En bra artikel om bildningens betydelse

I tidningen Syre fanns nyligen en bra artikel av Valdemar Möller om bildningens betydelse för de nordiska ländernas utveckling under 1900-talet, (länktips se nedan). Möller skriver om Lene Rachel Andersen och hennes bok ”The Nordic Secret”. En central tanke i Andersens bok är att i Norden försöker vi att utbilda barnen till att tänka själva, inte i första hand till att kunna återge på det sätt som någon vuxen, en lärare eller läroboksförfattare föreskriver. När barn ser uppgifter ur flera perspektiv och kanske hittar lösningar out-of-the-box lär de sig att tänka på ett innovativt sätt. Problem kan på så sätt stimulera till nytänkande och till bättre resursanvändning. Problemlösning handlar ju ofta om att hitta en ny nivå för att beskriva samband och fördelar.

Alla behöver kunna hitta sin roll i livet och vilja ta ansvar
På ett annat sätt än när vi enbart mäter prestation eller resultat som om det ekonomiskt, kortsiktigt, fördelaktigaste alltid är att föredra. Ju fler som kan komma med idéer desto bättre. Och också möjliggöra ansvarstagande. Det är helt avgörande att vi inte släpper taget om utvecklingen och litar på att Big Tech, AI eller något liknande ska lösa alla våra problem. Det anslaget, förmågan och viljan att ansvar och att några, eller egentligen alla, får chansen att hitta sin roll i livet är viktiga komponenter för framtiden.

Det gäller att kunna orientera sig
Det finns flera skäl till att hålla fast vid denna ”Nordic Secret” så som utvecklingen ser ut just nu. Det blir allt viktigare att hålla reda på vad som är sant och falskt. Desinformation och missvisande påståenden förekommer allt oftare i den offentliga debatten. Med stöd av artificiella hjälpmedel och horder av automatiserade avsändare drunknar vi i allt från oförarglig reklam till samhällsfarlig desinformation. Att klara att hålla reda på vad som kan vara sant eller ej blir därmed allt viktigare. Då blir utbildningen avgörande och förmågan till egen omdömesbildning avgörande.

AI kommer att kunna förändra balansen mellan sant och falskt
Ännu viktigare blir detta nu när AI tar allt mer plats och det som på ytan ser ut att vara korrekt kanske medvetet eller omedvetet vinklas till att beskriva företeelser på ett icke korrekt sätt. Det gäller inte bara bildmanipulation, utan blir avgörande när datamängder med både korrekta och falska delar används för att generera statistik och belägga påståenden. Då kommer det att bli allt svårare att navigera i det offentliga samtalet.

Det sluttande planet
Redan George Orwell varnade på 40-talet för en utveckling, där det till slut blir farligt att hävda sanningen, när makthavare baserar sin position på en hårt vinklad verklighetsbeskrivning. Det är det sluttande planet som hotar när nu Trump och hans MAGA-rörelse utsett media till fienden, i alla fall om de inte håller med honom. Och av universiteten kräver Trump anpassning, annars får de inga statliga anslag. Det går fort att ersätta ett öppet och demokratiskt samhälle med ett auktoritärt styre, där sanningen sätts på undantag. Det är mot bakgrund av den utvecklingen vi måste se till att undervisningen står fri och bygger på en människosyn som främjar det fria ordet och den fria viljan, självklart med tillägget att samarbete går före konkurrens.

Länktips: https://tidningensyre.se/2025/15-mars-2025/brinner-for-bildning-och-fritt-tankande/

Se upp för hoten på hemmaplan

Mitt i allt kaotiskt flöde på den världspolitiska scenen får vi inte tappa bort det som utspelas på hemmaplan. Det blev tydligt i det Agenda-program (SVT) som sändes den 16 mars. Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson diskuterade och debatterade det säkerhetspolitiska läget med utgångspunkt i EU:s roll. Tre gånger under deras samtal nämnde Åkesson ”klimatpålagor” eller ”klimatavgifter”, som något som EU behöver sluta med. Magdalena Andersson svarade inte på detta, antagligen för att hon ville hålla fokus på andra saker. Men detta att Åkesson så tydligt markerar att EU:s klimatpolitik är skadlig för Sverige är en otroligt viktig signal att fånga upp.

Mycket oroväckande
Det har ju visat sig att Tidöregeringen anpassar sig till den ramvillkor SD har satt upp. Och värre lär det bli när/om Åkesson tar plats i nästa regering. Kristersson har ju bäddat för detta genom att säkerställa att alla beslut passerar samordningskansliet i Rosenbad, det samordningskansli som ger SD stort inflytande i de politiska beslut och initiativ som regeringen tar. Så detta att Åkesson TRE gånger talar om EU:s ”förskräckliga” klimatpålagor sänder en farlig signal till alla svenska väljare som vill återställa klimatarbetet och göra det som är möjligt för att fasa ut de ohållbara, fossila lösningarna. Skulle Åkesson få inflytande efter valet 2026 lär vi få glömma det mesta av allt klimatarbete som redan påbörjats och industrin kommer att tvingas lägga mycket i malpåse, som redan påbörjats. Helt enkelt för att spelplanen ändras och industrin anser sig behöva hitta rätt nivå på sina åtaganden. Det är oftast billigare att släppa ut avgaser och föroreningar än att ta hand om dem, enkelt uttryckt.

