”The last mile” pekar egentligen på ett annat problem

Det är en lyx att ha i princip gångavstånd till Chalmers, Göteborgs Universitet och Handelshögskolan. Åtminstone den delen av året då jag bor i staden. Idag den 3 februari var jag på Handelshögskolan och fick en timmes uppdatering av en biträdande universitetslektor, Konstantina Katsela, som under åtta år studerat det branschfolket kallar ”The last mile”. Hennes presentation handlade om hur hon detaljstuderat fjorton europeiska projekt, vilket lett fram till föredragets rubrik ”The last mile dilemma”. (Länk till hennes forskning, se nedan).

Delvis motsatta mål
The last mile handlar om transporterna till detaljister och småbutiker i städerna och hur lönsamhet, villkor och andra parametrar ser ut för att få denna distribution att fungera med minimal trafikstörning, med positiv upplevelse i stadsmiljön och med långsiktighet i sikte för alla inblandade. Staden vill naturligtvis minimera CO-utsläpp, buller och optimera upplevelsen av staden som affärsmiljö, där folk gärna vistas och umgås. Butikerna sliter med bemanningsfrågor, lönsamhet, svårigheter att hantera stora mängder gods och leveranser på samma gång. Transportföretagen behöver också kunna räkna hem sina kalkyler.

Lastcyklar dök upp som ett alternativ 
För drygt ett decennium sedan dök det upp en ny slags aktör på ”the-last-mile”-arenan i form av lastcyklar designade för småpaket. (Hur diskussionen gick år 2014 framgår av en länk till en rapport, se nedan). Det som hänt är att eldrivna lastfordon har blivit vanligare. Jag nämnde även lastcyklar 2016 och 2014 i bloggen (se länkar nedan). Hur distributionen organiseras till butikerna beror på ett flertal parametrar. Bland annat om butikerna ingår i någon varukedja, som själva löser distributionen, eller om de är beroende av att logistikexperterna kommer med leveranser. Under seminariet idag fick vi veta att det är ganska typiskt att det kommer 3-5 transportörer till en butik en förmiddag och att det är vanligt att antalet paket är 2-3 stycken. Något som inte låter så optimerat och som ju egentligen borde kunna passa lastcyklar.

Fyra saker måste vägas samman
Konstantina Katsela beskrev de fjorton projekten som att bara ett hade lyckats, och de övriga tretton således inte. Och det viktigaste för att få ett samverkansprojekt att fungera var att de inblandade gjorde hemläxan och säkerställde att fyra aspekter vägdes in i de beslut som skulle tas. Det handlade om tydlighet i kostnader i avtal och olika parametrar, att matcha leveransfönster så att godsmottagning optimeras, att säkerställa att erbjudandet inkluderar kundfördelar (som kunde handla om uppackning och märkning) och att inkludera lösningar för returlogistik.

(Bild från presentationen, ursäkta bildkvaliteten)

Samverkansprojekt med givna förutsättningar
Det som de fjorton projekten tycks ha försökt lösa är att hitta långsiktiga och accepterade lösningar på de olika behov som butiker, distributionsföretag och städerna har och som till ganska stor del står i konflikt med varandra. Det som är lönsamt för ett distributionsföretag är sannolikt olönsamt för butiken och hur ska framkomlighet och trivsel på stadens affärsgator optimeras samtidigt som varor ska distribueras….

Samma som nu, lätt modifierat, eller är det något nytt som krävs?
För mig som utgår från ett hållbarhetsperspektiv blir hela resonemanget en illustration till den grundläggande frågan hur vi formar framtidens städer och samhällen. Är det business-as-usual och vinst-as-usual som ska vara vägledande för en (långsam, stegvis) marknadsdriven och lönsamhetsdriven utveckling? Eller är det själva omställningen som är målet och alla aktörer får hitta sätt att bidra till en omställning som landar i ett samhälle och en stadsmiljö som kan kallas hållbar? Och hur ser i så fall tidsskalan och rollfördelningen ut för att nå denna hållbarhet?

Vem ska ifrågasätta och visa vägen framåt?
För mig blir hela presentationen idag en illustration av hur djupt vi sitter fast i ”business-as-usual”-tänket och det självklara vinstmaximeringskrav som finns hos de aktörer som idag bedriver verksamhet, där fortsatt konsumtion och konsumtionsökning är självklarheter. Vilken aktör har mandat att ifrågasätta systemet och hur ser vägen fram ut om målet inte är att fortsätta gynna den överkonsumtion och det resursslöseri som många inser behöver fasas ut?

Vi behöver en lagom-ekonomi och en ny rollfördelning
I dagarna har SVT visat en dokumentär om H&M och Stefan Persson. Modeindustrin har ju på några få decennier ”lyckats” skapa extrema vinster åt ett fåtal industrialister och affärsmän, medan tusentals sömmerskor hamnat i slavliknande arbetsförhållanden. Se den (länk nedan). Alla butiker är inte som H&M. Men modeindustrin har en extra lång resa att göra från att sabotera en hållbar utveckling till att positivt bidra till densamma. Jag blir mer och mer övertygad om att det är en ”Lagom”-ekonomi som måste formas, ungefär som Jennifer Hinton och andra forskare beskriver. Och sannolikt att vi behöver se en annan rollfördelning kring ansvarstagande, nytta, vinst och värde, där den nuvarande kortsiktigheten fasas ut till förmån för något som är solidariskt med vad planeten och andra människor mäktar bära.

Länktips: Konstantina Katselas forskning: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2352146524003053

Länktips: En rapport från 2014 om jämförelse av lastcyklar, eldrivna lastfordon och paketfordon: här

Länktips: Ett par gånger jag nämnt lastcyklar i bloggen 2016 och 2014: här och här

Länktips: https://www.svtplay.se/hochm-dynastin

Konsumtionsrapporten – del 1

I dagarna släpptes den MISTRA-finansierade rapporten ”Konsumtionens gränser Resultat 2018 – 2025”. Det är ett omfattande material med många delrapporter som packats in på rapportens 94 sidor. För att skapa lagom stora bloggtexter har jag valt att dela upp sammanfattningen och kommentarer i tre delar. Detta är del 1.

Åtta år är en lång period
Mycket hinner hända under åtta år. En pandemi hinner komma och gå. Krig i vårt närområde bryter ut. Regeringar träder från och till. Jag dristar mig till att påstå att den långa projekttiden inte nödvändigtvis bidrar till att öka kvaliteten eller signifikansen i den forskning som genomförs. Inte minst har internethandeln tagit allt större plats på senare år, vilket rimligtvis påverkar konsumenters beteenden.

Överproduktionen och överkonsumtionen måste bort
Med lite olika infallsvinklar och branschfokus analyserar forskarna hur konsumtionen skulle kunna bli hållbar. Det är ju tyvärr så att vi producerar och konsumerar mer än vad planeten tål. Överproduktion och överkonsumtion är inte hållbart på något sätt. Även oräknat all produktion som inkluderar direkt och indirekt skadliga ämnen, som PFAS. Vi vet att det är så här, men vägen till en hållbar konsumtion är tydligtvis ändå svårfunnen. Att det går att enas politiskt och ta bort skadlig produktion visar det, nu lite gamla, exemplet med freoner i kylskåp.

