Social hållbarhet kan vara en stark drivkraft

Posted on by
Reply

Hur vi tar om våra lägenheter, fastigheter och bostadsområden spelar stor roll för hur samhället utvecklas. När människor trivs och vill bo kvar skapas en stabilitet, som är svårt att ersätta med andra åtgärder. Hur uppstår känsla av tillhörighet och sammanhang? Det har att göra med en slags underförstådd förståelse för ett områdes karaktär och möjligheter, hur platsen resonerar med den egna upplevelsen. Det finns problemområden som behöver hjälp att bli mer omtyckta och uppskattade. Den 28 maj tog jag del av tre projektexempel som alla på lite olika sätt försöker hantera behovet av att framtidssäkra de utsatta bostadsområdena.

Tre intressanta exempe4
Shift Sweden ordnade ett webbinarium, där man släppte fram Botildenborg i Malmö att berätta om hur källare kan bli gemensamma kök. Ett annat projekt försöker hjälpa till med finansieringslösningar för de fastigheter som står inför stora renoveringsbehov och ett tredje projekt handlade om hur ett gammalt utdömt värmeverk i Bredäng gått från att vara ett problem till att bli en lokal resurs och ett nav för både kultur och boende. (Länktips, se nedan).

Från källare till kök
De tre exemplen visar hur viktigt det är att skapa utrymme för utveckling vid sidan av det formella ansvar som normalt kommuner och allmännyttan tar. Och att det ofta är civilsamhället som har idéer och ser möjligheter. I exemplet med källare som gjordes om till kök handlade om att se möjligheter med outnyttjade lokaler och ana värdet av mötesplatser med en grundfunktion, där man också skapar nyttiga livsmedel tillsammans. Det är viktigt att säkerställa att ventilation, vatten och avlopp, värme och ljus liksom arbetsplatser fungerar rent tekniskt, samtidigt som det säkerligen är avgörande att de boende själva får sätta sin prägel på det som organiseras. Den ömsesidiga tilliten måste byggas upp och utvecklas. Den skapar meningsfullhet och bidrar till att möjliggöra ett långsiktigt fokus.

Östersundshem satsar på andelsägande
Ett annat exempel fokuserade på hur andelsägande skulle kunna skapa en finansiering för nödvändiga renoveringsbehov, samtidigt som det bidrar till att få de boende att investera i ett mer långsiktigt boende/ägande och därmed en viss stabilitet i bostadsområdet. Enligt den person beskrev projektet innebär det inte nödvändigtvis tredimensionell fastighetsbildning. Det tål att följas upp. Östersundshem var i alla fall väldigt intresserade av detta projekt.

Värmeverket ett nav  i Bredäng
Ett tredje exempel var ett gammalt värmeverk i Bredäng, som ingen ville ta ansvar för och som en kulturarbetare med bakgrund i Fryshuset i Stockholm såg potentialen i och nu har omvandlat till ett kulturellt nav för stadsdelen, där man dessutom tänker sig nittio lägenheter och att det gamla värmeverket blir en samlingsplats för människor med idéer. Så blir det sociala och kulturella spåret en brobyggare in i det hållbara.

Skapa utrymme för det nya och idéburna
Alla tre exemplen illustrerar för mig hur viktigt det är att skapa former och formella ramar kring det som ligger utanför kommunens kärnuppdrag. När några vill ta initiativ och forma en hållbar framtid får inte regelverken, planarbetet eller andra hinder vara i vägen, utan det behövs tydliga undantagsregler för det som ska kunna ta form och som inte drivs av kommersiella intressen.

Även torgen kan skapa trivsel
Häromdagen var jag också på Handelsrådets spaningsseminarium, där Göteborgslokaler berättade om hur man tagit tag i Vårväderstorget i Biskopsgården och Hjällbo torg (båda är utsatta områden) och med relativt enkla medel skapat en miljö som är inbjudande och positiv. Kvalitet och trivsel kanske är ännu viktigare i just dessa områden, där annat saknas.

Länktips: https://arena.shiftsweden.se/labb-och-projekt/fran-kallare-till-kok

Länktips: https://arena.shiftsweden.se/labb-och-projekt/hur-kan-ett-varmeverk-bli-varmeverket

Länktips: Vårväderstorget, en uppskattad förnyelse: https://vartgoteborg.se/p/stort-lyft-for-varvaderstorget-i-ny-undersokning/

Det cirkulära byggandet kommer stegvis närmare

Posted on by
Reply

Den 27 maj var det en ”Urban Lunchtime”, som är event anordnade av Urban Futures. (Se länktips nedan). Sara Pettersson, verksamhetsledare på Urban Futures, inledde och sedan talade Sandra Moberg och Thomas Stoll, båda från IVL, och Johanna Engberg från White Arkitekter. Seminariet fokuserade på systemförståelse och framtagna handböcker för att få byggbranschens olika aktörer att förstå hur man kan ta ansvar för en omställning där samhällsplanering och byggande blir organiserat utifrån cirkulära principer.

