Tag Archives: RISE

Omställning: En rapport och möjliga synergier

Posted on by
Reply

Ordet omställning dyker upp allt oftare. Behovet av en omställning har jag varit medveten om i åtminstone trettio år, så för mig känns det långsamt som om den nödvändiga omställningen faktiskt också kan inträffa. Visst är oljelobbyns och fossilkramarnas framgångar förfärliga, liksom hur sanning och lögn flätas samman i ett ocertifierat och okontrollerat nyhetsflöde. För att inte tala om hur respekten för kunskap ersätts av en allmän utmattning i det konstanta flödet av känslostyrd information. Men ändå. Två exempel från den här veckan flätas samman till en intressant möjlighet. Ursäkta om texten denna gång blir aningen längre än brukligt.

Ingen tillfällighet att så mycket nu handlar om omställning?
Omställningsfonden, omställningslabben och en rapport som listar sju olika behov av omställning visar sig för mig nästan samtidigt. Det tyder på att frågan om omställning har börjat betyda mer i olika sammanhang. De sju olika omställningsbehoven som presenterades under en konferens om återbruk påstods där ha att göra med eller innebära:
– styrning och organisering,
– policy och regelverk,
– platsspecifika och geografiska parametrar,
– omställning för företag och/eller affärsmässig omställning,
– omställning av kultur och normer,
– hur vi kan behöva förändra synen på etik och rättvisa
– samt omställning relaterad till konsumtion och användare.

En intensiv timme om kunskapsfronten
Behovet och konsekvenserna av återbruk i bygg- och fastighetssektorn har blivit allt tydligare och konferensen sammanfattade kunskapshorisonten på ett möte på Chalmers för en fullsatt sal. På samma konferens presenterades Omställningslabben som de organisatoriska plattformar som etableras för att möjliggöra samverkan, projekt och processer. Omställningsfonden är något helt annat, men skulle kunna knyta an till de omställningslabb som utvecklas.

Lite info om Omställningsfonden
Omställningsfonden presenterade sin verksamhet vid ett webbinarium i veckan. Omställningsfonden finansieras av SKR:s och Sobonas medlemmar. (SKR = arbetsgivarorganisation för Sveriges Kommuner och Regioner), Sobona = arbetsgivarorganisation för kommunala bolag.) De har resurser att hjälpa kommuner och regioner att genomföra projekt för grupper av anställda, som riskerar att friställas av olika skäl. De arbetar med kompetensutveckling och systematiskt stöd för att matcha behov och resurser på ett mänskligt plan. Omställningsfonden har även ett individfokus och kan stödja personer som behöver komplettera sin meritlista, kanske utveckla och certifiera sin kunskap osv. På ett plan gör omställningsfonden det som Arbetsförmedlingen borde göra.

Win-win på att ta tillvara resurser
På Omställningsfondens webbinarium berättade de om sin verksamhet, lyfte fram framgångsrika projekt och dessutom hade bjudit in John Mellkvist, generalsekreterare vid Pluskommissionen att tala om ålderism. (Just hans föredrag kommer jag att återkomma till separat. Det var mycket intressant). Omställningsfonden når i dagsläget 1.3 miljoner anställda inom välfärdsyrken. Många av de anställda har behov av karriärlyft, kompetensutveckling och stöd på olika sätt. Behoven ute i kommuner och regioner förändras och en del av de anställda saknar kanske formella meriter, kompetenser och anställningsbarhet för utlysta tjänster. Både för kommunerna och för de anställda blir det tidsödande, oroande, dyrt och komplicerat att introducera helt ny personal. Det är smidigare för alla inblandade att kompetensutveckla befintlig personal. Samtidigt står ju inte utvecklingen still. Nya behov uppstår, inte minst som en följd av naturlig avgång och pensionering.

Flera perspektiv vägs samman
Det som är tilltalande med Omställningsfondens arbetssätt är att man ser till både organisationens och den anställdes behov. Den som har arbetat en längre tid på en arbetsplats har naturligtvis samlat på sig erfarenheter och en viss rutin, som det kan vara ett slöseri att kasta bort. Många har dessutom kompetenser vid sidan av de formella krav som preciserats. Det kan ta tid att hitta det jobb eller de arbetsuppgifter som bäst matchar utbildning, erfarenhet, läggning och intresse. Vissa begrepp tolkas och innebär olika saker beroende på hur rutiner lagts upp. ”Ansvarstagande” och ”självgående” är sådana ord, som kan betyda olika saker. Den som har en ordningsam läggning kanske är perfekt till att ansvara för ett mellanlager av material, som ständigt behöver fyllas på. Den som är social till sin natur kanske ska ha mycket kontakter med brukare. Den som har ett främmande språk som modersmål kanske kan göra nytta på fler sätt. Osv.

Mjölby sparade pengar på att ta till vara kompetens
Vid ceremonin den 4 februari var det just ett tolkomskolningsprojekt som uppmärksammades av Omställningsfonden. Tre modersmålslärare och studiehandledare fick hjälp av Mjölby kommun och Omställningsfonden att bli kontakttolkar. Detta gjorde att kommunen nu slipper handla upp externa tolkar, utan kan använda den egna personalen på ett flexibelt sätt. Vid samma ceremoni uppmärksammades också ett måltidsbiträde som hade blivit varslad om uppsägning, men som fick hjälp och uppmuntran att gå en kockutbildning och byta karriär relativt sent i yrkeslivet.

Matcha förväntningar, behov, resurser och förmågor
Att se behov och lösningar från olika perspektiv tror jag är en nyckel till framgång när det gäller omställning generellt sett. Arbetsgivaren kan ta till vara kompetens genom att få visst stöd att genomföra de kompletterande utbildningar och processer som behövs. Arbetare säljer inte sin tid till arbetsgivare. Arbetsgivare ska inte se sin personal som förbrukningsvaror. (”You are fired…”). Samhället vinner på en helhetssyn. Mänskligt och organisatoriskt handlar det om att matcha förväntningar, behov, resurser och förmågor. Och ta till vara sådant som har ett dolt värde vid sidan av bokslut och vinstrapporter.

