Category Archives: Strukturer och politik

Strukturella perspektiv, politik.

Politik: Almedalen och sen då?

Posted on by
Reply

Jag var inte i Almedalen i år, men har till viss del följt de partiledartal och intervjuer med partiledarna som sänts. Alla som varit i Almedalen vet hur mycket mer som äger rum under en intensiv vecka, då tusentals seminarier och debatter ordnas i var och varannan lokal med plats för några åhörare. Som temperaturmätare på samhällsdebatten, framväxande opinioner och för pejling av informellt inflytande tycks Almedalen fortfarande fungera rätt väl.

Inga avgörande misstag?
Eftersom det är valår var partiernas profilering och framträdanden extra intressanta. Såvitt jag kunde bedöma på distans skedde inga drastiska misstag eller kontroversiella utspel som drastiskt skulle ändra opinionsläget. Kristdemokraterna testade ett höjt barnbidrag, Tidögänget lanserade något slags statligt ägandeavtal kring möjlig ny kärnkraft, socialdemokraterna presenterade någon slags extra pensionstillägg för personer som jobbat ett helt liv och inte klarar sig på pensionen osv

Tydligare när det gäller kort och lång sikt
Det man skulle önska sig är att partierna generellt sett var lite tydligare med vad de vill åstadkomma på kort respektive på lång sikt. Det blir lätt ett fokus på närtid, på vardagsekonomi och här-och-nu. Men mycket av det regeringen och Riksdagen kan besluta om löper i betydligt längre cykler. Ska vi ha mer förebyggande satsningar eller ska vi satsa på hårdare straff? Ska vi ge fler människor rimliga förutsättningar att ta vara på sin förmåga, sitt intresse och sin möjlighet att förverkliga något som både stärker den enskilde och samhället? Eller är det viktigaste att säkra upp vinster, så att företagen kan investera, generera arbetstillfällen och skatteintäkter? Vems nytta går i första hand? Eller handlar politiken om att sortera människor i vinnare och förlorare? Varför ska några vara förlorare i så fall?

Mer Tidö-politik? Nej tack.
Nu har Sverige fått testa fyra år med SD-dominerad politik. Vi har fått svart på vitt att retroaktiv lagstiftning, ökad ojämlikhet, segregation, eliminering av stora delar av miljö- och klimatpolitiken, slopade statliga stöd till folkbildning m m är tydliga kännetecken på högerpolitik, där SD har ett avgörande inflytande. Och skulle valet resultera i fyra år med ”Tidö 2” lär politiken bli ännu mer av samma sak. Är det ett sådant Sverige vi vill ha? Mycket tyder på att opinionen har förstått detta och förkastar idén. Sverige är mer av sammanhållning, samarbete och solidaritet.

Näringslivets behov överordnades miljön
Redan hösten 2022 kunde vi konstatera några tydliga markeringar. Miljödepartmentet avskaffades och blev underordnat till energi- näringslivsdepartementet. Industrins behov överordnades miljön. Busch blev chef över Pourmokhtari. Och utrikeshandel kopplades ihop med bistånd. Benjamin Dousa gjordes till chef för både intäkter och utgifter relaterat till den stora mängden omvärldsländer utanför EU. När världen ser ut som den gör kopplade Tidö-regeringen ihop försäljning och bistånd.

Korrupt upplägg
Och med SIDA-pengar i ryggen kunde han ordna ett specialavtal med Somalias regering, där man avsiktligt valt att inte formulera skriftliga avtal, utan enbart gjort muntliga överenskommelser. 100 miljoner ska slussas till Somalia i utbyte mot att Somalia tar emot somalier som Sverige vill utvisa. Hela historien öppnar upp för korruption och godtycke. (Se länktips nedan).

Efter valet: vänta och se?
En annan intressant fråga är vad som händer efter valet. Om Tidö-regeringen får avgå och om Liberalerna inte kommer in i Riksdagen kommer den nuvarande majoritetens fyra partier att behöva rannsaka sig och fundera på hur de ska positionera sig. En viss fördröjning i reaktionerna kan infinna sig om V-S-MP-C-konstellationen av något skäl inte går i mål med förhandlingarna. Det har ju ställts ut ultimativa krav på regeringsmedverkan som kan resultera i nyval. Vilket i sin tur kan göra att nuvarande partiledningar snabbt kan behöva upprepa en valrörelse.

