Två analysexempel från sociala medier

Om man bara ger sig lite tid så går det att hitta guldkorn även på (a)sociala medier. Mycket är reklam (sponsade inlägg), propaganda eller väldigt snedvridna åsikter, en del är det som brukar kallas fejk, dvs fel med ett syfte att vara just fel och så finns det enstaka bra inlägg också. Jag tar upp två exempel på bra inlägg den här gången, varav det ena finns med länk (se länktips nedan). Det andra läste jag, men sparade tyvärr inte originallänken. Kanske går den att hitta för den som är idog.

Tragedin i Minneapolis
I Minnesota sköts Renée Good, 37 år, ihjäl i sin bil av en hemlig ICE-agent. Situationen filmades av flera vittnen och filmerna har visats ett flertal gånger. Agenterna provocerar uppenbarligen fram en dramatisk ökning av spänningarna i det amerikanska samhället, vilket troligen är ett av syftena bakom miljardsatsningen på tusentals hemliga agenter i huvudsakligen demokratiskt styrda delstater. Nyligen har även gärningsmannens egna film släppts, där det går att se situationen ur ICE-agentens perspektiv. Man kan fundera över varför han filmar över huvud taget. Renée är relativt lugn och behärskad, hon utgör inget hot mot agenten, hon försöker ta sig därifrån, men blir istället skjuten.

Läs gärna analysen i länken nedan
Den analys som jag läst och som har en länk nedan pekar på att hela historien illustrerar det moraliska förfall som denna del av poliskåren drabbats av. Istället för att värna och skydda ser ICE-agenterna sin roll som att hota och straffa personer med andra kännetecken och åsikter än de själva. Detta är ingen tillfällighet. Samtliga ligister som dömdes för stormningen av Kapitoleum 6 januari 2021 benådades ju av Trump och har av honom kallats patrioter. Med presidentmakten i ryggen kan naturligtvis rasister och andra inom ICE känna att de har rätt att agera på det sätt de gör, inklusive att skjuta medborgare som inte underkastar sig polismakten.

Publiceringen kanske ska skrämma andra
En av kommentarerna i det kommentarsflöde som det går att ta del av efter originaltexten lyfter dessutom tanken att syftet med den nu publicerade videon, med ICE-agentens egen film, är till för att skrämma folk till underkastelse. ”Se hur det kan gå om ni inte gör som vi säger”. Det är en signal om att det inom ICE och den MAGA-rörelse som hejar på Trump finns en mycket stor tolerans och acceptans av agenternas våld. Men så har också Trump under ett decennium tjatat om att nyhetsbyråerna och pressen är fienden och att folk som röstar på demokrater är det också. Trumps stegvisa upptrappning av retorik och handling syftar tydligtvis till att förstärka konflikter och att legitimera våld, så att hans federala styrkor kan få gripa in, stoppa valen i november och låta militären och ICE-agenterna kontrollera samhället. Helt enligt den auktoritära regelboken.

Dollarns roll
Mitt andra exempel som jag också läste på Facebook handlar om en analys av attacken på Venezuela, som jag tycker var viktig. Författaren drog paralleller till Saddam Hussein och till Gaddaffi som under Bush den yngre och under Obama tvingades bort från Irak respektive Libyen på liknande sätt som Maduro i Venezuela. Och den viktigaste och helt avgörande faktorn menade författaren var att såväl Saddam Hussein, Gaddaffi som Maduro utmanade USAs ställning som handelsvaluta för oljan. Genom att sälja i annan valuta än dollar utmanades den rådande ordningen. När dollarn ständigt efterfrågas skapar det en konstgjord övervärdering, som USA hela tiden kan använda. Om det skulle bli oljehandel i yuan, som är Kinas valuta, tappar USA en viktig komponent i sina räkenskaper.

Kraven på dollarförsäljning föregick alla angrepp
Och det som föregick anfallen både i Irak och i Libyen var just krav från USA att länderna skulle sälja sin olja i dollar, vilket de vägrade. Om omvänt, Saudiarabien har sedan länge ett militärt avtal med USA att så länge de säljer sin olja i dollar kommer USA att backa upp dem i deras regionala konflikt med Teheran och andra illasinnade grannar.

Follow the money
Slutsatsen av artikeln blir att Maduros bortförande inte primärt handlar om att äga oljetillgångarna, inte om att införa en legitim eller demokratisk regim i Venezuela, och heller inte om att i detalj styra landet. Utan den avgörande faktorn är att regimen lovar att sälja sin olja i US dollar. Slutsatsen är väldigt intressant. Att det inte är råvaran i sig som är det USA vill åt, även om det kanske blir så också genom att Chevron eller någon annan går in och moderniserar oljeindustrin, utan det viktiga är att upprätthålla ett konstgjort värde på dollarn. Och känner vi Trump rätt så kommer han i sina krav även att inkludera att hans kryptovaluta gynnas av den handel som uppstår, så att han själv och hans vänner kan sko sig på handeln.

Länktips: En bra analys av tragedin i Minneapolis: https://www.facebook.com/photo.php?fbid=1334787705341804&set=a.566444822176100&type=3

Gäller folkrätten och demokratin?

Det händer så mycket borta i USA just nu, så det är svårt att hinna fånga upp allt och vara relevant i en kommentar kring dagsläget. I princip står det och väger vilken riktning USA ska ta in i framtiden. Om Trump får som han vill, och de oligarker och högermänniskor som han har stöd av, kommer USA att lämna walk-over i kampen för mänskliga rättigheter, för FN-stadgan och för det som har gällt sedan andra världskriget. Vi får hålla tummarna att de som vill något annat lyckas samla sig till ett motstånd. Innan det är för sent.

Proud Boys är väl nu ICE-poliser?
Det är nu 5 år sedan Kapitoleum stormades av Trump-trogna huliganer. Alla de nästan 1600 dömda personerna har som bekant kallats patrioter av presidenten och har utan åtskillnad benådats från sina domar. Flera av dem, kan man misstänka, har fått uppdrag och anställning i det som kallas ICE, den Gestapo-liknande organisation med maskerade hemliga ”poliser” som söker upp och fängslar personer som ser misstänkt icke-amerikanska ut. Hela det upplägget förtjänar mer och kraftfullt fördömande av EU:s ledare, inte minst av Tysklands Merz, eftersom metoden så starkt påminner om hur nazisterna agerade på hemmaplan innan det blev dags att angripa andra länder. Även i Sverige är kritiken mot ICE svag och otydlig.

