Tre företag och vad som inte får tappas bort

Vad är det som gör att små svenska, innovativa företag hittar lösningar på problem? En faktor är naturligtvis att rätt person, eller personer, identifierar ett problem som de också anar att de kan ha en lösning på. En annan faktor är att utbildningssystemet lyckas få rätt personer att fånga upp just de kunskaper och de metoder till problemlösning som är relevanta i sammanhanget. En tredje faktor är att staten, regionerna eller de offentliga institutioner som ska främja framväxten av innovativa lösningar finns på plats och att de gör rätt värdering av de stödansökningar som de får att hantera. För det fjärde behöver naturligtvis teknik- , ekonomi- och tajming-parametrar, liksom kunder och intressenter visa passa in i utvecklingsprocesserna. För det femte kan det också vara avgörande att det inte vimlar av konkurrenter som vill samma sak. På det hela taget är det en hel del som behöver klaffa. Desto roligare är det att ta del av berättelserna där det lyckats.

Webbinarium om tre framgångsföretag
RE:Source är ett strategiskt stödprogram som har funnits sedan 2016. Senast 2028 ska det avslutas, är det tänkt. Som framgår av namnet (?) handlar det om att använda resurser och material på ett hållbart sätt, att minska överanvändningen av råvaror och att skapa förutsättningar för cirkulära flöden. Senast för ett år sedan skrev jag här på bloggen om RE:Source och deras rapport. (Ser länktips nedan). Nu tänkte jag berätta om tre små och innovativa företag som fått stöd av RE:Source, och som jag hörde om på ett webbinariun höromdagen.

Att undvika PFAS
Ett av företagen har fokuserat på att fasa ut PFAS och teflon ur de produkter som används i matlagningen, primärt i storkök. Företaget Ipinium har hållit på i drygt 25 år och lanserar nu Nord-Coat, en beläggning för plåtar och stekpannor, som är teflonfri och som tål 440 C°. Det är induktionstekniken i spisarna som gör att temperaturen blir så hög, får jag veta under ett webbinarium, där VD Mikael Wallborg berättar om företaget. Den beläggning de nu tagit fram är PFAS-fri och man har nu lyckats exkludera även andra farliga kemikalier. Evighetskemikalier som PFAS bryts som bekant inte ner och kan orsaka stor skada i ekosystemet. Det rimliga vore nu att lagstiftningen såg till att PFAS och teflon förbjuds i kontakt med livsmedel. Ett av företagen som använder Ipiniums teknik är Trangia.

Kvicksilverrening
Ett annat företag heter Atium och har en filtreringsteknik för att ta hand om kvicksilver på elektrokemisk väg. En kundgrupp för den här tekniken är folktandvården. Alla gamla amalgamfyllningar som plockas bort innehåller kvicksilver och kvicksilvret får ju inte hamna i det naturliga kretsloppet. Även återvinningsföretagen är väldigt intresserade av att kunna filtrera bort kvicksilverförekomster. Lösningen lämpar sig också mycket väl för en affärsmodell, där någon betalar per år för att få en lösning på sitt problem, dvs att man betalar för en funktion istället för ägande av en produkt.

Kontaminationsteknik
Ett tredje företag som jag får information om heter Drev och de arbetar med rening av micro- och nano-partiklar primärt i avancerade batteritillverkningsmiljöer och andra miljöer som kräver synnerligen hög renhetsgrad. De säger själva att det inte är städning de håller på med, utan kontaminationskontroll. Farliga ämnen som litium, magnesium, nickel och kobolt samlas in och kan också återanvändas. Det finns ett antal fabriksmiljöer, där den här tekniken passar in.

Vi får bara det som efterfrågas
Viktigt är att vi har ett utbildningssystem som tar till vara olika kompetenser och förmågor och som samtidigt säkerställer en hög kompetens hos ”alla andra”. Kunder, upphandlare, beställare, bankfolk, finansieringshandläggare, politiker…. alla behöver förstå vad som saknas och hur vi bäst fyller luckorna. Hur en ny lösning passar in i helheten, om denna lösning orsakar nya problem osv. De två stora högerpartierna i Sverige, M och SD, har tankesmedjor som tillsammans har tagit fram en vision för Sverige. Där framgår med (o)önskad tydlighet att det man vill se är en avgiftsbelagd universitetsutbildning. Just den åtgärden skulle skada Sverige enormt mot bakgrund av just detta att ”alla” behöver förstå hur nya lösningar passar in. Vi får inte bättre lösningar än de som efterfrågas.

Motiven för SD och M?
Det är inte färre personer med adekvat kunskap som behövs utan motsatsen. Att SD genom Oikos vill skrota folkbildning och göra högre utbildning dyrare kan man begripa ur deras ideologiska perspektiv, där pålästa och kunniga väljare naturligtvis utgör ett hot. Men att Timbro, påhejat och finansierat av organisationen Svenskt Näringsliv, gillar ett sämre konkurrensläge för svensk industri förvånar enormt.

Både bredd och djup
Och om vi ska klara en utveckling som bygger på att vi bromsar in det som i debatten brukar kallas ”tillväxten” behöver vi både bredd och djup kunskaper i samhället. Fortfarande tycks många tro att samhället och vi alla skulle vinna på att använda mer energi, mer resurser och göra allt på kortare tid, samtidigt som vi blundar för all negativ miljöpåverkan eller skjuter problemen på framtiden. Ska vi klara att ställa om ekonomin, produktion och hela samhället måste vi alla bli mycket smartare. Och sluta upp att dela in oss i vinnare och förlorare.

Länktips: Om RE:Source: https://resource-sip.se/om-oss/

Länktips: https://christerowe.se/2025/11/nr1270-the-circularity-report-om-vilka-varden-som-gar-forlorade/

Läsning: Jennifer Hinton: Game Changer

Som många vet, som följer den här bloggen, återkommer jag titt som tätt sedan år 2015 till temat cirkulär ekonomi och social cirkulär ekonomi. Den här gången med en känsla av att något faktiskt håller på att hända. Och därför vill jag redan nu komma med en uppmaning. Om du är verksam i den sociala ekonomin, i civilsamhället eller är intresserad av hur vi kan få en ekonomi som stödjer en hållbar utveckling måste du läsa den här boken och prata om den med andra. Nu på engelska i pdf-version eller senare när den tryckts på svenska. (Länktips, se nedan ang pdf-versionen). (Sidhänvisningar i den följande texten avser pdf-numreringen och citaten är översättningar gjorda av ett översättningsprogram).

Lite Greta-Thunberg-känsla
Det är inte ofta man läser en bok som har potential att bli ett standardverk, som många återvänder till, hänvisar till eller citerar under lång tid. Men när det händer slås man av hur mycket av texten som känns självklar, som inte kan ifrågasättas utan snarare blir en summering av vad många har gått och burit på, men inte satt ord på. Lite som när Greta Thunberg satte sig vid Riksdagshuset varje fredag. Det är det genomslaget den här boken kan få. Så känns det när jag nu läst Jennifer Hintons nyligen publicerade bok ”Game Changer, an economy beyond profit”, en bok på 259 sidor på engelska.

