Vad vi behöver mer eller mindre

Nu byter världen riktning och vi förlorar tidigare hörnstenar i synen på säkerhet, balans mellan stormakter och vem vi kan lita på. Nu blir det ännu viktigare att orientera sig i flödet av sanningar, överdrifter, felaktigheter och osanningar. Världens rikaste man, Elon Musk, satsade 280 miljoner på att få Trump återvald och har belönats med en central roll i den nya regimen i Washington. Samtidigt avskedar han de personer som hade som uppgift att kontrollera korruptionen i statsapparaten och säkerställer att hans Starlink får nya miljarder i statligt stöd. Hade någon skrivit en bok med detta som manus hade boken refuserats av förlagen såsom varande världsfrånvänd och irrelevant. Men där är vi.

Realtidskorrigering
Desto viktigare att vi håller fast vid sådant som kan skapa ordning och rimlighet i vår världsuppfattning. Ett exempel är faktakontroll i realtid, det som Macron ägnade sig åt vid presskonferensen med Trump och som fått en del uppmärksamhet. (Länktips nedan). Det är säkert inte alla som skulle göra det som Macron gjorde, men det är viktigt. Och man skulle önska att det var fler av politikerna i debatten här hemma och annorstädes som följde det exemplet. Inte minst är det viktigt att journalister är så pålästa att de omedelbart kan fånga felaktigheter och rena lögner på ”studs”. Det är alltför ofta som lögner och felaktigheter förbli oemotsagda.

Statsmannamässighet
Ett annat lysande exempel på vad vi behöver mer av är den korta tal på fyra-fem minuter Finlands president Alexander Stubb höll häromdagen i Kiev, när Europas ledare var samlade för att ge sitt stöd åt Ukrainas ledare Zelenskyj. Det var statsmannamässigt, tydligt, engagerat och sakligt det Stubb sa. Ingen kunde tvivla på innehåll och innebörd av det han sa. Det var en typ av ledarskap vi skulle behöva se mer av även i vårt land. (Länktips se nedan).

Cervenka försöker
Ett tredje exempel är att vi behöver fler journalister och författare som Andreas Cervenka, vars artiklar och böcker ofta bygger på väl gjorda undersökningar och som heller inte duckar för att förmedla obekväma sanningar, som många gånger pekar på orimligheter i det rådande systemet. Vi behöver den sortens faktabaserad och opinionsbildande inspel för att inte drunkna i all den desinformation och irrelevanta distraktion som vi hela tiden matas med. (Länktips till Cervenka-inlägg, se nedan).

Ett bekymmer är ”bensinpunps-argumenten”
Ett bekymmer som finns med vårt demokratiska valsystem är att det är svårt att vinna väljarnas förtroende på en kommunikation av hela bilden. Ingen vill t.ex. gå till val på förslag som uppfattas som uppoffringar, eller där nedskärningar och försämringar drabbar väljaren. Istället får vi motsatsen: Man säljer in ”billigare bensin vid pump” och annat som man vet kommer gillas av gemene man. Trots att allmänheten egentligen vet att det är fel. Men väljarna räknar med att ”någon annan” ska stå för kostnaden eller att ”det där får politikerna lösa – vad har vi dem annars till?”….

Sanningssägare har svårt att få röster
Sanningssägare har svårt att få röster. Bara om en pålaga uppfattas att den fördelas någorlunda rättvist kan den få gillande. Vad som är rättvist är naturligtvis olika från person till person. Men här finns ett kommunikationsproblem om vi ska försöka välja ansvarstagande politiker som säger som det är och som vill göra något åt den situation man beskriver. Låt oss hoppas att vi får fler som Macron och Stubb att välja till ledande positioner, i alla fall med deras kvaliteter – inte självklart med deras politiska prioriteringar.

