Klimatalliansen tänker fel

Posted on by
2

Det kan tyckas som en bra idé att starta ett nytt politiskt parti när en viktig fråga behöver en uppmärksamhet den kanske inte får i debatten. Klimatalliansens talesperson, tillika tidigare ledaren för Vänsterpartiet och grundaren av Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman, motiverar starten av Klimatalliansen som politiskt parti just med detta. Hennes nya partibildning är tänkt att göra klimatfrågan till en så viktig fråga att det offentliga samtalet inför valet ska handla om klimatet. Jag tror att det är fel tänkt.

Samarbete eller konfrontation?
I ett uttalande till DN säger Schyman: ” Vi tror att vi kan vara effektiva som en blåslampa i baken på politiken om vi också deltar i valrörelsen”. Där kan man också läsa: ” Klimatalliansen startades i höstas av en grupp blocköverskridande debattörer som kommit samman för att satsa på klimatet i politiken. Att söka allianser bortom den konventionella höger- och vänsterskalan är ett av partiets angreppssätt.” Redan här uppstår ett stort frågetecken. Konkurrerar verksamheten med de övriga partierna eller är det en samarbetsplattform över partigränserna man strävar efter? Erfarna politiker som Schyman inser att det gäller att få medialt genomslag för sina budskap. Och ur det perspektivet är kanske en partibildning lockande. Men ser man till medias logik och hur en valrörelse är upplagd är partibildning ologisk och kanske t.o.m. kontraproduktiv till det man vill åstadkomma. Och då menar jag inte primärt att initiativet kan splittra rösterna på fler partier.

Klimatfrågan står över politiken
Att klimatfrågan är synnerligen angelägen och att det brådskar att hitta framkomliga vägar råder det ingen tvekan om. Det logiska vore enligt min mening att avpolitisera klimatfrågan om den ska få en dignitet bortom det dagliga politiska ställningskriget. Vi måste inse att klimatet förändras i en takt som är totalt oacceptabel och där omställningen och anpassningen av samhället kräver ett så brett samförstånd som möjligt, inte ytterligare konfrontation. Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar formulerar sig så här på Klimatalliansens hemsida: ”Vi behöver leva i fred med skapelsen, allt som finns tillsammans med människan på denna planet. Det betyder att vi behöver en omvändelse och ett nytänkande på djupet avseende vår plats i tillvaron. Inte som tillvarons herrar utan som medlevande i en livets väv som omfattar allt.”

Bortom skattesatser och miljardrullning i budgeten
Det han formulerar är inte en valplattform för ytterligare politisk dragkamp mellan olika samhällsutopier, utan snarare en grundläggande idé om hur människan, vår nuvarande civilisation, behöver tänka om och göra rätt på en fundamental nivå, inte agera på en nivå som handlar om skattesatser och plus och minus i hur många miljarder i investeringar till smarta lösningar som är optimalt. Om dagspolitiken handlar om vilken smak såsen ska ha när vi lagar middagsmat, är KG Hammars och allas vår fråga snarare hur köket ska se ut och vem som ska arbeta i köket.

En möjlighet att driva en initierad och ifrågasättande agenda
Alliansen som de borgerliga partierna bildade ledde till en ny regering 2006. Fyra partier gick samman och strävade efter ett gemensamt mål. Den schymanska alliansen blandar ihop begreppen när man å ena sidan vill se klimatfrågan som den övergripande fråga den är, samtidigt som man å andra sidan vill delta i kapplöpningen om väljarnas röster på den traditionella politiska arenan. Att vara en initierad och identifierbar påtryckargrupp hade varit mer intressant ur ett övergripande perspektiv.

Alla partiers interna debatt behöver utvecklas
Då hade man kunnat driva en ifrågasättande agenda gentemot alla partier och kunnat motivera sin position utifrån ett allmänt samhällsperspektiv. Det hade varit väldigt intressant med partipolitiska interna diskussioner inom varje parti hur den som bryr sig om klimatfrågan ska rösta. För att på allvar förskjuta diskussionen bland partiaktiva, sympatisörer och väljare i varje parti i rätt riktning. Nu blir klimatfrågan, när Klimatalliansen ställer upp som motståndare istället för medspelare, en extern fråga som inte kommer att leda till någon ny slags interndebatt inom varje parti.

Vad säger du till till dina barn?
Synd, tycker jag. Det hade varit väldigt intressant att se alla Riksdagens partier formulera sig inför de existentiella och ansvarsmässiga frågor som hade kunnat väckas av en Klimatallians överordnad dagspolitiken. ”Vad säger du till dina barn och barnbarn när du lät bli att korrigera för de effekter du visste att utsläppen orsakar?” Eller ” Vilka krav är rimliga att ställa på våra politiker under kommande mandatperiod?”

Länktips: Klimatalliansens hemsida och några av personerna bakom: https://klimatalliansen.nu/#vilkaviar

Transformative learning – en tanke

Posted on by
2

Nu när den nya ekonomin ska ta form behöver vi ifrågasätta och förändra funktionen av flera nyckelbegrepp. T.ex. ägande, omsättning och moms. Jag ska försöka reda ut detta så kortfattat och begripligt som möjligt.

Ägande
Dagens ekonomi handlar om att genom ägarbyte synliggöra ett värde på en produkt. Samtidigt flyttas ansvaret för samma produkt från säljare till köpare. Att äga en produkt innebär också ett ansvar för att produkten hanteras på ett bra sätt och att ägaren har ansvar för vad som ska hända när produkten inte längre är användbar. Kvittblivningen är ägarens ansvar. I takt med att produkter blir allt mer komplicerade blir det också allt svårare för konsumenter att ansvara för återbruk och återvinning. Det saknas incitament för konsumenten att lägga tid på att ta isär och källsortera sammansatta produkter. Sopberget växer när konsumenten varken kan eller vill lägga tid på produkter han eller hon inte längre vill använda. Konsumenten köper ofta hellre något nytt än att leta rätt på en reparatör eller någon som på ett korrekt sätt kan ta hand om produkten.

