Monthly Archives: februari 2022

Friskolefrågan: Autonomitet som modell framåt

Posted on by
Reply

Självförvaltning har alltid varit en princip för waldorfskolorna. Idén om att de professionella, lärarna, bäst vet hur resurser och personal fördelas för att forma den skola man vill förverkliga är en bärande tanke bakom pedagogiken. Före 1992 års skolreform fanns i Sverige en handfull privata skolor, ett fåtal kristna skolor och en sakta växande krets pedagogiskt grundade skolor, som konsekvent ville genomföra sin pedagogiska modell utan att behöva acceptera externt beslutsfattande från politiker. När vi waldorfföräldrar samlades våren 1990 och våren 1991 utanför Riksdagshuset för att manifestera och argumentera för ett rättvist skolsystem kändes det naturligt att kalla våra skolor för friskolor, fria från myndigheters detaljbeslut och fria från ett beroende av mecenater och privat kapital. Föga anade vi att vår framgång skulle leda till en explosion av kommunalt finansierade, vinstdrivna koncernskolor.

Samtal med en liberal ledarskribent
Jag lyssnade på ett avsnitt av podden Kornhall och Netz, där de samtalar med ledarskribenten Mattias Karlsson på Hallandsposten (ober lib). Karlsson betonar i samtalet likvärdighetsprincipen och vikten av att alla elever ges likvärdiga förutsättningar att klara skolgången. Han lyfter även att dagens marknadsskola bryter mot den principen och tyvärr utvecklar skolan som helhet i fel riktning. Skolan har inget med höger-vänster att göra, menar han, utan en fråga för samhällets utveckling. Han tror tyvärr att det kommer ta lite tid innan dagens låsningar kring finansieringen kan släppa. ”Partierna måste samtala med varandra”, som han säger.

Autonomitet är just vad friskolan ska handla om
Mot slutet av samtalet pekar Karlsson på läkarprofessionen som en modell för lärarprofessionen. Här blir det intressant. Det han ser som en framkomlig väg är att lärarna får mer att säga till om. Autonomiteten hos läkarkåren ser han som en intressant förebild. Och det var ju dit vi ville, när vi som var föräldrar i waldorfskolan för 30 år sedan ville ha en rättvis finansiering. Att skolorna skulle stå mer fria från politisk detaljstyrning och slippa ingå som ett dragspel i den offentliga budgeten på någon nivå. Vi ville ha en pott pengar på rättvis grund och därefter låta de yrkesverksamma och utbildade pedagogerna styra över hur resurserna bäst användes, något som skulle gynna alla. I vår tolkning av friskolebegreppet låg just denna autonomitet som Karlsson efterlyser. Inte friheten att få tjäna pengar på andras arbete, som marknadsskolan leder till. Utan ett mer kulturellt och socialt ansvarstagande i en fri och rättvist finansierad roll.

Kanske är tiden mogen för ett tydligare mandat och en större tillit till att pedagogerna och att de legitimerade lärarna är de som bäst kan bedöma vad varje elev, varje klass och varje skolenhet behöver.
Det vore på tiden.

Länktips: Tidigare och nyligen publicerade bloggtexter om friskolefrågan:
http://christerowe.se/2022/02/nr862-demokrati-kunskap-och-friskolefragan/
http://christerowe.se/2022/02/nr861-en-frisprakig-moderat-tar-stallning-mot-marknadsskolan/ 

Podden med samtalet med Mattias Karlsson:
https://poddtoppen.se/podcast/1451400415/kornhall-netz/med-mattias-karlsson-om-journalistikens-roll-i-skoldebatten

Greta måste ha rätt eller fel

Posted on by
Reply

Det som kallas sociala medier kryllar av överdrifter, påhopp och diverse anklagelser, hot. hat, desinformation och konspirationsteorier. Tydligen har människor behov av att uttrycka sig nedvärderande om andra personer och företeelser. Kanske har detta behov funnits i alla tider, men att skillnaden nu är genomslaget – att så många kan nås effektivt. Påfallande ofta ser jag starka negativa omdömen om Greta Thunberg.

Har Greta fel – eller har hon rätt?
Ibland får jag lust att fråga personer som uppenbarligen tycker mycket illa om det Greta säger – och ibland om henne som person – om det är för att hon har fel i sitt budskap att vi måste lyssna på forskningen? Eller handlar aversionen mot Greta och hennes budskap om att hon har rätt? Att hon berör något som vissa personer vill slippa höra talas om? För att det stör världsbilden att behöva förändra beteendet? Något måste det ju vara. Antingen har Greta helt fel och då borde väl sakliga argument och belägg vara det rimliga bemötandet – inte aggressiva påhopp? Eller är det för att hon har rätt som så många uttrycker sig nedsättande? För att när argumenten tryter återstår bara förklenande omdömen, hat och hot?

Vad säger förnekarna till sina barn?
Förnekelse är en fas i processer kring förändring. Man förnekar att ett problem existerar för att slippa ta ställning. Hur länge ska i så fall detta fortsätta? Klimatförändringarna pågår, det visar alla tillgängliga data. Och vart det leder har forskarna sagt länge nu. Men förnekarna förnekar sig inte. De låtsas fortfarande att allt är som det brukat vara. Man undrar vad de säger till sina barn och barnbarn?
”Vi brydde oss inte om er – för vad har ni gjort för oss?”

