Category Archives: Fred

Hur ska freden vinnas?

Posted on by
Reply

Efter andra världskriget blev det uppenbart att judar behövde en fristad, ett eget land, där de kunde forma ett judiskt liv. När stormakterna ändå höll på att dela upp världen i intressesfärer och rita om kartan efter kriget föll det sig tydligen naturligt att en del av det brittiskt kontrollerade Palestina skulle ge plats åt det som senare blev staten Israel. Att lösningen innebar att ett stort antal palestinier såg sig tvungna att flytta var underordnat. Kolonisatörernas logik styrde.

Inte inkluderande
Det makthavarna inte till fullo tycks ha insett är vilken grund som därmed lades till den konflikt som fortfarande är olöst. När palestinier inte erbjöds att delta i en rättvis process utan istället fick acceptera vad andra länder beslutade blev prioriteringen tydlig. Behoven hos befolkningen i den nya staten Israel överordnades de behov den tidigare befolkningen hade.

Inte lika behandling
En stat som upphöjer en religion till statsreligion får per definition svårt att på allvar upprätthålla religionsfriheten. Det dagliga livet fylls av exempel på hur religionen styr besluten. Det handlar inte enbart om vilken veckodag som ska vara vilodag, det kan också röra hur rättsväsendet påverkas av synen på vad som är rätt och fel, vad som är påbud, praxis eller fritt valda aktiviteter. När avvikande beteende, eventuellt baserat på en annan religionstillhörighet, nedvärderas och diskrimineras uppstår lätt en gradering av ”vi och dom” och så småningom subtila och i värsta fall växande skillnader i hur olika grupper behandlas eller accepteras.

Ryms mänskliga rättigheter i en stat med en statsreligion?
Den fråga som jag inte kan släppa är om en stat med en tydlig statsreligion kan vara demokratisk. Kan de troende se på och värdera de icke-troende på ett jämlikt sätt? Går det överhuvudtaget att kombinera tanken på en stat där religionen är integrerad i styrningen med tanken på mänskliga rättigheter? De amerikanska grundlagsfäderna insåg problemet och var noga med att skilja på stat och religion när USA:s konstitution formades. I Sverige skulle jag vilja påstå att separationen mellan kyrka och stat först skedde informellt innan den bekräftades i lag. Anledningen var att en stor del av svenskarna inte såg sig som kristna. (Och helt separerad är kyrkan och staten ändå inte i Sverige eftersom staten via skatteverket inkasserar kyrkoskatten).

Den starkes rätt skapar inte fred
De som kallas bosättare på Västbanken driver med våld iväg den bofasta befolkningen, tar över deras hem och fastigheter och agerar på ett synnerligen inhumant sätt. Och nu i Gaza har miljoner palestinier fördrivits från sina hem, många tusen civila har dödats och allt har skett som vedergällning för ett annat vidrigt brott som begicks av Hamas, i en spiral som pågått länge. Men om man är stark måste man vara snäll, skrev Astrid Lindgren i Pippi Långstrump. Det är så det är. Den starkes rätt skapar inte fred, det gör enbart en rättvis och inkännande dialog med andra parter. När Tyskland kuvades och förnedrades efter första världskriget väckte det tankar på revansch och återtagande av det som gått förlorat, vilket senare hjälpte Hitler att ta makten.

Gäller mänskliga rättigheter?
Den idé som vägde tungt vid formandet av staten Israel var sionismen. Den skulle inkludera de faktorer som kunde säkra nationell och religiös tillhörighet för en sedan länge förföljd minoritet. Kanske var sionismen nödvändig för att både internt och externt sammanfatta idén bakom grundandet av staten Israel. Bekymret som uppstår är när en skyddande mekanism istället blir en maktverktyg. Göran Rosenberg har formulerat detta som att sionismen har nått vägs ände. Han är nog inte ensam i den åsikten. Om sionismen kan inkludera agerande som strider mot grundläggande demokratiska principer, och inte respekterar mänskliga rättigheter är det inte de mänskliga rättigheterna som är problemet.

