Monthly Archives: maj 2022

Cirkulär ekonomi: Industrin börjar byta affärsmodell

Posted on by
Reply

60 000 kubikmeter industrioljor destrueras varje år i Sverige. Eller 60 miljoner liter om man så vill. Och lika mycket i fordonsbranschen. Tänk om det gick att rena alla denna olja så att den inte behövde eldas upp? Och tänk om rening av industrioljor skulle kunna göras lönsam för både leverantör och industrin? Så skulle vi minska slitaget på rörliga delar i våra maskiner, vi skulle få glesare underhåll, mindre driftsstörningar och maskiner som höll längre. Det vore något.

Oljerening på nano-nivå
Precis detta har hänt. SKF har ett samarbete med företaget Rocco Oil Sweden i Ånge – varför händer allt intressant i Norrland just nu …. – där man erbjuder uppgradering och rening av industrioljor så att oljan faktiskt blir renare än den köpta originalprodukten. Man filtrerar bort oönskade partiklar på nano-nivå och oljan som kullager och maskiner använder optimeras på så sätt på ett unikt sätt.

Driftssäkerhet och livslängd hänger ihop och ger lägre CO2-utsläpp
Jag hittar den här lösningen på Underhållsmässan i Göteborg. Drygt hundratalet utställare känner sig underhållande (!) och visar upp sina exempel på hur de på bästa sätt tar hand om de maskiner och apparater som är i drift. Om vi sköter underhållet förlängs livslängden på systemen vilket leder till en bättre ekonomi på både företags- och samhällsnivå. Kvalitet kanske kostar lite, men går att räkna hem i färre driftsstopp och större tillförlitlighet. Dessutom sparar det CO2 när vi slipper producera maskiner alltför ofta, maskiner som skulle kunna vara i drift under längre tid.

FB Kedjor lanserade Ecosaving på mässan
Ett annan företag som väcker min nyfikenhet är FB Kedjor AB. Mässan är release-tillfälle för deras nya koncept ”Ecosaving”, som innebär att man erbjuder kunden högre kvalitet i ståldetaljer och tydligt visar hur denna kvalitetshöjning innebär kostnadsbesparingar för industrikunderna. Och på köpet ger lägre klimatpåverkan. Företagets representant bekräftar också att diskussioner förs om att FB Kedjor ska behålla ägarskapet över de detaljer som används hos slutkunden, dvs att affärsmodellen kan komma att ändras så att leverantören och användaren blir mer av partners, som delar fördelar, vinster och ansvar. Och jag talade naturligtvis med fler företag på mässan som på liknande sätt hade idéer kring nya koncept.

Kvalitet, livslängd, ekonomi = hållbara samarbeten
Tjänstefiering av produkter är på gång, vilket glädjer mig, som följt den frågan under antal år. Baksidan är naturligtvis det ömsesidiga beroende uppgörelsen innebär. Samtidigt skapas incitament för alla inblandade att förlänga livslängden på maskinparker och system, vilket minskar investeringsbehoven och därmed intresserar ekonomer, som ju gärna ser en optimal hushållning med de resurser företaget genererar. Steg för steg tycks industrin inse att detta är en viktig väg framåt, att säkerställa driften och att förändra ansvarsgränserna för leverantör och nyttjare så att båda parter vinner på att de produkter som används är av högsta kvalitet. Vi kommer troligen få se nya typer av samarbetsavtal i kölvattnet på dessa exempel.

Business-to-business (B2B) går före
Det är B2B-branschen som har lättare att förändra synen på ägandet än de företag som säljer till konsument (B2C). Företag emellan är man mer van att ingå affärsavtal, skriva kontrakt och skaka hand kring samarbeten. Det som ligger nära till hands är att centrala organisationer som HSB och Riksbyggen börjar göra denna typ av överenskommelser för sina medlemmar i olika bostadsrättsföreningar. Där är avtalsskrivande också vardag. Om fastighetsnära teknik inte behöver bytas lika ofta som sker vinner alla berörda på det.

Leverantörer borde gilla detta, liksom kommunala bolag
Även leverantörerna, som kan räkna på längre kundrelationer och via driftsavtal, digital övervakning och kvalitetssystem kan säkerställa minimalt med överraskningar. Rimligen behöver även kommuner se över hur man handlar upp teknik till kommunala hyresfastigheter. Det finns mycket att vinna på att höja nivån på flera system och att skapa trygghet och bekvämlighet för hyresgäster när det gäller fastighetsnära system exempelvis inom VVS, hissar, tillgänglighetssystem och belysning.

Nya sätt att tjäna pengar och fördela vinsten
Cirkulär ekonomi utvecklas på olika sätt i olika branscher, men gemensamt för alla varianter är att de leder till mindre resursslöseri, mindre klimatavtryck och en sundare ekonomi. Underhållsmässans exempel visar att utvecklingen är på gång. Tricket är nämligen att behålla en viss samhällsekonomi, BNP om du vill, samtidigt som vi bromsar materialflöden och energislöseriet. Då behövs nya affärsmodeller, nya sätt att tjäna pengar och nya sätt att fördela vinsten.