Egoismen idag är fundamental och destruktiv.

Demokrati, kunskap och friskolefrågan

Posted on by
1

Den 20 februari hade SVT Agenda ett specialprogram om skolan inför valet i höst. Ett antal skolforskare fick belysa ett antal delfrågor och därefter fick partiernas skolexperter uttala sig om sin syn på problem och lösningar. För demokratin är det viktigt att hitta olika format för politiska samtal, där inte allt blir som i senaste TV4-versionen på debatt där programmakarna bara strävade efter ”bra TV” med mycket konfrontationer och tittarna lämnades att försöka avgöra om det fanns något klokt att ta fasta på bakom alla one-liners. I Agenda-programmet var formatet mer utfrågning än debatt. Hur det politiska samtalet förs har stor betydelse för demokratin och därmed för hållbar utveckling.

Mer ojämlikhet på marknadens villkor löser inte problemen
Putins vapenskrammel och möjliga angrepp på Ukraina (oklart i skrivande stund) sätter fingret på betydelsen av ett öppet, demokratiskt samhälle, där folkviljan faktiskt avgör vad våra representanter i riksdag och regering beslutar. Att dagens samhälle bygger på en förlegad idé om att välstånd byggs för alla genom att vissa blir ”vinnare” och andra ”förlorar”, så som de mest entusiastiska marknadsförespråkarna fortfarande önskar, börjar fler och fler att inse. Vi löser inte vår tids utmaningar med mer av konfrontation, med mer av konkurrens och ojämlika livsvillkor. Vi måste hitta ett system där alla har fördel av allt värdeskapande arbete och detta utan att ytterligare belasta klimatförändringen, miljöpåverkan och råvaruuttaget ur jordskorpan. Besinning och samverkan hellre än konkurrens och utslagning. Kvalitet snarare än kvantitet. Osv.

Kunskapsgrunden och det egna omdömet är viktigt
Och då blir skolan en viktig pusselbit, eftersom kunskap och förmåga att skilja på korrekt information och propaganda är avgörande för hur demokratin utvecklas. Vi ser bl.a. i USA hur desinformation och konspirationsteorier fått fäste hos stora delar av befolkningen. Skolan måste ge alla elever en bra kunskapsgrund att stå på och verktyg att sålla och bedöma all information i samhället. De trollfabriker som sägs fylla internet med vilseledande information, hat och hot undergräver demokratin. Påtagligt ofta visar det sig att det är SD:s, Skendemokraternas, sympatisörer som sprider och gillar desinformationen liksom hoten mot journalister och makthavare.

Populismen är tveeggad och farlig på sikt
Populismen är en variant av desinformation, lockande, förrädiskt paketerad och på ytan tilltalande som den är, när den vädjar till den egna plånboken eller den egna livssituationen. Populismen kan kanske kortsiktigt tyckas motiverad, för att fånga en opinion kring elpriser, bränslepriser eller vad det nu kan vara. Men populismen undergräver tilltron till andra budskap. ”Om det nu är så lätt att korrigera för höjda priser – varför höjer ni skatterna då?” kan någon tänka. Sambandet mellan samhällets åtaganden och den enskildes roll i helheten tappas lätt bort när samhället, staten, blir en anonym myndighet som ”kidnappar våra barn”, för att ta ett exempel ur nyhetsflödet nyligen.

Sammanhållning och samsyn behövs inför omställningen
Mot bakgrund av att det finns politiska krafter som vill utnyttja en framskapad ”kris” för att vinna sympatier och för att få mandat att ta till auktoritära grepp är det viktigt att mainstream-media inte faller för frestelsen att söka konfrontation för att det ger många klick. Det behövs besinning, tålamod, kunskap, omdömesbildning och sammanhållning i samhället om vi ska klara de utmaningar samhället står inför. Det handlar t.ex. om klimatet, ekonomiska klyftor, kriminalitet och rättvisa villkor för alla i samhället i den nödvändiga omställning som kommer att ske, där vi bromsar in materialslöseri och energianvändning.

Vinst för några viktigare än kunskap för flertalet ?!?
När det står fem partier i TV-studion och förespråkar vinst före kunskap (friskolekoncerners vinstuttag i miljardklassen anses av dessa partier viktigare än att pengarna stannar i skolan) inser man att vi har långt kvar till en situation där det allmännas, allas, bästa på riktigt anses viktigare än särintresset. Några få skolmiljardärers väl och ve är viktigare för fem av riksdagens partier än att alla barn får en så bra och rättvis skolgång som möjligt. Som illustration till hur långt vi har kvar innan alla drar åt samma håll är det ett belysande exempel. Vinst för fåtalet är tydligen viktigare än framtidshopp för flertalet och att ta till vara potentialen hos så många som möjligt av våra ungdomar.

Anm. Idébruna friskolor har mycket att tillföra skolsystemet – det är de vinstdrivna koncernerna som är problemet.

En ”frispråkig” moderat tar ställning mot marknadsskolan

Posted on by
Reply

Det är roligt att lyssna på kloka personer som både satt sig in i frågor, komplexiteten runt dessa och som lyckas formulera slutsatser och åsikter som bygger vidare på den kunskap de besitter. Kunnigheten och proffsigheten till form och innehåll kring viktiga ställningstaganden borde vara en självklar hörnsten i det ledarskap vi sållar fram när vi väljer våra representanter i politiska sammanhang. Extra roligt blir det att höra kloka tankar från ett oväntat håll. Som när jag nyligen lyssnade till kommunstyrelsens ordförande i Lomma kommun, Robert Wenglén (M), i den podd som Kornhall och Netz driver och som handlar om skolfrågor. (Länk – se nedan).