Hur ska freden vinnas?
Invändningen är att det råder krig i Israels närområde. Fientliga grupper vill utplåna staten Israel. Hamas och Hizbollah finansieras av Iran och strävar efter att skada staten Israel för att återta makten över Palestina ”from the river to the sea”. Så gäller mänskliga rättigheter inte i ett tillstånd av krig? Är det så man ska förstå situationen? Att sionismen behövs för att mäkta med ett utnötningskrig med de grupper i grannområdena som på värsta sätt vill skada staten Israel? Och demokrati är en lyx som man kan unna sig när kriget är vunnet? Hur ska då kriget mot grannarna vinnas? Genom fördrivning och utplåning? Genom att ödelägga Gaza och genom att ta över Västbanken? Är krigets logik att förinta motståndaren överordnad alla andra principer? Till slut handlar det om att det inte är kriget som ska vinnas, det är freden. Så hur vinner man fred? Eller på ett annat plan: Kan en demokrati överhuvudtaget föra krig?

Länktips: Om Palestina när Israel bildades efter att britterna styrt området när det osmanska riket fallit: https://sv.wikipedia.org/wiki/Brittiska_Palestinamandatet

Länktips: Staten Palestina som bildades 1988 : https://sv.wikipedia.org/wiki/Palestina_(stat)

Länktips: Västbanken har en särskild status: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stbanken

Länktips: USA:s konstitutions första tillägg antogs 1791 och slog fast att religionsfrihetska gälla: https://sv.wikipedia.org/wiki/Religion_i_USA

Länktips: Separationen kyrka och stat i Sverige: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/skilsmassan-historien-om-nar-staten-och-svenska-kyrkan-gick-skilda-vagar

Länktips: Göran Rosenberg, journalist och född av judiska föräldrar har skrivit mycket om Israel och Palestina. Han tror inte längre på den sionistiska tanken. https://www.sydsvenskan.se/kultur/goran-rosenberg-begreppet-sionism-har-forgiftats/

Förebilder: Elin Wägner och hennes gestaltare

Posted on by
Reply

Göteborgs Stadsteater har en tradition av att ordna lunchteaterföreställningar i foajén ett trappa upp. Många av dessa föreställningar har varit väldigt bra. Det lite kompakta formatet i tid och rum ger en viss intimitet och närhet. Att man samtidigt får en god matbit och ett glas vin (om man vill) förhöjer stämningen. Häromdagen var jag och min sambo på Stadsteatern och såg en föreställning om Elin Wägners liv och gärning. Den var helt enastående bra.

Elin Wägners betydelse
Elin Wägner hamnade så småningom i Svenska Akademien, som Sveriges andra kvinna och gjorde sig känd för ett antal reportage och böcker som gjorde avtryck i samtiden. Hennes betydelse för fredsrörelsen, för kvinnlig rösträtt och för bildandet av Rädda Barnen kan inte överskattas. (Se länktips nedan).

En fantastisk föreställning
Det som gör att jag skriver om föreställningen är inte bara den roll Elin Wägner spelade för att forma ett mer jämlikt Sverige. Det som fastnade i minnet var det fina manus som Margareta Skantze skrivit, den regi som Emelie Strandberg stod för och givetvis Amelie Tinnadotter Norrbys gedigna rollprestation. En lysande föreställning helt enkelt. Det är inte självklart att allt klaffar. Men det gjorde det på ett fantastiskt sätt. Inte minst hur den sparsmakade scenografin, ljudläggning, rörelser och pauser fungerade för att låta texten sjunka in. Som åskådare drogs vi in i Elin Wägners tankevärld och fick en känsla för vilka val hon ställdes inför i livet, även om mycket självklart lämnades därhän.

Två förebilder
Det är så här konst och kultur ska fungera. Man ska bli berikad och inspirerad, inte för att ett eventbolag ska tjäna stora pengar, utan för att en duktig skådespelare ska få rätt förutsättningar att blomma ut och ge publiken något nytt och oväntat, som i sin tur kan inspirera andra att gå i Elin Wägners fotspår eller söka sin framtid inom scenkonsten som Amelie. Inspiration och förebilder är viktiga för varje generation. Och här framstod både Elin och Amelie som just detta.

Går männen på fotboll?
Att det huvudsakligen var kvinnor i publiken, jag räknade till kanske tio män i en publik på över ett hundra, är lite märkligt. Eller kanske sorgligt. Är det möjligen så att teaterföreställningar rubbar männens självklara världsbild, är det så att männen inte vill provoceras att upptäcka andra sanningar än de redan ”färdiga”? Att gå på fotboll är sannolikt mer förutsägbart. Antingen vinner det egna laget eller så förlorar det. Båda reaktionerna finns förutbestämda. Medan en teaterföreställning kan öppna upp helt nya och andra perspektiv än de förutbestämda. Är det så enkelt och så fattigt?