Länktips:

Underhållsmässan https://underhall.se/

Rocco Oil Sweden AB https://roccosweden.se/

FB Kedjor AB https://www.fb-kedjor.se/

Ingenjörer för Miljön har en unik möjlighet att göra skillnad

Posted on by
Reply

I flera år har jag varit med i den ideella föreningen Ingenjörer för Miljön, IfM. Föreningen startade på 90-talet som en idé att samla yrkesverksamma, miljöengagerade personer bakom ett konceptuellt och systematiskt sätt att hantera vår tids miljöutmaningar. Den som tog initiativet var läkaren Karl-Henrik Robèrt, grundare av organisationen Det Naturliga Steget, där utgångspunkten var fyra (senare åtta) systemvillkor och en konsekvent processidé som främjar en hållbar utveckling. Det Naturliga Steget vände sig primärt till näringslivet och offentliga aktörer och hittade också kunder som anammade konceptet.

Stor skillnad på hur näringsliv och civilsamhälle agerar
Förutom att ingenjörer samlades i IfM hittade framför allt läkare och artister gemensamma plattformar i ”Läkare för Miljön” och ”Artister för Miljön”. För mig som arbetade många år i en näringsdriven NGO, Stiftelsen Ekocentrum, blev det tydligt att det är en stor skillnad på hur ett företag närmar sig hållbar utveckling respektive hur civilsamhället och vanligt folk kan göra detsamma. Drivkrafter, motiv och processer ser helt olika ut i olika sektorer i samhället.

Komplicerade eller komplexa frågor
I IfM har vi sedan en tid intressanta diskussioner om vägval, inriktning, synsätt på ”arvet” från Det Naturliga Steget m.m. Mycket har hänt på 30 år och de gamla stadgarna är t.ex. delvis missvisande och ska uppdateras. Häromdagen fyllde vår ordförande, Johan Holmén (verksam på Chalmers), på vår bägare med klokskaper kring innebörden av och skillnaden på komplicerade och komplexa frågeställningar. Ingenjörer och tekniker gillar det komplicerade, utmaningen, och hur lösningarna kan se ut. Det som saknas, menar Johan, är ofta insikten om att frågor är komplexa till sin natur och att de kräver flera olika lösningar, där olika kompetenser kompletterar varandra i samarbete. Ett enkelt exempel är att klimatfrågan bara kan lösas om vi hittar rätt teknik OCH rätt beteende. Vi behöver med all sannolikhet också ompröva vårt sätt att värdera varor, tjänster, vinster och ägande. Nya tekniska lösningar behöver kombineras med nya generella värderingar, nyttjanden, sätt att hushålla med och förhålla oss till resurser osv. Vi slösar på råvaror och energi idag, på ett sätt som inte är hållbart. Vi kontaminerar vår livsmiljö på ett oförsvarligt sätt. Om inget görs är mängden plast i haven, synlig och i nanoformat, snart lika stor som mängden fisk, för att ta ett exempel.

Friståendet en styrka
En fristående organisation som IfM har en unik möjlighet att agera synliggörare och plattform för nödvändiga samarbeten. Framför allt för att IfM inte har någon uppdragsgivare eller någon dold agenda. IfM gör det som medlemmarna beslutar utan annan nytta än det som namnet anger. Nyttan med framgång för det IfM kan göra mäts enbart i hur långt vi kommer med hållbarhetsarbetet, inte i någon värdering på en aktiebörs, inte i ökad omsättning eller någon ökad marknadsandel. ”Vinsten” är immateriell och allas.

Vem vill arbeta för ett företag som saboterar framtiden?
Därmed inte sagt att näringslivet har en mycket viktig roll i omställningsarbetet. Men rollerna är olika och förväntningarna likaså. Att näringslivet, inklusive affärsbanker och fonder, arbetar för en hållbar, fossilfri och resurssnål omställning är mer och mer ett hygienkrav. Vem vill arbeta för ett företag som saboterar framtiden?

Så fort vi mäktar med kommer IfM:s hemsida att bli omarbetad och mer tillgänglig. Under tiden kan ni följa streamade föreläsningar live eller ur registret på redan genomförda event. Det är enkelt att bli medlem och man behöver inte vara ingenjör för att gilla det föreningen arbetar med.

Länktips: https://ingenjorerformiljon.se/ (Observera att hemsidan är under omarbetning)

Broman och Robèrt sammanfattning på engelska (15 sidor) av ramverket för strategisk hållbar utveckling FSSD – https://bit.ly/3NHAH1Y-FSSD

En mer lättillgänglig sammanfattning av FSSD finns här

Cirkulär ekonomi: Restströmmar av trä blir nya möbler

Posted on by
Reply

Restströmmar blir till nya träprodukter. Det var rubriken på ett seminarium den 24 maj arrangerat på Assar Industrial Innovation Arena Skövde. Under sedvanligt inspirerande seminarieledning från Karin Stenlund från Fyrbodals kommunalförbund fick vi på webben och deltagarna på plats möta företag, presentatörer och inspiratörer, som var och en på sitt sätt visade att möbelbranschen håller på att greppa cirkulariteten. Det är inte lätt, naturligtvis, att utveckla och tillverka produkter som kan sägas ingå i en cirkulär ekonomi. Men genom att koppla ihop designers med tillverkande industrier i Testbädd Steneby kunde man visa upp ett stort antal intressanta lösningar.

