Tag Archives: Israel

Hur ska freden vinnas?

Posted on by
Reply

Efter andra världskriget blev det uppenbart att judar behövde en fristad, ett eget land, där de kunde forma ett judiskt liv. När stormakterna ändå höll på att dela upp världen i intressesfärer och rita om kartan efter kriget föll det sig tydligen naturligt att en del av det brittiskt kontrollerade Palestina skulle ge plats åt det som senare blev staten Israel. Att lösningen innebar att ett stort antal palestinier såg sig tvungna att flytta var underordnat. Kolonisatörernas logik styrde.

Inte inkluderande
Det makthavarna inte till fullo tycks ha insett är vilken grund som därmed lades till den konflikt som fortfarande är olöst. När palestinier inte erbjöds att delta i en rättvis process utan istället fick acceptera vad andra länder beslutade blev prioriteringen tydlig. Behoven hos befolkningen i den nya staten Israel överordnades de behov den tidigare befolkningen hade.

Inte lika behandling
En stat som upphöjer en religion till statsreligion får per definition svårt att på allvar upprätthålla religionsfriheten. Det dagliga livet fylls av exempel på hur religionen styr besluten. Det handlar inte enbart om vilken veckodag som ska vara vilodag, det kan också röra hur rättsväsendet påverkas av synen på vad som är rätt och fel, vad som är påbud, praxis eller fritt valda aktiviteter. När avvikande beteende, eventuellt baserat på en annan religionstillhörighet, nedvärderas och diskrimineras uppstår lätt en gradering av ”vi och dom” och så småningom subtila och i värsta fall växande skillnader i hur olika grupper behandlas eller accepteras.

Ryms mänskliga rättigheter i en stat med en statsreligion?
Den fråga som jag inte kan släppa är om en stat med en tydlig statsreligion kan vara demokratisk. Kan de troende se på och värdera de icke-troende på ett jämlikt sätt? Går det överhuvudtaget att kombinera tanken på en stat där religionen är integrerad i styrningen med tanken på mänskliga rättigheter? De amerikanska grundlagsfäderna insåg problemet och var noga med att skilja på stat och religion när USA:s konstitution formades. I Sverige skulle jag vilja påstå att separationen mellan kyrka och stat först skedde informellt innan den bekräftades i lag. Anledningen var att en stor del av svenskarna inte såg sig som kristna. (Och helt separerad är kyrkan och staten ändå inte i Sverige eftersom staten via skatteverket inkasserar kyrkoskatten).

Den starkes rätt skapar inte fred
De som kallas bosättare på Västbanken driver med våld iväg den bofasta befolkningen, tar över deras hem och fastigheter och agerar på ett synnerligen inhumant sätt. Och nu i Gaza har miljoner palestinier fördrivits från sina hem, många tusen civila har dödats och allt har skett som vedergällning för ett annat vidrigt brott som begicks av Hamas, i en spiral som pågått länge. Men om man är stark måste man vara snäll, skrev Astrid Lindgren i Pippi Långstrump. Det är så det är. Den starkes rätt skapar inte fred, det gör enbart en rättvis och inkännande dialog med andra parter. När Tyskland kuvades och förnedrades efter första världskriget väckte det tankar på revansch och återtagande av det som gått förlorat, vilket senare hjälpte Hitler att ta makten.

Gäller mänskliga rättigheter?
Den idé som vägde tungt vid formandet av staten Israel var sionismen. Den skulle inkludera de faktorer som kunde säkra nationell och religiös tillhörighet för en sedan länge förföljd minoritet. Kanske var sionismen nödvändig för att både internt och externt sammanfatta idén bakom grundandet av staten Israel. Bekymret som uppstår är när en skyddande mekanism istället blir en maktverktyg. Göran Rosenberg har formulerat detta som att sionismen har nått vägs ände. Han är nog inte ensam i den åsikten. Om sionismen kan inkludera agerande som strider mot grundläggande demokratiska principer, och inte respekterar mänskliga rättigheter är det inte de mänskliga rättigheterna som är problemet.