Länktips: https://sv.wikipedia.org/wiki/Elin_W%C3%A4gner

Flockbeteendet i fokus

Posted on by
Reply

SVT har börjat sända en programserie med Anders Hansen som de kallar ”Din flock” och som handlar om vår strävan att tillhöra en grupp, en flock. I det första programmet går Hansen hela vägen och frågar sig hur vi kan förmå oss att döda andra människor med hänvisning till den grupp vi tillhör. Vietnamkrigets motståndare möts och han besöker även Auschwitz för att försöka förstå hur människor kan förmås att ha ihjäl medmänniskor på det bestialiska sätt som dödslägren innebar. (Länktips se nedan).

Viss grupptillhörighet beslutas och förstärks av stater och ledare
Det som så småningom framkommer som avgörande är om vi valt vår flocktillhörighet själva eller om det är ledarna som bestämt vem som är motståndare och fiende. När stater tagit beslutet är det sannolikt enklare att inordna sig i den flock som ska bekämpa en annan flock. Hur dessa mekanismer ser ut blir vi påminda om när populister och nationalister runt om i världen underblåser de strömningar som delar in oss i ”vi och dem”. I USA är media fienden och egentligen alla som inte håller med Trump. Riktigt så illa är det (ännu) inte i Europa, men tendenserna finns.

Hur tänker ensamvargen?
Ett annat avsnitt i SVT:s serie handlar om de personer som hamnar utanför flocktillhörigheten. Här intervjuas en modig kille som söker gemenskap på nätet, en tidigare pastor i Knutby och ett par forskare. Avsnittet kunde ha varit lite tydligare när det gäller skillnaden mellan självvald ensamhet och de situationer där grupptrycket exkluderar individer. Avsnittet tog heller inte upp den koppling till våld och asocialt beteende som sannolikt kan upptäckas inom denna grupp. Det finns ju t ex videoklipp på en president i USA som gör sig ”lustig” över en journalist med ett funktionshinder eller störning. (Se länktips nedan).

Hur lätt är det att falla in i en negativ roll?
Människan är ju i grunden en social varelse, men vi har olika benägenhet att söka oss till de sociala sammanhang, där vi känner samhörighet. Och saknas samhörigheten ökar risken för ett destruktivt beteende, kan man tänka. För att inte själv bli exkluderad kanske vi väljer att delta i mobbningen? Hur lätt är det att avvika från flockens beteende? Det ska bli intressant att följa fortsättningen av serien.

Varför slåss fotbollssupportrar?
Jag antar att Hansens serie kommer att ta upp ett flockbeteende och fenomen som både engagerar och ofta har en tendens att spåra ur. Att heja på ett fotbollslag har blivit en subkultur som lockar många. Ett antal av dessa supportrar har lätt att gå över gränsen och rent fysiskt attackera supportrar från andra lag. Vad är det som är så lockande i detta beteende? Blir det egna lagets prestationer bättre av att motståndarlagets anhängare attackeras? Är det ett slags ställföreträdande kamp som förs? Jag förstår det inte och har ingen längtan efter att försöka förstå hur en positiv känsla inför ett lags prestation samtidigt kan vändas i en destruktiv känsla som går ut på att skada motståndaren. För mig är detta obegripligt.

Sju procent av världens befolkning lever i full demokrati
Delar av denna mekanism tycks återkomma inom politiken, där det egna ställningstagandet för ett politiskt parti samtidigt tycks kunna legitimera påhopp och negativa uttryck kring politiska motståndare. Lögner och rena dumheter filtreras inte bort utan används i det politiska samtalet. Om spelreglerna hela tiden kan ändras riskerar vi till slut inte ha något som kan kallas ett demokratiskt samtal kvar. På global nivå minskar ju också demokratiindex och färre länder räknas numera som demokratier. Bara 31 länder anses idag ha starkt skydd för mänskliga rättigheter. Det motsvarar sju procent av världens människor.

Vänd på perspektivet
Om vi inte ser upp kommer jakten på den egna framgången, den egna förmögenheten, på bekostnad av andras framgång bli samhällets ättestupa. Egoism behövs, men inte så att den i varje situation kan övertrumfa allt solidariskt tänkande. Den egoism som vi ser idag, där allt bara kretsar kring den egna framgången, kan aldrig lösa världens akuta och långsiktiga problem. ”Hur skulle du vilja att andra bemötte dig?” är en väldigt relevant fråga att ställa sig själv. Innan det är för sent.

