Det är roligt att lyssna på kloka personer som både satt sig in i frågor, komplexiteten runt dessa och som lyckas formulera slutsatser och åsikter som bygger vidare på den kunskap de besitter. Kunnigheten och proffsigheten till form och innehåll kring viktiga ställningstaganden borde vara en självklar hörnsten i det ledarskap vi sållar fram när vi väljer våra representanter i politiska sammanhang. Extra roligt blir det att höra kloka tankar från ett oväntat håll. Som när jag nyligen lyssnade till kommunstyrelsens ordförande i Lomma kommun, Robert Wenglén (M), i den podd som Kornhall och Netz driver och som handlar om skolfrågor. (Länk – se nedan).

Ett sluttande plan när koncerner växer och säljs
Wenglén formulerar på ett tydligt sätt de skäl han ser för att ändra dagens skolsystem, som han menar inte lever upp till likvärdighetsprincipen att alla barn har rätt till utbildning utifrån sina behov. Han menar att det blir ett demokratiskt problem att myndighetsutövning – som betygssättning – sker på ett sätt som saknar politisk kontroll. Aktiebolagslagens vinstkrav står dessutom i direkt motsats till skollagen. ”Vi befinner oss på ett sluttande plan” hävdar Wenglén, eftersom det blir riskkapitalister och anonyma utländska ägarintressen som kommer att kontrollera delar av det svenska skolväsendet. I förlängningen ett hot mot riket, som även SÄPO är intresserade i. Vill vi verkligen att ”kineserna” ska sista ordet när det gäller en betydande del av svensk skola? (Är det inte illa nog att Volvo Cars ägs av ”kineserna”, tänker jag…)

Kombon välfärd och marknad fungerar inte
Välfärdssystemen är olämpliga att placera på en öppen marknad, menar Wenglén. Äldreomsorg, apotek och skolor som i aktiebolagsform ska prioritera vinst till ägarna före nytta för brukarna blir direkt kontraproduktiva, särskilt som det ger vinst till bolagen att undvika ”dyra” brukare och att – som i exemplet skolan – anställa icke-examinerade lärare. Kostnadsjakten i näringslivet kan inte appliceras på välfärdssystemen utan att något försämras – och det blir inte bolagsägarna som minskar sina krav på avkastning.

Ansvarsutkrävande på valdagen
Som kommunstyrelseordförande återkommer Wenglén ofta till den principiella frågan om rådighet och ansvar inför sina väljare. Den som har fått förtroendet att administrera kommunens verksamheter måste ha rådighet över dessa, för att kunna möta väljarna på valdagen. På så sätt låter Wenglén som en god socialdemokrat. Men han återkommer till en rättvisetanke som han menar finns i den konservativa och liberala idétradition han ser som sin, där det är samhällets skyldighet att oavsett förutsättningar ge varje medborgare en likvärdig skola, vård och omsorg.

Skola, vård och omsorg ska inte underställas marknadens logik
På en timmes samtal hinner han utveckla många tankar och jag ska inte återge hela samtalet här, men det intressanta är att Wenglén ser och inser det principiellt förkastliga med ett friskolesystem som tillåter koncernbildning, externa ägare, anonyma vinstintressen och en dränering av skolresurser på det sätt som sker idag. Och att han så tydligt markerar att välfärden inte ska underställas marknadens logik, eftersom skola, vård och omsorg inte handlar om verksamheter som kan drivas på en marknad på marknadens villkor. Dels handlar det ju om att skolan är obligatorisk, men också att vård och omsorg alltid måste bedrivas ur ett behovsperspektiv, inte utifrån hur en aktör ska optimera sina kostnader, sina intäkter och hur vinsten – våra skattepengar – ska delas ut till aktieägare.

Vi såg det inte komma
Det jag möjligen saknade i podden var någon kommentar kring de idéburna skolor som också finns utanför den kommunala sektorn. Mina barn gick i Waldorfskola när det begav sig, eftersom jag och min dåvarande fru ville ge barnen en sammanhållen skolgång baserad på de principer och den pedagogik som Waldorfskolan konsekvent tillämpar. Fram till 1992 tvingades vår skola, och de flesta andra fristående skolor, klara sin ekonomi på mycket låga och oreglerade kommunala bidrag och resten fick vi föräldrar skjuta till från skattade medel ur vår personliga ekonomi. När vi kämpade för rättvisa villkor för våra skolor hade vi inte en tanke på att systemet skulle kunna leda till avarter som de marknadsdrivna koncerner som nu sett dagens ljus. Vi såg det inte komma för 30 år sedan.

Skolan ska inte drivas av cynism utan av en strävan efter kunskap
Jag tror att tiden är mogen för ett rejält omtag i skolfrågan och att frågan är mycket lämplig för några partier att driva i valrörelsen, framför allt om man vill korrigera för de negativa konsekvenser den överdrivna tilltron till marknaden har lett till. Marknaden är cynisk och logisk, men skolan, vården och omsorgen ska inte drivas av cynism utan av av en önskan om bästa möjliga livsförutsättningar för alla – för barnen som ska ta över och för de äldre som vi har att tacka för så mycket.

Länktips: https://threadreaderapp.com/thread/1492439765014220809.html