Hur ska freden vinnas?
Invändningen är att det råder krig i Israels närområde. Fientliga grupper vill utplåna staten Israel. Hamas och Hizbollah finansieras av Iran och strävar efter att skada staten Israel för att återta makten över Palestina ”from the river to the sea”. Så gäller mänskliga rättigheter inte i ett tillstånd av krig? Är det så man ska förstå situationen? Att sionismen behövs för att mäkta med ett utnötningskrig med de grupper i grannområdena som på värsta sätt vill skada staten Israel? Och demokrati är en lyx som man kan unna sig när kriget är vunnet? Hur ska då kriget mot grannarna vinnas? Genom fördrivning och utplåning? Genom att ödelägga Gaza och genom att ta över Västbanken? Är krigets logik att förinta motståndaren överordnad alla andra principer? Till slut handlar det om att det inte är kriget som ska vinnas, det är freden. Så hur vinner man fred? Eller på ett annat plan: Kan en demokrati överhuvudtaget föra krig?

Länktips: Om Palestina när Israel bildades efter att britterna styrt området när det osmanska riket fallit: https://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_Palestinamandatet

Länktips: Staten Palestina som bildades 1988 : https://sv.wikipedia.org/wiki/Palestina_(stat)

Länktips: Västbanken har en särskild status: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stbanken

Länktips: USA:s konstitutions första tillägg antogs 1791 och slog fast att religionsfrihetska gälla: https://sv.wikipedia.org/wiki/Religion_i_USA

Länktips: Separationen kyrka och stat i Sverige: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/skilsmassan-historien-om-nar-staten-och-svenska-kyrkan-gick-skilda-vagar

Länktips: Göran Rosenberg, journalist och född av judiska föräldrar har skrivit mycket om Israel och Palestina. Han tror inte längre på den sionistiska tanken. https://www.sydsvenskan.se/kultur/goran-rosenberg-begreppet-sionism-har-forgiftats/

Ordens makt

Posted on by
Reply

Jag ägnar en del tid åt ord och deras betydelse. Det blir så när man tillverkar korsord, som jag gör sedan drygt 10 år. (De finns i Hemmets Journal varannan vecka om någon är intresserad). Ett ord som fastnat den senaste tiden är bosättare. Det låter ganska neutralt. Att sätta bo, slå sig ner, bygga sig ett hem och en framtid. Bosätta sig i en landsända. Det har folk gjort i eviga tider. Bosatt sig. Men ordet är inte riktigt neutralt längre.

Bosättare använder våld
Under lång tid har vi fått höra att det finns bosättare som väljer att bosätta sig på Västbanken, den del av tidigare Jordanien, som ligger väster om Jordan-floden. Området har nära tre miljoner invånare med palestinsk härkomst och ungefär tre hundra tusen invånare med israelisk härkomst. Det som pågår, delvis under medias radar, är att bosättare, eller de som kallas bosättare, med våld tvingar bort palestinier från sina hem och helt sonika övertar mark, odlingar och hus från de som tidigare bodde där. Bosättarna, eller de som kallas bosättare, drar sig inte för att använda våld för att överta marken.

Alla är inte lika inför lagen
Är ”bosättare” rätt ord för detta? Kanske om man fullt ut ställer sig bakom de nationalister och högerpolitiker i Israel som inte kan tänka sig att ge palestinierna ett eget land och egna mänskliga rättigheter. Mest extrem i den riktningen är Israels nuvarande säkerhetsminister Ben-Gvir, som låtit bygga en galgbacke utanför ett fängelse för att synliggöra hur han vill att palestinier ska hängas när de dömts för terrorism. Alla är inte lika inför lagen i Israel och helt klart handlar bosättarpolitiken om att utvidga det landområde som kontrolleras av de israeliska myndigheterna.

Vem vill bo på en remsa?
”Ockupanter” är ett begrepp som kanske tydligare tar palestiniernas sida i konflikten. Genom att acceptera begreppet ”bosättare” tar vi tydligt ställning för det synsätt som legitimerar den pågående stegvisa ockupationen av Västbanken. Det finns två andra ord som stör mig i det här sammanhanget. Just ”Västbanken” och ”Gazaremsan” är begrepp som förminskar värdet av de områden som fram till nyligen beboddes av kanske fem miljoner människor med palestinsk härkomst. Vem vill beskriva sitt hemland som en ”bank” eller som en ”remsa”? Det förminskar de boendes känsla av hemhörighet och ägande av sin mark. Ordens laddning betyder något för båda sidor i en konflikt.

