Cirkulär ekonomi hör hemma hos finansdepartementet

Debattartikel införd i Dalademokraten den 1 juli 2022, skriven av mig och Magnus Hedenmark för föreningen Ingenjörer för Miljön, där vi båda är aktiva: (Länk till Dalademokraten, se nedan.)

Delegationen för Cirkulär Ekonomi har på regeringens uppdrag sedan 2018 föreslagit hur Sverige kan ta till vara restströmmar, avfall och överskott ur produktionen. Idén är god. Som samhälle måste vi bli bättre på att hushålla med resurser, minska avfallsmängderna och ta tillvara restvärden i det som i dagligt tal kallas sopor. Problemet är bara att regeringen missar poängen med cirkulär ekonomi.

Överordnat behöver materialhanteringen anpassas till de planetära förutsättningarna så att vi i princip förhindrar att avfall överhuvudtaget uppstår. Dagens produkter är inte designade för ett kretsloppssystem. Designen är snarare linjär och i undantagsfall kan produkterna återbrukas eller återvinnas några varv innan de ändå slutar i en brännugn eller på deponi. Återvinningsbranschen kan inte konvertera alla kontaminerade och miljöfarliga blandningar i komplexa produktcykler. Det är naivt och okunnigt att tro detta. Många plaster, kemikalier, metaller och deras blandningar platsar helt enkelt inte i ett kretsloppssystem och bör därför snarast fasas ut.

Överkonsumtionen av prylar och material behöver samtidigt brytas genom att produkter får längre livslängd och högre kvalitet samt genom framväxten av nya affärsmodeller. Istället för att ta betalt i samband med produkters ägarskifte är det nyttjandet, tjänstefieringen, som är central. Cirkulär ekonomi är på så sätt mycket mer genomgripande än en kretsloppsanpassad produktion.

Näringslivet måste snabbt utveckla nya, attraktiva affärsmodeller istället för att bita sig fast i en återvinning som bara stödjer fortsatt ökande försäljningsvolymer istället för minskningar av jungfruliga resurser. Att sälja nyttjandet och funktionen hos produkter som tillgodoser konsumenternas reella behov har potential att rejält minska behovet av att sälja stora volymer. En fungerande cirkulär ekonomi kan därför reducera de globala växthusgasutsläppen med minst 50 procent enligt World Economic Forum, men då måste beslutsfattare börja agera.

Företagen behöver inse att det går att tjäna pengar på nya sätt. Några branscher har redan börjat visa vägen genom att erbjuda digitalisering, strömnings- och delningstjänster.

Nationalekonomen Michael Porter har uttryckt behovet av nytänkande i näringslivet. Det som är bra för företagen har inte alltid visat sig bra för samhället, men omvänt gäller däremot att det som är bra för samhället gynnar företagen. Ungefär som när Christian Felber skriver om ”Creating an economy for the common good”.

Dagens ekonomiska hierarkier leder oss helt enkelt fel. Industrin kan utveckla nya samarbetsformer, som industriell symbios och logistiksamarbeten. Tillit, öppenhet och ett långsiktigt samhällskontrakt blir viktiga för framtidens industri.

Det är bråttom att kartlägga hur den omställningen ska gå till. Då räcker det inte att fokusera på avfall och befintliga materialströmmar som regeringens delegation gör. Det är nya sätt att ta till vara, designa, förädla resurser och att fördela värden och vinster som är avgörande för framväxten av en social cirkulär ekonomi. Utrymme behöver skapas för en ny balanserad nytta för individer, företag, samhälle och framtid. Cirkulär ekonomi handlar mer om en ny hushållning och nya sätt att utveckla ekonomin än om optimerade materialflöden. Därför hör cirkulär ekonomi hemma i ett radikalt nytänkande finansdepartement, inte hos Naturvårdsverket som regeringen beslutat.

Länktips: https://www.dalademokraten.se/2022-07-01/cirkular-ekonomi-ar-sa-mycket-mer-an-storskalig-atervinning

Viable Cities och Cirkulär Ekonomi

Viable Cities är ett strategiskt innovationsprogram med fokus på omställningen till klimatneutrala och hållbara städer. Under programperioden fram till 2030 ska finansiering från Vinnova, Energimyndigheten och Formas bidra till klimatneutrala städer med ett gott liv för alla inom planetens gränser. Så står det på programmets hemsida.
23 svenska städer deltar just nu. Programkontoret är bemannat med drygt 20 kompetenta medarbetare och i styrelsen ingår Anders Wijkman och ett dussintal andra erfarna personer. Jag blev nyfiken på om Viable Cities fångat upp Cirkulär Ekonomi som ett verktyg för omställning av samhället i en hållbar riktning. Jag hittade två ”Klimatfrukostar” på hemsidan, vardera på en halvtimme, där några personer delade med sig av sin kunskap om och tankar kring Cirkulär Ekonomi. Nedan följer min sammanfattning av vad jag uppfattade att deltagarna sa och därefter följer tre kommentarer från min sida. (Länkar till klimatfrukostar, se nedan).

Viable Cities hemsida

Klimatfrukost nr 12 från maj 2021
Åsa Minoz från programkontoret ledde mötet och deltog gjorde Liv Öberg från Umeå kommun och Stina Behrens från Barkarby Science. Liv Öberg såg sin roll som koordinerande både internt och externt och betonade kunskapsdelen, beteendefrågor och att en hel del arbete handlar om att få stadsdelar att ta upp dellösningar. Hon nämnde att en galleria funderade på att ställa om till att fokusera mer på återbruk och cirkulära erbjudanden. (I skrivande stund i juni 2022 tycks planerna inte ha realiserats). Umeå kommun är även partner till Ellen MacArthur Foundation, som ju sedan länge har främjat idéerna kring en cirkulär ekonomi.

En ny stadsdel i Barkarby
Stina Behrens berättade om hur det byggs en ny stadsdel i Barkarby och hur hon gärna vill att befintliga resurser ska användas bättre, inte minst lokaler. Mer av samarbete ger högre livskvalitet. En resurskarta såg hon också som ett bra hjälpmedel, liksom att tydligare involvera kunden i processen.

New European Bauhaus vill kombinera olika synsätt
Åsa Minoz nämnde också New European Bauhaus som ett spännande initiativ från EU-kommissionen. Därifrån hade hon fångat upp budskapet om att den nya ekonomin måste vara attraktiv och närmast oemotståndlig. Det är bara att hålla med. Framtiden måste vara och te sig lockande och bättre för att människor ska välja bort de gamla, ohållbara, lösningarna.

Klimatfrukost nr 21 från mars 2022
Åsa Minoz från programkontoret hade denna gång bjudit in Henric Barkman från Karlstad kommun, Elin Larsson från programmet RE:Source samt Viable Cities vice ordförande Anders Wijkman. Henric Barkman betonade att det är mycket ekonomi i Cirkulär Ekonomi och utvecklade en hel del tankar kring fördelarna med delningsekonomi och att göra mer med mindre resurser. Han nämnde också sitt arbete med Swinga, en app som underlättar för grannar att låna prylar av varandra.

Det är för billigt och enkelt att göra fel
Elin Larsson lyfte grundfrågan hur mänskliga behov kan uppfyllas utan att nödvändigtvis producera nytt, dvs att vi blir bättre på använda det som redan finns. Hon nämnde även att många internationella företag talar om cirkularitet, men att alltför lite händer. Det är alltför enkelt och billigt både för producent och konsument att ta dåliga beslut, menade hon.

Nyttjandet måste bli mer intressant än ägandet
Anders Wijkman inledde med att säga att begreppet Cirkulär Ekonomi kan te sig vilseledande. Det finns inget som är helt cirkulärt, det behövs reparation, underhåll och tid för detta. Förväntningarna kan bli orealistiska, som han uttryckte det, och hänvisade till Walter Stahel, som skrivit om detta. Trots att vi överutnyttjar planetens resurser lever halva befolkningen på jorden i fattigdom. Affärsmodellerna måste göras om och nyttjandet bli mer intressant än ägandet. Lagstiftningen underlättar heller inte för värdekedjor och överföring av resurser på ett hushållande sätt. Det är en systemfråga, betonade Anders Wijkman och illustrerade med hur dålig resursanvändning det är att så mycket bilar produceras för att stå stilla 95 procent av tiden. Vi måste börja med de stora flödena och reducera material- och energiåtgång och ta vara på erfarenheter som redan finns.

