Vi måste ha ett oberoende och starkt rättsväsende

SVT har sänt en dokumentär under senhösten som handlar om det uppmärksammade mordet på 80-talet, där den styckade kroppen av en kvinna hittades i två plastsäckar. Steg för steg blev en obducent och en allmänläkare indragna i polisens utredning, samtidigt som pressen publicerade delar av det polisen hade hittat. Så som fallet framställs i TV-dokumentären är det inte klarlagt av vem, vid vilken tidpunkt och hur mordet gick till. Ändå fälldes de två läkarna i en första rättegång och friades senare när rättegången fick tas om. Men i domskälen skrev domaren att läkarna friades från åtalet för mord, medan de ansågs skyldiga till att ha utfört styckningen av kroppen. Frikända och samtidigt fällda. Det går inte att överklaga en friande dom, så de två läkarna har i snart 40 år levt i ett socialt ingenmansland, där de inte kunnat arbeta och i princip inte haft ett normalt liv.

Några nyckelfakta om fallet
SVT-dokumentären beskriver hur motsägelsefullt och felaktigt polisutredningen tycks ha blivit genomförd på 80-talet. Mycket tycks ha byggt på fördomsfulla åsikter om de åtalade personerna och på att en ex-fru till en av läkarna hade en egen misstanke om att parets ettåriga barn hade bevittnat delar av brottet. Vittnesmål tappades bort, glömdes och sorterades bort. Tidsandan var också speciell. Palme hade mördats och polisen hade krav på sig att lösa mordfall. En mängd samverkande detaljer ledde till att två sannolikt helt oskyldiga människor fick sina liv förstörda, samtidigt som den verklige gärningsmannen gick fri. Mordet preskriberades 2009.

Rättssystemet måste stå fritt och oberoende
Det som, förutom orättvisan i detta fall, särskilt behöver påpekas är hur viktigt det är att rättsapparaten står fri från påverkan. Så som fallet beskrivs verkar det ha varit ett enormt medialt tryck som bidrog till att de två männen egentligen inte hade en chans att få en rättvis rättegång. Den allmänna opinionen hade redan dömt dem. Åklagaren insåg säkert att bevisningen var minst sagt mager, men han slapp ta kritik genom att flytta ansvaret till domstolen. Och i första rättegången fälldes läkarna. När rättegången togs om (för att några nämndemän gav pressen mer information än vad som är tillåtet) friades männen för mordet, men domaren markerade ändå i sina domskäl att de egentligen var skyldiga till styckningen. Det var typ bara brister i utredningen och i åtalet som gjorde att de inte kunde fällas för mordet. Utan det mediala trycket hade nog skrivningen om styckningen inte stått med.

När drevet går hakar andra på
En annan sak att påpeka är hur andra intressen hakade på, när drevet gick. Dels ordnades trettio år före ”Metoo” demonstrationer om hur kvinnor i allmänhet drabbades av mäns våld. Det skrevs insändare, debattartiklar och böcker om mäns förtryck av kvinnor och mordrättegången fick på så sätt även en symbolisk funktion, där det för vissa grupper var viktigt att hävda hur kvinnor ständigt är utsatta för diskriminering och våld från männens sida. När drevet går vaknar andra krafter, som ser en chans att få genomslag för sina frågor som bara delvis tangerar ursprungsfrågan. Mordet på den stackars kvinnan och den uppmärksamhet mordet fick blev på så sätt en ingång för andra opinionsbildare att haka på och driva sina frågor.

Inte bättre nu än på 1600-talet
När vi läser i skolan om 1600-talet och hur häxprocesserna gick till i Sverige brukar vi förfasas över hur lättlurade människor var och hur fördomar och annat tilläts styra över människors liv. Kvinnor brändes på bål och människor dog för att någon misstänkte att något djävulskap pågick, där bevisen ofta enbart handlade om rykten. Skuldfrågan kunde lösas genom att den utpekade kastades i ån. Flöt hon var hon skyldig och i förbund den onde, drunknade hon var hon oskyldig… Och när vi läst om detta har vi förfasats över hur det kunde gå till. Samtidigt gör vi på liknande sätt i vår tid. Grupptryck, rykten och medialt genomslag får avgörande betydelse. Folk döms mot bättre vetande.

Det känns lite vemodigt att vi inte har kommit längre.

Länktips.
SVT-dokumentären: https://www.svtplay.se/dokument-inifran-det-svenska-styckmordet

Här får SVT förslag på tre andra frågor till miljöministern

SVT har ett program som heter 30 minuter, där Anders Holmberg brukar ställa politiker till svars. Han brukar hinna fokusera på 2 eller 3 frågor som är angelägna att få svar på. Anders Holmberg brukar inte ge sig, utan återkommer ofta till den fråga han vill ha svar på. En del makthavare har lärt sig att ge ”icke-svar” på skarpa frågor. ”Vi gör en helhetsbedömning” eller ”jag kan inte yttra mig i ett enskilt fall” liksom ”Jag förhandlar inte i SVT om hur vi ska lösa den här frågan” är exempel på undvikande svar.

Miljö- och klimatministern var i 30 Minuter den 5 december
Mycket skicklig på att prata utan att ge svar är Romina Pourmokhtari, miljö- och klimatminister i Tidöregeringen. Hon är aldrig svarslös, men de svar hon ger skapar sällan klarhet utan är något slags mellanting mellan debatt och svar. Allra senast syntes detta den 5 december 2024, då hon blev intervjuad av Anders Holmberg i 30 minuter.

