Läsning: Jennifer Hinton: Game Changer

Som många vet, som följer den här bloggen, återkommer jag titt som tätt sedan år 2015 till temat cirkulär ekonomi och social cirkulär ekonomi. Den här gången med en känsla av att något faktiskt håller på att hända. Och därför vill jag redan nu komma med en uppmaning. Om du är verksam i den sociala ekonomin, i civilsamhället eller är intresserad av hur vi kan få en ekonomi som stödjer en hållbar utveckling måste du läsa den här boken och prata om den med andra. Nu på engelska i pdf-version eller senare när den tryckts på svenska. (Länktips, se nedan ang pdf-versionen). (Sidhänvisningar i den följande texten avser pdf-numreringen och citaten är översättningar gjorda av ett översättningsprogram).

Lite Greta-Thunberg-känsla
Det är inte ofta man läser en bok som har potential att bli ett standardverk, som många återvänder till, hänvisar till eller citerar under lång tid. Men när det händer slås man av hur mycket av texten som känns självklar, som inte kan ifrågasättas utan snarare blir en summering av vad många har gått och burit på, men inte satt ord på. Lite som när Greta Thunberg satte sig vid Riksdagshuset varje fredag. Det är det genomslaget den här boken kan få. Så känns det när jag nu läst Jennifer Hintons nyligen publicerade bok ”Game Changer, an economy beyond profit”, en bok på 259 sidor på engelska.

Målgruppen är bred
Boken behöver ges ut på många språk för att så många som möjligt ska kunna ta till sig alla de kloka budskap den innehåller. Samtidigt ska Jennifer Hinton ha ett erkännande för att hon konsekvent ansträngt sig att använda ett tilltal, som gör bokens budskap tillgängligt för många. Det behövs ingen akademisk examen eller en djup ekonomisk specialkunskap för att förstå det hon beskriver. Ändå kretsar hela boken kring kanske det mest fundamentala i vår tid: hur vinstjakten, pengarna, ägandet och den kortsiktiga girigheten styr utvecklingen. Den sammanfattar också de katastrofala följder denna vinstjakt kan få om vi inte lyckas ersätta den med en grundläggande ekonomi som utgår från vad som är bra för samhället, för naturen och för en hållbar framtid. Hon ställer fram ”for-profit”-ekonomin och ”not-for-profit”-ekonomin på ett sätt som på klarläggande och övertygande sätt visar på skillnaderna och hur viktigt det är att vi byter spår.

Gedigen verklighetsbeskrivning
Nästan två tredjedelar av boken används till att beskriva skillnader, system och konsekvenser av en ekonomi som utgår från vinst som mål och en ekonomi som inte är vinstdriven. Hon vrider och vänder på olika aspekter på ett sätt som gör att det till slut känns märkligt att vi fortfarande tror att det nuvarande dominerande ekonomiska systemet är lämpligt att bibehålla.

Diagram ur J Hintons bok

Pengar är ett medel, inte ett mål
Istället för att tillgodose investerares vinstförväntningar kan en icke-vinstdriven marknad framför allt möta upp verkliga behov, främja samarbeten och bygga en mer rättvis fördelning av välstånd. Eller som hon skriver på sidan 166: ”Det är ekonomins syfte: att tillgodose behov. Pengar är ett medel, inte ett mål. När privat vinst inte längre står i fokus kan goda löner, överkomliga priser, samhällsnytta och ansvarsfull förvaltning av miljön betraktas som kompletterande delar av en fungerande ekonomi – snarare än som motstridiga intressen.” Och lite längre fram: ”Den icke-vinstdrivande ekonomin är till sin utformning fördelande.”

Mycket står redan idag vid sidan av vinstintressena
Det kan låta utopiskt, men i själva verket är det mycket i vårt dagliga liv som vi på ett självklart sätt betraktar som resurser som bör fördelas utan att någon roffar åt sig en del av värdet i form av personlig vinst. Att det kommer vatten ur vattenkranen, att det går att spola toaletten, att gator och vägar är framkomliga och i gott skick, att det finns tillgänglig sjukvård och att någon reagerar när vi ringer 112 är sådant som vi ser som självklart och behov som står vid sidan av den vinstdrivna ekonomin. Likadant med skolor, grundläggande utbildning och att vi har tillgång till nyheter och kritisk samhällsinformation är också sådant som vi har ansett ska stå utanför ”marknadens” logik. Även om det finns starka intressen som drar åt annat håll, inte minst när det gäller skolan.

Fyra avgörande skäl
Jennifer Hinton beskriver (på sidan 180) fyra avgörande skäl till varför vi behöver en icke-vinstdriven ekonomi.
1. En utformning som stöder syftet att tillgodose allas behov i harmoni med resten av naturen.
2. Ett regelverk som grundar sig på en mer sammanhängande och korrekt förståelse av världen och vår plats i den.
3. En djupare känsla av syfte som stämmer överens med mänskliga behov och uppmuntrar till hållbara strategier och beteenden.
4. En systemisk tendens att leda till ökad ekonomisk jämlikhet, ekologiskt förvaltarskap, kulturell blomstring och utbrett välbefinnande – snarare än att systematiskt driva på konsumtionshets, ekologisk förstörelse, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande från särintressen.

Tre faktorer för att förändring ska äga rum
Sociala förändringar sker oftast i en exponentiell förändringskurva. När tillräckligt många bejakar en förändring sker den ganska fort. Hinton beskriver tre ingredienser eller faktorer som behövs för att förändringen ska ta fart. För det första måste tillräckligt många se det befintliga systemets brister, för det andra måste det finnas ett övertygande alternativ, som testats och hållit måttet, för det tredje måste detta alternativ vara relativt enkelt att förstå, anamma och sprida. Och som hon skriver: ”Vi befinner oss sannerligen i en tid av destabilisering, vad gäller sociala, ekonomiska och ekologiska system. Även om det är smärtsamt och skrämmande kan detta ses som en nödvändig del av en omvandlingsprocess. En omfattande samhällsomvandling sker aldrig när de flesta människor är nöjda och tillfreds med rådande förhållanden. Den innebär alltid en viss grad av utbrett obehag.”