Det är i Dalsland det händer
En av de designers som varit involverade i processen, Sara Torsson Szyber, berättade att man nu har beviljats 7,6 miljoner till ett utvecklingsprojekt i flera olika arbetspaket. Nyckeln till fortsättningen tycks ligga i att förstärka produkters och materialens värde genom innovativa designprocesser. När olika kompetenser möts uppstår en dynamik, som ger förutsättningar för nya lösningar och innovativa koncept.

Standardiseringsarbetet avgörande för Europa
Standardisering är viktigt för exportmarknader. EU-kommissionen kom i mars 2022 med ett lagförslag som kan komma att bli lag. Regelverket som är på förslag är tydligt. En tillverkare måste kunna bevisa att produkten är möjlig att återcirkulera. Det blir i praktiken ett slags produktpass som kommer att avgöra om en produkt får säljas eller ej. Det pågår även ett par standardiseringsprocesser enligt ISO, där IKEA har en ledande roll, berättade Tayfun Avdan, som leder arbetet med standarder inom IKEA och även deltar i det europeiska utvecklingsarbetet. Han nämnde även EPR som viktigt, där EPR står för Extended Producer Responsibility, ett slags utvidgat ansvar enligt principen om att den som smutsar ner ska betala – polluter pays principle.

IKEA går före
IKEA som organisation hävdar att man siktar på att vara cirkulära till 2030, vilket måste anses mycket ambitiöst. Uppenbarligen har man långt gångna idéer att utveckla kundrelationen och hur man bjuder in kunden att reparera och vårda sina möbler. Exakt hur affärsmodellerna ska se ut fick vi inte veta så mycket om, men spännande är det. Troligen har ledningen för IKEA insett att den nuvarande volymen och användningen av råvaror inte är hållbar och att det därför man nu siktar på cirkularitet. Man har också en nyöppnad butik i Re-Tuna i Eskilstuna, som ett led i arbetet.

Skanska + Swedese = sant
Ett annat slags innovativt arbete beskrevs av Skanska och möbelföretaget Swedese. Skanska har letat efter sätt att ta tillvara virkesspill vid byggen och Swedese såg en affärsmöjlighet i att skapa möbler ur relativt storskaligt spill. Swedese tar hand om virket, avlägsnar skruv, torkar virket och gör det användbart. Stoppning till den pall man gjort kommer från nerklippta fårullsbitar. Skanska såg mycket positivt på möjligheten att de stora mängderna byggvirkesspill kom till användning. Swedese uppskattade att mängden spillvirke handlade om material på 100 lastpallar från ett projekt, så att volymen inte blev för liten.

Ett företag som hittat sin nisch
Från Oslo kom nästa föreläsare, Olav Engelstad, från företaget ReWo. Det är ett relativt nystartat företag, som tar till vara innovativa designidéer baserat på tillgängliga restströmmar av trä. Det blir mycket och användbart virke över på byggen, som kan bli andra produkter. Ofta har detaljerna mycket hög kvalitet i form av kvistfri ek eller furu. Det var ett inspirerande inspel från Olav. Min gissning är att hans företag kommer att gå bra.

14 bitar blev en pall
Martin Johansson från Stolab, var nästa talare. På ett intresseväckande sätt berättade han historien om en pall som består av 14 sammanlimmade bitar från spillet från tillverkningen av sju stolar. ”Materialet definierar oss”, sa Martin och man förstod att han tänkte möbler varje vaken timme. Den designer som väckte idén hos Stolab, Marie-Louise Hellgren, fick också berätta hur hon hittade Stolab. ”Kvalitet i materialet är min nyckel” sa hon. Gemensamt för de båda är att de ägnade råvaran stor omtanke. I deras värld är spillbitarna råvara.

Dating-sajt för material?
Tomas Ekström med företaget ”On Solid Ground” var nästa talare. Han hade en mer principiell inställning till hela frågan. ”Vi är gjorda för att växa, både utåt och inåt”, sa Tomas och satte in frågan i ett globalt utvecklingsperspektiv. Att minimera avfall och att ändra konsumtionsmönster ansåg Tomas viktigt och föreslog en slags ”dating-sajt” för material. Kunder vet heller inte alltid vilka behov man har. Lagstiftningen blir ofta trubbig och leasinguppläggen blir sällan bra ur hållbarhetsperspektiv, menade Tomas. Det är ju finansbolag som tar hem betalningen ur leasinguppläggen och därmed anonymiseras kundrelationen.