CMB ordnar intressanta event
Allt detta om Omställningsfondens arbete hade jag med mig när jag fick en uppdatering av CMB på Chalmers i form av tre presentationer under rubriken ”Marknad och logistik för återbruk ─ var är kunskapsfronten?”. Shift Sweden är det paraply som under 10 år ska finansiera olika projekt, där bl a Vinnova, Formas och Energimyndigheten står för en stor del av finansieringen. Ambitionen är att under 10 år ställa om Sverige i fossilfri riktning och med stor medvetenhet om resurshushållning och att skapa attraktiva livsmiljöer för alla. (se länktips nedan, där man f.ö. även specifikt nämner civilsamhället). När man nu siktar på återbruk i byggsektorn är det tre skiften man vill arbeta med: (1) Från linjära byggprocesser till cirkulära affärsmodeller, (2) Från ohållbara transporter till konkurrenskraftiga alternativ och (3) Från att se och genomföra förändring i silos till att integrera den byggda miljön och mobiliteten i samma system. Man börjar med skifte 1.

Hur definierar vi ”nästan som ny”?
De plattformar man använder kallas för omställningslabb, som kan ha en tematisk eller geografisk inriktning. Nya omställningslabb planeras för fullt. Målsättningen är att minska avfallsströmmarna i byggsektorn, att minska klimatpåverkan och resursanvändning samt att skapa förutsättningar för ett mer motståndskraftigt samhälle. Det behövs ett antal uppfyllda kriterier för att återbruk ska kunna bli norm. Det finns också ett behov av en viss diversifiering i hur material kan ”loopas” från demontering till nymontering. Ibland kan samma tegel plockas ner och monteras tillbaka på plats. I presentationen visades fem olika ”återbruksloopar” där den femte handlade om att tillverkaren tar tillbaka sin produkt, ser över den och sätter den på marknaden igen. Var och en inser att här krävs nya aktörer, nya rutiner, utbildningar och en mängd nya regelverk och praxis. När är en produkt ”ny” eller ”så gott som ny”? Osv, Vilka garantivillkor ska gälla och hur hänger miljödeklarationer samman med återmontage? Att slippa nytillverka minskar ju klimatavtrycket, osv.

En möjlig koppling till Omställningsfonden?
Vi fick lära oss att det kommer att behövas en mängd nya tjänster och kunskaper för att detta ska fungera. Och här insåg jag plötsligt att det kan finnas en koppling till det som Omställningsfonden arbetar med. Om någon har kunskap om hur ett ventilationssystem ska fungera och ställas in, men kanske inte längre har en kropp som orkar bära och lyfta tung utrustning, så kanske det finns utrymme för en viss omskolning eller omställning av yrkesroller för att ta till vara en individs kompetens. Ett sådant synsätt kräver att vi släpper det ensidiga lönsamhetskrav som branschdominerande företag och de anonyma aktieägarna hela tiden utgår från. Vi behöver balansera ”vinst-as-usual”- tänket med ett samhällsnyttoperspektiv, som ju också saknar tydliga förespråkare. I jakten på kortsiktiga vinster och uppfyllande av prognoser finns hela tiden de röster som brukar kallas ”marknaden”. Men vem ger röst åt sunt förnuft, helhetstänk och den långsiktiga nyttan av att inte slösa bort viktiga värden?

Hur ser motkrafterna ut?
Vad som heller inte hann presenteras på en intensiv timmes presentation var hur hur motkrafterna ser ut. Vem är det som motsätter sig omställning enligt det som forskarna från RISE m.m. presenterade? I Sverige har vi en oligopol-liknande situation med en handfull dominerande stora byggföretag. Det är lätt att inse att de ogärna ser en omställning, där deras vinstmarginaler och position försvagas. Så vem ska utmana dem? Vad ska få dem att vilja ”komplicera” en rivning eller ett nybygge med platsspecifika dellösningar, återmontage av tidigare teknik osv? När det är enklare och kanske kortsiktigt billigare att bara göra som man brukar göra.

Rollfördelning och redovisning
Det som saknades under genomgången av kunskapsfronten, och som kanske inte rymdes av tidsskäl, var hur de nya affärsmodellerna ska ta form, av vem och hur de i sin tur ska kopplas till årsredovisningar, vinst och skattesystem. Det är viktigt att den nya ekonomin, som behöver ta form också fungerar hela vägen så att inte ”marknadens” krav på lönsamhet bromsar den resurshantering som samhället behöver. Att detta hänger ihop med ”Enough”-ekonomin, som jag brukar kalla ”lagom”-ekonomin och som Jennifer Hinton forskar på är sannolikt. Och att vi kommer att behöva ett eller ett par parallella redovisningssystem för företag är klart. Det måste möjligt att redovisa hur företagets verksamheten kan bedömas och beskattas med utgångspunkt från långsiktiga krav och värdering av bevarande vid sidan av kortsiktig ”vinst”, som inte tar hänsyn till helheten.

Ställ krav på fastigheter att ha minst två funktioner
När det gäller policy- och regelverksomställningar nämndes möjligheten att via lagar ställa krav på en större andel återbrukade material i projekt, samt att möjliggöra en större flexibilitet i bygglov (exempelvis att hålla öppet för val av fönster- eller dörrpartier beroende på vad som finns tillgängligt). Det man kunde nämnt är kravet på att nybyggda fastigheter ska kunna användas på minst två olika sätt eller idén att skapa ”virtuella kommuner” för att skapa ett lagrum för kommuner att bedriva verksamhet utanför kommungränsen, tillsammans med andra kommuner.

Vi behöver en återbruksanpassad moms!
När det gäller styrningsperspektivet på omställningen handlar det mycket om att etablera digitala stödsystem och digitala tjänster. Det som blir hängande i luften är naturligtvis vem som ska åta sig att etablera dessa system, med vilka kapacitetskrav och hur tillgänglighet och uppdatering ska ske osv. Rollfördelningen behöver klargöras, liksom hur ägandefrågorna (och värderingsfrågorna) hänger ihop med de material som demonterats. Är det avfall? Är det ”nästan nya ventilationskanaler” eller vad handlar det om? I vems bokföring syns de och till vilket värde? Och hur ser en återbruksanpassad momslagstiftning ut? Dagens moms är ju som bekant helt anpassad till ett linjärt varuflöde. Här krävs ett EU-anpassat nytänkande.