Fem fronter
Hinton hävdar också att en hel del av de motsättningar vi uppfattar i dagens samhälle också kan komma att stärka processen för förändring. En mångfacetterad och initierad debatt om vilket samhälle vi vill ha kan främjas av att vi fokuserar på frågan om vilken roll vinsterna ska ha i ekonomin, och hur vi ska gå till väga för att komma dit vi vill. Hinton ser fem ”fronter” där diskussionerna behöver föras. a) Medborgare som skapar debatt och politiskt manöverutrymme, b) entreprenörer som ser värdet och nyttan med nya icke-vinstdrivna verksamheter, c) vinstdrivande verksamheter som ser möjligheterna med en omvandling till icke-vinstdrivande och samhällsnyttig verksamhet, d) beslutsfattare som ser sin roll som omformare av spelregler och villkor samt e) utbildare som säkerställer att nästa generation ekonomer fullt ut förstår potentialen i den icke-vinstdrivna ekonomin. Men det gäller att ta upp frågorna på ett klokt sätt, menar hon. Som hon skriver: ”Denna förändring innebär inte att alla dagens vinstdrivande företag måste lägga ner eller försvinna. De kan ställa om till icke-vinstdrivande organisationsformer. ( —) Det handlar helt enkelt om två olika sätt att organisera ekonomin.”

Nya samverkansformer
Det handlar inte bara om individer eller bara om föreningar. ”Genom att gå samman som en gemenskap av icke-vinstdrivande verksamheter skulle de kunna få en kollektiv röst, öka sin synlighet i det offentliga rummet och erbjuda varandra ömsesidigt stöd. Kanske kan de till och med bli drivande krafter i omställningen till en icke-vinstdrivande ekonomi,” påpekar Hinton på sidan 204 och fortsätter på sidan 206: ”När det gäller det bredare investeringslandskapet bör sociala entreprenörer prioritera att ta emot kapital i form av medlemsavgifter, donationer och lån med låg ränta (eller räntefria lån) – exempelvis genom krediter eller obligationer – framför konventionella investeringar.”  Hon har en hel rad med förslag som jag inte ska återge här i detalj. Den som blir intresserad bör läsa boken.

Fallgropar
Eftersom boken täcker in många, kanske alla, aspekter av villkoren för icke-vinstdriven verksamhet nämner Hinton också ett antal fallgropar och dubbeltydigheter, som det gäller att se upp med. Inte minst för att vårda begreppet och inte skapa otydlighet vad som åsyftas. Ett exempel är hur företaget Coop slirar på sanningen när varumärket används för att fronta en franchiseverksamhet. Ett annat bekymmer är hur pensionsfonderna ska agera i en ekonomi, där vinstmaximeringen begränsas. Återigen får jag hänvisa till boken för den som är intresserad av detaljerna i den diskussionen.

Det finns hemsidor att titta närmare på
Det finns redan idag nätverk och hemsidor som stödjer utvecklingen. Ett par av de hemsidor Hinton nämner återfinns i länktipsen nedan. Hon betonar också att vi behöver skilja mellan den ganska tydliga modell vi strävar mot, å ena sidan, och den omvandlingsprocess som ska ta oss dit, å andra sidan. Vårt nuvarande ekonomiska system är snårigt, komplicerat och svåröverblickbart. Hintons tydligt formulerade vision om en hållbar ekonomi utan vinstsyfte hjälper oss att navigera i detta kaos, men det är viktigt att komma ihåg att en hållbar ekonomi inte enbart kännetecknas av en frånvaron av vinstsyfte.

BNP-måttet behöver ersättas
När det gäller ägandet och hur det ska transformeras är Hintons grundtanke att det behöver diskuteras och förankras i demokratiska processer, hellre än att det avgörs i slutna rum. BNP-måttet behöver ersättas med mål och indikatorer som ger mått rörande folkhälsa och miljö. Min egen reflexion just kring detta är att också skapa nya mått på värdeutveckling för att stimulera ansvarstagande och långsiktighet.

Ta tjuren vid hornen
Hinton är också inne på att politikerna behöver ta tjuren vid hornen och släppa invändningen att skärpta krav på näringslivet skulle skada tillväxten. Hon skriver (på sidan 210) att ”Regeringar behöver avveckla subventioner, skattelättnader och regulatoriska fördelar för den vinstdrivande sektorn. Det är lämpligt att börja med de största och mest vinstorienterade etablerade aktörerna, eftersom det är dessa som orsakar störst skada när det gäller konsumtionshets, miljöförstöring, ojämlikhet, marknadskoncentration och politiskt inflytande (så kallad ”politisk fångst”). Politiker säger ofta att de gärna skulle vilja göra detta, men att det skulle vara skadligt för den ekonomiska tillväxten, jobben och investeringarna. Med tanke på de belägg som presenteras i den här boken vet vi bättre. Att avskaffa dessa fördelar är en nödvändig del av en hållbar framtid. ”

Stödet är gediget
Stödet för en omställning är gediget. En undersökning i G20-länderna visade att 68 % av befolkningen vill att deras regeringar ska prioritera människors hälsa och naturen framför vinst och BNP. (Se länktips nedan ang denna undersökning). Regeringar skulle också kunna underlätta för icke-vinstdrivande verksamheter att komma igång och främja omställningen genom att öppna upp för en juridisk struktur som är särskilt utformad för icke-vinstdrivande företag och som kännetecknas av: Samhällsnytta som fastställt juridiskt syfte, förbud mot vinstutdelning till privata intressen, samt transparens och öppenhet i vilka intäkter som tillåts.

Akademin har också en roll
Utbildningsväsendet och forskarsamhället har också viktiga roller i den omställning Hinton beskriver. Inte minst för att det saknas data som ger tydligare beslutsunderlag för de beslut som behöver tas inom olika sfärer. Här behöver alla hjälpas åt för att stödja utvecklingen. Fokusgrupper och intervjuer skulle kunna kartlägga vilka strukturer som saknas för att på bästa sätt främja övergången till en ekonomi som är icke-vinstdriven.