Länktips: Macron korrigerar Trump: här

Alexander Stubb i Kiev: här

Cervenka-inlägg: här

Tyskland försvagat – det är inte vad vi behöver

Så har Tyskland genomfört sitt extraval. SDP, De Gröna och FDP hade i tre år en koalition som sprack i november och nyval blev nödvändigt. Alla de tre tidigare regeringspartierna gick bakåt i februarivalet och mest tappade Socialdemokraterna. För det liberala, minsta, partiet i konstellationen tycks valet ha blivit en katastrof. Mer än hälften av deras tidigare väljare valde ett annat parti och nu kommer FDP inte in i Förbundsdagen, som det ser ut. Med facit i hand borde kanske FDP svalt de frågor man hade svårt för och härdat ut, hellre än orsakat ett nyval. Uppenbarligen överskattade man stödet för den egna politiken.

Komplicerad regeringsbildning
Kristdemokraterna får nu uppdraget att försöka bilda regering. I Tyskland gäller majoritetsregering, vilket komplicerar situationen. De partier som sitter i regeringen måste bygga på en majoritet av förbundsdagens ledamöter. När nu nationalistiska AfD tog 20 procent av rösterna i valet gör det regeringsbildningen extra svår. Skulle det nya vänsterpartiet BSW klara femprocent-spärren blir det ännu svårare, då blir mandatfördelningen sådan att regeringen behöver bestå av tre partier. (I skrivande stund hamnar BSW utanför Förbundsdagen). Det lär bli komplicerat att få ihop en fungerande tysk regering eftersom SPD så tydligt förlorade i valet. Det är olyckligt att regeringsbildningen tar tid, ur flera perspektiv.

Den tyska bilindustrin har problem
Att utfallet i valet är bekymrande beror på flera saker. Dels har världsläget ändrats när Trump tagit över i Vita Huset och hans inriktning tycks vara att göra en ”deal” över huvudet på Ukraina och Europa, för att närma sig Ryssland och mer eller mindre dela upp världen mellan sig och Kina och kanske Indien. I det här läget skulle EU och Europa behöva stå enade och starka. När EU:s mest folkrika nation har bekymmer försvagar det EU:s möjligheter att spela en roll på den internationella arenan. Dessutom går den tidigare starka tyska bilindustrin på knäna. Man har svårt att ställa om från fossilbils-produktion till elbilar. Det är stora organisationer, tusentals anställda som inte längre behövs och nya processer som behöver utvecklas. Helt nya affärsmodeller behöver testas och marknaden är svår att förutse. Kinesiska och koreanska fordon tar allt större andel av försäljningen.

En kort period
I rapporteringen från det tyska valet fångade jag också upp att mer än hälften av de unga i Tyskland, under 25 år, ska ha röstat på ytterkantspartierna AfD och Die Linke. Ungdomarna vill se förändring och accepterar inte hur samhället ser ut idag. Man måste också komma ihåg att i det gamla DDR finns det ingen tradition av demokratiskt styre, man har egentligen bara levt i en demokrati ett kort tag sedan första världskriget. De som är politiker idag, och de som röstar, har i princip inga egna upplevelser från andra världskriget.

Uppförsbacke
Det man hör i kommentarerna efter valet är också att det finns en stor risk att den nödvändiga omställningen från fossilberoende till förnybar energi kan komma att bromsas in. Det talas om att köpa naturgas och olja från USA och arabstaterna. Om Tyskland tappar fart i omställningen är risken stor att detta spiller över på fler länder. Och EU får svårt att komma i närheten av det som är helt nödvändigt för att bromsa klimatförändringarna. Återigen blir det ekonomin som prioriteras före de långsiktiga behoven av att ta ansvar. Och med mer korrupta ledare i USA tappar världen ytterligare motstånd mot den egoism och girighet som tyvärr tycks vägleda allt fler politiker och väljare. Vi får trösta oss med att det kunde ha varit värre.

Att beväpna en milis

Att döda ett djur för eget nöjes skull är inget jag skulle vilja göra. Det är bra att det finns jägare, som inte har problem med att ha ihjäl djur. Framför allt för att hålla olika djurpopulationer på rätt nivå. Men dödandet som sker av andra skäl har jag svårt att inse värdet av. Visst har jag haft ihjäl myggor, fästingar och andra plågoandar när de stör, men i takt med att insekterna blir färre har jag börjat hjälpa bromsar och flugor till friheten hellre än att se dem som störande element i min närhet.