Handböcker för byggande, samhällsplanering och verksamhetsutveckling

Tydlighet från ledningens sida
En av bilderna visade hur viktigt det kan vara att undvika rivning och att undvika nybyggnation men också hur viktigt det är att dokumentera det som görs för att underlätta en senare renovering. Det är viktigt att ha framtagna strategier och också att genomföra processer i etapper, där det lämnas utrymme för justeringar. Det handlar om att i förväg definiera vilka processer som behövas och att ledningen är tydlig med vad man vill få genomfört. Planeringstiden kan kosta en del, men det blir klart billigare på materialsidan om allt görs på rätt sätt.

Systemnivå och generella ändringar
I seminariet får vi veta att ett företag sparade 70 MSEK på att tänka rätt från början och ett annat Uppsala-projekt kortade ner färdigställandetiden med två år, vilket naturligtvis gynnar fastighetsägare som kan få intäkter snabbare. Detta enbart på att projektet genomfördes som en ombyggnad istället för en rivning. Under seminariet upprepas budskapet att systemnivån är viktig att utgå ifrån. Det gäller att få in det cirkulära tänket som det nya normala. Se till att vägvalen sker tidigt i processen. Om det cirkulära kommer in för sent i processen är risken stor att det blir ändringar på marginalen istället för att bli ändringar av mer generell natur.

Lönsamheten på aktörsnivå styr fortfarande?
Fokus måste ligga uppströms eftersom det hittillsvarande har handlat om att riva och att ordna nyproduktion. Mycket internationellt arbete pågår. Man ser mer och mer systemtänkande, styrning och fokus på planering, där det gäller att värdera det befintliga. Det slår mig att det som inte berörs under dragningen är vem som ska värdera olika objekt ur ett långsiktigt perspektiv. Fastighetsägare, entreprenörer och långivare har sina lönsamhetskalkyler, men mot detta behöver vi ställa andra värderingar. Vad tjänar samhället på? Och hur ska de kalkylerna se ut?

Från linjär reflex till cirkulärt omdöme
Presentatörerna betonar att det egentligen inte handlar om att ställa upp fler krav, utan snarare att ställa rätt frågor i rätt sammanhang. Och vem har egentligen ansvar för de olika processerna och hur sker övergången? Frågorna måste också ställas när det fortfarande finns ett utrymme för påverkan och vägval. Det man vill propagera för är en metodik som bygger på samverkan och logiska beslut. ”Från linjär reflex till cirkulärt omdöme” som man beskriver det. Vem får ställa krav och i vilket läge? Var uppstår barriärer och varför?

”Vi river inte”
Ett par projekt lyftes fram: Vi på Hörnet och Hoppet 2, projekt som jag berört tidigare i bloggen. Ett krav som lyftes krav var att byggprojekt bör tvingas att göra återbrukskalkyler ur klimatsynpunkt. Och tanken fördes fram att man hoppas att någon kommun går före och säger att man av princip aldrig river byggnader, i alla fall som grundtanke.

Olika förutsättningar och ekonomin på samhällsnivå?
Det som saknades en del under den 45 minuter långa (dvs egentligen korta) presentationen var något om de olika stadsdelarnas helt olika förutsättningar, där det också bor och vistas olika kategorier människor. Hur ska olika kooperativa former kunna ta plats och hur kan långsiktiga, transparenta och förtroendeskapande samarbeten stimuleras, så att konkurrens-ekonomin ersätts av en mer samarbetsinriktad ekonomi med win-win i fokus? Och just detta som jag nämnde förut om hur samhällsnyttan och det långsiktiga värdet med olika fastigheter och projekt ska beräknas och ställas i relation till de kortsiktiga vinstintressen som ofta blir avgörande? Och vem ansvarar för detta? Och vem bedömer resultatet?