Råvara snarare än restprodukt
Sara Torsson Szyber återkom och knöt ihop säcken. Hon vill hellre tala om råvara än rest. Hon pekade också på hur stora mängder korslimmat trä som finns att tillgå och nämnde även Spantex, som ett spännande material i pappersliknande format som kan användas till olika designändamål.

Kvalitet hänger ihop med lång livslängd och hållbarhet
Mina reflexioner i korthet:
Det går inte att tänka bort kvalitetsmöbler, Carl Malmsten och alla auktionsfirmor som ständigt har antika möbler till salu. Möbler kan vara av hög kvalitet och behålla sitt värde över tid. Svårigheten för möbelbranschen är naturligtvis att hitta nya finansierings- och marknadsmodeller som ger tillräckliga marginaler för verksamheten även om flödena minskar, livslängden ökar och kunderna i högre grad vårdar och förlänger livet på sina produkter. Men ska någon bransch gå före är det väl möbelbranschen.

När byter någon tillverkare från försäljning till abonnemangsupplägg?
Ännu så länge har jag inte stött på något företag som aktivt propagerar för att byta från försäljning till abonnemangsmodeller. Tanken borde ändå finnas. Konsumenterna betalar en månadsavgift för mobiltelefonen och då ingår telefonen och ett abonnemang. Nyttjandet står i fokus. Det borde kunna gå att få konsumenter att abonnera på möblemang och vilja ha en flexibilitet i exakt hur många sittplatser etc man vill ha, framför allt om man flyttar och byter bostad borde det vara intressant. Tids nog kommer det. Och en av fördelarna blir att det blir extremt tydligt vem som ansvarar för produkten: tillverkaren.

Säkra data kommer försent

Posted on by
Reply

Är vetenskapens självpålagda försiktighetsprincip kontraproduktiv när det gäller globala katastrofscenarier? I 30 år har vi fått regelbundna rapporter från forskarvärlden om klimatutvecklingen. IPCC:s rapport har byggt på scenarier och prognoser ur tusentals forskares studier. Sammanvägningar och sannolikhetskalkyler har skapats och gång på gång har forskarna haft en självpålagd konservativ eller försiktig tolkning av sina egna slutsatser. Man har inte velat framstå som alarmister eller för att ”i onödan” (??) ha skrämt upp befolkningar, företagsledare eller aktiemarknader.

När det kan bevisas är det försent
Gång på gång har IPCC valt att torgföra prognosmodeller som legat åt det försiktiga hållet. Forskningen, generellt sett, är ju inriktad på att vetenskapligt bevisa hur saker förhåller sig. Det betyder att när något har hänt kan forskningen berätta att det har hänt. Och visa hur man tagit reda på att det har hänt. Säkra mätdata och faktiska förlopp är i det sammanhanget betydligt mer uppskattade än prognoser. Bekymret är att när det gäller klimatet är förloppen så tröga att när väl klimatförändringarna äntligen kan bevisas att de existerar blir det i praktiken för sent att åtgärda orsakerna till förändringarna. Det är bra att FN:s generalsekreterare Guterres skramlar med alarmklockorna. Men det räcker inte. När isen har smält har den smält och när glaciärerna har runnit ut i havet finns det ingen quick-fix för att återställa nederbörd och frystemperaturer. Miljarder människor är idag beroende av ett lagom flöde från glaciärerna. Om denna färskvattentillförsel upphör – då kan vi ”snacka om folkvandringar” för att travestera Hasse Alfredsson i en berömd sketch.

Osäkerheten och det olönsamma som förändringsbromsar
Frågan är om forskarvärlden har svikit oss i sin strävan efter att alltid kunna redovisa säkra data? Har deras självpåtagna försiktighet bromsat in takten i den nödvändiga omställning världen står inför? I drygt en generation har vi fått höra att ”forskarna inte är överens” och att det finns osäkerheter i de prognoser som lämnats. Få om ens någon politiker har kunnat vinna val på att ”nu ska vi snabbt göra tidigare investeringar olönsamma”, något som ju faktiskt blir fallet när fossila investeringar skrotas i förtid. Istället har politiker som bagatelliserat klimatfrågan vunnit röster och företag med kortsiktiga vinster i fokus har gått bra, påhejade av våra AP-fonder.

Allt är inte som vanligt
Och när valet står mellan att sänka bensinskatten och att ta ansvar för klimatet väljer de flesta partier i Riksdagen att sänka bensinskatten. Det är ju val i höst. Det är som om klimathotet bara vore ett TV-spel eller en schlagertävling. Vi tycks gilla att lura oss själva, påhejade av våra folkvalda. I ett slags ömsesidigt beroende håller vi krampaktigt fast vid känslan av att allt kan fortsätta som vanligt.