Hur når vi de ointresserade och motsträviga?
I rapporten (se länktips nedan) har ett stort antal namnkunniga forskare varit involverade i olika delar. Ett stort antal delrapporter har sammanfogats till en helhet. Och ett dussintal nya forskningsprojekt har startats som en följd av det påbörjade arbetet. De frågor som rapporten tar upp tangerar samtidigt rådande normer, värderingar, politik och tillväxtkritik på ett sätt som troligen skymmer sikten för den del av befolkningen som vill hålla fast vid en invand livsstil. Här finns ett frågetecken som hänger kvar efter genomläsningen: Hur når vi de ointresserade och de negativa, de som inte vill ändra sin livsstil?

Fördröjningen kommer att kosta
I sin debattartikel (se länktips nedan) fokuserar sjutton av forskarna på några slutsatser som går att dra av rapporten och redovisar några av de åtgärder som kan sättas in snabbt. De säger inte detta, men på något sätt är det självklart att varje dröjsmål med att förändra dagens resursanvändning leder till mer drastiska åtgärder i ett senare skede. Gör vi inget nu kommer vi att behöva ta till kraftfullare åtgärder senare. Och vilka som förlorar på detta är inte svårt att räkna ut. Den del av befolkningen som inte har något val kommer att behöva acceptera mer av inskränkningar och försämringar än de resursstarka befolkningsgrupperna.

Innovation får inte betyda ökad konsumtion
Det finns ett antal mycket bra och tydliga påståenden och slutsatser i rapporten. På sid 15 säger man t ex ” Utmaningen idag består i att säkerställa att tekniken används inom tydliga gränser för resursanvändning och utsläpp, snarare än att fungera som ett ständigt frikort för ökad konsumtion. ” Vi som varit med om samhällsutvecklingen i efterkrigstiden har upplevt detta tydligt. All ny teknik, nya användningssätt och framsteg har bejakats utan restriktioner. Köp-slit-och-släng var på allvar en rekommendation på sextiotalet när plasten stod för förutsättningen för massproduktion och reducerad arbetstid per producerad enhet.

Intressant tabell
Riktigt intressant blir det på sid 16 där det finns en tabell över effektiviseringsstrategier, tillräcklighetsstrategier och styrmedel för tillräcklighet. Se bild nedan. Den fyrstegsmodell för boende som nämns handlar om följande fyra steg: (1) minska behovet av yta, (2) effektivisera befintliga ytor, (3) bygga om och (4) som en sista utväg bygga nytt.

Ur Konsumtionsrapporten publicerad 26 nov 202

På sikt fasar ut…. varför inte nu?
Rapporten nämner att individuella åtgärder inte räcker till. Man pekar på värdet av ”framing”, paketering, av budskap för att nå önskat resultat samt värdet av tillgång till lokaler och infrastruktur för att möjliggöra initiativ. På sid 20 skriver man: ”Stöd till innovationer och miljölösningar behöver kompletteras med åtgärder som reducerar och på sikt helt fasar ut ohållbara produktions- och konsumtionsmönster.” Här kunde man ha varit tydligare och preciserat att de ohållbara produkterna måste bort. Man hade kunnat dra slutsatsen att konsumenten, åtminstone för vissa produkter, bör få full returrätt. Med en sådan lösning blir det mer lönsamt att sälja abonnemang och erbjuda produkter med lång livslängd, reparerbarhet osv. Vi behöver mer av tjänsteutveckling kopplat till lång livslängd på produkter.

Åtta styrmedel för en hållbar konsumtion
Det är också lite förvånande att rapporten inte lyfter fram utvecklingen inom sociala medier, influencers, reklamens betydelse, statusjakt och de värderingar som följer av en ständig jakt på att vara i takt med tiden. Men på sid 26 kommer en lista med styrmedel som forskarna menar utgör ett ramverk när konsumtionen ska bli hållbar.
(1) Fasa ut det ohållbara med skatter eller förbud.
(2) Begränsa konsumtionen. Dvs tillåt, men med mindre volym.
(3) Stödja och främja. Exempel kollektivtrafik och lågenergihus.
(4) Driv fram långsiktiga lösningar. Typ innovationer och forskning.
(5) Kombinera åtgärder med genomtänkt information och utbildning.
(6) Ta hänsyn till fördelningseffekter.
(7) Hantera särintressen, som lobbyister och motstånd från vissa aktörer.
(8) Undanröj hinder.

Jag återkommer i del 3 med några kommentarer till de åtta punkterna.

( Mer information följer i del 2 och del 3)

Länktips: Hemsida till projektet: https://www.sustainableconsumption.se/ny-forskningsrapport-har-ar-ingredienserna-som-kravs-for-en-hallbar-konsumtion/

Länktips: Rapporten som sådan: https://www.sustainableconsumption.se/wp-content/uploads/sites/34/2025/11/Konsumtionens-granser_Resultat-2018-2025_sista_versionen.pdf

Länktips: Debattartikel av författarna: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Wvlenj/konkreta-atgarder-for-en-mer-hallbar-konsumtion

Länktips: Min del 2 https://christerowe.se/2025/12/nr1273-konsumtionsrapporten-del-2/

Länktips: Min del 3 https://christerowe.se/2025/12/nr1274-konsumtionsrapporten-del-3/

Konsumtionsrapporten – del 2

(Anm. Detta är del 2 av 3 gällande min sammanfattning och kommentarer till Konsumtionsrapporten som publicerades 26 november 2025. Se länkar nedan).

En stor mängd delrapporter
Konsumtionsrapporten ”Konsumtionens gränser Resultat 2018 – 2025” på 94 sidor innehåller ett stort antal korta och kompakt formulerade delrapporter och ett mycket stort antal referenser och bilagor. Det finns inte utrymme att här beskriva och kommentera allt. Flera av delrapporterna berör resande, flyg, tågresor och tanken på ”hemester” som alternativ till att resa utomlands. Flera andra delrapporter handlar om hur vår matkonsumtion kan bli mer hållbar och hur t ex skolmaten kan göras mer vegetarisk för att minska kommunernas klimatutsläpp, men också hur ändrade kostvanor kan bli en naturlig del av ungdomarnas fortsatta konsumtion. Läs gärna originaltexten (se länk nedan).

Paketering av budskap
En delrapport som författats av Mikael Klintman, professor i sociologi vid Lunds Universitet, är extra intressant eftersom den tar ett delvis annorlunda grepp på problemen med hur budskap behöver paketeras. Hans besked är att budskap och policies behöver paketeras med hänsyn till fyra olika kvaliteter som kallas dimensioner i texten. Han benämner dem strävhet, temperatur, position och storlek och alla spelar roll för hur ett budskap kan tas emot. Rätt använda landar budskapen på ett önskat sätt socialt och värderingsmässigt.