Det blir väldigt konkret i filmen
Det finns nu (och än så länge är de inte borttagna av USA:s myndigheter eller av META) filmer som visar vad som hände under attacken mot den process som skulle bekräfta att Joe Biden vann presidentvalet 2020. Den länk till ett 30-minuters inslag som jag anger nedan (se länktips) visar hur två av poliserna arbetade den 6 januari 2021. De agerade så gott de kunde i en mycket farlig situation. I efterspelet har en av poliserna fått ta emot dödshot (”förrädare!”) och även dennes mamma har dödshotats. Den andre polisen har hälsoproblem och blir kanske aldrig riktigt återställd. Se gärna dessa vittnesmål medan de fortfarande finns att se. Poliserna har ju kameror fästade på sina uniformer så allt spelas in. Stormningen blir väldigt tydlig i filmen.

Delar av högern hade inga problem med stormningen
Kom också ihåg att svenska högerdebattörer, som Ivar Arpi, beskrev stormningen som ”arga killar i mjukisbyxor” och tonade ner händelsen. Andra lyfte gärna upp bilder på ”shamanen”, allt för att bagatellisera stormningen och det reella hotet mot demokratin. Jacob Chansley dömdes till 20 års fängelse för sitt agerande, men benådades och tackades av Trump när denne återkommit 2025 som president.

Jacob Chansley dömdes till 20 år (bild fr Wikipedia)

Alla i regering och riksdag måste ge besked om synen på demokrati och folkrätt
Gränsen mellan försvaret av demokratin som sådan och att förorda ett totalitärt styre är minst sagt luddig på högersidan. Det finns moderata riksdagsledamöter som gärna sprider desinformation om klimathotet och som även hävdade av Kapitleum-attacken i själva verket var organiserad av antifascister. Lars Beckman och Jan Ericsson är två moderater som nämns i det sammanhanget (se länktips, nedan). Och att ministern Johan Forsell har svårt att sätta gränser mot totalitära grupper vet vi ju sedan tidigare. För att försvara demokratin, folkrätten och en rimlig världsordning kan vi inte acceptera att det ledande regeringspartiet slirar på ordvalen utan vi borde i stället kräva att de rensar ut antidemokrater ur de egna leden. Alla borde få bekänna färg innan de sätter sig i beslutande position. Gäller folkrätten? Gäller demokratin? Eller vilka undantag ser de?

Länktips: 30 minuters You-tube-inslag om Kapitoleum-attacken 6 januari 2021: https://www.youtube.com/watch?v=CvL4sXhGrYs

Länktips: Vilka högerpolitiker och opinionsbildare tyckte att 6 januari inte var något att bry sig om, en artikel från Folkbladet: https://www.folkbladet.nu/2021-01-07/livsfarligt-att-dalta-med-antidemokrater

Säkerhet, strategi och global ekonomi

Det som rapporteras från utvecklingen i USA kretsar ganska mycket om hur Epstein-skandalen utvecklas, hur Trumps tullsatser mot omvärlden slår, hur diverse ICE-trupper agerar mot den inhemska befolkningen och hur media rapporterar respektive inte rapporterar kring händelseutvecklingen. Mycket handlar om yta och om hur Trump hela tiden strävar efter bekräftelse. Är det inte krigsfartyg han döper i sitt namn är det kulturinstitutioner som ska bära hans namn eller rivningen av delar av Vita Huset som det handlar om. Två andra saker måste lyftas upp lite mer.

En ny strategisk analys
Den ena är den nationella säkerhetsstrategiska analys (NSS) som Trump-administrationen publicerat. Den andra är vad som händer på global ekonomisk nivå. Båda dessa frågor behöver diskuteras mycket mer ingående och framför allt leda till att Sverige och EU vidtar rätt åtgärder i rätt tid. Mycket talar för att vi är på väg in i en ny (oönskad) världsordning, där grundläggande komponenter i det som präglat efterkrigstiden inte längre gäller. Och vi måste få en annan slags bevakning av nyheter och skeenden, där ekonomi, säkerhetsfrågor och värderingar vägs samman och stäms av med andra länder, primärt i EU, men även med Island, Norge, Storbritannien och Kanada, kanske även Australien.

Demokratiska länder ska motarbetas
Jag läste en intressant analys av Anne Applebaum (se länktips nedan) när det gäller NSS. Hon lyfter fram hur USA:s nya strategi på i princip alla områden bryter mot tidigare strategiska analyser. Fienden är numera inte Ryssland, Kina eller Nord-Korea utan tyngdpunkten i det arbete som ska skydda USA ligger i att motarbeta de idéer som präglar liberal europeisk politik. Så här skriver Applebaum: ” The enemy is not a country, but a set of ideas. It is not Chinese communism, Russian autocracy, or Islamic extremism but rather European liberal democracy. This is what this radical faction really fears: people who talk about transparency, accountability, civil rights, and the rule of law. ”  Låt detta sjunka in. USA ser inte längre ryssar, kineser eller ens terrorgrupper med basen i Mellanöstern som nationella hot. Utan det är de länder som står upp för mänskliga rättigheter, demokrati och en fri press som utgör faran för USA.

Kartan ritas om i realtid
Jag kan bara rekommendera att ni läser Anne Applebaums text i sin helhet. När nu alla amerikanska resurser på informationsområdet styrs om från att täcka rysk, kinesisk och annan aktivitet till att medvetet underminera de länder som traditionellt håller demokratin högt innebär det drastiska förändringar i hur militär och civil underrättelseverksamhet ska bedrivas i vårt land och i de länder vi traditionellt samarbetar med. Extra komplicerat blir det naturligtvis för NATO och inte minst för danskarna, som ju har att hantera USA:s konkreta anspråk på Grönland. Även britterna behöver ta sig en rejäl men snabb funderare. Vilka underrättelsekanaler ska även framgent fungera och varför? Nu ritas kartan om i realtid. Vän blir fiende. Och vad betyder detta på detaljnivå? Vem ska veta vad och varför?