SD återgår troligen till kritik av ”sjuklövern”
Men om Magdalena Andersson får ihop sin nya regering hamnar ju de fyra Tidöpartierna i en omprövningssituation. Hur ska man positionera sig för att på bästa sätt företräda sina väljare? Och locka nya väljare? Min gissning är att SD återgår till sin tidigare kritik av ”sjuklövern”, dvs att alla vanliga partier står för en politik som enbart SD utgör opposition till. De brukade ju kalla alla andra partier vänsterliberala eller något liknande. Demokratiska partier kanske vi andra skulle säga. Det är inte säkert att Jimmie Åkesson orkar göra den omstart som då krävs, så det kan ju bli tal om partiledarbyte i SD.

Finns det ett borgerligt M?
Inom moderaterna finns anledning att tro att tålamodet med Ulf Kristersson har runnit ut och man söker en ny partiledare. Kanske Gunnar Strömmer, möjligen Benjamin Dousa eller någon mer okänd förmåga. Mer avgörande är om M ska fortsätta att luta sig mot storebror SD eller om M ska försöka etablera sig som ”borgerlighetens” ledande parti. Både och lär bli svårt. Någon slags förnyelse behöver troligen M iscensätta för att tvätta bort de värsta intrycken väljarna har efter tonårsutvisningar och nedmontering av många välfärdsinstitutioner. För att inte nämna alla de märkliga affärer som har kantat Kristerssons ledarskap.

Svårt för L att hitta tillbaka
Liberalerna har det ännu värre. Att krama Åkesson blev den symbolhandling som gjorde att Mohamsson tappade en stor del av förtroendet i sitt eget parti. Hon körde dessutom över både partistyrelse och medlemmar i processen och väljarna såg ju i det praktiska arbetet att det till slut inte fanns något liberalt kvar i Tidöregeringen när antiliberalerna i SD bestämde allt. Partiet kommer att få svårt att hitta tillbaka, tror jag.

KD fortsätter antagligen
Kristdemokraterna kommer sannolikt göra ett relativt bra val. Ebba Busch är skicklig på att ”gå genom rutan”. Samtidigt har hon förflyttat partiet långt från Alf Svenssons KD. Och varit pådrivande i att låsa fast Sverige i ett beroende av kärnkraft, trots att tekniken inte längre behövs, inte är billigare än ett system baserat på sol, vind och batterilagring och fortfarande inte har löst sina problem med uranbrytning och lagring av atomsopor. Världen blir inte säkrare med fler länder som får tillgång till världens farligaste teknologi. Något som är nödvändigt om SMR-idealisterna ska få ner priset på de serietillverkade kärnkraftverken. Och det Busch vill göra är att Sverige ska köpa en otestad prototyp och placera i ett naturreservat nära Ringhals. Dubbelfel eller trippelfel, skulle man kunna säga. Men om Busch vill fortsätta finns det säkert medlemmar som vill ha henne kvar.

Länktips: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/formerna-for-overenskommelse-om-100-miljoner_hd1172/

Vem är egentligen samhället?

Posted on by
Reply

Jag läste någonstans att på ungefär två generationer, sedan 1980, har det totala antalet medlemmar i politiska partier i Sverige minskat med cirka 85 procent. Att det förändrar politiken både till form och innehåll torde vara ganska uppenbart. Samtidigt måste vi minnas att den största enskilda förändringen var att LO-medlemmar tidigare automatiskt var anslutna till det socialdemokratiska partiet. När detta upphörde skedde naturligtvis den största minskningen av antalet partimedlemmar. (Se länktips nedan).

Samhället är vi och kräver ett visst engagemang
I en analys jag läst om denna minskning finns några varningssignaler att ta på allvar om demokratin ska vara något mer än att rösta vart fjärde år. Vi kan och får inte reducera vår föreställning av demokratin till något som påminner om en app eller något vi ser som en konsumtion av en tjänst. Detta att klaga på ”politikerna” blir ibland detsamma som att klaga på en leverantör. Det är en farlig väg att gå. När vi ser samhället som något som någon tillhandahåller och vi själva inte är delaktiga i att forma uppstår lätt en slags ”kundrelation”. Det kan innebära att vi väljer att stå vid sidan av och klaga på hur ”dom” prioriterar fel, istället för att vi aktivt deltar i de för-och-emot-diskussioner som nästan alltid finns när det gäller olika förändringar.