Målgruppen är bred
Boken behöver ges ut på många språk för att så många som möjligt ska kunna ta till sig alla de kloka budskap den innehåller. Samtidigt ska Jennifer Hinton ha ett erkännande för att hon konsekvent ansträngt sig att använda ett tilltal, som gör bokens budskap tillgängligt för många. Det behövs ingen akademisk examen eller en djup ekonomisk specialkunskap för att förstå det hon beskriver. Ändå kretsar hela boken kring kanske det mest fundamentala i vår tid: hur vinstjakten, pengarna, ägandet och den kortsiktiga girigheten styr utvecklingen. Den sammanfattar också de katastrofala följder denna vinstjakt kan få om vi inte lyckas ersätta den med en grundläggande ekonomi som utgår från vad som är bra för samhället, för naturen och för en hållbar framtid. Hon ställer fram ”for-profit”-ekonomin och ”not-for-profit”-ekonomin på ett sätt som på klarläggande och övertygande sätt visar på skillnaderna och hur viktigt det är att vi byter spår.

Gedigen verklighetsbeskrivning
Nästan två tredjedelar av boken används till att beskriva skillnader, system och konsekvenser av en ekonomi som utgår från vinst som mål och en ekonomi som inte är vinstdriven. Hon vrider och vänder på olika aspekter på ett sätt som gör att det till slut känns märkligt att vi fortfarande tror att det nuvarande dominerande ekonomiska systemet är lämpligt att bibehålla.

Diagram ur J Hintons bok

Pengar är ett medel, inte ett mål
Istället för att tillgodose investerares vinstförväntningar kan en icke-vinstdriven marknad framför allt möta upp verkliga behov, främja samarbeten och bygga en mer rättvis fördelning av välstånd. Eller som hon skriver på sidan 166: ”Det är ekonomins syfte: att tillgodose behov. Pengar är ett medel, inte ett mål. När privat vinst inte längre står i fokus kan goda löner, överkomliga priser, samhällsnytta och ansvarsfull förvaltning av miljön betraktas som kompletterande delar av en fungerande ekonomi – snarare än som motstridiga intressen.” Och lite längre fram: ”Den icke-vinstdrivande ekonomin är till sin utformning fördelande.”

Mycket står redan idag vid sidan av vinstintressena
Det kan låta utopiskt, men i själva verket är det mycket i vårt dagliga liv som vi på ett självklart sätt betraktar som resurser som bör fördelas utan att någon roffar åt sig en del av värdet i form av personlig vinst. Att det kommer vatten ur vattenkranen, att det går att spola toaletten, att gator och vägar är framkomliga och i gott skick, att det finns tillgänglig sjukvård och att någon reagerar när vi ringer 112 är sådant som vi ser som självklart och behov som står vid sidan av den vinstdrivna ekonomin. Likadant med skolor, grundläggande utbildning och att vi har tillgång till nyheter och kritisk samhällsinformation är också sådant som vi har ansett ska stå utanför ”marknadens” logik. Även om det finns starka intressen som drar åt annat håll, inte minst när det gäller skolan.

Fyra avgörande skäl
Jennifer Hinton beskriver (på sidan 180) fyra avgörande skäl till varför vi behöver en icke-vinstdriven ekonomi.
1. En utformning som stöder syftet att tillgodose allas behov i harmoni med resten av naturen.
2. Ett regelverk som grundar sig på en mer sammanhängande och korrekt förståelse av världen och vår plats i den.
3. En djupare känsla av syfte som stämmer överens med mänskliga behov och uppmuntrar till hållbara strategier och beteenden.
4. En systemisk tendens att leda till ökad ekonomisk jämlikhet, ekologiskt förvaltarskap, kulturell blomstring och utbrett välbefinnande – snarare än att systematiskt driva på konsumtionshets, ekologisk förstörelse, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande från särintressen.

Tre faktorer för att förändring ska äga rum
Sociala förändringar sker oftast i en exponentiell förändringskurva. När tillräckligt många bejakar en förändring sker den ganska fort. Hinton beskriver tre ingredienser eller faktorer som behövs för att förändringen ska ta fart. För det första måste tillräckligt många se det befintliga systemets brister, för det andra måste det finnas ett övertygande alternativ, som testats och hållit måttet, för det tredje måste detta alternativ vara relativt enkelt att förstå, anamma och sprida. Och som hon skriver: ”Vi befinner oss sannerligen i en tid av destabilisering, vad gäller sociala, ekonomiska och ekologiska system. Även om det är smärtsamt och skrämmande kan detta ses som en nödvändig del av en omvandlingsprocess. En omfattande samhällsomvandling sker aldrig när de flesta människor är nöjda och tillfreds med rådande förhållanden. Den innebär alltid en viss grad av utbrett obehag.”

Fem fronter
Hinton hävdar också att en hel del av de motsättningar vi uppfattar i dagens samhälle också kan komma att stärka processen för förändring. En mångfacetterad och initierad debatt om vilket samhälle vi vill ha kan främjas av att vi fokuserar på frågan om vilken roll vinsterna ska ha i ekonomin, och hur vi ska gå till väga för att komma dit vi vill. Hinton ser fem ”fronter” där diskussionerna behöver föras. a) Medborgare som skapar debatt och politiskt manöverutrymme, b) entreprenörer som ser värdet och nyttan med nya icke-vinstdrivna verksamheter, c) vinstdrivande verksamheter som ser möjligheterna med en omvandling till icke-vinstdrivande och samhällsnyttig verksamhet, d) beslutsfattare som ser sin roll som omformare av spelregler och villkor samt e) utbildare som säkerställer att nästa generation ekonomer fullt ut förstår potentialen i den icke-vinstdrivna ekonomin. Men det gäller att ta upp frågorna på ett klokt sätt, menar hon. Som hon skriver: ”Denna förändring innebär inte att alla dagens vinstdrivande företag måste lägga ner eller försvinna. De kan ställa om till icke-vinstdrivande organisationsformer. ( —) Det handlar helt enkelt om två olika sätt att organisera ekonomin.”

Nya samverkansformer
Det handlar inte bara om individer eller bara om föreningar. ”Genom att gå samman som en gemenskap av icke-vinstdrivande verksamheter skulle de kunna få en kollektiv röst, öka sin synlighet i det offentliga rummet och erbjuda varandra ömsesidigt stöd. Kanske kan de till och med bli drivande krafter i omställningen till en icke-vinstdrivande ekonomi,” påpekar Hinton på sidan 204 och fortsätter på sidan 206: ”När det gäller det bredare investeringslandskapet bör sociala entreprenörer prioritera att ta emot kapital i form av medlemsavgifter, donationer och lån med låg ränta (eller räntefria lån) – exempelvis genom krediter eller obligationer – framför konventionella investeringar.”  Hon har en hel rad med förslag som jag inte ska återge här i detalj. Den som blir intresserad bör läsa boken.