Ekonomi, igen!
Hur demontering blir norm är också svårt att beskriva. Jag tror att här är kopplingen till hur redan brukat material ska värderas i bokföringen är en del av hur normförskjutningen kan äga rum. Så: ekonomi, igen! När det gäller företagens vardag handlar det också om hur demonterat material ska kategoriseras på ett enhetligt sätt, liksom kvalitetssäkras. Här finns säkert ett visst motstånd från leverantörshåll. De vill ju hellre sälja nya produkter än behöva acceptera att en grossist tar hand om en äldre produkt och säljer den på marknaden. Rollfördelningen för denna omställning är synnerligen oklar. Vem vill och vem vill inte se återbruk i stor skala? Hur ser motkrafterna ut och vilka delbeslut kan stödja omställningen? Så: ekonomi, igen! På konferensen listades en mängd behov och luckor som finns, bland annat dessa:

Några av de behov som nämndes på CMB-konferensen 5 feb

Lokala behov och brukarperspektiv
De behov som listades ur ett lokalt perspektiv var naturligtvis fungerande logistiksystem, och återbrukshubbar för mellanlagring. Ur brukarperspektiv nämndes att det behöver bli en tydligare norm att återbrukade köksinredningar (o.dyl.) anses en naturlig del av en renovering. Ur etiskt perspektiv nämndes behovet av att ha enhetliga system för att värdera kvalitet, kulturvärden och estetiska parametrar m.m.

Länktips: Shift Sweden: https://www.shiftsweden.se/vi-staller-om-sverige/

Länktips: Rapport från augusti 2025 författad av Kristina Mjörnell finns här https://www.shiftsweden.se/Media/sg2bfjo0/utvecklad-marknad-och-logistik-for-aterbruk.pdf

Länktips Omställningsfonden: https://www.omstallningsfonden.se/

The Circularity Report om vilka värden som går förlorade

Posted on by
Reply

Ni som följer min blogg vet att jag har ett särskilt intresse för Cirkulär Ekonomi. Häromdagen var det ett webbinarium ordnat av RISE och Re:source som handlade om CGR, Circularity Gap Report, med utgångspunkt i Sverige och de förluster och hinder som uppstår i retur- och avfallsflöden. Man började 2021 och har nu för första gången kunnat presentera en metodologi och ett resultat som visar hur stora värden som går förlorade.

Det tycks vara en bra metod
Man har utgått från kända data och mätvärden från insamlade flöden och kombinerat detta med research och analys för att identifiera vad som gått förlorat av värden i produkter och material under resans gång. Man valde ut sex segment i den svenska ekonomin för att täcka relevanta delar av den cirkulära ekonomins potential. (Länk till rapporten, se nedan).

Så här har man gjort
I varje steg av tillverkningskedjan från import till användning (och efter användning) har metoden inneburit att man kunde identifiera delförluster. Själva värdegapet, the value gap, som man räknar fram får man genom att i täljaren addera det värde som tillverkaren missat att ta till vara med skillnaden på det värde som produkten förlorat och det värde som tagits tillvara. I nämnaren minskas konsumtionen med överkonsumtionen. Det bråk som då uppstår ger en procentsats som indikerar ”the value gap” enligt den metod man tagit fram.

600 miljarder går förlorade
För Sverige och de sex marknadssegment man analyserat blev värdet 19 %. Och i pengar räknat är det 600 miljarder kronor. Störst andel i kronor räknat har byggsektorn, följt av tillverkning och konsumentprodukter. Ser man till respektive sektor är värdegapet hela 39% i byggsektorn, 23% inom konsumtionsartiklar, 15% inom mobilitet, 14% inom jordbruksprodukter, 9% inom tillverkning, 3% inom gruvsektorn. Så man ser vem som har en hemläxa att göra.

Att avfall uppstår för tidigt värderas till 420 miljarder
Att produkter kasseras för tidigt värderas till häpnadsväckande 420 miljarder kronor. Men här menar rapportförfattarna finns också en stor möjlighet och man listar ett 20-tal möjliga angreppssätt för att ta till vara de förlorade värdena. Med allt från cirkulär design, återtillverkning, platsanpassat tillvaratagande av restvärden på byggarbetsplatser till att förebygga matslöseri genom smartare hantering.

Ur presentationen från RISE och RE:source 24 november 2025

Överkonsumtion och förslag
Överkonsumtion står för cirka 200 miljarder kronor enligt rapporten. Och där inkluderar man ombyggnationer som görs av fel skäl, matkonsumtion som sker bortom vad som är betingat av näringsskäl och alltför stora fordon. Slutligen kommer man med fyra konkreta förslag hur samhället kan tackla frågorna. Ett av dem handlar om att förstärka arbetet med ”product-as-a-service” och industriell symbios för att hitta nya affärsmodeller som tar till vara de värden som nu går förlorade.

Mina egna funderingar
Att frågan självklart återstår hur den linjära ekonomin ska transformeras till en main-stream cirkulär ekonomi kvarstår att lösa. Så länge vi fortsätter att tro att cirkulär ekonomi är en del av den linjära logiken kommer kravet på korta flöden, nya produkter och ”vinster” kvarstå. Ännu så länge tycks forskarna inte riktigt våga släppa taget om BNP och den kortsiktiga vinstjakten. Den vinst som ju t ex ökar när en T-shirt i genomsnitt används 15 gånger innan den slängs och resulterar i ett nytt köp. Som ju är fallet. Nu finns i alla fall en metod att räkna på vilka stora förluster samhället gör på att definiera avfall före resurs och genom att kasta bort resurser istället för att ta till vara värden och restvärden. Och när det går att räkna på förlusterna blir det kanske t o m möjligt för handelshögskolorna att ha kurser kring detta slöseri.