Klimatfrågan ger oss inget 24 februari
Då invaderade Putin Ukraina. Och över en natt blev säkerhetspolitiken en helt avgörande fråga. ”NATO har vi sagt i decennier” sa några och dammade av sina gamla affischer. ”Vi har ju alltid övat ihop med NATO utan att ha varit medlemmar, så skillnaden är att vi nu får vara med och rösta”, sa några andra. Nästan hals över huvud kastade Sverige och Finland in sina ansökningar. Så när något händer plötsligt och nära oss kan beslut tas på några veckor. Bekymret är att klimatfrågan inte kommer att ge oss ett ”före” och ett ”efter”. Den kommer smygande. Med ändrat väder, med torka, regn, översvämningar och oväder. Med stegvisa förändringar. Som lär fortsätta under överskådlig tid även om vi lyckas bromsa CO2-utsläppen.

Någon annan någon annanstans
På fullt allvar hävdar dessutom många att det inte spelar någon roll vad vi gör. ”Någon annan” ska göra något ”någon annanstans”. De tänker säkert på den miljard människor som i dagsläget saknar rent dricksvatten. De borde veta hut. Eller den 2,5 miljard människor som saknar en toalett värd namnet. ”Skit i oss i västvärlden”, säger cynikerna, ”det är alla andra som gör fel. Det är för att de är så många i andra länder som klimatet spårar ur…” Kanske tänker de att den majoritet av världens befolkning som lever i icke-demokratiska länder på något mirakulöst och fredligt sätt ska ta makten från sina egennyttiga, korrupta makthavare och rätta till alla fel…. Förnekelsen av det egna ansvaret har många ansikten. Liksom egoismen.

Jag undrar vad dessa ”någon-annan-någon-annanstans”-människor säger till sina barn och barnbarn. ”Men jag tjänade bra med pengar i alla fall” ?


Hur ser det ut med ism-erna?

Posted on by
Reply

Hur ser det ut med de politiska ideologierna idag? Kartan från 1900-talet tycks inte längre stämma. Låt oss titta på några ideologier och vart de tagit vägen.

Kommunism – vad är det idag?
Det kommunistiska Kina är idag en stat som exploaterar människa och miljö genom att landet har tagit sig en allt starkare ställning som en ekonomisk stormakt. Den cyniska kapitalismen i kinesisk tappning berikar några individer, men framför allt stärks partiet/staten, samtidigt som mänskliga rättigheter systematiskt åsidosätts. Den definition vi haft av begreppet ”kommunism” hänger inte ihop med verklighetens Kina.

Konservativa har blivit nationalister
Konservativa partier i olika länder har också på senare år förändrats. Om konservativismen en gång i tiden betonade bevarandet och värnandet av resurser och uppnått välstånd tycks dagens konservativa mest vilja sprida nationalistiska budskap, gärna i konflikt med olika etniska grupper, som man inte vill inkludera i ett konservativt ”vi”. Den högljudda extremhögern som hyllar trump, Modi eller Bolsonari har tagit plats på bekostnad av den konservativism som personifierades av äldre tiders välbärgade och bildade överklass, som såg status quo som det optimala.

Marknadens politiska gren
Ännu märkligare är hur den idéburna liberalismen tycks ha försvunnit för att lämna plats åt en ohämmad marknadsliberalism. Det är inte längre idén om människans inre utveckling, yttrandefrihet och religionsfrihet som liberalismen handlar om. Det är påtagligt hur liberaler idag ensidigt ställer sig bakom marknadsaktörernas agendor. Oavsett om det är koncernskolornas miljardvinster från skattesystemet (där den offentliga skolan tvingas betala ägarnas ökande vinster) eller om det handlar om NATO och det militärindustriella komplexet, där vapenindustrins aktier och framtida vinster är det som lockar, eller om det handlar om den storskaliga energisektorns ideologiska låsningar vid miljardprojekt knutna till storskalig kärnkraft – alla dessa exempel illustrerar hur ensidigt liberaler idag ser sin roll som marknadens politiska gren.

Demokratisk socialism
Socialismen – tanken på att det gemensamt ägda och där staten är en aktiv ägare och garant för kvalitet, likabehandling och rättvisa villkor – är på tillbakagång. Det finns naturligtvis en demokratisk vänster, som gärna ser en kombination av demokratiska fri- och rättigheter och en sund ekonomisk utveckling, där ägandet och vinsterna fördelas på ett sätt som minskar de ekonomiska klyftorna i samhället. Bekymret för socialisterna är att den traditionella marknadsekonomin är så mycket mer effektiv i att generera vinst. Privat vinst lockar till mer entreprenörskap och risktagande än gemensam vinst. Egoismen är idag starkare än solidariteten som fenomen.

Den gröna ideologin
Den gröna ideologin har också svårt att få fotfäste. I korsdraget mellan nyhögerns nationalism och ultraliberalernas vinstjakt är det svårt att få gehör för ett annat sätt att se på människans roll i helheten. Ansvarstagande och framtidsfokus passar inte in i det dagliga flåset efter kortsiktiga kickar, vinst på andras bekostnad och egotrippar. Att bry sig om hur ekosystemen mår är uppenbarligen ointressant när medias lyhörda fokus ligger på påhittade nyheter om vem som vill gifta sig med vem i direktsändning. Och att det egna beteendet skadar vår livsmiljö och klimatet är det få som tycks vilja ta till sig ens på en elementär nivå. Inte ens Greta Thunberg tycks kunna ändra på detta. Tyckande har blivit lika viktigt som kunskap i det nya sociala landskapet.