Fallgropar
Eftersom boken täcker in många, kanske alla, aspekter av villkoren för icke-vinstdriven verksamhet nämner Hinton också ett antal fallgropar och dubbeltydigheter, som det gäller att se upp med. Inte minst för att vårda begreppet och inte skapa otydlighet vad som åsyftas. Ett exempel är hur företaget Coop slirar på sanningen när varumärket används för att fronta en franchiseverksamhet. Ett annat bekymmer är hur pensionsfonderna ska agera i en ekonomi, där vinstmaximeringen begränsas. Återigen får jag hänvisa till boken för den som är intresserad av detaljerna i den diskussionen.

Det finns hemsidor att titta närmare på
Det finns redan idag nätverk och hemsidor som stödjer utvecklingen. Ett par av de hemsidor Hinton nämner återfinns i länktipsen nedan. Hon betonar också att vi behöver skilja mellan den ganska tydliga modell vi strävar mot, å ena sidan, och den omvandlingsprocess som ska ta oss dit, å andra sidan. Vårt nuvarande ekonomiska system är snårigt, komplicerat och svåröverblickbart. Hintons tydligt formulerade vision om en hållbar ekonomi utan vinstsyfte hjälper oss att navigera i detta kaos, men det är viktigt att komma ihåg att en hållbar ekonomi inte enbart kännetecknas av en frånvaron av vinstsyfte.

BNP-måttet behöver ersättas
När det gäller ägandet och hur det ska transformeras är Hintons grundtanke att det behöver diskuteras och förankras i demokratiska processer, hellre än att det avgörs i slutna rum. BNP-måttet behöver ersättas med mål och indikatorer som ger mått rörande folkhälsa och miljö. Min egen reflexion just kring detta är att också skapa nya mått på värdeutveckling för att stimulera ansvarstagande och långsiktighet.

Ta tjuren vid hornen
Hinton är också inne på att politikerna behöver ta tjuren vid hornen och släppa invändningen att skärpta krav på näringslivet skulle skada tillväxten. Hon skriver (på sidan 210) att ”Regeringar behöver avveckla subventioner, skattelättnader och regulatoriska fördelar för den vinstdrivande sektorn. Det är lämpligt att börja med de största och mest vinstorienterade etablerade aktörerna, eftersom det är dessa som orsakar störst skada när det gäller konsumtionshets, miljöförstöring, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande (så kallad ”politisk fångst”). Politiker säger ofta att de gärna skulle vilja göra detta, men att det skulle vara skadligt för den ekonomiska tillväxten, jobben och investeringarna. Med tanke på de belägg som presenteras i den här boken vet vi bättre. Att avskaffa dessa fördelar är en nödvändig del av en hållbar framtid. ”

Stödet är gediget
Stödet för en omställning är gediget. En undersökning i G20-länderna visade att 68 % av befolkningen vill att deras regeringar ska prioritera människors hälsa och naturen framför vinst och BNP. (Se länktips nedan ang denna undersökning). Regeringar skulle också kunna underlätta för icke-vinstdrivande verksamheter att komma igång och främja omställningen genom att öppna upp för en juridisk struktur som är särskilt utformad för icke-vinstdrivande företag och som kännetecknas av: Samhällsnytta som fastställt juridiskt syfte, förbud mot vinstutdelning till privata intressen, samt transparens och öppenhet i vilka intäkter som tillåts.

Akademin har också en roll
Utbildningsväsendet och forskarsamhället har också viktiga roller i den omställning Hinton beskriver. Inte minst för att det saknas data som ger tydligare beslutsunderlag för de beslut som behöver tas inom olika sfärer. Här behöver alla hjälpas åt för att stödja utvecklingen. Fokusgrupper och intervjuer skulle kunna kartlägga vilka strukturer som saknas för att på bästa sätt främja övergången till en ekonomi som är icke-vinstdriven.

Det är inte första gången
Det inte första gången en större förändring äger rum. Hinton nämner slaveriets upphörande, Indiens frigörelse, apartheid-systemets avskaffande och rättigheter för minoriteter som exempel där det länge såg omöjligt ut att få till en förändring, men där det så småningom blev en nästan självgående process. Som hon skriver: ”Historien visar att när en ny insikt blir till sunt förnuft, tenderar spelreglerna att förändras ganska snabbt. ” Och:  ”Låt oss tillsammans förändra spelreglerna.”

Länktips: Pdf-version på engelska av ”Game Changer” av Jennifer Hinton: https://mayflybooks.org/game-changer-an-economy-beyond-profit/

Länktips: Tax the Rich, Say a Majority of Adults across 17 G20 Countries Surveyed. Earth4All; 2024. Accessed October 29, 2025.
https://earth4all.life/news/tax-the-rich-say-g20-citizens/

Länktips: Publikationer från nätverket Rethinking Economics, med webbplatsen Exploring Economics www.exploring-economics.org samt Next System Project www.thenextsystem.org.

Nu kan agentisk handel skapa nytta

AI kommer att förändra mycket och är redan på gång inom ett antal sektorer. Agentisk handel är nästa stora utmaning för stora delar av handeln, på liknande sätt som e-handeln en gång i tiden utmanade den fysiska handeln. Det är intressant att förstå vad som pågår ”bakom kulisserna” och både se de hot och de möjligheter som agentisk handel innebär.

AI-agenter ska göra affärer
För att hålla koll på hur handeln utvecklas brukar jag till viss del följa det som Handelsrådet publicerar och ordnar av event. Även i ett hållbart samhälle kommer vi att ha handel, behöva förse oss med varor och tjänster på ett anpassat sätt. Hur kommer AI-agenter att påverka hur handeln sker? När jag läser en projektbeskrivning (se länktips nedan) öppnar sig en värld av maskinell handel, lösningar som kanske sparar tid, sannolikt sparar lönekostnader, men som innebär risker och problem som ingen tänkt på och som kommer att förändra hur utbudet presenteras och dokumenteras.

Kan maskinerna ta kloka beslut?
Min första tanke är att detta leder till en slags automatiserad konsumtion, där maskiner i båda ändar (köpare och säljare) stämmer av och kommer överens om rimligheten i ett avtal. Sekundsnabbt kan besluten tas utan att någon människa varit involverad för att ifrågasätta detaljer eller helheten. Vill vi ha det så? Vem vinner på den utvecklingen? Ryggmärgsreflexen är att det innebär ett risktagande bortom vad vi upplever som tryggt och säkert.

Nu går det att ställa krav
Nästa tanke blir att det ju faktiskt öppnar upp för mycket avancerade krav från beställarsidan. Det går i alla fall i teorin att inkludera prognoser för driften av en viss produkt, där ”säljaren” ska redovisa olika driftsfall, energianvändning och summering av olika hållbarhetsparametrar med en sannolikhetskalkyl, inklusive prognoser för underhållskostnader, tillsyn, tekniska fel, frekvens av dessa, kostnadsbedömning över livslängd osv. Rätt använt skulle AI-systemet kunna bidra till mycket smartare inköp, där hela produktcykelns kostnader, inklusive driftsfasen och omhändertagande efter drift ingår. Detta genom att på ett säkert sätt referera till statistiskt säkerställda fakta över driftssituationer m.m.

