Cirkulär ekonomi: Industrin börjar byta affärsmodell

60 000 kubikmeter industrioljor destrueras varje år i Sverige. Eller 60 miljoner liter om man så vill. Och lika mycket i fordonsbranschen. Tänk om det gick att rena alla denna olja så att den inte behövde eldas upp? Och tänk om rening av industrioljor skulle kunna göras lönsam för både leverantör och industrin? Så skulle vi minska slitaget på rörliga delar i våra maskiner, vi skulle få glesare underhåll, mindre driftsstörningar och maskiner som höll längre. Det vore något.

Oljerening på nano-nivå
Precis detta har hänt. SKF har ett samarbete med företaget Rocco Oil Sweden i Ånge – varför händer allt intressant i Norrland just nu …. – där man erbjuder uppgradering och rening av industrioljor så att oljan faktiskt blir renare än den köpta originalprodukten. Man filtrerar bort oönskade partiklar på nano-nivå och oljan som kullager och maskiner använder optimeras på så sätt på ett unikt sätt.

Driftssäkerhet och livslängd hänger ihop och ger lägre CO2-utsläpp
Jag hittar den här lösningen på Underhållsmässan i Göteborg. Drygt hundratalet utställare känner sig underhållande (!) och visar upp sina exempel på hur de på bästa sätt tar hand om de maskiner och apparater som är i drift. Om vi sköter underhållet förlängs livslängden på systemen vilket leder till en bättre ekonomi på både företags- och samhällsnivå. Kvalitet kanske kostar lite, men går att räkna hem i färre driftsstopp och större tillförlitlighet. Dessutom sparar det CO2 när vi slipper producera maskiner alltför ofta, maskiner som skulle kunna vara i drift under längre tid.

FB Kedjor lanserade Ecosaving på mässan
Ett annan företag som väcker min nyfikenhet är FB Kedjor AB. Mässan är release-tillfälle för deras nya koncept ”Ecosaving”, som innebär att man erbjuder kunden högre kvalitet i ståldetaljer och tydligt visar hur denna kvalitetshöjning innebär kostnadsbesparingar för industrikunderna. Och på köpet ger lägre klimatpåverkan. Företagets representant bekräftar också att diskussioner förs om att FB Kedjor ska behålla ägarskapet över de detaljer som används hos slutkunden, dvs att affärsmodellen kan komma att ändras så att leverantören och användaren blir mer av partners, som delar fördelar, vinster och ansvar. Och jag talade naturligtvis med fler företag på mässan som på liknande sätt hade idéer kring nya koncept.

Kvalitet, livslängd, ekonomi = hållbara samarbeten
Tjänstefiering av produkter är på gång, vilket glädjer mig, som följt den frågan under antal år. Baksidan är naturligtvis det ömsesidiga beroende uppgörelsen innebär. Samtidigt skapas incitament för alla inblandade att förlänga livslängden på maskinparker och system, vilket minskar investeringsbehoven och därmed intresserar ekonomer, som ju gärna ser en optimal hushållning med de resurser företaget genererar. Steg för steg tycks industrin inse att detta är en viktig väg framåt, att säkerställa driften och att förändra ansvarsgränserna för leverantör och nyttjare så att båda parter vinner på att de produkter som används är av högsta kvalitet. Vi kommer troligen få se nya typer av samarbetsavtal i kölvattnet på dessa exempel.

Business-to-business (B2B) går före
Det är B2B-branschen som har lättare att förändra synen på ägandet än de företag som säljer till konsument (B2C). Företag emellan är man mer van att ingå affärsavtal, skriva kontrakt och skaka hand kring samarbeten. Det som ligger nära till hands är att centrala organisationer som HSB och Riksbyggen börjar göra denna typ av överenskommelser för sina medlemmar i olika bostadsrättsföreningar. Där är avtalsskrivande också vardag. Om fastighetsnära teknik inte behöver bytas lika ofta som sker vinner alla berörda på det.

Leverantörer borde gilla detta, liksom kommunala bolag
Även leverantörerna, som kan räkna på längre kundrelationer och via driftsavtal, digital övervakning och kvalitetssystem kan säkerställa minimalt med överraskningar. Rimligen behöver även kommuner se över hur man handlar upp teknik till kommunala hyresfastigheter. Det finns mycket att vinna på att höja nivån på flera system och att skapa trygghet och bekvämlighet för hyresgäster när det gäller fastighetsnära system exempelvis inom VVS, hissar, tillgänglighetssystem och belysning.