Tankeexperiment
Låt oss för ett ögonblick flytta bosättarrörelsen till Norden. Ett antal norrmän har skaffat sig hus och fritidshus i Sverige, inte minst i Bohuslän. Hur skulle det uppfattas av boende i Bohuslän om norrmännen tog över gårdar och hus med våld? ”Vi hade Bohuslän före 1658, så vi tar bara tillbaka det som var vårt” skulle de kunna hävda. Ingen köpeskilling. Bara ett våldsunderstött formellt och praktiskt övertagande. Hur skulle det tas emot av bohuslänningarna? Skulle vi acceptera de norska ”bosättarna”?

Avdrag = bidrag och tvärtom
I en annan text har jag nämnt hur orden avdrag och bidrag används för att ladda statliga pengar med något positivt respektive negativt. Avdrag är smart, medan bidrag är förkastligt och ska undvikas. Men båda är subventioner, där vi skattebetalare bidrar till att flytta resurser till ”behövande”. ROT och RUT kallas avdrag och anses smart, medan bostadsbidrag är något som många ser ner på och önskar begränsa. Men båda exemplen handlar om att skattekollektivet, vi alla, hjälper till att skipa något slags rättvisa villkor för andra. Vi behöver vara observanta på ordens valörer. Så att motståndare inte blir fiender. Eller att fredssträvan skulle vara naivt. ”Freden måste komma först, min vän. Gör den inte det, kommer inget efter den.” (Tage Danielsson i dikten Råd till ett nyfött barn).

Om Bush, Busch, AI och lögner

Posted on by
Reply

Konflikten mellan Israel och deras grannar är ett återkommande tema i nyhetsflödet. Jag minns vilket intryck det gjorde på mig när det s.k. sexdagarskriget pågick 1967. Världen höll andan. Egypten missbedömde nog sin egen kapacitet. Syrien och Jordanien förlorade områden. Golanhöjderna och Västbanken blev kända namn även för oss i Sverige. Sedan dess har det pågått strider, även om det inte har kallats krig. Libanon drogs också in i konflikten och olika militära grupperingar såg chansen att ta plats. Och inte blev det lättare för att Bushs angrepp på Saddam Hussein banade väg för IS i Irak och Syrien. Men det var en annan Busch jag tänkte kommentera här.

Halva Tidögänget bekänner färg
Den regering vi har i Sverige har blockerat SIDAs beslut om hjälp via FN-systemet. Kristersson har uttryckt stor förståelse för Israels rätt att försvara sig. Det största partiet i regeringsunderlaget, SD, försöker använda sitt stöd för Israels kamp mot araber till att tvätta bort sitt partis historiska arv från nazismen och samtidigt vinna legitimitet i större kretsar. Och nu gick Ebba Busch ut och korrigerade sin egen regeringschef genom att hävda att det Israel gör är rätt och riktigt. Det oerhörda lidande Gazas befolkning utsätts för handlar om både militärt övervåld och ett sätt att tvångsförflytta och svälta ut miljoner palestinier i deras eget land. Och detta ger Busch tummen upp. Med motivet att det finns personer som hålls som gisslan av Hamas. Gisslansituationer brukar kunna lösas med förhandlingar. Men istället ser de högerradikala krafterna i Israel chansen att annektera Gaza. Och får stöd av två av fyra partier i Tidögänget.

Var är Kristerssons fot?
Den som uppmuntrar, bejakar eller ställer sig bakom det systematiska förtrycket och i förlängningen utplånandet av ett folk måste ställas till svars för detta. Allt annat är orimligt. Det som förvånar är att statsministern inte sätter ner foten och säger ifrån. Oavsett vilken formell etikett som sätts på Israels regerings agerande, folkmord är det begrepp som används oftast, måste det finnas en rimlig gräns för hur internationell rätt ska upprätthållas. Konsekvensen blir ju annars att den som vill annektera ett annat land får göra det. Trump får ta Kanada om han vill, eller Grönland. Putin kan behålla Krim och halva Ukraina. Kina kan vid sidan av Tibet även ta Taiwan. Osv.