Har dollarn spelat ut sin roll som självklar energivaluta?
Ett nästan lika tydligt hot finns i den globala ekonomiska världsordning som nu enligt vissa källor står inför ett systemskifte. Fossil gas och olja har sedan decennier handlats i US dollar. Det har gett USA en särställning på global nivå. Kopplingen mellan säkra investeringar i statspapper, lån, balansräkning och krediter å ena sidan och världens dominerande handel med energibärare å den andra sidan har USA kunnat använda på ett unikt sätt där valutans särställning gett dollarn en roll som ingen annan valuta har varit närheten av. Nu finns indikationer om att saudier, tillsammans med kineser och möjligen ryssar, förbereder ett systemskifte i hur olja ska beräknas och betalas. Och vad händer i det läget med dollarns värde?

Oligarker och kryptovalutor komplicerar bilden
Två saker som ytterligare komplicerar hela bilden är för det första hur maktens män också i stor utsträckning berikar sig på olika sätt, via synlig eller dold korruption. Det är flera miljarder dollar som sedan Trumps tillträde har ”tillfallit” Elon Musk, Trump själv och andra. Viktor Orban i Ungern sägs berika sig på den olja som Ungern köper av Ryssland. Osv. Hur dessa incitament påverkar valutaflöden är naturligtvis oklart. För det andra behöver vi nämna spekulationerna i kryptovalutor och vilken roll dessa kan spela för den globala valutahandeln. Vem som vinner och vem som förlorar på dessa gigantiska pyramidspelsliknande flöden, bortom all kontroll, kanske vi aldrig får veta. Men det finns all anledning att tro att olika länders valutor blir brickor i ett spel, som domineras av aktörer som ingen har insyn i eller kontroll över.

Länktips: Den långa versionen av Anne Applebaums analys finns att läsa här

Den önskade ojämlikheten

Ingenting överraskar längre. Det är pengar allt handlar om. Pengar och makt. Det är sorgligt hur de stora pengagivarna köper sig inflytande och fördelar. Det är inte bara Elon Musk som fick möjlighet att påverka hur samhällets kontrollapparat och skattevillkor ser ut. I det inslag som jag länkar till nedan klargörs hur flera av de stora aktörerna köpt sig inflytande hos presidenten. Och detta är naturligtvis enklare i USA än hos oss, men pågår naturligtvis i olika former för att bilda opinion via Timbro eller för att sprida vilseledande information om sådant som delar av näringslivet inte vill ska hända.

VD:ar köper sig inflytande
I USA tycks det vara en helt okontrollerad möjlighet för företag och VD:ar att donera till invigningsceremonin, där Trump skulle påbörja sin andra presidentperiod. Genom att donera miljoner dollar till en fest, med många miljoners ”överskott”, som säkerligen försvunnit in i någons fickor, kunde VD:arna köpa sig fördelar från presidenten. Allt beskrivs i filmen nedan.

Obalansen är extrem
Om man sedan dessutom kopplar detta till hur de superrika påverkar vår klimatbelastning så otroligt mycket mer än ”vanligt folk” blir hela bilden ännu märkligare. Några få individer tror att de kan bete sig hur som helst för att berika sig och strunta i hur världen, klimatet och ekonomin, skadas.

Diagram från Oxfam

Obalansen är önskad
Frågan är hur länge ”vanligt folk” ska acceptera denna extrema obalans. De som sitter på makten och har maktens verktyg ser det i värsta fall som en möjlighet att införa undantagstillstånd och ha militär på gatorna i bästa polisstats-anda. ICE-trupperna på USAs gator är utplacerade just för att snabbt kunna stävja ett verkligt eller påhittat upplopp, exempelvis vid nästa val.

Här möts intressena
Och här hemma finns det naturligtvis liknande tankar hos de antidemokrater som hoppas att snart få mer att bestämma över. De har ju sett vilket inflytande Tidö-avtalet gav dem. Nästa steg blir att ta ytterligare kontroll över maktapparaten. Och då passar det ju in väldigt bra att ojämlikheterna förstärks och blir synliga. Det är här som de superrika och de antidemokratiska krafterna möts. De rika vill berika sig och de som vill sätta demokratin åt sidan ser möjligheten att använda en ojämlik och orättvis samhällsutveckling som en hävstång för sina syften.

Länktips: Ett inlägg som kartlagt hur Big Tech numera mutar sig till makt: https://www.facebook.com/reel/811129931706054

Två bidrag till förståelsen av vad som händer

Det här inlägget blir längre än jag brukar skriva dem. Men det går inte att sammanfatta innehållet om bredden och djupet av det som ska förmedlas ska framstå tillräckligt klart. Nu har jag i alla fall varnat.

Paul Krugmans analys
Paul Krugman fick Nobelpriset i ekonomi 2008 och har under många år varit synlig i den amerikanska debatten. När han fick priset var det flera som ansåg att det också var för att han anstränger sig att förklara komplicerade frågor för en bredare allmänhet, en folkbildare. Jag har inte läst hans alster, men bland de senare texterna Krugman har skrivit har förtjänstfullt sammanfattats av Lars Weinehall (se länktips nedan). Och med Lars tillåtelse återger jag delar av Lars sammanfattning av texten helt enkelt för att den är tydlig och bra.

Elissa Slotkins analys
Det finns andra viktiga röster i USA som behöver lyssnas till. Ett 16 minuter långt tal finns inspelat (se länktips nedan). Med en professionell och tydlig analys av vad som pågår i USA ur ett maktförskjutningsperspektiv ger Elissa Slotkin en lägesbild som borde få varje demokratiskt sinnad person att förfäras. Och sannolikt följer andra utvecklingen med beundran. ”Kan han, så kan vi…”, typ.

Lars Weinehall sammanfattar Krugmans artikel
Krugman beskriver i ett antal punkter det han ser att Trump-administrationen nu försöker iscensätta. En intressant slutsats är att republikanerna inte enbart har genomfört en drastisk nedskärningspolitik, utan också har förlorat kontrollen över skeendet. Det som skulle komma gradvis har slagit till mycket snabbare än republikanerna tycks ha förutsett.