Alternativet till ägande
Det finns alternativ till ägande, som steg för steg får ett växande genomslag. Nyttjande är viktigare än ägande i många fall. Nyttjandets flexibilitet är påtaglig när det gäller musik. Att äga en musikanläggning är idag mindre vanligt än att ha tillgång till musik via appar. På liknande sätt skulle många produkter kunna ingå i nyttjande-erbjudanden, där flexibiliteten blir ett positivt argument, liksom tillgången till olika produktvarianter. Ett viktigt delargument för nyttjande istället för ägande finns när det gäller produkter som används sällan och som tar plats i garderober och förråd. Istället för att äga en barnvagn, en gästsäng eller släpkärra kan det vara mer praktiskt att kunna välja modell, storlek och tid utifrån egna och varierande preferenser. På köpet skapas en servicemarknad, där företag kan erbjuda tjänster i anslutning till nyttjandet. Just-in-time-leveranser, instruktioner, tips om användning och t.o.m. att borra det hål som borrmaskinen ska användas till… Tjänstesektorn kan på så sätt skapa större värde för slutkunden och olika prisnivåer kan etableras beroende på vilka detaljkrav slutkunden har. Nyttjandet som ersättning för ägandet bromsar in resursanvändningen och flödet av nya produkter. Produkters livslängd, kvalitet och funktionalitet blir istället viktiga konkurrensmedel när servicesektorn utvecklas och försäljningskanalerna minskar i betydelse. På köpet får vi produkter med bättre prestanda och högre kvalitet.

Omsättning
Dagens ekonomi fokuserar på omsättning. Försäljningsvolymer, material och i ekonomiska enheter, står hela tiden i fokus. En ökad omsättning ses som något positivt. Men var och en kan inse att resurserna på jorden är ändliga. Det finns t.ex. inte oändligt med sällsynta metaller. Någon har räknat ut att om alla bilar på jorden skulle ersättas av elektriska bilar så räcker inte de kända tillgångarna på vissa ämnen till. Det håller således inte att vi bygger vårt välstånd och vår ekonomi på ständigt ökad volym. Vi måste hitta ett annat sätt att värdera arbete, resurser, tid och tillgång till olika system. Volymmåttet är kortsiktigt och kommer inte att hjälpa oss att bygga det hållbara samhället.

Moms
Kopplat till omsättningsmätningen finns det skatteuttag, den moms, som vi använder för att finansiera gemensamma nödvändigheter. Momsen växer när omsättningen stiger. Därmed är momsen också ett feltänk. Välfärden får inte göras beroende av resursslöseriet. Momsen är dessutom till sin karaktär linjär, vilket inte fungerar i en cirkulärt baserad ekonomi. Momsen behöver ersättas med något annat som fångar värdet av mänsklig aktivitet och utveckling på ett mer hållbart sätt.

Hur vi kommer vidare
Det finns intressanta modeller för hur vi ska tackla denna typ av frågeställningar. När jag tittat närmare på det som kallas ”Transformative learning” har jag hittat en enkel vägledning som i korthet kan sammanfattas i tre steg. De tre stegen illustrerar i vilken riktning vi måste gå för att hitta den nya ekonomin.

Ett
Det kan på ett plan handla om att göra saker bättre. Där har vi befunnit oss länge. Sedan industrialismens genombrott har vi sökt och hittat effektivare sätt att ta fram varor, att använda dem osv.

Två
Det kan därefter bli intressant att göra bättre saker. När nu ett stort fokus ligger på att ersätta fossila bilar med elbilar är det frestande att se det som en tillräcklig lösning. Men denna lösning är fortfarande inom samma paradigm.

Tre
Det riktigt intressanta blir när vi på allvar börjar utforska vad som menas med bättre. Den här nivån brukar forskarna hävda att den handlar om kunskapsteori och paradigmskifte. Hur ska vi se på helheten för att hitta en ny plattform för produktion och nyttjande av produkter? Hur ser sammanhanget ut och vad behöver förändras för att ägande, omsättning och moms kan ersättas av modernare och mer hållbara begrepp och funktioner? Vem ska göra vad i den processen? En liknelse kan vara att tänka sig internet innan internet fanns.

Inspiration
Jag vill tacka Maria Joutsenvirta, ekonomie doktor vid Aalto-universitetet för inspirerande föreläsningar och texter, som gjort att jag intresserat mig för transformative learning som modell för processutveckling. Nedan en länk till en text på svenska som det är mycket lätt att gilla.

Länktips:
https://epale.ec.europa.eu/sv/blog/maria-joutsenvirta-bildning-kraver-att-man-saktar-ner

Bättre frågor till politikerna, tack!

Posted on by
1

Anders Holmberg på SVT har ett intervjuformat som kallas 30 minuter, där han intervjuar makthavare och följer upp ett fåtal frågor med följdfrågor. Senast i raden hade han Ebba Busch i intervjustolen. Jag tycker att Anders Holmberg missade några viktiga frågor, som hade varit intressant att få svar på.

KD, sjukvården och frågorna som inte ställdes
När det gäller frågan om att staten ska ta kontroll över sjukvården, så som KD vill, hade det varit intressant med följdfrågor kring vad denna statliga kontroll skulle handla om. Ansvar för fastigheter, för personal, för utbildning, för lokalisering av verksamheter, för kompetens- och resursfördelning mer likvärdigt över landet – eller vad är det KD ser som statens uppgift i ett mer centraliserat sjukvårdssystem? Finns det inte risk för att beslut blir långsammare, att lokala behov åsidosätts etc när besluten ska tas centralt? Ökar därmed inte risken att skillnaderna mellan städer och glesbygd ökar ytterligare? Och hur ser KD på privatiseringsfrågorna mot bakgrund av en statlig kontroll? Vill KD öka insynen i de privata verksamheterna och/eller förändra regelverken så att det blir mer eller mindre lönsamt för privata företag och koncerner att etablera sig och tjäna pengar på vården? Motståndarsidan, socialdemokraterna, har ju flaggat för att återta samhällets kontroll av privata aktörer mot bakgrund av de skenande kostnader som privatiseringarna sägs ha lett till – hur ser KD på detta? Är det ett mer tudelat sjukvårdssystem med ett privat och ett samhällskontrollerat system KD strävar efter? Eller är likvärdigheten i tillgången vårdresurser viktigare än etableringsrätten? Hur ser KD långsiktigt på samhällets ansvar för helheten om en stor del av ansvaret för sjukvården läggs på privata verksamheter, där lönsamheten alltid har förtur? Är inte detta ett problem?

