Kanske kan Trumps misslyckande hjälpa oss

Det är lite märkligt, eller snarare mycket, att USA tolererar att ha en president som ljuger, som är korrupt, som missgynnar en stor del av befolkningen, som startar krig och som inte respekterar nationers gränser, som lämnar olika internationella överenskommelser och totalt motarbetar klimatarbetet på varje nivå. Hans anhängare tycks inte bry sig. Senatorer och folkvalda i kongressen hukar och vågar inte tala klarspråk. Hans administration förnekar fakta och väljer hellre att behaga sin ledare än att göra något för det amerikanska folket.

Gensvaret uteblir
Men samtidigt finns det lite hoppfullhet i allt det som händer. Bara tre av nio domare i Högsta Domstolen röstade för Trumps linje i en uppmärksammad fråga. Och kanske ännu viktigare: allmänheten ställde inte upp på det firande Trump planerade för 2 till 4 juli, då USA:s självständighetsdag firade 250 år. Det stora festivalområde som ställts i ordning i Washington DC var kontinuerligt folktomt. Man kände ingen glädje att fira sitt land när Trump på kort tid har skapat splittring, ekonomisk osäkerhet, dyrare vardag och diverse konkreta hot mot demokratin. Hans enorma fyrverkeri har dessutom gjort att myndigheterna uppmanar Washington-borna att stanna inomhus eftersom luften är farlig att andas in. Tydligare än så blir det inte: Trumps påhitt är livsfarliga.

Motståndare är detsamma som fiender
Han tycks ju dessutom vara allt mer fysiskt och psykiskt i ett sämre tillstånd än tidigare, han tycks hela tiden relatera till president Obama och han skiljer inte på politiska ställningstaganden och fiendskap. Att se alla som tycker något annat än han själv som fiender som borde omintetgöras är i praktiken att vilja diktera framtiden för alla amerikaner. Splittringen i vi-och-dom är tydlig. Skulle två av Högsta Domstolens domare välja att följa Trumps väg är praktiken vägen till diktatur helt öppen.

Europa måste vakna
Rimligen gör hela denna utveckling att ett antal västländer omprövar sin relation till USA. Det är otroligt mycket som idag vilar på amerikanska tekniska lösningar, satellitkommunikation, datahantering, olika mjukvaror som vi använder i det dagliga osv. Det är rimligen bråttom att säkerställa en eller två alternativa tekniker på ett flertal områden. Såvida vi inte ska hamna i knät på kinesiska företag. Och alla kineser vet att det är staten som styr i kulisserna.

Högersvängen bromsar nödvändiga åtgärder
Ett växande bekymmer är hur ”isärdragningen” av samhällena i Europa skapat grogrund för populistiska missnöjespartier och högernationalister. Det är numera ett faktum att högern och ytterhögern lockar stora väljargrupper i flera länder. Detta kommer att innebära att EU tappar fart på flera områden, inte minst på klimatområdet. Samverkan blir svårare och det blir vanligare med politik som kortsiktigt gynnar vissa grupper och skyller alla problem på minoriteter. I en tid när vi behöver enas och lösa gemensamma problem på ett klokt sätt tenderar splittring och olika konflikter att förstärkas. Det hoppfulla är att Trump visar hur en ”halvdiktatur” kan se ut.

Det går att forma en annan framtid
Så på ett sätt kan man hoppas att Trumps vansinnigheter underlättar så att andra länder undviker att gå samma väg som USA. Men det räcker inte att passivt säga nej till det som högern och ytterhögern lockar med. Alternativen måste kliva fram och visa vad som är möjligt. Vi kan bygga en välfärd som inte är knuten till ständigt ökande resursanvändning eller ständigt ökande användning av energi. Det går att inkludera rättvisa i de system som fungerar. Vinstjakten och vinnare-förlorar-uppdelningen kan upphöra. Brukarinflytandet kan öka. Ägandets låsningar kan ersättas av smartare tillgänglighet. Det går.

Lögnen som metod
Och kanske hjälper Trump oss att skynda på den omställning som han vill stoppa. Men då behöver vi visa upp en utveckling som flertalet kan sympatisera med, både kort- och långsiktigt. Trump pumpar in pengar i de sydamerikanska länderna och gynnar de regimer han vill se ta makten, där ekonomisk vinst för ett fåtal kombineras med förtryck av stora delar av befolkningen. Där orättvisorna maximeras för att gynna ett fåtal. Det positiva med Trumps agerande är att lögnerna exponeras och hans vision om ett auktoritärt USA nu har blivit tydlig.

Får vi tycka annorlunda än USA?

Innebär NATO-medlemskapet att Sverige numera accepterar USA:s stormaktsambitioner i Sydamerika och Västindien? Det pågår sedan länge en blockad från USA:s sida mot Kuba och andra länder. Samtidigt sätts ett starkt tryck på andra sydamerikanska länder att ansluta till blockaden. Effekten blir att USA får ett dominerande inflytande i den ”västra hemisfären” och att övriga länder i olika grad anpassar sig till vad USA kräver. Men innebär detta att Sverige inte får kritisera USA:s politik? Innebär NATO-medlemskapet att Sverige inte kan ha en egen utrikespolitisk hållning när vi anser att olika länder ska få agera självständigt?