(1) Välfärdskollaps
Det som drabbar väldigt många amerikaner är att SNAP-systemet är stoppat, som en konsekvens av statens nedstängning, det amerikanerna kallar shutdown, SNAP-systemet kallades tidigare food-stamps. mat-kuponger, och används av hela 42 miljoner amerikaner. Dessa människor drabbas nu av hunger och förvärrad fattigdom. Samtidigt förvärras en parallell kris i sjukförsäkringssystemet. Miljontals amerikaner kommer att upptäcka att deras sjukförsäkring inom kort plötsligt bokstavligen blir dubbelt så dyr, i många fall oöverkomlig. Det beror på att de förstärkta subventioner som infördes under Biden-administrationen för att göra Affordable Care Act (Obamacare) mer tillgänglig, nu löper ut vid årsskiftet 2025/2026. När detta inträffar menar Krugman att systemet kommer att gå mot en ”försäkringsspiral nedåt”: friska människor hoppar av, riskpoolen försämras, och premierna höjs ytterligare.

(2) Tidsplanen såg egentligen annorlunda ut
Krugman menar att nedskärningarna i sociala trygghetssystem var centrala mål i det politiska programmet Project 2025, som strategerna bakom Trump satte ihop. Tanken var tydligen att de mest impopulära nedskärningarna skulle ske efter mellanårsvalet 2026, exempelvis införandet av arbetskrav i Medicaid, som riskerar att kasta ut miljoner arbetslösa ur sjukvårdsprogrammet. Nu kom istället SNAP-stängningen och de kraftigt höjda premierna för Obamacare att uppmärksammas tidigare, vilket strategerna tydligen inte räknat med. ”Den inneboende grymheten” i republikanernas socialpolitik blev synliggjord, menar Krugman.

(3) Propaganda och ansvarsförskjutning
Myndigheter beskriver på ett Trump-lojalt sätt problemen som orsakade av den tidigare administrationen, där pengar ska ha östs över illegala invandrare eller för att bekosta påstådda könsbytesoperationer. För Krugman är detta ett tecken på hur långt politiseringen av statliga myndigheter gått: propaganda har ersatt saklig information på officiella regeringssidor – något som tidigare vore otänkbart.

(4) Okunskap, ideologisk blindhet och förakt för välfärd
Här blir det riktigt intressant. Krugman menar att den akuta krisen inte är resultatet av någon genomtänkt strategi, utan av ren inkompetens. De republikanska ledarna, hävdar han, förstår inte hur sjukvårdssystemet fungerar – och har aldrig gjort det. Trots att de i över ett decennium lovat ett ”bättre alternativ till Obamacare” har de aldrig lyckats formulera något, eftersom de inte begriper varför systemets konstruktion – reglerad marknad och inkomstbaserade subventioner – är nödvändig för att systemet ska fungera. Krugman menar att detta gäller republikanska politiker som bygger hela sin identitet på motståndet mot staten, och därför inte kan erkänna att statliga program faktiskt fungerar. Han pekar också på den djupa ovilja som finns hos republikaner att använda de system som faktiskt finns för att hjälpa människor i en svår situation.

(5) En självförvållad politisk katastrof
Krugman pekar på att hela statens nedstängning (shutdown) i oktober 2025 har blivit en direkt följd av sjukvårdskaoset. Demokraterna kunde enligt Krugman välja mellan olika sakfrågor att sätta hårt mot hårt kring. De valde att låta striden handla om hälsofrågan – och opinionsmätningar visar att de har starkt stöd. I en YouGov-undersökning uppger en majoritet av amerikanerna att de anser att republikanerna bär huvudansvaret för krisen. Därmed har republikanerna, enligt Krugman, skjutit sig själva i foten.

(6) Politiska återvändsgränder och konspirationsteorier
Krugman tar även upp de parlamentariska låsningarna i representanthuset. För att anta en ny SNAP-lag eller justera budgeten skulle huset behöva sammankallas, men talmannen Mike Johnson vägrar att göra det. Krugman kopplar detta till möjligheten att fördröja edsavläggelsen för den nyvalda ledamoten Adelita Grijalva. När hon är insvuren skulle en ny omröstning kunna ske för att kräva ett offentliggörande av de så kallade Epstein-filerna. Krugman landar i att det är den enda logiska förklaringen till Johnsons agerande: han håller huset stängt för att skydda politiskt komprometterande information. Samtidigt innebär det att inga lagstiftningslösningar kan antas för att häva kriserna i sjukvården och näringsstödet. (Man undrar hur länge detta dödläge ska bestå, min anm).

(7) Från strategisk cynism till total oreda
Krugman hävdar att den republikanska strategin var uppbyggd på tidsmässig cynism och att effekterna av budgetnedskärningarna skulle dröja till efter valet. Men något gick fel. I stället för en kontrollerad process upplever USA nu massiva sociala och politiska chocker samtidigt: hunger, sjukvårdskaos, nedstängning av statliga institutioner och en växande misstro mot regeringen. Detta menar Krugman är självförvållat och att det hänger samman med bristande kompetens och empati. Istället har händelserna avslöjat en regering som är oförmögen att hantera sina egna beslut. (Han hade också kunnat exemplifiera med de sojabönder som nu inte längre kan exportera sina produkter till Kina och som alltid har röstat på republikaner, men nu tvingas hantera Trumps nyckfulla tullpolitik, också ett självförvållat problem, min anm).

(8) En ny gräns för politisk grymhet
Krugman konstaterar att omfattande grymhet alltid varit en del av Project 2025, men att tidpunkten nu gjort skadan större än vad även dess arkitekter räknade med. Att ta bort stöd till fattiga, sjuka och barn har visat sig vara politiskt explosivt – inte för att väljarna plötsligt älskar staten, utan för att de tydligt ser den konkreta skillnaden mellan trygghet och förtvivlan. Republikanernas strateger har inte bara underskattat människors lidande utan också överskattat sin egen makt, menar Krugman. Verkligheten hann ikapp dem.

(9) Några slutsatser
Lars Weinehall summerar Krugman artikel som att den beskriver ett politiskt system i moraliskt och administrativt förfall. Det projekt som skulle göra staten mindre har i stället gjort den oförmögen att skydda sina medborgare. Republikansk strävan efter ideologisk renlärighet har exponerat deras okunskap och hänsynslöshet. Det Krugman beskriver är en rörelse som hellre låter människor gå hungriga och stå utan sjukvård än erkänner att samhällsinstitutioner behövs – och som nu straffas av den verklighet den själv skapat.