Ett sluttande plan när koncerner växer och säljs
Wenglén formulerar på ett tydligt sätt de skäl han ser för att ändra dagens skolsystem, som han menar inte lever upp till likvärdighetsprincipen att alla barn har rätt till utbildning utifrån sina behov. Han menar att det blir ett demokratiskt problem att myndighetsutövning – som betygssättning – sker på ett sätt som saknar politisk kontroll. Aktiebolagslagens vinstkrav står dessutom i direkt motsats till skollagen. ”Vi befinner oss på ett sluttande plan” hävdar Wenglén, eftersom det blir riskkapitalister och anonyma utländska ägarintressen som kommer att kontrollera delar av det svenska skolväsendet. I förlängningen ett hot mot riket, som även SÄPO är intresserade i. Vill vi verkligen att ”kineserna” ska sista ordet när det gäller en betydande del av svensk skola? (Är det inte illa nog att Volvo Cars ägs av ”kineserna”, tänker jag…)

Kombon välfärd och marknad fungerar inte
Välfärdssystemen är olämpliga att placera på en öppen marknad, menar Wenglén. Äldreomsorg, apotek och skolor som i aktiebolagsform ska prioritera vinst till ägarna före nytta för brukarna blir direkt kontraproduktiva, särskilt som det ger vinst till bolagen att undvika ”dyra” brukare och att – som i exemplet skolan – anställa icke-examinerade lärare. Kostnadsjakten i näringslivet kan inte appliceras på välfärdssystemen utan att något försämras – och det blir inte bolagsägarna som minskar sina krav på avkastning.

Ansvarsutkrävande på valdagen
Som kommunstyrelseordförande återkommer Wenglén ofta till den principiella frågan om rådighet och ansvar inför sina väljare. Den som har fått förtroendet att administrera kommunens verksamheter måste ha rådighet över dessa, för att kunna möta väljarna på valdagen. På så sätt låter Wenglén som en god socialdemokrat. Men han återkommer till en rättvisetanke som han menar finns i den konservativa och liberala idétradition han ser som sin, där det är samhällets skyldighet att oavsett förutsättningar ge varje medborgare en likvärdig skola, vård och omsorg.

Skola, vård och omsorg ska inte underställas marknadens logik
På en timmes samtal hinner han utveckla många tankar och jag ska inte återge hela samtalet här, men det intressanta är att Wenglén ser och inser det principiellt förkastliga med ett friskolesystem som tillåter koncernbildning, externa ägare, anonyma vinstintressen och en dränering av skolresurser på det sätt som sker idag. Och att han så tydligt markerar att välfärden inte ska underställas marknadens logik, eftersom skola, vård och omsorg inte handlar om verksamheter som kan drivas på en marknad på marknadens villkor. Dels handlar det ju om att skolan är obligatorisk, men också att vård och omsorg alltid måste bedrivas ur ett behovsperspektiv, inte utifrån hur en aktör ska optimera sina kostnader, sina intäkter och hur vinsten – våra skattepengar – ska delas ut till aktieägare.

Vi såg det inte komma
Det jag möjligen saknade i podden var någon kommentar kring de idéburna skolor som också finns utanför den kommunala sektorn. Mina barn gick i Waldorfskola när det begav sig, eftersom jag och min dåvarande fru ville ge barnen en sammanhållen skolgång baserad på de principer och den pedagogik som Waldorfskolan konsekvent tillämpar. Fram till 1992 tvingades vår skola, och de flesta andra fristående skolor, klara sin ekonomi på mycket låga och oreglerade kommunala bidrag och resten fick vi föräldrar skjuta till från skattade medel ur vår personliga ekonomi. När vi kämpade för rättvisa villkor för våra skolor hade vi inte en tanke på att systemet skulle kunna leda till avarter som de marknadsdrivna koncerner som nu sett dagens ljus. Vi såg det inte komma för 30 år sedan.

Skolan ska inte drivas av cynism utan av en strävan efter kunskap
Jag tror att tiden är mogen för ett rejält omtag i skolfrågan och att frågan är mycket lämplig för några partier att driva i valrörelsen, framför allt om man vill korrigera för de negativa konsekvenser den överdrivna tilltron till marknaden har lett till. Marknaden är cynisk och logisk, men skolan, vården och omsorgen ska inte drivas av cynism utan av av en önskan om bästa möjliga livsförutsättningar för alla – för barnen som ska ta över och för de äldre som vi har att tacka för så mycket.

Länktips: https://threadreaderapp.com/thread/1492439765014220809.html

Klimatalliansen tänker fel

Posted on by
2

Det kan tyckas som en bra idé att starta ett nytt politiskt parti när en viktig fråga behöver en uppmärksamhet den kanske inte får i debatten. Klimatalliansens talesperson, tillika tidigare ledaren för Vänsterpartiet och grundaren av Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman, motiverar starten av Klimatalliansen som politiskt parti just med detta. Hennes nya partibildning är tänkt att göra klimatfrågan till en så viktig fråga att det offentliga samtalet inför valet ska handla om klimatet. Jag tror att det är fel tänkt.