Länktips: Circularity Gap Report Sweden: https://www.circularity-gap.world/sweden

Ett flexibelt elsystem ─ men hur värnas samhällsnyttan?

Posted on by
2

Den Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, genomför då och då event i Göteborg. Den 24 november passade jag på att lyssna ”live” på kunniga forskare och experter som berättade om en rapport IVA ställt samman. (Länktips se nedan). För att knyta ihop frågorna med en lokal verklighet och hade man valt ett fokus på Västra Götaland. Rubriken var satt till ”Elnätets utmaningar i Västra Götaland”. Ett femtiotal akademiker och professorer, till stor del med emeritus i titeln, och några till tyckte detta lät intressant och hade tagit sig till Chalmers.

Flexibilitet
Lisa Göransson och Filip Johnsson, båda från Chalmers och båda involverade i projektet, presenterade i rask takt vad rapporten illustrerar. Man har haft ett fokus på vad som kan åstadkommas inom tio år. I förutsättningarna ingick också att ha ett fokus på funktion i normal drift, dvs inte att se behoven ur ett kris- eller krigsperspektiv. Det man studerat är hur flexibilitet och variabilitet i elförsörjningen kan bidra till en säker, stabil och lönsam drift. I ingressen betonades att övergången till det nya är en utmaning för branschen.

Några intressanta fakta
Sedan 1990 har Sveriges totala energianvändning varit konstant trots att BNP har dubblerats under samma tid. Sedan 2010 har vi ett nettoöverskott på el, som vi exporterar. Men det finns ett stort gap mellan vad som planeras och vad som behövs av ny el. När det gäller Västra Götaland importerar regionen cirka 70 procent av behovet, vilket utgör 13 TWh. Detta samtidigt som 13 havsvindprojekt har stoppats. Filip Johnsson beskriver det som en förtroendekris. När efterfrågan på el inte byggs ut väcks många frågor framför allt hos industrin.

Från sid 31 i rapporten – kostnad för olika energislag

Något av det Filip Johnsson berättade
För att komma till rätta med svårigheterna är det viktigt att skapa bra villkor för en omställning, att uppdatera elmarknaden, att säkerställa effektiva tillståndsprocesser (som inte ger kommuner vetorätt i vilket skede som helst under en pågående process), att verka för långsiktiga elavtal, att driva en aktiv industripolitik och att rimligen delvis finansiera kablar till havsbaserad vind. Samtidigt är det ett bekymmer att gapet mellan det förväntade och det nödvändiga elpriset växer. (Min fundering kring detta blir att man kan undra om marknaden ger de spelregler och signaler som aktörerna behöver för sina investeringsbeslut. Varken elproducenter eller industrin kan göra stora satsningar utan att ha bra kalkyler att gå på. Hur bra är elmarknaden på att tillhandahålla rätt beslutsunderlag?)

Något av det Lisa Göransson berättade
Lisa Göransson beskriver i detalj hur ett flexibelt elsystem kan fungera. Hon betonar att detta nya sätt att mixa resurser kommer att användas oavsett om vi får kärnkraft eller inte. Behovet av ett mer flexibelt elsystem hänger bl a ihop med att vi blivit mer uppkopplade mot Tyskland. I sin presentation visar Lisa Göransson på tre slags händelser, som kan behöva mötas av lite olika tekniska stödinsatser. I diagramform illustreras dessa med staplar, färgkurvor och punkter. Händelserna kan inträffa ofta, mer sällan eller vara uthålliga och innebära olika stora effektuttag.

Vi har många flexibla resurser och vattenkraft
De resurser som finns eller kan finnas i närtid för att på ett flexibelt sätt möta de effektbehov som uppstår är allt från elbilar och batterier till gasturbiner och att industrier och fastigheter anpassar sina uttag. Att vattenkraften utgör en fantastisk resurs för oss i Sverige står klart. Vattenkraften klarar att hantera variationer både över kort och lång tid. Andra resurser, som gasturbiner, kännetecknas av hög driftskostnad men låg investeringskostnad. (Hade i en första version det omvända förhållandet i texten, se kommentar nedan). Det är kombinationen av olika energilager, vätgaslager, utbyggd V2G-teknik osv som löser våra flexibilitetsbehov. (Se sidan 70 i rapporten för ett diagram som visar hur kombinationen av resurser täcker de behov som uppstår).

Efterfrågesidan måste aktiveras
Lisa Göransson menar också att efterfrågesidan måste aktiveras. Hon föreslår en justering av elskatten på värmepumpar. Industrin är inte van att optimera sin produktion utifrån energiprisvariationer. (För egen del funderar jag på om hushållen skulle kunna stimuleras att köra sina energislukande maskiner på tider, då efterfrågan på energi är lägre). När det gäller vätgas till olika industriprocesser kommer användning och lagring att gå hand i hand, menar Lisa Göransson. Rätt utformat kommer vätgassystemet kunna utgöra en värdefull buffertresurs i energisystemet.

Steg för steg tar en ny flexibel elmarknad plats
Emil Hillberg från RISE visar så en kartbild med minst sju regionala elöverföringsledningar som planeras i närtid och i vårt område. Med olika delbeslut närmar vi oss en elhandel, där digitalisering, optimering, 15-minutershandel och annat bidrar till en kortare framförhållning. Samtidigt finns många utmaningar, menar Emil Hillberg. Exempelvis finns det oklarheter kring ägande och nyttjande av energilager, liksom personalbrist för vissa nyckelgrupper. Dessutom lever vi i en tid med ett generellt ökat fokus på säkerhet. Det blir viktigt att hantera multipla behov och att optimera systemen och verka för samhällsnytta. (Här undrar jag också hur det egentligen förhåller sig med elmarknaden och samhällsnyttan. Varken industrin, energiproducenterna eller nätägarna har som uppgift att prioritera samhällsnyttan med ett fungerande elsystem. Så vem ska säkerställa den? Och på vilket sätt?)