Min kommentar 1 – det cirkulära
Jag tycker att Viable Cities borde lyssna mer på sin andre vice ordförande, Anders Wijkman, och borra i innebörden och betydelsen av det som kallas Cirkulär Ekonomi. Den gängse definitionen har mer eller mindre landat i en slags optimerad materialflödeshantering kryddad med lite behjärtansvärd second-hand-verksamhet eller delningsekonomi. Men delning ger oss inga pensioner. Så länge ingen tydlig gräns dras mellan vad som behöver vara skattepliktigt och inte, så kommer den idéburna delen av Cirkulär Ekonomi att ses som ett marginellt och närmast gulligt alibi för att fortsätta business as usual.

Min kommentar 2 – lagstiftningen måste främja omställningen
Det klokaste som jag fångade upp från de två frukostarna var nog ändå detta med attraktivitet och oemotståndlighet. Framtiden måste locka. Spotify vann kunder på att vara ”bättre” för kunden än att stapla CD-skivor i en hög. Och som jag skrivit förut – det intressanta och radikala greppet vore att testa försäljningsförbud för vissa produkter. Där ägandet kvarstår hos tillverkaren, som får tjäna pengar på nyttjandet av produkten, men där tillverkaren inte får sälja ansvaret för hur produkten ska tas om hand efter användning. När detta fungerar kan tillverkaren tjäna pengar på nyttjandet och på att hålla hög kvalitet, hög tillförlitlighet, god service och stor flexibilitet, något som kunderna ibland betalar extra för. De nya affärsmodellerna behöver stöttas med progressiv lagstiftning så att utvecklingen börjar ta fart i rätt riktning.

Min kommentar 3 – systemnivå
Är det tillåtet att vara kritisk till hela upplägget? Den verkliga förändringskraften kommer när hundratusentals människor involveras och deras förslag och röster blir hörda. Klimatförändringarna tickar på, inte minst ungdomar är oroade och Greta Thunberg talar om vuxenvärldens ”bla, bla, bla…” . Det behövs kritiska röster som kan ifrågasätta och det behövs konstruktiva opponenter i programvärlden. Det behövs något som gör att projekten faktiskt gör mätbar, konkret skillnad som får medialt genomslag och att tidsfaktorn blir tydligare, eftersom det är bråttom.

Länktips:

Klimatfrukost i maj 2021: https://www.viablecities.se/kalender/klimatfrukost-12 

Klimatfrukost i mars 2022: https://www.viablecities.se/kalender/klimatfrukost21

Länk om New European Bauhaus: https://www.energimyndigheten.se/klimat–miljo/hallbara-och-smarta-stader/new-european-bauhaus/

Swinga – en app för delning: https://swinga.coop

Avfallsmängderna ökar och återvinningen minskar enligt Aktuell Hållbarhet:https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/avfall/avfallsmangderna-fortsatter-att-oka-atervinningen-minskar/

Cirkulär ekonomi: Nu blir mjölkkartongerna väggar!

Innovatum i Trollhättan ordnade ett webbinarium den 2 juni, som lyfte fram flera intressanta företag i byggbranschen. De har alla var och en på sitt sätt viktiga bidrag till ett mer hållbart byggande. Ett av företagen stack ut med sin cirkulära modell att använda mjölkförpackningar som råvara till byggskivor. Hässleholmsbaserade Recoma har en byggskiva som ser mycket lovande ut. ( Länkar till dem och till de övriga företagen, se nedan).

Äntligen kommer mjölförpackningarna till användning
Recomas tillverkningsprocess i tre-fyra steg presenterades på ett föredömligt enkelt sätt på den bild som syns här nedan. Både förpackningarnas papp och plastmaterial mals först ner till en lagom storlek. Plasten fungerar som lim i de blivande skivorna och det behövs inget vatten för att få skivorna att hålla ihop. Lösningen syns i steg två i processbilden, där flagorna från de nermalda förpackningarna pressas ihop under högt tryck.

Recomas tillverkningsprocess

Lite fakta om skivorna
Skivorna kapas till i standardformat 2500 x 1200 mm och levereras på pall. Och skivorna har egenskaper som bör intressera byggbranschen: de tål fukt och mögel bättre än andra skivor. Fukt- och mögel är ju i dagens pressade (!) byggindustri ett återkommande problem. Skivorna är starka och formfasta vid olika temperaturer. I en skiva kan man hänga upp något som väger 65 kg med en skruv. Farfars gamla ur hänger med andra ord säkert i skivan.

Och lite mer fakta
Ytterligare fördelar är att skivorna isolerar bra mot både värme och ljud. Och den som vill ha andra längder än 2500 mm kan få det – det är bara att tala med företaget. Brandklassningen är D, precis som trä och tjockleken är 10 mm med en vikt av 9,5 kg per kvadratmeter. Om man värmer försiktigt med värmepistol kan skivorna även böjas en aning.

Cirkulär produkt
Det viktigaste är kanske ändå att skivorna till 100 procent består av redan använda livsmedelsförpackningar och att skivorna i ett senare skede går utmärkt att återvinna. Spillet från produktionen går t.ex. direkt tillbaka in i produktion, fick vi höra på webbinariet.

Det gäller 100 000 ton kartonger som ska hitta sitt kretslopp
Det man önskar nu är att den här skivan blir standard så att det 100 000 ton kartonger som idag mest går till förbränning istället kommer till ny användning. Föreskrivande led behöver ange att skivan ska ingå vid byggen. På så sätt skapas en fungerande cirkulär marknad för våra stora mängder förpackningar, så att vi slipper se mjölkkartonger som engångsartiklar. Väg gärna en tom mjölkförpackning och räkna fram antalet förpackningar som ingår i 100 000 ton. Inse potentialen.

Länkar till företagen:
Recoma med byggskivor från mjölkförpackningar http:recoma.se

Wood tube med mellanväggsreglar av papp istället för stål: http://www.woodtube.se

Elektroskutt med smarta monteringsdetaljer för elrör:
https://www.elektroskutt.se

Klara Byggsystem med alternativa husgrunder i trä, prefab istället för platsgjuten betong: https://klarabyggsystem.se

Cirkulär ekonomi: Industrin börjar byta affärsmodell

60 000 kubikmeter industrioljor destrueras varje år i Sverige. Eller 60 miljoner liter om man så vill. Och lika mycket i fordonsbranschen. Tänk om det gick att rena alla denna olja så att den inte behövde eldas upp? Och tänk om rening av industrioljor skulle kunna göras lönsam för både leverantör och industrin? Så skulle vi minska slitaget på rörliga delar i våra maskiner, vi skulle få glesare underhåll, mindre driftsstörningar och maskiner som höll längre. Det vore något.

Oljerening på nano-nivå
Precis detta har hänt. SKF har ett samarbete med företaget Rocco Oil Sweden i Ånge – varför händer allt intressant i Norrland just nu …. – där man erbjuder uppgradering och rening av industrioljor så att oljan faktiskt blir renare än den köpta originalprodukten. Man filtrerar bort oönskade partiklar på nano-nivå och oljan som kullager och maskiner använder optimeras på så sätt på ett unikt sätt.

Driftssäkerhet och livslängd hänger ihop och ger lägre CO2-utsläpp
Jag hittar den här lösningen på Underhållsmässan i Göteborg. Drygt hundratalet utställare känner sig underhållande (!) och visar upp sina exempel på hur de på bästa sätt tar hand om de maskiner och apparater som är i drift. Om vi sköter underhållet förlängs livslängden på systemen vilket leder till en bättre ekonomi på både företags- och samhällsnivå. Kvalitet kanske kostar lite, men går att räkna hem i färre driftsstopp och större tillförlitlighet. Dessutom sparar det CO2 när vi slipper producera maskiner alltför ofta, maskiner som skulle kunna vara i drift under längre tid.