USA vill ha kontroll
Det kommer rapporter från Kuba att det är sjukhus och civila som drabbas hårdast när elen inte fungerar, att bensinbrist gör att regelbundna transporter av sopor m m inte blir av och störningar uppträder på olika sätt. USA:s blockad är så vitt jag förstår politiskt motiverad, på ungefär samma sätt som USA valde att förändra Venezuelas ledarskap. Och till stor del handlar det om oljan, att USA vill kontrollera att oljan handlas i US dollar och att amerikanska intressen hela tiden gynnas.

Kommer ett angrepp på Kuba?
USA:s ambitioner att på olika sätt störa Kubas möjligheter att fungera som ett självständigt land går tillbaka till Castrotiden. Men även sedan Sovjetunionen föll samman och Castro försvann har USA försökt påverka Kuba på de sätt man kan. Trump har dessutom nämnt att han kan tänka sig ett militärt angrepp på Kuba, men med tanke på hur kriget i Iran förlöpte är det osannolikt att Trump ger sig in i ytterligare ett militärt agerande, där målen är otydliga.

Kuba är ingen förebild
Samtidigt ska vi minnas att Kuba fortfarande är en enpartistat och att befolkningen inte ges chans att välja sina egna företrädare. Och att det finns en röststark exilkubansk grupp i USA, som sannolikt vill se att USA agerar mer kraftfullt mot regimen i Havanna. Men med tanke på hur alla som inte tycker som Trump per definition är Trumps fiender blir ju ett engagemang från USA:s sida i Kuba inte per automatik ett steg mot demokrati. Snarare ännu mer polarisering. Och när grundläggande mänskliga rättigheter, pressfrihet osv inte tolereras glider världen ännu djupare in i ett tillstånd av varken krig eller fred. Just därför blir olika röster så viktiga. Inte för att kommunismen på Kuba är bra. Det är aldrig bra med intolerans. Men det måste få finnas utrymme för mer än en åsikt och mer än en syn på hur samhället ska organiseras. Diskussionen i sig är viktig.

En general och en journalist ger oss lite hopp

Det är mycket som märkligt med USA och Trump. Men detta är kanske ändå det som överraskar allra mest. En högt uppsatt general blockerar enligt uppgift ”den högste befälhavaren”, dvs Trump, från tillgång till de nukleära koderna. Vi ska antagligen vara tacksamma att det finns militärer som vågar utmana den 47:e presidenten. (Se länktips nedan).

Hur mycket fel accepterar kongressen?
Man kan ändå sätta ett frågetecken för hela konstruktionen. Om nu en president kan gå i krig mot Venezuela och Iran utan att ha kongressens godkännande, trots att just detta brukar hävdas av de personer som mest ihärdigt betonar ”lag och ordning”, går mycket av det som gäller USA:s konstitution i otakt. Hur kommer det sig att kongressens republikaner ställer upp på allt det som Trump sätter igång i strid med konstitutionen? Det gäller ju anfallskrigen, det gäller införandet av tullar och flera andra beslut som Trump tagit utan att förankra med kongressen.

Blev DOGE en succé?
Och framför allt när kongressens republikaner märker att stödet för Trumps politik sjunker borde de ju i ren självbevarelsedrift ta avstånd från så mycket som möjligt av allt det som Trump drar igång. Och hur var det egentligen med det som präglade en stor del av 2025? Det där projektet som Elon Musk fick fria händer att hantera och som kallades DOGE? Blev det en succé? Nådde DOGE sina mål? (Och vilka var det?) Och hur kommer det sig att det är så tyst om DOGE om det nu var en framgång? Handlade det egentligen bara om att ge ett antal företag total kontroll över myndighetsdata?

Framgången lär utebli
2026 är ju också året då USA ska fira sina 250 år som fri nation. Men de event som kretsar runt Trump och hans organisation tenderar att inte locka de skaror, de artister och den mediatäckning som Trump och hans hejdukar hade önskat. Och liknande är det med hans ”ballroom”-projekt vid Vita Huset och den framgång som det var tänkt att fotbolls-VM skulle innebära. Turisterna kommer inte den utsträckning som hade kunnat vara fallet, och mycket hänger naturligtvis ihop med hur amerikanska myndigheter beter sig mot människor från andra länder. Mänskliga rättigheter är villkorade i Trumps USA.

Räcker det att dumförklara journalister?
Enstaka journalister utmanar också Trump. Kristen Welker från NBC försöker i ”Meet the press” få Trump att erkänna att han inte har några bevis för sina påståenden om valfusk. (Se länktips nedan). Han har till slut inget annat svar än att kalla Kristen Welker ”stupid” och lämna intervjun. Det går knappast hem hos den genomsnittlige väljaren. Trump är inte van att möta motstånd och någon som ifrågasätter honom. Man skulle önska att fler journalister var så ihärdiga som Kristen Welker, både där och här hemma.

