Varför denna ilska?

Frågan är om all denna ilska som väller fram på sociala medier tyder på att hon har rätt eller har fel. Högerprofiler som Joakim Lamotte argumenterar för att Greta Thunberg ska hållas i förvar i Israel efter att hon gripits på internationellt vatten. Detta efter att hon deltagit i en medialt motiverad konvoj för att uppmärksamma på den orimliga situation som två miljoner civila Gaza-bor befinner sig i. Andra mindre kända profiler spyr över Greta som om hon orsakat dem någon personlig förlust, lurat dem på pengar eller något liknande. Hatet är återkommande och påtagligt.

Har Greta rätt eller har hon fel?
Så när dessa medelålders och äldre män vräker ur sig sin ilska mot Greta Thunberg, gör de det för att hon har fel i sin inställning? Eller gör de det för att hon har rätt? För att hon inte har vett att hålla tyst, att hon rubbar den världsordning som bygger på att några alltid har företräde när det gäller att formulera vad som ska diskuteras och vilka ståndpunkter som är ”korrekta”? Är hon en ung kvinna som trotsar den rådande hierarkin bara genom att ta plats på den mediala scenen? Det stör antagligen dessa tyckare när hon får tillträde till FN:s generalsekreterare och alla de rum, där normalt bara världsledare ses för att bekräfta varandras status.

Gigantiska skygglappar
Det är något som inte stämmer när vuxna män inte har vett att behärska sig och helt enkelt lyssna på vad Greta Thunberg har att förmedla. Vad förlorar dessa män på att vidga sin bild av hur världen ser ut? Att klimatet är en ödesfråga och att organiserat mänskligt lidande orsakat av andra människor är ett brott mot alla principer det internationella samfundet satt upp. Vad är det de vuxna, hatande männen tror att de förlorar på att ge Greta rätt? Är det tolkningsföreträdet? Att det kan komma en ung tjej och säga saker som inte passar in i den världsbild med gigantiska skygglappar männen har skapat åt sig själva? Vågar de inte erkänna att Gretas synpunkter kan vara rätt? Vad är det de förlorar i så fall? Och eftersom de inte hittar några sakskäl att använda blir det budbäraren, Greta, som blir måltavlan. Det är klassiskt. Höj tonläget och angrip individen.

Och sedan, då?
Det jag undrar ibland är om dessa hatande medelålders män inte har barn eller barnbarn som de vill ska kunna leva ett gott liv. Om vi saboterar planetens klimat, den biologiska mångfalden och de rimliga mänskliga rättigheter vi enats om återstår ju bara en allas kamp mot alla, när resurserna sinar, när oväder och jordskred slår sönder våra samhällen och ingen längre kan lita på att framtiden blir bättre än gårdagen. Den egoism som många ger uttryck för leder ju tyvärr till mer våld, mer övervåld och mindre av solidaritet och samarbete. Är det den världen de hatande männen strävar efter? Där makten bygger på våldspotential och alla framsteg som gjorts sedan franska revolutionen sätts på paus?

De känslostyrda medierna förstärker utvecklingen
I kulisserna är det dessutom algoritmerna bakom de ”sociala” plattformarna som styr vad vi får ta del av och hur vi väljer att sortera information. Indignation, upprördhet och ilska är troligen lättare att sortera på än nöjdhet och glädje. De känslostyrda medierna förstärker motsättningar och upprördhet och medmänsklighet nedvärderas. Orättvisorna förstärks av det rådande systemet och de miljardärer som surfar på symbiosen mellan konsumtion, åsiktsförmedling och känslostyrt agerande blir bara rikare. Detta medan en majoritet av världens befolkning inte kan eller inte vill förändra hur världen styrs. Eventuellt hänger det samman med okunskap. Den som inte har kunskap saknar ju också de verktyg som behövs för att ändra på något, förutom att det blir otydligt vad som behöver göras.

Ingen kan blunda och låtsas att allt är OK
Slutsatsen blir att var och en får försöka göra sin del av det man vill att framtiden ska innebära. Vi har alla ett val.