De fyra dimensionerna eller kvaliteterna
Delrapporten blir lite kortfattad i det här sammanhanget, men uppenbarligen handlar det om att på ett nyanserat och genomtänkt sätt paketera budskap på ett sätt som får önskad effekt. Låt mig börja med ”strävhet” och ”temperatur”: Han tar ett exempel med hur ett alltför aggressivt sätt att snabbt höja pantbeloppen på returförpackningar i Sverige fick motsatt effekt än den förväntade. Människor minskade sin benägenhet att panta förpackningar när pantbeloppet snabbt blev högre (!). Enligt Klintman handlade detta om att konsumenten inte ville känna sig lurad. Eller som han skriver: ”Den optimala temperaturpunkten ligger alltså mellan plikt och profit.” Konsumenten vill gärna bidra, men vill inte känna sig köpt eller utnyttjad.  I ett fall där en avsändare använt ett alltför aggressivt och propagerande kampanjande kunde forskarna konstatera att målgruppen tenderade att förneka det som påstods. Med alltför hög temperatur riskerade således kampanjen att skapa onödigt motstånd.

Lagom mycket argument, formulerade på rätt sätt
Begreppet strävhet handlar om hur mycket sakliga fakta och obekväma faktorer som ska kringgärda ett budskap. Blir det för mycket eller för kontroversiellt kan det leda till att målgruppen blockerar informationen. Texten exemplifierar med två grupper av högstadieelever som fick samma information om hamburgare, men den ena fick dessutom lagom mycket neutral tilläggsinformation om hur snabbmatsbranschen försåtligt använder ord som ska locka konsumenter att handla. Den grupp som fick tilläggsinformation minskade sin hamburgerkonsumtion med 31 procent den följande veckan.

Position
När det gäller position lyfter Klintman ett exempel från Amsterdam, där rätt placerade målade konturer av cyklar i vägbanan kopplades till en kampanj om att bilarna gör barnens skolväg osäker. Sedan dess har Amsterdam utvecklats till en av Europas mest cykelvänliga städer.

Hur bred ansats ska man ta?
Hur ett budskap kan breddas att vara mer allmängiltigt blir i delrapporten exemplifierat av hur man gick från att ha näringsråd utifrån hälsoperspektiv till att också inkludera klimathänsyn med kosten. Breddningen var inte problemfri, skriver Klintman, eftersom viss livsmedelsindustri såg sig hotad.

Sammanvägning för att nå mage, hjärta och hjärna
Sammantaget menar Klintman att alla de fyra dimensionerna (strävhet, temperatur, position och storlek) behöver samspela för att ett budskap tas emot på rätt sätt och ge ett gensvar ” i både mage, hjärta och hjärna” som han skriver. Det är inte tabeller på kväveoxidutsläpp som får invånarna i en kommun att bejaka en bilfri gata, menar han. ”I stället kan idén kommuniceras genom att visa hur en gata utan bilar öppnar rum för barnkalas, matstånd och kaféer”, skriver han.

Noga kalibrering viktig
Det är också sannolikt riktigt det han avslutar sin delrapport med: När ett budskap ges en inramning vars fyra dimensioner bidrar till en känslonivå som skakar, men inte skrämmer bort eller leder till förnekelse, placerar fokus där identiteten står på spel och låter problemets storlek växla mellan det lokala och det planetära, då blir hållbar konsumtion inte en börda utan en källa till stolthet och gemenskap.

Nyanser
Det finns något principiellt viktigt i den här delrapporten som tilltalar mig. Det är att se nyanser, se helheter och också att försöka förstå hur målgrupper resonerar när något ska förändras. Ska vi få med oss människor på en omställning så är det genom att vara lyhörda för de avgörande argument som människor känner att de bär på. Dvs raka motsatsen till den mobbaraktiga och buffliga besserwisser-metod som Trump och hans påhejare försöker få amerikanerna att acceptera.

Länktips: Konsumtionsrapporten del 1 – min sammanfattning och kommentar https://christerowe.se/2025/12/n21272-konsumtionsrapporten-del-1

Länktips: Konsumtionsrapporten del 3 – min sammanfattning och kommentar https://christerowe.se/2025/12/nr1274-konsumtionsrapporten-del-3/

Länktips: Rapporten https://www.sustainableconsumption.se/wp-content/uploads/sites/34/2025/11/Konsumtionens-granser_Resultat-2018-2025_sista_versionen.pdf

Konsumtionsrapporten – del 3

I denna tredje del av sammanfattning och kommentarer till Konsumtionsrapporten som publicerades 26 november är min tanke att fånga upp några slutsatser och kommentarer till det digra materialet. (Se länktips nedan för rapporten på 94 sidor och mina två övriga blogginlägg kring rapporten).

Kommentar till 8-punktslistan ( se del 1)
De åtta punkterna kan vara riktiga, men för att minska motståndet från de befintliga företagen behöver vi också ge olika branscher en möjlig väg framåt. Företagen behöver se att de kan byta affärsmodell på kort och/eller lång sikt för att t ex hyra ut produkter och inte förlora det de byggt av reella och fiktiva värden i sin verksamhet. De kan behöva bygga upp samverkansnätverk på lokal basis och utveckla ny kompetens.

Konsumenten behöver uppfatta förbättring
Kanske viktigast av allt är ändå att omställningen av många konsumenter behöver uppfattas som en tydlig förbättring. Framtiden måste innehålla komponenter av förbättring för att den ska bejakas av flertalet. En sådan förbättring kan vara den besparing och trygghet konsumenter upplever i form av tid och ansvar när ägande och användande av olika maskiner ersätts av att de beställer praktiskt arbete, trädgårdsarbete eller reparationer. Det är svårt att klä om en soffa, men det är kanske bara tyget som är slitet, inte hela soffan. När nyköpet ersätts av reparation ger det utrymme för en ökad sysselsättning.

Product as a service
På flera sidor i rapporten talar om man om tillräcklighet som ett mål för konsumtionspolitiken. Och på pekar samtidigt att det inte nödvändigtvis måste innebära mindre konsumtion och exemplifierar med ”product-as-a-service” faktiskt utan att i klartext nämna detta begrepp, som innebär att tjänstesektorn kan växa när kunniga personer/företag tar hand om produkter, lagar, reparerar, byter ut och håller liv i kvalitetsprodukter.

Rapporten identifierar svårigheter, men…..
Man skriver på sidan 17: ”Problemet är att individuella initiativ inte är tillräckliga. Detta beror bland annat på existerande normer och på kommersiella aktörers intresse av att uppmuntra resursintensiva livsstilar, vilket försvårar för individer att förändra sin konsumtion. Olika typer av informationsinsatser kan visserligen öka graden av medvetenhet och motivation, men de leder i regel bara till tillfälliga beteendeförändringar.”

Strukturella problem
Det vi behöver göra är att adressera de strukturella systemfel som ligger bakom de kommersiella aktörernas vinstoptimering. Den tillräcklighet rapporten återkommer till behöver rymmas i en ”lagom-ekonomi”, så att vi slipper de nuvarande avkastningskraven och den kortsiktiga suboptimering som de vinstfokuserade företagen och aktörerna främjar och synbart hela tiden landar i. Vi borde också på allvar fundera på hur kommersiell reklam egentligen ska fås att sluta skada en hållbar utveckling. På samma sätt som det är självklart för varje förälder att få sina barn att upphöra med klotter på de egna tapeterna behöver vi hitta sätt att få våra saboterande företag att upphöra med den typ av ”klotter” som ständigt motverkar vår strävan efter ett hållbart samhälle. T ex genom att generera överkonsumtion.