Det är inte första gången
Det inte första gången en större förändring äger rum. Hinton nämner slaveriets upphörande, Indiens frigörelse, apartheid-systemets avskaffande och rättigheter för minoriteter som exempel där det länge såg omöjligt ut att få till en förändring, men där det så småningom blev en nästan självgående process. Som hon skriver: ”Historien visar att när en ny insikt blir till sunt förnuft, tenderar spelreglerna att förändras ganska snabbt. ” Och:  ”Låt oss tillsammans förändra spelreglerna.”

Länktips: Pdf-version på engelska av ”Game Changer” av Jennifer Hinton: https://mayflybooks.org/game-changer-an-economy-beyond-profit/

Länktips: Tax the Rich, Say a Majority of Adults across 17 G20 Countries Surveyed. Earth4All; 2024. Accessed October 29, 2025.
https://earth4all.life/news/tax-the-rich-say-g20-citizens/

Länktips: Publikationer från nätverket Rethinking Economics, med webbplatsen Exploring Economics www.exploring-economics.org samt Next System Project www.thenextsystem.org.

En artikel om Ukraina

Det finns en likhet i hur USA och Ryssland agerar på den internationella arenan. Båda länderna blundar för det uppenbara att produktion, resursutvinning, konsumtion och energianvändning måste inordnas under vad planeten klarar att hantera inom ramen för det rådande jämviktsläget. Och de strategiska analyser som väglett ”väst” och ”öst” sedan länge har helt bortsett från det som FN sedan mer än 30 år har hävdat: Det finns gränser för mänsklig aktivitet som inte får överskridas.

Inte för att minska kritiken mot Putin
Jag fick läsa en artikel skriven av freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson, som inspirerade till en omarbetning av hans text. Den omarbetade texten ligger som separat fil på denna hemsida. (Se Länktips nedan). Ukraina har råkat hamna i fokus för både USA:s och Rysslands maktambitioner, givetvis ur helt skilda utgångspunkter. Artikeln handlar inte om att relativisera Putins ansvar för sitt angreppskrig mot Ukraina, utan mer att peka på de bakomliggande faktorer som hade betydelse när aggressionen började med invasionen av Krim och där det långa ställningskriget fortfarande pågår med förödande konsekvenser.

Att leva fred
Hans påpekar bland annat vad uttrycket ”Leva Fred” innebär. Det behöver vi påminnas om, samtidigt som vi försöker förstå hur utvecklingen kan vändas i en hållbar riktning. Den som är intresserad av dessa frågor får gärna läsa artikeln som är på cirka sex A4-sidor.

Länktips: https://christerowe.se/lankar-och-hugskott-m-m/kriget-i-ukraina-ur-freds-och-hallbarhetsperspektiv/

Laddning av tunga lastbilar

Ni som följer den här bloggen har möjligen noterat att det var ett tag sedan jag återgav någon information från nyhetsbrevet OmEV, det nyhetsbrev som framför allt bevakar elfordonsutvecklingen. Nu är det dags, eftersom det som dök upp i flödet idag handlar om batteribytesteknik. Det är tydligen så att de tunga lastbilarna till relativt stor del förses med batteribytessystem i Kina. Och det är ju som bekant Kina som leder utvecklingen på batterisidan. Och man har etablerat ett gemensamt bolag i Storbritannien, Swaptopus, som tydligen ska gå bräschen för denna utveckling.

Flexibilitet och billig laddning
Det som batteribytessystemen möjliggör är laddning när elen är billig och att depåstoppen bli korta. Det är ju enbart ur- och inkoppling av batteripackarna som behöver göras vid stopp. Systemet öppnar dessutom för sidointäkter genom det som brukar kallas V2G, vehicle to grid, men som rimligen bör heta något annat när det är ett mobilt batteripack som kan fungera som stöd till elnätet när det inte är inkopplat i en lastbil och rullar på vägarna. Flexibiliteten och möjligheten att tjäna pengar på lite olika sätt är en fördel för den som investerar i systemet. Möjligheten att hantera olika tillfälliga toppar, många samtidiga lastbilar, är en annan fördel. Detta samtidigt en mycket stor del av lastbilstrafiken går enligt i förväg uppgjorda rutter. Med modern IT och skräddarsydd mjukvara kommer det dessutom bli enkelt för föraren på vägen att själv avgöra vilket depåstopp som kan gå smidigast.

I Kina är en tredjedel av de nya lastbilarna för batteribyte
För att förstå i vilken takt Kina opererar är det intressant att notera att det fanns cirka 300 stationer i drift i augusti 2026, medan det vid årsskiftet ska finnas 900 batteribytesstationer i drift. Ungefär en tredjedel av alla lastbilar som säljs i Kina är försedda med batteribytesteknik. Ett bekymmer är naturligtvis att det saknas en kontaktstandard och en teknisk standard som alla tillverkare kan förhålla sig till. Det behövs självklart också säkerhetssystem som räddningspersonal, bärgare och andra kan förhålla sig till. Vid en eventuell olycka ska ju inte ytterligare skador kunna inträffa beroende på okunskap eller oförsiktighet.

Hoppas att man inte tror på linjär volymtillväxt
Jag läser också att EU valt en annan väg än Storbritannien. Troligen vill EU skydda sina inhemska lastbilstillverkare, medan britterna har valt en annan väg, där man ser joint-venture som mer konstruktivt. I botten finns hela tiden frågan vem som ska tjäna vilka pengar och hur snabbt. Det blir väldigt märkligt att systemval och framtidslösningar ska prioriteras utifrån suboptimerade faktorer som vem som snabbast kan få tillbaka sin satsade krona. Summan av alla satsade pengar ger oss inte bästa möjliga framtid. Men det är delvis en annan diskussion. Att vi inte kan öka volymerna linjärt borde stå klart för de flesta. Eller?

Länktips: Artikel från OmEV om batteribytessystem: https://omev.se/2026/09/21/swaptopus-batteribyte-for-tunga-lastbilar/

Nu vill producenter sälja mer PFAS

PFAS är ett elände. Evighetskemikalier som inte bryts ner i naturen, utan som kommer att finnas kvar i generationer och skada ekosystemet. Man trodde kanske att PFAS-kemikalier skulle vara på väg ut, att lagstiftningen såg till att produktionen minskar. Men nej. Det är tydligen så att de stora PFAS-producenterna planerar för en ökning av sina giftiga produkter.