Om jag gömmer en flykting – vem ska jag då rösta på?
En annan fråga som hade varit intressant att få Busch:s svar på är hur KD ser på den kristna traditionen av att ”hjälpa sin nästa” mot bakgrund av den mycket restriktiva invandrings- och flyktingpolitik KD numera står bakom. Det finns många i Sverige som ägnar ledig tid åt frivilligorganisationer som Röda Korset och Rädda Barnen. Medmänsklighet och humanism har i det nya debattklimatet tappat mark till förmån för strängare regelverk och synen att Sverige inte ska välkomna flyktingar på samma sätt som tidigare. Hur ska en väljare, som kanske ägnar mycket ledig tid åt att hjälpa människor på flykt, tänka? Vilket parti hör en väljare hemma i, där vederbörande ser det som en livsuppgift att ta hand om och hjälpa utsatta människor? Det hade varit intressant att höra KD:s ledare tala om balansen mellan tuffa regelverk och medmänskliga villkor i en orättvis värld.

Synliggör hur viktiga frågor är relativt varandra!
Generellt borde Anders Holmberg försöka att hitta sakfrågor att ta upp med partiledarna som på ett tydligt sätt hjälper tittarna att väga in hur väl partiets ståndpunkter och värderingar stämmer med tittarnas egna ståndpunkter och värderingar. Ibland har de frågor han tagit upp varit av detaljkaraktär, som tittarna knappast har som vägledande frågor för att kunna ta ställning till partiet. Till kommande serier av utfrågningar kunde det t.ex. vara intressant att ge partiledaren tio – femton stycken bollar eller kulor att lägga i olika korgar. För att illustrera hur viktiga olika frågor är. Ett antal korgar med tunga frågor kan då fyllas med valfritt antal kulor för att ge partiledaren chans att markera angelägenhetsgraden kring olika frågor.

Detaljförslag
Korgarna skulle t.ex. kunna heta ”Klimat och miljö”, ”Försvar och säkerhetspolitik”, ”Brottsbekämpning”, ”Sysselsättning” , ”Sjukvård”, ”Skola” och ”Annat”. Någon partiledare skulle kunna lägga alla kulor i ”Annat”-korgen och hävda att ”Invandring” är den viktigaste frågan. Något annat partis företrädare skulle kunna lägga kulor i ”Annat” och hävda att ”Ekonomisk rättvisa” är en viktig fråga. Osv. framför allt får tittarna en synlig illustration till vad partierna själva anser vara viktigast att arbeta med.

Förståelsen är viktigast – inte bilden av partiledarens förmåga
Den fysiska representationen av vad politik innebär tog redan Ny Demokrati till Riksdagen för 30 år sedan, när Bert Karlsson och hans greve staplade ölbackar på scenen. Att synliggöra frågor och avvägningarna mellan angelägna delfrågor är, tror jag, väldigt viktigt för att öka förståelsen för den politiska debatten. Det är tittarna SVT ska hjälpa att förstå de folkvaldas prioriteringar och dagordning; programmen ska inte gå ut på att vinna en diskussion med en partiledare eller att få partiledaren att framstå som motsägelsefull och osäker.

Experter sågar kärnkraften

Posted on by
Reply

Det pågår en internationell diskussion om kärnkraftens roll i den hållbara energiförsörjningen och som en väg ut ur hotet från klimatförändringarna. I en artikel i det internationella nyhetsmagasinet Power hittar jag en sammanfattning av ett uttalande från fyra toppchefer inom strålsäkerhet. De listar också i tio punkter sina viktigaste invändningar mot att tro att kärnkraften kan lösa klimatfrågan.
(Länk till Power-artikeln längst ner).
I översättning lyder artikeln ungefär så här:

== start ==
Fyra internationella säkerhetsexperter säger nej till kärnkraft för att lösa klimatkrisen

De tidigare cheferna för tillsyn över kärnkraften i USA, Tyskland och Frankrike konstaterar, tillsammans med den tidigare sekreteraren för Storbritanniens strålskyddskommitté, i ett gemensamt uttalande att kärnkraft inte är en del av en genomförbar strategi för att motverka klimatförändringar.
I sin skrivelse den 25 januari betonar de vikten av globala åtgärder för att tackla klimatfrågan. Men kärnkraften är för dyr och innebär en alltför riskabel investering för att vara en hållbar strategi mot klimatförändringar. De fyra personerna bakom uttalandet är:
• Dr. Greg Jaczko, tidigare ordförande för U.S. Nuclear Regulatory Commission och grundare av energibolaget Maxean.
• Prof. Wolfgang Renneberg, universitetsprofessor och tidigare chef för reaktorsäkerhet, strålskydd och kärnavfall, federala miljöministeriet, Tyskland.
• Dr. Bernard Laponche, fransk ingenjör och författare, och tidigare generaldirektör för franska byrån för energiledning, samt tidigare rådgivare åt Frankrikes minister för miljö, energi och kärnsäkerhet.
• Dr. Paul Dorfman, biträdande stipendiat och forskare vid University of Sussex, och tidigare sekreterare vid den statliga brittiska kommitté som undersöker strålningsrisk vid slutna system.