Länktips: https://www.svtplay.se/din-flock

Länktips: Trump gör sig ”lustig” över en journalists funktionsnedsättning: https://www.theguardian.com/us-news/video/2015/nov/26/donald-trump-appears-to-mock-disabled-reporter-video

Länktips: Demokratiutvecklingen går bakåt: https://www.democracywithoutborders.org/se/41677/v-dem-rapport-demokratin-globalt-ar-tillbaka-pa-1978-ars-nivaer/

Är USA på väg att upphöra som supermakt?

Posted on by
Reply

Vi behöver förstå hur sammanflätad ekonomin är med krigslogiken. I Sverige lånar staten upp miljarder för att finansiera investeringar som syftar till att förstärka försvaret. Man köper krigsfartyg från Frankrike och investerar miljarder i inköp av olika slags drönare. På hemmaplan byggs ubåtar och avancerade flygplan. Någon ska betala allt detta, även om det sker på lånade pengar måste räntorna betalas och skulderna likaså.

Kolla professor Jiangs presentation
Ännu mer komplex är situationen för USA. Trump valde att attackera Iran på det sätt USA:s militära kapacitet är uppbyggd. Med överlägsenhet i luftrummet och genom att slå ut centrala funktioner. Bekymret för Trump är att det inte räcker att säga att Iran är besegrat militärt. Det har han gjort ett femtiotal gånger sedan operationen inleddes i våras. Trots det har Iran nu möjlighet att blockera Hormuz-sundet och kan även slå till mot amerikanska baser i regionen, vilket man gör. Exakt hur dålig USA:s position är framgår av den 20 minuters presentation som jag länkar till i länktipsen nedan. USA är fast och har ingen enkel väg ut ur den konflikt Trump valde att starta. Professor Jiang förklarar tydligt vad det handlar om.

Paul Kennedy är intressant
Det finns dessutom ett antal forskare som har studerat hur imperier faller samman, vilka olika faktorer som får avgörande betydelse för att ett imperium upphör att fungera som under den tid man varit som mest dominant. Paul Kennedy hävdar t.ex. att det som blir avgörande för att ett imperium faller samman är hur kostsam den militära apparaten blir i relation till tillväxt och vad imperiet i övrigt producerar av förnödenheter och rikedomar. Kennedy hittar det tydligaste exemplet i hur romarriket föll samman. När produktivitetsökningen inte räckte till för att försörja de tusentals anställda soldaterna över hela det romerska riket brakade systemet ihop. Den militära apparaten åt upp sin uppdragsgivare inifrån, skulle man kunna säga. Den militära apparaten blev till slut så kostsam att staten, i detta fall Rom, inte förmådde hålla den under armarna. Han ser samma risk för USA. Att militärutgifterna skenar samtidigt som ekonomin i övrigt inte växer i samma takt. Extra intressant blir Kennedys slutsats om man väver ihop den med den rävsax Iran-kriget har försatt USA i.

Andra forskare
Det finns andra forskare som argumenterar för att det är den svällande byråkratin och oförmågan att hantera kriser som leder till imperiers fall. Ytterligare andra talar om hur ökande ekonomiska klyftor skapar en instabilitet i ett samhälle, och där den sociala sammanhållningen inte längre upprätthålls. (De forskare jag tänker på är Joseph Tainter och Peter Turchin). Vår egen Dick Harryson pekar i sin bok ”Imperiernas fall” på exemplet Ryssland, där maktkoncentrationen egentligen bara bytt skinn från tsarvälde till kommunism till Putin-styre. Men grundkonceptet har bestått. Harryson betonar också den roll våldsmonopolet har.

Vad händer vid en krasch?
Det som oroar är hur världsekonomin, skuldsättningen och betalströmmarna hänger ihop med dollarns särställning. Hur ska Europa och Sverige egentligen agera för att skydda sig när den amerikanska ekonomin brakar samman och alla aktörer skyndsamt försöker ”rädda det som räddas kan”? Hur ser detta scenario ut? Vem gör vad och vem förlorar? Om olika tillgångar blir värdelösa över en natt och skuldebrev inte längre har något värde, vad händer då? Man vågar nästan inte tänka tanken.

Länktips: 20 minuter presentation med professor Jiang Xueqin, som argumenterar för att USA inte kommer att kunna avsluta kriget mot Iran: https://www.facebook.com/reel/1842986849638489/?fs=e&fs=e

En modell för fred?