Lagstiftningen måste ligga i fas med utvecklingen
Här skulle det vara viktigt att tidigt identifiera pilotmarknader som skulle kunna gå före och också ha EU-resurser för att på lämpligt sätt backa upp utvecklingen med rätt typ av lagstiftning, så att enbart avtal mellan AI-agenter som uppfyller vissa kriterier godkänns. Lagstiftningen behöver ligga långt framme för att på ett klokt sätt begränsa den dominans som de ledande storföretagen säkerligen kommer att försöka utnyttja till sin fördel.

Låt oss ta chansen
Man skulle till och med kunna gå så långt att vissa pilotbranscher eller nischer väljs ut för att lägga grunden till en ekonomi som primärt ska gynna det allmänna och naturen och i andra hand gynna de inblandade parterna. Låt oss använda denna tekniska möjlighet på ett konstruktivt sätt!

Länktips: Kort beskrivning av ett projekt som det går att läsa om på Handelsrådets sida och som illustrerar vart en del av handeln är på väg: här

Länktips: Min tidigare text om agentisk handel som pekade på andra möjligheter: https://christerowe.se/2025/12/nr1275-om-integritet-personifiering-och-agentisk-handel/

Tänk så många kloka tankar det finns…

Hans Abrahamsson vet många vem han är. Mångårig inspiratör och forskare kring freds- och konfliktfrågor. Orädd och klarsynt. Han tipsade mig om en serie poddar eller filmade samtal som görs av Frida Stranne och Gustaf Skarsgård: Samtal vi Saknar. Hans var själv en av samtalspartnerna i deras samtal nummer nio. Mycket tänkvärt kom fram där, som jag ska återkomma till i en annan bloggtext.

Helena Norberg-Hodge
Men han tipsade också om samtal nummer sju, där Helena Norberg-Hodge delade med sig av minst femtio år av aktivt utforskande av vad som kännetecknar ett hållbart samhälle, inte minst ur ekonomiskt perspektiv. Även det samtalet gav mig mycket att tänka på. Och några slutsatser ur detta lyssnande vill jag nämna här. Plus att jag ska kolla upp hennes Local Futures dot org. (Länktips till samtal vi saknar, se nedan).

Miljödepartementet ska överordnas Näringsdepartementet!
Det är illusion att tro att beskattning av de allra rikaste mångmiljardärerna skulle kunna ändra det grundläggande problemet med hur allt större företag får allt större makt över världsutvecklingen. Det behövs konkreta åtgärder som börjar återställa en rimlig balans. Ett sådant steg vore att kasta om tyngdpunkten mellan miljö och företagande. Under Tidö-regimen var miljödepartementet konkret och direkt underordnat näringsdepartementet. Företagsintressena var konkret överordnade miljökraven. Det behövs en diametralt motsatt konstruktion i alla beslut i regering, i lagstiftning och i beskattning så att Miljödepartementet (inklusive klimatfrågorna) är överordnat Näringslivsdepartementet.

Varför detta är viktigt
Detta för att säkerställa att alla företag bedriver verksamhet enligt de ramar naturen sätter upp. Förorenande företag bestraffas och de företag istället gynnas som lyhört och korrekt inordnar sin verksamhet i vad naturen, ekosystemen, vattentillgången och mänskliga hänsyn sätter för ramar. Vi har som bekant bara en planet att tillgå och den håller på att ta allvarlig och irreparabel skada av det som vissa företag gör för att maximera sin vinst. Ordningen måste återställas och FN:s sjutton hållbarhetsmål ges betydligt större tyngd än idag. Det ska kosta och/eller vara olagligt att bryta mot de ramar som planeten och hållbarheten definierar. Alternativet är en förskräckande framtid för våra barn och barnbarn, där vattnet inte går att dricka, maten inte räcker och gifterna finns överallt.

Ska verkligen AI kontrollera sig själv?
De AI-verktyg som nu är under framtagande kan i värsta fall skapa processer som exkluderar mänsklig bedömning. Världskrig kan startas för att någon AI-agent bedömer att det är det logiska steget. Om människan kopplas ut ur beslutskedjan kan vi plötsligt befinna oss i en situation där framtiden dikteras av självstyrande system utanför mänsklig kontroll. Det behövs rigorös kontroll över all AI-tillämpning och -utveckling. Politikerna, som de folkvalda de är, behöver säkerställa att det är folket som bestämmer, inte maskinerna. Att det finns starka ekonomiska intressen bakom utvecklingen av AI blir egentligen bara ytterligare ett argument för varför denna kontroll behöver stärkas. Självtänkande system utvecklas för närvarande bland annat av Tesla och vad Elon Musk tycker om demokrati vet vi ju…

Lobbyism och ”dåliga affärer”…
Lobbygrupper har idag ett stort inflytande på regeringars och folkvaldas beslut. Transparensen kring vilka lobbyister som talar med vilka beslutsfattare behöver öka. Allra värst är detta system i länder där politikers kampanjer finansieras av påtryckningsgrupper och lobbyister. Men även i vårt land är det viktigt att få en tydlig bild av vem som egentligen gynnas av de beslut som tas av våra folkvalda. Tätt kopplat till denna problematik finns upphandlingsförfarandet som en fallgrop. Vem minns inte hur det då och då cirkulerar i nyhetsflödet om osedvanligt låga försäljningspriser på offentliga fastigheter, eller hela cirkusen kring Karolinska Sjukhusets nybyggnation och där ingående miljarduppdrag till konsulter som inte kunde redovisa vad de gjort? Sådana affärer, där det offentliga tvingas betala överpriser eller får för lite i ersättning vid försäljning är en variant av korruption som måste stävjas.

Känner du till ISDS?
Ett begrepp som nämns i samtalet med Helena Norberg-Hodge och som behöver följas upp och göras mer känt är ISDS. Mekanismen ger företag och investerare rätt att stämma stater och i praktiken kringgå lagstiftning som är tänkt att skydda länder och medborgare mot otillbörlig exploatering. Istället för att ersätta de boende för miljöförorening kan företag istället få ersättning för förlorade vinster. Det är bakvänt, naturligtvis. Och bara detta att det finns en reservlösning för investerare att säkra sina intäkter borde göra att varningsflagg hissas. Systemet ger kapitalet en extra fördel mot lagstiftningen. Jordens Vänner har förslag på hur man kan motverka ISDS, se länktips nedan.

Vad händer när vi slutar tänka själva?
I den systemomställning som måste genomföras behöver vi hitta de effektiva och konkreta delar som kan få allmänhetens gillande och stöd. Det är nog många som idag t.ex. undrar över hur det kommer sig att sociala mediers algoritmer leder till det urval av information som de gör. Och om vi vill att de stora tech-företagen ska ha ännu mer kontroll över vilken information och vilka erbjudanden vi får och vilka köp vi gör. Ska vi verkligen sluta tänka själva? Och låta AI ta våra beslut? Varför?