Nya sätt att tjäna pengar och fördela vinsten
Cirkulär ekonomi utvecklas på olika sätt i olika branscher, men gemensamt för alla varianter är att de leder till mindre resursslöseri, mindre klimatavtryck och en sundare ekonomi. Underhållsmässans exempel visar att utvecklingen är på gång. Tricket är nämligen att behålla en viss samhällsekonomi, BNP om du vill, samtidigt som vi bromsar materialflöden och energislöseriet. Då behövs nya affärsmodeller, nya sätt att tjäna pengar och nya sätt att fördela vinsten.

Länktips:

Underhållsmässan https://underhall.se/

Rocco Oil Sweden AB https://roccosweden.se/

FB Kedjor AB https://www.fb-kedjor.se/

En nytta med cirkulär ekonomi

En stor skillnad när Cirkulär Ekonomi (CE) får genomslag blir att ekonomin förändrar ägandet och hur vi ser på ägandet. I dagens ekonomiska system är fakturering i stor utsträckning kopplad till ett byte av ägare. Köparen görs ansvarig för föremålets drift, skötsel, förvaring, försäkring och så småningom destruktion eller återvinning. Försäljningen av en produkt innebär idag oftast att ansvaret för produktens fortsatta öde flyttas från säljare till köpare. I en utvecklad CE är den typen av affärsuppgörelser mer undantag än regel.

Vi behöver trygghet i den nya ekonomin
Leasing, uthyrning och liknande finns förvisso även idag, men är sällan huvudalternativet. Det behöver utvecklas stödsystem och avtalsmallar som skapar trygghet för båda parter i den cirkulära ekonomin. Det är förvånande att inte försäkrings- och advokatbranscherna är mer på hugget och ser till att underlätta för aktörer att känna sig bekväma i en ny ekonomisk verklighet. När vi använder produkter snarare än äger dem ställs andra krav på tillförlitlighet och tydlighet vad som ska hända när något krånglar. För allt går sönder och då är det viktigt att i förväg ha koll på vad som ska hända, vem som ansvarar för vad osv.

Viktigt att i förväg veta vad som gäller
Det handlar, som jag ser det, om ett helt nytt affärsområde, där den tredje parten, t.ex. försäkringsbolaget, hjälper de båda parterna att förstå vilka risker de tar och hur de förväntas agera när något inte fungerar som det är tänkt. Avtalet kan handla om hur snabbt en ersättningslösning ska finnas på plats, om det ska finnas en nåbar 24/7-service eller vad som menas med ”normalt slitage” av en maskin som används. Viss utrustning är kanske knuten till andra funktioner och måste kunna fungera i alla situationer. Då kan en ersättningsprodukt ingå, färdig att användas under vissa omständigheter. Eller så kan nyttjaren vänta en ”evighet” på att få sin hyrda apparat fixad. Och alla varianter däremellan. Det behövs överenskommelser i förväg så att alla parter är trygga och nöjda med uppgörelsen. Uthyraren kan behöva försäkra sig om att nyttjaren har utbildning att hantera produkten, nyttjaren behöver bedöma risken för kostsamma avbrott och alla andra tänkbara randvillkor som kan finnas.

(Bild från Pixabay.com)

Kvalitet leder till ökad livslängd, flödesminskning, mindre volymer, och minskat energibehov
En stor vinst med att ”tjänstifiera” försäljning är att det blir intressant för båda parter att produkten håller hög kvalitet. En annan fördel är att tillverkaren får incitament att sträva efter en lång livslängd på produkten eftersom det möjliggör intäkter över längre tid ur samma investering. En tredje fördel ur samhällsekonomiskt perspektiv är att flödet av produkter bromsas in och mängden ”sopor” minskar. När produkter hålls vid liv behöver inte lika många fraktfartyg skeppa lika många containrar med produkter osv.