Bra artikel om AR-15
Jan Guillou skriver i Aftonbladet om AR-15 och hur det vapnet har blivit en symbol för den militanta högern. Och ger oss icke-jägare en inblick i hur olika jägare och grupper av jägare resonerar kring val av vapen när de ska ut och jaga villebråd i skogen. För mig som bara skjutit skarpt med en enkel k-pist under värnplikten på 70 -talet är det intressant att läsa om de fyra slags jägargrupper han beskriver. Godsherrarna, samerna, direktörerna och så de vanliga jaktlagen. Hur de tänker kring val av vapen och vad som anser rätt i de olika sammanhangen. (Länk till artikeln nedan).

Vill vi ha en beväpnad milis?
Han nämner inte sin tidigare vän Leif GW Persson i sammanhanget och bara i förbigående sig själv, men de fyra kategorierna känns inte som någon grupp som automatiskt skulle vilja gå ut i skogen med AR-15. Jan Guillou har nog rätt i att de 3500 personer som fått rätt att skaffa sig AR-15 har det av andra skäl än jakt på djur. Att beväpna en milis som står beredd att träda fram i rätt läge är troligen något som taktikerna hos SD och andra grupper på högersidan funderar mycket på. Man såg ju hur nära det var att stormningen av Kapitoleum den 6 januari 2021 lyckades och hur nära det var att Trump hade säkrat sitt maktövertagande redan då. Nu fick Trump en ny chans i valet 2024 och tog den. Stormtrupperna är befriade och åklagarna bestraffas. Trump har fått rätt och rullar vidare sitt projekt.

Avkräv licensinnehavarna förklaring eller återkalla licenserna
Det enda rimliga är att återkalla licenserna för de 3500 som fått licens för AR-15 alternativt att avkräva i licensinnehavarna exakta redogörelser för i vilken jaktsituation i skogen deras vapen är tänkt att använda. De kommer uppenbarligen att ha svårt att precisera detta om man ska förstå Jan Guillou. Vapen för att ”försvara sig mot andra människor” får inte vara ett argument som håller. Det är inte halvmilitära styrkor vi ska ha på våra gator och torg, det räcker med de gängkriminellas intrång i gatubilden. Det är inte fler vapen utan färre som som vi måste sträva efter.

Jomshof avgår hellre än accepterar att staten gör rätt
Det många debattörer missar är att det är inte invandrare eller migration som är fokus för ytterhögern utan möjligheten att använda de medvetet ökande sociala spänningarna till att skapa det kaos som möjliggör ett auktoritärt maktövertagande. Det blir på så sätt mot bakgrund av detta lite märkligt att SD-politikern Dennis Dioukarev var den som fick uppdraget att skriva Kontanturedningen, som för en tid sedan inlämnades till finansmarknadsminister Wykman. I denna utredning finns avsnitt om samhällets sårbarhet och hantering av krissituationer. Det blir bakvänt när man låter SD-politiker analysera hoten mot samhällets fundamentala strukturer. Särskilt när det är allmänt känt hur SD:s trollarméer destabiliserar det demokratiska samtalet och fundamenta i samhällsdebatten. SD:s slutsatser går inte ta på allvar, eftersom de har en annan agenda. Tidöregeringen blundar som vanligt och låtsas att SD är ett vanligt parti. Detta SD, vars ordförande i justitieutskottet hellre avgår än accepterar att AR-15 inte längre ska vara ett vapen som ”jägare” i Sverige ska få licens att äga. Det blir väldigt tydligt hur allt hänger samman, tydligt för alla utom Tidöregeringen. Med Jomshofs markering lyckas SD hålla sina kärntrupper nöjda och stand by, samtidigt som samarbetet med Kristersson kan fortsätta. Den dubbla agendan behöver exponeras mer.

Länktips: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/B049Mg/ar-15-ar-en-symbol-for-hogerextrema-darfor-avgick-jomshof

Freden handlar om att bejaka

Finns det en fred bortom alla strider, alla vapen och allt maktbegär? Det fanns en tid då fred och försoning fick ta plats. I mitten av 1900-talet tog icke-våldstanken plats och Gandhi personifierade en fredlig utvecklingsprocess, som senare tyvärr inte fått så många efterföljare. I vår egen svenska historia gjorde Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Folke Bernadotte, Ulla Lindström och flera andra viktiga insatser. När minnena av Andra Världskriget bleknade bort minskade också till viss del engagemanget för en fredlig utveckling. Annat blev viktigare.

