGKDqFgte

Länktips: Veja: https://www.veja-store.com/sv_se/

Länktips: Veja: https://project.veja-store.com/en

Så här skrev jag till EU om moms

EU har haft ett ”dialogfönster” öppet, för att låta organisationer, företag och allmänhet lämna synpunkter på den förändring av moms-lagstiftningen man förbereder. Momsen är en skatt som varje land kan besluta om, men den är också samordnad mellan länderna så att EU-länder kan exportera varor och tjänster utan moms. Momsen blir en slags procentuell pålaga på allt som säljs inom EU och utgör en rejäl intäkt till varje lands statliga finanser. Momsen skiljer sig i procentsatser för olika produktkategorier, men detta avgörs på nationell nivå. Den 4 november är sista dagen att lämna synpunkter till EU angående moms-lagstiftningen. (Se länktips nedan till mitt tidigare inlägg om samma sak).

Momsen behöver förstärka en omställning i hållbar riktning
För mig handlar det väldigt mycket om att momsen behöver förändras i grunden. Från att vara uppbyggd enligt en linjär princip behöver momsen utgå från en cirkulär ekonomi, där förbättring och upparbetning av produkter blir självklara komponenter för näringslivet, liksom att utveckla nya affärsupplägg. Resursanvändningen måste bromsas in, energianvändningen likaså. Vi behöver belöna företag som tar ansvar för ekosystemet, vattenförsörjningen och säkerställa att ekonomin ryms inom det sociala manöverutrymme som ”donut”-ekonomin pekar ut. I den text man kan skicka till EU finns utrymme för 4000 tecken, så jag fick korta ner min text en hel del. Men i översättning från engelskan följer mitt inspel här.

Mitt förslag till EU:
(Citat) Tack för möjligheten att lämna synpunkter på den nya momslagstiftningen. Jag skulle vilja se en process i tre nivåer. Momsen måste reformeras på ett sätt som bevarar dess legitimitet, rättvisa och ekonomiska värde, samtidigt som den effektivt styr produktion, investeringar, konsumtion, energianvändning, transporter och andra centrala funktioner mot hållbarhet.

Cirkulär ekonomi behöver nya begrepp och ramar
Den första nivån handlar om att etablera ett regelverk och en nomenklatur som speglar verkligheten på ett mer modernt sätt. Avfall och restprodukter kan fungera som råvaror i tillverkningsprocesser. Man bör undersöka hur lagstiftningen – till exempel genom förbud mot export av ”avfall” – i praktiken hindrar ett ansvarsfullt resursutnyttjande. Det krävs regelverk som förhindrar att nytillverkade varor, som aldrig har använts, förstörs. Det behövs en ny terminologi – en som på ett mer precist sätt beskriver produkters status, certifiering eller godkännande.

Bibehållet produktansvar
Ett tillvägagångssätt att undersöka är att införa ett krav på att tillverkande företag (inom vissa sektorer) aldrig ska kunna frånsäga sig ansvaret för sina produkter. De skulle kunna ta betalt baserat på användning, men skulle alltid behålla ett visst ansvar – förslagsvis hanterat genom en avancerad fond utformad för att hantera scenarier som företagskonkurser – vilket skulle omfatta själva produkterna och de farliga beståndsdelar de innehåller. Konsumenten har inte tillräcklig kunskap.

Bonus-malus-system
Den andra nivån innebär att vidareutveckla momssystemet – eventuellt bransch för bransch – för att påskynda utfasningen av produkter som skadar miljön, ekosystemen, vattenresurserna och så vidare. Genom att gradvis göra skadliga produkter dyrare, samtidigt som ”oskadliga” produkter blir relativt billigare, styr momssystemet produktion och konsumtion i en riktning som skyddar miljön. Vissa branscher kan fungera som pilotområden, där företagen inom dessa sektorer får i uppdrag att utforma ett bonus-malus-system.

Även Business-to-Business, B2B, behöver ingå
De minst önskvärda produkterna görs dyrare än de överlägsna alternativ som erbjuds av konkurrerande företag. Huvudsyftet är att upprätthålla skatteintäkterna och samtidigt skapa ett tydligt incitament för tillverkare att konkurrera utifrån kvalitetsegenskaper. Vissa branscher skulle också kunna väljas ut som pilotområden för att belöna produkters livslängd – vilket gör det mer lönsamt för både företag och användare att nyttja en produkt snarare än att äga den. Dessutom bör transaktioner mellan företag (B2B) undersökas i syfte att skapa nya, ömsesidigt gynnsamma samarbetsmodeller, så kallad industriell symbios.

Värdefokus istället för vinst
Den tredje nivån innebär att man går hela vägen: produkter som inte kan ingå i ett slutet kretslopp fasas gradvis ut, samtidigt som företag uppmuntras – eller tvingas – att under en generös tidsperiod ställa om sina produktionsprocesser så att uppkomsten av avfall blir ett kostsamt undantag. Detta kräver en utformning av mervärdesskattesystemet (momsen) som följer en produkt genom dess olika stadier av uppgradering och återtillverkning. Momsen bör stå i ett omvänt förhållande till värdeskapande och ansvarstagande. Produkter som är utformade för en lång livslängd skulle belönas med en lägre momssats, medan produkter med en genomgående kort livslängd skulle bli relativt dyrare. På denna tredje nivå är målet att ersätta den nuvarande linjära momslogiken med en hållbar, cirkulär moms – en som är kopplad till värdeskapande snarare än vinstjakt. Detta synsätt vilar också på en ny syn på ägandeprincipen, liksom på alternativa metoder för att redovisa företagsverksamhet. Det rör sig här om kringliggande processer som kräver ytterligare utredning för att säkerställa att momssystemet effektivt samverkar med de mål vi vill uppnå.