Fokus på närtransporterna – the last mile
En annan konsekvens av CE är att det blir intressant att optimera förvaring och skötsel av produkter som inte befinner sig hos nyttjaren. Detta i sin tur ställer krav på rimliga transportavstånd och aktörer som fyller behoven av leveranser och hämtningar, reparationer och service. I urban miljö kan man hoppas att denna servicemarknad får möjlighet att utvecklas och fungera med moderna eldrivna fraktcyklar som standardfordon. Bottenvåningar i bostadshus kan komma att bli attraktiva ytor för allehanda serviceföretag, som specialiserar sig på att hålla igång produkter. Arkitekter och planerare behöver även fundera över lagringsytor, så att vi får rimliga avstånd till upphämtningsplatser och lager. Vissa mobila lager är också tänkbara. Likaväl som sopbilarna åker runt idag, skulle mobila lager för hushållsapparater, symaskiner, säsongsutrustning etc kunna ha fasta turer. Det gäller att individens bekvämlighet, företagets kostnadsjakt och samhällets överordnade nytta balanseras på ett genomtänkt sätt.

Det kan bli riktigt bra, Men då måste alla parter bjuda till och se den överordnade nyttan med en verklig cirkulär ekonomi.

Förtroende och den nya ekonomin

Om vi tror på framväxten av en cirkulär ekonomi och framför allt en större delandeekonomi måste vi inse att skiftet inte enbart handlar om hur vi som individer förhåller oss till de produkter vi använder. Det räcker inte med ett fokus på hur vi nyttjar olika produkter på ett smartare sätt. Hela skiftet från en produkt- eller konsumtionsbaserad ekonomi till en tjänsteekonomi inkluderar ett element av förtroende som behöver uppmärksammas.

Förstår vi vad delande innebär?
När vi delar transportmedel, som i en nära framtid inte enbart handlar om ”kollektivtrafik” i traditionell form, kommer vi att hamna i samma fordon som okända personer. Antingen samtidigt eller på så sätt att den ena personen åker i samma fordon tidsmässigt mycket nära den andra personen. Smulor, kroppslukt, rök, skräp och annat kommer att finnas som spår efter tidigare användare, framför allt i förarlösa fordon. Är vi beredda på det? Förstår vi vad delat nyttjande innebär?

Accepterar vi det obekväma med delning?
Vissa delanden kommer att ställa krav på de inblandade att visa lite mer hänsyn än annars. Alla som varit medlemmar i en bilpool känner igen detta. Hur svårsmält det kan vara att använda en bil, där baksätet inte är urstädat eller där spåren efter tidigare användare är uppenbara. Å andra sidan hyr vi kanske utan problem en släpvagn eller en cykel, som vi vet nyligen har använts av någon annan. Poängen är att delandet kommer att innebära att vi accepterar det obekväma i att vi inte är ensamma att nyttja en produkt.

Socialt sammanhang
Det kanske blir så att affärsmodellerna för delande av utrustning kommer att inkludera olika slags tillhörighet: bara vänner, bara bekanta eller bara personer som fått en rekommendation att tillhöra nyttjargruppen. Den som i framtiden vill bli körd av ett autonomt fordon kanske kommer att få välja mellan att få åka ensam (dyrast) och alla varianter till att åka med vem som helst (billigast). Det intressanta är att delandet av resurser ställer nya krav på tillit och trygghet mellan människor. Nya tjänster, kanske i kombination med övervakningssystem, kommer att se dagens ljus. Men vi kommer alla att behöva rannsaka oss själva vilket slags socialt sammanhang vi accepterar att dela nyttjanden i. Och även reflektera över säkerhetsaspekter, trygghet och hur vi ser på frågan om tillit till andra människor – kort sagt vem vi är.

Accepterar vi vilka sammanhang som helst?
För att konkretisera: delar vi fordon med en eller flera berusade personer? Om inte – hur undviker vi att hamna i samma fordon som personer vi inte känner oss bekväma med? Eller: fyra högljudda barn som ska åka till sin träning – är det OK, eller en person med en schäferhund….

Att lita på varandra
Även mindre produkter kan vi behöva fundera kring. Delar vi utan invändningar en apparat som har skavanker eller ser vanskött ut? Vem tar vilket ansvar för säkerheten? Vad händer med garantifrågan? Om ett felaktigt hanterande leder till problem bara för att det saknas en instruktionsbok…. det finns ett antal detaljfrågor och ett slags sammanhangsperspektiv som behöver utvecklas, så att nyttjare känner sig bekväma med ansvarsfrågor och delaktighet, grupptillhörighet och referenser. Att lita på varandra kommer att bli en avgörande faktor för de affärsmodeller som ska växa fram.