Några personer har tagit plats
Glimtvis har svenska och nordiska röster tagit plats på världsscenen. I FN banade Trygve Lie väg för Hammarskjöld i en svår uppbyggnadstid för FN. Senare gjorde Gro Harlem Brundtland sin historiska insats på 80-talet, när hon lade grunden till ett globalt ramverk för en hållbar utveckling med sin rapport ”Vår gemensamma framtid”. Det var den som senare fick ett viktigt möte i Rio de Janeiro 1992 att bli en milstolpe i historien. Dessförinnan hade Olof Palme tagit plats som en av få tydliga politiker som kritiserade Vietnamkriget. Hans Rosling, professor med ett särskilt fokus på global hälsa fick ett stort genomslag för 10-15 år sedan, framför allt genom sitt pedagogiska sätt att synliggöra och lyfta en positiv utveckling, som i och för sig kritiserades för att vara selektiv. Och så Greta Thunberg, förstås, som med sin tydlighet och skärpa tog plats på världsscenen när beslutsfattarna tvekade, och fortsatt tvekar, kring beslut för att vända utvecklingen i klimatfrågan. Vi har några personer som gjort internationellt avtryck för en fredligare värld. Men det tycks inte räcka och inte heller hjälpa.

”Make the world worse…”
Tyvärr har utvecklingen på senare tid snarast gått i en anti-fredlig riktning. Det är aggression, angrepp, krigshandlingar och våld som tar stor plats på världsscenen. Politiska ledare väljs inte för att de vill hitta bra kompromisser och samlevnadslösningar utan för att de ”står upp för” en viss grupp väljare och anstränger sig att organisera världen utifrån de egna behoven, inte utifrån ett perspektiv som skulle kunna vara bra för alla.

Jämförelse med förälderns behandling av sina barn
Om man som förälder skulle bete sig likadant skulle det bli tydligt: Att ett barn hela tiden favoriseras medan ett annat barn får nöja sig med bråkdelar av det som syskonet får. Vilken förälder skulle med gott samvete och skryta med att man särbehandlar sina barn? Översatt till ledarskapet på den politiska scenen: det är orimligt att särintresset hela tiden ska gå före allmänintresset. Egoism leder till konflikter. Vi behöver ledare som kan motivera goda kompromisser och samförståndslösningar, där lösningarna optimeras på en sammanvägd nivå.

Det mänskliga mötet och bejakandet är avgörande
Så hur får vi fred i världen? Tyvärr är mer upprustning, mer vapensystem och mer militärer det världen just nu tycks satsa på. Och det som vi för 15 år sedan trodde skulle kunna bana väg för folkliga resningar och social sammanhållning, när sociala medier började ta plats, har ju visat sig att de utvecklas till propagandakanaler för en girig maktelit. Tidigare Twitter, numera X, har under Elon Musks tid blivit allt mer ointressant och även Facebook har tappat i attraktivitet. Det mänskliga mötet och mänskliga kontakter är fortsatt viktiga för att åstadkomma den samsyn och de gemensamma lösningar som kan vända utvecklingen. Vi måste lyssna och bejaka varandras konstruktiva förslag så långt det är möjligt.

Under ytan
I nyhetsflödet nämns att SD har svårt att acceptera inskränkningar i vilka vapen som folk kan få licens för. De halvautomatiska vapen det handlar om har ingenting med viltjakt att göra. Det är snarare så att det finns människor som av olika skäl vill beväpna sig och dessa återfinns sannolikt i stor utsträckning i den krets väljare som stödjer SD. Antidemokrater som gärna ser en framtida folklig milis ser naturligtvis lokalt beväpnade grupper som en tillgång. Kraschar livsmedelsförsörjningen och/eller banksystemet kommer det att bli oroligt, uppstå plundring m.m. Då vill naturligtvis de auktoritära krafterna ta över. I skuggan av det civila försvar som Tidögänget vill forma finns risken att det skapas utrymme för detta. Den blåögdhet SD-företrädarna gärna ser som självklar i Sverige får inte tolkas symboliskt. Blåögda väljare blir lätt förda bakom ljuset.