FB Kedjor lanserade Ecosaving på mässan
Ett annan företag som väcker min nyfikenhet är FB Kedjor AB. Mässan är release-tillfälle för deras nya koncept ”Ecosaving”, som innebär att man erbjuder kunden högre kvalitet i ståldetaljer och tydligt visar hur denna kvalitetshöjning innebär kostnadsbesparingar för industrikunderna. Och på köpet ger lägre klimatpåverkan. Företagets representant bekräftar också att diskussioner förs om att FB Kedjor ska behålla ägarskapet över de detaljer som används hos slutkunden, dvs att affärsmodellen kan komma att ändras så att leverantören och användaren blir mer av partners, som delar fördelar, vinster och ansvar. Och jag talade naturligtvis med fler företag på mässan som på liknande sätt hade idéer kring nya koncept.

Kvalitet, livslängd, ekonomi = hållbara samarbeten
Tjänstefiering av produkter är på gång, vilket glädjer mig, som följt den frågan under antal år. Baksidan är naturligtvis det ömsesidiga beroende uppgörelsen innebär. Samtidigt skapas incitament för alla inblandade att förlänga livslängden på maskinparker och system, vilket minskar investeringsbehoven och därmed intresserar ekonomer, som ju gärna ser en optimal hushållning med de resurser företaget genererar. Steg för steg tycks industrin inse att detta är en viktig väg framåt, att säkerställa driften och att förändra ansvarsgränserna för leverantör och nyttjare så att båda parter vinner på att de produkter som används är av högsta kvalitet. Vi kommer troligen få se nya typer av samarbetsavtal i kölvattnet på dessa exempel.

Business-to-business (B2B) går före
Det är B2B-branschen som har lättare att förändra synen på ägandet än de företag som säljer till konsument (B2C). Företag emellan är man mer van att ingå affärsavtal, skriva kontrakt och skaka hand kring samarbeten. Det som ligger nära till hands är att centrala organisationer som HSB och Riksbyggen börjar göra denna typ av överenskommelser för sina medlemmar i olika bostadsrättsföreningar. Där är avtalsskrivande också vardag. Om fastighetsnära teknik inte behöver bytas lika ofta som sker vinner alla berörda på det.

Leverantörer borde gilla detta, liksom kommunala bolag
Även leverantörerna, som kan räkna på längre kundrelationer och via driftsavtal, digital övervakning och kvalitetssystem kan säkerställa minimalt med överraskningar. Rimligen behöver även kommuner se över hur man handlar upp teknik till kommunala hyresfastigheter. Det finns mycket att vinna på att höja nivån på flera system och att skapa trygghet och bekvämlighet för hyresgäster när det gäller fastighetsnära system exempelvis inom VVS, hissar, tillgänglighetssystem och belysning.

Nya sätt att tjäna pengar och fördela vinsten
Cirkulär ekonomi utvecklas på olika sätt i olika branscher, men gemensamt för alla varianter är att de leder till mindre resursslöseri, mindre klimatavtryck och en sundare ekonomi. Underhållsmässans exempel visar att utvecklingen är på gång. Tricket är nämligen att behålla en viss samhällsekonomi, BNP om du vill, samtidigt som vi bromsar materialflöden och energislöseriet. Då behövs nya affärsmodeller, nya sätt att tjäna pengar och nya sätt att fördela vinsten.

Länktips:

Underhållsmässan https://underhall.se/

Rocco Oil Sweden AB https://roccosweden.se/

FB Kedjor AB https://www.fb-kedjor.se/

Cirkulär ekonomi: Restströmmar av trä blir nya möbler

Restströmmar blir till nya träprodukter. Det var rubriken på ett seminarium den 24 maj arrangerat på Assar Industrial Innovation Arena Skövde. Under sedvanligt inspirerande seminarieledning från Karin Stenlund från Fyrbodals kommunalförbund fick vi på webben och deltagarna på plats möta företag, presentatörer och inspiratörer, som var och en på sitt sätt visade att möbelbranschen håller på att greppa cirkulariteten. Det är inte lätt, naturligtvis, att utveckla och tillverka produkter som kan sägas ingå i en cirkulär ekonomi. Men genom att koppla ihop designers med tillverkande industrier i Testbädd Steneby kunde man visa upp ett stort antal intressanta lösningar.

Det är i Dalsland det händer
En av de designers som varit involverade i processen, Sara Torsson Szyber, berättade att man nu har beviljats 7,6 miljoner till ett utvecklingsprojekt i flera olika arbetspaket. Nyckeln till fortsättningen tycks ligga i att förstärka produkters och materialens värde genom innovativa designprocesser. När olika kompetenser möts uppstår en dynamik, som ger förutsättningar för nya lösningar och innovativa koncept.

Standardiseringsarbetet avgörande för Europa
Standardisering är viktigt för exportmarknader. EU-kommissionen kom i mars 2022 med ett lagförslag som kan komma att bli lag. Regelverket som är på förslag är tydligt. En tillverkare måste kunna bevisa att produkten är möjlig att återcirkulera. Det blir i praktiken ett slags produktpass som kommer att avgöra om en produkt får säljas eller ej. Det pågår även ett par standardiseringsprocesser enligt ISO, där IKEA har en ledande roll, berättade Tayfun Avdan, som leder arbetet med standarder inom IKEA och även deltar i det europeiska utvecklingsarbetet. Han nämnde även EPR som viktigt, där EPR står för Extended Producer Responsibility, ett slags utvidgat ansvar enligt principen om att den som smutsar ner ska betala – polluter pays principle.

IKEA går före
IKEA som organisation hävdar att man siktar på att vara cirkulära till 2030, vilket måste anses mycket ambitiöst. Uppenbarligen har man långt gångna idéer att utveckla kundrelationen och hur man bjuder in kunden att reparera och vårda sina möbler. Exakt hur affärsmodellerna ska se ut fick vi inte veta så mycket om, men spännande är det. Troligen har ledningen för IKEA insett att den nuvarande volymen och användningen av råvaror inte är hållbar och att det därför man nu siktar på cirkularitet. Man har också en nyöppnad butik i Re-Tuna i Eskilstuna, som ett led i arbetet.

Skanska + Swedese = sant
Ett annat slags innovativt arbete beskrevs av Skanska och möbelföretaget Swedese. Skanska har letat efter sätt att ta tillvara virkesspill vid byggen och Swedese såg en affärsmöjlighet i att skapa möbler ur relativt storskaligt spill. Swedese tar hand om virket, avlägsnar skruv, torkar virket och gör det användbart. Stoppning till den pall man gjort kommer från nerklippta fårullsbitar. Skanska såg mycket positivt på möjligheten att de stora mängderna byggvirkesspill kom till användning. Swedese uppskattade att mängden spillvirke handlade om material på 100 lastpallar från ett projekt, så att volymen inte blev för liten.

Ett företag som hittat sin nisch
Från Oslo kom nästa föreläsare, Olav Engelstad, från företaget ReWo. Det är ett relativt nystartat företag, som tar till vara innovativa designidéer baserat på tillgängliga restströmmar av trä. Det blir mycket och användbart virke över på byggen, som kan bli andra produkter. Ofta har detaljerna mycket hög kvalitet i form av kvistfri ek eller furu. Det var ett inspirerande inspel från Olav. Min gissning är att hans företag kommer att gå bra.

14 bitar blev en pall
Martin Johansson från Stolab, var nästa talare. På ett intresseväckande sätt berättade han historien om en pall som består av 14 sammanlimmade bitar från spillet från tillverkningen av sju stolar. ”Materialet definierar oss”, sa Martin och man förstod att han tänkte möbler varje vaken timme. Den designer som väckte idén hos Stolab, Marie-Louise Hellgren, fick också berätta hur hon hittade Stolab. ”Kvalitet i materialet är min nyckel” sa hon. Gemensamt för de båda är att de ägnade råvaran stor omtanke. I deras värld är spillbitarna råvara.

Dating-sajt för material?
Tomas Ekström med företaget ”On Solid Ground” var nästa talare. Han hade en mer principiell inställning till hela frågan. ”Vi är gjorda för att växa, både utåt och inåt”, sa Tomas och satte in frågan i ett globalt utvecklingsperspektiv. Att minimera avfall och att ändra konsumtionsmönster ansåg Tomas viktigt och föreslog en slags ”dating-sajt” för material. Kunder vet heller inte alltid vilka behov man har. Lagstiftningen blir ofta trubbig och leasinguppläggen blir sällan bra ur hållbarhetsperspektiv, menade Tomas. Det är ju finansbolag som tar hem betalningen ur leasinguppläggen och därmed anonymiseras kundrelationen.