”Klimatsmart” får inte innebära skadligt för miljön
Jag läser i Dagens ETC om just detta och klipper in en skärmbild från tidningen här nedan, daterad 17 september 2026. Vi måste uppenbarligen klara av att hålla två saker i huvudet samtidigt. Omställning till eldrift och mer automatisering som kräver mer datahallar får inte innebära att vi accepterar kylning och material som skadar miljön.

Ur Dagens ETC 17 sept 2026

Fossil olja är också ett problem
Det är naturligtvis inte enbart PFAS som är problemet. En stor del av den fossila oljan blir plastprodukter som hamnar i havet. Plast som fiskarna och andra vattenlevande organismer inte har en chans att sålla bort. Mikroplaster är dessutom extremt svåra att fånga med traditionella metoder. Plastpåsar och annat skräp är en sak, men mikroplaster syns ju knappt.

Passa på att ställa krav på Kanada
Jag läser om hur Kanada nu ställer om sin oljeexport för att minska sitt beroende av USA. Miljoner fat olja exporteras varje dag från Kanada för att raffineras och bli användbara råvaror i nästa steg. Här skulle EU kunna försöka inkludera en producentavgift på Kanada, så att de får ekonomiska incitament att bromsa utvinningen av olja. Tar vi upp mindre av den fossila råvaran blir det mindre som hamnar i atmosfären och i vår miljö. Kanada ska ju nu få en ny status i relation till EU och här skulle EU kunna koppla ihop Kanadas intresse för EU med ett ansvarstagande för att minska belastningen på klimat och miljö där den börjar: vid källan.

Även Norge?
På samma sätt skulle Norge rimligen kunna få en stegvis fördyring av sina affärer med EU. Så att det blir mer och mer olönsamt att utvinna olja från Nordsjön. På något sätt måste vi ju agera där vi kan.

IfM ordnade en kväll för klimatdiskussion

Ingenjörer för Miljön, IfM, ordnade en utfrågning om klimat och miljö den 1 september 2026 i ABF-husets föreningslokal nära Järntorget i Göteborg. Fyra partier ställde upp med representanter och därutöver fanns två forskare på plats. En närmast fullsatt lokal fick två timmars diskussion om flera viktiga frågor. Här ett försök till referat. (Länktips till att se det hela i efterhand, se nedan).

Det var en kompetent panel och två forskare
Tre personer som sitter i Riksdagen deltog: från Socialdemokraterna var Joakim Järrebring på plats, från Centern vice partiledare Rickard Nordin, från Miljöpartiet Katarina Luhr. Från Vänsterpartiet medverkade Johan Zandin, som sitter i kommunfullmäktige i Göteborg. Det var fyra engagerade och vältaliga personer som ansträngde sig att formulera tydliga och begripliga svar på de frågor som moderatorn Anders Nord från IfM tog upp. Påtagligt ofta hade de fyra partierna en stor samsyn i både problem och möjliga lösningar. Det som skiljer är kanske detaljer i hur man värderar och rangordnar det som behöver göras. Forskarna från Chalmers var Frances Sprei och Jörgen Larsson, som till stor del bekräftade det som politikerna hävdade.

Alla fick lyfta något väsentligt
Inledningsvis fick de fyra politikerna lyfta något väsentligt som de ville få sagt. Johan Zandin betonade transparens som viktigt, Katarina Luhr sa att vissa saker går inte att kompromissa bort, Rickard Nordin nämnde nyttan med ett lobbyistregister och att petropopulismen är farlig och Joakim Järrebring var inne på samma linje att det finns stora risker när banden och kopplingarna mellan regering och företag blir alltför starka.

Tema: Matsäkerhet
Kanske allra mest intressant i detta avsnitt var Jörgen Larssons kommentar att självförsörjningsgrad beräknas på ekonomin bakom livsmedlen, dvs sålda kronor. När vi adderar viner och dyra ostar ger det ingen tydlig bild av vilken näring eller vilka kalorier vi producerar inom landet. Vi producerar 50 procent mer kalorier än vi behöver, sa Jörgen Larsson, och betonade att vi inte har någon säkerhet i livsmedelskedjan. Men dessförinnan hade politikerna sagt något om matsäkerhet. Joakim Järrebring menade att det blir stora förändringar som kräver en samhällelig omställning och att den blå maten, fisken, kan bli mer intressant framgent. Rickard Nordin nämnde att vi har 50 procents självförsörjningsgrad (som således Jörgen Larsson kommenterade i sitt inlägg). Rickard Nordin tyckte att 80 procents självförsörjningsgrad är eftersträvansvärt och påpekade samtidigt att hälften av det kött vi äter är importerat, att vi behöver fler betande djur samt att fritidsodlingen har en stor potential. Idag är vi beroende av Ryssland för import av konstgödsel. Katarina Luhr gjorde en koppling till drivmedelspriserna som starkt påverkar hur livsmedelspriserna varierar och argumenterade för mer fossilfritt gödsel, för mer biogas och solel för att få gårdarna att klara sitt energibehov. Hon nämnde även vattenförsörjning som en kritisk fråga. Johan Zandin tog upp en undersökning som gjorts i Göteborg där man sett att vi har ungefär en procents självförsörjning. Han slog ett slag för ekologisk mat och nämnde att vi generellt sett äter för mycket kött och att det finns viltkött i form av älg och vildsvin som kan ses som en resurs inom landet. Vi borde sträva efter åtminstone 80 procents självförsörjningsgrad, menade han.