Vi ser hur de auktoritära agerar
Putins krig mot Ukraina har i alla fall synliggjort att det finns demokratiska värden att försvara, att auktoritära regimer inte tvekar att ta till vapen för att hävda sina intressen. Vi har sett det i Assads Syrien, hur Etiopiens styre begår folkmord mot sin egen Tigray-provins, hur Modi i Indien och Bolsonaro i Brasilien beter sig mot den egna befolkningens minoriteter. Och vi ser hur uppemot var tredje svensk man sympatiserar med SD, som har tydliga auktoritära ambitioner med sin politik. SD säger själva att de vill ta kontroll över media och över utbildningssystemet. Argumenten från 1930-talet ekar ljudligt.

Regering för hela befolkningen
Demokrati är inte majoritetens diktatur. Efter ett val ska de vinnande 51 procenten sluta betrakta de resterande 49 procenten som motståndare som ska bekämpas. Polariseringen som uppstår i ett val måste upphöra efter valet och den folkvalda majoriteten måste se till hela befolkningens väl och ve. Naturligtvis med utgångspunkt i de reformer man gått till val på, men inte för att behandla halva befolkningen som fiender utan som en minoritet som ska respekteras. De kontraster media gärna lyfter fram är många gånger överdrivna och en del av dramaturgin för att locka tittare och klick.

Demokrati eller inte
Min slutsats är att den stora skillnaden idag å ena sidan går mellan länder som upprätthåller ett flerpartisystem med regelbundna demokratiska val, med begränsad korruption, med tydliga mänskliga fri- och rättigheter, samt å andra sidan auktoritärt styrda länder som i varierande grad begränsar just dessa kännetecken. Vilka ideologiska etiketter som ska sättas på olika makthavare är sekundärt. Därför blir valet mellan Biden och Putin självklart för alla demokrater.


Cirkulär ekonomi: Byggbranschen börjar ta ansvar

Posted on by
Reply

Cirkulär ekonomi (CE) innehåller hävstångseffekter för en systemförändring. Inte för att CE gör att vi blir bättre på att sortera och hantera materialflöden. Inte för att storskaliga återvinningssystem blir mer effektiva än små. Och heller inte för att återvinningsindustrin ser en egen tillväxtmöjlighet i Cirkulär Ekonomi eller för att kommunerna ser ett sätt att bli kvitt det giftiga avloppsslammet från reningsverken genom att hävda att det är ett exempel på cirkularitet om slammet sprids på jordbrukmark…

Från ägande till nyttjande
Det intressanta är hur ett nytt sätt att värdera resurser kan leda till ett annat sätt att fördela ansvar och vinst samtidigt som CE hjälper till att bromsa in användningen av råvaror, transporter, energi och de kortsiktiga system vi tillåtit bli alltför dominerande. Jag har i tidigare inlägg pekat på möjligheten att förändra lagstiftningen så att tillverkaren inte får sälja sin produkt. Vitsen med en sådan idé är att ansvaret för produkten ligger kvar hos tillverkaren. Nyttjandet blir därmed det som ger intäkter och på köpet blir det intressant för tillverkaren att säkerställa lång livslängd på produkterna, eftersom det gör att intäkterna per investerad krona kan öka, när kvalitet blir lönsamt.

Nygamla metoder i byggandet
Byggbranschen har varit bortskämd med att rivning, reparation och ombyggnad har kunnat ske med noll och inget ansvar för det material man avlägsnat. En femtedel av Sveriges CO-2-utsläpp sägs kunna relateras till byggbranschen så här finns ur klimataspekter goda skäl att göra vad man kan. Både i Göteborg och i Malmö har initiativ tagits till projekt som fokuserar på återvinning av byggmaterial. Avgörande är naturligtvis att det som demonteras av t.ex. fönster, kakel, VA- och VVS-utrustning också hittar en ny användning där kunden är nöjd med utseende och prestanda. Den verkliga cirkulära ekonomin måste hitta sätt att uppgradera och värdera redan använda produkter på ett sätt som både ger vinst åt det företag som investerar i uppgraderingen och åt slutkunden. Nya metoder för att bygga och riva kommer att behöva se dagens ljus. Eller gamla. Tegelväggar är t.ex. enklare att återbruka än gipsväggar.

Lokal Färdplan Malmö 2030 – intressant grepp
Fram till år 2021 fanns projektet Återbruk Väst i Göteborg, ett projekt som samlade ett drygt dussin företag och verksamheter för att hitta gemensamma sätt att värdera klimatnytta. (Se även kommentar nedan). I Malmö finns initiativet LFM30, som står för Lokal Färdplan Malmö 2030 och som involverar 150 företag och verksamheter. I Malmö har man tagit ett tydligt grepp om frågan och utvecklar och testar beräkningsverktyg under resans gång, verktyg som också kommer till användning i andra byggprojekt. Se klippet i länklistan nedan.

