Cirkulär ekonomi: Några tankar efter en intressant förmiddag

Leder cirkulär ekonomi till en hållbar konsumtion? Det var rubriken på hybridseminariet den 26 november i arrangemang av Agenda 2030 i Väst på Science Park Borås. Med Anders Wijkman som inledningstalare och kloka kompletteringar av Naturskyddsföreningens Eva Ejderström, forskaren Gabriella Wulff, representanter för Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen i länet och Konsumentverket, företagare som Oskar Knubbe och kompetenta moderatorer blev det en intressant förmiddag om hur cirkulär ekonomi kan utvecklas så att den kan förändra konsumtionen. För varje gång temat kommer upp sker små kunskapsförstärkningar och dito förskjutningar. Steg för steg klarnar bilden av hur den linjära pris- och konsumtionsekonomin kan ersättas med en resursbaserad ekonomi. Men det är långt kvar.

Orättvisan grinar oss i ansiktet
Anders Wijkman bidrog med viktiga delfakta. När det gäller CO2-utsläpp står 10 procent av befolkningen i världen för 49 procent av utsläppen. 1 procent av befolkningen orsakar 15 procent av utsläppen och den rikaste promillen av världens befolkning är allra värst, naturligtvis. Denna orättvisa i både rikedom och i skuld inför de problem världen står inför kommer att behöva adresseras är min slutsats.

Överkonsumtion i textilbranschen
7 procent av utsläppen kan idag knytas till modeindustrin. Det innebär att den branschen behöver hitta nya affärsmodeller, där ägandet blir mindre viktigt och där delande och uthyrning, reparationer och kvalitet står mer i centrum. Eva Ejderström nämnde också att i en svensk garderob är i genomsnitt 58 procent av plaggen outnyttjade efter 12 månader. Överkonsumtionen är uppenbar. Gabriella Wulff påpekade att 12 procent av textila fibrer blir spill i fabrikerna, 25 procent av de tillverkade plaggen blir aldrig sålda och av den mängd som säljs är det cirka 40 procent som säljs till reapris. Så kan vi inte ha det.

Digitalisering ett viktigt stöd, liksom flexiblare regelverk
Materialanvändningen i världen ökar för närvarande mer än tillväxten, nämnde Anders Wijkman, och betonade också decoupling och vikten av att digitaliseringen blir ett stöd för omställningen. Jag tänker att vi ser hur webbinarier ersätter en del fysiska möten och att detta sparar tid, resande och lokaler. Ett mer flexibelt sätt att utnyttja befintliga resurser måste till, liksom att skatter och olika lagar behöver ses över så att resurser kan utnyttjas mer optimalt, ur ett samhälls- och framtidsperspektiv, inte primärt ur företagsperspektiv.

Momsen, ägandet ersätts av nyttjande osv
Under gruppsamtalen som avslutade mötet fick jag möjlighet att nämna några av mina käpphästar. Hur viktigt det är att cirkulär ekonomi kan utvecklas till en mainstream-företeelse – och därmed hur kontraproduktivt det blir att t.ex. momsbefria second hand-försäljning. Vi behöver tvärtom utveckla en ny moms, som tar hänsyn till att produkter lever i flera ”varv” med eller utan modifiering eller upcycling och att även privatpersoner kan vara kuggar i detta flöde av uppgraderade produkter. Ägandet kan inte vara norm, vi måste göra det naturligt att nyttja produkter. Tillgången till produkter måste både vara och upplevas att vara bättre än ägandet, med Spotify som det typiska exemplet, som bättre än att ha bokhyllan full med vinylskivor.

