Det kan inte vara rätt att riva upp permanenta uppehållstillstånd för hundratusentals personer i Sverige. Individer som har skaffat sig bostad, familj, jobb, utbildning och ett stabilt liv, där de dessutom betalar skatt och ingår i olika lokala sammanhang. Ändå är det vad statens utredning SOU 2025:99 föreslår. Många remissinstanser har protesterat mot grunddragen i förslaget, Ett av de tydligaste remissvaren har Justitiekanslern bidragit med. (Länktips, se nedan).
Stillsam, lätt byråkratisk kritik från JK
Med ett stillsamt, återhållet och lätt förklenande språkbruk förklarar JK i princip att ”så här kan ni inte göra”. Det är en orimlig proportionalitet mellan det problem som ska lösas via ny lagstiftning å ena sidan och förslagets konsekvenser för privatpersoner å den andra. JK skriver: ”Exempelvis framgår inte varför syftet att få fler att ansöka om medborgarskap bland dem som redan har ett permanent uppehållstillstånd gör det nödvändigt att som huvudregel återkalla alla befintliga sådana tillstånd.” Dvs om nu syftet är att få fler att ansöka om medborgarskap, vilket regeringen hävdar, så lyckas inte utredningen tydliggöra varför just återkallande av de permanenta uppehållstillstånden skulle leda till detta.
Enskilda kan hamna i en mycket svår situation
Längre ner i sin text preciserar JK sin kritik och hävdar att det är ”svårt att se att det föreliggande förslaget uppfyller de krav som Europakonventionen ställer, särskilt vad gäller proportionalitet, och därmed regeringsformens krav i 2 kap. 19 §. Ett förslag till generell reglering som på det här sättet griper in i enskildas rätt till privat- och familjeliv med retroaktiv verkan väcker dessutom frågan om det inte krävs att regleringen åtföljs av åtgärder på lagstiftningsnivå om hur respekten för rätten till privat- och familjeliv ska garanteras.” Enskilda individer skulle hamna i en mycket svår situation, där andra omständigheter skulle påverkas, kanske banklån sägas upp, andra åtaganden ställas på ända och konsekvenserna bli utomordentligt svåra, särskilt som man tänkt sig att medborgarskapsansökan ska genomföras från utlandet.
Bakläxa
Och så här skriver JK dessutom: ”I stället måste riksdag och regering ta ansvar för att lagstiftningen har en utformning som är grundlagsenlig och förenlig med Sveriges internationella åtaganden och som ger de rättstillämpande myndigheterna tillräcklig vägledning.” Dvs bakläxa. Så här gör man inte.
En analogi som högern förstår: retroaktiv beskattning?
Man skulle kunna ta en analogi som högern kanske förstår bättre. Om en regering skulle föreslå retroaktiv skattelagstiftning skulle väl hela etablissemanget mobiliseras från Timbro till ”vad-får-jag-för-skatten”-Östling. Om någon skulle hitta på att en ny skatt skulle införas nästa år och beräknas på de aktieutbetalningar som gjordes för var och en från år 2021 och framåt skulle nog de allra rikaste i landet gå i taket. Om denna beskattning hade varit känd så hade de rika kunnat planera på sedvanligt sätt för att minimera sin beskattning, men det går ju inte när lagen gäller retroaktivt…! Det hade blivit ett ramaskri utan dess like.
Allt handlar om att sortera folk i önskade och oönskade
Exemplet illustrerar hur selektiv lagen är tänkt att vara, den om uppehållstillstånd. Det är ju kriminella och andra som ska förmås att lämna landet, är den officiella linjen. De andra. Inte vi. Det är en del av det apartheidsystem som de inom högern gärna formar, där motsättningarna skärps och vi-och-dom-tänket hela tiden ska hållas levande. JK:s remissvar pekar också mycket riktigt på avsaknaden av bärande argumentation och rimlig analys av konsekvenserna av tänkt lagstiftning. Det enda rimliga är att den inte införs.
Länktips: JK:s remissvar på SOU 2025:99: https://www.jk.se/beslut-och-yttranden/2025/12/20257023/