Ökningar istället för minskningar
Vi ser ju hur CO2-utsläppen har ökat under Tidöregeringens första år. Ökat, när de skulle ha minskat. Och detta lär ju fortsätta i ännu högre grad om Åkesson får lägga ribban för hela politiken. Vilket han naturligtvis kommer att försöka göra i kraft av det väljarstöd han tillför om inget nytt inträffar.

Kanske kan Europa vakna till?
Men här finns också en möjlig och aningen oväntad vändning i opinionen. I takt med att Trump och Musk demonterar det amerikanska samhället och saboterar frihandeln, tvingar till sig Grönland, tar kontroll över Panama och tvingar Kanada på knä kommer sansade européer att inse vad som står på spel när missnöjespartier på högerkanten ges inflytande på riktigt. Trumps framfart kan på så sätt få européer att vakna till. Är det verkligen ett trumpifierat Sverige och EU vi vill ha?

En liten sak till
Åkesson talar i Agenda flera gånger om ”asymmetriska” samarbeten och tycks mena att involvera Norge och Storbritannien mer i det som EU och Europa kan göra. Där har han faktiskt en poäng. Det kan vara så att en framgångsväg för att blockera Trumps och Putins tänkta uppdelning av världen i intressesfärer ligger i att erbjuda framför allt Storbritannien en bakdörr in igen i Europasamarbetet, vilket i sin tur öppnar upp för att inkludera Kanada, Australien, Nya Zeeland m fl i en demokratisk allians, som politiskt och ekonomiskt håller ihop. Inte för att Åkesson vill stärka EU, men har har kanske en poäng i att det kan behövas andra samverkansformer för att möta hoten från axeln Trump-Putin. Sedan litar jag inte på Åkessons långsiktiga motiv, men det är en annan sak.

Länktps: SVT Agenda 16 mars: https://www.youtube.com/watch?v=VbuRi_Rgteo

AI-utveckling ger möjligheter och hot

Den tekniska utvecklingen är intressant, stundtals fascinerande. Sådant vi inte trodde var möjligt är plötsligt rutin och vardag. I kölvattnet på utvecklingen följer ekonomiska konsekvenser. Facit i Åtvidaberg gjorde skrivmaskiner, om ni minns. Nokia var världsledande på mobiltelefoni om någon minns. Post delas fortfarande ut, men det är nätt och jämnt och inte med någon brådska eller precision. På Strindbergs tid kunde post delas ut två gånger om dagen. Nu läser jag om Samsung och deras nya Galaxy-modell. Ett nytt språng är på gång.

Nu kan tekniken överbrygga språkbarriärer
Det man lyckats med är att integrera AI i sin nya telefon. Ännu så länge vet man inte exakt vart detta bär, men man testar nu att låta appar ”prata med varandra” så att samtidigt som en app letar rätt på en restaurang kan en annan app kommunicera med de kompisar som ska träffas på en restaurang alla gillar. Det låter kanske inte så avancerat, men detta är ju bara början. Ett annat exempel som Samsung tar upp är realtidsöversättning. Där tror jag att de hittat en mycket intressant utveckling. Språkliga barriärer gör det ju svårt att ha ”live” kontakt med andra människor. Det finns 3000 språk i världen och de utgör ju enorma barriärer för kommunikation. Tänk att kunna prata direkt med varandra utan att kunna något gemensamt språk!

Intressant möjlighet att ta kontakt med fler människor
Rimligen kommer detta att kunna underlätta samtal, dels över telefon, men även IRL. Om man står i en stad och inte vet vart man ska gå för att komma till stationen så kan telefonen realtidsöversätta vad lokalbefolkningen säger. Eller om man ska göra en ”deal” (som Trumpen säger) med ett företag på andra sidan jorden, så blir det ju enklare om alla kan tala på sitt modersmål. Och inte behöva gå omvägen via en mer eller mindre knagglig engelska, där risken för missförstånd kan vara stor.

Ordens betydelse kan gå förlorad
Samtidigt finns här naturligtvis flera fallgropar och möjliga problem. Ett problem är att kvalitetssäkra översättningarna. Hur vet vi att det AI-systemet föreslår stämmer? Det finns ju ord som kan betyda flera olika saker. Ta det svenska ordet ”banan”, till exempel. ”Det är viktigt att banan är rak” skulle kunna innebära att AI inte översätter banan med ”the track” utan med ”the banana”. För att ta ett exempel. För att inte tala om ironi. Det blir ju helt omöjligt att säga något med en ironisk underton om AI tolkar allt bokstavligt. Konsekvenserna kan bli att USA:s president beskyller en demokratiskt vald president för att vara diktator, eller något lika absurt…..

Det kan gå lite hur som helst
En annan möjlig konsekvens av realtidsöversättning av språk är att ämnena blir irrelevanta i skolan. ”Varför ska jag plugga glosor när min telefon ger mig alla svar?” Vilket ju i sin konsekvens leder till ännu mindre av mänskliga kontakter och att vi litar mer på maskiner än på människor, vilket i mitt tycke blir en farlig väg att gå. Särskilt som mjukvarorna kontrolleras av stora företag med maktambitioner, så som vi nu ser utvecklas i realtid i USA. Plötsligt är ju vissa ord inte längre tillåtna att använda inom USA:s federala administration. Klimatförändring finns inte längre, eftersom ordet är förbjudet. Det ligger mycket nära till hands att Twitter/X går samma väg och blockerar eller inte godkänner vissa uttryck. God morgon 1984.