Samarbete eller konfrontation?
I ett uttalande till DN säger Schyman: ” Vi tror att vi kan vara effektiva som en blåslampa i baken på politiken om vi också deltar i valrörelsen”. Där kan man också läsa: ” Klimatalliansen startades i höstas av en grupp blocköverskridande debattörer som kommit samman för att satsa på klimatet i politiken. Att söka allianser bortom den konventionella höger- och vänsterskalan är ett av partiets angreppssätt.” Redan här uppstår ett stort frågetecken. Konkurrerar verksamheten med de övriga partierna eller är det en samarbetsplattform över partigränserna man strävar efter? Erfarna politiker som Schyman inser att det gäller att få medialt genomslag för sina budskap. Och ur det perspektivet är kanske en partibildning lockande. Men ser man till medias logik och hur en valrörelse är upplagd är partibildning ologisk och kanske t.o.m. kontraproduktiv till det man vill åstadkomma. Och då menar jag inte primärt att initiativet kan splittra rösterna på fler partier.

Klimatfrågan står över politiken
Att klimatfrågan är synnerligen angelägen och att det brådskar att hitta framkomliga vägar råder det ingen tvekan om. Det logiska vore enligt min mening att avpolitisera klimatfrågan om den ska få en dignitet bortom det dagliga politiska ställningskriget. Vi måste inse att klimatet förändras i en takt som är totalt oacceptabel och där omställningen och anpassningen av samhället kräver ett så brett samförstånd som möjligt, inte ytterligare konfrontation. Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar formulerar sig så här på Klimatalliansens hemsida: ”Vi behöver leva i fred med skapelsen, allt som finns tillsammans med människan på denna planet. Det betyder att vi behöver en omvändelse och ett nytänkande på djupet avseende vår plats i tillvaron. Inte som tillvarons herrar utan som medlevande i en livets väv som omfattar allt.”

Bortom skattesatser och miljardrullning i budgeten
Det han formulerar är inte en valplattform för ytterligare politisk dragkamp mellan olika samhällsutopier, utan snarare en grundläggande idé om hur människan, vår nuvarande civilisation, behöver tänka om och göra rätt på en fundamental nivå, inte agera på en nivå som handlar om skattesatser och plus och minus i hur många miljarder i investeringar till smarta lösningar som är optimalt. Om dagspolitiken handlar om vilken smak såsen ska ha när vi lagar middagsmat, är KG Hammars och allas vår fråga snarare hur köket ska se ut och vem som ska arbeta i köket.

En möjlighet att driva en initierad och ifrågasättande agenda
Alliansen som de borgerliga partierna bildade ledde till en ny regering 2006. Fyra partier gick samman och strävade efter ett gemensamt mål. Den schymanska alliansen blandar ihop begreppen när man å ena sidan vill se klimatfrågan som den övergripande fråga den är, samtidigt som man å andra sidan vill delta i kapplöpningen om väljarnas röster på den traditionella politiska arenan. Att vara en initierad och identifierbar påtryckargrupp hade varit mer intressant ur ett övergripande perspektiv.

Alla partiers interna debatt behöver utvecklas
Då hade man kunnat driva en ifrågasättande agenda gentemot alla partier och kunnat motivera sin position utifrån ett allmänt samhällsperspektiv. Det hade varit väldigt intressant med partipolitiska interna diskussioner inom varje parti hur den som bryr sig om klimatfrågan ska rösta. För att på allvar förskjuta diskussionen bland partiaktiva, sympatisörer och väljare i varje parti i rätt riktning. Nu blir klimatfrågan, när Klimatalliansen ställer upp som motståndare istället för medspelare, en extern fråga som inte kommer att leda till någon ny slags interndebatt inom varje parti.

Vad säger du till till dina barn?
Synd, tycker jag. Det hade varit väldigt intressant att se alla Riksdagens partier formulera sig inför de existentiella och ansvarsmässiga frågor som hade kunnat väckas av en Klimatallians överordnad dagspolitiken. ”Vad säger du till dina barn och barnbarn när du lät bli att korrigera för de effekter du visste att utsläppen orsakar?” Eller ” Vilka krav är rimliga att ställa på våra politiker under kommande mandatperiod?”

Länktips: Klimatalliansens hemsida och några av personerna bakom: https://klimatalliansen.nu/#vilkaviar

Transformative learning – en tanke

Posted on by
2

Nu när den nya ekonomin ska ta form behöver vi ifrågasätta och förändra funktionen av flera nyckelbegrepp. T.ex. ägande, omsättning och moms. Jag ska försöka reda ut detta så kortfattat och begripligt som möjligt.

Ägande
Dagens ekonomi handlar om att genom ägarbyte synliggöra ett värde på en produkt. Samtidigt flyttas ansvaret för samma produkt från säljare till köpare. Att äga en produkt innebär också ett ansvar för att produkten hanteras på ett bra sätt och att ägaren har ansvar för vad som ska hända när produkten inte längre är användbar. Kvittblivningen är ägarens ansvar. I takt med att produkter blir allt mer komplicerade blir det också allt svårare för konsumenter att ansvara för återbruk och återvinning. Det saknas incitament för konsumenten att lägga tid på att ta isär och källsortera sammansatta produkter. Sopberget växer när konsumenten varken kan eller vill lägga tid på produkter han eller hon inte längre vill använda. Konsumenten köper ofta hellre något nytt än att leta rätt på en reparatör eller någon som på ett korrekt sätt kan ta hand om produkten.

