Det kan tyckas som en bra idé att starta ett nytt politiskt parti när en viktig fråga behöver en uppmärksamhet den kanske inte får i debatten. Klimatalliansens talesperson, tillika tidigare ledaren för Vänsterpartiet och grundaren av Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman, motiverar starten av Klimatalliansen som politiskt parti just med detta. Hennes nya partibildning är tänkt att göra klimatfrågan till en så viktig fråga att det offentliga samtalet inför valet ska handla om klimatet. Jag tror att det är fel tänkt.

Samarbete eller konfrontation?
I ett uttalande till DN säger Schyman: ” Vi tror att vi kan vara effektiva som en blåslampa i baken på politiken om vi också deltar i valrörelsen”. Där kan man också läsa: ” Klimatalliansen startades i höstas av en grupp blocköverskridande debattörer som kommit samman för att satsa på klimatet i politiken. Att söka allianser bortom den konventionella höger- och vänsterskalan är ett av partiets angreppssätt.” Redan här uppstår ett stort frågetecken. Konkurrerar verksamheten med de övriga partierna eller är det en samarbetsplattform över partigränserna man strävar efter? Erfarna politiker som Schyman inser att det gäller att få medialt genomslag för sina budskap. Och ur det perspektivet är kanske en partibildning lockande. Men ser man till medias logik och hur en valrörelse är upplagd är partibildning ologisk och kanske t.o.m. kontraproduktiv till det man vill åstadkomma. Och då menar jag inte primärt att initiativet kan splittra rösterna på fler partier.

Klimatfrågan står över politiken
Att klimatfrågan är synnerligen angelägen och att det brådskar att hitta framkomliga vägar råder det ingen tvekan om. Det logiska vore enligt min mening att avpolitisera klimatfrågan om den ska få en dignitet bortom det dagliga politiska ställningskriget. Vi måste inse att klimatet förändras i en takt som är totalt oacceptabel och där omställningen och anpassningen av samhället kräver ett så brett samförstånd som möjligt, inte ytterligare konfrontation. Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar formulerar sig så här på Klimatalliansens hemsida: ”Vi behöver leva i fred med skapelsen, allt som finns tillsammans med människan på denna planet. Det betyder att vi behöver en omvändelse och ett nytänkande på djupet avseende vår plats i tillvaron. Inte som tillvarons herrar utan som medlevande i en livets väv som omfattar allt.”

Bortom skattesatser och miljardrullning i budgeten
Det han formulerar är inte en valplattform för ytterligare politisk dragkamp mellan olika samhällsutopier, utan snarare en grundläggande idé om hur människan, vår nuvarande civilisation, behöver tänka om och göra rätt på en fundamental nivå, inte agera på en nivå som handlar om skattesatser och plus och minus i hur många miljarder i investeringar till smarta lösningar som är optimalt. Om dagspolitiken handlar om vilken smak såsen ska ha när vi lagar middagsmat, är KG Hammars och allas vår fråga snarare hur köket ska se ut och vem som ska arbeta i köket.

En möjlighet att driva en initierad och ifrågasättande agenda
Alliansen som de borgerliga partierna bildade ledde till en ny regering 2006. Fyra partier gick samman och strävade efter ett gemensamt mål. Den schymanska alliansen blandar ihop begreppen när man å ena sidan vill se klimatfrågan som den övergripande fråga den är, samtidigt som man å andra sidan vill delta i kapplöpningen om väljarnas röster på den traditionella politiska arenan. Att vara en initierad och identifierbar påtryckargrupp hade varit mer intressant ur ett övergripande perspektiv.

Alla partiers interna debatt behöver utvecklas
Då hade man kunnat driva en ifrågasättande agenda gentemot alla partier och kunnat motivera sin position utifrån ett allmänt samhällsperspektiv. Det hade varit väldigt intressant med partipolitiska interna diskussioner inom varje parti hur den som bryr sig om klimatfrågan ska rösta. För att på allvar förskjuta diskussionen bland partiaktiva, sympatisörer och väljare i varje parti i rätt riktning. Nu blir klimatfrågan, när Klimatalliansen ställer upp som motståndare istället för medspelare, en extern fråga som inte kommer att leda till någon ny slags interndebatt inom varje parti.

Vad säger du till till dina barn?
Synd, tycker jag. Det hade varit väldigt intressant att se alla Riksdagens partier formulera sig inför de existentiella och ansvarsmässiga frågor som hade kunnat väckas av en Klimatallians överordnad dagspolitiken. ”Vad säger du till dina barn och barnbarn när du lät bli att korrigera för de effekter du visste att utsläppen orsakar?” Eller ” Vilka krav är rimliga att ställa på våra politiker under kommande mandatperiod?”

Länktips: Klimatalliansens hemsida och några av personerna bakom: https://klimatalliansen.nu/#vilkaviar