Det gäller att vara observant på hur den nya tekniken blir ett verktyg för eller emot en sund utveckling. Allt ligger inom möjligheternas gräns.

Om desinformation, dubbla lojaliteter och civilsamhälle

Säkerhetsläget i Europa har snabbt förändrats i takt med att Trump och hans handplockade medarbetare tar ett helt nytt grepp om USA:s olika institutioner. Trump agerar på ett sätt som gynnar Putin och det blev extra tydligt när Zelenskyj pressades i Ovala Rummet inför TV-kamerorna. Alla i Europa måste nu göra en ny analys av läget och vinnlägga sig om att kommunicera sådant som inte skapar onödig oro. Om det är något Putin vill är det ju att skapa oreda i Västeuropa. Men ett svagare Europa ökar Putins möjligheter att kuva Ukraina till underkastelse.

Enighet tycks ha varit viktigt att signalera
SVT sände ett extra Agenda om säkerhetsläget den 2 mars. Den första timmen fick olika experter uttala sig och även svara på tittarfrågor. Oron och bekymren är stora ute i landet vart utvecklingen egentligen är på väg. Upplägget syftade troligen till att ge vissa svar på de frågor som finns hos den breda allmänheten. Under den andra halvan av programmet fick åtta partiföreträdare svara på frågor från Nike Nylander. Intrycket var att de åtta partierna skulle signalera enighet och att alla har förstått allvaret i situationen. Frånvaron av markeringar mot politiska motståndare var påtaglig. Här skulle de åtta partierna med lite olika ord och nyanser formulera hur viktigt det är att vi stärker försvaret och samarbetar med resten av Europa. Det verkade som att detta överordnade budskap var överenskommet i förväg. Begripligt, men inte tillräckligt, även om det sades en del bra saker.

Blandningen av sanning och lögn passiviserar
Samtidigt behöver nämligen en del viktiga frågor och förutsättningar lyftas fram, om inte nu, så inom kort. Även om Sverige kommer att lägga mer kronor och ören på försvarsmateriel och rekryteringar är hotet mot samhället inte avvärjt. Putin och Putins vänner har ett intresse av att se ett försvagat Europa och ett svagare NATO. En viktig del av detta är att passivisera och vilseleda den allmänna opinionen. Genom att konsekvent sprida lögner, använda hat och hot och felaktiga ”fakta” (fake news) undergrävs tilltron till myndigheter och traditionella medier. Kritiska röster tystnar. När det blir svårt att skilja på sanning och lögn tvekar man och opinionen ställer sig frågande till det som politiker föreslår.

Svenskt Näringsliv och Timbro behöver städa ut
Något som behöver hända är att ansvarstagande företag som är medlemmar i Svenskt Näringsliv säkerställer att deras tankesmedja Timbro slutar att använda trollfabriksmetoder för att påverka opinionen. Det är synnerligen allvarligt att undergräva tilltron i samhället och att sprida desinformation när detta bara gynnar de krafter som vill Sverige illa.
Och självklart gäller det även de trollfabriker som SD driver, men där har jag inga illusioner om att trollfabrikerna kommer att upphöra. Det är ju antidemokratiska krafters modus operandi att sprida desinformation.

Vilka vill SD vara vänner med egentligen? Putins kompisar eller…?
En andra sak som behöver hända är att Tidögänget gör upp med den dolda dubbla agenda som det största partiet i deras riksdagsunderlag, SD, använder sig av. Stödjer SD Farage, AfD, Le Pen och andra högerrörelser som vill försvaga Europa och strävar efter att ansluta sig till den linje Orban i Ungern drivit, där Putin inte ses som motståndare? Eller ställer SD upp på idén att Ukrainas sak är vår och att det är avgörande att hindra Putins Ryssland från att få större makt över Europa? SD kan inte fortsätta att både hylla Putin och Putins vänner och samtidigt påstå att de står på Ukrainas sida. Vill SD att Sverige lämnar EU och genomför Swexit? Eller har man (taktiskt?) övergivit den idén? De dubbla budskapen behöver synas och ifrågasättas.

Civilsamhällets behöver stärkas, inte försvagas
En tredje fråga som behöver lyftas, och kanske är detta den allra viktigaste, är civilsamhällets roll i kristider. Det är en förenkling att tro att Sverige antingen kommer att befinna sig i krig eller inte krig. Det finns en stor risk att vårt samhälle attackeras med punktvisa attentat, ett nedsläckt elnät eller kapade delar av internet, störningar i logistiken, dvs incidenter av olika slag. Kanske där avsändaren eller gärningspersonen förblir oklar, men där samhället behöver hitta andra sätt att lösa vardagsfrågor. Vi är så beroende av digital information idag att vi skulle bli vilsna om det inte fungerade. I det läget måste civilsamhället kliva fram.