Ett elnätbolag kommenterar
Så blev det dags för Emil Andersson, strategichef på Göteborg Energi Elnät, att kommentera det vi just hört. Han menade att vi får räkna med en långsammare omställning än vad som tidigare varit den rådande planeringen. Uthållighet är viktig och tajming en svår uppgift. Jag förstod på den diskussion som fördes i salen att det bland branschfolk finns lite olika syn på vilka underlag som ska styra investeringsbeslut och hur risker bedöms. En aktör som nämndes var energimarknadsinspektionen, som naturligtvis har en viktig uppgift just när det gäller monopolmarknader som nätägande. I vilken utsträckning utbyggnad av näten ska ske baserat på prognoser diskuterades. Det är billigare att bygga ut flexibla resurser än att bygga nya nät, menar Emil Andersson, och hävdar att flexibla resurser borde handlas upp.

Så en del frågetecken kvarstår
I paneldiskussionen som avslutade mötet nämndes att de som kan vara flexibla i sin energianvändning ska tjäna på att göra detta. Tidsskalorna kan också bli helt avgörande för elektrifieringen. Det är flera samverkande faktorer som har betydelse för utvecklingen. Och återigen kommer min fundering om vem som egentligen värnar samhällsnyttan och med hjälp av vilka verktyg?

Länktips: IVA-rapport Elektrifiering – så river vi barriärerna: https://www.iva.se/publicerat/rapport-elektrifieringen–sa–river-vi-barriarerna/

Bra av VGR och RISE om cirkulär ekonomi!

Posted on by
Reply

Ibland blir man positivt överraskad. Tisdagen den 25 oktober ordnade Västra Götalandsregionen, VGR, ett webbinarium om digitalisering och cirkulära affärsmodeller. Äntligen ett seminarium som faktiskt lyckades beskriva cirkulär ekonomi som något mer än bara optimerade materialflöden. Det ska roligt att följa utvecklingen av det VGR satsar på och se vilken skillnad de kan göra. Regionen är ju trots allt en av Sveriges viktigaste när det gäller industri, företagande, logistik och mycket annat.

Circularity Gap – vi är väldigt dåliga i Sverige!
Efter några inledande ord om VGR:s prioriteringar – utan den numera världsberömda 26 sekunders konstpausen före det ordet – fick Carl Jensen möjlighet att berätta om Circularity Gap- rapporten. (Jag redovisade mina intryck för ett par veckor sedan i ett tidigare inlägg, se nedan). Denna andra presentation av samma material förtydligade för mig den svårighet som finns mellan rapporter och åtgärder. ”Vi behöver minska konsumtionen” sa Carl Jensen ett par gånger under sin presentation. Det budskapet är svårt att konvertera till något positivt och utvecklande, som kan få en majoritet av konsumenter intresserade. Minskning låter som försämring. Vi behöver hitta sätt att uttrycka förändringen som något positivt, som kan locka konsumenter att byta livsstil. Lite som Spotify för allting. Tillgänglighet av musik blev viktigare än de fysiska skivorna.

Värdebevarande
Därefter följde en presentation av Josefina Sallén och Susanna Winzenburg, båda verksamma vid forskningsinstitutet RISE. Greppet de tog var att kombinera möjligheterna med digitalisering och med cirkulära affärsmodeller. Josefina Sallén beskrev hur cirkulära affärsmodeller tar fasta på värdebevarandet. Det handlar om att använda både ofta och länge de produkter man har och att därefter återcirkulera produkterna. I centrum står att skapa och behålla ett högt värde och att hitta sätt att kapitalisera på detta. Hon exemplifierade med ett par start-ups i Sverige som hyr ut kontorsmöbler, respektive som tar tillvara tomma lokaler och ett jeansföretag med en kundnära approach. Det som möjligen hade behövts nämnas i sammanhanget är hur ansvarsgränser och därmed gränser för hur aktörer blir lönsamma kommer att förändras när de nya affärsmodellerna slår igenom.

Eftersom ingen frågar….
Josefina Sallén beskrev tydligt vilken potential det finns för företag som intresserar sig för cirkulära affärsmodeller. Lite grand är det en fråga om hönan-och-ägget: eftersom affärsmodellen inte erbjuds är det få konsumenter som efterfrågar den och därmed få företag som får signaler om att utveckla denna sida. Även det offentliga förhåller sig huvudsakligen passivt och handlar upp på sedvanligt vis. Innovationsarbetet i näringslivet fokuserar oftast på teknisk innovation, mer sällan på affärsmodeller.

Många olika delmotiv för cirkulär omställning
Hon fortsatte med att lista drygt 25 olika ”triggers” som var för sig och tillsammans utgör motiv för företag och branscher att utveckla cirkulära affärsmodeller. Bland dessa återfinns leveranssvårigheter när det uppstår komponentbrister (och då är det bättre att inte bygga på volymförsäljning), digitaliseringens möjligheter men också lagkrav som kan komma. Hon nämnde naturligtvis även ett antal upplevda hinder, t.ex. att kunder inte accepterar ”begagnat” eller att det blir svårare att mäta och precisera lönsamhetsnivåer när intäkterna inte kommer på samma sätt. Något som kännetecknar de nya affärsmodellerna är att de bygger värde för kunden. Och kring det resonemanget saknade jag följdtanken hur vinsten därmed kan delas mellan aktörer på nya sätt. ;Liksom min käpphäst hur den nya cirkulära momsen ska utformas så att den följer värdebevarandet.

Digitaliseringen en förändringsmotor
Susanna Winzenberg beskrev med ett antal väl valda nyckelbegrepp vad digitaliseringen kan innebära för det företag som anammar dessa tankar. Nedanstående bild visar en del av detta.

Ur Susanna Winzenbergs presentation

Skillnaden tydliggjord
I ett annat avsnitt visade Susanna Winzenberg hur ett traditionellt företag samt hur ett ”utforskande” företag ser på olika fenomen. Skillnaden blir väldigt tydlig. Där det traditionella företaget ofta har tillförlitlighet och ett tydligt fokus på pris/prestanda som mål och som det värde man tillför har det utforskande företaget snabbhet samt varumärke och kundupplevelse som mål och värde. Där traditionella företag bygger sin förvaltning på godkännanderutiner ser det utforskande företaget förvaltningen som en kontinuerlig process. Det utforskande företaget är också mycket tydligare i ett multi-disciplinärt och kundorienterat förhållningssätt än det traditionella företaget.