Planetära gränser har diskuterats i tjugo år nu
Istället för att acceptera Tidöregeringens syn att miljö- och klimatpolitik är lika med kärnkraft kunde programtiden ha använts till några andra viktiga frågor som ministern borde ge tydliga svar på. Forskningen har t ex visat att det finns ett antal planetära gränser som inte får överskridas. Svenske Johan Rockström och hans kollegor har i tjugo års tid visat hur illa det är ställt och att problemen förvärras. Anders Holmberg kunde ha visat den här bilden för att pedagogiskt synliggöra vad forskningen säger.

Planetära Gränser enl Johan Rockström m fl


Behöver vi inte bättre underlag och åtgärder nu?
En viktig fråga Anders Holmberg kunde ha ställt med referens till denna bild är hur det kommer sig att regeringen i sin första budget samtidigt lade ner det självständiga Miljödepartementet och minskade resurserna till Naturvårdsverket? Det var ingen liten minskning Naturvårdsverket hade att hantera. Det handlade om över tusen årsarbetskrafter. Detta när vi rimligen behöver ha bättre kunskap, bättre beslutsunderlag och fler och bättre åtgärder för att hantera alla samtidiga problem.

Vad ska Naturvårdsverket INTE göra nu när kriserna blir fler?
Vilka av de akuta frågor, exempelvis de planetära gränserna, är det som regeringen vill att Naturvårdsverket struntar i? Varför? Borde inte Naturvårdsverket istället få MER resurser för att säkerställa att vi har bästa möjliga förslag på åtgärder på kort och lång sikt för att stävja problemen? Om brandrisken ökar, är det då rimligt att minska resurserna till brandkåren?

En pedagogisk genomgång och korta delsvar hade varit möjliga
Anders Holmberg hade kunnat gå igenom de olika planetära gränserna och ställt detaljfrågor kring var en av de sektorer/problem som bilden visar. Och frågat hur ministern ser på hoten och vad man planerar att göra åt dem. Så hade standardsvaret ”Mer kärnkraft” inte varit så relevant när det handlar om främmande ämnen i biosfären, eller problemet med övergödning. Osv.

Ska vi flyga mer?
En annan aktuell fråga Anders Holmberg hade kunnat ställa till ministern är om hon tycker att svenska folket ska flyga mer eller mindre mot bakgrund av klimathotet. Beroende på svar kunde han sedan följa upp med att konstatera att hennes ministerkollega, infrastrukturminister Andreas Carlsson , nyligen uppmanade kommunerna att skriva in flygresor i sina resepolicys. Samme minister som ju också sett till att flygplatserna ute i landet får dela på en extra miljard. Samtidigt som flygbolagen slutar att flyga till och från Bromma flygplats. Den segdragna dragkampen om Brommas flygplats tycks lösa sig oberoende av vad politiker i Stockholm anser. Menar verkligen klimatministern att det är bra att öka flygandet? Det blir minst sagt motsägelsefullt om vi ska klara de utfästelser Sverige gjort. Inte minst som de nya flygplan regeringen beställt inte är eldrivna.

”Varför får mina kollegor inte intervjua dig?”
En tredje delfråga som Anders Holmberg kunde ha ställt hade kunna formuleras ungefär så här: ”Flera av mina journalistkollegor, särskilt inom fackpressen på miljösidan, har sedan du och regeringen tillträdde försökt få intervjua dig, men du har inte ställt upp. Själv är jag inte miljöjournalist som du vet, men det finns kompetenta journalister som ägnat decennier åt de här frågorna. Varför ger du inte dem chansen att få svar på alla de frågor de vill ställa?”

Vi ska inte ha majoritetens diktatur
Det är ett demokratiskt problem att makthavare inte ställer upp och ger besked på de områden där de har stort inflytande. När regeringen lägger ett förslag är det ju praxis att Riksdagen beslutar enligt de väl genomarbetade och remitterade förslag som regeringen arbetat fram. Men i processen fram till förslag är det viktigt att olika synpunkter får komma till tals. Inte minst för att tillgodose minoriteters synpunkter. Demokrati innebär inte majoritetens diktatur.

Länktips: Naturvårdsverkets rapport om allmänhetens insikter om klimatfrågan och att en övertygande majoritet vill få något gjort: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/sveriges-klimatarbete/allmanhetens-kunskap-och-attityder-till-klimatfragor/

Modeindustrins cynism blir tydlig

Modeindustrin beter sig inte hållbart. Det vet de om. De försöker ständigt få oss att köpa mer kläder än vi egentligen behöver. Nästan ännu värre är att när företagen ska göra något åt de problem de varit med om att skapa gör de ännu mer fel. Kanske är det för att hela affärsupplägget är ohållbart.

Vad är en ”Gina-Tricot-skog”?
Gina Tricot anlitade Sveriges kanske mest omtalade influencer, Bianca Ingrosso, för att fronta ett budskap om att kunderna skulle kunna bidra till plantering av en ”Gina-Tricot-skog” och för tio kronor extra från en kund skulle en bikupa sättas upp. I ett reportage i SVT Väst, som Aftonbladet också återger, sågas hela kampanjen. Gina Tricot satsade drygt 100 000 kronor på inköp av träd och bikupor i Danmark, träd som inte ens med en god vilja kan kallas skog. Och i SVT:s inslag framgår att Gina Tricot inte längre betalar för ”sina” två (!) bikupor. Samtidigt betalade man storleksordningen 5 till 10 miljoner kronor till Bianca Ingrosso.