Råvara snarare än restprodukt
Sara Torsson Szyber återkom och knöt ihop säcken. Hon vill hellre tala om råvara än rest. Hon pekade också på hur stora mängder korslimmat trä som finns att tillgå och nämnde även Spantex, som ett spännande material i pappersliknande format som kan användas till olika designändamål.

Kvalitet hänger ihop med lång livslängd och hållbarhet
Mina reflexioner i korthet:
Det går inte att tänka bort kvalitetsmöbler, Carl Malmsten och alla auktionsfirmor som ständigt har antika möbler till salu. Möbler kan vara av hög kvalitet och behålla sitt värde över tid. Svårigheten för möbelbranschen är naturligtvis att hitta nya finansierings- och marknadsmodeller som ger tillräckliga marginaler för verksamheten även om flödena minskar, livslängden ökar och kunderna i högre grad vårdar och förlänger livet på sina produkter. Men ska någon bransch gå före är det väl möbelbranschen.

När byter någon tillverkare från försäljning till abonnemangsupplägg?
Ännu så länge har jag inte stött på något företag som aktivt propagerar för att byta från försäljning till abonnemangsmodeller. Tanken borde ändå finnas. Konsumenterna betalar en månadsavgift för mobiltelefonen och då ingår telefonen och ett abonnemang. Nyttjandet står i fokus. Det borde kunna gå att få konsumenter att abonnera på möblemang och vilja ha en flexibilitet i exakt hur många sittplatser etc man vill ha, framför allt om man flyttar och byter bostad borde det vara intressant. Tids nog kommer det. Och en av fördelarna blir att det blir extremt tydligt vem som ansvarar för produkten: tillverkaren.

Cirkulär ekonomi: Byggbranschen börjar ta ansvar

Cirkulär ekonomi (CE) innehåller hävstångseffekter för en systemförändring. Inte för att CE gör att vi blir bättre på att sortera och hantera materialflöden. Inte för att storskaliga återvinningssystem blir mer effektiva än små. Och heller inte för att återvinningsindustrin ser en egen tillväxtmöjlighet i Cirkulär Ekonomi eller för att kommunerna ser ett sätt att bli kvitt det giftiga avloppsslammet från reningsverken genom att hävda att det är ett exempel på cirkularitet om slammet sprids på jordbrukmark…

Från ägande till nyttjande
Det intressanta är hur ett nytt sätt att värdera resurser kan leda till ett annat sätt att fördela ansvar och vinst samtidigt som CE hjälper till att bromsa in användningen av råvaror, transporter, energi och de kortsiktiga system vi tillåtit bli alltför dominerande. Jag har i tidigare inlägg pekat på möjligheten att förändra lagstiftningen så att tillverkaren inte får sälja sin produkt. Vitsen med en sådan idé är att ansvaret för produkten ligger kvar hos tillverkaren. Nyttjandet blir därmed det som ger intäkter och på köpet blir det intressant för tillverkaren att säkerställa lång livslängd på produkterna, eftersom det gör att intäkterna per investerad krona kan öka, när kvalitet blir lönsamt.

Nygamla metoder i byggandet
Byggbranschen har varit bortskämd med att rivning, reparation och ombyggnad har kunnat ske med noll och inget ansvar för det material man avlägsnat. En femtedel av Sveriges CO-2-utsläpp sägs kunna relateras till byggbranschen så här finns ur klimataspekter goda skäl att göra vad man kan. Både i Göteborg och i Malmö har initiativ tagits till projekt som fokuserar på återvinning av byggmaterial. Avgörande är naturligtvis att det som demonteras av t.ex. fönster, kakel, VA- och VVS-utrustning också hittar en ny användning där kunden är nöjd med utseende och prestanda. Den verkliga cirkulära ekonomin måste hitta sätt att uppgradera och värdera redan använda produkter på ett sätt som både ger vinst åt det företag som investerar i uppgraderingen och åt slutkunden. Nya metoder för att bygga och riva kommer att behöva se dagens ljus. Eller gamla. Tegelväggar är t.ex. enklare att återbruka än gipsväggar.

Lokal Färdplan Malmö 2030 – intressant grepp
Fram till år 2021 fanns projektet Återbruk Väst i Göteborg, ett projekt som samlade ett drygt dussin företag och verksamheter för att hitta gemensamma sätt att värdera klimatnytta. (Se även kommentar nedan). I Malmö finns initiativet LFM30, som står för Lokal Färdplan Malmö 2030 och som involverar 150 företag och verksamheter. I Malmö har man tagit ett tydligt grepp om frågan och utvecklar och testar beräkningsverktyg under resans gång, verktyg som också kommer till användning i andra byggprojekt. Se klippet i länklistan nedan.

När tillverkaren är ansvarig ökar livslängden  
Det är viktigt att både kommun och näringsliv inser sina respektive roller i omställningen. En viktig drivkraft är att det offentliga, stat, region, kommun och myndigheter, går före och via upphandling föreskriver att en viss del av ett bygge måste bestå av återvunnet och återbrukat material och produkter. Branschen behöver utvecklas och stödjas av proaktiva kunder för att växa. Och vår lagstiftare behöver se vilka produkter som skulle kunna ingå i en första våg av produkter som inte får säljas och därmed bana väg för nya sätt att ta betalt i syfte att förlänga livslängd och tydliggöra ansvaret för produktens ”end-of-life”, som måste ligga hos tillverkaren.

( I en kommentar ang Återbruk Väst från BRG:s vice VD Eva-Lena Albihn påpekar hon att projektet nu har samlat cirka 45 intresserade företag och verksamheter, som vill fortsätta arbetet på påbörjades i Återbruk Väst. Det är naturligtvis glädjande. )

Länktips: Återbruk Väst https://www.businessregiongoteborg.se/innovation-samverkan/hallbar-utveckling-i-samverkan/gothenburg-climate-partnership/aterbruk-vast

Malmö och initiativet LFM30: https://lfm30.se/

Malmö: Metod för klimatbudget i LFM30 klipp: https://www.youtube.com/watch?v=U-M-Gyb0fIc

Malmö: https://hallbartsamhallsbyggande.se/sa-hojer-varvsstaden-ribban-for-mojligheterna-med-aterbruk/

En nytta med cirkulär ekonomi

En stor skillnad när Cirkulär Ekonomi (CE) får genomslag blir att ekonomin förändrar ägandet och hur vi ser på ägandet. I dagens ekonomiska system är fakturering i stor utsträckning kopplad till ett byte av ägare. Köparen görs ansvarig för föremålets drift, skötsel, förvaring, försäkring och så småningom destruktion eller återvinning. Försäljningen av en produkt innebär idag oftast att ansvaret för produktens fortsatta öde flyttas från säljare till köpare. I en utvecklad CE är den typen av affärsuppgörelser mer undantag än regel.

Vi behöver trygghet i den nya ekonomin
Leasing, uthyrning och liknande finns förvisso även idag, men är sällan huvudalternativet. Det behöver utvecklas stödsystem och avtalsmallar som skapar trygghet för båda parter i den cirkulära ekonomin. Det är förvånande att inte försäkrings- och advokatbranscherna är mer på hugget och ser till att underlätta för aktörer att känna sig bekväma i en ny ekonomisk verklighet. När vi använder produkter snarare än äger dem ställs andra krav på tillförlitlighet och tydlighet vad som ska hända när något krånglar. För allt går sönder och då är det viktigt att i förväg ha koll på vad som ska hända, vem som ansvarar för vad osv.