Länktips: En general som tar ansvar: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=998874796463838&set=a.951348911216427&type=3

Länktips: Meet the press: https://youtu.be/4EusZcKt5fs?is=YfCmvzQj_n6tWjGB

Vad händer när media är fienden?

Maktbalansen i en demokrati handlar om att den som har makten också måste kunna ifrågasättas. Det måste finnas kritiska röster som utmanar den maktapparat folket har valt att styra. Sedan 2015 har Donald Trump argumenterat för att media som inte håller med honom är hans motståndare och hans fiender. Budskapet var ganska tydligt under valkampanjen som ledde till hans första presidentperiod och har nu under hans andra period eskalerat. Media är fienden enligt Trump. Och han använder ekonomiska påtryckningar för att få bort kritiska röster.

David Pakman är nu svartlistad
Det som nu har inträffat är att de oberoende journalister som bevakar utvecklingen också hamnat i skottgluggen. (Se länktips nedan ang den lista på oberoende media, som Trump-administrationen nu på olika sätt vill tysta). David Pakman är en sådan röst, en oberoende journalist som ofta pekar på felaktigheter med den politik som Trump och hans ministrar för.

När media blir fienden är läget allvarligt
Genom att göra kritiska medier till motståndare och till fiender polariserar Trump och hans administration hela det politiska samtalet. Den som inte är med Trump är emot honom och på så sätt underminerar han hela det demokratiska samtalet. Som ju måste bygga på att det finns utrymme för olika ståndpunkter, olika analyser och olika slutsatser, där det alltid finns en tolerans för olika värderingar inom ramen för en demokratisk grundsyn.

Vilka är vi?
När de auktoritära krafterna börjar sortera befolkningen i ”vi och dom” och gör allt de kan för att skapa motsättningar och underbygga fördomar är risken stor att hela debatten hamnar på ett sluttande plan. Människors värde och rätt till lika behandling urholkas. Definitionen av vem som får räknas in i den snäva definitionen, dvs tillhöra ”oss”, blir en början på en underförstådd sortering av människor, som i sin förlängning bara kan leda till mer konflikter.

Vi har en del att vara mindre stolta över
När mänskliga rättigheter underordnas andra principer på ett strukturerat sätt får vi system som apartheid i Sydafrika eller hur palestinier på Västbanken behandlas av ”bosättare” på ett förminskande och orimligt sätt. Vi kan också fundera på den inte alltför hedrande politik som under lång tid gällde i Sverige. Samernas ställning, hur resandefolket behandlades och hur andra minoriteter behandlats genom århundradena är inte särskilt hedrande exempel på hur makten valt att definiera minoriteters rättigheter. Och fortfarande hävdas det från nationalisterna att samer inte är ”riktiga svenskar”, underförstått de ska fås att acceptera andra villkor än majoriteten.

Kräftgången kan handla om människovärdet
Liberalernas kräftgång i den svenska opinionen kan mycket väl hänga samman med hur Tidö-samarbetet illustrerar hur SD fått sätta sin prägel på samarbetet och därmed graderat mänskliga rättigheter i tydlig motsats till en genuint liberal inställning, där människans värde är okränkbart.

Länktips: https://www.whitehouse.gov/media-bias-reporter/david-pakman/

Det är inte NATO som är faran, det är DCA-avtalet

NATO-inträdet föregicks av ett s.k. DCA-avtal, där Sverige uttryckligen ger USA fria händer att använda 17 av de svenska militärbaserna för att lagra personal, materiel och vapen. Man har inte undantagit kärnvapen. Det blir fritt fram för USA att använda svenska baser för att utföra operationer. I praktiken blir det USA som ytterst beslutar om vad Sverige ska göra i en tid av ofred eller där en president i USA kringgår Kongressen och startar någon militär operation i vårt närområde. Till råga på allt ska amerikansk lagstiftning gälla. I praktiken innebär det att USA eller en felinformerad president i USA kan tvinga in Sverige i ett krig ingen i Sverige har beslutat om.

Vilka lagar gäller och vilka lagar åsidosätts1
Jag har läst en analys från i år av DCA-avtalet av professor Joachim Åhman (se länktips nedan), som jag hittade på Svensk Juristtidning. Det jag läser mellan raderna är att hela utgångspunkten är att lagar gäller och respekteras. Vi är så vana i Sverige att våra lagar och domstolar alltid får sista ordet. Men vem säger att krig eller ”speciella operationer” lyder under de civilrättsliga lagar som upprättas när allt är frid och fröjd? Är det inte snarare sannolikt så att krig och ofredstider innebär att de normala lagarna åsidosätts? Att det är krigslagar som införs för att förenkla all resursfördelning, beslutsföring osv? Vem tror på allvar att ett krigande land bryr sig om folkrätten, om mänskliga rättigheter eller om alla de regler som gäller i fredstid?