Storytelling är viktigare än verkligheten
Greenwashing är det begrepp som används när företag försöker maskera sitt bristande ansvarstagande med att hävda något positivt, som vid närmare granskning inte visar sig hålla måttet. Antagligen är man så van vid detta i de interna beslutsprocesserna, så ingen reagerar. Det låter bra att företaget tar ansvar. Om man gör något som på allvar betyder någon skillnad spelar mindre roll. Reklamen och budskapet är det viktiga. Upp till hundra gånger viktigare om man jämför beloppen som satsas på åtgärden respektive på att berätta om åtgärden.

Hundra mot ett…
… är storleksordningen i skillnad på reklam respektive på verklig insats för den delen av näringslivet som fortfarande tror att det går att lura konsumenterna. Som vuxit upp med ”sanningen” att allt går att sälja med mördande reklam. Min stilla undran blir om detta exempel kommer att lyftas i utbildningarna på Handelshögskolorna. Kommer morgondagens ekonomer och företagsledare, reklamchefer och ”hållbarhets”-chefer att konfronteras med detta och liknande exempel på greenwashing? Kommer de att diskutera vilket ansvar företagen har för att på allvar bidra till en hållbar utveckling och till att inte vilseleda allmänheten?

Händer det något?
Jag kommer skicka detta till några kontakter för att se vad de tror. I bästa fall syns deras svar här i kommentarsfältet.

Länktips: Artikel om SVT Västs inslag om Gina Tricot: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bmz6Vg/bianca-ingrosso-frontade-gina-tricots-miniskog?utm_source=iosapp&utm_medium=share

SVT:s inslag med bilder från ”skogen” och de två (!) bikuporna: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/svt-granskar-gina-tricot-lovade-kunderna-en-egen-skog-med-hjalp-av-bianca-ingrosso

Dick Ericson måste ställas till svars

Valet till EU-parlamentet är genomfört och totalt sett blev det en tydlig framgång för ”vänstersidan” i svensk politik. SD gick tillbaka och kanske har det med skandalen kring TV4:s Kalla Faktas avslöjande av ohederliga kommunikationsmetoder (trollfabriker) att göra. Och att deras påstått oberoende Youtubekanal Riks i själva verket är en integrerad del av partiets struktur. Det var ju viktigt att upprätthålla fasaden av oberoende, visade den dolda kamerans inspelningar med önskvärd tydlighet. Och hur viktigt det var att SD:s datorer inte hamnade i ”fel” händer, eftersom det skulle kunna avslöja hur SD arbetar systematiskt med falska nyheter och påverkan som passar de ryska intressen, man säkert fortfarande håller kontakt med.

En omfattande hatkampanj triggade mordet i Almedalen
Under flera år var Dick Ericson chef på SD:s Youtube-kanal Riks och han godkände och uppmuntrade användningen av mycket grova påhopp på Annie Lööf och andra som SD ville klämma åt. Kampanjen var omfattande. Som artikeln i länken nedan visar handlar det om 180 filmklipp som har som syfte att hota Annie Lööf. Och vi vet den tragiska konsekvensen, när mördaren slog till under Almedalen och Ing-Marie Wieselgren miste livet.

Istället för straff : Bryssel som en bekväm belöning
Dick Ericson har aldrig ställts till svars för sitt ansvar för det som skedde. Han har aldrig konfronterats med konsekvenserna av det samhällsfarliga och destruktiva beteende han organiserade, betalade och gladde sig åt att det blev så framgångsrikt. Istället blir han nu belönad med en av tre mandat för SD i Bryssel. Det är horribelt.

Är kunskap ointressant?
Det citat som Dick Ericson kopplades till i valrörelsen senast var det om att ingen saknar dinosaurierna, dvs talet om artutrotning är bara en skröna… Det är sorgligt att var åttonde väljare i Sverige gillar den typen av påståenden så mycket att det ska belönas med uppgiften att få besluta om EU:s framtid. Anti-folkbildning och att var och ens åsikt är lika mycket värd som vilken forskare som helst tycks vara helt OK. Jag undrar om dessa väljare vill bli opererad på sjukhuset av ”vem som helst”. Om kunskap nu kan kvitta kan det ju kvitta på alla nivåer, eller…?

Fjäskandet för Tidögänget
Vi har länge fått höra hur ”vänstervridet” SVT är. Motsatsen gäller i själva verket. Och då tänker jag inte på att Lars Adaktusson från Agenda-redaktionen visade sig höra till KD. Ett par andra val av SVT:s produktionsteam illustrerar frågan. Under valkvällen den 9 juni skedde diverse live-utfrågningar. Vid ett tillfälle intervjuades Muharrem Demirok. Då valde SVT:s producent att lägga den intervjun i nedre högra hörnet av bilden och istället ha en stor, tyst bild på hur KD:s Alice Teodorescu Måwe promenerade i någon minut genom SVT:s korridorer. Intervjun med en partiledare var mindre viktig än att ge utrymme åt en av Tidögängets frontfigurer. Trots att kvinnan i fråga inte sa något, hon bara gick, så skulle den bilden ges stor plats. Att MP:s Alice Bah Kuhnke redan hade kommit till studion och inte hade fått en motsvarande bildpresentation kändes säkert logiskt för SVT:s bildproducent. Den påstådda ”vänstervridningen” är har i själva verket landat i en tydlig undfallenhet från SVT:s sida, där man i ordval, teman till debatter och nu i bildproduktion fjäskar för Tidögänget. Kanske för att man vet att Public Service är hotat. Olustigt är det i varje fall.