Nästa tema var extremväder och behovet av stormportar
Göteborg ligger i riskzonen för översvämningar och det kan behövas byggas stora portar som hindrar vattnet att översvämma delar av centrala Göteborg. Då tillkommer även behovet av stora pumpsystem som kan hantera Göta Älvs flöde, som ju inte stoppar vid höga flöden. Och ett sådant system behöver även inkludera Nordre Älvs flöde vid Kungälv. Först ut att kommentera var Johan Zandin, som menade att detta är mycket komplext och sannolikt mycket dyrt. Varje portsystem kan komma att kosta som en Västlänk. Staten måste hjälpa till, Göteborg klarar inte denna investering själv. Joakim Järrebring bekräftade att detta behöver ses som ett nationellt intresse och att flera kommuner berörs direkt av frågan. Han trodde också att större bolag som har direkt nytta av klimatskyddet kan behöva bidra till finansieringen av systemlösningen. Rickard Nordin pekade på hur man gjort i Nederländerna där man kopplat finansieringen av sitt skyddssystem till vattenfrågan. Alla behöver vatten och en mindre avgift kan knytas till detta. Han nämnde också att det finns en klimatanpassningsutredning. Katarina Luhr knöt an till detta och nämnde att klimatanpassningsutredningen delvis gick emot de direktiv utredningen fått av regeringen. Om vi inte börjar i tid kommer vissa kommuner att lämnas i sticket, dvs stå utan klimatanpassningsstöd. Hon nämnde särskilt Stockholms och Mälarens unika situation, där Mälaren är dricksvattentäkt för två miljoner människor. Bräckt vatten från Östersjön får inte bryta in i Mälaren.

Nästa tema var transportsystemet
Rickard Nordin inledde med att sammanfatta frågan till att bestå av tre delar: bilen, bränslet och beteendet. Vi behöver minska åkandet, tåget behöver byggas ut och han avslutade med att det faktiskt går att halvera utsläppen från transportsektorn. Joakim Järrebring betonade hur viktigt det är med en utbyggd infrastruktur för kollektivtrafiken. Johan Zandin betonade kollektivtrafikens roll och hur viktig den är för landsbygden. Han nämnde även problemet att hyresgäster har svårare att ordna laddning av elbilar, jämfört med villaboende. Katarina Luhr ansåg att vi behöver individualisera lösningarna så att vi stödjer bilpooler och ger mer stöd till bilbyte. Samhället är planerat för bil, något som går att ändra på. Hon lyfte även ett färdmedelsneutralt reseavdrag som en dellösning, men också att vi kan utnyttja befintlig bilpark bättre, inte minst de kommunala bilar som annars står still vissa tider. Kollektivtrafiken behöver byggas ut och befintliga bilar användas hela sin livslängd. Rickard Nordin påpekade att den gamla miljöbilsbonusen bara gällde för nya bilar, vilket är en begränsning. Den nya bonus som har införts har en annan geografisk och inkomstrelaterad begränsning som också skapar orättvisa. Bekymret är generellt att fossilt bränsle är för billigt och att vi behöver prissätta andra värden. Det är också märkligt att bilpoolsbilar och hyrbilar har olika moms.

Forskarna kommenterade diskussionen
Frances Sprei menade att EU troligen inte kommer att ge Sverige ett undantag för pris vid pump. När det gäller att elbilar ofta är tyngre betonade hon att även fossildrivna bilar tenderar att bli större och större. Hon argumenterade för att ett bonus-malus-system fungerar bra för bilmarknaden. Jörgen Larsson menade att koldioxidskatt är ett bra styrmedel, men tillade samtidigt att det sannolikt är svårare att höja den än att sänka den. Kanada har en modell av beskattning där intäkterna går direkt tillbaka till medborgarna. Rickard Nordin sa att EU:s nya utsläppshandel skulle kunna göra att den återbetalas. Koldioxidskatt riskerar att bli en fattigdomsfälla, menade han. Johan Zandin lyfte frågan om laddplatser vid allmännyttans hyreshus som något som behöver åtgärdas och Joakim Järrebring varnade för den orättvisa som kan uppstå när boende i flerbostadshus ofta inte kan ladda bilen genom sitt eget elavtal, utan hänvisas till dyrare kommersiella laddlösningar.

Nästa tema handlade om skogen
Joakim Järrebring lyfte behovet av mer kontinuitetsskogsbruk och att staten har chans att gå före i omställningen. Skogsbruket måste bli resilient, menade han. Johan Zandin nämnde att staten är skogsägare och därmed kan visa andra skogsägare hur arbetet kan bedrivas och bli lönsamt samtidigt som skogens klimat- och miljönytta säkras. Katarina Luhr slog fast att skogen behövs och att återvätning av marker kan vara värdefullt, liksom att satsa på mer blandskog och kolinlagringsavtal, där skogsägare kompenseras för att inte avverka sin skog. Rickard Nordin nämnde att skogen även ger oss viktiga råvaror och att skogen faktiskt växer mer i ett varmare klimat. Han tog också upp vissa skogsägares rädsla att bli av med skyddsvärd skog, så som regelverket ser ut idag.

Kvällen avslutades med några publikfrågor
Det kom så några frågor från publiken och svar från panelen om den ökande konsumtionen, om flygskatt, om cirkulär ekonomi, om reparationsavdrag, om en ökande tjänstesektor och en idé om fjorton-timmars-resor till centraleuropa med tåg. Frågorna och svaren är många och plötsligt hade två timmar gått.

Stort tack till de medverkande och till IfM för en givande kväll.

Länktips till IfM:s kvällen, inspelad:
https://youtu.be/VU65ykwjzSY

Kan färg verkligen göra så stor skillnad?

Det är lite fascinerande. Att färgen gör allt så enkelt. Mängden sorterade retursopor har ökat i Halmstad med 30 procent, läser jag, bara för att man infört färgkodade påsar för boende i villor och hus med några få lägenheter. Hälften av hushållen i Halmstad får nu sortera sina förpackningar i sex olikfärgade påsar. Inte så oväntat är det plastförpackningar som har ökat mest. Fortfarande är det dock hälften av alla sopor som hamnar i restavfallet. (Se länktips nedan).

Färgerna underlättar
Men bara genom att underlätta sorteringen visuellt – med färger – har Halmstad Energi och Miljö, HEM, lyckats få folk att sortera mycket mer av sina förpackningar. Det gör ju att mer av papp, metall och plast kan återvinnas istället för att slentrianmässigt eldas upp. På hemsidan ser jag också att det finns returemballage som påsarna inte hanterar. Wellpapp är en sådan, liksom glasburkar, glasflaskor och större produkter. Då gäller det att ta sig till en återvinningscentral.