Citat ur skrivelsen: ” Vi får ett allt varmare klimat. Kunskapsutvecklingen om klimatkänslighet och polarisens smälthastighet har klarlagt att havsnivåhöjningen ökar, samtidigt som skadliga stormar, kraftig nederbörd, översvämningar och skogsbränder tilltar. I takt med den ökande oron över utvecklingen och att insikten om att takten i den nödvändiga energiomställningen till låga koldioxidutsläpp behöver ökas, har kärnkraften av vissa aktörer presenterats som ett delvis omarbetat delsvar på hotet från den globala uppvärmningen. Frågan är därför om kärnkraften kan vara till hjälp i klimatkrisen, om den är lönsam, hur man ska se på risken med olyckor, avfallsfrågan och därmed om det finns plats för kärnkraften i den snabba utvecklingen av förnybar energi?
Med vår bakgrund som experter på kärnkraft, där vi alla varit verksamma på högsta statliga nivå gällande reglerings- och strålskyddsnivåerna i USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, ser vi det som vårt gemensamma ansvar att uttala oss i frågan om kärnkraftens roll i en strategi mot klimatförändringarna.
Det brukar heta att en ny generation kärnkraft kommer att vara ren, säker, smart och billig. Men det är en är fiktion. Verkligheten är att kärnkraften varken är ren, säker eller smart; snarare en mycket komplex teknik med potential att orsaka betydande skada. Kärnkraften är inte billig, utan extremt dyr. Kanske viktigast av allt är att kärnkraften helt enkelt inte är en del av en genomförbar strategi för att motverka klimatförändringar. För att ge ett relevant bidrag till global kraftgenerering skulle upp till tiotusen nya reaktorer krävas, beroende på reaktordesign.”
(…)
Kärnkraften som strategi mot klimatförändringar är, enligt de fyra cheferna:
• För dyr i absoluta tal för att ge ett relevant bidrag till global kraftproduktion.
• Dyrare än förnybar energi när det gäller energiproduktion och CO2-reducering, även om man tar hänsyn till kostnaderna för systemdelar som energilagring i samband med utbyggnaden av förnybara energikällor.
• För kostsam och riskabel för finansmarknadens investerare och därmed beroende av mycket stora offentliga subventioner och lånegarantier.
• Ohållbar på grund av det olösta problemet med mycket långlivat radioaktivt avfall.
• Ekonomiskt ohållbar eftersom ingen ekonomisk institution är beredd att försäkra sig mot den fulla potentiella kostnaden, miljömässiga och mänskliga effekter av oavsiktlig strålning – då majoriteten av dessa mycket betydande kostnader i så fall kommer att bäras av allmänheten.
• Militärt farlig eftersom nyligen marknadsförda reaktorkonstruktioner ökar risken för kärnvapenspridning. • Som koncept inkluderar kärnkraften risker orsakade av kedjereaktioner baserade på mänskliga misstag, tekniska fel och yttre påverkan; som t.ex. havsnivåhöjning, stormar och översvämningar, som allt leder till internationella ekonomiska konsekvenser.
• Tekniska och säkerhetsmässiga osäkerheter kopplade till nya, ännu oprövade ”avancerade” och små reaktorsystem i modulär form (s.k. SMR).
• Tekniken är generellt sett för ohanterlig och komplicerad för att skapa en effektiv industriell bas för reaktorkonstruktion och driftprocesser inom den avsedda byggtiden och det tidsmässiga utrymme som behövs för att mildra klimatförändringarna.
• Det är således mycket osannolikt att kärnkraften kan ge ett relevant bidrag till den nödvändiga begränsningen av klimatförändringar som behövs fram till 2030-talet på grund av kärnkraftens långa utvecklings- och byggtider och de oerhörda kostnader den mycket stora volymen reaktorer skulle ge upphov till för att göra någon skillnad. == slut ==

Kommentar
Ska jag peka på några aspekter författarna missat är det kompetensfrågor, utbildning och en väl fungerande samhällsstruktur som krävs för en framgångsrik satsning på kärnkraft. Majoriteten av världens 190 länder är inte rustade för en avancerad och potentiellt farlig teknik, som – om den hamnar i fel händer – kan ställa till stora problem. T.o.m. i välfärdslandet Sverige missade anställda på Ringhals 3 att det fanns en dammsugare kvar i en reaktorbyggnad; en kvarglömd dammsugare som i maj 2011 ledde till obudgeterade extra kostnader på 1 miljard kronor. Det går aldrig att helt räkna bort mänskliga misstag. Inte ens i Sverige. Hur andra länder med svagare samhällsstrukturer, lägre utbildningsnivå eller mer korrupta tjänstemän skulle klara en storskalig satsning på kärnkraft är minst sagt osäkert. När svenska politiker hävdar att kärnkraft är lösningen på klimatfrågan handlar det om rejäla dimridåer för att dölja att man inte har andra lösningar att erbjuda. Och att man inte förstår vilken roll Sverige kan spela som föregångsland för fattigare länder om vi satsar mer på småskaliga och tekniskt ofarliga system som är mobila och/eller lämpade för ödrift. Inte potentiella vapen i händerna på talibaner eller andra grupper med ambition att kontrollera snarare än att vara folkvalda ledare.

Länktips till Power-artikeln: https://www.powermag.com/blog/former-nuclear-leaders-say-no-to-new-reactors/

Bygg garaget i Östhammar

Posted on by
Reply

Den socialdemokratiska regeringen tog chansen att godkänna slutförvaret för kärnavfallet, när man nu fick hand om miljödepartementet efter att vårbudgeten baserad på M/KD/SD-förslag fått Riksdagens godkännande. Det finns sedan 70-talet en stark polarisering i synen på kärnkraften. Några är för och ofta med känslomässigt förankrade argument. Andra är emot med minst lika starka känslor inblandade. Tar man ett steg tillbaka och ser på lagringsfrågan ur ett långsiktigt perspektiv framträder kanske en mer nyanserad bild.

