Category Archives: Lösningar

Teknik, verktyg och idéer.

Läsning: Martin Gelin: Mjuk makt

Posted on by
Reply

Martin Gelin, journalist och författare har gett ut boken ”Mjuk makt, kultur och propaganda i den nya världsordningen”, som jag har läst. Jag nämner en invändning så här direkt, så att jag inte tappar bort den. Den stil Martin har valt avslöjar att han oftast skriver som en journalist. En stil, som blir lite enahanda att ta sig igenom. Hans förläggare borde ha påpekat för honom att texten kan uppfattas som en 250 sidor lång artikel. Men det är egentligen min enda invändning.

Boken handlar om nio kulturella nav
Särskilt gläder det mig naturligtvis hur lyriskt Martin Gelin beskriver de bilfria gatorna i Paris, där han bor, den rena luften och det självklara i att Paris invånare numera rör sig i staden på ett fritt sätt, vilket fått bilar och lastbilar att röra sig i stora delar av staden på de gåendes villkor. Men det är en detalj i en bok som egentligen beskriver, med utgångspunkt i ett antal kulturella nav på global nivå, vad kulturen spelar för roll och hur kulturen används av makthavare för att befästa ett önskat inflytande. Mjuk makt ska ses som ett komplement eller ett alternativ, kanske en spegling till den hårda makt som militär, politisk och ekonomisk makt spelar i relationen mellan länder. Begreppet lanserades av Joseph Nye efter murens fall i Berlin.

Nio globala kulturella nav
Gelin utgår från ett antal kulturella nav, som på olika sätt illustrerar hur mjuk makt kan ta sig uttryck och bli ett verktyg för att öka ett lands status och inflytande. Skillnaderna blir tydliga. När amerikaner, kineser, koreaner, qatarer, japaner eller nigerianer förhåller sig till mjuk makt och de möjligheter som erbjuds blir resultatet varje gång olika. Hur och varför visar Gelin mycket tydligt i sin bok. På det sättet blir den egentligen en lärobok i mjuk makt och en bok som varje kulturminister borde läsa noga.

Martin Gelins Mjuk Makt

Vilken roll spelade reklamen?
Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på de pusselbitar som inte finns med i det gedigna arbete Martin Gelin skapat. Häromdagen såg jag t ex en dokumentär på TV om Elizabeth Taylor, 1900-talets kanske mest inflytelserika och omtalade filmkändis vid sidan av Marilyn Monroe. Där blev det väldigt tydligt att det som skapade Elizabeth Taylors ställning och inflytande var en omfattande satsning från filmbolaget som ”ägde” henne. Med massiva marknadsföringsinsatser och PR byggdes varumärket upp kring Elizabeth Taylor. Eftersom filmbolaget ville säkra sina intäkter och återbetalning på de ofta stora produktionskostnader man haft för att göra en film. Och just i exemplet USA och mjuk makt går det inte att räkna bort reklamen och de drivande intressen som sett till att kulturen blivit en vinstmaskin.

Massmediers och internets roll kunde kanske lyfts lite mer
Just framväxten av USA:s mjuka-makt-inflytande efter 1945 hängde också samman med framväxten av nya konsumtionsmönster, musik på LP:skivor och TV-mediets genomslag för att nå ut till miljoner konsumenter. I ett kapitel berörs fenomenet Sydkorea, med K-pop, Gangnam Style osv. Där hade det också passat in att nämna det genomslag som internet, appar och smarta telefoner innebar. Och att numera alla kan producera sitt egen innehåll, kommentera, hålla kontakt med likasinnade och snabbt dela klipp. Vad teknikgenombrotten i olika skeden har inneburit betonas inte så särskilt mycket i Gelins bok, även om det berörs. Form och innehåll hänger ihop.

Doha och Lagos blir motsatser
Qatar och särskilt Doha får ett eget kapitel i boken, vilket är intressant. Hur de närmast onödigt rika oljestaterna nu investerar i de etablerade muséerna och köper sig inflytande, men också hur den egna befolkningen bara utgör kanske 4-5 procent av befolkningen i Qatar, medan resten är gästarbetare som ofta lever på otillräcklig lön och med orimliga villkor. Det blir en intressant fråga i bokens avsnitt om Doha vem som egentligen är målgruppen för Qatars stora satsningar på kultur i det egna landet. Mjuk makt och kulturell blomstring tar ett helt annat uttryck i Nigeria och Lagos, får vi veta. Om qatarerna styr strategiskt utvecklas den mjuka makten organiskt i Lagos. Skillnaderna blir tydliga och Gelin visar fram dem på ett bra sätt. Extra intressant blir det för mig när han nämner att de boende i Lagos kan tvingas ta 400-500 dagliga beslut eftersom ingenting fungerar och samhället/staten har gett upp sitt ansvar. Men människor visar på en oerhörd innovationsförmåga i utsatta situationer, vilket hans exempel från mångmiljonstaden Lagos visar.

Tyngd och frågetecken
Det är uppenbart, inte minst när man ser referenslistan i slutet av boken, att Martin Gelin träffat många journalister, författare, kulturpersonligheter och makthavare för att kunna skriva sin bok. Det är tydligt att han ägnar mycket tid åt att bevaka och analysera kulturella fenomen, läsa böcker och att delta i diskussioner med filosofer och andra. Så boken står på en stadig grund, även om vi inte är vana att väga och mäta kulturellt inflytande. Samtidigt hade det varit väldigt värdefullt att filtrera beskrivningar och analyser med perspektivet av vilka drivkrafter som spelat roll i de olika ländernas utveckling. Inte minst, som jag nämnde ovan, vilken roll de kommersiella aktörerna spelat för genomslaget för olika fenomen. Har kulturen ett egenvärde eller är det enbart genom att profitera på konsumtionen, på eventen eller attributen som kulturen får ett värde? Vad säger det i så fall om de nio olika exemplen? Och vilket värde har egentligen människovärdet, det fria ordet och en fri press om allt vägs samman?