Tyvärr kanske AI blir en fälla
Om inte internationell rätt ska gälla kan vi lägga ner FN. Det blir den starkes rätt som gäller, eller den som ljuger bäst. Lögnen är ett svårt vapen att värja sig emot. Särskilt som internet svämmar över av felaktigheter, vilket ju t.o.m kommer att göra att AI inte kommer att bli användbart, eftersom AI inte på ett enkelt sätt kan skilja på sanning och lögn. Allt AI föreslår kommer därför att bygga på en mix av sanna och falska påståenden. Och det blir lätt att inse vart det till slut kommer att leda.

Sanning och lögn
Aldrig har vi haft så mycket vetenskap i världen som nu, brukar det heta. Det som glöms bort är att vi aldrig har haft så mycket distribuerad osanning.

Klimat, krig och ansvar

Posted on by
Reply

Nu varnar forskarna för en allt snabbare ökning av havstemperaturen till följd av den globala uppvärmningen. Man har kunnat beräkna den energimängd som ackumulerades i haven under perioden 1865 till 1997,  en värmemängd motsvarande 150 zettajoule. Samma värmemängd togs därefter upp av haven under de senaste 18 åren. Havens temperaturökning skenar med andra ord. Har detta någon betydelse?

Golfströmmen
Flera av vår tids stora havsströmmar, inte minst Golfströmmen, fungerar tack vare olika salthalt och olika temperatur på de samverkande nordliga och sydliga strömmarna. När dessa parametrar ändras finns en stor risk att systemet bromsar in eller förändras på annat sätt. Kanske blir Skandinavien därmed obeboeligt i takt med att planeten värms upp. Förutsättningarna för växt- och djurliv förändras, liksom för odling och annan mänsklig verksamhet.

Hur ska vi minska oljeberoendet?
Det finns de som fortfarande hävdar att global uppvärmning orsakad av människan är ett påhitt, och om den skulle vara påvisbar så är den ”naturlig”. Starka ekonomiska intressen finns bakom en fortsatt användning av fossila bränslen. En stor del av 1900-talets välståndsökning hänger samman med tillgången på energirika och billiga bränslen. Frågan är hur oljeberoendet ska reduceras på det minst skadliga sättet.

Back-casting
Om vi utgår från en målbild och därefter funderar över hur vi tog oss dit, enligt back-casting-modellen, blir det en intressant tanke hur ett modernt och välmående Saudiarabien kan se ut. Man är sedan länge världens största oljeproducent. Tusentals gästarbetare gör de enkla jobben åt förmögna saudier. Strikta religiösa lagar styr i vardagen. Hur ser ett modernt Saudi ut, där oljan är historia? Finns det något att hoppas på?

Hur ser framtiden ut för saudierna?
Det bor cirka 30 miljoner människor i Saudiarabien, varav en fjärdedel är gästarbetare, som ofta lever under slavliknande förhållanden. Hur ska ett konservativt och slutet land som Saudiarabien förändras till ett välmående land även utan olja? Finns det ett intresse hos de styrande att förändra? I vilken riktning och hur ser i så fall målbilden ut?

En kemisk fabrik med billig arbetskraft?
En väg skulle kunna vara att gå från råvaruproducent till förädling av olja till olika kemiska artiklar, plaster, mekaniska detaljer etc. Kanske ser de växande ekonomierna i Indien och Kina det framtida Saudiarabien som en möjlig industripartner, där råvaran är ”gratis” och där plats onekligen finns för upprättandet av stora fabriker. Arbetskraften är ju redan till stor del gästarbetare från Asien, så en möjlig framtida utveckling är ju ett slags förmynderi för billig arbetskraft, där råvaran finns och där arbetsmiljöfrågor aldrig kommer upp på agendan. Det som kan bromsa en sådan utveckling är troligen tillgången på vatten och tillräckligt stora plantager för odling. Även billig arbetskraft måste ha mat. Klimatförändringarna drabbar även detta land.