Avslutningsord
Forskare med intresse för en ny ekonomi måste involveras. Ett exempel från Amsterdam: https://act.uva.nl/research/research-projects/sustainable-by-design/sustainable-by-design.html?cb#page
Jag instämmer också i den kommentar som lämnats av Lorenzo Liguoro från Italien.
Momssystemet bör underlätta den utveckling vi vill se, inte hindra den. (Slut citat).

Det ska bli intressant att se om detta inspel gör någon skillnad.

Länktips: Min tidigare text om EU-momsen: https://christerowe.se/2026/10/nr1403-en-ny-eu-moms-pa-gang/

Skiss på ”not for profit” ekonomi

Jennifer Hinton är en forskare som jag är intresserad av. Hennes tankar om en ”lagom-ekonomi” (mitt uttryck, inte hennes) tilltalar mig. Nu när det finns en chans att ge EU lite inspel kring den nya moms-lagstiftningen frågade jag henne om råd och fick som svar en länk till ett ”white paper” som handlar om hur vi kan rigga en socialt och miljömässigt hållbar ekonomi för att stärka EU för framtiden. Även om materialet kom 2024 är det aktuellt. (Se länktips nedan).

Så här kan den hållbara ekonomin formas
Här ingår en video på 48 minuter som förklarar en hel del av det som står skrivet i den rapport på 144 sidor som de också länkar till. Att återge allt låter sig inte göras, men jag plockar ut lite godbitar som är extra centrala. De är hämtade från sidan 23-29 ur ”the white paper”, som har rubriken ”Sustainable by design – industrial policy för long-term competitiveness in the EU”.

NFP economy har möjlighet att nå högre mål
Hinton menar att dagens ekonomi skapar problem på flera nivåer. Bland annat handlar det om att överproduktionen skapar ett orimligt resursuttag och energianvändning, att ekonomin bidrar till ojämlikheten i form av att vissa löner hålls nere för att maximera vinsten åt andra samt att marknaden ständigt tenderar att koncentrera ägandet, vilket i sin tur skapar ett demokratiskt underskott. Ekonomin behöver struktureras för att innebära en annan dynamik, menar hon. En icke-vinstdriven ekonomi (not-for-profit, NFP, economy) kan istället samverka med myndigheter får att nå gemensamma och överordnade mål. Hälsa och miljö behöver ges högsta prioritet, inte lokal vinst. Offentlig upphandling och pensionsfondernas placeringar kan användas för att styra i rätt riktning, menar hon.

ESOP är en modell som fungerar på två olika sätt
En stor del av videon och rapporten handlar om olika företagsformer, där gemensamägda företag och ett steward ownership, förvaltarstyrt företagande, tar stor plats. Det talas också om den s.k. ESOP-modellen, som ger anställda rätt att få andelar i det företag man är anställd i. Två olika koncept använder samma förkortning, vilket är förvirrande. Det amerikanska systemet bygger på att en stiftelse som köper aktier som fördelas till de anställda, medan en annan modell ger de anställda optioner på att i ett framtida läge köpa andelar i företaget till ett förutbestämt värde.

Personalägda företag är intressanta
De nämner också att det är 450 000 SME-företag som årligen byter ägare i EU. Och att en tredjedel av dessa, som innebär cirka 600 000 anställda, har en framtid som är hotad. EU behöver stödja de små företagen mer för att göra generationsväxlingar och ägarbyten mer attraktiva och ha ett särskilt fokus på de gemensamägda, personalägda, företagen. Bo Rothstein har också forskat om detta. Se länktips nedan.

Intressant om energikooperativ
En av forskarna i rapporten, Björn Hoops, fokuserar på samägda energiföretag. Han menar att det går att sätta upp viktiga parametrar för att dessa företag ska bli socialt och ekonomiskt hållbara. Så att det offentliga kan stödja initiativ på ett sätt som bidrar till en hållbar utveckling. Han nämner krav på att andelar ska ägas lokalt, att låginkomsthushåll ska kunna inkluderas, att externa företag inte får vara delägare, att företaget ska styras och ledas av medlemmarna själva, att företaget ska ha som huvudsyfte att göra samhällsnytta, inte att generera vinst. Han menar att EU behöver göra det enklare att driva energikooperativ i olika storlek och att det är viktigt att respektera olikheter i förutsättningar.

Snart kommer Jennifer Hintons bok
Inom några veckor kommer den bok Jennifer Hinton sedan länge har aviserat. Det ska bli intressant att ta del av hennes slutsatser. Jag återkommer i frågan.

Länktips: https://act.uva.nl/research/research-projects/sustainable-by-design/sustainable-by-design.html?cb#page

Länktips: Bo Rothstein om personalägda företag: https://christerowe.se/2026/01/nr1299-kloka-tankar-fran-bo-rothstein/