Länktips: Urban Futures inspelning av eventet kommer att placeras här när den är publicerad. Lite om eventet: https://urbanfutures.se/evenemang/urban-lunch-time-98

Hela Sverige ska leva när butiker får stöd

Posted on by
Reply

Butikerna i glesbygden är mer än en affär. De blir ofta en naturlig samlingsplats och en resurs för paket, för utlämning av varor och för lokala initiativ. När butiker läggs ner tappar många samhällen sin överlevnadsförmåga. Detta har staten insett och sedan tio år finns ett visst stöd som delas ut enligt särskilda kriterier till butiker som har fast adress, året-runt-öppet m.m. De får inte ha en omsättning över 11 miljoner per år. Stödet är för 2026 uppräknat till 370 000 maximalt för en butik, men är anpassat till ett antal faktorer.

Ur Handelsrådets rapport (se länk nedan)

Tryggare anställningar
Rapporten visar att stödet oftast har inneburit att butiken har kunnat avlöna sin personal något högre, i praktiken kunnat erbjuda lite längre tjänstgöringstid per vecka för den personal man har haft. Stödet har inte resulterat i ökade vinstmarginaler, utan inneburit att det har kunnat fungera ungefär som det var tänkt.

Tydlig kontrast mot skolkoncernernas giriga agerande
Kontrasten mot hur skolkoncerner dränerar staten på miljarder är slående. Här handlar det om att långsiktigt stötta svaga verksamheter, som gör stor nytta ur ett socialt perspektiv och för att ”hela Sverige ska leva”. När det gäller hur koncernskolor flyttar skatteintäkter till vinstkonton har 35 års experimenterande tydligt visat hur det handlar om helt andra motiv och drivkrafter.

Glesbygden ger oss möjlighet att tänka nytt
Det finns anledning att, tror jag, förfina stödet till glesbygdens butiker. Om de drivs i kooperativ form skulle de t ex kunna erbjudas ett något högre stödbelopp. Detta för att underlätta för konsumenter att bli mer aktiva ”prosumenter”, där de förbeställer varor och hjälper till att skapa bra prognoser. Eller om de åtar sig att skapa sysselsättning för arbetslösa, för praktikplatser och för att underlätta övergången från ett tungt yrkesliv till att vara volontär i samband med pensionering skulle kunna vara andra dellösningar att undersöka effekterna av. Vi behöver hitta goda exempel på hur arbetslivet ska övergå i ett mer frivilligt arbetsliv i samband med att man tar ut pension. Kanske som en tioårig övergångsfas med bibehållen lön och pension, där yrkesarbetet stegvis kompletteras med samhällsnyttigt arbete t ex i en glesbygdsbutik.

Vi behöver testa under ordnade former
Det är viktigt att behoven hos individen, hos lokalsamhället och för det långsiktigt hållbara vägs samman på ett klokt sätt och testas i liten skala, där vi kan låta forskare följa hur väl en smidig övergång från yrkesliv till ett pensionärsliv med sysselsättning kan se ut.

Länktips: Rapport från Handelsrådet: här

Det är inte NATO som är faran, det är DCA-avtalet

Posted on by
Reply

NATO-inträdet föregicks av ett s.k. DCA-avtal, där Sverige uttryckligen ger USA fria händer att använda 17 av de svenska militärbaserna för att lagra personal, materiel och vapen. Man har inte undantagit kärnvapen. Det blir fritt fram för USA att använda svenska baser för att utföra operationer. I praktiken blir det USA som ytterst beslutar om vad Sverige ska göra i en tid av ofred eller där en president i USA kringgår Kongressen och startar någon militär operation i vårt närområde. Till råga på allt ska amerikansk lagstiftning gälla. I praktiken innebär det att USA eller en felinformerad president i USA kan tvinga in Sverige i ett krig ingen i Sverige har beslutat om.

Vilka lagar gäller och vilka lagar åsidosätts1
Jag har läst en analys från i år av DCA-avtalet av professor Joachim Åhman (se länktips nedan), som jag hittade på Svensk Juristtidning. Det jag läser mellan raderna är att hela utgångspunkten är att lagar gäller och respekteras. Vi är så vana i Sverige att våra lagar och domstolar alltid får sista ordet. Men vem säger att krig eller ”speciella operationer” lyder under de civilrättsliga lagar som upprättas när allt är frid och fröjd? Är det inte snarare sannolikt så att krig och ofredstider innebär att de normala lagarna åsidosätts? Att det är krigslagar som införs för att förenkla all resursfördelning, beslutsföring osv? Vem tror på allvar att ett krigande land bryr sig om folkrätten, om mänskliga rättigheter eller om alla de regler som gäller i fredstid?