Design för cirkulära affärsmodeller

”Design, sustainability and future circular business models?” var rubriken, inramningen var ett seminarium på Högskolan för Design och Konsthantverk (HDK) med panelsamtal denna majeftermiddag, då solen konkurrerade om uppmärksamheten hos ett antal vårvintertrötta göteborgare och tillresta. Två doktorander redogjorde för sina respektive forskningsområden. Thomas Nyström berättade med utgångspunkt i fordonsindustrin medan Anna Lidström utgick från sitt arbete med modeindustrin. ADA Sweden var medarrangör.

Hot och potential ligger i livslängden
Thomas Nyström började med att konstatera att allt är riggat för endast en livscykel. Produkter måste designas för flera livscykler för att en cirkulär ekonomi ska kunna ta fart. Ofta är det svårt att uppgradera en befintlig produkt, även om Thomas nämnde att Jaguar gjort en elektriskt driven E-type. Produkterna är helt enkelt inte designade för förändring. Att hålla liv i en produkt är idag inte prioriterat. Att återanvända material är inte tillräckligt och det gäller även för materialeffektivisering. Det är först när affärsmodellerna utmanas genom förlängd livslängd som något sker på allvar. Där finns både hotet och potentialen för en stor del av dagens industri, menade Thomas Nyström.

Priset på tyg håller tillbaka innovationerna
Anna Lidström nämnde att det saknas både kunskap och färdigheter på flera nivåer när det gäller cirkulär design. När det gäller textilier och kläder är produktionsprocessen i alla dess steg den stora miljöbelastningen. Det är i mötet med det fysiska materialet som innovationer och designidéer föds, menade Anna Lidström. Designers behöver kunna mer om reproduktion, dvs hur en produkt ska modifieras när den första användningsfasen är slut. Nytt tyg är generellt sett alltför billigt, menade Anna Lidström, och detta bromsar större aktörer från att på allvar tänka in reproduktion i den design man skapar.

Paneldebatt med flera bra inspel
Sex inbjudna personer deltog därefter i en paneldebatt som gav ytterligare bredd och djup kring frågan om hur det går att designa produkter för cirkulära affärsmodeller. Ur mina fyra sidor anteckningar väljer jag här att återge några inlägg (utan anspråk på att vara heltäckande).

Anneli Selvefors
från Chalmers lyfte fram vikten av att cirkulära värden måste inkluderas i produktdesignen, till exempel att en produkt går att ta isär och kan transporteras till nästa användare. Hon nämnde också att arbetet pågår med att ta fram metoder som kan stödja företagen och andra aktörer.

Jenny Ekman
som arbetar med projektet Möbelbruket, betonade vikten av en definition av begreppet återbruk. Om de offentliga inköpen ska gå i bräschen är det viktigt att begreppen är entydiga. Det är också angeläget att mixa kompetenser i processen, menade Jenny Ekman, exempelvis konstens förhållningssätt med målfixering. Det fungerar inte med ett konstant dåligt samvete som drivkraft. Det är inte felen som ska lyftas fram. Mer av verklighetsförlagd utbildning på högskolan hade varit bra.

Niklas Egels Zandén
från Handelshögskolan nämnde inledningsvis vikten av att top-down-lösningarna kompletteras med att släppa fram bottom-up-perspektiven. Det finns stora kunskapsluckor, som det inte finns tid till att utbilda bort. Niklas Egels Zandén föreslog också att konsumenter organiserar små minikampanjer, där det kan räcka med att något dussintal personer frågar i en butik efter samma sak – exempelvis ”kan ni reparera den här produkten” – för att påverka även större företag. Det sänder en viktig signal till företaget. En annan detalj som Niklas Egels Zandén nämnde är den svenska självbilden. Vi anser oss ligga före i utvecklingen när i själva verket många andra länder har kommit längre i arbetet för en bättre miljö.

Christer Ericsson
från Design Region Sweden uttryckte vikten av att designers underlättar för konsumenter att gör rätt saker. Det kan också handla om visualisering. Vi behöver även bli bättre på att ifrågasätta vår egen livsstil, t.ex. att minska resandet.