Alternativet till ägande
Det finns alternativ till ägande, som steg för steg får ett växande genomslag. Nyttjande är viktigare än ägande i många fall. Nyttjandets flexibilitet är påtaglig när det gäller musik. Att äga en musikanläggning är idag mindre vanligt än att ha tillgång till musik via appar. På liknande sätt skulle många produkter kunna ingå i nyttjande-erbjudanden, där flexibiliteten blir ett positivt argument, liksom tillgången till olika produktvarianter. Ett viktigt delargument för nyttjande istället för ägande finns när det gäller produkter som används sällan och som tar plats i garderober och förråd. Istället för att äga en barnvagn, en gästsäng eller släpkärra kan det vara mer praktiskt att kunna välja modell, storlek och tid utifrån egna och varierande preferenser. På köpet skapas en servicemarknad, där företag kan erbjuda tjänster i anslutning till nyttjandet. Just-in-time-leveranser, instruktioner, tips om användning och t.o.m. att borra det hål som borrmaskinen ska användas till… Tjänstesektorn kan på så sätt skapa större värde för slutkunden och olika prisnivåer kan etableras beroende på vilka detaljkrav slutkunden har. Nyttjandet som ersättning för ägandet bromsar in resursanvändningen och flödet av nya produkter. Produkters livslängd, kvalitet och funktionalitet blir istället viktiga konkurrensmedel när servicesektorn utvecklas och försäljningskanalerna minskar i betydelse. På köpet får vi produkter med bättre prestanda och högre kvalitet.

Omsättning
Dagens ekonomi fokuserar på omsättning. Försäljningsvolymer, material och i ekonomiska enheter, står hela tiden i fokus. En ökad omsättning ses som något positivt. Men var och en kan inse att resurserna på jorden är ändliga. Det finns t.ex. inte oändligt med sällsynta metaller. Någon har räknat ut att om alla bilar på jorden skulle ersättas av elektriska bilar så räcker inte de kända tillgångarna på vissa ämnen till. Det håller således inte att vi bygger vårt välstånd och vår ekonomi på ständigt ökad volym. Vi måste hitta ett annat sätt att värdera arbete, resurser, tid och tillgång till olika system. Volymmåttet är kortsiktigt och kommer inte att hjälpa oss att bygga det hållbara samhället.

Moms
Kopplat till omsättningsmätningen finns det skatteuttag, den moms, som vi använder för att finansiera gemensamma nödvändigheter. Momsen växer när omsättningen stiger. Därmed är momsen också ett feltänk. Välfärden får inte göras beroende av resursslöseriet. Momsen är dessutom till sin karaktär linjär, vilket inte fungerar i en cirkulärt baserad ekonomi. Momsen behöver ersättas med något annat som fångar värdet av mänsklig aktivitet och utveckling på ett mer hållbart sätt.

Hur vi kommer vidare
Det finns intressanta modeller för hur vi ska tackla denna typ av frågeställningar. När jag tittat närmare på det som kallas ”Transformative learning” har jag hittat en enkel vägledning som i korthet kan sammanfattas i tre steg. De tre stegen illustrerar i vilken riktning vi måste gå för att hitta den nya ekonomin.

Ett
Det kan på ett plan handla om att göra saker bättre. Där har vi befunnit oss länge. Sedan industrialismens genombrott har vi sökt och hittat effektivare sätt att ta fram varor, att använda dem osv.

Två
Det kan därefter bli intressant att göra bättre saker. När nu ett stort fokus ligger på att ersätta fossila bilar med elbilar är det frestande att se det som en tillräcklig lösning. Men denna lösning är fortfarande inom samma paradigm.

Tre
Det riktigt intressanta blir när vi på allvar börjar utforska vad som menas med bättre. Den här nivån brukar forskarna hävda att den handlar om kunskapsteori och paradigmskifte. Hur ska vi se på helheten för att hitta en ny plattform för produktion och nyttjande av produkter? Hur ser sammanhanget ut och vad behöver förändras för att ägande, omsättning och moms kan ersättas av modernare och mer hållbara begrepp och funktioner? Vem ska göra vad i den processen? En liknelse kan vara att tänka sig internet innan internet fanns.

Inspiration
Jag vill tacka Maria Joutsenvirta, ekonomie doktor vid Aalto-universitetet för inspirerande föreläsningar och texter, som gjort att jag intresserat mig för transformative learning som modell för processutveckling. Nedan en länk till en text på svenska som det är mycket lätt att gilla.

Länktips:
https://epale.ec.europa.eu/sv/blog/maria-joutsenvirta-bildning-kraver-att-man-saktar-ner

Bättre frågor till politikerna, tack!

Posted on by
1

Anders Holmberg på SVT har ett intervjuformat som kallas 30 minuter, där han intervjuar makthavare och följer upp ett fåtal frågor med följdfrågor. Senast i raden hade han Ebba Busch i intervjustolen. Jag tycker att Anders Holmberg missade några viktiga frågor, som hade varit intressant att få svar på.