Länktips: Svenska freds i Göteborg: https://www.svenskafreds.se/engagera-dig/lokala-grupper/goteborgs-lokalforening/

Peace av och med Merit Hemmingsson, några minuters musik värd att lyssna till: https://www.youtube.com/watch?v=9KYplpZZPQQ&list=RDL7D8jz60fFc&index=12

Ridån går ner och MEGA-folket jublar

Det är så ledsamt att behöva skriva om USA, nu när Trump återigen är president. Men det går ju tyvärr inte att blunda för den utveckling som just nu pågår där och som av allt att döma innebär ett paradigmskifte. Ett ord som Ulf Kristersson f.ö. använde när han tillträdde 2022. Man får inte låta sig luras av Trumps attityder och framtoning. Han är frontfiguren och han har en roll att spela i den radikala omstöpning av USA:s demokrati som pågår framför ögonen på oss alla.

Nu hotar Trump sina allierade och samtalar med Putin
Det är många som skriver om utvecklingen under Trump. Peter Wolodarski skrev den 9 februari en ledarkrönika i DN, som varnar för den nya internationella ordning som tycks formas, där USA ständigt kommer att sätta de egna intressena före allt annat. Kravet på Danmark att släppa kontrollen över Grönland hänger samman med de exploateringsmöjligheter han ser. USA har ju redan militär på Grönland så motivet är naturligtvis ekonomiskt. Trump och hans vänner vill ha kontroll över alla de mineraler och fyndigheter som finns på Grönland. Samtidigt sägs Trump ha haft flera samtal med Putin. De förbereder väl en ”deal”.

Ett starkt USA förutsätter tydligen ett svagare EU
Wolodarski varnar självklart för hur olika internationella organ kommer att kunna påverkas när USA vänder dem ryggen: FN, WTO, NATO, IMF osv. Trumps agerande sänder naturligtvis signaler till Moskva och Peking att det nu råder en ny världsordning. Att dela in världen i intressesfärer är helt OK. Att Elon Musk gör vad han kan för att splittra och försvaga EU ingår i självklart denna strategi och det är väl bara en tidsfråga innan Taiwan blir en del av fastlands-Kina. Var gränsen ska gå i Europa är oklart. Men om man bor i de baltiska staterna finns det anledning att vara orolig. Där bor stora grupper rysktalande medborgare och Trump lär inte bry sig om Putin gör anspråk på delar av den gamla Warszawapakten. Ridån går ner igen, påhejad av Musks jublande kompisar i AfD, Orban i Ungern och andra som nu vill skapa MEGA, Make Europe Great Again.

GP: ”Trump får något gjort”
Göteborgs-Postens ledarredaktion har också skrivit om Trump. Adam Cwejman hyllar i en ledare den starke ledaren Trump, ”som får något gjort”. Trump utpressningstaktik mot Colombia prisas av Cwejman och allt annat Trump ägnar sig åt förminskas och relativiseras på ett förskräckligt sätt. Det är som om kuppförsöket den 6 januari 2021 aldrig har ägt rum och ännu mindre Trumps benådning av de 1500 åtalade och dömda personer, som utförde försöket till statskupp liksom att Trump nu jagar åklagare och poliser med blåslampa för att få dem avskedade eller att underteckna en lojalitetsförklaring. Cwejman ser detta som att få något gjort, alternativt något att rycka på axlarna åt.

Det är en planerad statskupp som kringgår kongressen
I Svenska Dagbladet läser jag på ledarplats tvärtom en analys som går ut på att det amerikanska statsskicket nu kullkastats i och med att presidenten fått immunitet för alla handlingar av Högsta Domstolen och genom att han kringgår Kongressen och använder Elon Musks s.k. DOGE-departement för att ta kontroll över statsapparaten. Beskrivningen av vad som sker är ändå bara summarisk. I praktiken avskedas tusentals kompetenta människor som fyllt viktiga funktioner i USA:s administration. Vad som kommer i stället är mycket osäkert. Och vad som sker just nu i Pentagon är väl kanske det mest oroväckande. USA sitter på merparten av alla massförstörelsevapen i världen och om Trump får som han vill kommer risken för nya konflikter sannolikt öka.