Att mer genomgående använda bonus-malus
En annan möjlighet som rapporten indirekt med sina många exempel bidrar till att sätta fokus på är att samhället mer konsekvent använder olika varianter av bonus-malus-system. Det innebär att den som gör något oönskat får betala (malus) och den som aktivt tagit ett beslut att avstå samma sak får del av de inbetalade medlen (bonus). Jag tror att det finns en poäng i att inte låta passivitet vara lönsam, utan det ska finnas någon aktiv komponent för att få del av ”belöningen”. Detta för att inte möjliggöra för en grupp att turas om att ”ta kostnaden” medan övriga i gruppen delar på intäkterna. Tyvärr är folks påhittighet stor när det gäller att kringgå regelverk….

Ansvarsfrågorna kunde ha varit tydligare
När rapporten på sid 29 summerar en del slutsatser saknar jag något om ansvarsfrågan. Just ansvarsfrågorna kunde de ha utvecklat mer. Vem ska egentligen vara ansvarig för förändringen? Vem äger frågan kring konsumtionsmönster så att det totala resultatet håller sig inom planetens gränser? Och om det inte är någon specifik aktör, hur gör vi för att skapa processer som synliggör de olika aktörernas delansvar? Det är ju bråttom, som alla inser. Då måste vi ta nya grepp. Inte minst med tanke på hur hela konsumtionssektorn är i snabb förändring i och med AI-revolutionen och hur data hanteras mer och mer centralt. Och hur vi ska få samhällsnyttan och nyttan för framtiden att väga tyngre än enstaka företags vinstjakt återstår att begripa och greppa.

Länktips: Konsumtionsrapporten på 94 sidor publicerad 26 november:
https://www.sustainableconsumption.se/wp-content/uploads/sites/34/2025/11/Konsumtionens-granser_Resultat-2018-2025_sista_versionen.pdf

Länktips: Min sammanfattning del 1: https://christerowe.se/2025/12/nr1272-konsumtionsrapporten-del-1/

Länktips: Min sammanfattning del 2: https://christerowe.se/2025/12/nr1273-konsumtionsrapporten-del-2/

Länktips: Den Aftonbladet-artikel som sjutton av forskarna publicerade, som också kan ses som en sammanfattning: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Wvlenj/konkreta-atgarder-for-en-mer-hallbar-konsumtion

En värderingskarta kan vara ett verktyg

Trots allt mörker finns det ljusglimtar att hoppas på. Det pågår till exempel en hel del forskning som kan göra skillnad om resultaten fångas upp på rätt sätt. Mistra finansierar ett program om hållbar konsumtion. Och delar av denna forskning har inte första hand konsumentens roll i fokus, utan ser mer på vilka styrmedel och förutsättningar som det offentliga kan använda. Och när jag tittar närmare på detta får jag upp intresset för det bland andra doktoranden Hanna Eggestand Vaughan på KTH forskar kring. (Se länktips).

En värderingskarta
Tillsammans med några kollegor har hon använt en värderingskarta, som illustrerar hur olika vi som individer och i grupp kan resonera och agera. Kartläggningen ger möjlighet att synliggöra skillnader och att öka förståelsen för varför beteende och prioriteringar ser ut som de gör, när det kommer till vad som är viktigt för oss konsumenter och medborgare. Kartan har tagits fram av professor Schwarz och The Common Cause Foundation. (Länktips till kartan i original, se nedan).

Värderingskarta enligt professor Schwarz och Common Cause Foundation

Värdet med att strukturera värderingarna
Det intressanta med kartan är hur den användas i olika sammanhang för att synliggöra våra värderingar och hur dessa hänger ihop på gruppnivå. Den forskning Hanna Eggestrand Vaughan håller på med har t.ex. visat att kvinnor tenderar att prioritera värderingar i det övre högra hörnet, medan många män snarare känner sig mer hemma i det nedre vänstra hörnet. För mig illustrerar detta också hur de politiska sympatierna nu för tiden tycks tendera att polariseras, så att (förenklat) män röstar höger och kvinnor mer vänster.

Var är vi, vart ska vi och vem ska leda oss dit?
Men forskningen stannar inte där utan försöker se vilka styrmedel och andra verktyg som det offentliga på nationell och lokal nivå kan använda för att bidra till en mer hållbar konsumtion. Greppet är intressant. För att förstå vad som kan göras måste man ha en tydlig lägesbild. Hur ser det ut? Först därefter kan man försöka sätta en målbild och definiera steg i riktning mot denna målbild.

Skillnaderna behövs, men samtalet måste fortsätta
En annan insikt tror jag är viktig att betona. Det är att skillnaderna i värderingar är värdefulla. Vi behöver bejaka olikheter och dynamik i ett samhälle. Bekymret är naturligtvis när skillnaderna leder till motsättningar och konflikt. Och när de bygger på helt skilda informationsflöden och när olikheterna inte väcker nyfikenhet utan snarare leder till avståndstagande och oförståelse. Tyvärr leder ju dagens ”nyhetsbubblor” och olika världsbilder till mer och mer klyftor, som i sin tur förstärker skillnader. Sociala mediers algoritmer förstärker det som tittaren redan valt att titta på. Man vill ju hålla kvar den lönsamma tittaren. Detta leder till svårigheter att föra en rimlig diskussion.

En podd att lyssna på
Just den hållbara konsumtionen är något som Hanna Eggestrand Vaughan och Emilia Arvidsson diskuterar i en podd (Se länk till nedan). Emilia arbetar med föreläsningar och inspiration kring köpfritt och minskad konsumtion. (Se även länk till Emilias hemsida nedan). Deras samtal är intressant om man är intresserad av att inte vältra över allt ansvar för den minskade konsumtionen på individen, utan också vill se olika styrmedel på plats.

Det handlar om att begränsa populismens skadeverkningar
Att dokumentera värderingar utan att nödvändigtvis sortera dem i ”goda” och ”mindre goda” värderingar skulle kunna vara en väg framåt för att överbrygga de skillnader som steg för steg ökar när populismen lockar med enkla svar på komplexa utmaningar och där nationalism och protektionism tycks bana väg för allt mer maktanspråk, våld och ─ ytterst ─ krig om världens resurser.