Mänskliga rättigheter finns inte i krig
Jag läste någonstans att krig startas inte av demokratier. Det ligger något i den tanken. Och att det finns en tydlig förskjutning i värderingar och normer i ett antal länder, där ledarna inte drar sig för att använda våld mot inre och yttre fiender. När den palestinska befolkningen under israelisk kontroll behandlas på det inhumana sätt som görs, har politikerna i Israel gått från att försvara mänskliga rättigheter till att förkasta dem. Och vi har en president i USA som ser oppositionella och medierna som sina fiender.

Det behöver inte kallas invasion
Steget till att fullt ut bryta med sina traditionellt sett allierade blir kortare och kortare. Mot den bakgrunden blir Sveriges frivilliga accepterande av USA:s överhöghet över svenskt territorium både märkligt och farligt. Det kan komma en tid då det kommer att kallas ”försvar av våra intressen” när vi i själva verket inte längre kontrollerar vårt eget land. En främmande makt behöver inte kalla det invasion eller krig, utan bara att man ”försvarar det som måste försvaras”. Och vi kan inget göra. Jag hoppas jag har fel.

Bevaka 15 juni-debatten
Den 15 juni ska Riksdagen debattera och besluta om en fråga som också handlar om hur svenskt territorium ska kunna användas av annat land. Det finns anledning att fortsätta bevaka frågan om hur vi säkerställer att andra länder inte får kontroll över Sverige eller använder våra resurser för egna syften. (Se ett inlägg från Svenska Freds på Instagram i länktipsen nedan).

Länktips: En analys av DCA-avtalet: https://svjt.se/svjt/2026/357

Länktips: Svenska Freds om DCA-avtalet https://www.svenskafreds.se/vad-vi-gor/dca/

Länktips: Inlägg om debatten 15 juni: https://www.instagram.com/reel/DYm83q2lMBf/

Sanning kan inte balanseras mot lögn

När det så kallade sunda förnuftet tar plats och till och med jämställs med forskning och vetenskap, i vissa fall värderas högre än dessa, riskerar vi att hela fundamentet för ett demokratiskt samtal och demokratiskt samhälle krackelerar. David Pakman, en fristående mediaprofil i USA med miljoner följare, formulerar riskerna med den pågående utvecklingen på ett suveränt sätt. Pakman la ut en text den 27 april som verkligen sätter fingret på vad som ligger i potten när vi omedvetet tillåter oss bli vilseförda av de krafter som inget hellre vill än att försvaga demokratin och det samspel som respekten för demokratin bygger på. Se länktips nedan.

Självdestruktivitet
Konspirationsteorier är en pusselbit i sammanhanget. Att det finns dolda krafter som försöker vilseleda den allmänna opinionen och ifrågasätta fakta är ett ofta återkommande fenomen, något som blivit allt mer tydligt när MAGA-rörelsen tagit över det republikanska partiet. Det Pakman pekar på är att detta angreppssätt till slut äter upp sig själv. Det blir självdestruktivt och skapar till slut ett slags anarkistiskt tillstånd, där ingenting längre är säkert. (Min benämning).

Risken med att ställa sanning mot lögn
Jag ska inte återge hela hans text, enklare är att ni själva läser hans originaltext och följer resonemanget. Det jag vill peka på är att vi ser samma tendenser i Sverige, där klimatförnekelsen kanske är den tydligaste exemplifieringen av vad faktaresistens leder till. Och hur denna förnekelse blir ett fundament för andra ifrågasättanden. Vi ser ju också hur Public Service anpassar sina intervjuer och debatter, där till slut sanning ställs mot lögn och public service hamnar i en ”mittenposition”, istället för att tydligt markera mot lögner och vilseledande påståenden. Plötsligt hamnar den allmänna ”mitten-positionen” som att halvvägs backa upp lögner. Detta sluttande plan behöver synliggöras även i en svensk kontext.

Länktips: Länk till det inlägg som David Pakman skrivit och som är värt att läsa i sin helhet här

Trump hålls okunnig av sin lojala personal

Alla som följer världspolitiken kan se hur Trump håller på att spåra ur totalt. Inte nog med att han angrep Venezuela och tog Maduro till fången för att säkra oljetillgångarna, han lät sig övertalas av hökarna i Tel Aviv att starta ett krig mot Iran, ett krig som han samtidigt säger att han har vunnit, att förhandlingar pågår och att han ska intensifiera. Det är inte lätt att veta vilken sanning (lögn) som gäller i realtid, när allt hävdas samtidigt.