Dialogen är viktig
Med svaga politiska partier finns en risk att viktiga aspekter helt försvinner i diskussionerna. Helt enkelt för att ingen med en avvikande åsikt blir lyssnad till eller ens finns med i rummet eller på webben. En-fråge-opinioner får genomslag på helhetens bekostnad. Förenklingar och populistiska utspel får lättare respons i ett samhälle som inte är vant att hantera flera aspekter av en fråga. Motsättningar blir snabbt påtagliga och förstärks lätt av medierna i deras jakt på klick. Något som också bromsar viljan att försöka se bortom den synliggjorda skiljelinjen. En annan risk med få medlemmar i partierna är att de lättare kan bli offer för kuppartade övertaganden. Ungefär som Kaliber visat skedde i Botkyrka 2023. (Se länktips nedan).

Förenklingar vilseleder lätt
Jakten på enkla ja-och-nej-svar kan på så sätt motverka kloka avvägningar där legitima intressen står mot varandra. Ofta kan det handla om kortsiktighet eller långsiktighet. Plånboken nu blir lätt viktigare än att nästa generation har rätt förutsättningar. Eller ”vi måste ha gruvor” ställs mot samefolkens behov av orörd natur. Jobben i industrin ställs mot naturvården. Ska vi ha fiskare eller fisk….?

Att känna sig hel som människa
För att landa rätt behöver vi dialog och mänskliga möten. Jag talade med några personer i min egen ålder i samband med Pridetåget den 13 juni i Göteborg. En man från Lysekil levde upp och kände sig hel när han fick klä sig fint i kvinnokläder. Men han hade bara en vän att dela sin glädje med, anförtrodde han sig till mig. Ensamheten var påtaglig. Livet blir inte helt när man inte får bejaka sig själv.

Bejaka minoriteter
En annan man hade genomgått ett stort antal operationer. Han kände en stor besvikelse kring hur samhället och sjukvården bemötte honom. Jag fick intrycket att han alltför ofta bemötts, kanske av tidsbrist?, på ett avvisande sätt. Kanske måste vi hitta andra sätt att låta medmänniskor känna sig sedda och bejakade? Även om nittiofem procent får en bra vård och ett bra bemötande måste vi kanske hitta reservvägar för att hjälpa de återstående som behöver hjälp på ett annat sätt. Och att identifiera dessa minoriteter blir självklart enklare ju fler som väljer att delta i de politiska samtalen på gräsrotsnivå.

Länktips: Medlemsutveckling i politiska partier i Sverige: https://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdagspartiernas_medlemsutveckling

Länktips: Kaliber om Botkyrka och S: https://www.sverigesradio.se/artikel/kaliber-avslojar-ytterligare-kriminell-i-s-uppgorelsen-i-botkyrka-2023

En general och en journalist ger oss lite hopp

Posted on by
Reply

Det är mycket som märkligt med USA och Trump. Men detta är kanske ändå det som överraskar allra mest. En högt uppsatt general blockerar enligt uppgift ”den högste befälhavaren”, dvs Trump, från tillgång till de nukleära koderna. Vi ska antagligen vara tacksamma att det finns militärer som vågar utmana den 47:e presidenten. (Se länktips nedan).

Hur mycket fel accepterar kongressen?
Man kan ändå sätta ett frågetecken för hela konstruktionen. Om nu en president kan gå i krig mot Venezuela och Iran utan att ha kongressens godkännande, trots att just detta brukar hävdas av de personer som mest ihärdigt betonar ”lag och ordning”, går mycket av det som gäller USA:s konstitution i otakt. Hur kommer det sig att kongressens republikaner ställer upp på allt det som Trump sätter igång i strid med konstitutionen? Det gäller ju anfallskrigen, det gäller införandet av tullar och flera andra beslut som Trump tagit utan att förankra med kongressen.

Blev DOGE en succé?
Och framför allt när kongressens republikaner märker att stödet för Trumps politik sjunker borde de ju i ren självbevarelsedrift ta avstånd från så mycket som möjligt av allt det som Trump drar igång. Och hur var det egentligen med det som präglade en stor del av 2025? Det där projektet som Elon Musk fick fria händer att hantera och som kallades DOGE? Blev det en succé? Nådde DOGE sina mål? (Och vilka var det?) Och hur kommer det sig att det är så tyst om DOGE om det nu var en framgång? Handlade det egentligen bara om att ge ett antal företag total kontroll över myndighetsdata?

Framgången lär utebli
2026 är ju också året då USA ska fira sina 250 år som fri nation. Men de event som kretsar runt Trump och hans organisation tenderar att inte locka de skaror, de artister och den mediatäckning som Trump och hans hejdukar hade önskat. Och liknande är det med hans ”ballroom”-projekt vid Vita Huset och den framgång som det var tänkt att fotbolls-VM skulle innebära. Turisterna kommer inte den utsträckning som hade kunnat vara fallet, och mycket hänger naturligtvis ihop med hur amerikanska myndigheter beter sig mot människor från andra länder. Mänskliga rättigheter är villkorade i Trumps USA.