Mänskliga rättigheter finns inte i krig
Jag läste någonstans att krig startas inte av demokratier. Det ligger något i den tanken. Och att det finns en tydlig förskjutning i värderingar och normer i ett antal länder, där ledarna inte drar sig för att använda våld mot inre och yttre fiender. När den palestinska befolkningen under israelisk kontroll behandlas på det inhumana sätt som görs, har politikerna i Israel gått från att försvara mänskliga rättigheter till att förkasta dem. Och vi har en president i USA som ser oppositionella och medierna som sina fiender.

Det behöver inte kallas invasion
Steget till att fullt ut bryta med sina traditionellt sett allierade blir kortare och kortare. Mot den bakgrunden blir Sveriges frivilliga accepterande av USA:s överhöghet över svenskt territorium både märkligt och farligt. Det kan komma en tid då det kommer att kallas ”försvar av våra intressen” när vi i själva verket inte längre kontrollerar vårt eget land. En främmande makt behöver inte kalla det invasion eller krig, utan bara att man ”försvarar det som måste försvaras”. Och vi kan inget göra. Jag hoppas jag har fel.

Bevaka 15 juni-debatten
Den 15 juni ska Riksdagen debattera och besluta om en fråga som också handlar om hur svenskt territorium ska kunna användas av annat land. Det finns anledning att fortsätta bevaka frågan om hur vi säkerställer att andra länder inte får kontroll över Sverige eller använder våra resurser för egna syften. (Se ett inlägg från Svenska Freds på Instagram i länktipsen nedan).

Länktips: En analys av DCA-avtalet: https://svjt.se/svjt/2026/357

Länktips: Svenska Freds om DCA-avtalet https://www.svenskafreds.se/vad-vi-gor/dca/

Länktips: Inlägg om debatten 15 juni: https://www.instagram.com/reel/DYm83q2lMBf/

Sverige har blivit inhumant

Posted on by
Reply

Självklart finns det alltid mer än en sida av en berättelse om en människa som ska utvisas ur Sverige. Det som framkommer i artikeln (se länktips nedan) är emellertid så pass allvarligt att det behöver belysas. Vill vi verkligen ha det så här? Är det rimligt på ett mänskligt plan? Är det överhuvudtaget bra för Sverige att vi låter Tidöregeringen, i praktiken SD, styra migrationspolitiken?

Det räcker inte att sköta sig, att jobba och betala skatt
Abbe arbetar sedan många år med att stycka kött. Han har fast anställning och alltid skött sig, betalat skatt och varit en uppskattad medarbetare. Han har varit 18 år i Sverige. Det framgår inte ur artikeln hur många gånger han har överklagat olika beslut, men sannolikt har han testat alla vägar för att få stanna. Vilket inte är orimligt. På vilket sätt blir Sverige ett bättre land om Abbe skickas till Västbanken?

Finns Palestina som fungerande land?
Myndighetens kommentar till Abbes fall handlar om vilken typ av ansökan han gjort. Vill man arbeta i Sverige ska ansökan göras från hemlandet, heter det. Och utvisas han nu måste han stanna utanför EU i två år, sägs det också i artikeln. Finns Palestina överhuvudtaget som land? Stora delar av Västbanken är ju ockuperad av s.k. bosättare, där palestinier fördrivs från sina hus och sina odlingar av beväpnade ockupanter. Abbe har dessutom inget pass. För 18 år sedan kanske han hade ett, men passens giltighet är ju fem eller tio år. Så hur han ska kunna utvisas utan pass är ju en delfråga. Och om Palestina är ett säkert och fungerande land att vistas i. Här lite om Palestina/Västbanken idag:

Ur Wikipedia – drygt 60 procent av Västbanken står helt under israelisk kontroll och i området finns 250 godkända och icke godkända bosättningar, där palestinier fördrivs från sina hem och sina odlingar.

Stram tycks betyda inhuman
Någonstans blir hela situationen orimlig. Häromveckan handlade det om en 95-årig multisjuk kvinna som vistats tjugo år i Sverige och skulle utvisas. (se länktips nedan). Och nu en uppskattad kollega på en arbetsplats, en man som gör rätt för sig och bidrar till samhället. Var finns de omständigheter som gör att regelverket inte alltid kan tillämpas? Är detta vad Tidögänget kallar ”stram” politik vill jag inte använda ordet stram mera. Stram tycks betyda orimlig, omänsklig och osvensk.