Långsiktigt ett samhälle med mindre avfallsmängder?
HEM har också en egen app, läser jag, där man kan hålla koll på hämtningsdagar, fakturor och energiförbrukning. Den allra bästa är ju om vi lyckas minska avfallsmängderna och energianvändningen. Och att bolag som HEM långsiktigt arbetar för att de inte ska behövas. Men den visionen är nog tyvärr långt borta. Förpackningsvolymerna lär fortsätta att öka. Ändå är detta med färgkodade påsar troligen smart. Vi måste hjälpa folk att göra de val som är kloka. Det ska vara lätt att göra rätt.

Länktips: Halmstad Energi och Miljö hemsida

Länktips: https://www.sverigesradio.se/artikel/fargglada-pasar-okade-avfall-med-30-procent-i-halmstad

Hur går det när bensinmacken lägger ner?

En av de förändringar som kommer att påverka landsbygden lite mer än städerna är utfasningen av de fossila bränslena. På landet kommer det att bli glesare mellan tankställena för bensin och diesel och det kommer samtidigt att bli svårare att få lönsamhet på investeringar i laddinfrastruktur när få utnyttjar möjligheten att ladda på publika ställen. Hur snabbt det kommer att gå och hur omställningen hänger samman med behoven hos räddningstjänst, hemtjänst, skogs- och lantbruksmaskiner osv var något som togs upp i ett webbinarium som anordnades av Trivector och IVL den 11 juni 2026.

Mackdöden utifrån landsbygdens och glesbygdens perspektiv
Rubriken var mackdöden och Trivectors Håkan Johansson och Åsa Hult från IVL gjorde en gedigen presentation, där det tydligt framkom att man gjort hemläxan, skaffat statistikdata från SCB, intervjuat personer, genomfört workshopar i fem orter i olika delar av landet, gjort utblickar mot våra grannländer och på det hela taget förstått hur de skulle underbygga sina påståenden utan att överdriva problemen eller skapa oklarhet om tidsfaktorns betydelse. Fem orter ingick i studien: Moskosel, Fredrika, Sörsjön/Norrnäs, Lesjöfors och Gustavsfors.

Detta var den prognos man visade

Hur snabb blir omställningen?
Bilden ovan är den bästa prognos man kunde göra, baserat på de fakta man har. Helt utan fossila bränslen blir det svårt att få allt att fungera, det har bl a att göra med avskrivningstider och kostnader för olika maskiner och arbetsredskap. Men som synes är kurvan rätt så brant. På 4-5 år räknar man med 25 procent lägre efterfrågan på fossila bränslen (jämfört med 2019) och runt 2040 har 70 procent av efterfrågan försvunnit. Man gick inte in på de variationer som kan uppstå genom prishöjningar, oro i omvärlden, tillgångsbegränsningar, ransoneringar osv.

Mackarna behövs i lokalsamhället
Man ägnade en hel del av presentationen åt att problematisera ”mackarnas” betydelse för lokalsamhället. Hur det ofta är så att de lokala butikerna för livsmedel också har drivmedel, är ombud för apoteket och andra servicefunktioner. Inte minst kan det uppstå tidsförluster och problem för hemtjänsten om man tvingas åka långt för att tanka en bil. Det vore lämpligt att alla kommuner, särskilt i glesbygd, gör en sårbarhetsanalys för att se hur olika parametrar kan komma att påverka hur samhällsservicen kan komma att påverkas när mackarna lägger ner.

Måste butiken lägga ner får det stor betydelse för lokalsamhället

Det handlar inte bara om bilar
Det nämndes i förbigående att vissa gårdar, kanske lite oftare än idag, sannolikt kommer att ha egna bränsletankar för att i sin tur kunna försörja sina arbetsredskap och maskiner med fossila drivmedel. Här finns naturligtvis en tänkbar möjlighet för lokalsamhället att gå samman och samäga ”bufferttankar”, som kan hjälpa till att – bokstavligen ! – hålla allt flytande i en svår övergångsfas. Det kommer att ta tid innan olika traktorer och skogsmaskiner går på el. På landsbygden är man van att hjälpas åt och det kommer man säkert att fortsätta med. Min gissning är att det blir en och annan hemtjänstbil som kommer att gå på diesel innan de går på el. Och att hemtjänstbilarna får en möjlighet att tanka lokalt från en bondes anläggning.

Bromsande faktorer
Man tog naturligtvis också upp en del andra hinder som finns för omställningen. Att elbilar är dyra, att det finns stora osäkerheter kring prisnivåer både för det fossila och kring elen, att det är en äldre befolkning på landet, personer som möjligen är lite mindre förändringsbenägna och som har svårare att få lån, liksom att många på landsbygden har mer än ett fordon som använder flytande fossilt bränsle. Det finns också attityder kopplat till livsstilsval och kultur som har med valet av fordon att göra. De personer som bygger sin identitet och sin livsglädje på att umgås med likasinnade kanske inte byter ut sin amerikanare med dyr ljudanläggning så lätt. Rent tekniskt finns också ett uttalat behov av fyrhjulsdrift och att kunna dra tung last med dragkrok, att klara snöoväder och andra hinder. På landet är man tydligare hänvisad till sig själv och behöver kunna hantera de situationer som uppstår, liksom att kunna lita på och hjälpa varandra.

Vilken omsättning behöver macken?
Försvinner macken finns också risken att butiken försvinner. Och det finns vägar som inte får stöd för uppbyggnad av laddinfrastruktur. 2 mil angavs som en rimlig gräns för att åka och tanka. Så har man det tydligen i Norge. Vi fick också lära oss att det finns tumregler för hur mycket omsättning en mack behöver ha för att kunna täcka kostnaderna på ett rimligt sätt. Branschen själva brukar ange 500 kubikmeter (500.000 liter) som ett riktmärke för en obemannad station. Men siffrorna som Johansson och Hult visade att det finns exempel på tankställen med betydligt lägre volymer per år som ändå härdar ut och håller öppet. Sannolikt för att det finns en insikt i att om macken försvinner blir det också svårare för lokala livsmedelsbutiker och andra att klara sig. En lägsta volym för att klara en långsiktig närvaro tycks vara cirka 150 kubikmeter.