Exemplet folkbildning
Hur kommer det sig att Tidögänget stryper exempelvis resurserna till folkbildningen? Det är ju mot bakgrund av betydelsen av ett starkt civilförsvar helt obegripligt. Det är mer av lokal samverkan vi behöver ha för att klara av lokala kriser, även miljö- och klimatrelaterade händelser som lär inträffa naturligtvis. Och för att samarbeta måste vi lära känna varandra i olika informella och formella sammanhang. Tilliten är avgörande. Och då blir den splittrande vi-och-dom-politiken från Tidögänget dessutom synnerligen kontraproduktiv.

Frågetecknen finns kvar
Sannolikt var det rätt att inte plocka upp de ovanstående, och andra, frågeställningar när riksdag och regering behöver visa enighet. Men frågorna kvarstår. Hur ska vi ha det med desinformationen, de dubbla lojaliteterna och med stödet till civilsamhället?

Vad vi behöver mer eller mindre

Nu byter världen riktning och vi förlorar tidigare hörnstenar i synen på säkerhet, balans mellan stormakter och vem vi kan lita på. Nu blir det ännu viktigare att orientera sig i flödet av sanningar, överdrifter, felaktigheter och osanningar. Världens rikaste man, Elon Musk, satsade 280 miljoner på att få Trump återvald och har belönats med en central roll i den nya regimen i Washington. Samtidigt avskedar han de personer som hade som uppgift att kontrollera korruptionen i statsapparaten och säkerställer att hans Starlink får nya miljarder i statligt stöd. Hade någon skrivit en bok med detta som manus hade boken refuserats av förlagen såsom varande världsfrånvänd och irrelevant. Men där är vi.

Realtidskorrigering
Desto viktigare att vi håller fast vid sådant som kan skapa ordning och rimlighet i vår världsuppfattning. Ett exempel är faktakontroll i realtid, det som Macron ägnade sig åt vid presskonferensen med Trump och som fått en del uppmärksamhet. (Länktips nedan). Det är säkert inte alla som skulle göra det som Macron gjorde, men det är viktigt. Och man skulle önska att det var fler av politikerna i debatten här hemma och annorstädes som följde det exemplet. Inte minst är det viktigt att journalister är så pålästa att de omedelbart kan fånga felaktigheter och rena lögner på ”studs”. Det är alltför ofta som lögner och felaktigheter förbli oemotsagda.

Statsmannamässighet
Ett annat lysande exempel på vad vi behöver mer av är den korta tal på fyra-fem minuter Finlands president Alexander Stubb höll häromdagen i Kiev, när Europas ledare var samlade för att ge sitt stöd åt Ukrainas ledare Zelenskyj. Det var statsmannamässigt, tydligt, engagerat och sakligt det Stubb sa. Ingen kunde tvivla på innehåll och innebörd av det han sa. Det var en typ av ledarskap vi skulle behöva se mer av även i vårt land. (Länktips se nedan).

Cervenka försöker
Ett tredje exempel är att vi behöver fler journalister och författare som Andreas Cervenka, vars artiklar och böcker ofta bygger på väl gjorda undersökningar och som heller inte duckar för att förmedla obekväma sanningar, som många gånger pekar på orimligheter i det rådande systemet. Vi behöver den sortens faktabaserad och opinionsbildande inspel för att inte drunkna i all den desinformation och irrelevanta distraktion som vi hela tiden matas med. (Länktips till Cervenka-inlägg, se nedan).

Ett bekymmer är ”bensinpunps-argumenten”
Ett bekymmer som finns med vårt demokratiska valsystem är att det är svårt att vinna väljarnas förtroende på en kommunikation av hela bilden. Ingen vill t.ex. gå till val på förslag som uppfattas som uppoffringar, eller där nedskärningar och försämringar drabbar väljaren. Istället får vi motsatsen: Man säljer in ”billigare bensin vid pump” och annat som man vet kommer gillas av gemene man. Trots att allmänheten egentligen vet att det är fel. Men väljarna räknar med att ”någon annan” ska stå för kostnaden eller att ”det där får politikerna lösa – vad har vi dem annars till?”….

Sanningssägare har svårt att få röster
Sanningssägare har svårt att få röster. Bara om en pålaga uppfattas att den fördelas någorlunda rättvist kan den få gillande. Vad som är rättvist är naturligtvis olika från person till person. Men här finns ett kommunikationsproblem om vi ska försöka välja ansvarstagande politiker som säger som det är och som vill göra något åt den situation man beskriver. Låt oss hoppas att vi får fler som Macron och Stubb att välja till ledande positioner, i alla fall med deras kvaliteter – inte självklart med deras politiska prioriteringar.

Länktips: Macron korrigerar Trump: här

Alexander Stubb i Kiev: här

Cervenka-inlägg: här

Freden handlar om att bejaka

Finns det en fred bortom alla strider, alla vapen och allt maktbegär? Det fanns en tid då fred och försoning fick ta plats. I mitten av 1900-talet tog icke-våldstanken plats och Gandhi personifierade en fredlig utvecklingsprocess, som senare tyvärr inte fått så många efterföljare. I vår egen svenska historia gjorde Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Folke Bernadotte, Ulla Lindström och flera andra viktiga insatser. När minnena av Andra Världskriget bleknade bort minskade också till viss del engagemanget för en fredlig utveckling. Annat blev viktigare.