Länktips: Artikel om hoten mot Annie Lööf: https://www.etc.se/inrikes/sd-s-trollsidor-kallade-loeoef-foer-landsfoerraedare

Var är konspirationen?

Inför EU-valet den 9 juni genomför SVT intervjuer med åtta partiers toppkandidater. Under cirka 30 minuter hinns tre ämnen med och därutöver några korta frågor. Den 3 juni var det SD:s Charlie Weimers tur att intervjuas. Anders Holmberg och Camilla Kvartoft började med en fråga som är naturlig i kölvattnet på Kalla Fakta-avslöjandet av SD:s anonyma konton.

En sak i EU, något annat på hemmaplan
Journalisterna konstaterade att SD:s representanter i EU-parlamentet ställt sig bakom förslaget att förbjuda information från politiska partier, om den sker anonymt. Detta ställdes i kontrast mot SD:s egna agerande i Sverige, där just anonyma konton har varit en tydlig metod för att få ut budskap. Weimers gjorde vad han kunde för att bagatellisera och förminska frågan, han pekade på vad socialdemokraterna ägnat sig åt och lyckades kanske ge svar på frågorna som i alla fall gjorde SD-anhängare nöjda. Något riktigt bra svar på frågorna fick vi inte. I Sverige tänker SD fortsätta med sina metoder.

Var och när pågår konspirationen?
Den fråga som hade varit allra mest intressant att ställa ställdes aldrig. Åkesson hävdade ju i sitt motangrepp, sitt ”tal till nationen”, att det pågår en ”vänsterliberal konspiration” mot SD. Att det egentligen är SD som är offer i den här soppan. Frågan som borde ha ställts är: ”Beskriv så att vi andra förstår: hur går den här konspirationen till, var och när konspirerar vem med vem, hur ser listan på inbjudna ut och varför har vi på SVT aldrig blivit inbjudna att delta i denna konspiration som ni säger pågår? Vilka är det som utgör klägget?” Det finns ju ingen konspiration, allt är ju bara ett försök av SD och Åkesson att blanda bort korten och att framställa SD som den som det tyckas synd om.

Hemlighetsmakeriet
Kalla Fakta-programmet visade ju tydligt att kommunikationsavdelningen inom SD är mycket medveten om vad som inte får bli allmänt känt. Det var noga att vissa dörrar hölls stängda när det fanns besökare i lokalen. Det var otroligt viktigt att PC-datorer inte kunde komma i orätta händer så att innehållet på datorerna skulle kunna läcka ut till ”fel” personer osv. Man är väldigt medvetna om hur hemlighetsmakeriet behöver upprätthållas. Och när allt avslöjas går partiet till motangrepp. Det är i själva verket SD som är offer i hela historien, är berättelsen man vill få ut.

Det hade kunnat bli tydligare hur falska SD är
Holmberg och Kvartoft lyckades inte fullt ut få Weimers att fastna i det utlagda frågegarnet. Trots att de hade väldigt goda förutsättningar att göra något bra av SD:s dubbla agendor och falska påståenden. Det finns en länk till programmet nedan. Själv orkade jag inte se mer än en mindre del.

180 angrepp på Annie Lööf
En annan fråga som hänger kvar för min del när det gäller SD och deras metoder är hur det kommer sig att den ansvarige för Youtube-kanalen Riks, Dick Erixon, aldrig har ställts till svars för den serie av våldsinspirerande inslag, 180 stycken enligt den uppgift jag har, som Riks lagt ut med huvudsakligt innehåll att misskreditera, angripa och hota Annie Lööf medan hon var partiledare och tydligt stod upp mot SD. Särskilt allvarligt är Erixons agerande mot bakgrund av det tragiska som hände i Almedalen sommaren 2022, då Ing-Marie Wieselgren knivhöggs till döds.

Ska inte Erixon ställas till svars för sin roll?
Rättsligt är det kanske svårt att bevisa sambandet mellan propagandan och dådet, men moraliskt och för det allmänpolitiska klimatet i landet hade det varit bra med ett klarläggande av vilken skuld Dick Erixon, snart EU-parlamentariker, hade för att sabotera det öppna demokratiska samhälle och den debatt som på ett tydligt sätt illustreras av Almedalsveckan i Visby. De auktoritära längtar efter undantagstillstånd och kaos och gör vad de kan för att underblåsa verkliga och påhittade konflikter. Ska vi bara blunda och bortse från vilken roll Erixons agerande hade för utvecklingen? Eller ska han ställas till svars på något sätt?