Kopplingar till en svensk kontext
Själv kan jag konstatera att Krugmans analys kan vara användbar i en svensk kontext. Vad skulle hända här om libertarianer skulle få gehör för sina tankar om en radikalt minskad statlig styrning? Den mest kände förespråkaren är kanske Henrik Jönsson, som ju t.om. blivit intervjuad i SVT:s 30 Minuter och som regelbundet skriver i Göteborgs-Posten. En stor del av partiet Medborgerlig Samlings politik har samma inriktning och kritiserar i svepande ordalag att ”staten har svällt”. Den minnesgode kan ju också dra sig till minnes Patrik Engellaus ”Den Nya Välfärden” som var i ropet för några år sedan. Samtliga dessa ser mer marknad som en bra lösning. Och en mindre stat. Även om det skulle leda till utslagning och nöd.

Elissa Slotkin är inte vem som helst
Elissa Slotkins intresse för säkerhetsfrågor väcktes efter det amerikanerna kallar ”nine-eleven”, händelserna den 11 september 2001, då flera flygplan kraschade in i World Trade Centers tvillingtorn och i Pentagon. ( Att en av sidobyggnaderna i World Trade Center senare också föll samman är en märklighet som inte till fullo utretts, vill jag hävda, men det är ett tema för en annan text). I den följande texten försöker jag återge de centrala delarna av senator Elissa Slotkins tal (se länktips nedan för hela föredraget).

Han vill behålla makten
Det är inte längre Pentagon som avgör vilka hot USA ställs inför, det gör presidenten. Samtidigt förfogar presidenten som överbefälhavare över hela den federala maktapparaten och militären. Trump har visat flera gånger att han är beredd att använda dödligt våld mot fiender utomlands, så vad hindrar honom från att använda samma våld mot påstådda fiender inom landet? Slotkin menar att det är detta han förbereder och att syftet är att inte lämna ifrån sig makten.

Ingen vill namnge fienden
Agerandet i Karibien och Trumps utplacering av styrkor i vissa städer visar vad han är kapabel att göra. 14 fartyg har attackerats i Karibien med 55 döda som resultat. Kongressen har fått veta att USA är i väpnad konflikt med ett antal terrorstämplade karteller och att syftet är att komma till rätta med den omfattande drogsmugglingen till USA. Somliga skulle kanske anse det utomrättsliga agerandet acceptabelt. Men Slotkin pekar på ett antal detaljer som komplicerar bilden. Varken presidenten eller Hegseth (tidigare försvarsminister, numera krigsminister, min anm.) vill uppge vilka organisationerna är som USA är i krig med. Både republikaner och demokrater i senaten har efterfrågat de uppgifterna, men fick inget svar. Inte ens när en kopia på det memorandum som finns från justitiedepartementet till Pentagon begärdes har kongressen fått se det. Under alla andra presidenter har uppgifterna lagts fram. När det handlade om Al Qaida, om IS eller andra organisationer har det alltid varit klart vilka USA bekämpar. Icke så nu.

Nu kan alla ses som potentiella fiender
Det allvarliga nu är, menar Slotkin, att administrationen säger sig prioritera att bekämpa den inre fienden, organisationer inom landet. Den beskrivs i allmänna ordalag som främjande anti-amerikanism, anti-kapitalism, anti-kristna eller grupper som är fientligt inställda till personer med traditionella amerikanska värderingar, familj, religion eller moral. Ingen grupp behöver vara våldsam för att hamna på listan. Enligt Trumps PM till justitiedepartementet ska granskningen även gälla chat-grupper, sociala medier och skolor. Att detta svårligen ryms inom författningens första tillägg om yttrandefrihet är tydligt.

Motståndare är fiender som ska angripas
Slotkin menar att Trump just nu testar hur långt han kan gå innan någon stoppar honom. Om ingen fiende behöver anges för angreppen i Karibien är det sannolikt att samma dolda agenda kommer att användas för de inhemska terrororganisationerna. Personer på de hemliga listorna kan få sina hem genomsökta, sina telefoner avlyssnade och bli arresterade enbart för att de ogillar Trumps agenda. (Den minnesgode kan komma ihåg Trumps eviga ”Lock her up!” angående Hilary Clinton… min anm).

ICE
Trump har dessutom startat två nya beväpnade grupperingar, som ska granska Trumps påstådda fiender. Här ingår även personal från säkerhetsorganisationer och CIA. Sammantaget med hur 7000 beväpnade personer nu placerats ut i ett antal städer framträder ett tydligt mönster. USA ska förändras till en modern övervakningsstat. Trump har också varit tydlig med att militären ska träna på att vara aktiva i städerna. Tanken är att militären ska kunna gripa och arrestera vanliga amerikaner på amerikansk mark. De ICE-styrkor som redan är utplacerade riskerar att förr eller senare provocera fram eskalerande konflikter, där en dödlig utgång är fullt möjlig.  Det finns filmbevis och exempel på hur ICE-styrkor har agerat i Chicago på ett uppseendeväckande sätt. Man har skadat och även dödat civila. Många är maskerade, de bär uniformer och kör i fordon som är helt anonyma.

Hur nära en point-of-no-return är USA?
Slotkin menar att Trump följer en handbok för hur auktoritära ledare går till väga för att ta makten. Först gäller det att bli legitimt vald på en fråga som få många röster. I Trumps fall var det levnadsomkostnader. Steg två handlar om att omge sig med lojala medarbetare på alla nivåer. Steg tre gäller att säkerställa makt och inflytande och i steg fyra att använda hela maktapparaten mot motståndare, eller fiender. Förr eller senare kommer en tipping point, menar Slotkin, då det inte går att backa tillbaka. När insikten kommer att hela maktkoncentrationen skulle kunna användas av en motståndare. Då blir slutsatsen att gäller att bli kvar vid makten och att förhindra ett skifte. Det finns två sätt han kan göra detta på. Ett är att införa undantagstillstånd. Då kan val lätt bli inställda eller så kan vakter se till att vissa väljare inte kan rösta, helt enkelt genom att hävda att vissa personer är terrorister. Att annat sätt är att via finansdepartementet blockera motståndare från att göra insamlingar, genom att sprida desinformation, och på olika sätt göra val omöjliga att genomföra på ett rättvist sätt. Det finns mer än ett sätt att förstöra demokratin.