Freden handlar om att bejaka

Finns det en fred bortom alla strider, alla vapen och allt maktbegär? Det fanns en tid då fred och försoning fick ta plats. I mitten av 1900-talet tog icke-våldstanken plats och Gandhi personifierade en fredlig utvecklingsprocess, som senare tyvärr inte fått så många efterföljare. I vår egen svenska historia gjorde Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Folke Bernadotte, Ulla Lindström och flera andra viktiga insatser. När minnena av Andra Världskriget bleknade bort minskade också till viss del engagemanget för en fredlig utveckling. Annat blev viktigare.

Några personer har tagit plats
Glimtvis har svenska och nordiska röster tagit plats på världsscenen. I FN banade Trygve Lie väg för Hammarskjöld i en svår uppbyggnadstid för FN. Senare gjorde Gro Harlem Brundtland sin historiska insats på 80-talet, när hon lade grunden till ett globalt ramverk för en hållbar utveckling med sin rapport ”Vår gemensamma framtid”. Det var den som senare fick ett viktigt möte i Rio de Janeiro 1992 att bli en milstolpe i historien. Dessförinnan hade Olof Palme tagit plats som en av få tydliga politiker som kritiserade Vietnamkriget. Hans Rosling, professor med ett särskilt fokus på global hälsa fick ett stort genomslag för 10-15 år sedan, framför allt genom sitt pedagogiska sätt att synliggöra och lyfta en positiv utveckling, som i och för sig kritiserades för att vara selektiv. Och så Greta Thunberg, förstås, som med sin tydlighet och skärpa tog plats på världsscenen när beslutsfattarna tvekade, och fortsatt tvekar, kring beslut för att vända utvecklingen i klimatfrågan. Vi har några personer som gjort internationellt avtryck för en fredligare värld. Men det tycks inte räcka och inte heller hjälpa.

”Make the world worse…”
Tyvärr har utvecklingen på senare tid snarast gått i en anti-fredlig riktning. Det är aggression, angrepp, krigshandlingar och våld som tar stor plats på världsscenen. Politiska ledare väljs inte för att de vill hitta bra kompromisser och samlevnadslösningar utan för att de ”står upp för” en viss grupp väljare och anstränger sig att organisera världen utifrån de egna behoven, inte utifrån ett perspektiv som skulle kunna vara bra för alla.

Jämförelse med förälderns behandling av sina barn
Om man som förälder skulle bete sig likadant skulle det bli tydligt: Att ett barn hela tiden favoriseras medan ett annat barn får nöja sig med bråkdelar av det som syskonet får. Vilken förälder skulle med gott samvete och skryta med att man särbehandlar sina barn? Översatt till ledarskapet på den politiska scenen: det är orimligt att särintresset hela tiden ska gå före allmänintresset. Egoism leder till konflikter. Vi behöver ledare som kan motivera goda kompromisser och samförståndslösningar, där lösningarna optimeras på en sammanvägd nivå.

Det mänskliga mötet och bejakandet är avgörande
Så hur får vi fred i världen? Tyvärr är mer upprustning, mer vapensystem och mer militärer det världen just nu tycks satsa på. Och det som vi för 15 år sedan trodde skulle kunna bana väg för folkliga resningar och social sammanhållning, när sociala medier började ta plats, har ju visat sig att de utvecklas till propagandakanaler för en girig maktelit. Tidigare Twitter, numera X, har under Elon Musks tid blivit allt mer ointressant och även Facebook har tappat i attraktivitet. Det mänskliga mötet och mänskliga kontakter är fortsatt viktiga för att åstadkomma den samsyn och de gemensamma lösningar som kan vända utvecklingen. Vi måste lyssna och bejaka varandras konstruktiva förslag så långt det är möjligt.

Under ytan
I nyhetsflödet nämns att SD har svårt att acceptera inskränkningar i vilka vapen som folk kan få licens för. De halvautomatiska vapen det handlar om har ingenting med viltjakt att göra. Det är snarare så att det finns människor som av olika skäl vill beväpna sig och dessa återfinns sannolikt i stor utsträckning i den krets väljare som stödjer SD. Antidemokrater som gärna ser en framtida folklig milis ser naturligtvis lokalt beväpnade grupper som en tillgång. Kraschar livsmedelsförsörjningen och/eller banksystemet kommer det att bli oroligt, uppstå plundring m.m. Då vill naturligtvis de auktoritära krafterna ta över. I skuggan av det civila försvar som Tidögänget vill forma finns risken att det skapas utrymme för detta. Den blåögdhet SD-företrädarna gärna ser som självklar i Sverige får inte tolkas symboliskt. Blåögda väljare blir lätt förda bakom ljuset.