Länktips: Mistra Hållbar konsumtion: https://www.sustainableconsumption.se/om-programmet/forskargrupp/kthd2_p5m0489/

The Common Cause Foundation och värderingskartan: https://commoncausefoundation.org/_resources/the-values-map/

Podd där Emilia och Hanna diskuterar bl a värderingar: https://youtu.be/p66Wq2pqDuQ

Emilia Arvidsson: https://www.emiliaarvidsson.se/frelsningar

Konsumtionsrapporten – några tankar

När jag var barn kom affären till oss. Varje vardag och lördag kom självklart postbilen med brev och ville man betala någon räkning gick det utmärkt. Mina föräldrar satte bara en liten skylt på brevlådan och då stannade brevbäraren, tog med sig sin lilla axelremsväska med kontanter, blanketter och annat och knackade på. Så kom Posten kom hem till oss. Skulle något betalas ut fick han en kvittens och mina föräldrar fick pengar i handen. Och inte bara Posten kom hem. Fiskbilen kom på tisdagar, bagaren på onsdagar, bryggarbilen på torsdagen och så slaktar’n på lördag förmiddag − det skulle ju kanske bli något extra gott till helgen. Ändå bodde vi inte så långt ifrån civilisationen: en mil från Malmö, halvannan kilometer från Oxie, där det fanns en Vivo-affär om jag minns rätt.

Årlig presentation på Handels
Jag minns detta med affärerna som kom till oss när jag lyssnar till årets dragning på Handelshögskolan av konsumtionsrapporten för 2022. Forskarna har sammanställt hur konsumtionen utvecklas och jämför trender. Jag brukar försöka gå dit för att få en bild av hur konsumtionen utvecklas. Men också för att höra vilka begrepp som används och vad som inte sägs. Hållbarhet nämns naturligtvis, men inte som något annat än en parameter bland andra.

Ur konsumtionsrapporten 2022 dragning 26 jan 2023

E-handeln är nu 16 % av hela handeln
2021 var ett återhämtningens år. Konsumtionen ökade 6 procent och närmade sig 900 miljarder kronor. Pandemin släppte sitt grepp och folk började kunna gå på restaurang igen. Andra halvåret 2022 började konsumenterna se pessimistiskt på framtiden. Det fanns fog för detta. Räntor, energipriser, krig i Ukraina, inflation… många signaler om att ekonomin i stort bromsar in. Folk reagerade genom att minska sin konsumtion av möbler, inredning, mat och kläder. E-handeln bromsade in, men totalt sett har ändå e-handeln dubblerats sedan 2017 och uppgick 2022 till 140 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att e-handeln var 40 miljarder för 10 år sedan.

Vilka butiker läggs ner och var?
Sverige har 31 520 butiker, varav cirka 10 procent stängde ner under förra året, samtidigt som det öppnade mer än 2500 nya butiker. Var de stängda respektive de öppnade butikerna fysiskt befinner sig fick jag inget grepp om. Men det är en gissning att de butiker som stänger först är de med svagt kundunderlag, dels i antal kunder, dels i kunder med svag ekonomi. Man kan ju också fråga sig om vissa butiker, typ apotek, kanske ska klassas som samhällskritiska och ha andra krav och villkor för etablering, lagerhållning osv.

En procent torghandel
Jag försökte få ett grepp om hur många affärsidkare som finns utan fysisk butik, torghandlare, typ. Någon i publiken ansåg det rör sig om 1 procent av butikerna. Med tanke på att kriserna i vår omvärld, liksom pandemin och stormen Gudrun och liknande extremväder, satt fingret på att vi generellt behöver bli bättre på att själva hantera kriser är det illavarslande att alternativa säljkanaler (vid sidan av de stora kedjornas flöden) är så få. Hur ska vi klara en vecka, som MSB vill, när internet är nere, butikerna är stängda och hela det högteknologiska system är taget ur drift? Då gäller det att känna en bonde som har ägg, som kan sälja lite mjölk eller som kan titta i sitt skafferi om det finns mjöl, potatis eller morötter som man kan få köpa. Eller känna någon som har jagat vilt i skogen.

Prepper-trenden ett svar på MSB:s krav att vi ska klara en vecka
Ett avsnitt under dragningen handlade just om trenden att bunkra, hamstra och att bete sig som en prepper. Människor har kanske själva upplevt ett strömavbrott eller en översvämning och inser hur sårbart vi lever. Och laddar upp med lite ficklampor, ett trangiakök och lite torrfoder. Men slår en kris till på riktigt och tvingar miljoner svenskar att klara sig på egen hand undrar man hur det ska fungera. Kanske blir det en tydlig trend i sociala medier kring prepper-kulturen, så att fler blir medvetna om hur man kan gardera sig och vara beredd när eller om krisen slår till. Civilt försvar är inte bara ”någon annan”, det är var och en.

Boka på internet och få leverans till dörren?
För att knyta ihop tanketrådarna kan man ju faktiskt tänka sig en renässans för de uppsökande butikerna. Hemglass har ju funnits i decennier. Så varför inte andra varor? Framför allt där alternativet är att åka långt med bil för ett enstaka inköp. Bekymret är väl antagligen kundtrogenhet. Ska det fungera måste det vara som i Skåne på 60-talet att säljarna i sina varubilar var säkra på att de hade en lönsam rutt, där kunderna var trogna och var tillfreds med det utbud bilarna hade. Men med förbokning på internet borde det ju kunna gå att lösa.

Länktips:
Länk till konsumtionsrapporten: här

Cirkulär ekonomi: Några tankar efter en intressant förmiddag

Leder cirkulär ekonomi till en hållbar konsumtion? Det var rubriken på hybridseminariet den 26 november i arrangemang av Agenda 2030 i Väst på Science Park Borås. Med Anders Wijkman som inledningstalare och kloka kompletteringar av Naturskyddsföreningens Eva Ejderström, forskaren Gabriella Wulff, representanter för Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen i länet och Konsumentverket, företagare som Oskar Knubbe och kompetenta moderatorer blev det en intressant förmiddag om hur cirkulär ekonomi kan utvecklas så att den kan förändra konsumtionen. För varje gång temat kommer upp sker små kunskapsförstärkningar och dito förskjutningar. Steg för steg klarnar bilden av hur den linjära pris- och konsumtionsekonomin kan ersättas med en resursbaserad ekonomi. Men det är långt kvar.

Orättvisan grinar oss i ansiktet
Anders Wijkman bidrog med viktiga delfakta. När det gäller CO2-utsläpp står 10 procent av befolkningen i världen för 49 procent av utsläppen. 1 procent av befolkningen orsakar 15 procent av utsläppen och den rikaste promillen av världens befolkning är allra värst, naturligtvis. Denna orättvisa i både rikedom och i skuld inför de problem världen står inför kommer att behöva adresseras är min slutsats.

Överkonsumtion i textilbranschen
7 procent av utsläppen kan idag knytas till modeindustrin. Det innebär att den branschen behöver hitta nya affärsmodeller, där ägandet blir mindre viktigt och där delande och uthyrning, reparationer och kvalitet står mer i centrum. Eva Ejderström nämnde också att i en svensk garderob är i genomsnitt 58 procent av plaggen outnyttjade efter 12 månader. Överkonsumtionen är uppenbar. Gabriella Wulff påpekade att 12 procent av textila fibrer blir spill i fabrikerna, 25 procent av de tillverkade plaggen blir aldrig sålda och av den mängd som säljs är det cirka 40 procent som säljs till reapris. Så kan vi inte ha det.