De cirkulära uppläggen kommer att behöva digitaliseringen
Min slutsats av detta är att cirkulär ekonomis genomslag och acceptans hos kunder och andra intimt hänger samman med hur innovativt och kundnära affärerna kan byggas och genomföras. Olika typer av ”on-demand”-tjänster kommer t.ex. att vara helt beroende av interaktiva mjukvarustöd och kanske GPS- eller QR-kod-baserade indatalösningar för att synliggöra resurser, status och tillgänglighet. När det gäller innovation gjorde Susanna Winzenberg en skillnad på främjande och disruptiva innovationer, enkelt uttryckt att antingen utveckla en befintlig marknad eller att skapa en ny. Varken Susanna eller Josefina nämnde Industriell Symbios som en intressant väg att gå för att formalisera samverkan mellan industrier eller företag. Det hade kanske passat in i sammanhanget eftersom formerna för den nya ekonomins framväxt kommer att behöva testas på olika sätt.

3D-printade kläder som kan bli biogas
Näste presentatör var Erik Lindvall från företaget Guringo. Han sa flera mycket viktiga saker, som jag gärna skriver under på, exempelvis att hållbarhet anses tråkigt och konsumtion anses dåligt. Men vi ska inte ”sluta”, vi ska snarare bli mer noga med vad vi väljer och lära oss skillnaden mellan ägande av något respektive tillgång till något. Han exemplifierade utvecklingen med nyttan med virtuella produktexempel, digitala provrum, 3D-printade plagg av cellulosa som kan bli biogas och branschöverskridande lösningar. Det är dags att svara på frågan ”hur” vi ska forma de nya lösningar. Tekniken finns.

En positiv känsla
Ur den avslutande diskussionen plockar jag upp ett par citat som tål att upprepas. ”Involvera kunder i formandet av det nya”. ”Skapa former för kontinuerlig kompetensutveckling, t.ex. genom morgonmöten.” ”Mer dialog och samutveckling”. Summa summarum var det ett mycket givande webbinarium, där branschöverskridandet och samverkan mellan olika aktörer lyftes fram, liksom listan av ”triggers” för framgång. Mer sånt!

Länktips:
http://christerowe.se/2022/10/nr907-the-circularity-gap-med-fokus-pa-aterbrukande-av-material/

RISE-rapport: ”Runt Hörnet” om sex trender

Posted on by
Reply

Jag har gått igenom rapporten ”Runt Hörnet 2022” från RISE och de sex trender som rapporten summerar. I det följande återger jag det som jag uppfattar som viktigast under varje rubrik och kompletterar med några egna reflexioner. Trender är ofta svårfångade och står i relation till något slags normaltillstånd, dvs underförstådda pågående processer som vi alla är en del av.

Introduktion
Rapporten preciserar sex relativt nya trender som kan ha betydelse för hur samhället utvecklas, hur väl vi lyckas hantera klimathotet och i vilken utsträckning nya hot och problem växer fram. Man betonar att trenderna ska ses som komplement till annat studiematerial och man nämner också att rapporten inte ska ses som heltäckande.

En första fråga
Den första tanken som slår mig vid genomläsning av de sex presenterade trenderna är att jag undrar för vem rapporten är skriven. Formatet är i en grafiskt tillgänglig stil, med korta stycken och rubriker som upprepas för de olika trenderna. Många bilder och illustrationer förstärker presentationen. På det sättet påminner rapporten om en blandning av löptext och power-point-presentation. Men den lämpar sig definitivt inte för visning med projektor för en fysiskt närvarande publik. Därtill är texten för liten och för omständlig. Jag kommer fram till att texten är tänkt att läsas på skärmen av personer som vill hålla sig uppdaterade, eller åtminstone kunna hävda att man just uppdaterat sig på aktuella trender.

Trend 1: Digitalisering…
I min tolkning och i förlängningen av den trend som beskrivs som den första trenden ser jag en stor risk att de kommersiella krafternas vinster med digitalisering och informationshantering sammanfaller med de auktoritära krafternas behov av att kontrollera värderingar och attityder. Det handlar i rapporten om att digitaliseringen, AI och sociala medier riskerar att leda till nya risker. Samtidigt som den nya tekniken öppnar upp för helt nya möjligheter att koppla ihop information, persondata och kommersiella intressen finns en uppenbar risk att övervakning och den enorma mängden data kan användas på ett för samhällsutvecklingen negativt sätt. Min bild är att kunskap och åsikter alltmer har kommit att likställas, vilket skapar en grogrund för misstro och passivitet. Tempot i omställningen och de utsuddade gränserna mellan vem som är avsändare och vem som är mottagare av olika budskap bidrar till otydligheten. Auktoritära krafter kan surfa på vågen av lättfångade och manipulerbara opinioner. Detta när källkritiken blir allt svårare att upprätthålla. Lägg därtill hur lätt det är att förfalska bilder och filmer och vi ställs snart inför mycket svåra avväganden där det fria ordet behöver avskärmas för att inte de krafter som utnyttjar yttrandefriheten ska omöjliggöra ett respektfullt samtal och ett sunt erfarenhetsutbyte. Byggstenarna finns och det som fattas är att två delvis olika dominerande krafter samarbetar. Å ena sidan de krafter som vill att marknaden dominerar hur mänskliga val ska ske och å andra sidan de auktoritära rörelser som ser en möjlighet att ta kontroll över utvecklingen ur ett kulturellt, ideologiskt, förenklat perspektiv.