Länktips: Samtal Vi Saknar – med Helena Norberg-Hodge: https://www.youtube.com/watch?v=iyCSVHhNdaM

Länktips: Samtal Vi Saknar – med Hans Abrahamsson: https://www.youtube.com/watch?v=34cLfmKgI7o

Länktips: Om ISDS: https://jordensvanner.se/isds/

Återbruk av skor kanske är närmare än du tror?

IVL har haft ett forskningsprojekt som har undersökt förutsättningarna för återbruk av skor. Handelsrådet har publicerat en intervju med Tomas Rydberg och en sammanfattning av rapportens slutsatser. (Se länktips nedan). Skor säljs ungefär 30 miljoner par per år i Sverige, så det är en ganska stor mängd skor som varje år sätts på marknaden. Det intressanta är naturligtvis om det finns förutsättningar för återbruk och hur återbruk kan bli lönsamt, miljömässigt smartast och kan bidra till minskat tryck på jungfruliga resurser. Det som framkommer ur rapporten är att det går.

En variant av ROT-avdrag?
Ett sätt att närma sig frågan vore att utgå från nya affärsmodeller, där konsumenter och detaljister samverkar för en gemensam nytta. Rapporten föreslår att konsumenten kan få en värdekupong för återlämnade skor, men här skulle det kunna vara intressant att testa en annan rollfördelning. Man skulle kunna tänka sig att konsumenten involveras i bedömning, sortering, enklare uppfräschning, märkning osv. För att i gengäld få rabatt på köp av de skor som säljs. Eller ett slags ROT-avdrag som också nämns i seminariet som Handelsrådet ordat.

Prosumentlösningar?
Detta eftersom personal- och bemanningsfrågan sannolikt blir en kostnadsdrivande faktor när begagnade skor ska tas om hand. Om konsumenten involveras i affärsupplägget uppstår en möjlighet att generera en win-win-lösning. Som ”medlem” i ett skoförsäljningskooperativ skulle konsumenten kunna ta på sig att göra nytta ett par timmar per månad mot att få rabatt på priset av skor vid försäljning.

Återbruk innebär nytänkande
I det seminarium Handelsrådet har lagt ut (se länktips nedan) lyfts en hel del av de frågor som viktiga att belysa när det gäller återbruk av skor. En avgörande fråga är den lönsamhet som kan uppstå vid försäljning av återbruksskor. Och om den lönsamheten minskar lönsamheten vid alternativ ”linjär” försäljning kan ju intresset för återbruk bli nära noll. Det enda rimliga är att styrmedel organiseras för maximering av livslängd och för att skor ska kunna återbrukas efter rimligt komplicerad process. Det system som hela tiden utgår från utnyttjande av jungfruliga resurser behöver ersättas med ett system som bygger på hushållning av resurser, av energi och manuellt arbete. Kvalitet måste belönas. Och nya affärsmodeller behöver se dagens ljus.

Lönsamhetsfrågor
En siffra som visas i seminariet är att det krävs att butiken hanterar och säljer många fler begagnade skor för att få samma lönsamhet som kan uppnås vid försäljning av enbart nyproducerade skor. Sannolikt just för att det blir många fler arbetsmoment per sko, där slutprodukten dessutom behöver säljas till ett lägre pris än den nyproducerade skon.

Det samlas in fler skor än vad som kan återbrukas
En intressant detalj är att projektet räknade fram att det blir 50 procent överinsamling, dvs skor som inte går att återvinna och som istället gick till förbränning utgjorde ungefär en tredjedel av de skor som samlades in. Det innebär att det behövs plats för all hantering. En annan intressant detalj var att hälften av de skor som exponerades för försäljning såldes snabbt till cirka motsvarande halva nypriset. Det finns således kunder som gärna köper återbrukade skor.

Vem har bollen?
Nya yrkesroller kommer att behövas, nämndes i seminariet. Detta är intressant och sätter fingret på vilken aktör som egentligen ska driva fram den utvecklingen. Krävs det lagstiftning eller är det ett tydligt konsumenttryck som gör att något händer? Eller är det att det uppstår nya företag som utmanar de etablerade kedjorna? Och det behövs nytänkande på lokalsidan, nämligen att ha plats för inlämning, sortering och arbete med de återbruksbara skorna.

Act of Caring
Act of Caring är ett intressant initiativ för att få folk att – tillsammans – vårda sina saker. Så håller produkterna, till exempel skorna, längre. Ola Gejde från Act of Caring nämner att det numera bara finns 400 skomakare i Sverige, mot tidigare 4 000. Och säger även det som kanske är att svära i kyrkan hos handeln, nämligen att ”företagen måste uppmana sina kunder att ha vara på sina produkter”, ett uttalande som naturligtvis går stick i stäv med den rådande volymförsäljningsidén, där köp-slit-och-släng ger bästa intäkten på kort sikt. Han nämner också ett franskt varumärke, Veja, som inkluderar omsorg av befintliga skor. Se länktips nedan.

Länktips: Projektbeskrivning: här

Länktips: Rapportsammanfattning: https://handelsradet.se/app/uploads/2026/10/Sammanfattning-2026_8.pdf

Länktips: 30 minuters podd med Tomas Rydberg om projektet: https://www.youtube.com/watch?v=q8gTjDwx5fc&list=PL_FaVi7xeTXV6rNWMagmhKOGMebfN7E-q&index=6

Länktips: En timmes seminarium om projektet som IVL hållit i: https://www.youtube.com/watch?v=WzSKj1Se60I

Länktips: Act of Caring: https://actofcaring.com/pages/om-oss?srsltid=AU7gw4Uoo99yIMOKgWXXpkTIpfNd30vaJYlvsL9TiAc2i8_LGKDqFgte

Länktips: Veja: https://www.veja-store.com/sv_se/

Länktips: Veja: https://project.veja-store.com/en

Så här skrev jag till EU om moms

EU har haft ett ”dialogfönster” öppet, för att låta organisationer, företag och allmänhet lämna synpunkter på den förändring av moms-lagstiftningen man förbereder. Momsen är en skatt som varje land kan besluta om, men den är också samordnad mellan länderna så att EU-länder kan exportera varor och tjänster utan moms. Momsen blir en slags procentuell pålaga på allt som säljs inom EU och utgör en rejäl intäkt till varje lands statliga finanser. Momsen skiljer sig i procentsatser för olika produktkategorier, men detta avgörs på nationell nivå. Den 4 november är sista dagen att lämna synpunkter till EU angående moms-lagstiftningen. (Se länktips nedan till mitt tidigare inlägg om samma sak).

Momsen behöver förstärka en omställning i hållbar riktning
För mig handlar det väldigt mycket om att momsen behöver förändras i grunden. Från att vara uppbyggd enligt en linjär princip behöver momsen utgå från en cirkulär ekonomi, där förbättring och upparbetning av produkter blir självklara komponenter för näringslivet, liksom att utveckla nya affärsupplägg. Resursanvändningen måste bromsas in, energianvändningen likaså. Vi behöver belöna företag som tar ansvar för ekosystemet, vattenförsörjningen och säkerställa att ekonomin ryms inom det sociala manöverutrymme som ”donut”-ekonomin pekar ut. I den text man kan skicka till EU finns utrymme för 4000 tecken, så jag fick korta ner min text en hel del. Men i översättning från engelskan följer mitt inspel här.