Alla kan göra något
I en tillbakablick talar Slotkin så om april 2020, då hon först hörde Trump tala om valfusk, om att ifall han skulle förlora valet i november 2020 (vilket han gjorde) så skulle det bero på fusk. Den 6 januari 2021 belägrades och stormades Kapitoleum av Trumpanhängare. Själv barrikaderade sig Slotkin i sitt rum. Det var en orealistisk situation. Men det hon nu hoppas på är vanliga amerikaners vilja och ogillande av auktoritära system. Även republikaner ogillar auktoritära system, påpekar hon. Och handling är inte ord. Hon hoppas att kongressen tar mod till sig och förbjuder Trump att använda militär trupp på amerikanska gator. Hon påminner militären om att olagliga ordrar behöver man inte följa. Och lojaliteten de svurit är inte till en person utan till konstitutionen. Även veteraner uppmanas att göra sig hörda. De som tjänstgjort i det militära har folkets öra. Organisera er fredligt, säger hon. Generationer har byggt det här landet. Jag är själv en symbol för detta, som kvinnlig senator, påminner hon. Vårt land behöver oss, avslutar Slotkin.

Vad händer nu?
Summa summarum är det Paul Krugman och Elissa Slotkin beskriver ett USA i en svår konstitutionell kris, som måste hanteras innan den blir ännu värre. Ingen av dem nämner ”No Kings”-demonstrationerna som varit omfattande de två gånger de genomförts och som samlat 7-8 miljoner amerikaner. När nu 42 miljoner fattiga konkret hamnar i ännu större trångmål och MAGA-rörelsens stjärna använder 300 miljoner till att bygga ett själlöst palats, ett ballroom, i Vita Huset kanske folket tröttnar på sin valde wannabe-diktator. Men det skulle inte förvåna om han sätter in militären mot eventuella demonstrationer. Och kanske provocerar fram ett skäl till det.

Länktips: Paul Krugmans originalartikel, som Lars Weinehall sammanfattat och jag plockat texter ur: https://paulkrugman.substack.com/p/too-cruel-too-soon

Länktips: Elissa Slotkin beskriver händelseutvecklingen och vad USA står inför: https://www.facebook.com/reel/1158104312406890

Teater för fred döljer inte korruptionen

Det blir märkligare och märkligare det som avslöjas i efterdyningarna på den vapenvila som Trump nu tar åt sig äran av att ha ordnat i Gaza. MSNBC rapporterar från mötet i Egypten, där allt skulle presenteras i ett teaterliknande skådespel, inramat av överdrivet stora bokstäver ”PEACE 2025”. Titta på Rachel Maddows inslag (länk se nedan) och förstå vad det var Egyptens president troligtvis gjorde för att säkra Trumps seger över Hillary Clinton 2016.

Tack för din hjälp…. !?!?
Tack för all hjälp för att vinna över Hillary Clinton, säger Trump. Det låter minst sagt märkligt att nio år efter valet 2016 berömma sin ”vän” al-Sisi under en ”freds”-konferens för Gaza. Motivet måste ju vara att Trump är al-Sisi evigt tacksam för något som han gjorde för nio år sedan. Korruptionen och det oansvariga sättet att hantera USA:s federala resurser skiner tydligt. Och vad säger Fox News? Är detta helt i sin ordning?

Business och profitjakt under skenet av fredsuppgörelse?
Under samma konferens fångar en mikrofon upp ett samtal mellan Indonesiens president och Trump, där de uppenbarligen talar om en affärsuppgörelse. När Trump tvingar fram ”fred” mellan Armenien och Azerbadjan och andra länder är det sannolikt löftet om goda affärer som gynnar parterna som Trump lockar med. Han använder sannolikt USA:s resurser för att berika sig själv och sina presidentkollegor och gör det under skenet av en fredsuppgörelse. Duktiga journalister borde gräva i detta.

Länktips: Videon bör dyka upp i nedre högra hörnet. https://www.msnbc.com/rachel-maddow-show/maddowblog/trump-corruption-egypt-qatar-argentina-strongman-rcna237585

Det går fort att avskaffa demokratin

Stephen Miller är en av de makthavare som säkerställer att USA:s pågående omstöpning i militaristisk riktning håller den kurs han och andra har stakat ut. Formellt är han vice stabschef hos Donald Trump och har som sådan ett mycket stort inflytande på vad Vita Huset säger, gör och inte gör. Han får ofta epitetet chefsideolog och är väl den jämte J D Vance som tydligast ingår i den inre cirkeln runt Trump. Att utmåla de politiska motståndarna, Demokraterna, som fiender och som Trump t.o.m. sagt att han hatar, är säkert en del av taktiken. Att använda militären och den federala maktapparaten för att åstadkomma konfrontation i demokratiskt styrda städer och delstater är också en del av taktiken.

En genomtänkt och farlig strategi
Att bry sig om vad domstolar säger, vad kongressen beslutar och vad konstitutionen sätter för gränser för en president är inget som Trump och hans innersta krets bekymras av. Nu man också fått upp tempot och bedrivit en okontrollerad jakt på människor från andra länder, vilket har lett till oplockade skördar i lantbruket och att många med mexikanskt utseende känt sig jagade och oönskade. När militären nu sätts in på gatorna i Portland och Chicago är det för att provocera fram oroligheter, så att Trump och hans gelikar får möjlighet att ”rättfärdiga” den militära närvaron. Turligt nog verkar befolkningen i städerna ha genomskådat det hela och möter militären med sång och dans.

Trump tror att han är VD för AB USA
Stephen Miller intervjuades häromdagen i CNN och råkade då försäga sig. Klippet har blivit viralt (se länktips nedan). Miller råkade hävda att presidenten har oinskränkt makt enligt en särskilt paragraf, men Miller insåg snabbt sitt misstag och tystnade mitt i en mening. Den enda befogenhet som är oinskränkt för en president är att benåda dömda personer. Sedan i januari har Trump-administrationen arbetat på att styra via dekret, vilket presidenten kan göra under vissa omständigheter. Men alla lagar stiftas av kongressen, något som Trump kringgått genom att hävda nödläge. Trump vill ju styra landet som om han vore VD för aktiebolaget USA.