Mötet och oväntade är ändå behållningen
Det som blir ett bestående intryck är ändå värdet av det mänskliga mötet, det oväntade, det oplanerade, det nya som uppstår när tankar möts och vi plockar upp en idé från någon annan och gör den till vår egen. För det är så det går till, beskriver Martin Gelin, när kulturell innovation får ett värde bortom det kortsiktiga och uppenbara i upplevelsen. Anekdoten med en ”rock”rytm i en japansk musikmaskin som vandrar genom kulturella filter för att till slut återfinnas i globala musikfenomen är riktigt kul. Och hoppfull i dessa dystra tider. Det känns lite som en fjäril i regnskogen som får ett träd att falla i en dunge i den småländska skogen. (Se länktips nedan).

Kan de läsa varandras bok?
Jag skulle egentligen önska att Martin Kragh läser Martin Gelins bok och vice versa, för att få deras respektive blick för vad den andre beskriver. Men det händer nog inte (se länktips till min läsning av Martin Krags bok nedan).

Länktips: Ett ställe att köpa boken, inklusive en beskrivning: här

Länktips: Min text om Martin Kraghs bok: här

Länktips: Fjärilseffekten: https://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rilseffekten

Hur ska det gå med skorna?

Posted on by
2

Handelsrådet stödjer forskning som kan hjälpa handeln att utvecklas i en gynnsam riktning. Ett av forskningsprojekten heter ”Ökat återbruk av skor” och har kommit ungefär halvvägs om jag förstår tidsplanen rätt. (Se länktips nedan). Projektet beskrivs så här på en sida: ”Syftet med projektet är att hjälpa skobranschen att accelerera övergången till mer cirkulära affärsmodeller och stärka dess konkurrenskraft. Projektkonsortiet ser, i denna kontext, behovet av en modell för sortering och värdering av skor, vilket de har valt att kalla ett ramverk för kvalitetssäkring, för att etablera ett ökat återbruk av skor inom handeln.”

Svårigheter
När skorna idag har lämnat butiken återstår endast bråkdelar av de kostnader som kan uppstå när skorna är tänkta att returneras. Om returer, sortering och värdering ska tillåtas kommer kostnaderna skjuta i höjden, samtidigt som konsumenternas beredskap att betala mer för sina skor inte lär öka. Hanteringen av returskor och uppgradering av dem till nyskick lär inte bli gratis och kommer rimligen att bli svårt att göra billigare än nyanskaffning och traditionell försäljning.

Högre kostnader och bibehållen förtjänst, hur då?
Under lång tid har skobranschen gått från att vara hantverksdominerad och handla om naturmaterial till att till stor del bygga på automatiserad serieproduktion och konstmaterial. Vi köper i Sverige ungefär 30 miljoner par skor per år. Frågan är vad som skulle få oss att välja att köpa rekonditionerade, återbrukade, skor istället för nya. Troligen behöver priset på skorna vara attraktivt och kvaliteten inte påtagligt sämre än för nya skor. Så hur det ska uppstå en förtjänstmarginal i nivå med nyförsäljning är ganska osäkert, särskilt som de stora skokedjorna inte har någon vana av att hantera returförsändelserna, sortering, värdering och alla steg som följer i en återbruksprocess.

Hur ska automatisering ske?
Vilket naturligtvis inte hindrar att projektet är välkommet. Vi behöver testa olika sätt att förlänga livslängden på produkter och bromsa in resursslöseriet. Även naturliga material har sina stora nackdelar, inte minst det faktum att läder behöver garvas med hjälp av krom och att krom är en farlig substans för både människa och miljö. Det är intressant att Wargön Innovation ingår i projektet. Där har man sedan länge arbetat med återbruksfrämjande processer och man förstår vad som inte får tappas bort i sammanhanget. Samtidigt är det ofta avgörande att hitta lösningar som går att automatisera, något som oftast kräver stora volymer och kontinuitet i flödena, vilket ju är svårt med retur av skor.

Konsumenten ta ansvar redan i butiken?
Det ska bli intressant att ta del av projektets slutsatser i augusti 2026. Och i bästa fall håller ju alla EU-länder på med något liknande, kanske med lite olika infallsvinklar. Inte minst de övriga nordiska länderna borde vi kunna ha erfarenheter och resultat att dela med, eftersom vi har snarlika väderförutsättningar och temperaturer. En idé vore att konsumenten redan i skobutiken får välja returmetod, alternativt köpa sig fri. Den som betalar en extra slant vid köpet kan få veta att den summan sätts in för att bekosta returhanteringen. Som ett slags generellt pantsystem, där konsumenten gör delaktig i hur cirkeln ska slutas.

Nya företag?
Att lagstiftning, industrilösningar och innovativa upplägg behöver gå hand i hand är ingen högoddsare i sammanhanget. Och kanske blir det utrymme för helt nya företag i denna hantering. Företag som primärt inte ska sko sig på andras bekostnad, utan fylla de behov som den linjära logiken lämnar efter sig när den ska upphöra.