Det finns fortfarande tid
Turismen står en för stor del av omsättningen, och då handlar det ganska ofta också om snöskotrar på vintern vid sidan av husbilar m m på sommaren. Det är lätt att inse att en maskinpark av snöskotrar tar tid att byta ut. Det finns ett antal bromsande faktorer kring elektrifieringen av de fossildrivna maskinerna och fordonen, inte minst hur enskilda verksamheter sannolikt har byggt upp sin drift under lång tid och har gjort kalkyler utifrån kända antaganden. Det är säkert inte enkelt att snabbt byta från fossildrivna redskap till eldrivna (om de överhuvudtaget finns). De tabeller som visades pekar på att några av mackarna hamnar på kritiska nivåer i närheten av 2034, medan det kan dröja till 2050 innan andra hamnar på nivåer då lönsamheten blir svår att upprätthålla.

Förslag på stöd, insatser och framförhållning
Det listades ett antal policyrekommendationer, som framkommit genom samskapande. Man såg stöd till påskyndad elektrifiering som intressant, liksom stöd för att behålla mackarna under längre tid. Det nämndes även att landsbygden kan behöva ett utökat skatteunderlag. Man ville även se långsiktiga stöd för inrättande av laddinfrastruktur vid dagligvarubutiker. Det nämndes även att höjda drivmedelsskatter kan kombineras med riktade stöd till barnfamiljer osv. Det betonades att det behövs kunskap om hur butiker och mackar samexisterar och hur viktiga båda är för lokalsamhället. En turistskatt nämndes, liksom att låta landsbygd och glesbygd ta del av de intäkter som genereras av lokal elproduktion.

Det cirkulära byggandet kommer stegvis närmare

Den 27 maj var det en ”Urban Lunchtime”, som är event anordnade av Urban Futures. (Se länktips nedan). Sara Pettersson, verksamhetsledare på Urban Futures, inledde och sedan talade Sandra Moberg och Thomas Stoll, båda från IVL, och Johanna Engberg från White Arkitekter. Seminariet fokuserade på systemförståelse och framtagna handböcker för att få byggbranschens olika aktörer att förstå hur man kan ta ansvar för en omställning där samhällsplanering och byggande blir organiserat utifrån cirkulära principer.

Handböcker för byggande, samhällsplanering och verksamhetsutveckling

Tydlighet från ledningens sida
En av bilderna visade hur viktigt det kan vara att undvika rivning och att undvika nybyggnation men också hur viktigt det är att dokumentera det som görs för att underlätta en senare renovering. Det är viktigt att ha framtagna strategier och också att genomföra processer i etapper, där det lämnas utrymme för justeringar. Det handlar om att i förväg definiera vilka processer som behövas och att ledningen är tydlig med vad man vill få genomfört. Planeringstiden kan kosta en del, men det blir klart billigare på materialsidan om allt görs på rätt sätt.

Systemnivå och generella ändringar
I seminariet får vi veta att ett företag sparade 70 MSEK på att tänka rätt från början och ett annat Uppsala-projekt kortade ner färdigställandetiden med två år, vilket naturligtvis gynnar fastighetsägare som kan få intäkter snabbare. Detta enbart på att projektet genomfördes som en ombyggnad istället för en rivning. Under seminariet upprepas budskapet att systemnivån är viktig att utgå ifrån. Det gäller att få in det cirkulära tänket som det nya normala. Se till att vägvalen sker tidigt i processen. Om det cirkulära kommer in för sent i processen är risken stor att det blir ändringar på marginalen istället för att bli ändringar av mer generell natur.

Lönsamheten på aktörsnivå styr fortfarande?
Fokus måste ligga uppströms eftersom det hittillsvarande har handlat om att riva och att ordna nyproduktion. Mycket internationellt arbete pågår. Man ser mer och mer systemtänkande, styrning och fokus på planering, där det gäller att värdera det befintliga. Det slår mig att det som inte berörs under dragningen är vem som ska värdera olika objekt ur ett långsiktigt perspektiv. Fastighetsägare, entreprenörer och långivare har sina lönsamhetskalkyler, men mot detta behöver vi ställa andra värderingar. Vad tjänar samhället på? Och hur ska de kalkylerna se ut?

Från linjär reflex till cirkulärt omdöme
Presentatörerna betonar att det egentligen inte handlar om att ställa upp fler krav, utan snarare att ställa rätt frågor i rätt sammanhang. Och vem har egentligen ansvar för de olika processerna och hur sker övergången? Frågorna måste också ställas när det fortfarande finns ett utrymme för påverkan och vägval. Det man vill propagera för är en metodik som bygger på samverkan och logiska beslut. ”Från linjär reflex till cirkulärt omdöme” som man beskriver det. Vem får ställa krav och i vilket läge? Var uppstår barriärer och varför?

”Vi river inte”
Ett par projekt lyftes fram: Vi på Hörnet och Hoppet 2, projekt som jag berört tidigare i bloggen. Ett krav som lyftes krav var att byggprojekt bör tvingas att göra återbrukskalkyler ur klimatsynpunkt. Och tanken fördes fram att man hoppas att någon kommun går före och säger att man av princip aldrig river byggnader, i alla fall som grundtanke.

Olika förutsättningar och ekonomin på samhällsnivå?
Det som saknades en del under den 45 minuter långa (dvs egentligen korta) presentationen var något om de olika stadsdelarnas helt olika förutsättningar, där det också bor och vistas olika kategorier människor. Hur ska olika kooperativa former kunna ta plats och hur kan långsiktiga, transparenta och förtroendeskapande samarbeten stimuleras, så att konkurrens-ekonomin ersätts av en mer samarbetsinriktad ekonomi med win-win i fokus? Och just detta som jag nämnde förut om hur samhällsnyttan och det långsiktiga värdet med olika fastigheter och projekt ska beräknas och ställas i relation till de kortsiktiga vinstintressen som ofta blir avgörande? Och vem ansvarar för detta? Och vem bedömer resultatet?

Länktips: Urban Futures inspelning av eventet kommer att placeras här när den är publicerad. Lite om eventet: https://urbanfutures.se/evenemang/urban-lunch-time-98

Vad menar Kvartal med att klimatfrågan är en jobbig cocktail?