KD, sjukvården och frågorna som inte ställdes
När det gäller frågan om att staten ska ta kontroll över sjukvården, så som KD vill, hade det varit intressant med följdfrågor kring vad denna statliga kontroll skulle handla om. Ansvar för fastigheter, för personal, för utbildning, för lokalisering av verksamheter, för kompetens- och resursfördelning mer likvärdigt över landet – eller vad är det KD ser som statens uppgift i ett mer centraliserat sjukvårdssystem? Finns det inte risk för att beslut blir långsammare, att lokala behov åsidosätts etc när besluten ska tas centralt? Ökar därmed inte risken att skillnaderna mellan städer och glesbygd ökar ytterligare? Och hur ser KD på privatiseringsfrågorna mot bakgrund av en statlig kontroll? Vill KD öka insynen i de privata verksamheterna och/eller förändra regelverken så att det blir mer eller mindre lönsamt för privata företag och koncerner att etablera sig och tjäna pengar på vården? Motståndarsidan, socialdemokraterna, har ju flaggat för att återta samhällets kontroll av privata aktörer mot bakgrund av de skenande kostnader som privatiseringarna sägs ha lett till – hur ser KD på detta? Är det ett mer tudelat sjukvårdssystem med ett privat och ett samhällskontrollerat system KD strävar efter? Eller är likvärdigheten i tillgången vårdresurser viktigare än etableringsrätten? Hur ser KD långsiktigt på samhällets ansvar för helheten om en stor del av ansvaret för sjukvården läggs på privata verksamheter, där lönsamheten alltid har förtur? Är inte detta ett problem?

Om jag gömmer en flykting – vem ska jag då rösta på?
En annan fråga som hade varit intressant att få Busch:s svar på är hur KD ser på den kristna traditionen av att ”hjälpa sin nästa” mot bakgrund av den mycket restriktiva invandrings- och flyktingpolitik KD numera står bakom. Det finns många i Sverige som ägnar ledig tid åt frivilligorganisationer som Röda Korset och Rädda Barnen. Medmänsklighet och humanism har i det nya debattklimatet tappat mark till förmån för strängare regelverk och synen att Sverige inte ska välkomna flyktingar på samma sätt som tidigare. Hur ska en väljare, som kanske ägnar mycket ledig tid åt att hjälpa människor på flykt, tänka? Vilket parti hör en väljare hemma i, där vederbörande ser det som en livsuppgift att ta hand om och hjälpa utsatta människor? Det hade varit intressant att höra KD:s ledare tala om balansen mellan tuffa regelverk och medmänskliga villkor i en orättvis värld.

Synliggör hur viktiga frågor är relativt varandra!
Generellt borde Anders Holmberg försöka att hitta sakfrågor att ta upp med partiledarna som på ett tydligt sätt hjälper tittarna att väga in hur väl partiets ståndpunkter och värderingar stämmer med tittarnas egna ståndpunkter och värderingar. Ibland har de frågor han tagit upp varit av detaljkaraktär, som tittarna knappast har som vägledande frågor för att kunna ta ställning till partiet. Till kommande serier av utfrågningar kunde det t.ex. vara intressant att ge partiledaren tio – femton stycken bollar eller kulor att lägga i olika korgar. För att illustrera hur viktiga olika frågor är. Ett antal korgar med tunga frågor kan då fyllas med valfritt antal kulor för att ge partiledaren chans att markera angelägenhetsgraden kring olika frågor.

Detaljförslag
Korgarna skulle t.ex. kunna heta ”Klimat och miljö”, ”Försvar och säkerhetspolitik”, ”Brottsbekämpning”, ”Sysselsättning” , ”Sjukvård”, ”Skola” och ”Annat”. Någon partiledare skulle kunna lägga alla kulor i ”Annat”-korgen och hävda att ”Invandring” är den viktigaste frågan. Något annat partis företrädare skulle kunna lägga kulor i ”Annat” och hävda att ”Ekonomisk rättvisa” är en viktig fråga. Osv. framför allt får tittarna en synlig illustration till vad partierna själva anser vara viktigast att arbeta med.

Förståelsen är viktigast – inte bilden av partiledarens förmåga
Den fysiska representationen av vad politik innebär tog redan Ny Demokrati till Riksdagen för 30 år sedan, när Bert Karlsson och hans greve staplade ölbackar på scenen. Att synliggöra frågor och avvägningarna mellan angelägna delfrågor är, tror jag, väldigt viktigt för att öka förståelsen för den politiska debatten. Det är tittarna SVT ska hjälpa att förstå de folkvaldas prioriteringar och dagordning; programmen ska inte gå ut på att vinna en diskussion med en partiledare eller att få partiledaren att framstå som motsägelsefull och osäker.

Experter sågar kärnkraften

Posted on by
Reply

Det pågår en internationell diskussion om kärnkraftens roll i den hållbara energiförsörjningen och som en väg ut ur hotet från klimatförändringarna. I en artikel i det internationella nyhetsmagasinet Power hittar jag en sammanfattning av ett uttalande från fyra toppchefer inom strålsäkerhet. De listar också i tio punkter sina viktigaste invändningar mot att tro att kärnkraften kan lösa klimatfrågan.
(Länk till Power-artikeln längst ner).
I översättning lyder artikeln ungefär så här:

== start ==
Fyra internationella säkerhetsexperter säger nej till kärnkraft för att lösa klimatkrisen