Trend 2: Flernivåstyrning
Den andra trend rapporten nämner handlar om att stora viktiga frågor, som klimatfrågan, inte passar in i det gängse offentliga beslutssystemet av EU, stater, regioner, kommuner och där näringslivet och civilsamhället också måste få vara delaktiga i ansvarstagande och beslut. Såväl problemformulering som utarbetande av möjliga strategier och genomförande av de bästa kommer att kräva delaktighet bortom de gängse ramarna. Formerna för hur det ska gå till, med bibehållen respekt för de demokratiska grunderna är oklart. Vi är helt enkelt inte förberedda för den typ av förändringsprocesser som nu måste ta form, förankras och bäras av samhället i stort. Det saknas också kompetens på många håll. Mandat och befogenheter i det offentliga bygger på flera hundra år av offentlig administration, erfarenheter och strukturer som inte längre räcker till. Hur skapas snabbt nya verksamhetsformer, som både blir verkningseffektiva och bidrar till delaktighet och legitimitet? Mina tankar kretsar i denna trend kring vem som har vad att vinna respektive förlora på att formerna för beslutsfattande ändras. Om någon ägnat hela sitt liv åt en karriär – är vederbörande beredd att ge upp den karriärvägen för att samhället behöver andra beslutsnivåer och dito processer? Jag är orolig för att suboptimeringen kommer att eskalera de närmaste åren och att det blir allt svårare att ändra de strukturer som måste ändras. Krismedvetandet är ännu inte på rätt nivå.

Trend 3: Stadsplanering med grönområden
Den tredje trenden handlar om markexploatering och hur grönområden och växtlighet kan spela en roll på flera plan för att skapa trivsel, hälsa, goda boendemiljöer, bromsa vattenflöden osv. Det kallas ibland ”urban gardening”, när träd, odlingar, grönytor, buskar och natur flätas in i den betongtäta staden på ett genomtänkt sätt. Vi har under decennier låtit staden vara alltför präglad av hårda ytor. Asfalt är lättare att sköta än grusgångar. Träd och grönområden har varit undantag. Med klimateffekterna i fokus har det blivit uppenbart att vattenavrinningen behöver bromsas, och att vi behöver kyla staden under varma sommardagar. Det kan skilja 10 grader i temperatur mellan en stadsgata utan träd och skugga och en med. Förutom denna konkreta effekt skapar grönområden ytor för insekter, fåglar, smådjur och en biologisk och ekologisk mångfald, som i sin tur gynnar utvecklingen av grönytor och biologisk motståndskraft.  Attraktiviteten hos ett område med många grönytor nämns i rapporten. Luften blir något renare och trivseln ökar. Kanske skulle rapporten ha tydligare betonat värdet av att skapa odlingsmöjligheter i stadsdelar, helt enkelt för att kopiera byn som modell för ett sammanhållet och tryggt område.

Trend 4: Nya sätt att mäta och finansiera…
Den fjärde trenden som rapporten tar upp handlar om hur beslutsfattare letar efter nya sätt att värdera och finansiera insatser för att på lång sikt bygga det hållbara samhället. Rapporten resonerar kring motsättningen mellan kort- och långsiktighet i planering och beslutsfattande. Och landar i att kortsiktiga stödåtgärder tycks öka. Inte minst när inflation, energipriser och andra effekter snabbt förändrar situationen för ”vanligt folk” och deras ekonomiska situation. Kortsiktigheten tycks bli allt mer vanlig. Det är ju väljare som ska få sin vardag att gå ihop. Behovet av en annan ekonomisk modell för att styra både kortsiktiga och långsiktiga beslut tas inte upp. Vi kommer att behöva en annan ekonomisk modell, är min övertygelse. En modell som t.ex. utgår från en helt annan moms. Momsen är idag en linjärt formerad skatt, som bygger på ett linjärt produktions- och konsumtionsmönster. Den nya momsen behöver naturligtvis också bli cirkulär och följa med varje produkt i dess olika faser. Det måste finns en koppling mellan skötsel av en produkt (värdeskapande) och den nya momssatsen, så att det lönar sig för alla involverade att ta vara på produkters livslängd och kvaliteter. Köp-släng-doktrinen är inte hållbar. Dagens moms bygger på tanken att produkter tas fram för en kort användningscykel. Hur denna nya ekonomi ska byggas upp parallellt med den gamla och hur två parallella momssystem ska införas behöver utredas, menar jag. Och koordineras på EU-nivå.

Trend 5: Livsstilsförändringar i relation till klimatkrisen…
Den femte trenden tar upp fenomenet med kring ändrad livsstil, hur unga människor inser att det går att leva ett gott liv utan bil och på ett klimatsmart sätt. De exempel som nämns i rapporten handlar om vegankost, second-hand, nya resmönster och en självvald, enklare, livsstil. Min invändning till denna text är att ska en klimatsmart livsstil få acceptans i breda folklager måste valet upplevas vara och faktiskt också vara en förbättring. Väldigt få människor lockas av försämrade livsvillkor. Det är få individer som självmant avstår livskvalitet av högre och ideella skäl. De val människor ställs inför måste uppfattas att vara bättre och tydligt ge andra kvaliteter än den nuvarande livsföringen. En del kan ligga inom ramen för tjänstefiering. När en vara blir en tjänst kan kunden/nyttjaren slippa ha en lagringsplats för produkten, kan välja produkt efter situation och kanske beställa någon slags service i samband med nyttjandet. Även reparationer och liknande kan växa när produkter ska hållas vid liv. Min förmodan är att den ändrade livsstilen, där klimathänsyn blir en viktig komponent för olika grupper, bara till en mindre del kan locka människor att avstå från det de vant sig vid att ha tillgång till i form av ett överflöd av konsumtionsprodukter, klimatstörande resor, fritidssysselsättningar och annat. Det kommer att bli avgörande att hitta ekvivalenterna till övergången från LP-skivor och CD-dito till Spotify för att ta ett tydligt exempel på hur tjänstefieringen kan ta form.