Tillrättalagd information
En detalj som New York Times grävt fram är att Trumps val av medarbetare baserat på lojalitet hellre än kompetens också lett till att ingen korrigerar Trump och ingen säger hur det är. Han får hela tiden redigerade rapporter, läget i Iran beskrivs utifrån det som medarbetarna tror att han vill höra och han får hela tiden dagliga bilder på hur olika mål angrips, oavsett om de är relevanta för helheten eller inte. Den interna filtreringen av information blir på så sätt en underminering av beslutsförmågan. Trump tror att han vet det han behöver veta, men hans medarbetare ger honom bara det de tror att han vill veta.

Trumps medarbetare säger ingenting
Ett annat exempel är att han återkommande avslöjar sin fundamentala okunnighet. Gång efter annan hävdar han t ex att han sänkt priset på något med 400, 500 eller 600 procent. Och förstår inte själv innebörden av det han säger. När något sänks 100 procent blir det ju gratis och så fort man överskrider den gränsen blir det ju säljaren som skänker pengar till köparen. Men det fattar inte Trump. Och ingen av hans lojala medarbetare tycker att de ska påpeka felaktigheter för honom. Det gäller ju att hålla honom på gott humör.

No Kings och samtidigt går ytterhögern framåt
Lördagen den 28 mars ska det återigen hållas ”No Kings”-demonstrationer på 3000 platser i USA. Vi får hoppas att de gör något intryck på opinionen och får folk att förstå att de har valt en inkompetent och närmast farlig antidemokrat till president. CBS har nyligen fått en chef som valt att hålla en Trump-vänlig linje, vilket fått tittarsiffrorna att dyka. Det är lite uppmuntrande. Men i Europa växer stödet för ytterkantspartierna. Dansk Folkeparti gick framåt i det danska valet. Låt oss hoppas att Orban äntligen får stryk av ungrarna. Hans kontakter med Putin är direkt skadliga för EU och för Ukraina.

Svenska företag agerar olika
En annan detalj jag sett i relation till Trump-administrationen är hur svenska företag agerar olika på kravet att skippa viktiga demokratiska värden i hur företagen presenterar sig och agerar. Ericsson har valt att stryka ord som mångfald och inkludering i sin kommunikation, och även anpassat sig till Trumps syn när det gäller genusfrågor. (Se länktips nedan). Essity å andra sidan, som ju är stora på hygienområdet, gör tvärtom. De behåller sina mål kring mångfald och jämlikhet. Det säger kanske en del om hur de olika företagen ser på sin egen marknadsposition och hur långsiktigt man tänker. Trump kommer inte sitta för evigt, tänker nog Essity. Medan telekom-branschen säkerligen är tajtare och mer kopplad till stora projekt, där enstaka beslut kan bli helt avgörande.

Maktkoncentrationen leder till korruption
Det som också blivit tydligt de senaste veckorna är hur Trumps olika utspel påverkar börser och oljepriset. Det finns uppenbara risker att insiders utnyttjar sitt försprång och gör stora förtjänster på att i förväg veta vilka utspel som kommer från Trump. Det lär inte leda till något i den korrupta miljö som makten befinner sig i i USA, men ju mer ekonomisk makt som kopplas till den politiska makten desto större risk är det att korruptionen brer ut sig. och när media inte ifrågasätter blir det näst intill omöjligt att få systemet att korrigera sig självt.

Sambandet mellan olja och icke-demokrati
En ganska smart analys av sambandet mellan olja och icke-demokrati finns i den Facebook-länk som jag inkluderar här.

Länktips om sambandet mellan olja och icke-demokrati: https://www.facebook.com/watch/?v=1826078735015045&ref=sharing

Länktips: https://www.di.se/nyheter/ericsson-slopar-mal-om-fler-kvinnor-efter-trumps-krav/

Länktips: här om Essity

Vad händer när de rika och nationalisterna når sina mål?

Jag reste bort ett par veckor och fick tid att fundera med lite perspektiv på det som sker. Vad är det som sker egentligen i det som rapporteras av medierna, men där bakomliggande faktorer inte synliggörs? Vilka långsiktiga mål har makthavare och olika intressenter? Vilka lösningar är det man siktar på? Hur hänger det dagliga beslutandet ihop med de långsiktiga strategierna? Om vi går i kompassens riktning, var hamnar vi då?

Varför talar Kristersson kärnvapen med Macron?
Varför pratar Ulf Kristersson med Macron om kärnvapen? Vad är det han hoppas på? Vilka fördelar ser han i detta? Ser han Frankrike och Macron som den militärmakt som kan ena Europa när Trumps och Putins intressesfärer växer och dessa herrar i praktiken tycks vilja dela upp Europa mellan sig? Och om nu USA tänker att ett försvagat Europa gynnar dem, är det primärt för att de vill ha kontroll över tillgångar, information och konsumtionsflöden? För att tjäna pengar? Eller vad är målet?