Iréne Stewart Claesson
med bakgrund från Lots Design återkom flera gånger till ett antal hinder för utvecklingen av cirkulära affärsmodeller: bristen på rätt stadsplanering, fel krav som ställs, ojämlika förutsättningar, att ekonomin idag är vinstdriven och att det är svårt för konsumenter att gå emot normerna i samhället. Vi behöver fokusera mer på människor och mindre på tekniken, var ett av budskapen.

Anna Velander Gissén
från SVID tyckte inledningsvis att någon måste ta ledningen i processen. Den som går före kan bli vinnare. Kanske kan lagar var till hjälp, men det handlar också om nya beteenden. Var och en måste ta beslut, inspirera andra och på så sätt gå före. Alla i en företagsledning behöver involveras i förändringsarbetet. Anna Velander Gissén pekade på en paradox som åtminstone jag kunde känna igen: hur det å ena sidan finns konsumenter som är nöjda med sitt engagemang och känner att de gör rätt när de källsorterar, samtidigt som de utan eftertanke reser utomlands med flyg, och å andra sidan finns konsumenter som ständigt har dåligt samvete för att de inte gör mer än de redan gör när de valt att bli veganer, väljer att cykla till jobbet och gör allt de kan för att minska sin miljöpåverkan. Det finns en okunskap hos många om vilken faktisk påverkan de har på klimat och miljö. Hon fortsatte också med att uppmana till ifrågasättanden, att synliggöra alla goda exempel och att vi generellt sett vågar berätta mer om allt positivt som görs, även om allt inte är 100% hållbart. Det finns en utbredd rädsla för kritik, menade Anna Velander Gissén, som leder till att många goda exempel aldrig synliggörs.

Samarbete och det som inte syns
Professor Lisbeth Svengren Holm summerade sedan seminariet med att bl.a. betona värdet av samarbete. Ingen klarar dessa utmaningar själv. Det är bara att instämma. Samtidigt finns en kvardröjande känsla av inlåsning – att vi alla har svårt att se lösningar utanför dagens linjära konsumtionsmodell. Istället för att fokusera på vad som syns borde vi kanske vara mer uppmärksamma på det som ännu inte syns. Nya företag och verksamheter som kan fylla det glapp som finns mellan avfall och resurs, mellan det gamla och det nya, mellan den traditionella monopolekonomin och den transparenta samarbetsekonomin.

 

 

En spaning kring cirkulär ekonomi

Cirkulär ekonomi diskuteras allt oftare. Väldigt ofta ur perspektivet resursknapphet. När metaller och råvaror inte längre kan utvinnas (lika billigt) ur jordskorpan måste vi återanvända och återvinna betydligt mer. Vi måste samla in elektronik, kablar och maskiner, så att delarna kan återanvändas i nya produkter, cirkulera. En annan del av det cirkulära konceptet handlar om att tjäna pengar på nyttjandet, snarare än på ägandet. Istället för att sälja prylar ska vi göra dem tillgängliga, hyra ut dem t.ex. Som en bilpool eller leasing brukar fungera. Vad innebär det?

Nya affärsmodeller och kedjor
Om vi utgår från ett företag som producerar och säljer något slags apparat för konsumtionsmarknaden, kan vi konstatera att mycket talar för att uppdelningen i produktion och försäljning blir ännu tydligare. Ungefär som bilindustrin gjort länge. Produktion låser kapital och kräver ofta en relativt hög personaltäthet för utveckling, produktion och dito -styrning, inköp, test och kvalitetskontroll. Personaltätheten leder ju dessutom till stora serier och ofta till att produktionsdelen förläggs till låglöneländer. Försäljning i en cirkulär ekonomi kommer å andra sidan kunna kopplas till finansiella tjänster, abonnemang, och kontrakt. Det kan bli callcenterbranschens nästa steg att leta kunder som vill abonnera på en tvättmaskin, en gräsklippare eller en hemmabioanläggning.

Lång livslängd blir intressant
Hursomhelst innebär den cirkulära ekonomin att intäkterna från slutkund till säljare styckas upp i månadsvisa betalningar. Om hemmabioanläggningen tidigare har sålts kontant, kommer den i den cirkulära ekonomin att ägas av ett uthyrningsbolag, som i sin tur ägs av ett producerande bolag. Producenten vill säkerställa livslängd och kvalitet på sin produkt, eftersom den ska fungera över lång tid, därför kontrollerar man sina försäljningskanaler. Men kassaflöde, resultat- och balansräkning påverkas naturligtvis av att intäkterna inte kommer som nu i samband med försäljning, utan utspritt över kontraktstiden. Å andra sidan finns ett bokföringsvärde ute hos kund, som genererar en stabil ekonomisk grund.