Digitalisering ett viktigt stöd, liksom flexiblare regelverk
Materialanvändningen i världen ökar för närvarande mer än tillväxten, nämnde Anders Wijkman, och betonade också decoupling och vikten av att digitaliseringen blir ett stöd för omställningen. Jag tänker att vi ser hur webbinarier ersätter en del fysiska möten och att detta sparar tid, resande och lokaler. Ett mer flexibelt sätt att utnyttja befintliga resurser måste till, liksom att skatter och olika lagar behöver ses över så att resurser kan utnyttjas mer optimalt, ur ett samhälls- och framtidsperspektiv, inte primärt ur företagsperspektiv.

Momsen, ägandet ersätts av nyttjande osv
Under gruppsamtalen som avslutade mötet fick jag möjlighet att nämna några av mina käpphästar. Hur viktigt det är att cirkulär ekonomi kan utvecklas till en mainstream-företeelse – och därmed hur kontraproduktivt det blir att t.ex. momsbefria second hand-försäljning. Vi behöver tvärtom utveckla en ny moms, som tar hänsyn till att produkter lever i flera ”varv” med eller utan modifiering eller upcycling och att även privatpersoner kan vara kuggar i detta flöde av uppgraderade produkter. Ägandet kan inte vara norm, vi måste göra det naturligt att nyttja produkter. Tillgången till produkter måste både vara och upplevas att vara bättre än ägandet, med Spotify som det typiska exemplet, som bättre än att ha bokhyllan full med vinylskivor.

Förstå motkrafterna, kvalitet istf pris, motverka kortsiktigheten
Jag nämnde även vikten av att förstå motkrafterna, hur företag har investerat i maskiner och produkter som inte kan skrivas av enligt plan – vem ska betala den förtida förlusten? Det finns en tröghet i systemet som beror på kompetenser – om personalen är bra på att hitta den billigaste lösningen är det inte säkert att samma personal är bra på att hitta den bästa kvaliteten eller livslängden på en produkt. Prisjakten behöver ersättas med en kvalitetsjakt och en jakt på det mest samhällsnyttiga och framtidsnyttiga, som många gånger står i motsats till de kortsiktiga vinster som dagens industrier och aktiemarknad jagar. Komplexiteten i frågan är mycket större än att enbart fråga sig hur vi får konsumenter att efterfråga second hand.

Vad innebär vinst? Kan alla bli vinnare? Hur? 
Samtidigt – det är bra att den här sortens event äger rum. Varje gång vi diskuterar frågorna kommer vi en liten bit på vägen mot en mer hållbar ekonomi och förståelsen för vad denna ekonomi måste vila på. När alla frågetecken är uträtade återstår bara det som är hållbart och rätt. När tillräckligt många slutar att göra fel vänder det. Bekymret är att det är kort om tid och hela ekonomin bygger på en kortsiktig, linjär syn på tillvaron, där den enas vinst alltid måste bli den andres förlust (i arbete, i tid, i miljökonsekvenser, i utsläpp eller i pengar). En verklig cirkulär ekonomi tar hänsyn till varje människas behov av rimliga livsvillkor. Och dit har vi ännu inte baxat diskussionen. Tvärtom så dominerar ett destruktivt och odemokratiskt vi-dom-tänkande i det offentliga samtalet. Men det är delvis en annan diskussion.

Länktips:
(Kommer en länk till eventets filer här)

Cirkulär Ekonomi: Hållbar konsumtion enligt Svensk Handel

Jag följde ett webbinarium den 19 maj, där rubriken var ”Leder pandemin till en mer hållbar konsumtion?”. Mina förväntningar var ganska neutralt ställda och desto roligare att kunna återge flera positiva och intressanta intryck från dagen. Seminariet ägde rum inom ramen för projektet Mistra Sustainable Consumption, och leddes denna gång av Svensk Handel med Maria Sandow som moderator. I korthet handlar mina viktigaste noteringar om att det pågår ett ansvarstagande och en omställning i näringslivet, att den största livsmedelskedjan, ICA, inser vilka större trender och utmaningar som samhället står inför, att klimatfrågan har fått fäste, att de bästa valen måste bli enklare och förvalda i e-handeln och att det nu talas tydligare om last-mile-problematiken, om transparens och om ansvarstagande. Kort sagt: det är mycket som tyder på att detaljhandeln vill hitta sin nya roll, där cirkulär ekonomi och delande dito kommer att vara avgörande inslag.

Lönsamhet och hållbarhet
Allt var förvisso inte klockrent. Det är oklart hur hållbarheten ska relateras till lönsamhetskraven. I Svensk Handels definition av hållbart företagande ses fortfarande hållbarhet som underordnad lönsamhet, men det är naturligtvis ett positionsbyte som det kan ta tid för några företag att inkludera i sin affärsmodell. I övrigt hörde jag faktiskt inte så mycket som inte skulle platsa i en hållbar värld. Så något har hänt. Kunderna, både de offentliga och de privata, börjar i allt större utsträckning förvänta sig ett ansvarstagande näringsliv. Och om det är något detaljhandeln alltid har varit bra på så är det att lyssna av köpsignaler.

Pandemins påverkan på detaljhandeln
Pandemin har inneburit mer e-handel. För livsmedel har andelen fördubblats och för branscherna möbler och inredning, apoteksvaror, byggvaror, hemelektronik samt sport och fritid är ökningarna rejäla. De branscher som haft svårt i pandemin är bl.a. ( och det är inte så oväntat) restauranger, tjänster inom hälsa och skönhet, lokalvård, utlandsresor och kollektivresor. Aningen överraskande anger nära hälften av konsumenterna att de har handlat begagnat via nätet under pandemin. Motivet har varit lägre pris för 42 procent av dessa och miljöaspekter för 36 procent av konsumenterna.

Knäckfråga
En knepig fråga är att 47 procent av e-handelskonsumenterna anger att det är mycket viktigt med fria returer. Här har detaljhandeln en knäckfråga att hantera. Alla inser att retursystemet vid e-handel leder till många fler transporter, framför allt för att återförpacka och göra kläder säljbara. Det var intressant att notera att hållbarhetsansvarig på Svensk Handel, Magnus Nikkarinen, i den avslutande diskussionen betonade hur viktigt det är att minska behovet av returer. Insikten finns således, men kunderna förväntar sig uppenbarligen gratistjänster som gör e-handeln maximalt bekväm. Det ska bli intressant att se hur denna konflikt kommer att tacklas. Jag har i andra bloggtexter lyft möjligheten för försäkringsbranschen att agera ”skyddsnät” åt båda håll, så att både konsument och leverantör vet vad som händer i samband med returer och returrelaterade problem.

Avmystifiera hållbarheten!
En hel del av webbinariet kretsade kring tjänsteutveckling. 4 av 10 företag erbjuder idag reparationstjänster och 3 av 10 konsumenter säger att räknar med att hyra fler produkter i framtiden. Steg för steg sker en utveckling av tjänster som kompletterar eller ersätter den vanliga försäljningen. Henrik Lampa från Dustin redogjorde för sin syn på utvecklingen. Inom kort kommer hans bransch erbjuda ett ”take-back”-system som är tänkt att bli 100-procentigt. Han berättade också att redan före pandemin fanns tydliga signaler om att kunderna förväntar sig klimatneutrala transporter och att kunderna letar rätt på leverantörer som gör det lätt att göra riktiga val. Hans budskap var också att det är dags att avmystifiera hållbarheten. En indirekt känga till miljörörelsen, som ganska ofta argumenterat för hållbarheten utifrån komplicerade livscykelanalyser, specifika detaljkunskaper eller ett slags moraliskt övertag. Det behöver inte vara så komplicerat att göra rätt.