Länktips: Svenska freds i Göteborg: https://www.svenskafreds.se/engagera-dig/lokala-grupper/goteborgs-lokalforening/

Peace av och med Merit Hemmingsson, några minuters musik värd att lyssna till: https://www.youtube.com/watch?v=9KYplpZZPQQ&list=RDL7D8jz60fFc&index=12

SVT och tipping points

COP28 pågår som bäst i oljelandet Dubai. På ett sätt kanske bra, detta att diskutera fossilanvändningen på plats, just där den utgör grunden för länders välstånd. Målkonflikten blir på sätt tydlig. Ska vi fortsätta sabotera jämvikten på planeten på det sätt vi gjort, eller finns det en väg framåt där länder och företag slutar ta upp och sälja fossila bränslen?

Tipping points
En larmrapport presenterades idag i DN. Vi har mindre tid på oss än vad som tidigare var känt tills planeten drabbas av oåterkalleliga skiften, det som brukar kallas tipping points. När väl regnskogen försvunnit kommer den inte av egen kraft att kunna återskapas. När isen på Grönland har smält kommer den inte att återskapas. Osv. (Länktips se nedan).

Prioriteringar
Rimligen borde debattprogrammen i media handla om sakfrågorna. Hur gör vi för att åstadkomma en global förändring i livsstil och energianvändning? Vem ska göra vad för att åstadkomma ett skifte? Istället erbjuder SVT ett halvtimmesprogram med rubriken ”Gretas kris”. Den svensk som utan jämförelse fått störst genomslag för budskapet att klimatfrågan måste åtgärdas, Greta Thunberg, ägnas ett debattprogram i SVT när COP 28 pågår. Men inte om klimatet, utan om huruvida hennes ”Fridays for Future”-rörelse står inför en splittring som rörelse. Istället för att diskutera sakfrågan, hur olika intressen kan jämkas ihop för att försöka se till att hotande tipping points inträffar, väljer SVT att diskutera ifrågasättandet av den rörelse som hon är frontfigur för.

Fuck…
För att säkert se till att ingen anser att SVT tar ställning i en ödesfråga låter man en av tre experter i panelen återge den kritik mot klimatvetenskapen som enklast sammanfattas i uttrycket ”Fuck Greta”. Och som förekommer som dekal på motorfordon runt om i landet. Som om förnekandet av en realitet är en rimlig väg framåt. ( Snart får vi väl höra argumentet ”Fuck facket” i debatt om det är rimligt att personalen ska ha fem veckors semester. Eller ”Fuck Alfred Nobel” för att inget pris till hans ära delas ut till bäste rappare).

Neil Postman verkar få rätt
Neil Postman skrev redan år 1985 boken ”Underhållning till döds” där hans budskap var att TV-mediet enligt någon slags naturlag hellre kommer att bidra med underhållning än med kunskap. Och mycket talar för att det är precis detta som vi nu ser. Istället för att sakligt diskutera sakfrågan, klimatet, ägnar Public Service sig åt att hitta vinklar på hur Greta Thunberg kan kritiseras. Personen Greta och den rörelse hon frontar blir i mediavärlden mer intressant än miljarder människors framtid under de tusentals år som den nya högre CO2-halten består.

Frågetecken
Om det var reklamfinansierad TV som gjorde så här kunde man möjligen begripa prioriteringen. Det gäller ju att ha tittare om reklamen ska kunna säljas. Men SVT? De lurar både sig själva och sina tittare om de tror att de gör rätt prioriteringar när COP28 pågår.

Länktips: En artikel om tipping points i DN: https://www.dn.se/varlden/forskare-tippningspunkter-det-storsta-hot-manskligheten-har-mott/

SVT Utrikesbyrån med rubriken Gretas kris: https://www.svtplay.se/video/e6dmxwZ/utrikesbyran/greta-kris

Är fotbollen en symbol för vårt globala misslyckande?