Länktips: https://handelsradet.se/forskning-och-utveckling/forskningsprojekt/okat-aterbruk-av-skor/

Fyra aktuella innovationer och idéer

Posted on by
1

Vissa dagar dyker det upp en hel drös av intressanta lösningar och möjligheter, som jag gärna delar med mig av. För att inte skapa väldigt många bloggtexter komprimerar jag ihop några av dem i dagens text. Den som vill läsa mer hittar länktipsen längst ner.

Mimbly tar bort mikroplast och sparar vatten
Ett företag har tagit fram en lösning som bidrar till att minska dricksvattenåtgången och samtidigt rena avloppet från en hel del mikroplast. Mimbly heter företaget och enkelt uttryck har man en behållare som passar till tvättstugor i bostadsområden, där vattnet filtreras och renas för att återbrukas för nästa tvätt. Mikroplaster från våra kläder står för ungefär en tredjedel av all mikroplast som förgiftar våra hav. Jag har skrivit tidigare om blåvalar t ex får i sig 40 kg mikroplast om dagen. Så varje lösning som kan filtrera bort mikroplaster är bra. Att dessutom återcirkulera tvättvattnet efter rening är naturligtvis en bra resursbesparing. Lösningen borde vara standard i hyreshus, bostadsrättsföreningar med tvättstugor osv.

Skåneflex
Regiontrafiken i Skåne testar en ny variant i Svalöv, Sjöbo och Tomelilla. Via en app kan man boka en buss ”on demand” och systemet föreslår en viss hållplats och viss tid. Det blir ett slags anropat kollektivtrafiksystem, där hållplatser bestäms i realtid och där resenären själv kan välja om erbjudandet är attraktivt eller inte. Det finns plats för en rullstol och en barnvagn, men man får inte ta med cykel eller elsparkcykel. De undersökningar som har gjorts efter en viss prövoperiod visar att systemet är väldigt populärt bland unga personer och nöjdheten hos dem som testat är 82 procent. Senast 30 minuter före tänkt avresa måste man mata in sitt önskemål. De olika rutterna blir kundanpassade, även om det naturligtvis blir lite av en rundtur för att plocka upp och släppa av folk på olika adresser. Systemet löser inte allt, men femton timmars tillgänglighet på vardagar är bra. Anropstrafik borde vara intressant för en hel del mindre orter och framför allt hjälpa personer som inte är bilburna, både unga och äldre.

Svensk ull ska tas om hand
Swedish wool initiative har sin bas i Dalarna och har en process för att på ett nygammalt sätt ta hand om all den ull, som annars riskerar att brännas. Fåravelsföretag, företag inom hela värdekedjan ingår i upplägget och specifikt företag inom bygg, möbler, mode, outdoor och heminredning. Man tänker cirkulärt och framför allt vill man ta vara på en restresurs som vi i alla tider har använd för att värma oss osv.

Öppna patent är en bra lösning
SKF har startat det man kallar The Patent Bay. Man vill att patent av olika slag ska komma utvecklingen och mänskligheten till godo. Med en referens till det trepunktsbälte som Volvo tog fram en gång i tiden siktar man på att bidra till en allmänt positiv utveckling. Troligen har man gjort bedömningen att den goodwill och den uppskattning företaget får på det här sättet är mer värd än de kronor patenträttigheterna kan inbringa. Men det är ändå ett bra beslut, som gynnar helheten, kan man tänka.

Länktips: https://www.mimbly.se/mimbox

Länktips: https://www.skane.se/siteassets/organisation_politik/publikationer_dokument/rapport-skaneflex.pdf

Länktips: https://www.dalarnasciencepark.se/projekt/the-swedish-wool-initiative/ och https://www.dalarnasciencepark.se/nyheter/svensk-ull-fran-bortglomd-biprodukt-till-framtidsresurs/

Länktips: https://www.skf.com/se/news-and-events/news/2025/2025-Nov-04-skf-lanserar-the-patent-bay–en-plattform-for-tekniker-som-kan-minska-miljopaaverkan

Konsumtionsrapporten – del 1

Posted on by
2

I dagarna släpptes den MISTRA-finansierade rapporten ”Konsumtionens gränser Resultat 2018 – 2025”. Det är ett omfattande material med många delrapporter som packats in på rapportens 94 sidor. För att skapa lagom stora bloggtexter har jag valt att dela upp sammanfattningen och kommentarer i tre delar. Detta är del 1.

Åtta år är en lång period
Mycket hinner hända under åtta år. En pandemi hinner komma och gå. Krig i vårt närområde bryter ut. Regeringar träder från och till. Jag dristar mig till att påstå att den långa projekttiden inte nödvändigtvis bidrar till att öka kvaliteten eller signifikansen i den forskning som genomförs. Inte minst har internethandeln tagit allt större plats på senare år, vilket rimligtvis påverkar konsumenters beteenden.

Överproduktionen och överkonsumtionen måste bort
Med lite olika infallsvinklar och branschfokus analyserar forskarna hur konsumtionen skulle kunna bli hållbar. Det är ju tyvärr så att vi producerar och konsumerar mer än vad planeten tål. Överproduktion och överkonsumtion är inte hållbart på något sätt. Även oräknat all produktion som inkluderar direkt och indirekt skadliga ämnen, som PFAS. Vi vet att det är så här, men vägen till en hållbar konsumtion är tydligtvis ändå svårfunnen. Att det går att enas politiskt och ta bort skadlig produktion visar det, nu lite gamla, exemplet med freoner i kylskåp.