Räcker det att dumförklara journalister?
Enstaka journalister utmanar också Trump. Kristen Welker från NBC försöker i ”Meet the press” få Trump att erkänna att han inte har några bevis för sina påståenden om valfusk. (Se länktips nedan). Han har till slut inget annat svar än att kalla Kristen Welker ”stupid” och lämna intervjun. Det går knappast hem hos den genomsnittlige väljaren. Trump är inte van att möta motstånd och någon som ifrågasätter honom. Man skulle önska att fler journalister var så ihärdiga som Kristen Welker, både där och här hemma.

Länktips: En general som tar ansvar: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=998874796463838&set=a.951348911216427&type=3

Länktips: Meet the press: https://youtu.be/4EusZcKt5fs?is=YfCmvzQj_n6tWjGB

Vad händer när media är fienden?

Posted on by
Reply

Maktbalansen i en demokrati handlar om att den som har makten också måste kunna ifrågasättas. Det måste finnas kritiska röster som utmanar den maktapparat folket har valt att styra. Sedan 2015 har Donald Trump argumenterat för att media som inte håller med honom är hans motståndare och hans fiender. Budskapet var ganska tydligt under valkampanjen som ledde till hans första presidentperiod och har nu under hans andra period eskalerat. Media är fienden enligt Trump. Och han använder ekonomiska påtryckningar för att få bort kritiska röster.

David Pakman är nu svartlistad
Det som nu har inträffat är att de oberoende journalister som bevakar utvecklingen också hamnat i skottgluggen. (Se länktips nedan ang den lista på oberoende media, som Trump-administrationen nu på olika sätt vill tysta). David Pakman är en sådan röst, en oberoende journalist som ofta pekar på felaktigheter med den politik som Trump och hans ministrar för.

När media blir fienden är läget allvarligt
Genom att göra kritiska medier till motståndare och till fiender polariserar Trump och hans administration hela det politiska samtalet. Den som inte är med Trump är emot honom och på så sätt underminerar han hela det demokratiska samtalet. Som ju måste bygga på att det finns utrymme för olika ståndpunkter, olika analyser och olika slutsatser, där det alltid finns en tolerans för olika värderingar inom ramen för en demokratisk grundsyn.

Vilka är vi?
När de auktoritära krafterna börjar sortera befolkningen i ”vi och dom” och gör allt de kan för att skapa motsättningar och underbygga fördomar är risken stor att hela debatten hamnar på ett sluttande plan. Människors värde och rätt till lika behandling urholkas. Definitionen av vem som får räknas in i den snäva definitionen, dvs tillhöra ”oss”, blir en början på en underförstådd sortering av människor, som i sin förlängning bara kan leda till mer konflikter.

Vi har en del att vara mindre stolta över
När mänskliga rättigheter underordnas andra principer på ett strukturerat sätt får vi system som apartheid i Sydafrika eller hur palestinier på Västbanken behandlas av ”bosättare” på ett förminskande och orimligt sätt. Vi kan också fundera på den inte alltför hedrande politik som under lång tid gällde i Sverige. Samernas ställning, hur resandefolket behandlades och hur andra minoriteter behandlats genom århundradena är inte särskilt hedrande exempel på hur makten valt att definiera minoriteters rättigheter. Och fortfarande hävdas det från nationalisterna att samer inte är ”riktiga svenskar”, underförstått de ska fås att acceptera andra villkor än majoriteten.

Kräftgången kan handla om människovärdet
Liberalernas kräftgång i den svenska opinionen kan mycket väl hänga samman med hur Tidö-samarbetet illustrerar hur SD fått sätta sin prägel på samarbetet och därmed graderat mänskliga rättigheter i tydlig motsats till en genuint liberal inställning, där människans värde är okränkbart.

Länktips: https://www.whitehouse.gov/media-bias-reporter/david-pakman/

Kristerssons hönsgård

Posted on by
3

Hönsgård. Det är det man kommer att tänka på när fyra år med Kristersson ska summeras. Harpsund är en herrgård, som statsministerparet av tradition disponerar för representation och rekreation. Vissa av oss minns bilderna av ekan som roddes av sovjetledaren Chrusjitiov som var på besök 1964 och Tage Erlander satt bredvid en tolk i aktern. Det Ulf Kristersson och hans fru Birgitta Ed tycker är viktigt med Harpsund är tydligen att det ska finnas höns på plats. I alla fall de sommarveckor paret vistas på Harpsund. (Se länktips nedan om hönsgårdshistorien som pågått i flera år).