De tidigare cheferna för tillsyn över kärnkraften i USA, Tyskland och Frankrike konstaterar, tillsammans med den tidigare sekreteraren för Storbritanniens strålskyddskommitté, i ett gemensamt uttalande att kärnkraft inte är en del av en genomförbar strategi för att motverka klimatförändringar.
I sin skrivelse den 25 januari betonar de vikten av globala åtgärder för att tackla klimatfrågan. Men kärnkraften är för dyr och innebär en alltför riskabel investering för att vara en hållbar strategi mot klimatförändringar. De fyra personerna bakom uttalandet är:
• Dr. Greg Jaczko, tidigare ordförande för U.S. Nuclear Regulatory Commission och grundare av energibolaget Maxean.
• Prof. Wolfgang Renneberg, universitetsprofessor och tidigare chef för reaktorsäkerhet, strålskydd och kärnavfall, federala miljöministeriet, Tyskland.
• Dr. Bernard Laponche, fransk ingenjör och författare, och tidigare generaldirektör för franska byrån för energiledning, samt tidigare rådgivare åt Frankrikes minister för miljö, energi och kärnsäkerhet.
• Dr. Paul Dorfman, biträdande stipendiat och forskare vid University of Sussex, och tidigare sekreterare vid den statliga brittiska kommitté som undersöker strålningsrisk vid slutna system.

Citat ur skrivelsen: ” Vi får ett allt varmare klimat. Kunskapsutvecklingen om klimatkänslighet och polarisens smälthastighet har klarlagt att havsnivåhöjningen ökar, samtidigt som skadliga stormar, kraftig nederbörd, översvämningar och skogsbränder tilltar. I takt med den ökande oron över utvecklingen och att insikten om att takten i den nödvändiga energiomställningen till låga koldioxidutsläpp behöver ökas, har kärnkraften av vissa aktörer presenterats som ett delvis omarbetat delsvar på hotet från den globala uppvärmningen. Frågan är därför om kärnkraften kan vara till hjälp i klimatkrisen, om den är lönsam, hur man ska se på risken med olyckor, avfallsfrågan och därmed om det finns plats för kärnkraften i den snabba utvecklingen av förnybar energi?
Med vår bakgrund som experter på kärnkraft, där vi alla varit verksamma på högsta statliga nivå gällande reglerings- och strålskyddsnivåerna i USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, ser vi det som vårt gemensamma ansvar att uttala oss i frågan om kärnkraftens roll i en strategi mot klimatförändringarna.
Det brukar heta att en ny generation kärnkraft kommer att vara ren, säker, smart och billig. Men det är en är fiktion. Verkligheten är att kärnkraften varken är ren, säker eller smart; snarare en mycket komplex teknik med potential att orsaka betydande skada. Kärnkraften är inte billig, utan extremt dyr. Kanske viktigast av allt är att kärnkraften helt enkelt inte är en del av en genomförbar strategi för att motverka klimatförändringar. För att ge ett relevant bidrag till global kraftgenerering skulle upp till tiotusen nya reaktorer krävas, beroende på reaktordesign.”
(…)
Kärnkraften som strategi mot klimatförändringar är, enligt de fyra cheferna:
• För dyr i absoluta tal för att ge ett relevant bidrag till global kraftproduktion.
• Dyrare än förnybar energi när det gäller energiproduktion och CO2-reducering, även om man tar hänsyn till kostnaderna för systemdelar som energilagring i samband med utbyggnaden av förnybara energikällor.
• För kostsam och riskabel för finansmarknadens investerare och därmed beroende av mycket stora offentliga subventioner och lånegarantier.
• Ohållbar på grund av det olösta problemet med mycket långlivat radioaktivt avfall.
• Ekonomiskt ohållbar eftersom ingen ekonomisk institution är beredd att försäkra sig mot den fulla potentiella kostnaden, miljömässiga och mänskliga effekter av oavsiktlig strålning – då majoriteten av dessa mycket betydande kostnader i så fall kommer att bäras av allmänheten.
• Militärt farlig eftersom nyligen marknadsförda reaktorkonstruktioner ökar risken för kärnvapenspridning. • Som koncept inkluderar kärnkraften risker orsakade av kedjereaktioner baserade på mänskliga misstag, tekniska fel och yttre påverkan; som t.ex. havsnivåhöjning, stormar och översvämningar, som allt leder till internationella ekonomiska konsekvenser.
• Tekniska och säkerhetsmässiga osäkerheter kopplade till nya, ännu oprövade ”avancerade” och små reaktorsystem i modulär form (s.k. SMR).
• Tekniken är generellt sett för ohanterlig och komplicerad för att skapa en effektiv industriell bas för reaktorkonstruktion och driftprocesser inom den avsedda byggtiden och det tidsmässiga utrymme som behövs för att mildra klimatförändringarna.
• Det är således mycket osannolikt att kärnkraften kan ge ett relevant bidrag till den nödvändiga begränsningen av klimatförändringar som behövs fram till 2030-talet på grund av kärnkraftens långa utvecklings- och byggtider och de oerhörda kostnader den mycket stora volymen reaktorer skulle ge upphov till för att göra någon skillnad. == slut ==