Några personer har tagit plats
Glimtvis har svenska och nordiska röster tagit plats på världsscenen. I FN banade Trygve Lie väg för Hammarskjöld i en svår uppbyggnadstid för FN. Senare gjorde Gro Harlem Brundtland sin historiska insats på 80-talet, när hon lade grunden till ett globalt ramverk för en hållbar utveckling med sin rapport ”Vår gemensamma framtid”. Det var den som senare fick ett viktigt möte i Rio de Janeiro 1992 att bli en milstolpe i historien. Dessförinnan hade Olof Palme tagit plats som en av få tydliga politiker som kritiserade Vietnamkriget. Hans Rosling, professor med ett särskilt fokus på global hälsa fick ett stort genomslag för 10-15 år sedan, framför allt genom sitt pedagogiska sätt att synliggöra och lyfta en positiv utveckling, som i och för sig kritiserades för att vara selektiv. Och så Greta Thunberg, förstås, som med sin tydlighet och skärpa tog plats på världsscenen när beslutsfattarna tvekade, och fortsatt tvekar, kring beslut för att vända utvecklingen i klimatfrågan. Vi har några personer som gjort internationellt avtryck för en fredligare värld. Men det tycks inte räcka och inte heller hjälpa.

”Make the world worse…”
Tyvärr har utvecklingen på senare tid snarast gått i en anti-fredlig riktning. Det är aggression, angrepp, krigshandlingar och våld som tar stor plats på världsscenen. Politiska ledare väljs inte för att de vill hitta bra kompromisser och samlevnadslösningar utan för att de ”står upp för” en viss grupp väljare och anstränger sig att organisera världen utifrån de egna behoven, inte utifrån ett perspektiv som skulle kunna vara bra för alla.

Jämförelse med förälderns behandling av sina barn
Om man som förälder skulle bete sig likadant skulle det bli tydligt: Att ett barn hela tiden favoriseras medan ett annat barn får nöja sig med bråkdelar av det som syskonet får. Vilken förälder skulle med gott samvete och skryta med att man särbehandlar sina barn? Översatt till ledarskapet på den politiska scenen: det är orimligt att särintresset hela tiden ska gå före allmänintresset. Egoism leder till konflikter. Vi behöver ledare som kan motivera goda kompromisser och samförståndslösningar, där lösningarna optimeras på en sammanvägd nivå.

Det mänskliga mötet och bejakandet är avgörande
Så hur får vi fred i världen? Tyvärr är mer upprustning, mer vapensystem och mer militärer det världen just nu tycks satsa på. Och det som vi för 15 år sedan trodde skulle kunna bana väg för folkliga resningar och social sammanhållning, när sociala medier började ta plats, har ju visat sig att de utvecklas till propagandakanaler för en girig maktelit. Tidigare Twitter, numera X, har under Elon Musks tid blivit allt mer ointressant och även Facebook har tappat i attraktivitet. Det mänskliga mötet och mänskliga kontakter är fortsatt viktiga för att åstadkomma den samsyn och de gemensamma lösningar som kan vända utvecklingen. Vi måste lyssna och bejaka varandras konstruktiva förslag så långt det är möjligt.

Under ytan
I nyhetsflödet nämns att SD har svårt att acceptera inskränkningar i vilka vapen som folk kan få licens för. De halvautomatiska vapen det handlar om har ingenting med viltjakt att göra. Det är snarare så att det finns människor som av olika skäl vill beväpna sig och dessa återfinns sannolikt i stor utsträckning i den krets väljare som stödjer SD. Antidemokrater som gärna ser en framtida folklig milis ser naturligtvis lokalt beväpnade grupper som en tillgång. Kraschar livsmedelsförsörjningen och/eller banksystemet kommer det att bli oroligt, uppstå plundring m.m. Då vill naturligtvis de auktoritära krafterna ta över. I skuggan av det civila försvar som Tidögänget vill forma finns risken att det skapas utrymme för detta. Den blåögdhet SD-företrädarna gärna ser som självklar i Sverige får inte tolkas symboliskt. Blåögda väljare blir lätt förda bakom ljuset.

Länktips: Svenska freds i Göteborg: https://www.svenskafreds.se/engagera-dig/lokala-grupper/goteborgs-lokalforening/

Peace av och med Merit Hemmingsson, några minuters musik värd att lyssna till: https://www.youtube.com/watch?v=9KYplpZZPQQ&list=RDL7D8jz60fFc&index=12

Ridån går ner och MEGA-folket jublar

Det är så ledsamt att behöva skriva om USA, nu när Trump återigen är president. Men det går ju tyvärr inte att blunda för den utveckling som just nu pågår där och som av allt att döma innebär ett paradigmskifte. Ett ord som Ulf Kristersson f.ö. använde när han tillträdde 2022. Man får inte låta sig luras av Trumps attityder och framtoning. Han är frontfiguren och han har en roll att spela i den radikala omstöpning av USA:s demokrati som pågår framför ögonen på oss alla.