Någon annan
Det är naturligtvis helt i sin ordning att även statsministerparet får möjlighet att koppla av på semestern, även om en statsminister egentligen aldrig kan vara helt ledig. Om man ska tro alla publicerade bilder på Birgitta Ed har hon också anammat idén om att ständigt vara i tjänst, eftersom hon näst intill alltid är klädd i något som kan kopplas till prästyrket. Men i fråga om höns, inredningskonsulter och vem som ska göra vilket arbete verkar det som någon annan, i praktiken skattebetalarna, ska stå för arbetsinsatser, inköpskostnader och andra utlägg.

Arbetslöshet? Omställning? Prioriteringar?
Men är verkligen en hönsgård det som ligger överst på dagordningen för den som ska förväntas ägna sin vakna tid åt att leda landet? Att ta kontakt med berörda myndigheter, skriva de underlag som krävs och ordna de möten som erfordras är sådant som gör att annat blir nedprioriterat i statsministerns stab. Tid som kunde ha använts till viktigare saker. Som att få bukt på arbetslösheten, skapa förutsättningar för överenskommelser mellan industri, investerare och myndigheter inom områden som kräver snabba åtgärder. Den omställning av näringslivet som måste ske blir både bättre och mer konkurrenskraftig om den sker frivilligt istället för som ett resultat av senfärdighet och andra aktörers agerande.

Det är bråttom att hitta nya sätt att redovisa ekonomi
Resursfrågorna ligger hela tiden som outtalad komplikation inom ramen för det rådande ekonomiska systemet. Vi kommer inte kunna fortsätta att tömma jordskorpan på material och resurser, utan måste hitta sätt att återanvända material och produkter. Och då måste de ekonomiska styrmedlen dra i rätt riktning. Exempelvis behöver vi hitta mer moderna och rättvisande sätt att redovisa ekonomisk verksamhet. Allt detta borde ligga högst upp på en statsministers agenda, för att säkerställa att Sverige behåller en position som en modern välfärdsstat även när vi bytt system.

Galet
Men istället ägnar statsministerparet sig åt en hönsgård och låter sina tjänstemän ägna dyrbar arbetstid åt att reda ut hur hönsgården kan komma på plats. Eller organisera luxuösa inredningsinköp (se länktipset nedan). Det är därför ordet hönsgård blir så träffande och illustrativt. Och galet, lockas man nästan tillägga med tanke på tuppen som säkert hör till.

Länktips: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/ordern-bygg-en-honsgard-till-birgitta-ed-pa-harpsund/

De breda överenskommelserna kan behövas för fler områden

Posted on by
1

Magdalena Andersson talar ofta om breda överenskommelser. För hon inser att vissa statliga åtaganden kräver längre tid än fyra år. Och hon vill också, tror jag, markera mot SD. Att det är de andra partierna hon vill hitta en överenskommelse med. Sannolikt försvaret, NATO, energifrågor, upprustning av järnvägar och andra viktiga satsningar som Sverige står inför. En del av hennes tanke handlar nog också om att eliminera vissa frågor från valrörelsen.

Formulera liknande breda överenskommelser
Det som man skulle önska är att det också var självklart för den nuvarande oppositionen att formulera liknande tankar kring Public Service (som ju Tidö-gänget vill krympa), och om folkbildningen, studieförbunden och hela det ekosystem som civilsamhället är så beroende av för att hela Sverige ska leva. Biståndspolitiken skulle också må bra av långsiktighet. Det är inte Benjamin Dousas ”gåva” till korrupta somaliska politiker för att få dem att ta emot utvisade flyktingar som är den klassiska svenska biståndslinjen. Det finns decennier av viktigt arbete för andra länder som behöver återupptas. Om inte annat så för att restaurera Sveriges anseende i världen. Och svenska folket vill inte ha koncernskolor som plockar ut vinster ur skattefinansierade intäkter.

Mänskliga rättigheter eller ”stram” politik?
Humanitet är ett ord som hamnat i skuggan av allt annat. Anständighet. Mänskliga rättigheter. Det var förr självklara punkter i ett partiledartal. Nu ska man tala om hur ”stram” man är, ett annat ord för omänsklig. Det är omänskligt att sätta 13-åringar i fängelse och tro att de kommer ut som personer som har en chans att få en anställning och ett anständigt liv.