Vad är det de rikaste och de just nu mäktiga vill?
Om Steve Bannon, Peter Thiel, Russel Vought (mannen bakom Projekt 2025, som nu har ansvar för att säkerställa att alla myndigheter förverkligar Trump-administrationens nedmontering av demokratin), Stephen Miller och de övriga ärkekonservativa i Trumps administration får bestämma, hur ser då den optimala världsordningen ut? Är de nöjda med det de åstadkommit av nedskärningar av USAID, stängningen av utbildningsdepartementet och förändringen av uppdraget för ICE? Är det ett semimilitärt styre de ser framför sig, med beväpnade styrkor på gatorna och undantagslagar? Eller är det maximal ekonomisk frihet och möjlighet att roffa åt sig miljarder dollar som lockar? Vad är det för samhälle de rikaste amerikanerna (som ju till stor del stöttar Trump) och nationalisterna vill se? Att pressfrihet och mötesfrihet begränsas? Att befolkningen ska hållas så okunnig som det bara går? För att slippa motstånd och ifrågasättanden?

USA:s inflytande är stort
Att USA:s utveckling spelar roll beror på hur stor del av Sveriges och Europas ekonomi som är kopplad till USA och att vi ju nu dessutom gjort oss ännu mer beroende av USA via NATO-inträdet. Det inflytande USA har på resten av den fria världen får inte underskattas. Inte minst genom att en stor del av handeln sker i US Dollar. Krackelerar det amerikanska systemet får det stora effekter på många andra länder. Är det någon som använder VISA eller Mastercard? Hur ser backup:en ut?

Vad händer när alla är nationalister?
Är målet för de superrika och nationalisterna att kunna kontrollera befolkningen på ett sätt som begränsar livsvillkor och frihet på ett sätt som påminner om hur kineser lever? Ska demokrati, pressfrihet och yttrandefrihet, mänskliga rättigheter osv kastas på soptippen? Vad tycker de i så fall ska komma istället? Har de formulerat det? Vad betyder ”America first”? Är det bara att alla andra länder ska acceptera de villkor Trump sätter upp? Har de tänkt tanken vad som händer om fler länder går samma väg som USA? Om de nationalistiska strömningarna blir dominerande i fler länder kommer ju det oundvikligen leda till nya konflikter. Om många länder ”trumpifieras”, som åtminstone JD Vance hoppas, uppstår ju motsvarande rörelser överallt: Germany First, Italy First, France First, Sweden First… osv. Vilket ju inte kan leda någon annanstans än till konflikt istället för samarbete. Hur tänker sig Miller, Bannon och Thiel hantera den situationen? Att USA alltid vinner i kraft av resurser?

Konflikterna blir motiv för totalitär kontroll
Blir det i själva verket konstruerade och påtvingade konflikter som kommer att utgöra fundamentet för den totalitära globala samhälle vi strävar emot? Är det konflikterna som i sin tur gör det möjligt för makteliten att kontrollera sina befolkningar? Typ Nord-Korea, som ju är krig med Syd-Korea och därför har full koll på alla sina medborgare… Och är det förvillande och motsägelsefulla budskap som ska ersätta verklig kunskap? Vill den härskande klassen ha en fördummad och okunnig befolkning? Hjälper det dem att hålla befolkningen i schack?

Total kontroll
Är det en variant av Orwells 1984 vi går emot, då den fredsälskande Trump startar krig som inte går att vinna, men kriget är egentligen bara ett svepskäl för att med hänvisning till den ”sociala oro” som kommer att synas på gatorna införa undantagstillstånd och beväpnade styrkor på gatorna? Och när Elon Musk och Amazon-Bezos kontrollerar pengaflöden, information och konsumtion kommer ingen längre kunna köpa något anonymt. Allt lagras i Musks och Bezos system. Och Zuckenberg vet vilken reklam han ska skicka via Meta, för att få oss att lydigt köpa just det som eliten vill sälja. Frihet reduceras till att välja TV-kanal, med snarlika budskap. Är det dit vi är på väg?

Kommer framtiden fråga något?
På ett sätt känns hela denna verklighet overklig. Hur kan vi själva välja att försätta oss i en situation där våra egna samhällen raseras på det här sättet? Varför gjorde ingen något, kommer framtiden fråga? Om det finns någon framtid som klarar av att tänka och formulera något som ”systemet” inte bestämt åt oss.

Lite mindre steg i samma riktning i Sverige
Och tro inte att detta bara gäller USA. Här hemma monteras välfärden steg för steg ner av det Tidögäng som gjort det till sin uppgift att under fyra år testa hur långt SD-politiken kan drivas. Kan vi sätta 13-åringar i fängelse? Kan 18-åringar med ordnade förhållanden skickas ut ur landet? Kan vi slakta studieförbund och folkhögskolor? Kan vi kapa naturvårdens resurser? Kan vi göra SIDA till ett regeringsstyrt organ som beviljar pengar till korrupta regimer? Kan vi låta bli att höja barnbidraget? Kan vi motarbeta all klimatpolitik och låtsas att dyr framtida kärnkraft löser allt? Kan vi bluffa om det mesta och hålla folk okunniga om vad som pågår? Svaret på alla dessa frågor är: tydligen.