Provocera fram upplopp?
Som tur är finns det möjlighet att byta regering i september och på ett rimligt sätt skapa utrymme för undantagsregler i väntan på en genomarbetad, och av lagrådet godkänd(!), ny lagstiftning. Att skada människor och att skada Sverige kan inte vara innebörden av ”stram” politik. Tilltron och tilliten skadas och det är naturligtvis det som de extrema krafterna gärna uppmuntrar. När besvikelse övergår i frustration och frustration övergår i protester ser de auktoritära sin chans att ”slå ner” på upprorsmakarna. Hur det kan gå till med beväpnade styrkor på gatorna har vi sett i ICE-experimentet i USA. Och historiskt med Gestapo.

Länktips: https://arbetet.se/2026/05/18/18-ar-i-sverige-och-fast-jobb-nu-ska-abbe-utvisas-till-palestina/

Länktips: 95-åriga Rabea ska utvisas: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/rabea-95-ska-utvisas-till-irak-lat-mig-do-har

Referat av ett icke-möte

Posted on by
Reply

Det här mötet har inte ägt rum. Både texten och bilderna (se länktips längst ner) har någon fabricerat, kanske med hjälp av AI. Men när man läser referatet så slås man av några tydliga detaljer som avslöjar att allt är påhittat. Det nämns ingen plats eller datum där mötet ska ha ägt rum, det står heller inte vilket TV-bolag som skulle ha sänt eventet eller vad moderatorn hette som skulle moderera samtalet. Allt är påhittat. Men texten har ändå ett visst värde, märkligt nog.

Det diplomatiska språket är mycket mer subtilt
Det som refereras är till stora delar rätt i sak. OM Kanadas premiärminister Mark Carney hade sagt det som återges skulle många tänkande människor kunna ställa sig bakom hans uttalande. Men allt är påhittat. Carney har inte sagt detta. Bland annat för att det diplomatiska språket förutsätter viss form. Man undviker att genera sin motpart, man söker inte konfrontation, utan betonar vid ett fysiskt möte de detaljer som man är överens om. Kritiken lindas in i subtila formuleringar och mångtydigheter. Ibland är det sådant som INTE sägs som blir den bestående kritiken. Eller ett handslag som signalerar något.

Även det påhittade kan ha ett värde
Mycket av det som Mark Carney således inte har sagt till Donald Trump är sådant som Trump och trumpisterna skulle behöva höra. Därför är det ändå motiverat att återge delar av den text som är falsk, men ändå innehåller sanningar.

Fritt översatt från texten, som är fejk
”Många av de utvecklade länderna har stärkts av människor som kommit hit i jakt på möjligheter, värdighet och trygghet. I det formella politiska samtalet diskuteras och ifrågasätts en del människor – människor som bär på samma förhoppningar som formade och byggde våra länder starka.”
Och:
”Riktigt ledarskap mäts inte i hur effektivt det går att skrämma människor. Ledarskap mäts i om människor känner sig skyddade, respekterade och sedda. Ett land blir inte svagare för att vi väljer medkänsla. Det blir svagare när rädsla ersätter medmänsklighet som fundament i det offentliga livet.”
Och:
”Om vi ​​slutar att se andra människor som jämlikar förlorar vi steg för steg vårt eget människovärde.”

Vi får inte resignera
En intressant reflexion blir naturligtvis hur vi lär kommande generationer att inte rycka på axlarna åt allt som publiceras, utan lära dem att förstå skillnaden mellan sanning och lögn och att vara källkritisk. Nästa gång kanske samma källa sprider propaganda för något som styr utvecklingen i en oönskad riktning. Vi måste se upp med resignation och passivitet. Hopplösheten är de auktoritäras vän.

Länktips: Här finns den påhittade texten: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=122112457916736625&set=a.122101600562736625&type=3

Kolla gärna in www.monreform.org

Posted on by
Reply

Det talas för lite om pengar på en systemnivå. Hur skuldsättningen och förmögenhetsfördelningen ökar på ett sätt som bara kan beskrivas som långsiktigt skadligt. Redan på 80-talet väcktes idéer och skrev böcker om detta. Margrit Kennedys ”Pengar utan ränta och inflation” som hon skrev på 80-talet står i min bokhylla och flera av hennes tankar landade i bildandet av JAK-banken och hade kanske betydelse även när Ekobanken tog form i Sverige. Men systemet har bara fortsatt att utvecklas, troligen eftersom tillräckligt många med inflytande vill ha det så. Samtidigt borde de flesta inse att en ekonomi som bygger på skuldsättning, ränta och evig tillväxt bara kan sluta i katastrof.