Mitt förslag till EU:
(Citat) Tack för möjligheten att lämna synpunkter på den nya momslagstiftningen. Jag skulle vilja se en process i tre nivåer. Momsen måste reformeras på ett sätt som bevarar dess legitimitet, rättvisa och ekonomiska värde, samtidigt som den effektivt styr produktion, investeringar, konsumtion, energianvändning, transporter och andra centrala funktioner mot hållbarhet.

Cirkulär ekonomi behöver nya begrepp och ramar
Den första nivån handlar om att etablera ett regelverk och en nomenklatur som speglar verkligheten på ett mer modernt sätt. Avfall och restprodukter kan fungera som råvaror i tillverkningsprocesser. Man bör undersöka hur lagstiftningen – till exempel genom förbud mot export av ”avfall” – i praktiken hindrar ett ansvarsfullt resursutnyttjande. Det krävs regelverk som förhindrar att nytillverkade varor, som aldrig har använts, förstörs. Det behövs en ny terminologi – en som på ett mer precist sätt beskriver produkters status, certifiering eller godkännande.

Bibehållet produktansvar
Ett tillvägagångssätt att undersöka är att införa ett krav på att tillverkande företag (inom vissa sektorer) aldrig ska kunna frånsäga sig ansvaret för sina produkter. De skulle kunna ta betalt baserat på användning, men skulle alltid behålla ett visst ansvar – förslagsvis hanterat genom en avancerad fond utformad för att hantera scenarier som företagskonkurser – vilket skulle omfatta själva produkterna och de farliga beståndsdelar de innehåller. Konsumenten har inte tillräcklig kunskap.

Bonus-malus-system
Den andra nivån innebär att vidareutveckla momssystemet – eventuellt bransch för bransch – för att påskynda utfasningen av produkter som skadar miljön, ekosystemen, vattenresurserna och så vidare. Genom att gradvis göra skadliga produkter dyrare, samtidigt som ”oskadliga” produkter blir relativt billigare, styr momssystemet produktion och konsumtion i en riktning som skyddar miljön. Vissa branscher kan fungera som pilotområden, där företagen inom dessa sektorer får i uppdrag att utforma ett bonus-malus-system.

Även Business-to-Business, B2B, behöver ingå
De minst önskvärda produkterna görs dyrare än de överlägsna alternativ som erbjuds av konkurrerande företag. Huvudsyftet är att upprätthålla skatteintäkterna och samtidigt skapa ett tydligt incitament för tillverkare att konkurrera utifrån kvalitetsegenskaper. Vissa branscher skulle också kunna väljas ut som pilotområden för att belöna produkters livslängd – vilket gör det mer lönsamt för både företag och användare att nyttja en produkt snarare än att äga den. Dessutom bör transaktioner mellan företag (B2B) undersökas i syfte att skapa nya, ömsesidigt gynnsamma samarbetsmodeller, så kallad industriell symbios.

Värdefokus istället för vinst
Den tredje nivån innebär att man går hela vägen: produkter som inte kan ingå i ett slutet kretslopp fasas gradvis ut, samtidigt som företag uppmuntras – eller tvingas – att under en generös tidsperiod ställa om sina produktionsprocesser så att uppkomsten av avfall blir ett kostsamt undantag. Detta kräver en utformning av mervärdesskattesystemet (momsen) som följer en produkt genom dess olika stadier av uppgradering och återtillverkning. Momsen bör stå i ett omvänt förhållande till värdeskapande och ansvarstagande. Produkter som är utformade för en lång livslängd skulle belönas med en lägre momssats, medan produkter med en genomgående kort livslängd skulle bli relativt dyrare. På denna tredje nivå är målet att ersätta den nuvarande linjära momslogiken med en hållbar, cirkulär moms – en som är kopplad till värdeskapande snarare än vinstjakt. Detta synsätt vilar också på en ny syn på ägandeprincipen, liksom på alternativa metoder för att redovisa företagsverksamhet. Det rör sig här om kringliggande processer som kräver ytterligare utredning för att säkerställa att momssystemet effektivt samverkar med de mål vi vill uppnå.

Avslutningsord
Forskare med intresse för en ny ekonomi måste involveras. Ett exempel från Amsterdam: https://act.uva.nl/research/research-projects/sustainable-by-design/sustainable-by-design.html?cb#page
Jag instämmer också i den kommentar som lämnats av Lorenzo Liguoro från Italien.
Momssystemet bör underlätta den utveckling vi vill se, inte hindra den. (Slut citat).

Det ska bli intressant att se om detta inspel gör någon skillnad.

Länktips: Min tidigare text om EU-momsen: https://christerowe.se/2026/10/nr1403-en-ny-eu-moms-pa-gang/

Skiss på ”not for profit” ekonomi

Jennifer Hinton är en forskare som jag är intresserad av. Hennes tankar om en ”lagom-ekonomi” (mitt uttryck, inte hennes) tilltalar mig. Nu när det finns en chans att ge EU lite inspel kring den nya moms-lagstiftningen frågade jag henne om råd och fick som svar en länk till ett ”white paper” som handlar om hur vi kan rigga en socialt och miljömässigt hållbar ekonomi för att stärka EU för framtiden. Även om materialet kom 2024 är det aktuellt. (Se länktips nedan).

Så här kan den hållbara ekonomin formas
Här ingår en video på 48 minuter som förklarar en hel del av det som står skrivet i den rapport på 144 sidor som de också länkar till. Att återge allt låter sig inte göras, men jag plockar ut lite godbitar som är extra centrala. De är hämtade från sidan 23-29 ur ”the white paper”, som har rubriken ”Sustainable by design – industrial policy för long-term competitiveness in the EU”.

NFP economy har möjlighet att nå högre mål
Hinton menar att dagens ekonomi skapar problem på flera nivåer. Bland annat handlar det om att överproduktionen skapar ett orimligt resursuttag och energianvändning, att ekonomin bidrar till ojämlikheten i form av att vissa löner hålls nere för att maximera vinsten åt andra samt att marknaden ständigt tenderar att koncentrera ägandet, vilket i sin tur skapar ett demokratiskt underskott. Ekonomin behöver struktureras för att innebära en annan dynamik, menar hon. En icke-vinstdriven ekonomi (not-for-profit, NFP, economy) kan istället samverka med myndigheter får att nå gemensamma och överordnade mål. Hälsa och miljö behöver ges högsta prioritet, inte lokal vinst. Offentlig upphandling och pensionsfondernas placeringar kan användas för att styra i rätt riktning, menar hon.

ESOP är en modell som fungerar på två olika sätt
En stor del av videon och rapporten handlar om olika företagsformer, där gemensamägda företag och ett steward ownership, förvaltarstyrt företagande, tar stor plats. Det talas också om den s.k. ESOP-modellen, som ger anställda rätt att få andelar i det företag man är anställd i. Två olika koncept använder samma förkortning, vilket är förvirrande. Det amerikanska systemet bygger på att en stiftelse som köper aktier som fördelas till de anställda, medan en annan modell ger de anställda optioner på att i ett framtida läge köpa andelar i företaget till ett förutbestämt värde.