Korruptionen i USA – några exempel

För en dryg månad sedan gjorde Trump-administrationen en raid in i Venezuela och tog presidenten Maduro till fånga. Han fördes till USA och Trump klargjorde att det nu var USA som styrde Venezuela. Sedan hörde vi ingenting. Vicepresidenten Delcy Rodriguez har formellt utsetts till interimsledare.

Machado har vänner, men är också ifrågasatt
Nobelpristagaren (fredspriset 2025) Maria Corina Machado har träffat Trump och överlämnat sin medalj till honom. Förmodligen för att hon vet att det gäller att smörja Trump och att hon behöver USA:s stöd för att kunna ta över makten. Machado har också kritiserats av fredsrörelsen för att hon ställer upp bakom ledare som Argentinas Milei, Israels Nethanyahu och USA:s Trump. Även den norska Nobel-kommittén har fått kritik för valet av Machado, som kritikerna menar inte lever upp till statuternas formulering kring förbrödring, samförstånd och nedrustning.

Olje-VD:arna inte så lockade
Men sedan dess har vi inte hört mycket om Venezuela. Trump samlade visserligen ett antal oljebolags-VD:ar i Vita Huset för att få dem att vilja formulera någon slags avsikt att investera i Venezuela, men av detta blev det inget. Före kidnappningen av Maduro kunde vi se hur båtar sänktes av USA på internationellt vatten. Enligt uppgift transporterade båtarna narkotika till USA. Men agerandet strider mot internationella lagar. Den sannolika förklaringen är att de filmade angreppen på båtarna skulle visa hur Trump-administrationen effektivt arbetade för att förhindra inflödet av narkotika till USA och samtidigt bana väg för kidnappningen av Maduro. (Se exempel på analys från hösten 2025 i länk nedan).

Oljan och att oljan handlas i US Dollar
För Trump handlar allt om teater och hur saker och ting uppfattas. De egentliga motiven och hans agerande bakom kulisserna får vi kanske aldrig veta, men mycket tyder på att det som avgjorde attacken mot Maduro var två saker. Dollarn är en extra gynnad valuta eftersom nästan all handel med olja görs upp i US Dollar. Det ger banker och andra aktörer en extra säkerhet när de beviljar lån i denna valuta. Maduro sålde olja till Kina och gjorde det någon annan valuta, vilket naturligtvis störde Trump. Det andra skälet är det som framskymtat i de pressträffar Trump haft om Venezuela. Vid besöket i Davos sa Trump att ”Venezuela kommer att klara sig fantastiskt bra” . (SVT 21 jan kl 15:03).

”Gör som vi säger”
Bakgrunden är att Trump nu sätter press på Rodriguez att ändra landets lagstiftning, som tidigare gjorde det omöjligt för de amerikanska oljebolagen att tjäna pengar på venezulansk olja utan att samtidigt gynna Venezuelas statliga oljebolag. Ett antal amerikanska fångar kommer också att släppas och diplomaten Laura Dugo har nu i februari rest till Caracas i syfte att öppna USA:s ambassad. Samtidigt har USA beslagtagit olja från venezulanska oljefartyg och gör lite som man vill.

Varför benåda en president som dömts i ett narkotikamål?
Det tycks som att Trump använder USA militära styrka för att sätta press på Venezuela och diktera villkoren för Venezuelas regering. Och att det till mycket stor del handlar om tillgången på olja. Trump vill att Exxon och de andra bolagen går in och investerar i landet för att också den vägen få en personlig ”bonus” från de amerikanska bolagen, när de börjar tjäna pengar på utvinningen, förädlingen och distributionen. Att det är mutor och korruption som är en drivkraft för Trump står allt mer klart. FIFA:s löjliga ”fredspris” är ett exempel, Qatars flygplansgåva är ett annat. Ett tredje exempel är hur Honduras tidigare president Juan Orlando Hernandez, som dömts för att ha underlättat importen av 400 ton kokain, benådades av Trump. Samme Trump som säger sig bekämpa narkotikasmugglingen har inga problem att benåda Hernandez. Den uppenbara anledningen måste vara att Hernandez köpt sig en benådning av Trump.

Grönland (som han kallade Island flera gånger)
Trump är van att få som han vill och att hans buffliga, maffialiknande metoder fungerar. Han skrämmer och hotar och för det mesta viker motståndet ner sig eller köper sig tid eller fördelar. Kanske trodde han att hotet att ta över Grönlands skulle fungera på samma sätt. Antingen skulle Danmark och Grönland vika ner sig eller så skulle de förhandla sig till en respit genom att helt enkelt muta Trump. På ena eller andra sättet skulle han komma ur Grönlandshistorien som en vinnare, tänkte han. Ännu så länge har det inte gått som han tänkte sig. Storbritannien och Frankrike kommer att öppna beskickningar i Nuuk. Det som hänt är att EU:s NATO-medlemmar och Kanada tydligare börjar tala med varandra om försvarsfrågor där USA inte är involverade. Att Kina och Ryssland med intresse följer utvecklingen kan man räkna med.