Övriga aktörer i regionen
I närtid kommer troligen fyra viktiga aktörer att dominera utvecklingen i Mellanöstern. I egenskap av pengar, inflytande, vapen och olja: Iran, Saudiarabien, det s.k. IS och självfallet Israel, som formellt har fred med Egypten och Jordanien, men som i övrigt inte kan vara säkert på någonting. Även Turkiet håller på att dras in i konflikterna i takt med Syriens sönderfall. Den arabiska vår som vi i väst ett tag trodde var möjlig, har i praktiken blivit en mardröm med miljontals flyktingar och med en ny terrorbaserad organisation på plats i form av IS, med en avskyvärd agenda.

Svårt att se lösningen, kanske är det bara början?
Det är svårt att se någon framkomlig väg för att forma, öppna, välmående, demokratiska samhällen i denna region. Vad ska ske för att dessa knutar ska kunna lösas upp? Här i väst ser vi de indirekta effekterna av regionens problem. Hit kommer de företagsamma, de som kan fly. Just nu flyr de från krigets fasor. Om något decennium kanske de flyr därför att klimatet har gjort livet omöjligt. Vilket ansvar har vi i Sverige för våra medmänniskor? Har medmänskligheten en gräns?

 

Integrationsparadox, vänskap och Israel

Posted on by
Reply

När integrationen är långtgående är den svår att beskriva och kan förefalla obefintlig. Ungefär så skriver rektorn vid Borås Högskola, Björn Brorström, när han beskriver Integrationsparadoxen. När vi inte kan se det vi letar efter då finns det som mest. Det är kanske t.o.m. en universell sanning – när vi njuter av den svenska sommaren eller livet som mest då är sommaren eller livet så självklara att de inte retar våra sinnesorgan. När vi mår bra är det inte smärtan i någon kroppsdel vi saknar, det är det bekymmerslösa icke-tillståndet som får oss att fokusera på något annat.

Så här skriver Brorström ordagrant
”Paradoxen innebär att när någon företeelse är så starkt integrerad i en verksamhet att den inte märks, då är den samtidigt svår att beskriva enkelt. Paradoxalt nog kan situationen vara att såväl medarbetare som partners och intressenter utanför uppfattar att samverkan är svag, eftersom det inte finns några tydliga manifestationer kring samverkan. Men det är tvärtom. När integrationsparadoxen gäller råder ett idealtillstånd och något som borde gälla även för andra viktiga värden såsom jämställdhet, hållbarhet och internationalisering. ”

Vänskapens gränser
Det finns naturligtvis andra exempel på där idealtillståndet skymmer identifikation och bedömning. Vid verklig vänskap infinner sig ett slags jämviktstillstånd, där den enes attityd lätt fångas upp av den andre. Även vänner kan tycka olika, men olikheterna ryms inom den i förväg definierade balanserade plattform eller vågskål som vännerna valt att inrymma vänskapen inom. Riktigt goda vänner kan bråka om detaljer, eftersom man känner varandras gränser och de gemensamma ramar som vänskapen ryms inom. Riktiga vänner behöver sällan påpeka för varandra att de är vänner. Relationen är självklar.

Det är som vän Sverige agerar
När Sveriges utrikesminister klagar på den demokratiska staten Israels möjliga utomrättsliga och summariska avrättningar av palestinska brottslingar är det inte för att Sverige är fientligt inställt till Israel. Det är för att värna de demokratiska principer som en rättsstat behöver omfatta som hon nämner det. Tyvärr ogillades påpekandet av Israels ledande politiker. Istället för att värna rättsstatens principer och – åtminstone på pappret – utreda saken, valde regeringen i Tel Aviv att betrakta Wallström som icke välkommen till Israel. Naturligtvis är konflikten i Israel-Palestina-området mycket komplicerad med ett pågående lågintensivt krig och ömsesidiga våldshandlingar. Och jag har verkligen förståelse för behovet av att skydda medborgarna på bästa sätt.
Men var hamnar vi om alla värderingar skjuts åt sidan när det verkligen gäller?

Att integrera ett synsätt
Inkluderandet av den andres världsbild är kanske en del av lösningen på en världens mest seglivade konflikter. Integration av den andres synsätt. Åtminstone så att grunden läggs för en möjlig gemensam plattform. Alla skulle vinna på detta.

Länktips: Vetenskap och Allmänhet: http://v-a.se/2016/01/integrationsparadoxen/?mc_cid=c4c241c68b&mc_eid=061e5b740f