Hur når vi de ointresserade och motsträviga?
I rapporten (se länktips nedan) har ett stort antal namnkunniga forskare varit involverade i olika delar. Ett stort antal delrapporter har sammanfogats till en helhet. Och ett dussintal nya forskningsprojekt har startats som en följd av det påbörjade arbetet. De frågor som rapporten tar upp tangerar samtidigt rådande normer, värderingar, politik och tillväxtkritik på ett sätt som troligen skymmer sikten för den del av befolkningen som vill hålla fast vid en invand livsstil. Här finns ett frågetecken som hänger kvar efter genomläsningen: Hur når vi de ointresserade och de negativa, de som inte vill ändra sin livsstil?

Fördröjningen kommer att kosta
I sin debattartikel (se länktips nedan) fokuserar sjutton av forskarna på några slutsatser som går att dra av rapporten och redovisar några av de åtgärder som kan sättas in snabbt. De säger inte detta, men på något sätt är det självklart att varje dröjsmål med att förändra dagens resursanvändning leder till mer drastiska åtgärder i ett senare skede. Gör vi inget nu kommer vi att behöva ta till kraftfullare åtgärder senare. Och vilka som förlorar på detta är inte svårt att räkna ut. Den del av befolkningen som inte har något val kommer att behöva acceptera mer av inskränkningar och försämringar än de resursstarka befolkningsgrupperna.

Innovation får inte betyda ökad konsumtion
Det finns ett antal mycket bra och tydliga påståenden och slutsatser i rapporten. På sid 15 säger man t ex ” Utmaningen idag består i att säkerställa att tekniken används inom tydliga gränser för resursanvändning och utsläpp, snarare än att fungera som ett ständigt frikort för ökad konsumtion. ” Vi som varit med om samhällsutvecklingen i efterkrigstiden har upplevt detta tydligt. All ny teknik, nya användningssätt och framsteg har bejakats utan restriktioner. Köp-slit-och-släng var på allvar en rekommendation på sextiotalet när plasten stod för förutsättningen för massproduktion och reducerad arbetstid per producerad enhet.

Intressant tabell
Riktigt intressant blir det på sid 16 där det finns en tabell över effektiviseringsstrategier, tillräcklighetsstrategier och styrmedel för tillräcklighet. Se bild nedan. Den fyrstegsmodell för boende som nämns handlar om följande fyra steg: (1) minska behovet av yta, (2) effektivisera befintliga ytor, (3) bygga om och (4) som en sista utväg bygga nytt.

Ur Konsumtionsrapporten publicerad 26 nov 202

På sikt fasar ut…. varför inte nu?
Rapporten nämner att individuella åtgärder inte räcker till. Man pekar på värdet av ”framing”, paketering, av budskap för att nå önskat resultat samt värdet av tillgång till lokaler och infrastruktur för att möjliggöra initiativ. På sid 20 skriver man: ”Stöd till innovationer och miljölösningar behöver kompletteras med åtgärder som reducerar och på sikt helt fasar ut ohållbara produktions- och konsumtionsmönster.” Här kunde man ha varit tydligare och preciserat att de ohållbara produkterna måste bort. Man hade kunnat dra slutsatsen att konsumenten, åtminstone för vissa produkter, bör få full returrätt. Med en sådan lösning blir det mer lönsamt att sälja abonnemang och erbjuda produkter med lång livslängd, reparerbarhet osv. Vi behöver mer av tjänsteutveckling kopplat till lång livslängd på produkter.

Åtta styrmedel för en hållbar konsumtion
Det är också lite förvånande att rapporten inte lyfter fram utvecklingen inom sociala medier, influencers, reklamens betydelse, statusjakt och de värderingar som följer av en ständig jakt på att vara i takt med tiden. Men på sid 26 kommer en lista med styrmedel som forskarna menar utgör ett ramverk när konsumtionen ska bli hållbar.
(1) Fasa ut det ohållbara med skatter eller förbud.
(2) Begränsa konsumtionen. Dvs tillåt, men med mindre volym.
(3) Stödja och främja. Exempel kollektivtrafik och lågenergihus.
(4) Driv fram långsiktiga lösningar. Typ innovationer och forskning.
(5) Kombinera åtgärder med genomtänkt information och utbildning.
(6) Ta hänsyn till fördelningseffekter.
(7) Hantera särintressen, som lobbyister och motstånd från vissa aktörer.
(8) Undanröj hinder.

Jag återkommer i del 3 med några kommentarer till de åtta punkterna.

( Mer information följer i del 2 och del 3)

Länktips: Hemsida till projektet: https://www.sustainableconsumption.se/ny-forskningsrapport-har-ar-ingredienserna-som-kravs-for-en-hallbar-konsumtion/

Länktips: Rapporten som sådan: https://www.sustainableconsumption.se/wp-content/uploads/sites/34/2025/11/Konsumtionens-granser_Resultat-2018-2025_sista_versionen.pdf

Länktips: Debattartikel av författarna: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Wvlenj/konkreta-atgarder-for-en-mer-hallbar-konsumtion

Länktips: Min del 2 https://christerowe.se/2025/12/nr1273-konsumtionsrapporten-del-2/

Länktips: Min del 3 https://christerowe.se/2025/12/nr1274-konsumtionsrapporten-del-3/

Kalmar går före: Klimatknuff och Hylde

Posted on by
Reply

Ibland tänker man att alla lösningar faktiskt finns. Eller nästan, i alla fall. Även om ett stort fokus just nu är på det internationella klimatarbetet och COP30 pågår det en mängd andra initiativ, som inte får samma uppmärksamhet. Och som faktiskt borde utgöra den självklara mittpunkten i diskussionen: hur alla små och medelstora företag och alla kommuner kan agera för att steg för steg möjliggöra den omställning vi måste klara av.