Kommentar
Ska jag peka på några aspekter författarna missat är det kompetensfrågor, utbildning och en väl fungerande samhällsstruktur som krävs för en framgångsrik satsning på kärnkraft. Majoriteten av världens 190 länder är inte rustade för en avancerad och potentiellt farlig teknik, som – om den hamnar i fel händer – kan ställa till stora problem. T.o.m. i välfärdslandet Sverige missade anställda på Ringhals 3 att det fanns en dammsugare kvar i en reaktorbyggnad; en kvarglömd dammsugare som i maj 2011 ledde till obudgeterade extra kostnader på 1 miljard kronor. Det går aldrig att helt räkna bort mänskliga misstag. Inte ens i Sverige. Hur andra länder med svagare samhällsstrukturer, lägre utbildningsnivå eller mer korrupta tjänstemän skulle klara en storskalig satsning på kärnkraft är minst sagt osäkert. När svenska politiker hävdar att kärnkraft är lösningen på klimatfrågan handlar det om rejäla dimridåer för att dölja att man inte har andra lösningar att erbjuda. Och att man inte förstår vilken roll Sverige kan spela som föregångsland för fattigare länder om vi satsar mer på småskaliga och tekniskt ofarliga system som är mobila och/eller lämpade för ödrift. Inte potentiella vapen i händerna på talibaner eller andra grupper med ambition att kontrollera snarare än att vara folkvalda ledare.

Länktips till Power-artikeln: https://www.powermag.com/blog/former-nuclear-leaders-say-no-to-new-reactors/

Bygg garaget i Östhammar

Posted on by
Reply

Den socialdemokratiska regeringen tog chansen att godkänna slutförvaret för kärnavfallet, när man nu fick hand om miljödepartementet efter att vårbudgeten baserad på M/KD/SD-förslag fått Riksdagens godkännande. Det finns sedan 70-talet en stark polarisering i synen på kärnkraften. Några är för och ofta med känslomässigt förankrade argument. Andra är emot med minst lika starka känslor inblandade. Tar man ett steg tillbaka och ser på lagringsfrågan ur ett långsiktigt perspektiv framträder kanske en mer nyanserad bild.

Stora mängder som inte försvinner
Avfallet från de svenska kärnkraftverken uppgår till cirka 200 ton per år. Totalt rör det som om mer än 10000 ton som ska hanteras och så småningom lagras på ett säkert sätt. Det kräver stora lagringsutrymmen eftersom avfallet ska kapslas in i flera lager, bl.a. koppar, är det tänkt. Hur vi än vänder oss kommer vi att behöva stoppa undan eländet någon gång någonstans. Att börja bygga ett långtidslager är därför inte fel. Stängning och tillförslutning av det tänkta Östhammar-lagret kommer att ske tidigast om 50 – 70 år.

Det kommer att behövas ett lager
Under dessa kanske 70 år kommer nya tekniska lösningar att se dagens ljus. Teknikoptimisterna kommer kanske att hitta säkra sätt att återanvända avfallet som bränsle. Forskningen på hur man säkrast kapslar in avfallet kommer kanske att ge resultera i helt andra lösningar än koppar. Hur vi än vänder oss kommer vi att behöva lagra våra sopor så att de inte skadar våra barn och barnbarn i 4000 generationer framåt. (Vi som knappt vet vad vår släkt hette eller gjorde tre generationer bakåt i tiden). Att börja bygga avfallslagret borde egentligen ses som ganska logiskt. Även kärnkraftsmotst¨åndarna borde inse att det är oklokt att ha soporna liggande. De måste stoppas undan.

Atomsoporna illustrerar vår tids kortsiktighet
Kärnkraftsanhängarna var beredda att driva frågan om bygget i Östhammar till en misstroendefråga i Riksdagen. Som om det spelar roll för anhängarna vad om- eller eftervärlden tycker om hur vi hanterar vår tids energibehov. Något mer egoistiskt än att lämna efter sig berg av farligt, strålande kärnavfall är svårt att tänka sig. Det moraliska feltänket blundar man för på den sidan. På den andra sidan stretar man emot och låtsas att avfallet inte finns. När avfallet nu finns måste vi hantera det på ett klokt sätt. Att börja bygga ett lager är rimligt. Att låtsas att lagret har med ett slags ansvarstagande för framtiden att göra är bara dumheter. Det är farliga sopor som illustration till vår tids korkade kortsiktighet.

Ska skattebetalarna stå för bolagens vinster?
Starka ekonomiska intressen ser möjligheter att tjäna pengar på en teknik man har investerat i. Tyvärr för kk-kramarna har sol och vind visat sig betydligt billigare att bygga och driva än komplicerad nukleär energiproduktion. Och kärnkraft behövs inte. I vissa lägen använder t.ex. Danmark enbart sol och vind för sin energianvändning. Hoppet för de nukleära entusiasterna står naturligtvis till att priset på energi ska hållas så högt att det lönar sig att bygga och driva kärnkraft. Och då passar det danska exemplet väldigt dåligt in i historien om ”sårbarheten” ifall vi inte skulle ha kärnkraft. Allra helst vill anhängarna naturligtvis haka på trenden med dränering av den gemensamma skattkistan enligt modell från koncerndrivna skolor och on-line-sjukvård. Att skattebetalarna ska stå för energibolagens vinster. Det säger man inte, men det är naturligtvis en av de lösningar man sneglar och hoppas på. På samma sätt som man talar tyst om den mänskliga faktorn, som aldrig kan uteslutas, bäst illustrerad av dammsugaren som glömdes bort i maj 2011 i Ringhals 3 och kostade 1 miljard….

Så låt Östhammar bygga sitt garage. Det kan säkert komma till användning om 50 år. Om inte havsytehöjningarna till följd av klimatförändringen fyller hålet med vatten innan dess. Den som lever får se.