Trend 6: Yttre påverkan på livsstil…
Den sjätte trenden tar upp inflation, sysselsättning, bostadskostnader, energipriser och andra randfaktorer som påverkar var människor bosätter sig och hur de väljer att transportera sig till sina arbetsplatser. Man nämner en övergång från beskattning av arbete till att i högre grad beskatta produkter och material som en väg framåt. Ett exempel som tas upp är att en ökad inflation kanske minskar köttkonsumtionen, vilket är bra ur klimatperspektiv, men kan också minska efterfrågan på ekologiska livsmedel, något som kan ha motsatt inverkan på den hållbara utvecklingen. Överhuvudtaget är denna trend ganska diffust presenterad och innehåller många osäkerheter, inte minst mot bakgrund av kriget i Ukraina. Snarare anser jag att trenden borde sammanfattas som en uppmaning till alla beslutsfattare att ständigt söka ett helhetsgrepp på varje fråga, så att olika delbeslut inte motverkar varandra. Sänkt skatt på drivmedel kan locka för att ge intryck av att visa handlingskraft, men har naturligtvis en destruktiv inverkan på klimatarbetet eftersom priset har stor betydelse för hur nivån på efterfrågan och också hur vi värderar alternativa lösningar.

Sammanfattning – vi måste diskutera perspektiven
Ska rapporten sammanfattas på ett konkret sätt är nog budskapet att alla beslutsfattare behöver anstränga sig att se långsiktigt på de frågor man försöker adressera, och att man söker breda samverkanslösningar snarare än att gynna enstaka grupper. Samtidigt måste vi kunna diskutera förändringar i ekonomin och i samhället där det av nödvändighet kommer att handla om att vissa människor och verksamheter ”förlorar” och andra ”vinner” på förändringen. Då är det helt avgörande att sätta in förändringarna i ett samhälls- och framtidsperspektiv. ”Vill du ge dina barn en rimlig chans att leva ett gott liv, eller är ditt eget välbefinnande viktigare?” Den typen av frågor kommer att behöva ställas för att vi ska få perspektiv på nivån på  förändringarna och deras konsekvenser. Och frågorna behöver medialt utrymme för att bli relevanta för fler än de redan intresserade. Mot egoismen måste en ny form av oegennytta ställas, där ingången åtminstone bör vara nästa generation. Ska vår generation bli den första i historien som medvetet försämrar livet för nästa generation?

Länktips: Rapporten: https://www.ri.se/sites/default/files/2022-05/RISE_Runt-hornet-2022_Framtidsspaning_Klimatneturala-stader-samhallen.pdf

Möbler ligger i framkant i det cirkulära

Posted on by
Reply

Cirkulär ekonomi är ett tema jag de senaste åren ofta har återkommit till. I fredags var jag på ett heldagsseminarium där affärsmodeller för möbelindustrin stod i centrum. Möbler och särskilt kontorsinredning stod i centrum. Både tillverkare och andra företag med olika erbjudanden fick möjlighet att presentera sina cirkulära modeller. Forskare från RISE kompletterade och fördjupade frågorna. Det var bra, tydligt och fullt av engagemang. De cirkulära idéerna tog rejält med plats.

Några slutsatser
Den som är intresserad kan höra av sig till mig för att få min sammanfattning av dagen. Ur allt som sades vill jag här lyfta fram ett par intressanta detaljer. Projektets slutsatser summerades så här:

  1. Hela värdeflödet måste vara med.
  2. Resurseffektivitet och ekonomi är avgörande.
  3. Spårbarhet blir allt viktigare.
  4. Kunder är också möjliggörare.
  5. Förändring tar tid, liksom lärande.

Lokal blir arbetsplats
Vasakronan är ett företag som insett att de behöver ha ett mer långsiktigt hållbart synsätt, som måste prägla den egna och kundernas verksamhet. Som fastighetsägare blir de mer och mer blir involverade i att stajla kontoren och göra olika kontor inflyttningsklara. Kunderna vill inte ha lokaler, man letar efter arbetsplatser.

Kinnarps-exemplet
Tillverkaren Kinnarps talade produktdesign, tjänsteutveckling och funktionshyra. De har insett att cirkulära modeller finns på flera olika plan och ser olika ut. Produktdesign handlar om att återanvända, renovera, uppgradera, byta bordsskivor, ta av tyg, se till att det blir billigt att byta sofftyg på plats hos kund, skruva ihop bordsben till nya skivor i annan form, dragkedja för att byta skärmöverdrag och dylikt. Tjänsterna kan innebära att erbjuda tjänster hos kunden när de ska flytta eller bygga om sina kontor. Funktionshyra innebär att Kinnarps tar ansvar för och sköter produkten samt erbjuder kunden mycket större flexibilitet i vilka produkter som ska ingå i avtalet och när.

Albin i Hyssna var ett av företagen som deltog på konferensen

Kunskap
Andra detaljer som fastnade under dagen var betydelsen av kunskap. Dels att företag som dagligen håller på med samma sak självklart samlar på sig erfarenheter och kunskaper om vad som fungerar, kanske till skillnad från vanliga verksamheter som bekymrar sig om sina möbler en gång vart femte eller tionde år. Dvs även om vi alla använder möbler finns det specialkunskaper att ta till vara, där professionella har ett försprång som ska värdesättas. Det andra jag noterade var att det kan behövas kunna arkitekter eller inredare som hjälper kunderna att ställa rätt frågor. Det är bra att det kan komma in någon i processen ”utifrån” som kan se på problem och lösningar på ett annat sätt. Kan arbetsplatserna organiseras på ett mer flexibelt sätt? Kan gamla möbler monteras om? Kan den gamla nedsänkta hyllan för OH-projektorn bli en perfekt plats för en blomkruka?

Nya frågor för att nå win-win
När det gäller tjänsteutveckling blir det viktigt att hitta former för avtal och juridik – vad ska hända om någon av parterna inte längre kan fullgöra sin del? Hur ska en leverantör veta att möblerna finns kvar? Hur påverkas bokslut och löpande ekonomi när investeringar blir till driftskostnader? Hur ska kunskapsöverföring gå till när kunden byter personal?
Det finns ett antal frågor som behöver lösas, och i potten ligger mer av samarbete och mindre av konkurrens, mer transparens och mindre hemlighållande. Mer av win-win än av utslagning.