Personalägda företag är intressanta
De nämner också att det är 450 000 SME-företag som årligen byter ägare i EU. Och att en tredjedel av dessa, som innebär cirka 600 000 anställda, har en framtid som är hotad. EU behöver stödja de små företagen mer för att göra generationsväxlingar och ägarbyten mer attraktiva och ha ett särskilt fokus på de gemensamägda, personalägda, företagen. Bo Rothstein har också forskat om detta. Se länktips nedan.

Intressant om energikooperativ
En av forskarna i rapporten, Björn Hoops, fokuserar på samägda energiföretag. Han menar att det går att sätta upp viktiga parametrar för att dessa företag ska bli socialt och ekonomiskt hållbara. Så att det offentliga kan stödja initiativ på ett sätt som bidrar till en hållbar utveckling. Han nämner krav på att andelar ska ägas lokalt, att låginkomsthushåll ska kunna inkluderas, att externa företag inte får vara delägare, att företaget ska styras och ledas av medlemmarna själva, att företaget ska ha som huvudsyfte att göra samhällsnytta, inte att generera vinst. Han menar att EU behöver göra det enklare att driva energikooperativ i olika storlek och att det är viktigt att respektera olikheter i förutsättningar.

Snart kommer Jennifer Hintons bok
Inom några veckor kommer den bok Jennifer Hinton sedan länge har aviserat. Det ska bli intressant att ta del av hennes slutsatser. Jag återkommer i frågan.

Länktips: https://act.uva.nl/research/research-projects/sustainable-by-design/sustainable-by-design.html?cb#page

Länktips: Bo Rothstein om personalägda företag: https://christerowe.se/2026/01/nr1299-kloka-tankar-fran-bo-rothstein/

En ny EU-moms på gång!

EU-kommissionen har just nu det man skulle kunna kalla ett synpunktsfönster, en tidsperiod fram till den fjärde november 2026 då vem som helst, företag, organisationer, privatpersoner osv, är välkomna att komma med förslag, idéer och synpunkter inför den process i en relativ snar framtid som ska leda fram till en ny momslagstiftning. För mig är detta intressant av två skäl. Dels att det är en möjlighet att på detta sätt vara medskapande i EU:s lagstiftning rent generellt. Och dels för att behovet av en ny moms-lagstiftning på EU-nivå är något jag har tänkt på åtminstone sedan 2014. (Se länktips från EU-kommissionen nedan).

Några av kommentarerna så här långt
I skrivande stund finns det 22 publicerade synpunkter från privatpersoner och företag i olika länder. De flesta nöjer sig med att se frågan ur ett mycket snävt perspektiv och föreslå sänkt moms på en viss produkt med en viss egenskap. Ett norskt företag i IT-branschen, Atea, med 88 kontor runt om i världen, lyfter dock frågan en aning för att peka på att det måste vara kommersiellt och administrativt praktiskt att samla in utrustning, bedöma den, radera data, reparera eller uppgradera den där så är lämpligt, samt möjliggöra en dokumenterad vidareanvändning över landsgränser. Detta är särskilt relevant för IT-utrustning, menar de. Ett italienskt företag lyfter också mycket klokt att momsens utformning ”bör bedömas inte bara i förhållande till den cirkulära slutprodukten, utan utifrån hela den cirkulära värdekedjan. (…) Cirkulära industriella värdekedjor omfattar ofta flera aktörer som utför aktiviteter kopplade till insamling, förberedelse, behandling, omvandling och tillverkning. En tydlig och enhetlig skattemässig behandling genom dessa olika led kan därför bidra till att minska transaktionskostnader och osäkerhet kring investeringar. (…) Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur mervärdesskatten fungerar på framväxande marknader för sekundära råvaror och råvaror utvunna ur avfall. Om det övergripande europeiska politiska målet är att stärka tillgången till cirkulära råvaror och utveckla en verklig inre marknad för sekundära råvaror, bör mervärdesskattereglerna vara förenliga med detta mål”.

Så här skriver EU-kommissionen
Det som kommissionen skriver i sin egen introduktion av frågeställningen väcker en del frågor just om hur långt man är beredd att gå. De skriver på sidan två: ” Mervärdesskatt (moms) är en viktig inkomstkälla för EU-länderna och stod 2024 för 7,1 % av EU:s BNP och 15,5 % av de totala offentliga skatteintäkterna. Samtidigt är det viktigt att momsregelverket är förenligt med EU:s bredare politiska mål, så att momsreglerna inte hindrar företag och konsumenter från att använda tillgångar på ett mer cirkulärt sätt, samtidigt som momssystemets grundläggande principer bevaras. ”

Staten tjänar på överkonsumtionen
Momsen ska således både förändras och anpassas till den cirkulära ekonomins behov och verklighet samtidigt som de ”grundläggande principerna ska bevaras”. Momsen i nuvarande konstruktion är linjär och följer en tänkt produktförädling i flera steg tills den når konsumenten och därmed ska betalas till fullo och redovisas av den säljande parten, med avdrag för den moms som uppstått i tidigare led. Staten tjänar således mer moms ju snabbare vi konsumerar, kasserar fullt fungerande produkter och köper nya produkter. Vid kort livslängd på produkterna ökar statens skatteintäkter som en andel av försäljningen till konsument.

Undantagen kan inte bli huvudregel
Att korrigera momsprocentsatser för livsmedel, second-hand eller annat går an sålänge det undantagsvis finns mindre andelar av momsen som får lägre momssatser, tycks de flesta makthavare resonera i dagsläget. Men ska vi på allvar få hela ekonomin att bygga på cirkulära principer går det inte att ha undantag som utgör grundregeln. Vi behöver en ny moms som bättre korrelerar med hur produkter och produkters värde förvaltas och förädlas i den cirkulära ekonomin.

Den linjära modellen leder fel
Idag är momsdebiteringen en del av ägarbytet. Leverantör nummer ett säljer sitt halvfabrikat till leverantör två och den halvfärdiga produkten övertas av detta företag, som efter förädling säljer vidare produkten till leverantör tre osv. Det momsen indikerar är att det har skett ett skifte i vem som disponerar och äger produkten. Slutkonsumenten är också mycket riktigt den som slutligt äger varan och när den inte längre är brukbar kasseras den. Det linjära logiken flyttar ägandet i olika led fram till soptippen. Och under resan kasserar staten in sin andel av värdestegringen.