Olika kvaliteter
Magdalena Andersson är säkert duktig i nationalekonomi. Men hon är nog inte lika van förhandlare som Stefan Lövfén. Han förstod och hade lärt sig att uppskatta olika svar på en fråga. Mitt intryck är att S nuvarande partiledare är van vid en slutsats i nederkanten av det kalkylark hon tittar på. Man har olika kompetenser. Och Magdalena Andersson är säkert duktig på vissa saker. Men att hantera olika svar på samma fråga är mer osäkert om att hon gillar. Det finns alltid minoriteters perspektiv att ta hänsyn till. Majoriteten har inte alltid rätt. Låt oss hoppas att de breda överenskommelserna återställer sådant som tidigare spelade stor roll för svenskarna och för andra berörda.

Boende är en mänsklig rättighet
En fråga som berör alla är hur vi bor. Med Tidögängets nya lag om andrahandsuthyrning kommer vem som helst kunna flytta in och bli granne med dig. Fastighetsägarna och BRF-föreningarna får små möjligheter att förhindra att lägenheter används för tillfälliga (drog)lager, för möten, för kriminella, som vapenförråd osv. För att inte tala om hur svårt det blir med soprum och källsortering plus den otrygghet det innebär att inte veta vem som egentligen är min granne. Det är dags för ett rejält omtag i bostadspolitiken. Det är en mänsklig rättighet att bo bra och tryggt. Inte minst på äldre dar. På det området får en ny regering gärna agera med åtstramningar. Marknadstänket och vinstjakten leder enbart till problem.

Social hållbarhet kan vara en stark drivkraft

Posted on by
Reply

Hur vi tar hand om våra lägenheter, fastigheter och bostadsområden spelar stor roll för hur samhället utvecklas. När människor trivs och vill bo kvar skapas en stabilitet, som är svårt att ersätta med andra åtgärder. Hur uppstår känsla av tillhörighet och sammanhang? Det har att göra med en slags underförstådd förståelse för ett områdes karaktär och möjligheter, hur platsen resonerar med den egna upplevelsen. Det finns problemområden som behöver hjälp att bli mer omtyckta och uppskattade. Den 28 maj tog jag del av tre projektexempel som alla på lite olika sätt försöker hantera behovet av att framtidssäkra de utsatta bostadsområdena.

Tre intressanta exempe4
Shift Sweden ordnade ett webbinarium, där man släppte fram Botildenborg i Malmö att berätta om hur källare kan bli gemensamma kök. Ett annat projekt försöker hjälpa till med finansieringslösningar för de fastigheter som står inför stora renoveringsbehov och ett tredje projekt handlade om hur ett gammalt utdömt värmeverk i Bredäng gått från att vara ett problem till att bli en lokal resurs och ett nav för både kultur och boende. (Länktips, se nedan).

Från källare till kök
De tre exemplen visar hur viktigt det är att skapa utrymme för utveckling vid sidan av det formella ansvar som normalt kommuner och allmännyttan tar. Och att det ofta är civilsamhället som har idéer och ser möjligheter. I exemplet med källare som gjordes om till kök handlade om att se möjligheter med outnyttjade lokaler och ana värdet av mötesplatser med en grundfunktion, där man också skapar nyttiga livsmedel tillsammans. Det är viktigt att säkerställa att ventilation, vatten och avlopp, värme och ljus liksom arbetsplatser fungerar rent tekniskt, samtidigt som det säkerligen är avgörande att de boende själva får sätta sin prägel på det som organiseras. Den ömsesidiga tilliten måste byggas upp och utvecklas. Den skapar meningsfullhet och bidrar till att möjliggöra ett långsiktigt fokus.

Östersundshem satsar på andelsägande
Ett annat exempel fokuserade på hur andelsägande skulle kunna skapa en finansiering för nödvändiga renoveringsbehov, samtidigt som det bidrar till att få de boende att investera i ett mer långsiktigt boende/ägande och därmed en viss stabilitet i bostadsområdet. Enligt den person beskrev projektet innebär det inte nödvändigtvis tredimensionell fastighetsbildning. Det tål att följas upp. Östersundshem var i alla fall väldigt intresserade av detta projekt.

Värmeverket ett nav  i Bredäng
Ett tredje exempel var ett gammalt värmeverk i Bredäng, som ingen ville ta ansvar för och som en kulturarbetare med bakgrund i Fryshuset i Stockholm såg potentialen i och nu har omvandlat till ett kulturellt nav för stadsdelen, där man dessutom tänker sig nittio lägenheter och att det gamla värmeverket blir en samlingsplats för människor med idéer. Så blir det sociala och kulturella spåret en brobyggare in i det hållbara.