Nu hotar Trump sina allierade och samtalar med Putin
Det är många som skriver om utvecklingen under Trump. Peter Wolodarski skrev den 9 februari en ledarkrönika i DN, som varnar för den nya internationella ordning som tycks formas, där USA ständigt kommer att sätta de egna intressena före allt annat. Kravet på Danmark att släppa kontrollen över Grönland hänger samman med de exploateringsmöjligheter han ser. USA har ju redan militär på Grönland så motivet är naturligtvis ekonomiskt. Trump och hans vänner vill ha kontroll över alla de mineraler och fyndigheter som finns på Grönland. Samtidigt sägs Trump ha haft flera samtal med Putin. De förbereder väl en ”deal”.

Ett starkt USA förutsätter tydligen ett svagare EU
Wolodarski varnar självklart för hur olika internationella organ kommer att kunna påverkas när USA vänder dem ryggen: FN, WTO, NATO, IMF osv. Trumps agerande sänder naturligtvis signaler till Moskva och Peking att det nu råder en ny världsordning. Att dela in världen i intressesfärer är helt OK. Att Elon Musk gör vad han kan för att splittra och försvaga EU ingår i självklart denna strategi och det är väl bara en tidsfråga innan Taiwan blir en del av fastlands-Kina. Var gränsen ska gå i Europa är oklart. Men om man bor i de baltiska staterna finns det anledning att vara orolig. Där bor stora grupper rysktalande medborgare och Trump lär inte bry sig om Putin gör anspråk på delar av den gamla Warszawapakten. Ridån går ner igen, påhejad av Musks jublande kompisar i AfD, Orban i Ungern och andra som nu vill skapa MEGA, Make Europe Great Again.

GP: ”Trump får något gjort”
Göteborgs-Postens ledarredaktion har också skrivit om Trump. Adam Cwejman hyllar i en ledare den starke ledaren Trump, ”som får något gjort”. Trump utpressningstaktik mot Colombia prisas av Cwejman och allt annat Trump ägnar sig åt förminskas och relativiseras på ett förskräckligt sätt. Det är som om kuppförsöket den 6 januari 2021 aldrig har ägt rum och ännu mindre Trumps benådning av de 1500 åtalade och dömda personer, som utförde försöket till statskupp liksom att Trump nu jagar åklagare och poliser med blåslampa för att få dem avskedade eller att underteckna en lojalitetsförklaring. Cwejman ser detta som att få något gjort, alternativt något att rycka på axlarna åt.

Det är en planerad statskupp som kringgår kongressen
I Svenska Dagbladet läser jag på ledarplats tvärtom en analys som går ut på att det amerikanska statsskicket nu kullkastats i och med att presidenten fått immunitet för alla handlingar av Högsta Domstolen och genom att han kringgår Kongressen och använder Elon Musks s.k. DOGE-departement för att ta kontroll över statsapparaten. Beskrivningen av vad som sker är ändå bara summarisk. I praktiken avskedas tusentals kompetenta människor som fyllt viktiga funktioner i USA:s administration. Vad som kommer i stället är mycket osäkert. Och vad som sker just nu i Pentagon är väl kanske det mest oroväckande. USA sitter på merparten av alla massförstörelsevapen i världen och om Trump får som han vill kommer risken för nya konflikter sannolikt öka.

Nu får pöbeln från 6 januari nya uppgifter
Utbildningsdepartementet har redan stängt ner och alla kvinnliga piloter har fått förbud att flyga. Inom ett par månader kommer vi att få se en häxjakt på journalister, kanske även åtal i domstol. Och i linje med Trumps åsikt att motståndare är fiender så kommer naturligtvis lojalitet att avkrävas från alla politiker och tjänstemän. Om de inte accepterar den nya ordningen riskerar de naturligtvis påföljder. Hot, trakasserier, åtal och diverse andra verktyg finns i Trumps arsenal. Det är bara att läsa Tobias Hübinette och andra, som skriver om hur fascismen tar form.

Mörker fördrivs inte med mörker. Det är ljuset som gör det.

Länktips: DN Wolodarski ledarkrönika: https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-trump-hanar-danmark-och-forbereder-sig-pa-att-ta-gronland/?utm_medium=Social&utm_source=Facebook#Echobox=1739084962


Ledare i SvD: https://www.svd.se/a/kwxrvQ/vi-bevittnar-ett-sammanbrott-trump-har-fatt-absolut-makt


Tobias Hübinette om Europas MEGA-satsning: https://tobiashubinette.wordpress.com/2025/02/09/just-nu-kraftsamlar-den-paneuropeiska-extremhogern-i-madrid-uppbackad-av-trump-och-musk/

Forskningen om MAGA-fascismen

Trump är tillbaka och nu har han förberett sig ordentligt. Han vet hur systemet fungerar och hur han kan agera. Han vet också hur han ska beskriva verkligheten på ett sådant sätt att hans hejaklack jublar. Det påminner om alla de massmöten som hölls i Tyskland för 90 år sedan. I det perspektivet blir det intressant att läsa vad forskarna ser för likheter mellan 1900-talets fascism och hur Trump bedriver kampanjer och politik.

Medkänsla fungerar inte i MAGA-fascismens tid
Maga-fascismen är vid makten i USA, slår Mikael Nilsson fast i sin debattartikel (se länk nedan) i GP. När biskop Mariann Budde under ceremonin ”i Guds namn” vädjar till Trump om medkänsla med de hbtq-personer och migranter som nu känner oro och hot, svarar Trump senare med ett flagrant personangrepp på biskopen. Hon är en vänsterradikal Trumphatare, påstod han. Andra senatorer tyckte att hon borde utvisas ur USA. Och Elon Musk bredde på med att hon är ett ”woke-virus”. Det enda hon gjorde var att vädja till Trumps medkänsla. Det kan inte MAGA-fascisterna acceptera, uppenbarligen.