Nu får pöbeln från 6 januari nya uppgifter
Utbildningsdepartementet har redan stängt ner och alla kvinnliga piloter har fått förbud att flyga. Inom ett par månader kommer vi att få se en häxjakt på journalister, kanske även åtal i domstol. Och i linje med Trumps åsikt att motståndare är fiender så kommer naturligtvis lojalitet att avkrävas från alla politiker och tjänstemän. Om de inte accepterar den nya ordningen riskerar de naturligtvis påföljder. Hot, trakasserier, åtal och diverse andra verktyg finns i Trumps arsenal. Det är bara att läsa Tobias Hübinette och andra, som skriver om hur fascismen tar form.

Mörker fördrivs inte med mörker. Det är ljuset som gör det.

Länktips: DN Wolodarski ledarkrönika: https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-trump-hanar-danmark-och-forbereder-sig-pa-att-ta-gronland/?utm_medium=Social&utm_source=Facebook#Echobox=1739084962


Ledare i SvD: https://www.svd.se/a/kwxrvQ/vi-bevittnar-ett-sammanbrott-trump-har-fatt-absolut-makt


Tobias Hübinette om Europas MEGA-satsning: https://tobiashubinette.wordpress.com/2025/02/09/just-nu-kraftsamlar-den-paneuropeiska-extremhogern-i-madrid-uppbackad-av-trump-och-musk/

Ett givande möte för regionpolitiker

Det blir närmast förlamande att försöka skriva något mot bakgrund av det som hände i Örebro, där tio oskyldiga människor fick sätta livet till. Ord som börjar på o räcker nästan inte till: ofattbart, ohyggligt, otäckt, oerhört, osannolikt, omskakande, oriktigt, orättvist, okristligt, omänskligt, osvenskt, ociviliserat, olidligt, ovanligt…. Som sagt orden räcker inte till. Det våldet och terrorn vill är att skrämma oss, få oss att passiviseras och misstänka varandra. Men när den första förlamningen har släppt inser man hur viktigt det är att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle, en framtid för nästa generation och nästnästa. Så även om livet inte är riktigt detsamma måste vi orka leva ungefär lika fokuserat som tidigare.

En av många patientorganisationer
Jag är medlem i Neuroförbundet. Inte för att jag har ALS eller MS eller någon sådan diagnos. Det är nästan tvärtom. Jag har några störande symptom, men ingen tydlig diagnos trots diverse undersökningar. Med medlemskapet stöttar jag forskningen på området. Neuroförbundet i Västra Götaland har 1100 medlemmar och ett knappt hundratal av dessa samlades den 6 februari 2025 på ett konferenshotell för att lyssna till en kunnig läkare och för att själva bidra med historier och erfarenheter. Inbjudna var också Västra Götalands regionpolitiker från de partier som sitter i regionfullmäktige. Två av partierna var inte där.

Intensiv rehabilitering gör stor skillnad
Temat för mötet var rehabilitering och specifikt värdet av att patienter får möjlighet till perioder av intensiv rehabilitering under ett par veckor. Inbjuden talare var Ann Sörbo, som är specialist inom rehabiliteringsmedicin och mångårig erfarenhet av att möta patienter, där just rehabiliteringen spelar en avgörande roll för livskvaliteten. Flera av de drabbade fick också berätta om nyttan med sin rehab.

Mina anteckningar från föredraget
Det finns en definition som Socialstyrelsen har på sin hemsida, men på ett annat plan handlar det om att upprätta personers värdighet. Viktigt är också hur samspelet med omgivningen kan stärka personen i fråga, att kunna vara livsdeltagare och under en period få stå i centrum för olika insatser. Just teamets roll betonades extra mycket och de synergier som kommer fram när flera olika specialister samverkar runt en person. Målet med en behandling kan vara att just sätta nya mål i livet, kanske hitta nya vägar framåt. Ann Sörbo betonade att bara om personen i fråga uppfattar målen som viktiga kan något hända. Meningsfullheten uppstår när målen också känns realistiska.