De tänker att de redan har gjort det som ännu inte har hänt
Felsägningen från Miller avslöjar hur de tänker runt Trump. De arbetar utifrån principen att presidenten har oinskränkt makt att besluta vissa saker och räknar med att kunna använda den övriga maktapparatens tröghet, domstolarnas och kongressens långsamma processer, till sin fördel. När väl något formellt kontrabesked dyker upp ska det redan vara för sent att agera, är tanken. Det är så här kuppmakare tänker. Och det blev tydligt när Miller själv tystnar mitt i en mening när han inser att det han just skulle säga inte är korrekt enligt gällande lag.

En avslöjande felsägning 
Lite märkligt är det att CNN inte insisterar på att Miller ska utveckla sin tanke, utan låter honom vara tyst. Detta trots att CNN rimligen vet att Miller trampat rejält snett i sin argumentation. CNN ber Miller förklara hur det kommer sig att Vita Huset sätter in federala trupper trots att delstatens guvernör motsätter sig detta. Det Miller säger är att ”under title 10 of the US code the president has plenary authority…” vilket kan översättas med att ” enligt avdelning 10 i den amerikanska lagen har presidenten fullständig befogenhet..” Vilket han alltså inte har.

Fortsättningen följer, tyvärr, om hur den amerikanska demokratin monteras ner. Nedan också ett länktips som visar hur ICE arbetar.

Länktips: CNN intervju med Miller där han slutar tala efter en knapp minut: https://www.reddit.com/r/videos/comments/1o1ra0c/stephen_miller_stops_talking_completely_after/

Länktips: CNN gjorde en ny intervju och lät Miller formulera om sig för att rättfärdiga hur man sätter in militär för att skydda ICE-personal, vilket Miller naturligtvis beskriver på sitt polariserande sätt: https://www.youtube.com/watch?v=wLxq0JGmpjA

Länktips: Hur ICE-agenterna agerar på gatorna beskrivs ganska tydligt på det här MSNBC-inslaget. Det är uppenbart att ICE-trupperna inte vill bli igenkända och inte har ett lagligt manöverutrymme. ICE påminner otäckt mycket om hur SS och SA agerade på 1930-talet i Tyskland. https://www.youtube.com/watch?v=9dx266qOOic

Det gäller att ha koll på Oracle

Utvecklingen på mediaområdet är verkligen oroande, särskilt i USA, där koncentrationen ökar. Det kommer troligen också att påverka oss här i Sverige, men förhoppningsvis inte så drastiskt som det nu tycks bli i USA.

Oracle tänker köpa TikTok och CNN
Olika aktörer köper upp varandra och maktkoncentrationen ökar. Det företag som seglat upp som en av de mäktigaste på senare tid är Oracle. Det som oroar är att politiker och makthavare strävar efter exklusiv kontroll för att påverka inte bara köpmönster och annat beteende utan även värderingar och frågor, där samhället mår bra av att olika åsikter kan ventileras. Mönstret börjar klarna. Storkapitalet samlas runt den stora Ledaren och om vi inte ser upp kommer mycket av den pluralitet som marknaden varit en garant för ersättas med något annat.

De ekonomiska hoten är astronomiska 
I en podcast som jag länkar till här nedanför finns ett resonemang som känns väldigt oroande. När mediaröster samlas under ett ägarparaply finns en stor risk att ägarna sätter press på mediabolagen. Koncentrationen blir på så sätt monopolliknande, särskilt när olika formella tillstånd och/eller hot om stämningsansökningar hela tiden surrar i luften. Trump lämnade in en femton miljarder dollar stämning mot New York Times i Florida för inte så länge sedan. Bara för att han kände sig orättvist behandlad. Beloppen är svindlande och det gör att även de andelar som kan hamna i advokaternas fickor blir till avsevärda belopp.

”Förra gången fick jag 16 miljoner dollar”
En av de mediaprofiler som fått känna av hur de nya vindarna blåser är Stephen Colbert, som länge har haft en kommenterande show på CBS, där han gärna häcklat Trump för de misstag denne gjort. När Trump tröttnade på detta hotade han med att, via en lojal medarbetare, dra in sändningstillståndet för CBS, vilket gjorde att Colberts show kommer att upphöra. Politiker som Trump sätter på så sätt ramarna för kritiken och bestämmer vem som får yttra sig och inte. Strax efteråt fick en annan känd kommentator, Jimmy Kimmel, sluta med sin show. Och att det är Trump som rycker i trådarna är det ingen tvekan om. Så här formulerade sig Trump när Kimmel efter några dagar var tillbaka i rutan: ”Jag tror att vi ska utmana ABC om det här. Låt oss se hur det går. Förra gången jag gav mig på dem gav de mig 16 miljoner dollar”.  Det är uppenbart att yttrandefriheten i USA är villkorad av den ekonomiska och politiska makten på ett sätt som för tankarna till helt andra auktoritära system.

Länktips: En kort podcast som avslutas (från cirka 8 min) med en förklaring hur Oracle numera blir en av mediavärldens mäktigaste: https://www.youtube.com/watch?v=57i5rj7mrqc

Att orientera sig i medielandskapet

Genomslaget för vissa röster i det politiska samtalet är större. Man kan undra vad det beror på. Tydlighet? Förmåga att ”gå igenom rutan”? En förmåga att formulera sig så att folk begriper? Personlighet? Vad är det som gör att vissa röster får ett större genomslag än andra? Vad är det som pågår? ”Varför är det på dette viset?”

Bildmedierna korrumperar
En av de böcker jag haft i bokhyllan i decennier är ”Underhållning till döds” av Neil Postman (utgiven 1985). Postman beskriver hur ”teve-åldern” (ja, man skrev så…) förändrar samhället och vårt sätt att tänka. Angående information och kunskapsförmedling, hävdade Postman redan för fyrtio år sedan, långt för internet, att bildbaserad kommunikation korrumperar vårt sätt att förhålla oss till argumentation, fakta och vetenskap.