Copy/Paste av alla goda idéer
Ni som följer min blogg vet att jag ibland nämner Klimatkommunerna, ett nätverk (formellt en förening) av ett sextiotal svenska kommuner som vill gå före i arbetet och lägga tid och resurser på att säkerställa att kommunen gör de klokaste valen och tar de smartaste initiativen för att bidra till fossilfrihet. I deras nyhetsbrev läser jag om två initiativ som känns riktigt bra. Och som 290 kommuner borde kunna göra sin egen variant av. Varför uppfinna hjulet när det redan finns, typ?

Små företag har lättare att gå före i Klimatknuff
Kalmar kommun sticker ut i det senaste nyhetsbrevet. De har tagit initiativ till det de kallar Klimatknuff, som vänder sig till små och medelstora företag och som innebär att företagen kan ansöka om 30 000 kronor som ett stöd för att införa någon klimatåtgärd. (Länktips, se nedan). Alla resor börjar med ett första steg och det är naturligtvis betydligt enklare för mindre företag att både se en lösning och att införa den. Och med ett lämpligt utformat stöd kommer man kanske igång. Om erfarenheterna från Klimatknuff-satsningen är positiva är det ju bara för andra kommuner att haka på! Man behöver inte hitta på egna upplägg. Om Kalmar klarar detta och det fungerar, borde minst femtio kommuner kunna göra något liknande.

Infrastruktur för en annan konsumtion
Ett annat smart upplägg kommer också från Kalmar. (De måste ha anställt någon person med många idéer…). Det som kallas Hylde beskrivs också i nyhetsbrevet och på en egen hemsida. (Länktips, se nedan). Ska vi få detta med cirkulär ekonomi, förlängd livslängd och smartare konsumtion att fungera måste det finnas ”infrastruktur” på plats. Internet löser inte allt. Det är fortfarande det mänskliga mötet och det fysiska som skapar förtroende. Vi behöver platser och system som underlättar och förenklar för att skapa andra sammanhang än de som de dominerande konsumtionsaktörerna vill att vi besöker. Det är inte fler stora köpcentra med fokus på nyförsäljning som är kärnan i en smartare konsumtion, det är att underlätta andra slags konsumtionsmönster. Här har Kalmar hittat ett upplägg som verkligen borde kopieras av andra kommuner.

Gör det enkelt för olika målgrupper
På hemsidan beskrivs konceptet. Öppet sex dagar i veckan, bemannat. Här finns en hylla att hyra och den som kan hyra kan vara garagestädaren, den kreativa testaren, skaparen, föreningshjälten, samlaren och butiksproffset. Både privatpersoner och företag kan hyra in sig, liksom föreningar. Den som har en idé, men är osäker på responsen på detta och som funderar på att dra igång en egen firma kan ju på detta sätt testa responsen.

Man måste inte ha företag….
I det här sammanhanget kan jag förresten passa på att tipsa om en faktureringsmodell som själv har använt i snart femton år. Convoy egenanställning är perfekt om man vill slippa all redovisning och bara plocka ut lön från sin verksamhet. (Länktips se nedan).

Heja Kalmar!
Att ha en hylla på Hylde kostar 250 kronor per vecka plus provision. För den som vill testa ett nytt sätt att nå kunder låter detta som mycket intressant. Nästa gång jag är i Kalmar, vilket i och för sig kanske dröjer, ska jag ta en titt och se vilka personer, företag och föreningar som exponerar vilka produkter på plats.

Länktips: https://kalmar.se/klimatknuff

Länktips: www.hylde.se

Länktips: Convoy egenanställning – (hemsidan känns kanske lite daterad, men verksamheten är förträfflig) https://www.convoy.se/

Länktips: Klimatkommunerna https://klimatkommunerna.se/medlemmar/

Win-win-wind i Tanum

Posted on by
Reply

En del av det som händer får inte tillräcklig uppmärksamhet. Både av sådant som är bra och annat som är mindre bra. Trump-gänget har förstått att man ska översvämma nyhetsmedia med många saker på en gång. Då slinker en del dumheter lättare igenom, har de förstått. Media klarar ju som bekant bara en större sak åt gången.

Fyra gånger så mycket effekt
Nu har Tekniska Verken i Linköping satt igång ett projekt som skulle behöva lite mer uppmärksamhet än vad det får. (Länktips, se nedan). Enkelt uttryckt plockar man ner sex stycken vindkraftverk i Tanum på västkusten och ersätter dem på samma plats med tre stycken modernare och mycket effektivare vindkraftverk. Tekniska verken räknar med att fyrdubbla effektuttaget och gå från cirka 10 GWh till 40 GWh per år och sannolikt en längre livslängd dessutom. Snacka om win-win-wind….

Optimera och förläng driftstiden och därmed ekonomin
Än är allt under uppbyggnad, men det ska bli intressant att se hur detta tas emot nästa år när verken kopplas in och börjar göra nytta. På ett sätt är det ju inget nytt. Att gamla modeller ersätts av nya. Så brukar vi se på bilbranschen, mobiltelefoner och på många andra branscher. Och naturligtvis sker det produktutveckling även kring vindkraftverken. Sannolikt integrerar man numera också mer av system för övervakning, så att det blir enklare att säkerställa när det är dags för underhåll och eventuell service. Alla vinner ju på att verken kan fungera under lång tid och ha kortast möjliga stilleståndstid för underhåll.