Sveriges Radio har en serie program som de kallar ”Krasch eller konsensus”, där Niklas Fjellner tussar ihop två personer med helt olika åsikter för ett seriöst samtal om sakfrågan. ”Är de etablerade medierna opartiska?” var frågan i ett avsnitt jag lyssnade på. Jörgen Huitfeldt från tidskriften Kvartal och Peter Andersson från förlaget Ordfront samtalade under Niklas ledning om denna fråga.

Kvartal anser att SD är demokrater
Det framkom ett antal besynnerliga och märkliga perspektiv, som faktiskt behöver lyftas fram ur denna diskussion. Det var inte helt enkelt att under lyssningen skilja på vem som sa vad. (Länktips till programmet, se nedan).
Men det fanns flera olika saker under lyssnandet som faktiskt förvånade. Exempelvis hur enkelt Kvartals Jörgen Huitfeldt utan tvekan definierar Sverigedemokraterna som ett demokratiskt parti. Trots att SD:s människosyn och totala motstånd mot att se alla människor som lika mycket värda, är uppenbar för alla som följer samhällsdebatten.

Pyspunka? Tillnyktring? ”Ingen j-a aning?”
Men allra mest förvånade Huitfeldt när han beskrev klimatdebatten som en ”jobbig cocktail”, cirka 12 minuter in i programmet och under cirka 5 minuter. Huitfeldt om personer och journalister som uppmärksammar klimatfrågan: ”Man vill vara på den goda sidan och rätt sida av historien och känna sig som en bra människa som står för goda saker. Det leder till noll nyfikenhet att pröva sina egna teser. I den frågan är det lite pyspunka på den här alarmismen.” Huitfeldt talar om en tillnyktring. Och frågar sig hur mycket klimatengagerade egentligen vet om klimatfrågan. ”De som driver den här debatten har inte en j-a aning om de här extremt komplicerade naturvetenskapliga processerna, som är i systemväg.” Och lite senare kommer det fram en pusselbit i Huitfeldts syn på sin roll: ”Det finns en stark övervikt av progressiva, liberala och delvis socialistiska värderingar i mediakåren som inte återspeglar hur åsikterna ser ut hos befolkningen i övrigt.”

Märklig argumentation
Huitfeldt hävdar att ”tongivande medier har bestämt sig för att vissa debattörer och personer är vetenskapsförnekare och allmänt dåliga människor och de har i princip inte tillträde till de stora medierna”. Och jämför sedan med hur den stackare som hävdade att jorden var rund hade ett helvete. Ingen annan trodde på det, som han förtydligade sitt exempel. Peter Andersson ifrågasatte hela resonemanget genom att påpeka att det var ju religiösa ståndpunkter som styrde hela jorden-är-platt-debatten, inte vetenskapen. När det kommer till klimatfrågan är ju vetenskapen väldigt övertygad och enig om vad som händer. ”Det står inte en massa kloka vetenskapsmän och säger att de här IPCC-rapporterna är fel eller att inte sker en temperaturhöjning p.g.a. mänsklig påverkan.”

Resten av programmet är också intressant
Diskussionen lämnade klimatfrågan och handlade sedan om opartiskhet eller inte. Och om Kvartals kampanj som kan ha lett till ett ökat förakt för journalistik. Peter Andersson betonar de fundament som demokratin vilar på. Och tar avstånd från de generaliseringar som ofta präglar debatten. Andersson pekar också på de ekonomiska klyftorna som ökar och flera andra frågor som inte kommer fram i debatten.

Vad menar Huitfeldt med den jobbiga cocktailen?
Men vad menar egentligen Huitfeldt och Kvartal med den jobbiga cocktailen och hur kan han jämföra klimatskeptikers och -förnekares ståndpunkter med att Galilieo Galilei hade svårt att hävda att jorden är rund? Vad är det för väl underbyggda ståndpunkter som inte ges plats?

Är det synd om Kvartals läsare?
Är det Kvartals affärsidé att hitta prenumeranter som inte vill bli påminda om att de kanske måste ändra sin livsstil? Läsare som vill förstå att de inte är ensamma om att vilja slippa höra att de beter sig illa mot kommande generationer? Är det Kvartals syfte att trösta dessa stackars vetenskapsförnekare? För att de är många och behöver en tidskrift att känna igen sig i? Någon borde fråga Jörgen Huitfeldt om SD:s människosyn i relation till mänskliga rättigheter och vilken tilltro han har till vetenskapen när det gäller klimatfrågan. Han borde läsa Erika Bjerströms ”Demokratin dör i hettan”.

Länktips: Sveriges Radio ”Opartiskhet i medier”: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/om-opartiskhet-i-medier-jorgen-huitfeldt-och-pelle-andersson

Lämnar Tidö-regeringen företag i sticket?

Varför är nuvarande näringsminister så tyst? Här har några Norrlandskommuner möjlighet att gå i bräschen för ett förnybart fartygsbränsle och har uppenbarligen hittat en skala på tillverkningen som skulle kunna bli lönsam. Men staten bryr sig inte. Att starta tillverkning av bränsle går inte att genomföra i alltför småskalig produktion om det ska bli lönsamt. Och staten borde ju vara väldigt intresserad av att säkra arbetstillfällen och tillverkning i Norrland. Kanske genom att finnas med i den känsliga fasen, där olika intressenter ska bedöma hur riskfyllt projektet är och hur staten ser på projektet.

Prioriteringarna tycks tydliga
Jag kan inte projektet på detaljnivå, men det känns märkligt att Sveriges ledande position på detta område inte tas till vara bättre. Tidö-regeringen har väldigt tydligt visat att man inte vill prioritera klimatarbete, utan hellre lyssnar på lobbyisterna från fossilindustrin, sänker priset på petroleumprodukter och låser fast oss och världen i fel beroende av en råvara som både är dyr och klimatskadlig.

Nu oroar man sig i Örnsköldsvik och Sundsvall
Nu tvingas bränsletillverkaren Liquid Wind i konkurs och det skapar naturligtvis problem för ett antal kommuner i Norrland. (Se länktips nedan). Men omställning till ett fossiloberoende samhälle är inget som Tidö-regeringen prioriterar.

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/liquid-wind-i-konkurs-hade-miljardprojekt-i-ornskoldsvik-och-sundsvall