Viktigt att i förväg veta vad som gäller
Det handlar, som jag ser det, om ett helt nytt affärsområde, där den tredje parten, t.ex. försäkringsbolaget, hjälper de båda parterna att förstå vilka risker de tar och hur de förväntas agera när något inte fungerar som det är tänkt. Avtalet kan handla om hur snabbt en ersättningslösning ska finnas på plats, om det ska finnas en nåbar 24/7-service eller vad som menas med ”normalt slitage” av en maskin som används. Viss utrustning är kanske knuten till andra funktioner och måste kunna fungera i alla situationer. Då kan en ersättningsprodukt ingå, färdig att användas under vissa omständigheter. Eller så kan nyttjaren vänta en ”evighet” på att få sin hyrda apparat fixad. Och alla varianter däremellan. Det behövs överenskommelser i förväg så att alla parter är trygga och nöjda med uppgörelsen. Uthyraren kan behöva försäkra sig om att nyttjaren har utbildning att hantera produkten, nyttjaren behöver bedöma risken för kostsamma avbrott och alla andra tänkbara randvillkor som kan finnas.

(Bild från Pixabay.com)

Kvalitet leder till ökad livslängd, flödesminskning, mindre volymer, och minskat energibehov
En stor vinst med att ”tjänstifiera” försäljning är att det blir intressant för båda parter att produkten håller hög kvalitet. En annan fördel är att tillverkaren får incitament att sträva efter en lång livslängd på produkten eftersom det möjliggör intäkter över längre tid ur samma investering. En tredje fördel ur samhällsekonomiskt perspektiv är att flödet av produkter bromsas in och mängden ”sopor” minskar. När produkter hålls vid liv behöver inte lika många fraktfartyg skeppa lika många containrar med produkter osv.

Fokus på närtransporterna – the last mile
En annan konsekvens av CE är att det blir intressant att optimera förvaring och skötsel av produkter som inte befinner sig hos nyttjaren. Detta i sin tur ställer krav på rimliga transportavstånd och aktörer som fyller behoven av leveranser och hämtningar, reparationer och service. I urban miljö kan man hoppas att denna servicemarknad får möjlighet att utvecklas och fungera med moderna eldrivna fraktcyklar som standardfordon. Bottenvåningar i bostadshus kan komma att bli attraktiva ytor för allehanda serviceföretag, som specialiserar sig på att hålla igång produkter. Arkitekter och planerare behöver även fundera över lagringsytor, så att vi får rimliga avstånd till upphämtningsplatser och lager. Vissa mobila lager är också tänkbara. Likaväl som sopbilarna åker runt idag, skulle mobila lager för hushållsapparater, symaskiner, säsongsutrustning etc kunna ha fasta turer. Det gäller att individens bekvämlighet, företagets kostnadsjakt och samhällets överordnade nytta balanseras på ett genomtänkt sätt.

Det kan bli riktigt bra, Men då måste alla parter bjuda till och se den överordnade nyttan med en verklig cirkulär ekonomi.

Om att tjäna pengar på fel sätt och att räkna i tid

Ekonomibyrån i SVT tog upp problemet med skuldsättning i det senaste avsnittet. Människor konsumerar för mer pengar än de egentligen har råd med, tar snabba lån och skjuter sedan på betalningen. I vissa fall går kraven till inkasso och leder till ekonomisk katastrof. Lyxfällan är ett TV-program som försöker rätta till tillvaron för några drabbade. I Ekonomibyrån fick bl.a. Klarnas VD och grundare, liksom Finansinspektionens GD komma till tals. En fråga hängde kvar i luften för mig efter programmet. Får man ta dåliga beslut? Eller var går gränsen för ansvaret för de egna besluten?

Det är inte OK att tjäna pengar på andras olycka
Situationen påminner om drogberoende, återkommande missbruk av alkohol, rökning och annat som människor väljer att ägna sig åt. Är det OK att – ofta unga människor – försätter sig i en situation de inte klarar att ta sig ur? Och är det OK att delar av näringslivet exploaterar vinstmöjligheterna ur det felaktiga beteendet? Är det OK att tjäna pengar på andras olycka? Vi behöver ett näringsliv som inte suboptimerar den egna vinsten.

Virtuella pengar är lättare att spendera
Det har blivit väldigt lätt att låna pengar. Folk luras in i skuldfällor och beroenden t.o.m. på nätterna. En komponent i detta är naturligtvis att pengar idag är virtuella siffror på en display. Extremt långt bort från sparbössor, portmonnäer och sedelbuntar, som i alla fall skulle hanteras fysiskt. Tillgängligheten och denna abstrakta form av betalmedel ökar naturligtvis risken för överkonsumtion. Men det är inte hela bilden.

Översätt kostnad i tid
Ett sätt att tänka skulle vara att varje belopp, åtminstone över säg 1000 kr, skulle behöva beskrivas i ett omräkningstal för hur lång tid köparen behöver arbeta för att tjäna in den peng det gäller. För vi behöver närma oss ekonomin från ett annat håll om vi ska lyckas vända utvecklingen. Vi måste börja översätta pengar till tid. För att återfå känslan av verklighet.

Synliggör arbetet, dvs tiden
Särskilt när vi närmar oss den cirkulära ekonomin måste vi börja tänka i tid. Hur lång tid har någon lagt på att göra i ordning denna produkt? Vilken tid har någon investerat i att se till att jag har tillgång till en viss funktion just när jag behöver den? När vi börjar räkna arbete i tid och inte i pengar uppstår en demokratisering av arbetet. Rengöringen av den hyrda gräsklipparen, lagningen av punkteringen på cykeln, transporten av den inhyrda gästsängen…. hur lång tid tar de? Är värdet rimligt?

Är kostnaden rimlig? Vems tid är det jag köper?
En hel del tjänster är redan prissatta på ett sådant sätt. Tandläkaren tar betalt per timme. Parkeringsplatsen kostar per minut. Scenshowen kostar x kronor för y timmar. När vi mer och mer räknar kostnader i tid blir vi också bättre på att se rimligheter och orimligheter i prissättning. Kan jag själv åstadkomma samma sak på denna tid? Betalar jag för kompetens? Hur ser alternativkostnaden ut om jag själv försöker lösa uppgiften? Vad är det jag betalar för? Är hämtmaten tidsbesparande? Vems tid är det jag köper?

Tid är det enda vi har
Det vore intressant om alla kvitton också redovisade en timkostnad. För att vi skulle träna oss i att räkna om värden i tid. För tid är det enda vi har. Än så länge.

Cirkulär ekonomi: Delegationens konferens 30 nov – med kommentarer

Den 30 november ägde en webbkonferens anordnad av Delegationen för Cirkulär Ekonomi rum. (Se även nedan en länk till tidigare bloggtext om sådant jag spontant saknade under eventet). Delegationen hade samlat ett dussintal expertgrupper från olika branscher och organisationer som alla bidrog till ett fullspäckat innehåll. Delegationen ska rapportera till regeringen den 1 februari 2022 och konferensen var ett led i det arbetet. Här ett försök till urval och sammanfattning av vad som sades, samt inom parentes mina kommentarer. Detta inlägg är längre än normalt för att få plats med det viktigaste av vad som framkom under cirka 5 timmars konferens.

Inledning av Delegationens ordförande
Ordförande Åsa Domeij inledde med en redogörelse för Delegationens uppdrag, som mycket handlar om att ge regeringen underlag för beslut och handlingsplaner, att identifiera hinder och motverkande styrmedel och att underlätta samverkan mellan initiativ på området. Man har själva valt att prioritera fem områden: plast, design, upphandling, bioekonomi och normförändring. Man betonar gärna styrmedel, som staten kan använda för att underlätta framväxten av Cirkulär Ekonomi (CE). (Därmed blir förslagen lätt ett uttryck för ett top-down-perspektiv, menar jag, medan mycket av innovationskraften i CE kommer att spira ur ett entreprenöriellt initiativtagande, ett slags bottom-up. Kanske är Delegationens Kickstart-projekt ett uttryck för att insikten om svårigheten för myndighetssfären att stå för förändring när statens grunduppdrag är en rättvis, trygg förvaltning och allas lika behandling, min anm).

Systemnivån är avgörande
Peter Stigson från RISE inledde. Han representerade systemperspektivet och berörde språkbruk och definitioner av vad som är återvinningsbart som ett bekymmer och resursägandet som en utmaning. (Men han tog inte upp den övergripande definitionsfrågan för CE. Han tog heller inte upp ägandet som sådant, som ju kraftigt förändras i en tjänstefierad ekonomi. Framför allt nämnde han inte hur förskjutningen av ägandet till att kvarstå hos tillverkaren snabbt förändrar hur alla aktörer behöver se på livslängdsfrågor, kvalitetsfrågor och flerårig garanti, liksom hur affärsmodellerna leder till en förändrad likviditet hos företagen och därmed hur bankerna behöver bli bättre på att värdera företagens prognoser och budgetar. Intäkter per månad är kortsiktigt till nackdel för företag som brukar sälja produkter, men ger på sikt stabilare prognoser över intäktsflödena, min anm).