Förstå motkrafterna, kvalitet istf pris, motverka kortsiktigheten
Jag nämnde även vikten av att förstå motkrafterna, hur företag har investerat i maskiner och produkter som inte kan skrivas av enligt plan – vem ska betala den förtida förlusten? Det finns en tröghet i systemet som beror på kompetenser – om personalen är bra på att hitta den billigaste lösningen är det inte säkert att samma personal är bra på att hitta den bästa kvaliteten eller livslängden på en produkt. Prisjakten behöver ersättas med en kvalitetsjakt och en jakt på det mest samhällsnyttiga och framtidsnyttiga, som många gånger står i motsats till de kortsiktiga vinster som dagens industrier och aktiemarknad jagar. Komplexiteten i frågan är mycket större än att enbart fråga sig hur vi får konsumenter att efterfråga second hand.

Vad innebär vinst? Kan alla bli vinnare? Hur? 
Samtidigt – det är bra att den här sortens event äger rum. Varje gång vi diskuterar frågorna kommer vi en liten bit på vägen mot en mer hållbar ekonomi och förståelsen för vad denna ekonomi måste vila på. När alla frågetecken är uträtade återstår bara det som är hållbart och rätt. När tillräckligt många slutar att göra fel vänder det. Bekymret är att det är kort om tid och hela ekonomin bygger på en kortsiktig, linjär syn på tillvaron, där den enas vinst alltid måste bli den andres förlust (i arbete, i tid, i miljökonsekvenser, i utsläpp eller i pengar). En verklig cirkulär ekonomi tar hänsyn till varje människas behov av rimliga livsvillkor. Och dit har vi ännu inte baxat diskussionen. Tvärtom så dominerar ett destruktivt och odemokratiskt vi-dom-tänkande i det offentliga samtalet. Men det är delvis en annan diskussion.

Länktips:
(Kommer en länk till eventets filer här)

Koppla ihop processerna för Cirkulär Ekonomi!

Det händer saker hela tiden. Bara den här februariveckan är det en handfull möten och presentationer som har med cirkulär ekonomi att göra. Cirkulära Göteborg presenterade den 23 februari en förstudie som kretsade kring form och innehåll för cirkulär ekonomi med Göteborg som utgångspunkt och år 2030 i sikte. Man har undersökt hur Göteborg skulle kunna ta sig an frågan på ett genomarbetat sätt. Glasgow, Amsterdam och Umeå och flera andra städer nämndes i sammanhanget. Tyvärr kommer man inte riktigt i mål. Jag återkommer nedan till några brister, som jag tror är avgörande att komma till rätta med.

Klimat 2030 och Science Park Borås
Den 24 februari rapporterades projektet ”Kvarterets konsumtion 2030”, som administrerats inom ramen för Kraftsamlingen Klimat 2030 och av Science Park Borås. (Länk se nedan). Med konkreta exempel på hur den cirkulära ekonomin kan ta form presenterades fyra koncept kring cirkulär ekonomi som relativt lätt skulle kunna ta form. Med annorlunda format bl.a. i form av rollspel illustrerades konkret cirkulär ekonomi med fyra koncept av projektgruppen.

Systembild Kvarterets konsumtion 2030

(Tack till illustratören Susanne Flodin och Borås Science Park)

Tydliga skillnader
När Cirkulära Göteborg utgår från den nationella strategin för cirkulär ekonomi och från stadens rådighet över olika delområden, kännetecknas Kvarterets konsumtion 2030 av ett mer innovativt gräsrotstänkande. I Borås visualiseras den möjliga nya vardagen för boende, cirkulenter och medborgarnätverk, medan Göteborg på ett förståeligt sätt utgår från sitt centrala uppdrag. Det blir dock väldigt tydligt att båda processerna, både den i Borås och den i Göteborg, vinner på att synkronisera sig med varandra för att hitta beröringspunkter och för att frågetecken ska kunna bli utropstecken.

Två delar: kommunen och samhället
I Göteborgspresentationen saknas en tydlig uppdelning mellan kommunen och samhället, när det gäller vem som äger vilken fråga och hur samverkan ska initieras. Borås-rapporten hade också kunnat dra viktiga slutsatser ur Göteborgsprocessen, för att förstå hur en kommun på bästa sätt kan stödja initiativ som kommer från butiker, fastighetsägare eller medborgare. Kopplingen mellan kommunens planering och beslutsdomäner och de redovisade koncepten hade på så sätt blivit tydligare.