Fastighetsutveckling
Det fjärde exemplet på hur korruptionen hela tiden finns med som en osynlig parameter i det som USA håller på med är hur Jared Kushner (Trumps svärson) presenterade det mångmiljard-dollar-projekt för Gaza som han och andra ser som ”lösningen” för Gaza. Det är typiskt fastighetsmagnater att se lägen och fastighetspriser, där andra ser hembygd och kopplar till minnen, möten och ett eget liv. Här en bild från Kushners Davos-presentation som illustrerar hur Trump-administrationen tänker sig tjäna pengar på Gaza.

(Ur Kushners presentation i Davos)

Exploatering
Att det finns oförenliga intressen hos vissa israeler och vissa Gaza-bor som under överskådlig tid kommer att prägla diskussionerna kring hur framtidens Gaza ska se ut tycks inte bekymra Trump och Kushner. De ser stora möjligheter till snabba vinster i ett läge nära Medelhavet. Det är så de tänker. Exploatering. Vinst. Inte hur det ska gå för hundratusentals barn och unga i ett sargat och förstört land.

Länktips: Analys kring varför USA angriper narkotikabåtar från Venezuela, samtidigt som ingen Fentalnyl kommer från Venezuela och bara några få procent av kokainet: https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2025/oktober/usas-forbryllande-knarkkrig/

Ha koll på lastbilarna i Kina!

Ni som följer bloggen vet att jag då och då återkommer till nyhetsbrevet OmEV, som just handlar om elektriska fordon. I det senaste mejlet från OmEV läser jag väldigt intressanta uppgifter om utvecklingen i Kina. Vi behöver förstå Kinas utveckling på rätt sätt och vad vi kan lära av den, samtidigt som vi naturligtvis måste hålla fast vid kritiken när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati osv. Det som tekniskt och ekonomiskt utvecklas i Kina just nu behöver vi vara uppdaterade på, inte minst just nu när USA tycks helt ointresserade av en fossilfri omställning, och medvetet ljuger om vad vetenskapen säger om klimatet. (Se länk nedan).

Kinas marknad för elektriska lastbilar är helt dominerande
De tunga lastbilar, eller dragbilar kanske de också kallas eftersom flaken och containerdelen oftast kopplas loss från förarhytten, som såldes 2025 i Kina var till nästan 30 procent elektriska. Så sent som 2020 var andelen under en procent, så utvecklingen går fort. Av de batteridrivna lastbilarna var ungefär en tredjedel avsedda för snabba byten av hela batteripackar (för att spara tid vid laddningsbehov). Över 7000 tunga lastbilar såldes förra året i Kina med bränslecellsteknik. För att förstå hur långt före Kina ligger både USA och EU27 är det intressant att jämföra lite konkreta försäljningssiffror.

I Kina såldes över 230 000 elektriska tunga lastbilar 2025.
För USA var den siffran 9 000 och för EU 13 000.

Hur ska Volvo och Scania hänga med?
De tre dominerande fabrikaten av tunga lastbilar i Kina som nämns i nyhetsmejlet är okända för mig. Det är mycket sannolikt att den erfarenhet och kvalitet som stora produktionsvolymer ger kommer att spela roll när andra länder ska följa i Kinas spår. Indien kommer naturligtvis snart att behöva investera i eldrivna lastbilar, liksom många fler av Asiens snabbt växande ekonomier. Ska Volvo och Scania ha en chans att spela en roll om tio år kan de inte blunda för vad som händer i Kina. Viktigt är naturligtvis att förstå hur investeringarna i infrastruktur, laddsystem, utbildning och verkstäder följer fordonsförsäljningen. Vem tar vilka risker och hur ser helheten ut? Inte minst livslängden på fordon och batteripackar spelar naturligtvis roll.

Vilken teknik vinner till slut?
Synnerligen viktigt blir naturligtvis också att noga följa teknikutvecklingen på batterisidan. Systemskiften med snabba förbättringar av prestanda, laddtider, produktionskostnader och annat kommer att bli mycket viktiga att följa för de tillverkare och branschföretag som vill vara med i utvecklingen. Samtidigt finns här betydande svårigheter eftersom det uppenbarligen är svårt för de verksamheter som tjänar pengar på pengar att tänka långsiktigt och att ha tillräcklig kunskap om vad man investerar i. Jakten på snabb återbetalning av och vinst på insatt kapital blir i sig en hämmande faktor. Och uppepå det all den osäkerhet som Trump-administrationen bidrar med.

Hur viktig den här frågan är för Europas industrier framgår av det jag beskriver i följande blogginlägg: https://christerowe.se/2026/02/nr1308-europas-lastbilstillverkare-behover-gora-hemlaxan/

Länktips: En artikel om hur ljugandet sätts i system: här

Länktips: En av flera statistikkällor kring utvecklingen i Kina: https://www.chinatrucks.org/statistics/2026/0131/article_11394.html