Kommentarer till en bra översiktsbild på systemnivå
På en ppt-bild (se nedan) visade Stigson hur expertgruppen mejslat ut ett antal faktorer, som har betydelse för systemeffekterna av CE, en bild med rubriken Syfte och fokus. Här nämns ett antal viktiga perspektiv, som absolut har med CE att göra på en systemnivå, och som behöver hitta ansvariga och medverkande aktörer både på den operativa, entreprenöriella nivån och på en systemnivå för att inte ramla mellan stolarna. Staten – Delegationen – behöver precisera rollfördelningen kring dessa delar. Transporter, mätning, spårbarhet och kvalitetsfokus hör till de kritiska faktorerna för att CE ska utvecklas optimalt och i rätt tid.

Ur Peter Stigsons presentation

Internationalisering – men ha inte för bråttom!
Raul Carlsson, likaså verksam på RISE, var därnäst att presentera expertgruppen för Internationell harmonisering. En fråga Carlsson ställde var: Vilken information behöver nästa aktör i värdekedjan för att ta rätt beslut om en produkt? Gruppen lyfte också behovet av gemensamma definitioner och begrepp och tog upp behovet av nya avfallsklassningar som ett exempel. Idag är det inte tillåtet att exportera ”avfall” som egentligen är en resurs för någon annan. Behovet av en internationell standardisering av ”cirkulär potential” för ett material nämndes också, liksom behovet av system för spårbarhet och produktpass. Testbäddar var också något som efterlystes, liksom tvärsektoriella kontakter. (En reflexion från min sida är att det kan vara värdefullt att inte landa i standardiseringar för tidigt. Det är många okända parametrar i omställningen till en cirkulär, transparent samverkansekonomi och det finns befintliga aktörer som har ett egenintresse i att behålla marknadsandelar och inte släppa in nya aktörer, medan detta just ur samhällsperspektiv kan vara det optimala. Inte minst för att invänta och se var de nya mervärdena i det cirkulära flödet uppstår och hur och av vem de ska kapitaliseras och beskattas, min anm).

Normskiftesgruppen – kanske leta efter andra drivkrafter?
Lina K Wiles, från Elis Textil Service (f.d. Berendsen) kom därefter och representerade Normskiftesgruppen. Dagens konsumtion är hårt knuten till de varor som erbjuds. Var sker normförskjutningen? Lina K Wiles lanserade tanken att det sker i nätverken och i mellanrummen mellan strukturerna. Nära hälften av samhällets klimatpåverkan uppstår som en konsekvens av materialflödena, visade hon. Och klimatfrågan är starkt kopplad till hur vi kan frikoppla ekonomin från resursanvändningen genom att använda produkter klokare. Hur får vi människor att snabbt ändra sina beteenden och vilka omständigheter präglar genomgripande förändringar på samhällsnivå – detta var två av frågorna grupper arbetar med. ( Mitt inspel till gruppen får bli att en stark drivkraft på individnivå är att det nya både är och uppfattas vara bättre än den tidigare lösningen. När elektroniska betalningar är enkla och säkra behöver vi inte ständigt se till att vi har kontanter tillgängliga. När musiken finns trådlöst via en app blir det inte lika viktigt att äga en ljudanläggning och hundratals CD-skivor, osv. Det är inte troligt att pekpinnar och ”PK-elitens” värderingar slår igenom, snarare är det en utbredd känsla av att livet blivit lite enklare, lite bättre, som kan bli framgångsrik, min anm).

Textilier – och en kommentar om takten på omställningen
Birgitta Losman, hållbarhetsstrateg på Högskolan i Borås, bidrog så med ett intressant exempel ur en fallstudie kring textilindustrins omställning. Ett konkret förslag var att regeringen beslutar om utsortering av textilt avfall eftersom varje svensk slänger över 9 kg textil per år. Ett annat konkret förslag var att införa ett ”ROT”-avdrag för vård av textilier. Hon nämnde även vikten av att ta upp beteendefrågor i grundskolans hem- och konsumentutbildning. ( I så fall behöver detta även komma in på Lärarhögskolorna, skulle jag vilja tillägga. En annan reflexion som detta avsnitt ledde till från min sida är hur vi på samhällsnivå, på politisk nivå, ska välja ut de omställningssteg som blir optimala. Är det många små steg som gäller eller är det smartare att göra lite större, mer drastiska förändringar? Många tycks tro att smärre justeringar av det nuvarande är tillräckligt. Det tror inte jag. Av tidsskäl kommer de drastiska förändringarna allt närmare, i takt med att icke-besluten om klimatet respektive hoten mot ekosystemen fördröjer omställningen, min anm).

Testbäddar, produktpass, spårbarhet
I det panelsamtal som följde kom ett par intressanta tankar fram. Raul Carlsson betonade entreprenörernas roll, hur viktigt det är att engagemanget tar form och hittar nya affärsmodeller. Han lyfte behovet av testbäddar och värdet av att designers vågar lita på kvaliteten hos redan cirkulerade produkter, produktdelar och material. Här kommer ett system med produktpass och en tydlig spårbarhet in. (Men ingen nämner tanken på att helt förbjuda försäljning av vissa produkter som ett sätt att tvinga fram tjänstefiering och längre livslängd på produkterna, samt att tillverkaren tvingas ta fullt ansvar för sin produkt när den tjänat ut, min anm).

Bioekonomi – i skärningspunkten mellan särintresse och allmändito
Anna Wiberg från organisationen Bioinnovation, tog vid och representerade expertgruppen Bioekonomi i detta sammanhang. Hon räknade upp ett antal branscher som direkt och indirekt arbetar med råvaror och förädling av det som det biologiska kretsloppet ger som resurser. Det handlar om trä, livsmedel, papp, textil och mycket annat. Hur vi använder råvaran är centralt, påpekade Wiberg. (Hon kunde också ha nämnt hur värdet av det som produceras ska fördelas mellan aktörerna, min anm.). Ska byggnader kunna demonteras i framtiden behöver vi redan i byggnationen förbereda för detta. Och ska byggnader och lokaler användas mer flexibelt behöver vissa lagar och regler ses över, t.ex. när det gäller dagsljuskrav, nämnde hon. ( Däremot nämnde hon inte den pågående debatten om hur det dominerande skogsbruket i Sverige idag får allt svårare att benämnas hållbart i takt med att monokulturer och de kortsiktiga uttagen ur skogen riskerar att slå ut den biologiska mångfalden, min anm).

Förpackningar – ett tema för sig
I en kortare presentation om förpackningar beskrev Helen Williams, forskare från Karlstad, hur viktigt det är med ett helhetsperspektiv på miljöklassningar av förpackningar och att det finns en risk för att förpackningens betydelse blir felvärderad om innehållet i förpackningen går till spillo för att förpackningen haft fel storlek eller inte varit anpassad för optimal hållbarhet för ett livsmedel etc. Det finns ofta flera perspektiv att väga in när förpackningar ska bedömas.

Vatten och Avlopp – från rening till resurs?
Anders Finnson, från Svenskt Vatten, redovisade expertgruppen för Hållbar och cirkulär VA. VA-branschen hanterar samhällets tillflöde av dricksvatten och frånflöde av avloppsvatten och dagvatten via sina reningsverk. Man vill nu betona sin roll i kretsloppet genom att benämna reningsverken resursverk. Det handlar om hur man utvinner biogas, som efter ytterligare rening utgör en bra resurs för transporter och värmeproduktion. Det handlar om hur man tar till vara spillvärme och låter värmen bli en del av fjärrvärmesystem etc. Det handlar också om hur ett renat avloppsvatten kan komma till ny användning i andra processer, samt om att ta till vara fosfor, kväve och kol (P, N, C) ur slammet. Anders Finnson talade även om att regeringen bör iföra en kvotplikt för återföring av reningsverkens fosfor till jordbruket. ( Fosfor och kväve är efterfrågat av jordbruket och reningsverken har ett kvittblivningsproblem, så här finns naturligtvis starka ekonomiska incitament från båda parter. Detta nämndes inte, och heller inte det stora bekymret att med slammet följer även andra ämnen, tungmetaller, kemikalier och hormonstörande ämnen, som vi definitivt inte vill ha in i livsmedelsproduktionen. Denna problematik togs över huvud taget inte upp, min anm).