Stark går först
Mikael Nilssson knyter an till hur den offentliga kristendomen blev ett verktyg även i nazisternas Tyskland. Likheterna är slående och farliga. Vi ser också hur det bara tog ett dygn för Trump att få Colombias president att acceptera hur USA nu utvisar colombianer och att vanlig diplomati inte längre gäller. Nu är det stor och stark som går före och bestämmer. Gör som jag säger eller ta konsekvenserna. Så vill amerikanerna ha sin ledare nu.

Trump vill se ett svagare Europa
Mikael Nilsson drar även fram attentaten mot Hitler som en parallell. Trump var millimeter från att bli skjuten under valrörelsen. Och det är inte osannolikt att det var risken för nya attentat som fick Trump att flytta in sin ceremoni den 20 januari inomhus, då han skulle sväras in. (Men ”glömde” lägga handen på bibeln…). När nu Musk springer Trumps ärenden i Europa är det troligen för att USA vill försvaga Europa. Musk har ju kommit ut som en närmast frälst högerextrem på senare tid och gjort vad han kunnat för att stärka extremhögern i Europas större länder. Ett första text blir nu också hur Grönlands-frågan ska lösas. Trump vill ha Grönland för att ta kontroll över Norra Ishavet och för att på sikt utvinna mineraler och annat. Han vill också positionera USA som starkare och mer dominant gentemot Europa och EU. Det är synd om danskarna nu, som måste ägna tid åt icke-frågor som hur de ska balansera Trumps rovdjursmentalitet utan att låsa fast sig i positioner som inte går att lösa annat än med våld. Och vad säger NATO?

Forskningen ger vägledning
Mikael Nilssons text är en bra påminnelse om att det alltid är intressant att ta del av vad forskare kommer fram till, forskare som kanske på heltid och under lång tid kunnat studera vissa detaljfrågor. Till skillnad från oss vanliga dödliga, som ställs inför att hantera diverse olika frågor varje dag. Det hade varit klädsamt om Tidögänget insåg detta. Att forskarna faktiskt är experter. Ibland är de inte överens, men de har metoder att närma sig fakta och att sortera dem på ett klokt sätt. Och väljer också ord och begrepp på ett sätt som skapar förståelse och gemensamma bilder av verkligheten. Ett exempel är ju att det i debatten tycks finnas två samtidiga åsikter, att Sverige har världens sämsta och världens bästa elsystem. Båda dessa åsikter kan knappast vara sanna.

Länktips: Debattartikel av Mikael Nilsson, docent i historia: https://www.gp.se/debatt/for-maga-fascismens-forsvarare-spelar-det-ingen-roll-vad-trump-och-musk-gor.2488cd6b-87bc-45fb-9119-06d85b8c4ebc

Biskop Mariann Budde vädjar till Trump om medkänsla med de som nu känner sig hotade av hans politik. https://tv.aftonbladet.se/video/380019/biskopens-vadjan-till-donald-trump-som-faatt-republikaner-att-rasa

SOU2025-7 igen ─ en liknelse

Ibland blir det tydligt om man använder liknelser. För att illustrera hur tillståndsgivningen för ny kärnkraft är tänkt att fungera, se föregående blogginlägg med länk nedan, kan följande liknelse vara passande.

Det behövs ett körkort, inser någon
Spola tillbaka klockan etthundra år eller mer. I trafiken rullar nu plötsligt bensindrivna fordon istället för häst-och-vagn-ekipage. Någon inser att denna nya teknik behöver något slags godkännande. ”Annars riskerar vi att få ett rent vilda västern på våra gator” som någon hävdar. Man beslutar därför om ett slags körkort för de nya fordonens framfart.

”Bilprovningen” = Strålskyddsmyndigheten
Denna tillståndsgivning utreds av en motsvarighet till SOU2025:7 och utredningen föreslår en uppdelning i två delar. För den tekniska delen ska fordonen granskas av en teknisk myndighet som kallas ”Bilprovningen” för att få ett modernt namn. I SOU2025:7 heter denna myndighet Strålskyddsmyndigheten. Det tekniska i den nya, farliga tekniken ska granskas av experter på tekniken.

En kort checklista, därefter fritt fram
Den administrativa delen av det körkort för de nya fordonen som planeras reduceras till en ekonomisk granskning så att inga betalningsanmärkningar föreligger. Självklart kollas även straffregister och andra personuppgifter. Om inget framkommer som hindrar ett körkort beviljas detta baserat på de två granskningarna.

En massa saker som inte behövs, anser SOU 2025:7
SOU2025:7 tänker sig på ett liknande sätt att det inte behövs någon annan granskning av en sökande. Inte om den sökande har ekonomiska resurser att hantera en olycka, att garantera långsiktig drift under flera decennier, att ha kunskap från drift av liknande anläggningar under lång tid osv. För att få ett ”körkort” för världens i särklass mest farliga teknik, som dessutom är tänkt att ha en nyckelposition i samhällets elförsörjning, något som är systemkritiskt ur många aspekter, behövs ingen sammanvägning av storlek på företag, specialistkompetens, samlad kompetens, koncernbolag i övrigt, samarbetspartners, referenser, erfarenheter och dokumenterad förmåga att hantera oförutsedda incidenter, att sätta in extra personella resurser och att ekonomiskt och administrativt säkerställa långsiktig drift även under komplexa förhållanden, där företagets storlek utgör en viss garanti, särskilt om det har ett statligt delägande.