Vad vill SD med forskningen?
I utfrågningen av Weimers klipptes uttalanden av Erixon in, där den senare gjorde vad han kunde för att förminska och förlöjliga klimathotet. Även det temat hade Anders Holmberg och Camilla Kvartoft kunnat göra mera av. De hade kunnat ställa tusentals forskare och vetenskapliga, mätbara, underlag mot Erixons åsikt att det inte stämmer och ställt frågor om hur SD egentligen ser på vetenskapen? Behöver vi över huvud taget forskning om ingen ska bry sig om vad forskarna säger? Är det SD:s mål att hålla allmänheten okunnig om vad vetenskapen säger? Är det därför folkbildningen skärs ner? Är kunskap farlig enligt SD? Varför i så fall? Att populism är enklare att få gehör för när mottagaren är okunnig är självklart. Motsatsförhållandet mellan vetenskap och populism hade kunnat bli tydlig i intervjun. Åsikter har inte samma värde som vetenskap, hur mycket än Tidögänget försöker påstå detta.

Jag såg inte klart programmet med Weimers. Jag hoppas att många genomskådar partiets agenda.

Länktips: https://www.svtplay.se/video/KxgL7b5/eu-val-2024-utfragningen/charlie-weimers-sverigedemokraterna

Nättrollen skadar demokratin

TV4 Kalla Fakta har gjort ett wallraff-reportage inifrån SD och deras Riks-redaktion. Del ett av reportaget sändes den 7 maj och del två sändes den 14 maj. (Se kommentar längst ner). Man kan redan nu konstatera att det som har hävdats av bland andra tidningen ETC stämmer. SD har personal som har som uppgift att konsekvent vilseleda och sprida osanningar på sociala medier. Det som brukar kallas trollfabrik är precis vad de organiserar. Nättrollen gör allt vad de kan för att störa och förstöra en seriös diskussion, sprida lögner, hat och förakt för andra åsikter. Trollen underminerar därmed effektivt en fungerande demokrati, som bygger på respekten för olika åsikter.

SVT missade att koppla partiledardebatten till folkbildning om EU
De auktoritära krafterna i världen tar allt större plats. Höger- och ytterhögerpartier vinner röster på sina enkla budskap. Några av dem är kompisar med Putin. Några av dem sitter bekvämt i Rosenbad och talar om för Tidöregeringen vad de vill att regeringen ska göra. Samtidigt som de underminerar det demokratiska samtalet, skrämmer motståndare till tystnad och påverkar hur Public Service värderar nyheter och debattpunkter. Förskjutningen är tydlig. Och SVT missade återigen den 5 maj, när de hade partiledardebatt, att tydliggöra vad EU beslutar och vilka frågor som EU-valet bör handla om. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att konkret synliggöra för väljare vad vi egentligen röstar om den 9 juni. Man kan allt oftare notera hur SVT avstår att utmana SD. Det är intressant att det var TV4 och inte SVT som wallraffade.

MIxen av sanning och lögn är förödande
Särskilt som unga människor tenderar att få information från plattformar av typen Tiktok och Instagram är det extra allvarligt att Public Service inte anstränger sig mer för att tillhandahålla grundläggande kunskap om hur världen ser ut, hur den styrs och vilka alternativ vi som medborgare har. När SD och deras olika organ systematiskt sprider falsk information leder det lätt till passivitet. När olika uppgifter florerar avvaktar många och ”vet inte vad de ska tro”. Resultatet av en blandning av sanning och lögn blir lätt att väljarna avvaktar. Istället för att sätta sig in i sakfrågor drar sig folk för att ta ställning och skyller på att de inte vet så mycket.

Jorden har feber
Man kan ju fundera på hur de gör med sitt eget kylskåp. Om det luktar illa från någon maträtt, avvaktar man då? Eftersom man inte vet om det är mjölken som surnat eller osten som möglat. Det är naturligtvis enklast att bara låta allt stå. Eller om det luktar bränt från ugnen. Hur ska vi få folk att agera och reagera på påhopp och dumheter på samma sätt som när något luktar illa i köket? Eller när skogen brinner, översvämningarna drabbar oss, stormen skadar hus och träd… förstår vi inte att jorden har feber? Jorden har 38,5 grader nu (om vi översätter till människans temperatur). Jorden mår inte bra. Och det finns inget snabbt sätt att få ner febern. Vi måste göra något innan det är för sent. Men desinformatörerna på högerkanten vill ha en stor kris, så att deras dröm om att statens våldsmonopol kan sättas in för att ”återställa ordningen” med undantagstillstånd och militär på gatorna.

I förlängningen
Steg för steg undermineras tilltron till samhället och till värdet av en genuin debatt. SD vill inte ha demokratisk debatt. De anser sig ju ha rätt och de tar sig mycket gärna rätten att få rätt. Det är dit vi är på väg. Och Tidögänget tycker det är OK. De vill hellre umgås med antidemokrater på högersidan än med demokratiskt sinnade partier som betecknar sig vänster eller gröna.