Erik Niva är en fotbollsjournalist på Aftonbladet, som tycks brinna för sin sport. Med glöd, inlevelse, passion och kunskap formulerar han analyser och träffsäkra bilder av hur hans sport mår, vem som för tillfället är bäst och hur lagen beter sig. Ordet nörd i sin positiva innebörd är passande. Engagemanget är påtagligt. Den 19 november befinner sig Erik Niva i Qatar och bevittnar ett spektakel som han inte riktigt vet hur han ska beskriva. (Länktips se nedan). Fotbollens högste chef, FIFA-presidenten, ställer sig upp och försvarar uppenbarligen sportens gullande med diktaturer och alla de konsekvenser den omänskliga politiken innebär i form av förtryck, slaveri och utnyttjande av människors situation. Erik Niva trodde att fotbollen var bättre än så.

Är texten egentligen generell för maktens arrogans?
Själv är jag ljummet intresserad, ställer mig aldrig på en ståplatsläktare, men kan då och då se en bra match på TV. Men jag kan inte låta bli att fundera över ett par saker. Är Erik Nivas upprördhet över hur maktens herrar beter sig en generell bild av hur olika segment i samhället de facto ser ut? Cynismen hos stora delar av makteliten i näringslivet, i politiken och i de nya influencer-leden, är den cynismen och arrogansen lika stor och lika riktig att kritisera? Skulle Erik Nivas text kunna handla om de globala oljebolagen, om multijättar som Amazon, om extremkapitalister som Elon Musk eller om alla dessa dollarmiljardärer och korrupta politiker som blockerar en sund världsordning? Skulle det räcka att byta ut några få ord i Erik Nivas text för att göra den allmängiltig?

Är det samma upprördhet?
Och innebär det att Greta Thunbergs ilska över världsledarnas felaktiga hantering av klimat- och miljöfrågor är snarlik Erik Nivas förtvivlan över hur fotbollen missar sin historiska chans att skapa ett rättvisare samhälle? Är det samma upprördhet vi ser exempel på?

Ombytta roller?
Och då infinner sig naturligtvis en intressant tanke: tänk om det var ombytta roller. Erik Niva skrev om klimatkrisen och Greta Thunberg skrev om fotbollens kräftgång. Hur skulle genomslaget se ut? Hur skulle opinionen påverkas? Och varför är det så att fotbollen knyter till sig ett så starkt engagemang medan de globala livsförutsättningarna och en planet som kan fortsätta fungera för det liv vi känner inte lockar samma engagemang? Bollen är rund, med det är planeten också.

Tält som tält
Ska världens öde beseglas för att vi hellre talar om 11 plus 11 man som jagar en boll i 90 minuter än att vi talar om hur vi ska förhindra en klimatkollaps? Eller att ett öltält i Qatar får större rubriker än ett flyktingtält i en krigszon. Varför är det så?

Länktips: https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/4o3K59/infantino-har-fullstandigt-forlorat-kontakten-med-verkligheten

Greta måste ha rätt eller fel

Det som kallas sociala medier kryllar av överdrifter, påhopp och diverse anklagelser, hot. hat, desinformation och konspirationsteorier. Tydligen har människor behov av att uttrycka sig nedvärderande om andra personer och företeelser. Kanske har detta behov funnits i alla tider, men att skillnaden nu är genomslaget – att så många kan nås effektivt. Påfallande ofta ser jag starka negativa omdömen om Greta Thunberg.

Har Greta fel – eller har hon rätt?
Ibland får jag lust att fråga personer som uppenbarligen tycker mycket illa om det Greta säger – och ibland om henne som person – om det är för att hon har fel i sitt budskap att vi måste lyssna på forskningen? Eller handlar aversionen mot Greta och hennes budskap om att hon har rätt? Att hon berör något som vissa personer vill slippa höra talas om? För att det stör världsbilden att behöva förändra beteendet? Något måste det ju vara. Antingen har Greta helt fel och då borde väl sakliga argument och belägg vara det rimliga bemötandet – inte aggressiva påhopp? Eller är det för att hon har rätt som så många uttrycker sig nedsättande? För att när argumenten tryter återstår bara förklenande omdömen, hat och hot?

Vad säger förnekarna till sina barn?
Förnekelse är en fas i processer kring förändring. Man förnekar att ett problem existerar för att slippa ta ställning. Hur länge ska i så fall detta fortsätta? Klimatförändringarna pågår, det visar alla tillgängliga data. Och vart det leder har forskarna sagt länge nu. Men förnekarna förnekar sig inte. De låtsas fortfarande att allt är som det brukat vara. Man undrar vad de säger till sina barn och barnbarn?
”Vi brydde oss inte om er – för vad har ni gjort för oss?”