Länktips: https://via.tt.se/pressmeddelande/4082355/tekniska-verken-fyrdubblar-elproduktion-med-ateranvanda-vindkraftverk?publisherId=2746664&lang=sv

Vi lägger pussel och spelar inte Fia med Knuff

Posted on by
Reply

Om jag skriver om ett seminarium brukar det oftast vara i efterhand. Något jag varit på eller följt på webben. Den här gången är det ett seminarium (som webbsänds) som går av stapeln om några dagar och som handlar om något som intresserar mig rejält. I beskrivningen för att locka besökare skriver arrangörerna: ” Stora klimatutmaningar och ändliga resurser innebär att återvinning, återbruk och återanvändning kommer behöva spela en betydligt större roll än idag. EU och Sverige använder dessutom en långt större mängd kritiska mineraler och metaller än vad vi själva producerar, vilket driver på behovet av återbruk av dessa även ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Modularisering – där system eller delsystem kan bytas ut och uppgraderas – kommer bli en nyckel till framgång. ” Det låter intressant.

IVA har samlat flera intressanta talare
Eventet äger rum i Luleå och på webben den 16 september 2025 kl 15.15 till 18.00 och arrangeras av IVA. De olika talarna kommer att belysa sin syn på cirkulär ekonomi, prissättning, värdesättning av avfall, återvinning och återtillverkning samt modularisering för utbyte av maskindelar osv. (Länk till anmälan hittar ni längst ner. )

Delrubrikerna andas  nytänkande
Rubriken till seminariet är troligen satt för att locka de sedvanliga personerna, men jag anar av delrubrikerna på dagordningen att man tänker spänna bågen ganska rejält och hjälpa industrin och deras beslutsfattare att förstå vilken typ av nytänkande som måste in för att vi ska klara den samtidiga omställningen, där det handlar om klimathotet, resursanvändningen, det geopolitiska läget med större osäkerheter och en snabb omstrukturering av många fält, där AI kommer att spela roll.

En ny metod för redovisning
Men ändå. Det är något fundamentalt som saknas. Alla vet att det är ekonomin och avkastningsprognoserna, return of investment, börskurser och traditionellt ekonomiskt tänkande som fortfarande styr vad som sker. Ingen utmanar på allvar de ekonomiska mekanismer som genomsyrar alla offentliga och näringslivskopplade budgetbeslut. Kortsiktighet gäller. Det är fortfarande ”BNP-logiken” som styr var pengarna landar. Även om delrubrikerna talar om andra sätt att prissätta, andra sätt att värdera, så är allt fortfarande inkluderat i den redovisningstradition som gäller sedan 80 år och där korta vinster hela tiden går före det långsiktigt riktiga.

Vem ska säga att vi tänkt fel i 80 år?
Så vem ska utmana systemet? Hur ser det seminarium ut som allvar ritar upp en annan spelplan för de dellösningar som är på gång? Det är knappast experterna som verkar inom olika branscher som kommer att ifrågasätta sina egna chefer och styrelser. Vem ska sätta ner foten? Det är knappast de politiker som ständigt upprepar mantran om ökad tillväxt (BNP-måttet) som plötsligt kommer att säga att de tänkt om. Så vem ska säga att nu vänder vi blad och öppnar upp för alternativa sätt att redovisa företagens, fondernas, bankernas och nationernas verksamhetsutveckling? Vem ska säga att vi gjort fel i 80 år som trott att marknadens kortsiktighet skulle klara att väga in planetens och framtidens behov av långsiktighet?

I tur och ordning… för helheten
Jag kommer naturligtvis titta på seminariet och glädjas åt de fenomen som drar åt rätt håll. Men det är själva spelplanen som är fel. Om vi fortsätter att spela Fia med Knuff (marknadens hänsynslösa utslagning) i tron att det är det spel som hjälper alla spelpjäser att nå sina mål så tror vi fel. Vi lägger i själva verket ett pussel, där alla bitar behövs för att bilden ska bli hel. Och tärningen i Fia kan ersättas med att var och en lägger sin bit i tur och ordning eftersom det är helheten vi alla behöver och eftersträvar.

Länktips:
IVA-seminarium 16 september 2025 i Luleå och på webben: här

Återbruk i byggandet: Vi på Hörnet

Posted on by
2

Det finns inspirerande exempel ur byggbranschen som behöver spridas. Ett sådant är Alecta Fastigheters ”Vi på Hörnet”, ett renoveringsprojekt i centrala Göteborg, där man lyckats bygga om 10000 kvm kontorsytor på ett nytt sätt. Det var en presentation av projektet som CMB (se länk nedan) ordnat på Chalmers den 4 september och lokalen var fullsatt av intresserade arkitekter, inredare, projektledare och andra som tycktes lika imponerade som jag av resultatet.

Det gäller att utgå från bevarandet
Att Alecta håller på med förvaltning av pensionspengar vet alla. Men att de också förvaltar fastigheter är kanske inte lika känt. Just deras relativt nya intåg i fastighetsbranschen har också bidragit till att projektet ”Vi på Hörnet” kunde bli så framgångsrikt. Man kunde starta mer förutsättningslöst och hade inte en massa traditionella lösningar med sig in i arbetet. Två kontorsfastigheter från 60-talet med stort upprustningsbehov skulle åtgärdas när projektet startade. Riva? Bygga om på traditionellt sätt? Hur ta sig an detta projekt? Om klimatambitionen hela tiden ska gå före?