Uppdatering och kvalitet
Kopplas uthyrningen till en kvalitetskontroll och regelbunden tillsyn, inkl fotografering, kan värdet på den uthyrda enheten upprätthållas även bokföringsmässigt. En tekniker, eller en ny bransch av frilansande supporttekniker kan göra nytta för säljaren/uthyraren genom att besöka kunder, tipsa dem om användning, kolla status och se till att utrustningen är optimerad för lång livslängd. Kanske även uppgradera mjukvara mot tillägg, byta hölje för den som tapetserat om rummet osv.

Lite spaning
Den cirkulära ekonomin kommer på så sätt att resultera i lång livslängd på många produkter, vilket minskar uttaget av resurser och råvaror, energi och transporter i samband med produktion. Men den kommer också att förändra synen på och konkreta exempel på hur och när vinst uppstår, som ska redovisas. Med lite nytänkande kommer vi kanske att få se á conto-upplägg, där slutkunder betalar för en fiktiv produkt, som de ännu inte har nyttjande till, men som de får förtur till när den väl släpps på marknaden. Ägandet blir mindre viktigt, medan tillgången till rätt produktmix blir intressantare. En mobiltelefon som kan använda blue-tooth till kylskåpet – kanske inte så dumt när ingen är hemma för att kolla om det behövs mjölk eller inte.

Telefonköpare ?
Vi kanske får se en ny yrkeskategori. Telefonköpare som ringer och hör efter vilka produkter du har hemma som du egentligen inte behöver, och som skulle kunna användas i produktion istället för att ligga och skräpa i en garderob. När jakten på unika metaller blir riktigt viktig, kanske kopparstölder ersätts av online-auktioner på befintlig utrustning: ”Sälj din elcykel till högstbjudande” – swish-betalning omgående…. Inte så långt bort, kanske.

 

Nya affärsmodeller ser dagens ljus

Resursknappheten och energifrågan kommer att tvinga fram andra slags företag med nya affärsmodeller. Det talas mycket om cirkulär ekonomi, socialt entreprenörskap, gemensamägda nyttigheter och företag. Uppfinningsrikedomen är stor.

Meccano-telefon
Nu kommer idén med en helt modulär mobiltelefon, där varje modul kan bytas ut och telefonen ska kunna skräddarsys funktionellt och fysiskt på ett enkelt sätt. Som ett lego- eller meccanosystem, där varje del blir utbytbar dels för att skräddarsy funktionalitet, men också för att förlänga livslängden på apparaten. Är detta tänkbart? (Länk se nedan).

Ryggmärgsreflex
Den första invändningen handlar om utvecklingskostnader, investeringar, vinst på ägarkapital, garantiåtaganden etc. Tillverkning av produkter bygger idag på paketering, där konsumenten betalar för både hård- och mjukvara genom att köpa fysiska prylar eller användarlicenser enligt särskilda villkor. Investeringar ska löna sig. Dagens investerare kommer att få svårt att befatta sig med ett slags hårdvarans open source.

Konsumenterna blir medagerande
När väl ryggmärgsreflexerna stillat sig går det att inse att crowdfunding och andra finansieringssätt kan lösa det problemet. När tillräckligt många tror på projektet och är beredda att se det förverkligat, skapas resurser för att förverkliga det. En sådan produktlansering öppnar också upp för en annan typ av tjänsteförsäljning, där vi delbetalar arbete och löpande stämmer av våra förväntningar med det resultat som kommer fram. Vi blir medagerande i produktutvecklingen.

Dagens omväg till lika plattform
I praktiken har även dagens produktutveckling hamnat i en gemensamhetsfålla. Alla bilar har en ratt, blinkers, tuta, pedaler och säkerhetsbälte, liksom displayer för hastighet och varningslampor. Systemen ser till förväxling lika ut. Hade man startat utvecklingen som ett gemensamt utvecklingsprojekt hade man troligen landat i något snarlikt.

Paradigmskifte
Det som skiljer är att den gamla vägen till marknaden gick via konkurrens. Nu är det samarbete som gäller. Intressant, eller hur?

Länktips: http://9gag.com/gag/axN0Nr2