Viktiga iakttagelser från ICA
Anders Axelsson från ICA-handlarna bidrog med ett par väldigt viktiga inspel. Det som gjorde mest intryck på mig var att ICA-handlarna så tydligt ser hur samhället glider isär och polariseras. Inte bara ekonomiskt, sa Anders Axelsson, utan även när det gäller förmåga och kompetens. Han lyfte också det sociala sammanhanget, hur svårt det kan vara att göra val som ingen annan i bekantskapskretsen gör. Det var intressant att få en kort inblick i svårigheten för en ICA-handlare att kommunicera så att alla känner sig välkomna och att sortiment, information och priser känns rätt. De krafter i samhället som gärna delar in befolkningen i ”vi” och ”dem” gör på så sätt omställningen svårare för aktörer som ICA.

Modeindustrin
Anna-Karin Dahlberg från Lindex bidrog också till att webbinariet mest kom att handla om positiva indikatorer. 2025 ska sortimentet bestå av 100 procent hållbara material och 2030 ska man ha halverat sina CO2-utsläpp. Hon nämnde också pop-up-butiker, att man underlättat för klädbyte på jobbet, testat låneupplägg och att man tittar noga på delningsekonomins olika möjligheter. När det gäller returproblematiken kunde hon nämna att returer på barnkläder inte är så omfattande, kanske för att storlekar är lättare att välja för barn. Här kan ju en förbättring komma till stånd även för vuxenkläder om storlekar och beskrivning görs mer individanpassade. (Jag vet att företaget Atacac på Ringön i Göteborg har ett projekt igång, som skulle landa i att det skapas en virtuell dock-kopia av kunden, så att klädprovningen skulle kunna ske on-line. Dags att gräva i det spåret igen…).

Viktigt med forskning
Två forskare medverkade under dagen med viktiga inspel. Annelise De Jong från IVL och Oksana Mont från IIIEE vid Lunds Universitet bidrog med värdefulla insikter och resultat. Det kommer att bli väldigt viktigt för de strategiska besluten på olika nivåer att det finns färsk och relevant forskning att hänvisa till. Annelise De Jong talade bl.a. om COM-B-metoden och hur förmåga, möjlighet och motivation samspelar inför kundens val. Hon redogjorde dessutom för 23 av de hinder som hon har identifierat i detta sammanhang. Oksana Mont redogjorde för den internationella studie av 30 webbplatser hon och kollegorna studerat för att förstå hur delningsekonomin utvecklas. Långsiktigt menade hon att delande av bilar och cyklar blir vanligare än samåkning och att teknikutvecklingen kommer att spela stor roll med exempel som drönare, robotar och förarlösa fordon.

Nu ska vi vara tydliga
Någon sa ”förbjud dåliga produkter”. Det låter som ett enkelt steg. Nästa steg för vissa sällanköpsbranscher kan bli att förbjuda försäljning för att istället bygga affärsmodeller kring nyttjandet och tydliga prognoser. Helhetsintrycket från dagen var hoppfullt. Lyhördheten blir avgörande. Detaljhandeln lyssnar på sina kunder. Så det är upp till oss att vara tydliga!

Länktips, där inspelning från webbinariet kommer att finnas:
www.sustainableconsumption.se

Konsumtionsrapporten och några tankar

Så här års, i början av januari, presenteras Konsumtionsrapporten på ett seminarium på Handels i Göteborg. I år naturligtvis på webben. John Magnus Roos summerade årets rapport och hade flera intressanta fakta att presentera. 2020 präglades ju av pandemin och hur konsumtionen skulle förändras av konsumenternas nya beteenden var vi alla nyfikna på.

Vi har länge ökat vår konsumtion
I fasta priser har hushållens konsumtion ökat på 20 år från 1400 miljarder till cirka 2200 miljarder kronor. Vi har ökat befolkningen, men även bortsett från det har konsumtionen per capita ökat i en stadig uppåtgående kurva. Inte ens under ”finanskrisen” 2008-2009 minskade konsumtionen. Som väntat har konsumtionen under 2020, jämfört med 2019, minskat rejält inom flera sektorer: konsumtion i utlandet, restauranger och hotell, kläder och skor samt transporter är de fyra kategorier som har tappat mest i intäkter. Totalt har konsumtionen minskat cirka 5%, baserat på siffror för de första tre kvartalen.

I mars 2020 hände flera saker
I mars 2020 ökade försäljningen av dagligvaror markant, för att nästan lika markant sjunka igen i april. Det tycks som om vissa hushåll hamstrade i mars, när pandemin började få konsekvenser i samhället. I kategorin kläder och skor syns en 30%-ig minskning i mars och april, med en viss återhämtning månaderna därefter. Bakom försäljningstappet ligger naturligtvis även sortimentsförskjutningar. Högklackade skor tappade troligen i volym, medan joggingskor ökade. Studentklänningar blev svåra att sälja, medan vardagskläderna troligen ökade något. Särskilt skor är svåra att köpa utan att prova ut dem.

Köpcentra lockar inte
Hur ofta vi gör saker har också studerats. Sedan 2017 har vi statistiskt sett dubblerat vår handel av livsmedel på nätet. Men mer överraskande är att vi sedan 2018 har mer än halverat våra besök i köpcentra från cirka 17 gånger per år till cirka 8 gånger per år. Och den trenden fanns f.ö. redan 2019. Vi lockas inte längre av köpcentra på samma sätt som förr. Min gissning är att det hänger ihop med att alla köpcentra är till förväxling lika. Det som förr kunde kännas fräscht och nytt känns idag slentrianmässigt och som något som görs för att det är mer nödvändigt än lockande. Attraktionskraften i att kunna hitta det man letar efter under ett tak räcker inte längre för att dra folk.

En Greta-effekt?
En siffra är lite hoppfull. Under flera år har man mätt intresset för miljöfrågor hos konsumenterna. På en fyrgradig skala från 1 till 4 har snittet aldrig legat över 3. År 2020 har en synlig förändring ägt rum. Genomsnittligt bedömer konsumenterna sitt miljöintresse nu högre än någonsin förr. (Se bild nedan).

Ur John Magnus Roos presentation 14 jan 2021

Mer nöjda män 2020 än 2019
Man har också frågat folk om de är nöjda med sitt liv. Intressant nog har andelen män, som markerade att inte var särskilt nöjda eller inte alls nöjda med livet, minskat från 9 procent till 7 procent när talen för 2019 och 2020 jämförs. Trots – eller tack vare ? – pandemin har har männen således fått en annan syn på livet. För kvinnorna är förändringen den motsatta: från 6,3 procent till 6,6 procent. Har hemmaarbetet krävt mer av kvinnors kompromissande, är min fördomsfulla tanke?