När tillverkaren är ansvarig ökar livslängden  
Det är viktigt att både kommun och näringsliv inser sina respektive roller i omställningen. En viktig drivkraft är att det offentliga, stat, region, kommun och myndigheter, går före och via upphandling föreskriver att en viss del av ett bygge måste bestå av återvunnet och återbrukat material och produkter. Branschen behöver utvecklas och stödjas av proaktiva kunder för att växa. Och vår lagstiftare behöver se vilka produkter som skulle kunna ingå i en första våg av produkter som inte får säljas och därmed bana väg för nya sätt att ta betalt i syfte att förlänga livslängd och tydliggöra ansvaret för produktens ”end-of-life”, som måste ligga hos tillverkaren.

( I en kommentar ang Återbruk Väst från BRG:s vice VD Eva-Lena Albihn påpekar hon att projektet nu har samlat cirka 45 intresserade företag och verksamheter, som vill fortsätta arbetet på påbörjades i Återbruk Väst. Det är naturligtvis glädjande. )

Länktips: Återbruk Väst https://www.businessregiongoteborg.se/innovation-samverkan/hallbar-utveckling-i-samverkan/gothenburg-climate-partnership/aterbruk-vast

Malmö och initiativet LFM30: https://lfm30.se/

Malmö: Metod för klimatbudget i LFM30 klipp: https://www.youtube.com/watch?v=U-M-Gyb0fIc

Malmö: https://hallbartsamhallsbyggande.se/sa-hojer-varvsstaden-ribban-for-mojligheterna-med-aterbruk/

Sverige, Finland, Ryssland och vad vi inte bör glömma

Posted on by
Reply

Putins krig mot Ukraina har förändrat spelplanen. Uppenbarligen räcker det inte, tänker många, att stå utanför försvarsalliansen NATO. Det är inte tillräckligt att hävda neutralitetsprincipen och alliansfriheten, säger man. Vi måste ingå i ett försvarsförbund för att höja tröskeln för Ryssland att angripa vårt land. Att utgångspunkterna är lite olika för Finland och Sverige kan behöva belysas.

1945 hade 10 procent av Finland blivit ryskt territorium
Finland har en annan relation till Ryssland än Sverige. Det finns folk som minns de två krigen mot Ryssland, vinterkriget och fortsättningskriget. Det finns finska medborgare som är konkret påminda om att deras barndoms uppväxtland efter kriget kom att tillhöra Sovjetryssland. Cirka 10 procent av Finlands tidigare landyta från gränsdragningen 1918 försvann 1945. Det är intressant att studera kartor från mellankrigstiden och se hur Europa såg ut då. Dessutom hade Finland bara varit självständigt cirka 25 år när vinterkriget bröt ut.

Finland sökte samarbete med Ryssland 
Under efterkrigstiden ansträngde sig finländska presidenter och politiker att ständigt hålla en öppen dialog med Moskva. Det var både viktigt och känsligt, man ville inte riskera nya konflikter, utan försökte bygga långsiktiga relationer. Efter Sovjetunionens upplösning började man hitta sätt att bygga ekonomiska relationer, bland annat genom gemensamma satsningar på energiområdet. Från högsta politiskt håll hette det t.ex. när den sjätte finska kärnkraftsreaktorn i Pyhäjoki planerades för 8 år sedan att ”om projektet avancerar utan problem har det en positiv inverkan på Finlands och Rysslands relationer”, citerade t.ex. Helsingin Sanomat det finska Utrikesministeriets kommentar till projektet. Det ryska Rosatom gick in med 34 procents medfinansiering i projektet, som nu ligger på is sedan EU:s sanktioner trädde i kraft.

Forskare: Kärnkraftsprojekt stödjer Putins kärnvapen
Bland kritikerna till det finsk-ryska samarbetet fanns å andra sidan professorn i rysk miljöpolitik vid Helsingfors universitet, Veli-Pekka Tynkkynen: ” – Om vi satsar på rysk kärnkraft ger vi ett direkt stöd till Rysslands kärnvapenproduktion och på det sättet också till Vladimir Putins geopolitiska mål.”

Vi minns lite olika saker i Finland och i Sverige
Som ett land med en lång gemensam gräns till Ryssland och med de båda krigen som en historisk referens är det klart att Finlands relation till Ryssland skiljer sig från Sveriges. Ingen i Sverige minns hur det gick till när Ryssland tog ifrån oss Finland runt år 1809. Det många svenskar kan minnas är u-båtskränkningarna med ”Whiskey on the rocks” som mest flagranta exempel i Karlskrona skärgård, när den sovjetiska u-båten U137 gick på grund i Gåsefjärden 1981. Att ryssarna regelmässigt kränkt Sveriges territorium har alla svenskar insett. Några minns också hur två svenska spaningsplan sköts ner på 1950-talet. I hemlighet spanade Sverige på ryska militära anläggningar och skickade information till USA, något som ryssarna ville sätta stopp för. Det var nervöst på alla håll och i Sverige argumenterades det för atomvapen.