Skapa utrymme för det nya och idéburna
Alla tre exemplen illustrerar för mig hur viktigt det är att skapa former och formella ramar kring det som ligger utanför kommunens kärnuppdrag. När några vill ta initiativ och forma en hållbar framtid får inte regelverken, planarbetet eller andra hinder vara i vägen, utan det behövs tydliga undantagsregler för det som ska kunna ta form och som inte drivs av kommersiella intressen.

Även torgen kan skapa trivsel
Häromdagen var jag också på Handelsrådets spaningsseminarium, där Göteborgslokaler berättade om hur man tagit tag i Vårväderstorget i Biskopsgården och Hjällbo torg (båda är utsatta områden) och med relativt enkla medel skapat en miljö som är inbjudande och positiv. Kvalitet och trivsel kanske är ännu viktigare i just dessa områden, där annat saknas.

Länktips: https://arena.shiftsweden.se/labb-och-projekt/fran-kallare-till-kok

Länktips: https://arena.shiftsweden.se/labb-och-projekt/hur-kan-ett-varmeverk-bli-varmeverket

Länktips: Vårväderstorget, en uppskattad förnyelse: https://vartgoteborg.se/p/stort-lyft-for-varvaderstorget-i-ny-undersokning/

Sverige har blivit inhumant

Posted on by
Reply

Självklart finns det alltid mer än en sida av en berättelse om en människa som ska utvisas ur Sverige. Det som framkommer i artikeln (se länktips nedan) är emellertid så pass allvarligt att det behöver belysas. Vill vi verkligen ha det så här? Är det rimligt på ett mänskligt plan? Är det överhuvudtaget bra för Sverige att vi låter Tidöregeringen, i praktiken SD, styra migrationspolitiken?

Det räcker inte att sköta sig, att jobba och betala skatt
Abbe arbetar sedan många år med att stycka kött. Han har fast anställning och alltid skött sig, betalat skatt och varit en uppskattad medarbetare. Han har varit 18 år i Sverige. Det framgår inte ur artikeln hur många gånger han har överklagat olika beslut, men sannolikt har han testat alla vägar för att få stanna. Vilket inte är orimligt. På vilket sätt blir Sverige ett bättre land om Abbe skickas till Västbanken?

Finns Palestina som fungerande land?
Myndighetens kommentar till Abbes fall handlar om vilken typ av ansökan han gjort. Vill man arbeta i Sverige ska ansökan göras från hemlandet, heter det. Och utvisas han nu måste han stanna utanför EU i två år, sägs det också i artikeln. Finns Palestina överhuvudtaget som land? Stora delar av Västbanken är ju ockuperad av s.k. bosättare, där palestinier fördrivs från sina hus och sina odlingar av beväpnade ockupanter. Abbe har dessutom inget pass. För 18 år sedan kanske han hade ett, men passens giltighet är ju fem eller tio år. Så hur han ska kunna utvisas utan pass är ju en delfråga. Och om Palestina är ett säkert och fungerande land att vistas i. Här lite om Palestina/Västbanken idag:

Ur Wikipedia – drygt 60 procent av Västbanken står helt under israelisk kontroll och i området finns 250 godkända och icke godkända bosättningar, där palestinier fördrivs från sina hem och sina odlingar.

Stram tycks betyda inhuman
Någonstans blir hela situationen orimlig. Häromveckan handlade det om en 95-årig multisjuk kvinna som vistats tjugo år i Sverige och skulle utvisas. (se länktips nedan). Och nu en uppskattad kollega på en arbetsplats, en man som gör rätt för sig och bidrar till samhället. Var finns de omständigheter som gör att regelverket inte alltid kan tillämpas? Är detta vad Tidögänget kallar ”stram” politik vill jag inte använda ordet stram mera. Stram tycks betyda orimlig, omänsklig och osvensk.

Provocera fram upplopp?
Som tur är finns det möjlighet att byta regering i september och på ett rimligt sätt skapa utrymme för undantagsregler i väntan på en genomarbetad, och av lagrådet godkänd(!), ny lagstiftning. Att skada människor och att skada Sverige kan inte vara innebörden av ”stram” politik. Tilltron och tilliten skadas och det är naturligtvis det som de extrema krafterna gärna uppmuntrar. När besvikelse övergår i frustration och frustration övergår i protester ser de auktoritära sin chans att ”slå ner” på upprorsmakarna. Hur det kan gå till med beväpnade styrkor på gatorna har vi sett i ICE-experimentet i USA. Och historiskt med Gestapo.