Metaller och mineraler behöver cirkuleras
Per Storm från EIT Mineraler redovisade nästa expertgrupp, som arbetar med metall- och mineralflöden. Föga förvånande ville gruppen öka brytningen av efterfrågade metaller och samtidigt öka återvinningen för att säkra tillgången på mineral och metaller. Gruppen är relativt nystartad och var inte klar att komma med tydliga förslag, men en detalj fångade jag upp och det är just att avfallslagstiftningen bromsar möjligheten att exportera skrot, som skulle kunna vara en produktionsresurs någon annanstans. i den efterföljande paneldiskussionen framkom att pandemin skapat en större medvetenhet om samhällets sårbarhet, värdet av inhemsk produktion och att digitaliseringen skapar nya möjligheter.

Designerna kommer att styra hur bra detta går
Thomas Nyström redovisade expertgruppen för designprinciper. Flera talare nämnde under dagen hur viktigt det är att produktdesignen inkluderar ett perspektiv, där de cirkulära principerna finns med. Lång livslängd, demonterbarhet, moduläritet osv nämndes, men även att i ett tidigt skede fånga in hur nya affärsmodeller och systemtänkande kan inkluderas i designen så att produkter och dess användning tillsammans blir optimerade utifrån klimat- och miljöperspektiv. Han nämnde även värdebevarandet som en viktig parameter och att digitaliseringen kan minska behovet av fysiska produkter. Men att ett bekymmer kan finnas när nya mjukvaror inte går att ladda ner till äldre produkter. Med exempel från telecomindustrin pekade Nyström även på hur olika industrin och lagstiftaren ser på rimlig produktlivslängd. Avslutningsvis listade han åtta förslag till Delegationen, som dock ännu inte blivit färdigdiskuterade i gruppen. ( Med ord som värdesystem och affärsekosystem har gruppen närmat sig synen att konkurrensekonomin behöver ersättas med en transparent samarbetsekonomi för att fullt ut ta till vara potentialen i CE. Men riktigt så formulerar man sig inte, ännu, min anm).

Industrin vill vara med, men har man kompetensen?
Mats Lundin, programansvarig vid den nationella samverkansnoden SuPr, som står för Sustainable Production, hållbar produktion, och som representerar ett antal industriföretag, myndigheter och organisationer, kom härnäst. Mats Lundin pekade på det gruppen hade identifierat av viktiga funktioner: att ha produktionsprocesser för cirkulerbara material och komponenter, att enas om standardisering och mätbarhet för att cirkularitet ska bli möjlig, samt en riktad utbildningsinsats för industriverksamma för att bredda och fördjupa förståelsen för de cirkulära processernas betydelse och konsekvenser. Industrin är ovan att tänka cirkulärt, medgav Mats Lundin, men pekade samtidigt på behovet av att definitioner av material måste knytas till LCA:er och ett sätt att synliggöra kvalitetsskillnader mellan jungfruligt och cirkulerat material, liksom att de cirkulära processerna ofrånkomligt innebär mer logistik. Att kompetensen och förståelsen hos stora delar av industrins personal behöver förstärkas och utvecklas nämndes också. ( I ärlighetens namn måste väl ändå nämnas att det är helt andra kvalifikationer hos personalen som i decennier har varit mer efterfrågade än hur man förlänger livslängden på produkter. Det har ju snarare handlat om att internt effektivisera och att massproducera, att jaga ören och sekunder i processerna och att göra produkterna ”tillräckligt” bra så att kunderna inte klagar för mycket. Det är en helt annan kompetens att ha fokus på lång livslängd, energisnålhet i nyttjandefasen, optimering ur modularitetsperspektiv osv. Det kan även vara internt komplicerat att utmana de rådande beslutsstrukturerna och att föreslå andra produktionssätt, som dessutom riskerar att fördyra produktionen kortsiktigt. Det är inte alla företag som har högt i tak och är förändringsbenägna…, min anm).

Upphandlingsgruppen tycks vara redo, men hur snabbt går det?
Karin Peedu från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, var nästa person på listan och hon representerade Upphandlingsgruppen. Efterfrågan via offentlig upphandling har mycket stor betydelse. Det offentliga står för en femtedel av Sveriges BNP. Karin Peedu visade en översiktsbild över 28 mål och strategier som bygger på en modell från Belgien (se bild nedan) och kan vara ett stöd för att inte tappa bort någon aspekt av det som CE kan bidra till. Karin Peedu nämnde också att Upphandlingsmyndigheten, Vinnova och PRV fått ett regeringsuppdrag att bilda en innovationsupphandlingsarena. Vidare nämnde hon projektet RE:Source som en förebild och pekade på bygg- och anläggningsbranschen som en bransch som borde kunna komma igång relativt snabbt. Det finns också hinder kring hur kommuner och regioner har möjlighet att avyttra medicinteknisk utrustning som blivit stående. Avslutningsvis hade hon skarpa förslag till lagtext, som bl.a. innebär att en upphandlande myndighet SKA beakta klimatet vid upphandling, samt att det ska utarbetas riktlinjer för hur dessa krav ska tillämpas. ( Mitt intryck är att upphandlingsansvariga inser och förstår vikten av att upphandlingen sker på rätt sätt, att det kan hjälpa flera branscher att ta fram lösningar som kan ingå i en CE. Karin Peedu nämnde i panelsamtalet mitt favoritexempel Spotify som en tankemodell för hur vi relativt snabbt kan hitta fördelarna med en tjänst istället för produkter. Och det borde vara väldigt intressant för offentliga aktörer att upphandla tjänster istället för produkter, men det finns en inbyggd tröghet i alla organisationer. Frågan är hur det ska gå till att tjänstepersoner i det offentliga ska uppmuntras att göra något annat än de brukar göra? Göteborgs Stad ligger långt framme i arbetet för CE – det kan vara ett tips…, min anm).

Mål och strategier för cirkulär upphandling

Återbruk, delningsekonomi och gränsdragningar
Sebastian Holmström, hållbarhetschef på Inrego var näste talare som representant för Återanvändningsgruppen. Han tryckte på behovet av en klok design, att lång livslängd behöver preciseras, liksom mätbarhet i värde hellre än i ton. Grön skatteväxling och skattelättnader för reparation var annat han nämnde. Sebastian Holmström betonade även att begreppet återbruk i sin tur är en del av cirkulär konsumtion, där han såg delande, uthyrning och reparationstjänster som naturliga delar, liksom värdebevarande arbete. Han såg hinder i mätbarhetsfrågorna, logistik och att det idag är billigare att köpa nytt än att reparera viss produkter. Han efterlyste även användbar statistik från SCB när det gäller CE och återbruk. (I min värld sätter återbruksdelen av konferensen fingret på en öm punkt: avsaknaden av en enhetlig övergripande definition av vad CE ska stå för ur statens perspektiv. Ingår delande-ekonomin eller inte? Är alla reparationstjänster en del av CE? Eller bara vissa? I vilka moment eller skeden ska värdet av en cirkulär tjänst eller produkt synliggöras och beskattas? Och att dessa behov av definitioner och preciseringar behöver fångas upp på överordnad nivå, så att lagstiftningen går i takt med hur samhället – på EU-nivå – ställer om – det är som jag ser det helt avgörande. Återbruk och alla de tjänster som återbruk kan inkludera ska heller inte undantas från momssystemet utan snarare utgöra fundament för en ny cirkulärt anpassad beskattning, eftersom momsen i sin nuvarande form är helt linjär till sin uppbyggnad, min anm).