Ett internationellt nätverk
Monreform.org heter en hemsida som väckt mitt intresse. På sin hemsida skriver de ”We need a just money system that works for the people, not for the big banks. We are a global network of movements that collaborate with policymakers, the public and economists around the world to redesign money for social justice and a liveable planet.” På sin Om-oss-sida skriver de om problemet och där bland annat: ”Hur mycket pengar som skapas och vart nya pengar allokeras bestäms främst av privata banker utifrån att de maximerar sina egna vinster snarare än ekonomins behov.” Och dessa nya pengar uppstår ju till stor del via efterfrågan och ”marknadens” värdering av något som ska finansieras. Är ett 28 kvadratmeter stort sommarhus på Orust, i Edshultshall närmare bestämt, värt 12 miljoner kronor kan säkert banken gå i god för merparten om köparen är trovärdig. Vips har ett antal miljoner kronor uppstått ur tomma intet. Om säljaren får som han vill.

Det finns mycket skrivet
I Sverige är ”Positiva Pengar” medlemsorganisation i International Movement for Monetary Reform, som nätverket heter. I Länktipsen nedan finns en länk till en litteraturlista från de senaste 15 åren, då det har skrivits många artiklar och böcker om behovet av ett annat monetärt ekosystem. Det som slår mig är hur tydligt skuldsättningen framstår som ett stort problem. En skuldsättning som har sin parallell i klimatet, där vi sedan 100 eller 150 år håller på att skuldsätta mänskligheten på ett sätt som blir allt svårare att reversera. Men det ekonomerna skriver om är pengar, inte hur allt hänger ihop (vad jag kan se). Eller hur vi överanvänder resurser, och exploaterar fattiga människor osv.

Mohamsson vill se fler miljardärer (!)
De som vill fortsätta springa i det lockande ekorrhjulet har fått nya förespråkare i det tidigare humanistiska liberala partiet i Sverige. Ett parti som nu på allvar hävdar att Sverige ska sträva efter att ha ännu fler miljardärer. (Se länktips nedan). Detta är inte satir eller humor. På fullt allvar tycks man mena att det är bra för samhället att förmögenhetsklyftorna ökar, att fåtalet superrika blir ännu fler och att det relativa välståndet i ännu högre grad villkoras av om medborgarna har gott om pengar eller inte.

Inlåsningseffekter istället för bred nytta
Det pengar som miljardärerna lägger på hög används inte till att köpa barnblöjor, nya skor för att ersätta de som barnen växer ur eller till att besöka en gammal släkting i obygden. Det skulle däremot ett generellt högre barnbidrag kunna göra. Men den breda välståndsökningen vill inte de fartblinda liberalerna se. De vill hellre att de privata avkastningarna på fonder och obeskattade tillgångar växer. De rika hittar alltid sätt att slippa betala inkomstskatt, så att även kommunal verksamhet då behöver skäras ner ytterligare. ”Valfrihet” det heta när de rika hittar sätt att gynna näringslivsdriven gärna skattefinansierad verksamhet som skulle vara mer rättvist att driva ideellt eller kommunalt.

28 maj blir det intressant att lyssna
I skrivande stund har jag inte lyssnat på seminariet den 28 maj 2026, men jag ska återkomma när jag tagit del av det som förmedlas. Det är viktigt att vi förstår ekonomin på systemnivå, men vi får heller inte glömma bort att allra viktigast är faktiskt att de basala funktionerna skyddas och utvecklas på ett hållbart sätt. Utan luft som går att andas, utan vatten som går att dricka, utan näringsriktig och ekologisk mat som mättar och sunda sociala sammanhang som får barnen att växa till ansvarstagande och kunniga vuxna och utan fred är det mesta meningslöst. (Tipstack till René M.)

Länktips: Den 28:e maj är det ett seminarium på engelska som jag ska försöka följa:
https://monreform.org/kumhof-money-as-debt/

Länktips: Litteraturlista från Monrefom.org: https://www.monetaryalliance.org/bibliography-introductory/

Länktips: Liberalerna vill se ännu fler miljardärer: https://www.sverigesradio.se/artikel/l-vill-dubbla-antalet-miljardarer

Vad innebär AI-utvecklingen?