Tillägg 14 maj
Del två av TV4:s Kalla Fakta den 14 maj beskrev ännu mer i detalj hur konsekvent SD:s kommunikationsavdelning arbetar för att förvränga debatten, plantera falska påståenden och ägna sig åt deep fake med hjälp av AI. SD är inte intresserade av en demokratisk debatt eller ett rent spel. Hela upplägget handlar om att fånga unga människors sympatier, gärna med hjälp av ”humor” och förlöjligande av de andra partierna, som av SD helt enkelt kallas de vänsterliberala. TV4:s wallraffande var konsekvent och skickligt utfört. Det lär innebära något journalistiskt pris framöver. Men att tro att Tidösamarbetet faller på avslöjandet är nog ändå att hoppas för mycket. Det är snart sommar och allt bleknar bort. Den hårda SD-kärnan kommer naturligtvis finnas kvar och om några månader kommer Ulf Kristersson säga att han har fått de svar han ville få. Så Tidö-spelet kan fortsätta ungefär som förut. Förlorare är vi alla och vår demokrati.

Vad är det som är viktigt att synliggöra?

Det är sorgligt att notera hur analys och debatt om politik hela tiden förskjuts från ett sakligt innehåll till att handla mer och mer om hur politiker uppfattas, hur olika kontroverser fångas upp och hur bilden av politiker förstärks eller försvagas. Experter som får uttala sig är inte experter på ekonomi, energi, miljöfrågor eller arbetsmarknad. De är framför allt experter på att tolka hur det politiska spelet bedrivs och vilka positioner som förskjuts i den inbördes relationen mellan företrädare.

Är politiken bara en teaterkuliss för ett spel?
SVT:s Politikbyrån är kanske det bästa exemplet. Under 30 minuter vrids och vänds det på argument, perspektiv och synpunkter på skeenden, som om politik enbart skulle handla om ett slags artisteri, om att uppträda på rätt sätt i rätt sammanhang. Sakfrågorna är i bästa fall en kuliss, oftast inte ens det. Vi har ett antal ödesfrågor för vårt samhälle, faktiskt för hela civilisationen om vi inte hanterar dem rätt. ( Ett exempel är 426,36 miljondelar (ppm) som uppmättes den 16 mars och som är den hittills högsta CO2-halten och ökningen fortsätter…) . Debattiden läggs inte på att diskutera partiernas olika lösningar på frågorna eller hur man ska värdera dessa förslag ur ett företagsperspektiv, ett medborgar- eller rättviseperspektiv osv. Istället handlar experternas uttalanden om en slags ständigt pågående popularitetstävling. Som om politiken var ett ultralångt Mello eller en ständigt uppdaterad rankinglista över mest kända person.

Att jämföra verkligheten mot idéerna, är det för tråkigt?
Och just Public Service borde väl egentligen ha en folkbildningsambition. Istället tror man att tittarna bara vill ha skandaler och tolkningar av skandaler. Istället för att ta spjärn mot en av alla verklighetens utmaningar och gå igenom de åtta partiernas olika lösningar på denna väljer man att låtsas att politik mest handlar om att synas och att synas på rätt sätt i ett sammanhang där bilden av partiföreträdaren blir optimalt positiv.

Sex olika förslag på innehåll…
Skolbarnens situation skulle kunna vara en konkret fråga. Eller varför det ser ut som det gör på våra äldreboenden. Eller vad partierna vill göra åt det faktum att kollektivtrafiken inte fungerar som den borde, eller att vi slänger mat, slänger kläder, inte bryr oss om hur vi förgiftar naturen osv osv. Det finns sakfrågor som skulle kunna beröra medborgare och företag (anställda och ägare) på mer än ett sätt. Om det är så att TV är ett känslomedium och allt måste kopplas till starka känsloyttringar för att beröra…

Vad vill partierna när det gäller barnen?
Barnens situation borde kunna beröra många. Många har barn, många är själva barn eller har varit. Några av oss har barnbarn. Det har varit viktigt under hela mänsklighetens framväxt att skydda och gynna avkomman. Så hur ska vi göra för att ge barnen bästa möjliga livschanser? Det borde ju vara ett tema som kan vinklas ur ett politiskt perspektiv. Vad vill partierna? Varför? Och vilka värderingar ligger bakom deras agenda?

Vem kollar?
Istället ägnar sig public service åt skvallerjournalistik, som är så intetsägande att man undrar vem som egentligen är målgrupp. Är det publikens egna fördomar man vill bekräfta? Vågar man inte belysa sakfrågorna för att riskera att få kritik? Jag som trodde journalistiken gick ut på att ifrågasätta makten och de skeenden som vanligt folk inte på ett enkelt sätt kan påverka….

Länktips, bara som ett exempel på hur 30 minuter används på ett märkligt sätt: https://www.svtplay.se/video/jb3bZpX/politikbyran/persona-non-greta?id=j7dPwNa

Länktips: CO-2-halt. här

Trettio minuter i veckan?

Tack till Stockholm Resilience Centre

En gång i månaden borde Public Service intervjua någon av de forskare som arbetar med ovanstående diagram. För att fler ska förstå vad vi håller på med. Sex av de nio huvudkategorierna av planetära gränser är överskridna. Och ingenting tyder på att vi minskar belastningen eller håller på att korrigera för vårt felaktiga beteende.

”Varför sa ni ingenting?”
Man kan förstå om kommersiella mediehus, som är beroende av annonsintäkter och en applåderande publik inte känner någon lockelse att tala om för publiken hur illa det är ställt. Men det finns rimligen ett samhällsinformationsuppdrag i botten för Public Service. Det borde man ta på allvar och regelbundet förklara för publiken hur verkligheten ser ut. Och bjuda in politiker att kommentera. Så att det blir tydligt vilka som säger ”Det är lugnt, vi fortsätter som vanligt.” och vilka som säger ”Det här är akut och allvarligt.”