Speglingen ger mervärden
Göteborg kan till exempel koppla sina olika vägval och målsättningar till några av Borås-processens koncept. Och omvänt – materialet från Göteborg hade kunnat illustrera i Borås-koncepten hur en kommun kan knyta an till det som tar form i ett boende, en galleria eller i en stadsdel. Samhällets resurser behövs för att stärka utvecklingen. Men initiativet till förändring kan inte planeras fram. Båda processerna skulle ha stor glädje av ett konkret utbyte.

Göteborgs rapport saknar en del
I Göteborgs rapport saknas en definition av cirkulär ekonomi och det saknas en checklista med alla de frågor som behöver lösas, av andra aktörer eller tillsammans med andra aktörer. Borås-rapporten hade på det sättet kunnat illustrera fastighetsägares och affärsidkares roller, liksom hur engagemang och en lokal anda kan utgöra en stödjepunkt för en förändringsprocess. Komplexiteten i cirkulär ekonomi hade blivit tydligare, konfliktlinjer och intressekonflikter hade synts på ett tydligare sätt. En tidslinje hade också kunnat växa fram, där insikten om hur förändringsprocesser tar tid hade kunnat flätas in och bidra till konkretiseringen. Inte för allt hade täckts in, men det gränsöverskridande hade illustrerats. Både i Göteborgs och i Borås redovisning saknas en utvikning kring hållbar ekonomi, lönsamhet, vinstdelning, risktagande och finansiering, samt hur samverkan och transparens står i motsats till konkurrens.

Upphandlingens roll
I båda processerna hade man tydligt kunnat peka på kommunens unika roll som inköpare och upphandlare för att illustrera en viktig hävstång i förändringsarbetet. Kommunen kan t.ex. efterfråga tjänster istället för produkter. Och ett lokalt initiativ kan bygga sin planering på en trygg beställare som kommunen, där långsiktighet och förutsägbarhet blir viktiga komponenter. Särskilt när en ny marknad ska etableras är det viktigt med ett antal stabila kundrelationer. Den nya ekonomin kommer inte att klara att växa fram helt på egen hand. Samverkan behövs.

En ny samverkansplattform – kanske med hjälp av Urban Futures?
Min slutsats blir att det behövs en samverkansplattform för det strukturella arbetet, där spelplanen för det fortsatta arbetet definieras, där olika aktörer kan känna och ha delaktighet och där de gemensamma ambitionerna och även skiljelinjerna preciseras, liksom vad staten och EU behöver lösa.
En mycket konkret idé skulle kunna vara att organisera en förstudie med hjälp av Urban Futures, så att forskningen blir en naturlig del av ett sådant upplägg. Just för att rollerna och gränserna mellan olika aktörer är oklara, är det klokt att göra en genomlysning på ett generellt plan, där alla aktörer kan medverka och där slutsatserna inte färgas av det egna uppdraget. Ur ett sådant förstudiearbete kan en mer operativ samverkansplattform växa fram, där olika samhällsaktörer får ta plats och bära sitt delansvar och tillföra sina mervärden i processen.

Länktips: Cirkulära Göteborg rapporten här

Kvarterets Konsumtion 2030 rapport här

Västra Götalandsregionen och https://klimat2030.se/.

Science Park Borås

Rädda världen – gäller det om eller för?

Att rädda världen, eller den rädda världen. Vad ska vi vara mest rädda om eller för?

Att rädda världen
Jag läser en bloggtext från Högskolan i Borås, där rektorn Björn Brorström lyfter fram högskolans metodiska hållbarhetsarbete. (Se länk nedan). Även högskolan vill rädda världen, metodiskt och omsorgsfullt och med tydliga referenser till forskning, regelverk och kvalitetsarbete. Det talas om ”förutsättningar”, ”ramar för verklighetsutveckling” och att ”enskilda individers agerande tas till vara”. Det är nog bra. Men frågan är om det räcker. Klarar något av våra universitet eller våra högskolor av att göra tillräckligt och tillräckligt snabbt för att rusta oss för den omställning och anpassning som kommer? Ska man rädda världen krävs kanske lite mer än att leva upp till regelverket.

