Så här i valtider talas det mycket om skatter. Sänkt skatt vill många ha och de glömmer kanske då att det är just skatten som finansierar mycket av det vi tar för självklart i form av kommunal service, reningsverk, sophämtning, vägunderhåll, tillsyn av gamla och sköra, förskolebarnens uppväxt så att föräldrarna kan jobba osv. Å andra sidan behöver skatten upplevas vara rättvist fördelad och att intäkterna används på ett klokt sätt.
Förändrad demografi
Med en åldrande befolkning och minskande barnkullar kommer kraven på våra folkvalda kommunpolitiker höjas. Vilken skola ska läggas ner, eller hur ska de äldre tas om hand på ett bra och rimligt sätt? Är hemtjänst bättre och billigare än att bygga boenden där folk kan ta hand om sig lite bättre själva eller tillsammans med nära och kära? Hur ska ideellt arbete i hemmet betraktas? Om den ene blir sjuk och den friskare i en parrelation tar hand om den sjuke? Vad är rimligt? Det finns många gränsdragningsfrågor och många frågor som har med förväntningar att göra. Är man vad vid en viss livskvalitet blir det kanske svårt att acceptera vad som helst. Och hur ska samhället fånga upp behoven hos de som inte klarar av att leta rätt på information själva? Hur ska fler få leva ett rimligt liv de sista åren?
Skapa tydlighet
En dellösning som jag tycker kunde vara intressant att diskutera är att fem eller tio procent av kommunalskatten ska kunna betalas till valfri kommun. Inte för att betala ett lägre belopp. Inte för att gynna den enskilde, utan mer för att skapa en rimlighet i och en pedagogik kring den skatt vi betalar. Idag måste en kommun t ex erbjuda hemtjänst till tillfälligt boende personer, när de under sommaren under kortare tid vistas i sin sommarstuga. Utan att få ett öre för insatsen från den som begär hemtjänst. Det finns ett antal semesterkommuner som drabbas av detta, när personer ”flyttar ut” på landet och kräver service som om de bodde i sin hemkommun.
Det kostar extra att samordna allt
Om man fick välja att låta en del av den egna kommunalskatten gå till sommarkommunen skulle det innebära en viss ekonomisk kompensation och framför allt skulle det göra allmänheten medveten om vem det är som tar kostnaden när ”samhället” förväntas ställa upp. Det blir ju också en extra samordningskostnad för både ”hemmakommunen” och ”sommarkommunen” när flytten sker. Det ska stämmas av med scheman, medicinering och andra detaljer. Som tar tid och resurser från båda kommunerna förutom att själva uppgiften ska lösas.
Det skulle kännas rätt
Eftersom jag och min sambo vistas på Orust sammanlagt under drygt ett hundra dagar av året vore det rimligt att få bidra till Orust kommuns ekonomi. Visserligen betalar vi för sophämtning, för vatten i kranen osv, men det finns mycket annat som kommunen ordnar som vi har glädje av. Det skulle kännas rätt att få vara en del av det som håller samhället igång. Än så länge behöver ingen av oss hemtjänst och skulle det bli så är nog vår stugas rum och bekvämligheter inte riktigt anpassade för den sortens hjälp.
Men det är mycket som en kommun erbjuder som vi har glädje av. Fem eller tio procent av kommunalskatten vore rimligt att få bidra med.