Realistiska och möjliga mål
Med exempel från behandlingar fick vi höra om en drabbade person som satte som mål att inom sex månader kunna sitta på isen i Finland och pimpelfiska. Och det var en person som satt i rullstol. Och det gick. Vi fick se bild på en pimpelfiskande kvinna. Överhuvudtaget spelar den sociala kontakten och omgivningen en stor roll. Resultaten från forskning visar också hur arbetsminnet förbättras, hur fysisk träning bidrar till att utveckla hjärnan och även hur musik kan hjälpa till att lindra smärta. Hjärnan tycker om att lyckas, som hon uttryckte det.

Utomhus, rum med utsikt, gruppaktiviteter…
Att kunna arbeta i trädgårdslandet, att ha ett rum med ett fönster mot naturen ger en snabbare återhämtning. Överhuvudtaget är utomhus aktiviteter viktiga, liksom att mötas i grupp och att förstå att man kanske inte är ensam om en viss situation.. Dans och ridning nämndes också, liksom vikten av att få skratta och ha roligt, mycket beroende på personalens attityd. Det handlar om framtidstro och att känna stödet från andra människor. Och jag noterade i mitt anteckningsblock att allt detta gäller även utan någon sjukdomsdiagnos. Vi behöver ett samhälle som genererar positiva utvecklingskrafter och stärker individer, inte minst seniorer.

Faktor nio som inte syns
När deltagarna bidrog med egna tankar nämndes också hur viktigt det kan vara att rehab-behandlingen bromsar ett förlopp. I jämförelse med Skåne var det någon som nämnde att ansökningsformuläret i Västra Götaland är onödigt komplicerat. Det fanns också berättelser som tydligt beskrev hur den drabbade lätt hamnar i en slags dragkamp med sjukvården, där det ofta blir individen som får orka motivera den hjälp som man har behov av. Moderatorn för kvällen betonade den samhällsnytta rehab gör genom att den drabbade ofta kan minska sitt behov av hemtjänst. Ann Sörbo nämnde siffran att en krona i rehabkostnad ger en samhällsbesparing på nio kronor. Och då kan jag ju konstatera att dessa nio kronor som aldrig uppstår i någon bokföring är osynliga och därmed så svåra för beslutsfattarna att ta hänsyn till. Det är som med självdragsventilation, system som sparar energi syns inte i någon kolumn.

Tappa inte bort de anhöriga
Avslutningsvis fick de sex politikerna beskriva sin roll i Västra Götalands politiska styrning och vilka intryck de tog med sig. Jag tror det blev väldigt tydligt att personer med olika neurodiagnoser är en utsatt grupp och att ännu mer uteslutna är de anhöriga, som ofta gör ett helt osynligt och obetalt arbete på heltid. Något sorts stöttningssystem för anhöriga som tar ett stort ansvar för hemma-vården behöver vi ha. Om inte annat för att ge dem det erkännande de förtjänar.

Läsning: SNS-rapport om elmarknaden och energiomställningen del 1

SNS har nyligen gett ut en rapport med namnet ”Konjunkturrådets rapport 2025 Investeringar i elproduktion för en hållbar energiomställning” som har fått mycket uppmärksamhet. SVT Forum sände i slutet av januari ett inslag, där rapporten presenterades av de tre nationalekonomer som gjort rapporten och med flera intressanta kommentarer från inbjudna experter. Rapporten är på drygt 160 sidor och jag tänker i lagom delar ta mig igenom den och kommentera läsningen.

Kanske en bra kurslitteratur?
Den första fyra kapitlen beskriver hur regelverk, klimatavtal och elhandel ser ut idag och fungerar och preciserar syftet med rapporten. Bland annat vilka utmaningar som finns i energiomställningen, hur efterfrågan kan komma att förändras och vilken roll staten ska ha i det hela. På ett sätt är rapporten egentligen bra som kurslitteratur för den som vill sätta sig in i t.ex. hur spotmarknaden fungerar eller hur intradagsmarknaden och reglerkraftsmarknaden samverkar med spotmarknaden på el.