Tipping points med oklar fortsättning
”Varför sa ni ingenting?” kommer det heta om några decennier när vi nått ett antal tipping points och helt okända konsekvenser för de system som tagit årmiljoner att formas. Och så kommer helt andra krafter att aktivera sig för att ”rädda vad räddas kan” av upparbetade förmögenheter, privilegier och ojämlika livsvillkor. Våldet lär eskalera i kölvattnet på alla kriser, vilket i sin tur skapar utrymme för auktoritära ledare…

Det är på riktigt
Ska vi göra något behöver vi veta hur läget är. En gång i månaden, trettio minuter, en söndag kväll kanske, när folk dammsuger, planerar veckan eller gör annat på hemmaplan borde det rimligen finnas utrymme för en genomgång av något av de nio sakområden som Johan Rockström var först med att lansera och som nu kontinuerligt uppdateras av Stockholm Resilience Centre. De planetära gränserna är inte på låtsas, de handlar inte om att vinna i Mellot eller att göra flest mål i fotboll. De är på riktigt och de är överskridna. Klimatet nämns då och då i det mediala flödet, men som framgår av bilden ovan är klimathotet bara ett av flera systemhot mot den tillvaro vi tagit för given. Inser vi vidden?

Vill vi fortsätta resan?
Ju längre vi blundar, ju längre vi struntar i att åtgärda problemen och ju längre vi envisas med att fokusera på fel saker desto svårare blir det att återställa balansen. Planeten ”klarar sig” alltid. Den kommer att justera olika processer precis som den alltid har gjort. Frågan är om vår civilisation vill fortsätta som passagerare eller om vi passivt låter oss svepas med av vår självförvållade artutrotning.

Jag hoppas på ett uppvaknande.

Länktips: Jämförande diagram kring de planetära gränserna över tid: https://www.stockholmresilience.org/research/planetary-boundaries.html

Är demokrati viktig för Åkesson?

Åkesson grillas i 30 minuter av SVT:s Camilla Kvartoft den 29 februari. Huvudsakligen om EU. Åkesson vill lämna EU, men kanske inte just nu, blir intrycket. Han tycker att EU bestämmer för mycket och att vi ska besluta mer här hemma. Gärna samtala och samverka, säger han, och nämner till och med klimatet (!) som en sådan fråga där vi behöver prata ihop oss. Men Camilla Kvartoft missar tyvärr flera av de följdfrågor som hade gett ett tydligare besked om vad SD vill.

Blir Åkesson glad eller ledsen om EU försvagas?
Putin-Ryssland vill se ett svagare EU. Det är ingen hemlighet att t.ex. LePens parti i Frankrike har fått stöd av Putin. EU har enats om att gemensamt stödja Ukraina i deras försvar av sitt oberoende land. Den intressanta frågan till Åkesson hade kunnat vara om han blir glad eller ledsen om kriget i Ukraina leder till att Putin kan diktera villkoren för en vapenvila och en senare fred. Även svenska kommuner har drabbats av ryska hackergrupper, så hotet från Ryssland är konkret. Tillåts Putin diktera villkoren för Ukraina försvagar det naturligtvis EU:s position. Hur ser Åkesson på detta mot bakgrund av att SD också vill se ett svagare EU?

Vill inte Åkesson stoppa PFAS?
Att EU inte ska bestämma så mycket, över huvudet på oss i Sverige, var ett av Åkessons budskap. Följdfrågan hade då kunnat handla om evighetskemikalien PFAS, som drabbat Ronneby nära Åkessons hemtrakter. Vill Åkesson inte att EU enas i kraven på Indien och Kina och andra länder i vilka produkter med vilket innehåll som ska få säljas på EU:s inre marknad? Om inte EU sätter ner foten kring exempelvis tusentals kemikalier kommer vi under överskådlig tid inte att slippa den importen. Varför ska inte EU bestämma och synka viktiga handelsregler som gynnar alla medlemsländer?

EU måste väl ändå vara tydliga med vad som gäller?
Åkesson lutade sig mot samtal och samverkan som lämpliga begrepp istället för lagstiftning. Att samverka och enas om en politik är ju precis vad EU gör och för tydlighetens skull landar alla detaljer i lagar, som blir entydiga och gemensamma. Här hade Kvartoft haft chansen att peka på svagheten i Åkessons resonemang. Om det inte är meningen att man antar gemensamma lagar – varför ska man då samtala och samverka? Det blir ju bara ett spel för galleriet om man ständigt säger till väljarna att ”vi håller på och pratar om hur vi ska göra med svavelutsläppen från kolkraftverken” eller ”vi vet inte om vi kommer komma överens om fiskeripolitiken i år….”

Näringslivets överstatlighet
Överstatlighet är uppenbarligen något som Åkesson inte vill ha. En fråga till Åkesson hade kunnat handla om hur han ser på näringslivet i EU? Är det mer av överstatliga storföretag han vill se, eller ser han hellre många små företag som hittar sin marknad? Det hade varit intressant att höra något om hur långt de stora aktörernas lobbyister har lyckats snärja SD för en traditionell ekonomisk politik som gynnar de stora gränsöverskridande företagen. Dvs är överstatlighet OK om det är kapitalets villkor som gäller?