Win-win-win…. nu finns inga motargument kvar
Magnus Källgren och Nickie Excellie från Alecta Fastigheter presenterade projektet och bland det mest intressanta var att man fick ner CO-avtrycket för byggdelen med över 85 procent samtidigt som projektkostnaden blev 6 miljoner kronor, inräknat all mertid för möten, lägre än vid en traditionell ombyggnad. Enbart på inköp sparade man 16 miljoner kronor. Det vill säga det måste inte bli dyrare med återbruk. Det kan till och med löna sig på projektnivå. Inte nog med det. På intäktssidan har man dessutom lyckats höja hyrorna 30 procent, beroende på att lokalerna är attraktiva och lättare att hyra ut. ”Gammalt och fräscht” är det nya. Det innebär att argumentet att ”återbruk är nog bra, men det kostar för mycket” faller platt. Nu behöver resten av branschen lära sig av Alecta.

BÅT-modellen blir nog standard
Den metod som presenterades kallas BÅT och den föregås av en hel del steg, där kvalitet sätts i fokus och där projektorganisationen, från projektledning till entreprenör och utförare, enas om en gemensam målbild. Man behövde också systematiskt identifiera olika produkter utifrån hur svårt eller lätt det kan vara att återbruka, respektive om produkten innebär en stor eller liten klimatpåverkan. BÅT-metoden kommer troligen att kunna bli standard för framtiden. Bevarande, Återbruk och Tillägg är de tre nivåer av åtgärder som man specificerar och definierar på ett tydligt sätt. Som någon i publiken konstaterade: äntligen får vi en tydlighet i vad som menas med återbruk. Och grundfrågan vid besiktning var naturligtvis vad kan vi bevara av material och lösningar i detta rum?

Lager på plats och storytelling
En annan överraskande detalj var att man valde att lagra produkter och material på plats. Bland annat för att detta sparar tid och också gör det mer sannolikt att det nedtagna materialet faktiskt kommer till användning. Finns det på plats blir det enklare att välja, än att behöva åka någon annanstans för att leta efter ett dörrparti eller någon teknisk detalj. Detta och att man lade ner mycket tid på gemensamma träffar i projektet, på storytelling och förståelse i alla led vad projektet strävade efter var nyckelfunktioner för framgången. Återbruk har nu gått från att vara ett diffust begrepp till att bli verkstad. Och en grundparameter är inställningen, attityden, och förståelsen för vad som egentligen pågår.

Lagarna är inte skrivna för bevarande och återbruk
Allt var säkert inte perfekt. Projektledarna nämnde att vissa lagrum ställde till det, där 60-tals-lösningar inte längre kunde accepteras. Det fanns också frågetecken kring garanti och vem som egentligen tar vilket ansvar för återbrukade system. Men på det hela taget är det stimulerande att ta del av denna typ av projekt som ju tydligt visar att det går.

Kunnandet tas till vara
Utmaningen är naturligtvis att de företag som är vana att sälja nytt kommer motsätta sig storskaligt återbruk. Volymföretag som vant sig vid traditionella lösningar och vant sig vid enkla beställningar kommer att tappa marknadsandelar. Medan kunskapsföretag som har smarta lösningar och kunniga anställda kan vädra morgonluft. Mycket riktigt fanns det hantverkare, sades det på presentationen, som var tacksamma för att deras kunnande nu äntligen efterfrågades.

Tack CMB och Alecta Fastigheter för en fin presentation som gav lite hopp för framtiden.

Länktips: CMB: https://www.cmb-chalmers.se/

Länktips: Alecta fick pris av BRG som årets uppstickare: https://www.alectafastigheter.se/om-oss/pressrum/alecta-fastigheter-prisas-som-arets-uppstickare-inom-aterbruk/

Film om projektet: https://youtu.be/DFMpgpcetao

Länktips: Vi på Hörnet: https://vipahornet.se/

Om resiliens och biologisk mångfald

Posted on by
1

Carl Folke, som tillsammans med Johan Rockström startade Stockholm Resilience Center, sommarpratade den 25 juli. Han talar om biologisk mångfald och om vikten av resiliens, förmåga till anpassning och förnybarhet i förändringsprocesser. Att vi alla behöver bli bättre på att förhålla oss på ett resilient sätt, anpassat och uthålligt, till alla de utmaningar samhället och vi som mänsklighet står inför. Han placerar in antropocen, den nuvarande epoken, i ett större perspektiv och låter oss förstå hur vi människor utgör en del av den biosfär vi är så beroende av.

Risk att de som inte bryr sig inte lyssnar
Ämnet är självklart viktigt. Och mot slutet ger Folke lyssnarna flera exempel på att utvecklingen kanske trots allt går åt rätt håll. Samtidigt blir tyvärr hela presentationen ett föredrag snarare än ett sommarprat. Det krävs ett visst grundintresse för att ägna en timme eller en och en halv åt de frågor han lyfter. Kanske är det som jag skrev nyligen i ett annat sammanhang att det är 15 procent som bryr sig. Och utmaningen blir ju då att nå de andra. Folke väljer i sitt föredrag att förutsätta att lyssnaren har ett visst intresse för ämnet, annars hade han då och då stannat upp och ifrågasatt sin egen text, ställt just de frågor som vetenskapsförnekare och andra ofta ställer och själv gett plats för den typ av invändningar som är så vanliga i vår tid och som mer eller mindre jämställer tyckande med kunskap.