Egoismen idag är fundamental och destruktiv.

Årets svensk – á la Ganman

Tidningen Fokus har utsett Årets svensk. Det självklara valet, tyckte tidningen, var att utse Jens Ganman. Svenska folket har reagerat på valet enligt nedanstående diagram.

Årets svensk – så här blev reaktionerna

Förklaring till diagrammet ovan

Arga kandidater
Alice Teodorescu, Joakim LaMotte och Hanif Bali visste alla tre att de stod på tidningens lista att bli årets svensk. Känner sig naturligtvis förbigångna.
Besvikna kandidater
Isabella Löwengrip, Bianca Ingrosso och femtioelva andra influencers*) som räknade med utmärkelsen.
Bortglömda svenskar
Gui i Kina, Davit i Eritrea och andra fängslade samvetsfångar.
Tacksam
Greta Thunberg vill inte ha några utmärkelser – hon vill ha action.
Nöjda mediamänniskor
Är de som senare dyker upp i andra sammanhang: t.ex. Lars Adaktusson i KD och alla de som aktivt låter bli att ställa sakliga frågor till politiker utan enbart fokuserar på senaste opinionsmätningen, som om vi hade en ständigt pågående valrörelse. Sakfrågor är ju så tråkigt och säljer inte…
Vadå Jens, vem är det?
– Ja, just det. Han kanske också har inspirerat miljoner unga människor, träffat påven och hamnat på Times förstasida i år? Missade det, i så fall…

*) Föregångarna till influencers kallades kändisar, dvs personer som gör sig kända genom att vara kända. Det nya är att influencers har lärt sig att utnyttja sitt kändisskap till att tjäna pengar.

Anm. 2009 utsågs Johan Rockström till Årets svensk av samma tidning.

90 procent fel

I fredags den 20 september samlades miljoner människor runt om i världen för att påminna oss alla och våra ledare om att klimatfrågan fortfarande inte är löst. Det går inte att undvika att nämna detta.

För Greta började resan i augusti 2018 utanför Riksdagshuset

”Lyssna inte på mig”, säger Greta Thunberg, ”lyssna på forskarna och gör något!” De makthavare som vägrar lyssna på budskapet har naturligtvis en annan agenda och söker efter olika vägar att kunna kringgå frågan. I totalitära stater är det enkelt. Makten äger vad som är sant. I länder där politiken till viss del spelar med på demokratins villkor (så länge det passar) hittar makthavarna andra sätt att kringgå frågan. Det finns de som säger att Greta borde gå i skolan istället för att strejka. Ett artigt sätt att säga ”håll käften – vi vill inte höra vad du har att säga”. Det finns de som avfärdar hennes budskap på andra grunder.

Vad säger de till sina barn och barnbarn?
De som motarbetar klimatfrågan och hävdar att Gretas budskap är fejk eller överdrivet hittar alltid någon undersökning eller någon forskare som har en avvikande åsikt. Mitt intryck är att de gör detta för att legitimera sin egna livsstil, dvs att slippa erkänna att deras egna beteende är skadligt för framtiden. Särskilt påtagligt är det att så många äldre och män tycks ingå i kretsen av ”klimatförnekare”. I olika grad hävdar man att ”det är inte så bråttom”, ”det är viktigare att kolla på naturliga orsaker till förändringarna” och ”vetenskapen är inte ense”. Som om det gäller att vinna tid och att fortsätta bete sig klimatskadligt så länge det går. Som för att slippa ändra livsstil eller att behöva se sina aktier i fossilindustrin (bokstavligen) gå upp i rök. Jag undrar vad de säger till sina barn och barnbarn. Kommer de att säga att ”vi gjorde ju bara vad alla andra gjorde” eller ”vi visste inte bättre”?

90 % är fel
Ska vi ner till drygt 1 ton CO2 per person och år för att klara IPCC:s mål om en temperaturhöjning om max 2 grader behöver 90% av dagens utsläpp elimineras. Nio av tio saker vi gör idag behöver antingen bli ogjorda eller göras på ett helt annat sätt. Det handlar inte om osthyvelpolitik eller att källsortera lite bättre. Det är inte på marginalen förändringen måste ske. Det är systemförändringar som måste till. Helt andra sätt att skapa försörjning, att bo, att resa, att hantera energi, material och pengar. När ska detta sjunka in? Och hur?