Diktatur eller demokrati?
SVT hade också kunnat veva ett tidigare intervjuprogram, där Åkesson vägrade att välja mellan Putin och Biden. Det var 2022, strax innan Putin angrep Ukraina för att inta Kiev. Han hade kunnat få samma fråga igen. Nu fick han ”Trump eller Biden” och duckade ännu en gång. En följdfråga hade kunnat vara stormningen av Capitoleum 2021, där Trump-anhängare försökte hindra den demokratiska processen att utse Biden till president. ”Är demokrati viktig för Trump, tror du?” hade frågan till Åkesson kunnat vara. Med en snabb följdfråga ”Är den viktig för dig?”

Länktips: https://www.svtplay.se/video/84d45E3/30-minuter/jimmie-akesson-sd

En programidé till 30 minuter i SVT

Klimat- och miljöministern i den nuvarande regeringen satt i SVT:s 30 minuter igår och höll fast vid sitt påstående att hon har en plan och att Sverige ska klara klimatmålen. Jag kan inte påstå att hennes ”plan” för att nå målen känns övertygande. SVT skulle kunna använda ett annat format för att skapa klarhet i hur våra makthavare resonerar.

Använd det diagram som finns
SVT skulle kunna visa och förklara för tittarna att det finns en grupp forskare som ägnat sig i snart tjugo år att identifiera var gränserna går för hur mycket människan kan påverka planetens olika system utan att jämvikten går förlorad. Det finns ett antal planetära gränser, kan man förklara, som vi behöver hålla oss inom för att inte olika system ska kollapsa. Och så kan man visa den här bilden som bygger på det som Stockholm Resilience Centre (SRC) brukar visa.

Bild baserad på diagram från Stockholm Resilience Centre

Förklara varje del lite kort
Därefter kan man förklara för publiken hur forskarna sammanställt olika rapporter och på så sätt fått fram sammanvägda mätvärden om hur bra eller illa det står till. Så kan man visa den här bilden, helst steg för steg så att det blir tydligt. Kanske börja med ozon-skiktet och så gå varvet runt. Det finns, kan programledaren sammanfatta, all anledning att vara orolig. Vi har klimatet som skenar, vi har alla dessa olika överskridna gränsvärden som riskerar att drastiskt förändra planetens tillstånd. En miljon arter hotas just nu av utrotning, för att ta ett exempel.

Aktuell bild från Stockholm Resilience Centre

”Vad ställer du nu för fråga?”
I studion sitter nu miljöministern och ser samma diagram som tittarna ser. Och får frågan från reportern: ”Vilken fråga ställer du till forskarna när du två gånger om året får den här dragningen? Vad är din första fråga till forskarna på Stockholm Resilience Centre?” Och med stor sannolikhet kommer en fråga om noggrannhet, avvikelsesiffror och hur många studier som rapporteringen vilar på samt om forskarna är försiktiga som IPCC, eller radikala som andra organisationer eller om man har tolkat värdena relativt neutralt. Och programledaren var beredd på denna fråga och har gett SRC:s svar. Så programledaren kan upprepa sin fråga: ”Vad är din första fråga till forskarna?”

Det blir mer nära verkligheten
Tanken med detta upplägg är naturligtvis att flytta in de avgörande frågorna in i en kontext som blir mer verklighetsnära och tydlig för publiken. Vad vill en minister veta när forskarna uppdaterar ministern om läget? Och indirekt naturligtvis förutsätta att ministern vill bli och blir uppdaterad ett par gånger per år om hur allvarligt läget är, kanske tillsammans med GD och sakkunniga på Naturvårdsverket, så att deras kunskap vävs in i diskussionen med forskarna.
För det är väl så det går till ????? Om inte är det en skandal.

Ännu en variant – med dramatisering och rollspel
Detta upplägg borde vara intressant för tittarna. Det är svårt att veta exakt vad ministern kommer säga, men egentligen oavsett svar finns det intressanta följdfrågor. Ett ytterligare avancerat sätt att åskådliggöra det beslutsunderlag som ministern har är att dramatisera hela mötet. Ha en inspelad sekvens med några skådespelare som agerar minister och representanter på ett tänkt rapporteringsmöte. Och dramatiserad framställning där SVT pausar dramatiseringen precis innan ministern i det tänkta manuset ska ställa sin fråga till forskarna. Och i intervjun i studion fråga den ”riktiga” ministern vad hon tänker fråga och jämföra den frågan med dramatiseringens fråga. Det borde kunna bli ganska intressant TV.

Nu får tittarna själva bedöma vad som är möjligt
Genom att flytta in gränssnittet mellan verkligheten och politiken i TV-rutan blir det mycket tydligare vilka kunskaper de besitter och vilka värderingar som vägleder politikerna. På köpet blir även medborgarna / tittarna uppdaterade på samma sätt som politikerna och får en förståelse för hur lätt eller svårt det kan vara att hitta en framkomlig väg för att hantera vår tids utmaningar. Och det kanske allra viktigaste: Inte slentrianmässigt fråga politikern hur hon tolkar diagrammet utan just få veta vad är det ministern ställer för frågor till forskarna. Där blir det plötsligt mycket tydligare var ministern står, hur mycket hon känner till och vad hon har för agenda för sitt agerande.

Varsågod, SVT, ett gratis programförslag.