Länktips: https://arbetet.se/2026/05/18/18-ar-i-sverige-och-fast-jobb-nu-ska-abbe-utvisas-till-palestina/

Länktips: 95-åriga Rabea ska utvisas: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/rabea-95-ska-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har

Referat av ett icke-möte

Posted on by
Reply

Det här mötet har inte ägt rum. Både texten och bilderna (se länktips längst ner) har någon fabricerat, kanske med hjälp av AI. Men när man läser referatet så slås man av några tydliga detaljer som avslöjar att allt är påhittat. Det nämns ingen plats eller datum där mötet ska ha ägt rum, det står heller inte vilket TV-bolag som skulle ha sänt eventet eller vad moderatorn hette som skulle moderera samtalet. Allt är påhittat. Men texten har ändå ett visst värde, märkligt nog.

Det diplomatiska språket är mycket mer subtilt
Det som refereras är till stora delar rätt i sak. OM Kanadas premiärminister Mark Carney hade sagt det som återges skulle många tänkande människor kunna ställa sig bakom hans uttalande. Men allt är påhittat. Carney har inte sagt detta. Bland annat för att det diplomatiska språket förutsätter viss form. Man undviker att genera sin motpart, man söker inte konfrontation, utan betonar vid ett fysiskt möte de detaljer som man är överens om. Kritiken lindas in i subtila formuleringar och mångtydigheter. Ibland är det sådant som INTE sägs som blir den bestående kritiken. Eller ett handslag som signalerar något.

Även det påhittade kan ha ett värde
Mycket av det som Mark Carney således inte har sagt till Donald Trump är sådant som Trump och trumpisterna skulle behöva höra. Därför är det ändå motiverat att återge delar av den text som är falsk, men ändå innehåller sanningar.

Fritt översatt från texten, som är fejk
”Många av de utvecklade länderna har stärkts av människor som kommit hit i jakt på möjligheter, värdighet och trygghet. I det formella politiska samtalet diskuteras och ifrågasätts en del människor – människor som bär på samma förhoppningar som formade och byggde våra länder starka.”
Och:
”Riktigt ledarskap mäts inte i hur effektivt det går att skrämma människor. Ledarskap mäts i om människor känner sig skyddade, respekterade och sedda. Ett land blir inte svagare för att vi väljer medkänsla. Det blir svagare när rädsla ersätter medmänsklighet som fundament i det offentliga livet.”
Och:
”Om vi ​​slutar att se andra människor som jämlikar förlorar vi steg för steg vårt eget människovärde.”

Vi får inte resignera
En intressant reflexion blir naturligtvis hur vi lär kommande generationer att inte rycka på axlarna åt allt som publiceras, utan lära dem att förstå skillnaden mellan sanning och lögn och att vara källkritisk. Nästa gång kanske samma källa sprider propaganda för något som styr utvecklingen i en oönskad riktning. Vi måste se upp med resignation och passivitet. Hopplösheten är de auktoritäras vän.

Länktips: Här finns den påhittade texten: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=122112457916736625&set=a.122101600562736625&type=3

Lämnar Tidö-regeringen företag i sticket?

Posted on by
Reply

Varför är nuvarande näringsminister så tyst? Här har några Norrlandskommuner möjlighet att gå i bräschen för ett förnybart fartygsbränsle och har uppenbarligen hittat en skala på tillverkningen som skulle kunna bli lönsam. Men staten bryr sig inte. Att starta tillverkning av bränsle går inte att genomföra i alltför småskalig produktion om det ska bli lönsamt. Och staten borde ju vara väldigt intresserad av att säkra arbetstillfällen och tillverkning i Norrland. Kanske genom att finnas med i den känsliga fasen, där olika intressenter ska bedöma hur riskfyllt projektet är och hur staten ser på projektet.

Prioriteringarna tycks tydliga
Jag kan inte projektet på detaljnivå, men det känns märkligt att Sveriges ledande position på detta område inte tas till vara bättre. Tidö-regeringen har väldigt tydligt visat att man inte vill prioritera klimatarbete, utan hellre lyssnar på lobbyisterna från fossilindustrin, sänker priset på petroleumprodukter och låser fast oss och världen i fel beroende av en råvara som både är dyr och klimatskadlig.

Nu oroar man sig i Örnsköldsvik och Sundsvall
Nu tvingas bränsletillverkaren Liquid Wind i konkurs och det skapar naturligtvis problem för ett antal kommuner i Norrland. (Se länktips nedan). Men omställning till ett fossiloberoende samhälle är inget som Tidö-regeringen prioriterar.

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/liquid-wind-i-konkurs-hade-miljardprojekt-i-ornskoldsvik-och-sundsvall