Stora mängder som inte försvinner
Avfallet från de svenska kärnkraftverken uppgår till cirka 200 ton per år. Totalt rör det som om mer än 10000 ton som ska hanteras och så småningom lagras på ett säkert sätt. Det kräver stora lagringsutrymmen eftersom avfallet ska kapslas in i flera lager, bl.a. koppar, är det tänkt. Hur vi än vänder oss kommer vi att behöva stoppa undan eländet någon gång någonstans. Att börja bygga ett långtidslager är därför inte fel. Stängning och tillförslutning av det tänkta Östhammar-lagret kommer att ske tidigast om 50 – 70 år.

Det kommer att behövas ett lager
Under dessa kanske 70 år kommer nya tekniska lösningar att se dagens ljus. Teknikoptimisterna kommer kanske att hitta säkra sätt att återanvända avfallet som bränsle. Forskningen på hur man säkrast kapslar in avfallet kommer kanske att ge resultera i helt andra lösningar än koppar. Hur vi än vänder oss kommer vi att behöva lagra våra sopor så att de inte skadar våra barn och barnbarn i 4000 generationer framåt. (Vi som knappt vet vad vår släkt hette eller gjorde tre generationer bakåt i tiden). Att börja bygga avfallslagret borde egentligen ses som ganska logiskt. Även kärnkraftsmotst¨åndarna borde inse att det är oklokt att ha soporna liggande. De måste stoppas undan.

Atomsoporna illustrerar vår tids kortsiktighet
Kärnkraftsanhängarna var beredda att driva frågan om bygget i Östhammar till en misstroendefråga i Riksdagen. Som om det spelar roll för anhängarna vad om- eller eftervärlden tycker om hur vi hanterar vår tids energibehov. Något mer egoistiskt än att lämna efter sig berg av farligt, strålande kärnavfall är svårt att tänka sig. Det moraliska feltänket blundar man för på den sidan. På den andra sidan stretar man emot och låtsas att avfallet inte finns. När avfallet nu finns måste vi hantera det på ett klokt sätt. Att börja bygga ett lager är rimligt. Att låtsas att lagret har med ett slags ansvarstagande för framtiden att göra är bara dumheter. Det är farliga sopor som illustration till vår tids korkade kortsiktighet.

Ska skattebetalarna stå för bolagens vinster?
Starka ekonomiska intressen ser möjligheter att tjäna pengar på en teknik man har investerat i. Tyvärr för kk-kramarna har sol och vind visat sig betydligt billigare att bygga och driva än komplicerad nukleär energiproduktion. Och kärnkraft behövs inte. I vissa lägen använder t.ex. Danmark enbart sol och vind för sin energianvändning. Hoppet för de nukleära entusiasterna står naturligtvis till att priset på energi ska hållas så högt att det lönar sig att bygga och driva kärnkraft. Och då passar det danska exemplet väldigt dåligt in i historien om ”sårbarheten” ifall vi inte skulle ha kärnkraft. Allra helst vill anhängarna naturligtvis haka på trenden med dränering av den gemensamma skattkistan enligt modell från koncerndrivna skolor och on-line-sjukvård. Att skattebetalarna ska stå för energibolagens vinster. Det säger man inte, men det är naturligtvis en av de lösningar man sneglar och hoppas på. På samma sätt som man talar tyst om den mänskliga faktorn, som aldrig kan uteslutas, bäst illustrerad av dammsugaren som glömdes bort i maj 2011 i Ringhals 3 och kostade 1 miljard….

Så låt Östhammar bygga sitt garage. Det kan säkert komma till användning om 50 år. Om inte havsytehöjningarna till följd av klimatförändringen fyller hålet med vatten innan dess. Den som lever får se.

Planetära gränser: Nu har vi inte plats för mer plast

Posted on by
Reply

Johan Rockström och hans kollegor har i 15 år identifierat, definierat och forskat på de planetära gränserna. Med viss regelbundenhet har Rockström och de andra publicerat en uppdatering av hur läget är. Artutrotningen, växthusgaserna och kväve/fosfor-cyklerna räknas idag till de områden, där risken är allra störst att vi har passerat en s.k. ”tipping point”, där förändringarna är så stora att människan har rubbat den rådande balansen. I dagarna kom nästa besked. Även kemikaliespridningen anses nu så allvarlig att fortsatt kemikaliespridning i luft och vatten måste anses innebära att vi är farligt nära en kritisk punkt. Jorden tål inte hur mycket utsläpp som helst utan att det påverkar hur de olika systemen fungerar. Här en äldre bild av hur de planetära gränserna beskrivs och överskrids.

Nu har forskarna satt ner foten
Det är tidningen Aktuell Hållbarhet som rapporterar att ett forskarteam nu har identifierat gränsvärdena för syntetiska material, dvs plast och kemikalier, och konstaterar att vi snabbt behöver reducera vårt avtryck till hållbara nivåer. (Se länk nedan). Det är ju tyvärr ingen överraskning att forskarna nu har dragit denna slutsats. Relativt nyligen kom ju en beräkning, där man anger att år 2050 kommer det att finnas mer plast i haven är fisk, om inget görs. Enligt WWF dumpas 8 miljoner ton plast varje år i havet. Det innebär att varje människa på planeten i genomsnitt orsakar cirka ett kilo plast i havet varje år. För att ytterligare konkretisera: En plastpåse för sopor väger cirka 15 gram. Man skulle därför kunna hävda att varje människa varje år orsakar att motsvarande 60 plastpåsar hamnar i havet. Några av oss fler, andra färre. Volymerna är oerhörda.

En miljard fimpar bara i Sverige, på ett år
Eller ta detta med cigarettfimpar. Varje år slängs 1 miljard cigarettfimpar bara i Sverige. Det är drygt 60% av allt skräp som slängs på gator och torg i Stockholm. Nu finns en lag som gör att sådan nedskräpning går att åtala, men egentligen handlar det ju om sunt förnuft. Varför tror vi att vår fina planet är en soptipp? (Se även länk nedan).