Synd att han missar att variera tilltalet
Tyvärr känns Folkes sommarprat som en uppläsning av ett manuskript, där det sällan blir pauser för eftertanke eller något oväntat inspel. Det blir aningen monotont och lite professorn som talar till sina studenter. Det är synd, eftersom frågorna är synnerligen relevanta och kunskapsinnehållet självklart mycket viktigt och angeläget. Inte minst detta att utmana etablissemanget och arbeta gränsöverskridande, att tro på sin idé och genomföra den. Tänk bara om någon klok person hade tipsat Folke om att hans budskap behöver paketeras aningen mer dramatiserat, med lite olika tonfall, med smart pausering, en och annan summering, med inskjutna frågor….. Kan det verkligen stämma att…. (och låta frågan hänga i luften ett tag, t.ex.).

Budskapen är oerhört viktiga
Samtidigt. Det Carl Folke beskriver är synnerligen viktigt. Hur de vilda djuren idag bara utgör 6 procent av den levande biomassan. Hur det människotillverkade (cement, asfalt, plaster osv) tillsammans nu väger mer än det naturen producerar. Hur bråttom det är. Och att det finns lösningar i sikte, som även stora företag nu börjar efterfråga. Och att samarbete är vägen framåt, inte att ensam är stark. Jag hoppas att alla förnekare och fördröjare av en omställning till ett resilient samhälle lyssnade på Carl Folke och fick sig en tankeställare.

Länktips: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/carl-folke-sommarpratare-2025

Freden är viktigare än krigen

Posted on by
Reply

När Sverige sökte medlemskap i NATO gick jag med i Svenska Freds. Det kändes som en naturlig motvikt och en rimligt enkel insats. Om vi inte arbetar för freden får vi aldrig ett samhälle som kan utvecklas i rätt riktning. Freden är liksom fundamentet för allt annat. Att hitta sätt att lösa konflikter och intressemotsättningar utan att gripa till våld och vapen, att sträva efter rimlig rättvisa och stärka de system i samhället som bidrar till stabilitet och samarbete, snarare än till att sortera människor och företeelser utifrån någon vinstparameter, någon maktposition eller annan etikett. Medlemskapet innebär att jag får en tidning lite då och då.

Kärnvapen kan hamna i Sverige
I det senaste numret hittar jag flera läsvärda texter. Flera handlar om kärnvapen, om detta vapen som använts två gånger i aktiv i krigföring och som flera länder sedan dess har skaffat sig. Hiroshima och Nagasaki är för alltid förknippade med USA:s bombningar i augusti 1945. Nu innebär NATO-medlemskapet att vi inte längre kan påverka NATO:s eller USA:s eventuella beslut att använda svensk mark eller hamnar för att placera ut ramper för dessa massförstörelsevapen. Tidöregeringen tyckte inte det var nödvändigt att skriva in ett förbehåll i det svenska avtalet att svensk mark inte får användas för kärnvapen. Norge och Danmark har sedan länge sådana förbehåll, men det ryckte Kristersson på axlarna åt.

En komplicerad situation just nu
I Vita Huset sitter f.n. en president som är oberäknelig, som har stöttat Putins syn på kriget mot Ukraina, som har tvingat NATO:s ledning till pinsamma, fjäskande uttalanden bara för att hålla honom på gott humör. Ingen vet vad som händer om situationen drastiskt skulle förändras. Det pågår samtidigt ett antal konflikter i världen, där Mellanösterns olika fronter ständigt hamnar i fokus. Hur folken där ska kunna samexistera blir allt mer obegripligt, ju längre tiden går. Samtidigt är det viktigt att hoppas på och verka för en fredlig utveckling. Mer vapen, mer krig och mer förödelse gör bara livet svårare för miljoner människor.

De frågor som behöver ställas, t.ex.
En tanke som dyker upp när jag läser i Svenska Freds tidning är att vi borde få de 349 riksdagsledamöterna att bekänna färg. De borde få svara på ett antal grundläggande frågor, som säkerligen kan formuleras bättre än de följande, men som ändå bör kretsa kring det innehåll som jag skissar här.

  1. Om du kan sätta en ungefärlig siffra på begreppen krig respektive fred, hur ser förhållandet ut för dig personligen? Hur mycket kretsar dina tankar kring risken för krig respektive möjligheten till fred? Är det 50/50 eller något annat? Kan du förklara de siffror du anger?
  2. Håller du med om att fredstanken i grunden bygger på ömsesidighet? Och att krig är en logisk yttersta följd av olösta konflikter? Hur viktigt är det, tycker du att lagstiftningen och opinionsbildningen fokuserar på sådant som kan bidra till minskade risker för konflikter på olika plan? Och hur viktig är fredsfrågan för dig personligen? Gradera svaren på de båda frågorna på en skala 1 till 10, där 10 är mycket viktigt.
  3. Hur ser en rättvis utveckling ut enligt dig? Kan du ge tre exempel på den typ av rättvisa som du vill se, nationellt eller internationellt, som du tror kan bidra till en fredlig utveckling?

Vilka är vi?
Just rättvisedelen tror jag är en avgörande fråga för att minska spänningarna i samhället och i världen. Men rättvisa är ett luddigt begrepp, som behöver konkretiseras. Därav den tredje frågan ovan. Och under frågan ligger också, outtalat, frågan om vilka ”vi” är som ska ha del av den rättvisa som beskrivs.

Hur ska vi hantera svaren?
Frågan är vem som ska skicka frågorna till de 349 i Riksdagen. Och vilka slutsatser som kan dras av de svar eller icke-svar som kommer fram. Freden är så pass viktig att vi måste få det offentliga samtalet att handla mer om den än pm dess motsats. Samtidigt som vi självklart behöver säkra upp de funktioner som hjälper oss att försvara oss mot aggression, sabotage och olika sätt att skada samhället.

Länktips: https://www.svenskafreds.se/