Posted on by
1

AI diskuteras allt mer. Hur ska AI användas i skolan? I USA finns det privatskolor som kopplat hela sin verksamhet till AI och inte anställt lärare utan ”guider” som ska lotsa eleverna till självstudier och till att använda AI för att hitta det de behöver lära sig. (Se länktips nedan). Men hur gör egentligen svenska skolor med AI? Innebär tillgången till AI-generade texter att undervisningen och läxor och prov måste göras på ett annat sätt? Blir det mer papper och penna nu i klassrummen? Och hur blir vi duktiga i samarbete och konfliktlösning?

Med svagare omdöme, vad händer då?
Hjälpmedel har ju alltid funnits. Och när räknedosor blev billiga och lätta att ta med sig kunde naturligtvis enstaka elever sluta lära sig multiplikationstabellen. Det gick ju att slå fram summan på några sekunder. Och man behöver inte kunna huvudstaden i Rumänien, det räcker ju att googla eller fråga AI….. Men vad händer med det mänskliga kunnandet och med omdömet när vi inte har egna kunskaper? Blir vi inte då lätt offer för manipulation och påtryckningar?

Kan AI välja cykel åt oss?
Vad är egentligen ett omdöme? Det är väl vårt sätt att förankra ett beslut i den mix av erfarenheter, kunskaper och känslor som vi bär med oss? Gillar vi en bostad, en miljö, en utsikt eller pryl ─ eller en människa ─ så beror det väl oftast på en kombination av olika faktorer? Det är inte bara färgen på en cykel som tilltalar oss, det är designen, storleken och om den passar för sitt användningsområde, om den har rätt sadel och bromsar osv som vi väger in. Där är ju än så länge AI på efterkälken eftersom vi ännu inte har tankat in alla preferenser i en personlig AI-följeslagare som kan ”tänka” åt oss och ta våra beslut.

Hur ser framtiden ut?
Samtidigt måste vi inse att ─ rätt använd ─ blir AI ett hjälpmedel som kan förenkla mycket. Ett bekymmer är naturligtvis att det finns verksamheter och företag som kan lägga över en hel del rutinarbete på AI-system. Till viss del har detta börjat. De ”kundtjänst”-kontakter man tar idag är ju oftast just automatiska system som svarar på standardfrågor och ger standardsvar. Hoppet ligger i att människan faktiskt vill skapa nya idéer och innovationer, något som AI kommer att behöva lång tid för att lyckas bli övertygande bra i. Men visst ─ det kan mycket väl bli så att kommande system lyckas bli överraskande snabba i att formulera helt nya lösningar. Frågan är vad vi gör då? Då är vi troligen arbetslösa.

Länktips: https://www.sverigesradio.se/artikel/nu-finns-skolor-helt-utan-larare-har-ersatts-av-ai

Vad menar Kvartal med att klimatfrågan är en jobbig cocktail?

Posted on by
1

Sveriges Radio har en serie program som de kallar ”Krasch eller konsensus”, där Niklas Fjellner tussar ihop två personer med helt olika åsikter för ett seriöst samtal om sakfrågan. ”Är de etablerade medierna opartiska?” var frågan i ett avsnitt jag lyssnade på. Jörgen Huitfeldt från tidskriften Kvartal och Peter Andersson från förlaget Ordfront samtalade under Niklas ledning om denna fråga.

Kvartal anser att SD är demokrater
Det framkom ett antal besynnerliga och märkliga perspektiv, som faktiskt behöver lyftas fram ur denna diskussion. Det var inte helt enkelt att under lyssningen skilja på vem som sa vad. (Länktips till programmet, se nedan).
Men det fanns flera olika saker under lyssnandet som faktiskt förvånade. Exempelvis hur enkelt Kvartals Jörgen Huitfeldt utan tvekan definierar Sverigedemokraterna som ett demokratiskt parti. Trots att SD:s människosyn och totala motstånd mot att se alla människor som lika mycket värda, är uppenbar för alla som följer samhällsdebatten.

Pyspunka? Tillnyktring? ”Ingen j-a aning?”
Men allra mest förvånade Huitfeldt när han beskrev klimatdebatten som en ”jobbig cocktail”, cirka 12 minuter in i programmet och under cirka 5 minuter. Huitfeldt om personer och journalister som uppmärksammar klimatfrågan: ”Man vill vara på den goda sidan och rätt sida av historien och känna sig som en bra människa som står för goda saker. Det leder till noll nyfikenhet att pröva sina egna teser. I den frågan är det lite pyspunka på den här alarmismen.” Huitfeldt talar om en tillnyktring. Och frågar sig hur mycket klimatengagerade egentligen vet om klimatfrågan. ”De som driver den här debatten har inte en j-a aning om de här extremt komplicerade naturvetenskapliga processerna, som är i systemväg.” Och lite senare kommer det fram en pusselbit i Huitfeldts syn på sin roll: ”Det finns en stark övervikt av progressiva, liberala och delvis socialistiska värderingar i mediakåren som inte återspeglar hur åsikterna ser ut hos befolkningen i övrigt.”