Hoppfullt om SME-företagens roll
Elin Bergman från Cradlenet var sist ut av talarna. Hennes grupp inkluderade ett 60-tal personer och var därmed den största expertgruppen. Fokus här var små och medelstora företags (SME) roll för framväxten av CE. Gruppens redovisning stack ut, minst sagt. Man vill se ett mål när Sverige ska vara cirkulärt (år 2040). SME:er utgör en överväldigande del av alla företag i Sverige och kommer att vara avgörande för omställningen. Bland förslagen från gruppen fanns utbildningssatsningar, bildande av en nationell samverkans- och kunskapsplattform, ekonomiska incitament för att få fler att välja ”rätt”, införande av ett cirkuläritetsindex, reklamförbud för klimatskadliga produkter, end-of-waste-information på produkter, nya lånesystem och stöd för omställning, utveckling av offentlig upphandling i mer innovativ riktning, komplettera befintliga produktmärkningar med cirkulära kriterier och mätetal och att man vill se en nollvision för avfall.

Slutkommentarer
Förutom mina insprängda kommentarer och det jag i en annan text beskrivit som sådant som saknas vill jag tillfoga följande. Arbetet går framåt, men Sverige och världen skulle vinna på att staten genom sin delegation preciserade rollfördelningen. Vem är det som förväntas göra vad? Innovationer växer bäst underifrån. Omställning av företag sker naturligt internt och i samverkan med företagets värdekedjor. Nedläggning av företag, som inte kan släppa taget om sina linjära processer, måste också kunna diskuteras. Det behövs en offentlig diskussion om hur omställningen påverkar samhället och hur var och en kan bidra till att omställningen blir snabb och framgångsrik. Vi klarade varvsnedläggningen på 70-talet. Nu är det ett annat varv som ska växa, det varv som har med produktcykler att göra och som kommer att spela roll för hur vi synliggör värdet av produkter och tjänster och därmed hur vi i enighet fördelar kostnader, intäkter, skatter, ägande, vinster och jobb. Målbilden behöver bli tydlig och gemensam för en så stor del av befolkningen som möjligt. Som ett av världens rikaste länder måste vi också kunna gå före i omställningen och visa vägen för andra. Vi måste inse att under cirka 100 år har vi betett oss som om planeten vore oändlig. Det är den inte. Vi har de resurser som finns och de processer som solen och biosfären skänker oss. Uppgiften är att forma ett hållbart samhälle inom ramen för vad naturen säger till oss.

Länktips:
http://christerowe.se/2021/12/nr839-cirkular-ekonomi-konferens-som-missade-helheten/

Cirkulär ekonomi: Konferens som missade helheten

Den 30 november tog jag och knappt ett hundra andra personer del av en webbkonferens anordnad av Delegationen för Cirkulär Ekonomi. (Länk till en sammanfattning av innehållet samt kommentarer, se nedan). Delegationen har ett dussintal expertgrupper kopplad till sig, olika experter från branscher och organisationer som på olika sätt vill främja utvecklingen av en cirkulär ekonomi. Konferensen var ett led i arbetet att kunna lämna in en årlig rapport den 1 februari 2022. Det var påtagligt mycket information och många kloka tankar som förmedlades på 4-5 timmar. Samtidigt blir bilden allt mer ihålig. För mitt i allt det kloka saknas avgörande ställningstaganden och preciseringar. Kanske kommer de senare.

En liknelse
Tänk en organisation som ska planera en ny stad. Ett dussin grupper får hand om olika delar. ”Jag vill bidra med hur man bygger trottoarer”, säger någon. ”Jag kan optimera busshållplatser och trafiksystem”, säger en annan. ”Jag vet hur man organiserar ett köpcentrum”, säger en tredje. Tolv olika grupper går med engagemang in sin uppgift. Nu ska vi utforma en ny stad, tänker alla, och ger sig i kast med uppgiften. Men blir resultatet en vacker, fungerande stad för tusentals boende och yrkesarbetande för det? Så ungefär uppfattar jag Delegationens förhållningssätt till den nya, bättre ekonomi de vill utforma. Viktiga delar ingår, men helhetsgreppet saknas.

Frågor som måste ställas
Allt är naturligtvis inte fel. Många av expertgruppernas bidrag och lösningar är väl genomtänkta. I en separat refererande bloggtext ska jag redovisa det jag uppfattade som extra viktigt att inte tappa bort. (Se länk nedan för att läsa den versionen, när den är klar). Men här några av de viktigare perspektiven som helt eller delvis lyste med sin frånvaro, och som därför urholkar Delegationens trovärdighet.
– Hur ser motkrafterna ut? Vem är det som inte vill ha Cirkulär Ekonomi (CE)?
– Hur ser tidsaxeln ut? När är CE mainstream?
– Var finns ekonomerna? Ingen grupp tacklar ekonomin ur alla tänkbara perspektiv, exempelvis hur dagens gratis sorteringsarbete ska kalkyleras?
– Hur förhåller sig CE till delningsekonomin och andra dellösningar?
– Vilka av de idéer och lösningar man arbetat med i Finland, Nederländerna och på andra ställen är direkt applicerbara på Sverige och hur ska arbetet synkroniseras på EU-nivå?
– Varför är inte Ellen MacArthur eller någon från hennes organisation huvudtalare på en årskonferens?
– Varför har man fortfarande inte satt ner foten och formulerat en tydlig definition av vad CE ska innebära?
– När tänker man på allvar diskutera de långsiktiga konsekvenserna av CE i form av en minskad och ändrad innebörd och betydelse av ägandet och de nya rollfördelningar som uppstår ur en tjänstifierad ekonomi?
– När tänker man diskutera skatter, momsfrågan och att det blir kontraproduktivt att kräva momsbefrielse på CE om denna ekonomi ska bli mainstream? Vi behöver ju dessutom en helt annan moms när CE är etablerad.
– Transparens och samverkan i alla värdekedjor blir nödvändiga. Hur förändrar det konkurrensekonomin när den ersätts med en samarbetsekonomi?
– Hur ska värdestegring kapitaliseras längs en värdekedja, när producenter och konsumenter blir prosumenter och alla behöver vara medagerande – vad innebär det får vår syn på ”lönsamhet” och ”vinst”?
– Vad innebär det för företagen att lång livslängd och försäljningsförbud på vissa produkter tvingar dem att ta betalt per nyttjade eller nyttjandetid?
Listan kan fortsätta lika länge till – men detta är några av de viktigare frågor som måste ställas.

Exempel: Bilägande blir bilnyttjande och följderna av det
Det finns viktiga systemmässiga synergier att ta vara på. När elbilen slår igenom, och definitivt när självförande bilar är vanliga, finns all anledning att förändra bilägandet till ett bilnyttjande. Då frigörs garage och parkeringar, vi får bättre nyttjande av producerade fordon, vi får större flexibilitet på nyttjandesidan och kan välja fordon efter behov, öka samåkning i förvalda konfigurationer, kombinera varutransporter med person-dito och luckra upp definitionen av vad som menas med ”kollektivt” resande. Städerna skulle bli mer tillgängliga och inte fyllas med unika fordon. Framkomligheten och trivseln i städerna skulle öka. Så om CE slår igenom kommer det att ha stor betydelse för hur vi betalar för att transportera oss och våra varor. Nya tjänsteföretag kommer också att se dagens ljus när bilägandet ersätts med ett bilnyttjande. Inte för alla människor, inte på alla orter och inte 100-procentigt, men det kan bli som Spotify i relation till försäljning av CD-skivor.

Suboptimering är dyrt och spiller tid som vi inte har
Det är för dessa samhällsförändrande effekter som CE är så avgörande, att vi ser på resurser, energi, ägande, vinst och ekonomi på ett helt nytt sätt. Och därför är det så avgörande att Delegationen gör rätt saker i rätt ordning och inte fokuserar på detaljer innan helheten klarnat. Det finns så mycket kompetens och bra lösningar att ta vara på så det är synd att Delegationen inte prioriterar rätt. Suboptimering och att ge varje delintresse alltför stort inflytande i ett tidigt skede blir bara dyrt och omständligt att korrigera senare. Dessutom har vi ont om tid om vi ska koppla ihop CE med klimatfrågan och det måste vi.

Länktips till en sammanfattning av konferensens innehåll, samt kommentarer: http://christerowe.se/2021/12/nr840-cirkular-ekonomi-delegationens-konferens-30-nov-med-kommentarer/