Viss hamstring
Hamstring redovisades som en separat studie. 22 procent av de tillfrågade hamstrade, oftast yngre storstadsbor med högre socioekonomisk ställning. Konserver, pasta och toapapper kom högst på listan. 2 av 3 hamstrade för att slippa besöka affärer lika ofta som vanligt, en av tre för att de trodde att produkterna riskerade att ta slut. Det tycks som om hamstringen enbart handlade om att tidigarelägga inköp, inte att köpa mer.

Modeindustrin hittade samarbetssätt
I en särskild studie hade Gabriella Wulff tittat på modeindustrin under 2020. Omsättningen minskade, men hade minskat även före pandemin. Hon kunde också redogöra för hur modeindustrin hitta nya sätt att samarbeta med sina leverantörer och återförsäljare för att säkra upp kvalitetsgranskningar och andra nödvändiga åtgärder som normalt hade inneburit resande till andra länder. Branschföretagen gjorde också gemensamma framställningar till regeringen.

Kan vi hoppas att ”Black Friday” upphör som fenomen?
Att locka folk till butik blev ju dessutom kraftigt ifrågasatt under 2020, när vi som medborgare förväntades undvika folksamlingar och spridning av viruset. Det var naturligt ett problem för många företag att locka kunder utan att locka dem på ett sätt som stred mot myndigheternas rekommendationer. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan ju det också vara en bra påminnelse om att en hel del konsumtion egentligen är överkonsumtion eller oplanerade inköp.

Konsekvenser av fel planering – vi behöver tydligare förebilder
Finns det slutsatser ur detta material? En slutsats borde rimligen vara att det inte är en naturlag att alla kommuner ska bevilja bygglov för stora köpcentra och parkeringar utanför sina centrala delar. Det finns en flexibilitet i konsumtionsmönster hos medborgarna som planerare kan ta till vara. Allt är inte hugget i sten. Det finns kanske fortfarande fastighetsägare som tror att det finns stora vinster i att bygga köplador på strategiska platser. Men de måste först inse hur vi behöver minska resandet och bilberoendet. Och politiker borde av rättviseskäl underlätta för marginaliserade grupper i samhället att ta del av utbudet och att t.ex. få tillgång till gemensamma distributionssystem som påminner om kollektivtrafik, fast för varor. Vi behöver eliminera 80-90% av våra klimatbelastande transporter. Då duger det inte att fortsätta som om allt är som det borde vara. Vi behöver hitta nya, intelligenta, attraktiva och bra lösningar på våra behov. Och is i magen när etableringslobbyn pockar på mark för onödiga byggen.

Länktips: Konsumtionsrapporten i sin helhet https://hdl.handle.net/2077/67200

E-handel och returer

E-handeln har vuxit i Corona-pandemins kölvatten. För många känns det säkert att handla på nätet och många som tidigare lagt tid på arbetspendling har plötsligt fått tid över för on-line-shoppande. Mer beställningar har också lett till fler returer – inte minst på konfektionssidan. Den 22 oktober anordade Handelshögskolan i Göteborg – närmare bestämt Handelsrådet, Centre for Retailing och HUI – ett webbinarium som lyfte problemen med just returer av inköpta kläder. Forskaren Sharon Cullnane och Magnus Nordlund från Easycom redogjorde för sina slutsatser på området. Easycom är ett Boråsföretag som erbjuder handeln en digital returplattform för ökad lönsamhet.

Mer returer från Sverige och Finland
Att köpa kläder på nätet är inte enkelt. Passar storleken? Är färgen rätt? Sitter plagget bra på kroppen? Sharon Cullnane redogjorde för hur stor andel av köpen som går i retur. Föga förvånande var det ungefär dubbelt så många returförsändelser i de mer exklusiva produktkategorierna jämfört med enklare produkter, som oftare behölls. Storleksordningen 25-30 procent av modeplaggen går i retur till säljaren. Sharon Cullnane visade också på ganska tydliga skillnader mellan länder. Sannolikheten för en returfrakt var avsevärt högre hos finska och svenska konsumenter än hos norska och danska. Hon nämnde också att kvinnor returnerar plagg ungefär dubbelt så ofta som män. (Detta är kanske inte så överraskande, eftersom kvinnor oftare väljer plagg baserat på något unikt, medan män snarare vill ha något som fungerar. Min förenkling).

Diverse olika anledningar till returer
Motiven för att returnera plagg skiftar. Det kan handla om skadade produkter, fel i leveransen, att produkten inte liknar det som avbildats, att storleken blev fel, att kunden ändrat sig, att man köper fler plagg än man faktiskt behöver, att man fuskar på olika sätt. 10 procent av alla klädreturer bedömdes som försök till fusk från kundens sida. Miljön blir mycket lidande av returerna – det blir ett stort antal transportled, uppfräschning, ompackning och distribution per retur. Och som vanligt är det ”the last mile” som blir miljösämst – särskilt om kunden sätter sig i bilen och kör till ett inlämningsställe med ett enstaka plagg. Värst är kanske ändå de kunder som sätter returrätten i system och överbeställer produkter för att skicka tillbaka stora mängder produkter – som om vardagsrummet skulle vara en butik för fria val.

Hållbar e-handel
Sharon Cullnane nämnde att initiativet ”Hållbar e-handel” har startats, där bl.a. Boozt ingår. Det är ju inte enbart miljön som tar skada av alla returer, det blir också väldigt olönsamt för företagen att hantera alla returer. När jag kollar projektets hemsida www.hallbarehandel.org ser jag att returhantering är ett av fem områden man arbetar med.

Kortsiktighet en varningslampa
Markus Nordlund uttrycker i en annan intervju jag hittar på nätet att – ”Hela e-handeln påminner om IT-bubblan, med riskkapital och fokus på omsättning. Man har tappat affärsmannaskapet och det kommer att slå tillbaka.” Dvs kortsiktighet präglar många av aktörerna och det kan aldrig bli hållbart.

Men – detta är inte huvudproblemet ?
En tydlig känsla gör sig påmind när lyssnar på dragningarna. Här är en bransch, klädbranschen, som i decennier jagat tillverkningskostnader och struntat i miljöperspektivet för odlare och fabriker och som nu polerar en fasad. Det är inte hållbart att producera kläder så som skett. Vi måste ställa om – inte bara e-handeln utan hela vår relation till hur kläder produceras. Hur kommer det sig att lagstiftningen och konsumenttrycket släpar efter, trots att vi vet hur gifterna i odlingen, kemikalierna i tillverkningen och de slavliknande arbetsförhållandena ser ut? Den kvardröjande känslan blir att omsorgen om miljöeffekterna i e-handeln bara blir en ursäkt för att slippa hantera de stora problemen.

Den lilla vattendroppen
Samtidigt är det bra att det arbetas på alla fronter för att medvetandegöra konsumenterna om hur de bör bete sig. I väntan på en större förändring är det kanske en mindre justering av beteendet i relation till returhanteringen som är realistisk att förvänta sig. Ska man släcka en brasa är varje liten vattendroppe väsentlig, varje insikt värdefull.