Posted on by
Reply

I söndags intervjuades Miljöpartiets språkrör Amanda Lind i SVT:s partiledarutfrågning. Hon fick naturligtvis de frågor som journalisterna bedömde skulle vara mest besvärliga att besvara. Inget konstigt med det. Journalisterna ska naturligtvis identifiera teman, ämnen och detaljfrågor som partierna kan ha svårt att hantera. Överlag svarade Amanda Lind på frågorna på ett för tittarna tydligt och begripligt sätt. Men en fråga stack ut och kan vara intressant att titta närmare på. (Se intervjun i länktips nedan).

Gabna och Per Geijer
Det finns legitima intressen som kolliderar. Det programmet tog upp var ny gruvbrytning som riskerar att helt omöjliggöra för Gabna sameby att fortsätta med rennäringen så som man gjort i generationer. Här ställs ursprungsbefolkningens behov mot behovet av att utvinna sällsynta metaller i den fyndighet som brukar betecknas Per Geijer i Kiruna. Metallerna har stor betydelse för att klara en storskalig omställning till ett mer elektrifierat och mindre fossilt samhälle. Två intressen ställs mot varandra och båda är väsentliga att värna.

Hantering av svåra konflikter
Det intressanta var Amanda Linds svar. Istället för att ta ställning till det ena eller andra (och få en omedelbar följdfråga från journalisterna om inte detta kan uppfattas som ett svek mot den andra sidan) pekade Amanda Lind på att det inte är hennes sak att ta ställning just nu. Komplicerade frågor måste hanteras betydligt mer ingående. Båda sidor måste få lägga fram sina synpunkter, samtala med varandra, oberoende experter måste få bedöma och analysera konsekvenser, nya alternativa lösningar måste utredas ordentligt och hela processen måste få ta tid.

Legitima krav och ömsesidig respekt
Det som slog mig med Amanda Linds svar var att detta är exakt den process som måste till för att lösa många av vår tids konflikter. Om man tror att man kan ”skapa fred” genom att en starkare part tvingar den svagare till underkastelse har man inte förstått vad fred är. Freden måste byggas på en ömsesidig förståelse för legitima krav och på en ömsesidig respekt för parternas kompromisser med de egna värderingarna. ”Hur skulle jag vilja lösa konflikten om rollerna var ombytta?” är en tänkvärd modell för att vrida och vända på rättvisan i den överenskommelse som kan skönjas.

Första och andra världskriget
Segrarmakterna i första världskriget straffade den tyska sidan, närmast förnedrade dem, och revanschkänslan växte sig stark. Andra världskrigets fasor hade kanske kunnat undvikas om freden 1919 hade uppfattats som lagom rättvis av alla parter. Och ska vi få en långvarig fred i Ukraina måste den bygga på en respekt för den andra sidans synpunkter och perspektiv. Det är sannolikt svårt. Människor har dött. Städer har förstörts, liv och egendom har förgjorts. Det är svårt att acceptera krigets konsekvenser.

Israel
När Netanyahu i Israel ockuperar södra Libanon och stora delar av Gaza för att etablera en ”skyddszon” är det inte fred han bygger förutsättningar för. Det är kontroll och ett permanentande av en temporär lösning, där makten inte delas utan är ensidigt på den starkares sida. Det finns inte förutsättningar från fred i Israels närhet sålänge respekten för den andra sidans behov saknas.

Iran
Ännu värre är det med Iran, som ju på ett uppenbart sätt står emot framför allt USA:s aggression och har skapat en mycket oklar situation i det område som kallas Hormuz-sundet. Här kan det gå precis hur som helst. USA trodde att Iran skulle vika ner sig och Iran hittade sätt att låsa fast USA i en situation som varken är fullskaligt krig eller ens vapenvila. Ingendera sidan lär på kort sikt söka en fredlig lösning. Och än så länge tvekar även hökarna på respektive sida att eskalera konflikten ytterligare. Freden tycks avlägsen.

Nej ”The winner doesn´t take it all”
Men åter till Amanda Lind. Med några korta meningar begripliggjorde hon hur motstridiga intressen behöver hanteras på ett klokt sätt så att båda sidor förstår den andres perspektiv och att lösningen mer eller mindre etableras av sig själv, när alla kort ligger på bordet och alla parter strävar efter en så rimlig och rättvis lösning som möjligt. Det så långt från ”the winner takes it all”-filosofin som man kan komma. Där starka ekonomiska och/eller politiska krafter strävar efter dominans behöver en ömsesidig kompromissvilja vara både konkret och eftersträvansvärd. Så indoktrinerade är vi i vinnar-förlorar-tänket att freden och kompromissen är svåra att föreställa sig.

Länktips: https://www.svtplay.se/video/84dn9P3/val-2026-utfragningen/amanda-lind-mp