Vem ska ändra systemet?
Bekymret är naturligtvis större än alla fimpar. Vi har anpassat produkter, leveranser, kvalitet på livsmedel, hanteringssystem, prismärkning och informationsbehov till ett plastberoende, som blir svårt att backa ut ur. Två paprikor eller en liten bunt bananer i butiken har sedan länge varit förpackade i plast. Att återgå till lösviktshantering kommer att innebära hygieniska problem, märkningsproblem osv. Men problemet med överanvändning av syntetisk, fossilt baserad plast är naturligtvis större. Det sorgliga är ju att den som tagit fram de paketeringslösningar vi vant oss vid inte har tänkt hela vägen. Tillverkare och leverantörer känner inte ett ansvar för de produkter de sålt. Nån-annan-tänket är totalt dominerande.

Kontinentstora områden som inte syns
Det finns hela kontinenter av plast som samlats bl.a. i Stilla Havet, där havsströmmarna möts. En kort videofilm illustrerar problemet. (Se länk nedan). Fiskar och fåglar har svårt att inse att den plast de just slukat bidrar till att de svälter till döds. Men dessa ögonblick syns inte på TV, så då finns de väl inte…. Men i varje räka vi äter finns det lite plast.

Länktips:
https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/kemikalier/den-planetara-gransen-for-plast-och-kemikalier-ar-overskriden/

https://hsr.se/artiklar/fimpen-varsta-skrapet

https://youtu.be/mkfAnQtIUCw

En nytta med cirkulär ekonomi

Posted on by
Reply

En stor skillnad när Cirkulär Ekonomi (CE) får genomslag blir att ekonomin förändrar ägandet och hur vi ser på ägandet. I dagens ekonomiska system är fakturering i stor utsträckning kopplad till ett byte av ägare. Köparen görs ansvarig för föremålets drift, skötsel, förvaring, försäkring och så småningom destruktion eller återvinning. Försäljningen av en produkt innebär idag oftast att ansvaret för produktens fortsatta öde flyttas från säljare till köpare. I en utvecklad CE är den typen av affärsuppgörelser mer undantag än regel.

Vi behöver trygghet i den nya ekonomin
Leasing, uthyrning och liknande finns förvisso även idag, men är sällan huvudalternativet. Det behöver utvecklas stödsystem och avtalsmallar som skapar trygghet för båda parter i den cirkulära ekonomin. Det är förvånande att inte försäkrings- och advokatbranscherna är mer på hugget och ser till att underlätta för aktörer att känna sig bekväma i en ny ekonomisk verklighet. När vi använder produkter snarare än äger dem ställs andra krav på tillförlitlighet och tydlighet vad som ska hända när något krånglar. För allt går sönder och då är det viktigt att i förväg ha koll på vad som ska hända, vem som ansvarar för vad osv.

Viktigt att i förväg veta vad som gäller
Det handlar, som jag ser det, om ett helt nytt affärsområde, där den tredje parten, t.ex. försäkringsbolaget, hjälper de båda parterna att förstå vilka risker de tar och hur de förväntas agera när något inte fungerar som det är tänkt. Avtalet kan handla om hur snabbt en ersättningslösning ska finnas på plats, om det ska finnas en nåbar 24/7-service eller vad som menas med ”normalt slitage” av en maskin som används. Viss utrustning är kanske knuten till andra funktioner och måste kunna fungera i alla situationer. Då kan en ersättningsprodukt ingå, färdig att användas under vissa omständigheter. Eller så kan nyttjaren vänta en ”evighet” på att få sin hyrda apparat fixad. Och alla varianter däremellan. Det behövs överenskommelser i förväg så att alla parter är trygga och nöjda med uppgörelsen. Uthyraren kan behöva försäkra sig om att nyttjaren har utbildning att hantera produkten, nyttjaren behöver bedöma risken för kostsamma avbrott och alla andra tänkbara randvillkor som kan finnas.

(Bild från Pixabay.com)

Kvalitet leder till ökad livslängd, flödesminskning, mindre volymer, och minskat energibehov
En stor vinst med att ”tjänstifiera” försäljning är att det blir intressant för båda parter att produkten håller hög kvalitet. En annan fördel är att tillverkaren får incitament att sträva efter en lång livslängd på produkten eftersom det möjliggör intäkter över längre tid ur samma investering. En tredje fördel ur samhällsekonomiskt perspektiv är att flödet av produkter bromsas in och mängden ”sopor” minskar. När produkter hålls vid liv behöver inte lika många fraktfartyg skeppa lika många containrar med produkter osv.

Fokus på närtransporterna – the last mile
En annan konsekvens av CE är att det blir intressant att optimera förvaring och skötsel av produkter som inte befinner sig hos nyttjaren. Detta i sin tur ställer krav på rimliga transportavstånd och aktörer som fyller behoven av leveranser och hämtningar, reparationer och service. I urban miljö kan man hoppas att denna servicemarknad får möjlighet att utvecklas och fungera med moderna eldrivna fraktcyklar som standardfordon. Bottenvåningar i bostadshus kan komma att bli attraktiva ytor för allehanda serviceföretag, som specialiserar sig på att hålla igång produkter. Arkitekter och planerare behöver även fundera över lagringsytor, så att vi får rimliga avstånd till upphämtningsplatser och lager. Vissa mobila lager är också tänkbara. Likaväl som sopbilarna åker runt idag, skulle mobila lager för hushållsapparater, symaskiner, säsongsutrustning etc kunna ha fasta turer. Det gäller att individens bekvämlighet, företagets kostnadsjakt och samhällets överordnade nytta balanseras på ett genomtänkt sätt.

Det kan bli riktigt bra, Men då måste alla parter bjuda till och se den överordnade nyttan med en verklig cirkulär ekonomi.

Om att tjäna pengar på fel sätt och att räkna i tid

Posted on by
1

Ekonomibyrån i SVT tog upp problemet med skuldsättning i det senaste avsnittet. Människor konsumerar för mer pengar än de egentligen har råd med, tar snabba lån och skjuter sedan på betalningen. I vissa fall går kraven till inkasso och leder till ekonomisk katastrof. Lyxfällan är ett TV-program som försöker rätta till tillvaron för några drabbade. I Ekonomibyrån fick bl.a. Klarnas VD och grundare, liksom Finansinspektionens GD komma till tals. En fråga hängde kvar i luften för mig efter programmet. Får man ta dåliga beslut? Eller var går gränsen för ansvaret för de egna besluten?