Osäkerhet med Euro-kursen
Hela EU och andra stora länder i Europa är anslutna till spotmarknaden. Handeln sker i Euro, medan kunderna i Sverige debiteras i SEK, något som inte nämns i rapporten så här långt. Men det utgör naturligtvis en osäkerhet för icke-Euroländer. Rapporten nämner PPA-avtal, som är ett sätt för storförbrukande industrier att säkra tillgång och kostnadsnivå över en viss tid. De etableringar av storskalig industri som vi sett på senare år i norra Sverige hänger ihop med att tillgången på billig el är bäst i hela Europa just där.

Hur bra är marknaden på att premiera långsiktighet?
Det är tre erfarna och mycket kunniga nationalekonomer som skrivit rapporten och åtminstone ordföranden Thomas P Tangerås har erfarenhet av att skriva liknande rapporter förut. Det ger hela framställningen en självklar tyngd och följdriktigt var det flera kommentatorer vid presentationstillfället som tackade författarna för en bra rapport. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över att ingen bland författarna eller de som yttrade sig pekar på hur marknader till sin natur bidrar till att sålla fram ”vinnare” och ”förlorare” och att det finns en risk att långsiktighet får stå tillbaka för kortsiktiga vinster.

Hur säkras samhällsnyttan?
Lite grand tangerar författarna detta när de på sidan 11 pekar på att ”en central utmaning för en hållbar energiomställning är marknadsmisslyckanden som resulterar i att priserna på elbörsen inte återspeglar de totala samhällsekonomiska nyttorna och kostnaderna för elförsörjningen när det gäller miljömässighet, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet.” Dvs hur bra är egentligen en elmarknad på att bortom säljare och köpare prissätta samhällsnyttan och nyttan av att olika länder kopplar samman sina elsystem för en säkrare tillgång till den viktiga elförsörjningen? Win-win för producent och användare av el är naturligtvis bra, men hur väger man in samhällsnyttan på ett bra sätt?

Omställning och utveckling är inte samma sak
Nästa nivå på nyttoaspekten är klimatnytta och nytta för omställningen, som ju måste prioriteras. Det är som någon nämnde i SVT:s presentationsprogram viktigt att förstå skillnaden mellan effektivisering och traditionell utveckling å ena sidan och systemförändrande omställning å den andra. Att lägga ner befintlig och fungerande teknik, stänga fossildrivna maskiner och kraftverk i förtid innebär en ekonomisk förlust. Flygplan som ännu inte är avskrivna blir dyra att skrota osv. Vi måste hålla två saker i huvudet samtidigt. Det förnybara behöver ta plats och det fossilberoende måste fasas ut. Vi kan inte vänta på att det ska bli gratis att stänga ner fossilbaserad verksamhet.

Använd AI och följ upp klimatanpassningen på systematisk nivå
Så här långt i läsningen av rapporten har jag egentligen bara två konkreta förslag och idéer. För det första: använd AI för handeln. AI borde kunna hantera samtliga parametrar som berör elhandeln på ett mycket mer effektivt sätt än vad som annars är fallet. Man skulle kunna låta AI-system handla med varandra och snabbt hitta optimala parametrar för avtal. För det andra skulle mänsklig arbetskapacitet därmed kunna frigöras för att till 98 procent säkerställa att varje beslut bidrar till klimatomställningen, dvs utgör ett slags filter över hela handeln. Och dessa mer ”mänskliga” beslut skulle i sin tur kunna ackumuleras i en beslutsdatabas, som regelbundet sammanställs och visar hur dessa klimatkorrigerande insatser ser ut över tid och hur de ligger i linje med t.ex. Parisavtalet. Gärna att denna databas i sin tur kontrolleras av flera oberoende NGO:er, som inte är direkt kopplade till handeln, till politiken, till energibolagen eller till särintressen, utan snarare till ett principiellt klimatansvar.

Men jag ska fortsätta läsa rapporten och återkomma med fler tankar längre fram.

Länktips: SNS-rapporten: https://www.sns.se/artiklar/konjunkturradets-rapport-2025-investeringar-i-elproduktion-for-en-hallbar-energiomstallning/

SVT Forum sändning 31 januari, spola fram till starttid 14:30: https://www.svtplay.se/video/jVwy1Gd/forum/fre-31-jan-09-00