Nyttjande – inte ägande
En ny moms bör rimligen inte utgå från ägandet som princip utan från nyttjandet och värdebevarandet. En väl använd och väl omskött produkt, som har en lång livslängd och hög tillförlitlighet i sin funktionalitet ska rimligen beskattas lägre än en produkt som hanteras vårdslöst och snabbt blir oanvänd. Det system som skulle kunna fånga detta kriterium är att varje konsumentprodukt (av vissa typer) är registrerad hos tillverkaren och status på produkten redovisas i en graderad skala. Ägandet kvarstår hos företaget, medan nyttjandet är konsumentens. Betalningen för nyttjandet sker via abonnemang, hyresavtal eller liknande. Det kan även gälla fast installerade maskiner, diskmaskiner, köksapparater osv. Om produkten är i gott skick och den förväntade livslängden är lång blir momsbeloppet lägre. Och omvänt. Det blir dyrare för leverantören (och nyttjaren) när ingen bryr sig om att produkten ska fungera länge. För att finkalibrera ett sådant system skulle ett lokalt bonus-malus-system kunna användas. Så att statens intäkter blir konstanta, medan det blir just värdeförvaltningen som belönas.

Vi behöver forma det som är i linje med vad vi vill uppnå
Självfallet finns det invändningar mot detta system. Att det blir krångligt osv. Men vi har streck-koder, vi har smart-phones och vi har ett AI-stöd som i en nära framtid klarar att hantera stora informationsmängder. Om vi menar allvar med att komma ur köp-slit-och-släng-ekonomin måste vi våga testa nya sätt att fånga värden och restvärden baserat på det vi vill uppnå. Vill vi uppnå maximal volymomsättning i varje ögonblick kan vi fortsätta som förut och låtsas att resurser och energi inte berörs av den eviga tillväxtens logik. Eller om vi vill skapa en ekonomi som bygger på vad naturen klarar av att bära så försöker vi skapa system som utgår från det vi vill åstadkomma.

Vi måste passa på nu
Jag kommer att skriva ett förslag till EU-kommissionen som betonar vikten av att på allvar byta huvudinriktning i hur stater beskattar tillverkning och nyttjande så att vi bromsar överkonsumtionen. Det är vår skyldighet att försöka. Att blunda och låtsas som att en evig tillväxt och ett ökat resursutnyttjande är förenligt med en hållbar utveckling är bedrägeri.

Länktips: https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/18833-VAT-and-circular-economy_en

Laddning av tunga lastbilar

Ni som följer den här bloggen har möjligen noterat att det var ett tag sedan jag återgav någon information från nyhetsbrevet OmEV, det nyhetsbrev som framför allt bevakar elfordonsutvecklingen. Nu är det dags, eftersom det som dök upp i flödet idag handlar om batteribytesteknik. Det är tydligen så att de tunga lastbilarna till relativt stor del förses med batteribytessystem i Kina. Och det är ju som bekant Kina som leder utvecklingen på batterisidan. Och man har etablerat ett gemensamt bolag i Storbritannien, Swaptopus, som tydligen ska gå bräschen för denna utveckling.

Flexibilitet och billig laddning
Det som batteribytessystemen möjliggör är laddning när elen är billig och att depåstoppen bli korta. Det är ju enbart ur- och inkoppling av batteripackarna som behöver göras vid stopp. Systemet öppnar dessutom för sidointäkter genom det som brukar kallas V2G, vehicle to grid, men som rimligen bör heta något annat när det är ett mobilt batteripack som kan fungera som stöd till elnätet när det inte är inkopplat i en lastbil och rullar på vägarna. Flexibiliteten och möjligheten att tjäna pengar på lite olika sätt är en fördel för den som investerar i systemet. Möjligheten att hantera olika tillfälliga toppar, många samtidiga lastbilar, är en annan fördel. Detta samtidigt en mycket stor del av lastbilstrafiken går enligt i förväg uppgjorda rutter. Med modern IT och skräddarsydd mjukvara kommer det dessutom bli enkelt för föraren på vägen att själv avgöra vilket depåstopp som kan gå smidigast.

I Kina är en tredjedel av de nya lastbilarna för batteribyte
För att förstå i vilken takt Kina opererar är det intressant att notera att det fanns cirka 300 stationer i drift i augusti 2026, medan det vid årsskiftet ska finnas 900 batteribytesstationer i drift. Ungefär en tredjedel av alla lastbilar som säljs i Kina är försedda med batteribytesteknik. Ett bekymmer är naturligtvis att det saknas en kontaktstandard och en teknisk standard som alla tillverkare kan förhålla sig till. Det behövs självklart också säkerhetssystem som räddningspersonal, bärgare och andra kan förhålla sig till. Vid en eventuell olycka ska ju inte ytterligare skador kunna inträffa beroende på okunskap eller oförsiktighet.

Hoppas att man inte tror på linjär volymtillväxt
Jag läser också att EU valt en annan väg än Storbritannien. Troligen vill EU skydda sina inhemska lastbilstillverkare, medan britterna har valt en annan väg, där man ser joint-venture som mer konstruktivt. I botten finns hela tiden frågan vem som ska tjäna vilka pengar och hur snabbt. Det blir väldigt märkligt att systemval och framtidslösningar ska prioriteras utifrån suboptimerade faktorer som vem som snabbast kan få tillbaka sin satsade krona. Summan av alla satsade pengar ger oss inte bästa möjliga framtid. Men det är delvis en annan diskussion. Att vi inte kan öka volymerna linjärt borde stå klart för de flesta. Eller?

Länktips: Artikel från OmEV om batteribytessystem: https://omev.se/2026/09/21/swaptopus-batteribyte-for-tunga-lastbilar/

Kan färg verkligen göra så stor skillnad?

Det är lite fascinerande. Att färgen gör allt så enkelt. Mängden sorterade retursopor har ökat i Halmstad med 30 procent, läser jag, bara för att man infört färgkodade påsar för boende i villor och hus med några få lägenheter. Hälften av hushållen i Halmstad får nu sortera sina förpackningar i sex olikfärgade påsar. Inte så oväntat är det plastförpackningar som har ökat mest. Fortfarande är det dock hälften av alla sopor som hamnar i restavfallet. (Se länktips nedan).

Färgerna underlättar
Men bara genom att underlätta sorteringen visuellt – med färger – har Halmstad Energi och Miljö, HEM, lyckats få folk att sortera mycket mer av sina förpackningar. Det gör ju att mer av papp, metall och plast kan återvinnas istället för att slentrianmässigt eldas upp. På hemsidan ser jag också att det finns returemballage som påsarna inte hanterar. Wellpapp är en sådan, liksom glasburkar, glasflaskor och större produkter. Då gäller det att ta sig till en återvinningscentral.

Långsiktigt ett samhälle med mindre avfallsmängder?
HEM har också en egen app, läser jag, där man kan hålla koll på hämtningsdagar, fakturor och energiförbrukning. Den allra bästa är ju om vi lyckas minska avfallsmängderna och energianvändningen. Och att bolag som HEM långsiktigt arbetar för att de inte ska behövas. Men den visionen är nog tyvärr långt borta. Förpackningsvolymerna lär fortsätta att öka. Ändå är detta med färgkodade påsar troligen smart. Vi måste hjälpa folk att göra de val som är kloka. Det ska vara lätt att göra rätt.

Länktips: Halmstad Energi och Miljö hemsida

Länktips: https://www.sverigesradio.se/artikel/fargglada-pasar-okade-avfall-med-30-procent-i-halmstad