Nu slipper regeringen spela under täcket
Det som hänt nu i och med invasionen av Ukraina är egentligen att Sverige har fått en anledning att uppdatera säkerhets- och försvarspolitiken till verkligheten. I 70 år har Sverige hävdat neutralitet och alliansfrihet, men i praktiken haft mycket täta kontakter med USA och Storbritannien. Detta dubbelspel kan nu upphöra om Sverige väljer att söka medlemskap i NATO.

Fred, tack
Det man inte får glömma när alla talar om behovet av ökad säkerhet, mer vapen och mer pengar till vapen är att det är fred som bygger framtid – inte krig. Det är freden vi måste säkerställa, det är freden som är grunden för det vi behöver åstadkomma. Vägen till fred går kanske via samarbete med västliga demokratier och kanske stärks det nordiska samarbetet ytterligare om Finland och Sverige ansluter sig till NATO. Men det är inte NATO-medlemskapet som är målet – det är freden.

Ekonomin borde särbehandlas
Det gäller att inse att det finns starka ekonomiska intressen bakom varje krig och bakom varje upprustning. Det är orimligt att vår välfärd ska finansieras av destruktiva vapensystem, det är lite som om droghandeln skulle finansiera sjukvården. Vapenindustrin borde särbehandlas och inte per automatik ingå i värderingen av börsföretag, i aktiehandel och hur bonusar ska betalas ut till framgångsrika VD:ar. Det är som professor Tynkkynen säger. När vi låter kärnkraftsindustrin tjäna pengar på vårt energibehov stödjer vi en utveckling med mer kärnvapen. Uranet till svenska kärnkraftverk kommer från Ryssland. Allt hänger ihop

Länktips:
Artikel från finska Yle om kärnkraftsprojektet: https://svenska.yle.fi/a/7-10013310

Är klimatet en måste-fråga?

Posted on by
Reply

Måste vi agera snabbt för klimatets skull?
Frågan kan tyckas märklig. Naturligtvis måste vi göra vad vi kan för att förhindra en irreversibel temperaturhöjning på jorden, en höjning som riskerar att få ett antal jämviktssystem att tippa, ekosystem att krascha och livsvillkoren för en stor del av växter och djur att fundamentalt ändras. För att inte tala om människans livsvillkor, som ju riskerar att bli radikalt annorlunda när planeten ska hitta en ny balanspunkt mellan årstider, nederbörd, vädersystem, vindar, bördighet, temperaturförhållanden, fukt och torka m.m. Så visst måste vi. Men det tycker inte alla.

Bara sanktioner har någon tyngd
Det finns politiskt aktiva i olika partier som inte alls håller med om att vi ”måste” göra något åt klimatfrågan. Argumentet som förs fram är att det inte finns sanktioner kopplade till passiviteten. Att inte göra något kostar inget. Vi slipper betala om vi väntar med olika insatser för att minska klimatpåverkan. Därför, hävdar dessa fördröjare, måste vi inte alls göra något. Måste-begreppet är i deras värld helt och hållet kopplat till ekonomi, straffavgifter och kostnader. Om det inte kostar något i ekonomiska termer att vänta, så tycker dessa aktörer att vi inte ”måste” agera. Att bry sig viftas bort som ”vänster”.

Bara pengar räknas
Resonemanget är hisnande. Bara om det finns en direkt kostnad, straffavgift, böter eller sanktioner för ett icke-agerande skulle det således vara motiverat att göra något. När böterna uteblir är det fritt fram att fortsätta föröda planeten, hävdar man på fullt allvar.

Vinsten med stort V
Man hittar denna typ av låt-gå-politik på högerkanten, bl.a. hos de personer som tydligtvis håller på att reducera det gamla ansvarstagande, socialliberala Folkpartiet, numera Liberalerna, till ett ultraliberalt parti som enbart ser världen – och värden – ur ett kortsiktigt marknadsmässigt och ekonomiskt perspektiv. Vinst för den enskilde, för företagen och möjligen för nästa budgetår är i fokus, långsiktigt värdeskapande är ointressant för dessa personer. Människosyn, samhällsutveckling och moraliska eller etiska hänsyn får stå tillbaka för Vinsten med stort V. Då blir omfamnandet av SD inte heller något problem. Ultraliberalerna väljer 99 gånger av 100 en maximalt individuell ekonomisk frihet före en mer ansvarstagande socialt förankrad politik. I valet mellan polarisering (egoism) och jämlikhet (empati) väljer dessa personer det som gynnar dem själva.

Man undrar vad företrädarnas barn och barnbarn tycker när de får höra att ”… men farfar tjänade mycket pengar på att låta klimatet gå åt pipan…”.