Det är inte OK att tjäna pengar på andras olycka
Situationen påminner om drogberoende, återkommande missbruk av alkohol, rökning och annat som människor väljer att ägna sig åt. Är det OK att – ofta unga människor – försätter sig i en situation de inte klarar att ta sig ur? Och är det OK att delar av näringslivet exploaterar vinstmöjligheterna ur det felaktiga beteendet? Är det OK att tjäna pengar på andras olycka? Vi behöver ett näringsliv som inte suboptimerar den egna vinsten.

Virtuella pengar är lättare att spendera
Det har blivit väldigt lätt att låna pengar. Folk luras in i skuldfällor och beroenden t.o.m. på nätterna. En komponent i detta är naturligtvis att pengar idag är virtuella siffror på en display. Extremt långt bort från sparbössor, portmonnäer och sedelbuntar, som i alla fall skulle hanteras fysiskt. Tillgängligheten och denna abstrakta form av betalmedel ökar naturligtvis risken för överkonsumtion. Men det är inte hela bilden.

Översätt kostnad i tid
Ett sätt att tänka skulle vara att varje belopp, åtminstone över säg 1000 kr, skulle behöva beskrivas i ett omräkningstal för hur lång tid köparen behöver arbeta för att tjäna in den peng det gäller. För vi behöver närma oss ekonomin från ett annat håll om vi ska lyckas vända utvecklingen. Vi måste börja översätta pengar till tid. För att återfå känslan av verklighet.

Synliggör arbetet, dvs tiden
Särskilt när vi närmar oss den cirkulära ekonomin måste vi börja tänka i tid. Hur lång tid har någon lagt på att göra i ordning denna produkt? Vilken tid har någon investerat i att se till att jag har tillgång till en viss funktion just när jag behöver den? När vi börjar räkna arbete i tid och inte i pengar uppstår en demokratisering av arbetet. Rengöringen av den hyrda gräsklipparen, lagningen av punkteringen på cykeln, transporten av den inhyrda gästsängen…. hur lång tid tar de? Är värdet rimligt?

Är kostnaden rimlig? Vems tid är det jag köper?
En hel del tjänster är redan prissatta på ett sådant sätt. Tandläkaren tar betalt per timme. Parkeringsplatsen kostar per minut. Scenshowen kostar x kronor för y timmar. När vi mer och mer räknar kostnader i tid blir vi också bättre på att se rimligheter och orimligheter i prissättning. Kan jag själv åstadkomma samma sak på denna tid? Betalar jag för kompetens? Hur ser alternativkostnaden ut om jag själv försöker lösa uppgiften? Vad är det jag betalar för? Är hämtmaten tidsbesparande? Vems tid är det jag köper?

Tid är det enda vi har
Det vore intressant om alla kvitton också redovisade en timkostnad. För att vi skulle träna oss i att räkna om värden i tid. För tid är det enda vi har. Än så länge.

Är det rätt att fira att diskussionen tystnar?

Posted on by
Reply

”Pappa, kan du berätta hur det var? Vad gjorde du när du förstod hur allvarlig situationen var? Visste du vad som skulle hända? Och vad gjorde du då?”

Diskussionen kommer tyvärr bli vanlig om några decennier. Det kommer en dag, tyvärr med ganska stor sannolikhet, då dagens generation kommer att behöva berätta vad de gjorde när klimatfrågan blev allmänt känd. Och hur var och en förhöll sig till klimatfrågans risker, dignitet och brådskande karaktär.

En fiktiv dialog år 2042
”Jo, det kan jag berätta för dig, min dotter. Jag firade med något riktigt gott att dricka och skålade med min vänner.”
” Vad firade ni?”
” Vi firade att de politiker som tydligast ville göra något åt klimatfrågan åkte ut ur Riksdagen i valet 2022.”
”???”
”Jo, du vet ju att det var ett parti som profilerade sig mer än andra på miljö och klimat när de frågorna kom på ropet. Och det ville inte de andra partierna diskutera, eftersom deras väljare inte ville ändra sin inställning i ett antal frågor.”
” Så därför blev ni glada och firade att det parti som ville göra något inte fick något att säga till om?”
” Ja, så var det. Jag och alla jag kände ville inte ändra vår livsstil. Vi ville flyga till Thailand som förut, vi ville kunna äta mycket kött, köra bil och slippa känna dåligt samvete hela tiden. Framför allt ville vi inte att svenska företag skulle missgynnas av att regelverken skärptes i Sverige.”
” Så det var bättre att företagen släppte ut mycket koldioxid och annan skit i miljön, tyckte ni?”
” Ja, eftersom annars hade ju de svenska företagen gått omkull och utländska företag med samma utsläpp och samma problem tagit över marknaden. Och då hade svenska arbetare blivit arbetslösa.”
” Så för att hindra klimatkatastrofen gjorde ni allt ni kunde för att behålla status quo? Och kämpade för att få fortsätta släppa ut koldioxid och giftiga ämnen i naturen?”
” Ja, det låter knäppt, men vi hade ju aktier i företagen, aktier som skulle ge oss en bra pension. Och vi ville ju inte avstå pensionen till råga på allt. Och sedan var det ju hela tiden en fråga om vad lilla Sverige spelar för roll på det stora hela…”
” Ja, det är klart att varje enskild människa inte har så stor påverkan. Men det gäller ju alla. Xi i Kina, Muhammed i Egypten, dos Santos i Argentina… ingen enskild person spelar roll, naturligtvis. Hur kom det sig att ingen gjorde något när ni visste hur allvarligt läget var? Och var det ingen som diskuterade storleksordningen på de utsläpp olika personer orsakar med sin livsstil?”
” Äsch, det var ju för krångligt med alla siffror. Och så väntade väl alla på att någon annan skulle ta första steget, kanske. Jag vet inte. Just då, i september 2022, firade vi i alla fall rejält.”