Det behövs ingen storlek på företagskoncern
Nej. Det räcker, tycker utredningen, att man visat intresse för att lansera ny teknik eller en ny typ av etableringsprocess. Det nya är också att ”körkortet” kan säljas till någon annan. Det räcker att bilbesiktningen kollar att lamporna lyser och bromsarna tar. Sedan är det tuta och kör.

Och bråttom har de
En del av förslagen i SOU2025:7 är dessutom tänkta att sjösättas mycket snabbt under det första halvåret 2025. Tidögänget har ju bråttom att visa upp att något är på gång. Därför är det bråttom, tydligen. Och samtidigt har det tänkta sydkoreanska företaget med erfarenhet att bygga kärnkraft dragit sig ur processen. Det hela känns som historien om ”Mäster skräddare”. ”Kom tillbaka på lördag…..” Om det inte var så allvarligt skulle man le åt hela historien.

Länktips: Föregående text om SOU2025:7 och tillståndsgivningen för ny kärnkraft: https://christerowe.se/2025/01/nr1157-nu-krattas-manegen-for-vinstjagare/

Från Wolf Hall till Tidö slott

Utbudet av TV-serier är stort och ibland hittar man något som fascinerar och verkligen griper tag. På SVT Play finns just nu två säsonger, totalt tolv entimmas avsnitt, av BBC:s historiska serie om Henrik VIII i England. Serien heter Wolf Hall och kretsar väldigt mycket kring Thomas Cromwell, som var kungens förtrogne. Förutom att regissören och producenten av serien har skapat en mycket sevärd serie av hög kvalitet, dessutom insett hur musiken kan användas på ett innovativt sätt är det påtagligt hur hela historien och hur den berättas har viktiga budskap till oss idag.

Landets väl och ve kopplas till en individ
För drygt tio år sedan kom tre hyllade romaner om Thomas Cromwell av Hilary Mantel. Och den första delen TV-serien spelades in strax efteråt och visades även då i SVT (något som jag missade då). Säsong 2 har nyligen spelats in. Thomas Cromwell spelas övertygande av Mark Rylance. Kungen, Henrik VIII, gestaltas av Damian Lewis och i flera andra roller ser vi skickliga skådespelare. Men det riktigt intressanta med TV-serien är hur lojaliteter, dagspolitik och beslut formas i ett sammanhang där landets väl och ve är direkt sammankopplat med en diktator.

Ingen säger nej
Det TV-serien så övertygande väver samman är hur rådgivaren Cromwell växer in i sin roll som kungens förtrogne samtidigt som han skickligt manövrerar, till synes med mycket små medel, för att i varje situation undvika en konflikt. Storyn är naturligtvis uppdiktad, men den skulle kunna vara sann. Det är så här det skulle ha kunnat gå till, den känslan är tydlig. Och budskapet till vår tid är kristallklart. I ett auktoritärt system, där en härskare i praktiken inte kan möta någon opposition, finns inte utrymme för något ifrågasättande. Ingen säger nej. Ingen vågar opponera. I alla fall inte direkt. Men under ytan bubblar konflikterna.

Putin och Trump som exempel
Om det är viktigt för England med stabilitet och en manlig arvinge blir allt annat underordnat. Även om en drottning måste avrättas för att en ny drottning ska kunna träda till. Vi ser på nära håll hur Putin lyckas och misslyckas med sina anspråk på andra länder. Om Putin säger att Kiev ska intas på några veckor i februari 2022 säger ingen rysk militär emot honom. Och nu kommer Trump tillbaka i USA. Trump som naturligtvis lärt sig av sina första fyra år i Vita Huset och som anser sig ha fått ett starkt personligt mandat i presidentvalet i november. Om Trump säger att han vill ha Panamakanalen och Grönland lär det bli så.

Lärdom för Sverige
Det var intressant att följa hela TV-seriens tolv avsnitt, även om man vet att Cromwell till slut kommer att avrättas han också. Men hur det ena leder till andra, och hur de olika detaljerna hänger samman i en intrikat väv av händelser, lojaliteter och maktanspråk beskrivs i TV-serien på ett sätt som kan vara viktigt för vår tid att komma ihåg. Sluter man avtal på Tidö slott med ett parti som är praktiken är antidemokrater kan man inte bli förvånad när demokratin steg för steg monteras ner i de lagförslag som läggs. Det kan handla om angiverilagen, om indragna medborgarskap och att det nu förbereds en lagstiftning som ger regeringen ytterligare möjligheter att utlysa undantagstillstånd utan att Riksdagen har något att säga. All makt utgår från folket, heter det. Men där förskjuts nu stadigt makten från Riksdagen till regeringen.

Länktips: Wolf Hall: https://www.bbc.co.uk/programmes/p02gfy02 Serien går just nu på SVT Play och är mycket sevärd.