Den rädda världen
På sociala medier speglas den rädda världen. Farhågor, rädslor och åsikter ventileras på ett sätt som undergräver förtroende mellan människor. Påhopp, hot och hat är vanliga. ”Alla som inte tycker som jag kan dra åt skogen”, ungefär. Åsiktsfundamentalismen är utbredd. Nyfikenhet på andras ställningstaganden är sällsynt. Mediernas genomslagskraft och snabbhet för att nå tusentals bekräftelser tycks underminera eftertanke och en varsamhet med orden. Jag kan inte slå ifrån mig känslan av att det i botten finns en rädsla hos många att utvecklingen inte går åt rätt håll och att den kommer att missgynna många av oss. Den ekonomiska utvecklingen visar en sida – hur de extremt rika bara blir allt rikare och hur makt och rikedom kopplas ihop när miljardärer blir presidenter och presidenter blir miljardärer, som i fallen trump respektive Putin.

Cirkeln slöts
Det som höll ihop Sverige under 1900-talet var en gemensam strävan framåt. När det gick bra för svenska företag kunde de anställa personal och ge bra löner som gjorde att det blev en växande kaka för staten att fördela på barnbidrag, vägar och kommunernas välfärdsinstitutioner. Det hängde ihop rätt länge. När bilarbetarna på Volvo hade råd att köpa sin egenproducerade personbil knöts välfärdscirkeln ihop.

70-talet och framåt
Så plötsligt kom varningssignaler. Oljekrisen på 70-talet, Thatcher/Reagan-ekonomin på 80-talet och 90-talets allt mer tydliga signaler om att vi håller på att överkonsumera planetens resurser och egentligen såga av den gren vi alla sitter på i form av naturens givna ramar. Mötet i Rio de Janeiro 1992 blev en startpunkt för ett visst formaliserat miljö- och hållbarhetsarbete. I och med det nya millenniet hamnade fokus på terrorbekämpning. Med ”nine-eleven” år 2001 fick USA ett nytt Pearl Harbor på halsen, dock med en betydligt svårare fiende att besegra. Mycket utvecklas linjärt. Prognoser pekar alltid diagonalt uppåt åt höger. Den eviga tillväxten tillbeds som om den vore möjlig.

Nya lösningar
Lösningarna ligger på ett annat plan, som så ofta. En del av lösningarna handlar om att skapa samband mellan människor. Där industriell matproduktion styrt oss in på en väg som egentligen ingen långsiktigt kan anse hållbar, behöver vi koppla ihop behov, resurser och ekonomi på nya sätt. Den lokala ekonomin behöver utvecklas och kopplas till ansvarstagande och mer av prosumentrelationer. Precis som solcellsägare både producerar och använder el kan vi rigga system som inkluderar människor i flera roller. Det finns exempel inom cirkulär ekonomi som vi måste utveckla för att avfall ska bli resurser. Det finns kompetenser och tjänster att utveckla som ger ekonomi och sysselsättning för fler människor när automationen gallrar bort kostsamma anställda till förmån för dygnetrunt-robotar som inte vabbar eller tar semester. Den nya ekonomin kommer göra det möjligt även för människor att växa.

Morgondagens beslutsfattare fattas
Universitet och högskolor borde nu utbilda för de behov samhället, företagen och vi alla har om 15 år. Kanske behöver universiteten utmanas både till form och innehåll. Hur rustar vi morgondagens beslutsfattare på rätt sätt?

Länktips:
http://brorstrom.hb.se/2018/03/28/visst-kan-vi-radda-varlden-den-hallbara-hogskolan-arrangerar-konferens