Känslor blir tydligare än fakta
Det verkar tyvärr som Postman fick rätt. Det som förändrats är att nu kan alla producera innehåll och sprida det. Avsändare och mottagare har på ett plan demokratiserats, men också tappat en kvalitetsparameter. Vem som helst kan säga vad som helst. (Även jag i denna blogg, naturligtvis). Uppe på denna förskjutning av ansvar för innehållet finns också en väldigt tydlig förskjutning från fakta till känslor. Bildmediet är mycket bra på att förmedla känslor. Genomslaget för en känsla är starkare än för en siffra.

Vi snärjs av sluga plattformsägare
Postmans tes är att allt till slut blir underhållning. För att det är detta som publiken vill ha. Paketerat med gedigna doser av reklam, naturligtvis. Vi som varit med länge minns hur TV:n brukade kallas ”dumburken”, eftersom den gjorde oss fördummade. Och tyvärr stämde detta och har naturligtvis accelererat nu när TV:n inte längre behövs utan varje mobiltelefon är sin egen programskapare och TV-kanalerna ersatts av sluga nätoperatörer och plattformar som kontrolleras av Elon Musk och andra makthavare med långtgående visioner om en total kontroll.

Förenkling och lögn
Så frågan uppstår: ska vi paketera fakta på ett anpassat sätt? Trump har lärt oss hur upprepning och förenkling underlättar för folk att förstå budskap. Han upprepar nästan allt två gånger när han talar. Oavsett om det är lögn eller sanning. Han har ju ett fritt förhållningssätt till sanningen. Hans problem är att han saknar långsiktig strategi och förmåga att ljuga på ett sammanhållet sätt. Först skulle Epsteinfilerna och särskilt listan över hans ”kunder” avslöjas, sedan fanns det ingen Epstein-lista, det fanns heller ingen födelsedagshälsning, och när den dök upp var det inte hans namnteckning osv osv. Lögnerna faller ihop av sin egen inkonsekvens. Ska man ljuga måste man konstruera ett mer sammanhållet koncept. Och självfallet är lögnen fel väg att gå.

”Hjälten” Charlie Kirk
I svallvågorna efter mordet på Charlie Kirk har det också blivit tydligt hur stort inflytande högerns influencers har fått. Det vita majoritetssamhället i USA fick plötsligt någon som formulerade tankar som fick dem att känna revansch. Minoriteterna skulle veta sin plats. Historien om slaveriet och andra ”felaktigheter” skulle döljas. Kirk hävdade att det var omöjligt för honom att resa som passagerare i ett flygplan om piloten var färgad. Han hävdade också att rätten att bära vapen var viktigare än att skydda oskyldiga från att bli offer för det omfattande vapenvåldet. Våldtäktsoffer skulle inte ges abortmöjlighet och liknande. Denne Kirk fick i Göteborgs-Posten en hyllningssida på ledarplats häromdagen såsom varande en sann nationalist och framgångsrik opinionsbildare. Människors olika värde är tydligen en utgångspunkt för konservativa ledarskribenter nuförtiden.

Vi måste ställa frågor
Så i detta nya kommunikations- och opinionsklimat måste vi som vill något annat än att kapitulera inför de auktoritära strömningarna fundera på hur vi bäst agerar. Vad innebär rättvisa? Och för vem vill vi ha rättvisa? Det borde vara journalisternas tydligaste fråga för att komma åt den egoism som hela tiden bubblar under ytan hos högern. Vem gynnas av förslagen? Vem drabbas? Varför? Frågorna måste ställas. Hela tiden. Tills svaren ger sig själva.

Jag länkar inte till Göteborgs-Postens vedervärdiga ledartext om Kirk.

Däremot en länk till en text från 2016 om Neil Postmans bok då vi fortfarande hoppades på Hillary Clinton: https://christerowe.se/2016/06/nr508-om-risk-och-chans-samt-sanning-och-logn/

Det mjuka undantagstillståndet

Det pågår ett militärt övertagande av samhället i USA. Ett ”mjukt undantagstillstånd”, är det en del som säger. Steg för steg flyttar presidenten fram positionerna. Det han vill komma åt är de delstater som traditionellt röstar på demokraterna. Det är folkrika delstater och städer på öst- och västkusten som oftast styrs av demokratiska guvernörer och borgmästare.

ICE fick federalt stöd av beväpnad personal
Det började med att federala styrkor fick i uppgift att säkra upp att migrationsmyndigheten ICE kunde genomföra sina räder i bland annat Kalifornien. En effekt av detta har blivit att många lantbruk nu står utan arbetskraft, eftersom de brukat anlita billiga migranter till skörden. Migranter som nu inte vågar visa sig eftersom de inser att de då riskerar att gripas. Trump tänker ju sällan eller aldrig på konsekvenserna av de beslut han genomdriver, så att alla de jordbrukare som röstade fram honom nu står inför stora problem är inget han tänkte på.

Han skyller på hemlösa, men motivet är ett annat
Det som beskrivs i länken nedan är hur Trump nu låter de federala styrkorna ta över kontrollen av huvudstaden Washington. Han skyller på hög kriminalitet (som har sänkts det senaste året) och på att det finns en mängd hemlösa som ”förfular staden”. Det är inte de hemlösa han vill hjälpa, utan sig själv i det arbete som pågår för att steg för steg ta kontroll över landet. Delstater som röstar fram republikanska guvernörer och borgmästare är han inte så intresserad av.

”Ni behöver inte rösta fler gånger…”
Det han vill åstadkomma är att på ett lämpligt sätt åsidosätta den politiska kontrollen över delstater och städer, där demokraterna styr. Genom att använda de maktmedel han har till förfogande verkar Trump vilja åsidosätta demokratiskt valda politiker. Det är så här det går till enligt den plan har. Han har ju dessutom lovat sina väljare att bara de röstar 2024 behöver de inte rösta fler gånger. ( Se klippet nedan). Han ska ”fixa allt”….

Länktips, 10 minuter med Rachel Maddow på MSNBC: https://www.youtube.com/watch?v=_LPDhSQBKMQ

Länktips om hur arbetare i Kalifornien är rädda för att deporteras: https://www.france24.com/en/live-news/20250302-trump-s-deportation-threats-send-shivers-through-farmworkers

Länktips där Trump säger till sina väljare att de inte behöver rösta fler gånger, bara de röstar 2024: https://tv.aftonbladet.se/video/372428/donald-trumps-tal-om-valet-behoever-inte-roesta-mer