När integrationen är långtgående är den svår att beskriva och kan förefalla obefintlig. Ungefär så skriver rektorn vid Borås Högskola, Björn Brorström, när han beskriver Integrationsparadoxen. När vi inte kan se det vi letar efter då finns det som mest. Det är kanske t.o.m. en universell sanning – när vi njuter av den svenska sommaren eller livet som mest då är sommaren eller livet så självklara att de inte retar våra sinnesorgan. När vi mår bra är det inte smärtan i någon kroppsdel vi saknar, det är det bekymmerslösa icke-tillståndet som får oss att fokusera på något annat.
Så här skriver Brorström ordagrant
”Paradoxen innebär att när någon företeelse är så starkt integrerad i en verksamhet att den inte märks, då är den samtidigt svår att beskriva enkelt. Paradoxalt nog kan situationen vara att såväl medarbetare som partners och intressenter utanför uppfattar att samverkan är svag, eftersom det inte finns några tydliga manifestationer kring samverkan. Men det är tvärtom. När integrationsparadoxen gäller råder ett idealtillstånd och något som borde gälla även för andra viktiga värden såsom jämställdhet, hållbarhet och internationalisering. ”
Vänskapens gränser
Det finns naturligtvis andra exempel på där idealtillståndet skymmer identifikation och bedömning. Vid verklig vänskap infinner sig ett slags jämviktstillstånd, där den enes attityd lätt fångas upp av den andre. Även vänner kan tycka olika, men olikheterna ryms inom den i förväg definierade balanserade plattform eller vågskål som vännerna valt att inrymma vänskapen inom. Riktigt goda vänner kan bråka om detaljer, eftersom man känner varandras gränser och de gemensamma ramar som vänskapen ryms inom. Riktiga vänner behöver sällan påpeka för varandra att de är vänner. Relationen är självklar.
Det är som vän Sverige agerar
När Sveriges utrikesminister klagar på den demokratiska staten Israels möjliga utomrättsliga och summariska avrättningar av palestinska brottslingar är det inte för att Sverige är fientligt inställt till Israel. Det är för att värna de demokratiska principer som en rättsstat behöver omfatta som hon nämner det. Tyvärr ogillades påpekandet av Israels ledande politiker. Istället för att värna rättsstatens principer och – åtminstone på pappret – utreda saken, valde regeringen i Tel Aviv att betrakta Wallström som icke välkommen till Israel. Naturligtvis är konflikten i Israel-Palestina-området mycket komplicerad med ett pågående lågintensivt krig och ömsesidiga våldshandlingar. Och jag har verkligen förståelse för behovet av att skydda medborgarna på bästa sätt.
Men var hamnar vi om alla värderingar skjuts åt sidan när det verkligen gäller?
Att integrera ett synsätt
Inkluderandet av den andres världsbild är kanske en del av lösningen på en världens mest seglivade konflikter. Integration av den andres synsätt. Åtminstone så att grunden läggs för en möjlig gemensam plattform. Alla skulle vinna på detta.
Länktips: Vetenskap och Allmänhet: http://v-a.se/2016/01/integrationsparadoxen/?mc_cid=c4c241c68b&mc_eid=061e5b740f