Bakgrunden till ovanstående
Det skulle kunna gå att skriva en teaterpjäs på det här temat. När nästa generation ifrågasätter den nuvarande generationens passivitet. Det kanske skulle bli en festlig premiär, då vi skulle kunna skåla….
Men tyvärr baserar sig ovanstående på det Håkan Boström skrev i ledarkrönika i GP den 13 jan 2022, där han ägnar en spalt åt tanken att få fira om eller när Miljöpartiet åker ur Riksdagen.

Kanske har inte Miljöpartiet ”rätt” svar på alla frågor. Delar av MP:s politik behöver troligen kompromissas med andra partier. Men det är dialogen och diskussionerna Boström vill slippa. När GP i samma tidning ägnar två helsidor åt Johan Rockströms skarpa varning under rubriken ”Tanken på ständig tillväxt riskerar knäcka vår planet” ägnar sig Boström åt en särskild form av strutsmentalitet. Det blir bekvämast för Boström att slippa höra förslagen från MP, förslag som skulle kunna bidra till bromsa in den kollisionskurs samhället befinner sig på i relation till planetens resurser, jämviktsläge, ekosystem, vattenresurser, mat etc. Fortsätter vi med dagens politik, som Boström vill, kommer vi att tvingas hantera matbrist, ständiga översvämningar, torrperioder, bränder och allmän instabilitet i samhället. Regn i Jämtland i januari är bara en av flera varningssignaler som förebådar klimatkaoset som vi står inför. Men det vill inte Boström diskutera. Han vill ha mer kärnkraft (som om mer av energi är det enda som skulle behöva tillföras för att hantera överkonsumtionen och de systemfel dagens ekonomi lett oss in i) och han vill framför allt fira rejält när den skarpaste rösten för att göra något tystas och dialog och diskussion handlar om helt andra saker än klimatet.

Vad han kan svara sin fiktiva dotter om 20 år framgår av dialogen ovan.

Normalt sett hade här funnits en länk till GöteborgsPosten den 13 januari. Att länken saknas här är ett medvetet val från min sida.

Don´ t look up får en trea

Posted on by
Reply

– OBS har du inte sett filmen ”Don´ t look up” med Leonardo di Caprio ska du inte läsa denna text. Se gärna filmen på Netflix om du har möjlighet. –

Jag såg ”Don´ t look up” häromdagen eftersom den hyllats som en fantastisk satir över vår tids dysfunktionella hantering av en annalkande katastrof. Både mediafolk och politiker, ja i praktiken alla beslutsfattare i filmen, beskrivs som självupptagna och med en tydlig distansering till verkligheten och vilka krav den ställer på oss. Forskarna, med di Caprios personifikation i spetsen, framställs som ett särintresse bland många och vetenskapen är mer eller mindre bara en åsikt som det går att ifrågasätta. Greppet är bra, men jag har lite svårt för manuset.

Trovärdighet, nja…
Filmen är lång och det är meningen att vi ska lära känna ett par personer lite mer på ett personligt plan. Och där någonstans blir trovärdigheten lidande. Hur sannolikt är det att en vetenskapsman med lite bristande självförtroende hoppar i säng med en TV-kanals hyllade nyhetsankare? Den vinklingen leder oss tittare bort från huvudspåret – att vi generellt har ett problem med hur vi värderar information, nyheter, kunskap och vad som måste prioriteras. När di Caprios figur äntligen säger ifrån i TV-rutan är det för sent. Katastrofen är då så nära att inget längre kan hindra den. Om syftet med detta var att visa att vi alla är människor, med våra styrkor och svagheter, hade det kunnat åskådliggöras på ett rimligare sätt, tycker jag.

”Vi bara skojade…”
Riktigt problematiskt tycker jag också det blir på slutet, i samband med eftertexterna, när filmen ska få en science fiction-twist. Var det nödvändigt? Måste filmen landa i ett skratt av traditionellt snitt? Var det inte just denna ytlighet inom det kommersiellt drivna informationssamhället som filmen ville kritisera? Varför då rätta sig i ledet och knyta ihop budskapet med en slags brasklapp: ”Äsch det var bara på skoj alltihop…”

Saknade självdistansen i berättandet
Produktionen lider av ett slags hafsande. Det ska bli valkampanjer mot slutet av filmen och landet delas i två läger. Några vill fokusera på kometen på himlen (look up) och några tvärtom ( don´ t look up). Men i filmen får vi inte hjälp att tolka denna märkliga polarisering, någon klok person hade ju kunnat kommentera detta att politiken reduceras till ett antingen/eller som inte alls har med verkligheten att göra. En mer omsorgsfullt manus hade låtit någon karaktär, kanske någon marginaliserad person eller ett barn, hävda hur naken kejsaren står – hur absurd situationen är med politik som inte längre handlar om verkliga mål utan enbart om motsättningen som sådan.

Trump-anspelningar
Det hade kunnat bli en riktig klassiker av denna film. Nu känns den bara som om den gjorde en del av den nytta den kunde ha gjort med ett mer genomarbetat manus och med en tydligare balans mellan galenskaper som behöver ifrågasättas och relevanta mänskliga beteenden. Ska jag avsluta med några plus i kanten får det ändå bli att Meryl Streeps president bar en keps och hade en familjemedlem i staben, symboler som tydligt anspelade på trump-åren. Och naturligtvis hur näringslivet kommer och går och styr i kulisserna. Där fanns kritiken mot både Google och Facebook, som i en nära framtid kan vet mer om dig än du själv har en aning om…

Det blir en 3:a
Mer än en trea i betyg kan inte filmen få, trots ett lovande grepp och ett högaktuellt tema, där vi som mänsklighet behöver vakna upp och ta ett annat ansvar för vad som är sant och riktigt. Det hade kunnat bli en bra film om hur vi måste tänka kring klimatet, artutrotningen och andra globala hot, som måste hanteras skickligare.