Märklig argumentation
Huitfeldt hävdar att ”tongivande medier har bestämt sig för att vissa debattörer och personer är vetenskapsförnekare och allmänt dåliga människor och de har i princip inte tillträde till de stora medierna”. Och jämför sedan med hur den stackare som hävdade att jorden var rund hade ett helvete. Ingen annan trodde på det, som han förtydligade sitt exempel. Peter Andersson ifrågasatte hela resonemanget genom att påpeka att det var ju religiösa ståndpunkter som styrde hela jorden-är-platt-debatten, inte vetenskapen. När det kommer till klimatfrågan är ju vetenskapen väldigt övertygad och enig om vad som händer. ”Det står inte en massa kloka vetenskapsmän och säger att de här IPCC-rapporterna är fel eller att inte sker en temperaturhöjning p.g.a. mänsklig påverkan.”

Resten av programmet är också intressant
Diskussionen lämnade klimatfrågan och handlade sedan om opartiskhet eller inte. Och om Kvartals kampanj som kan ha lett till ett ökat förakt för journalistik. Peter Andersson betonar de fundament som demokratin vilar på. Och tar avstånd från de generaliseringar som ofta präglar debatten. Andersson pekar också på de ekonomiska klyftorna som ökar och flera andra frågor som inte kommer fram i debatten.

Vad menar Huitfeldt med den jobbiga cocktailen?
Men vad menar egentligen Huitfeldt och Kvartal med den jobbiga cocktailen och hur kan han jämföra klimatskeptikers och -förnekares ståndpunkter med att Galilieo Galilei hade svårt att hävda att jorden är rund? Vad är det för väl underbyggda ståndpunkter som inte ges plats?

Är det synd om Kvartals läsare?
Är det Kvartals affärsidé att hitta prenumeranter som inte vill bli påminda om att de kanske måste ändra sin livsstil? Läsare som vill förstå att de inte är ensamma om att vilja slippa höra att de beter sig illa mot kommande generationer? Är det Kvartals syfte att trösta dessa stackars vetenskapsförnekare? För att de är många och behöver en tidskrift att känna igen sig i? Någon borde fråga Jörgen Huitfeldt om SD:s människosyn i relation till mänskliga rättigheter och vilken tilltro han har till vetenskapen när det gäller klimatfrågan. Han borde läsa Erika Bjerströms ”Demokratin dör i hettan”.

Länktips: Sveriges Radio ”Opartiskhet i medier”: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/om-opartiskhet-i-medier-jorgen-huitfeldt-och-pelle-andersson

Lämnar Tidö-regeringen företag i sticket?

Posted on by
Reply

Varför är nuvarande näringsminister så tyst? Här har några Norrlandskommuner möjlighet att gå i bräschen för ett förnybart fartygsbränsle och har uppenbarligen hittat en skala på tillverkningen som skulle kunna bli lönsam. Men staten bryr sig inte. Att starta tillverkning av bränsle går inte att genomföra i alltför småskalig produktion om det ska bli lönsamt. Och staten borde ju vara väldigt intresserad av att säkra arbetstillfällen och tillverkning i Norrland. Kanske genom att finnas med i den känsliga fasen, där olika intressenter ska bedöma hur riskfyllt projektet är och hur staten ser på projektet.

Prioriteringarna tycks tydliga
Jag kan inte projektet på detaljnivå, men det känns märkligt att Sveriges ledande position på detta område inte tas till vara bättre. Tidö-regeringen har väldigt tydligt visat att man inte vill prioritera klimatarbete, utan hellre lyssnar på lobbyisterna från fossilindustrin, sänker priset på petroleumprodukter och låser fast oss och världen i fel beroende av en råvara som både är dyr och klimatskadlig.

Nu oroar man sig i Örnsköldsvik och Sundsvall
Nu tvingas bränsletillverkaren Liquid Wind i konkurs och det skapar naturligtvis problem för ett antal kommuner i Norrland. (Se länktips nedan). Men omställning till ett fossiloberoende samhälle är inget som Tidö-regeringen prioriterar.

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/liquid-wind-i-konkurs-hade-miljardprojekt-i-ornskoldsvik-och-sundsvall