Om stad och land – ett perspektiv

Urbaniseringen, både globalt och i Sverige, har pågått en längre tid. Städerna är attraktiva eftersom de erbjuder arbetstillfällen på ett annat sätt än landsbygden. Människor flyttar från landet till staden. I värsta fall bor de i provisoriska kåkstäder. I Sverige blir lösningen trångboddhet och ett ökat tryck på de få bostäder som finns. Innebär det tydliga intresset för staden att landsbygden är ointressant? Innebär det att vi ska lägga ner all verksamhet ute i landet?

Resurs som bara finns
Landsbygden är en resurs på flera sätt. Vi behöver livsmedel, energi och naturens kretsloppsfunktioner för att biosfären ska fungera. Ibland får man intrycket att basfunktionerna ren luft, rent vatten, god mat, energi och därmed sammankopplade ekosystemtjänster bara ”finns”. Att vårt behov av naturens gratistjänster och därmed sammanhängande företag kan reduceras till en beställning på internet.

Verkstad
Sanningen är att staden inte överlever utan sitt omland. Landsbygden behöver staden och vice versa. När allt fokus ligger på stadens utveckling är det lätt att tappa bort detta. Vi måste orka att se helheten, bry oss om systemet, flödet och de avgörande processer som möjliggör det goda livet. Landsbygden är inte ett gigantiskt Skansen, som står där och väntar på en turist som vill uppleva ”något annat”. Den är verkstaden för många av de livsnödvändiga produkter och tjänster som vi inte klarar oss utan. Att säkerställa att landsbygden utvecklas på rätt sätt i samklang med stadens behov är därför avgörande.

Värderar vi produkterna rätt?
EU-kritiker talar ofta om frihandel, om slopade stöd till jordbruket, om mindre byråkrati. Inte sällan har de en övertro på vad marknaden klarar att hantera och reglera själv. Trots stora stöd till jordbrukssektorn från Bryssel knäar många av Sveriges bönder under orimliga villkor. Ekonomin går inte ihop. Vi, stadens människor, värderar inte landsbygdens basfunktioner på rätt sätt. I annat fall skulle vi ju betala mer för de produkter och tjänster som landsbygden och specifikt jordbruket erbjuder.

Argumenten går förlorade
Ett bekymmer är den centralisering och rationalisering som det industriella jordbruket medfört. Storskalighet ger möjligen rationaliseringsvinster på kort sikt. Men långsiktigt är det svårare att bibehålla trovärdighet på kvalitets- och usprungssidan. När ingen längre kan koppla ihop maten vi äter med det arbete som faktiskt utförs förlorar vi alla. Vi konsumenter förlorar möjligheten att välja de produkter vi vill ha. Producenterna förlorar kontakten med sina kunder och sina bästa säljargument. Maten blir som 96-oktanig bensin vid tappen. Bara en fråga om pris och kvantitet.

Knyt ihop behoven för att sätta fokus på kvalitet
En dellösning ligger i att på nya sätt knyta ihop stadens/konsumenternas längtan efter genuina produkter med landsbygdens/producenternas professionalism och kvalitetsargument. Stad och Land är mycket mer än detta, men kvalitet är centralt.

Länktips: SVT Gomorron Sverige, 5 nov 2013, Tynar landsbygden bort? här .

Perspektiv på Kina och Sverige

Förre Volvochefen Leif Johansson, tidigare kommunstyrelseordföranden Göran Johansson och ordföranden i tankesmedjan Global Utmaning, Kristina Persson var inbjudna talare den 4 november 2013 på ett seminarium anordnat av bland andra europaparlamentariker Olle Ludvigsson (S). Rubrik: ”Kina- risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?” Kvällen utvecklades till en intressant mix av perspektiv på att göra affärer i Kina. (Se även länkar till referat och föredrag längst ner på sidan).

Långsiktighet i affärerna
För mig är Leif Johanssons perspektiv väldigt tydligt. För att lyckas i Kina måste man tänka långsiktigt, vara uthållig och medveten om att systemet är dualistiskt, dvs vid sidan av en chef för en motpart finns det ofta en partiföreträdare som bevakar kommunistpartiets intressen. Leif betonar också att det är bra för Sverige om det går bra för Kina. På en publikfråga hur han ser på Joint Venture-företag understryker Leif att det viktiga är att parterna arbetar för att det ska gå bra för Joint Venture-företaget och inte ensidigt försöker bevaka egenintressen i en sådan konstruktion. Hur fort samhället utvecklas illustrerar Leif med två jobb han själv haft på banken och på bandet i unga år. ”Inga av dessa jobb finns kvar idag. De är ersatta av datorer och robotar.”

Nordiskt samarbete
Kina står inför stora investeringar på flera områden, bl.a. miljöteknik och förnybar energi, områden där Sverige har goda förutsättningar att exportera till Kina. Vi har en mängd små och medelstora företag, som har svårt att ensamma verka på den kinesiska marknaden. Där borde svenska staten vara mer aktiv, anser Kristina Persson. Vi skulle också kunna nå längre och bli mer intressanta om de nordiska länderna hade ett mer utvecklat samarbete på detta område. Även tjänstesektorn är viktig när kineserna öppnar upp för etablering på det området. Det vi ska konkurrera med är bättre produkter och system. Välgång bygger välfärd.

Görans roll
Göran Johansson exemplifierar sina Kina-erfarenheter med några historier om små företag som genom att finnas med i marknadsföringen runt ostindiefararen Götheborg lyckades komma in på den kinesiska marknaden. Han talar också om vikten av att ha skoj även i formella sammanhang och drar ett par anekdoter från sina Kina-besök. Det är ingen som minns en fyrkantig person, säger han, men har haft roligt blir minnena positiva.

Tålamodet slut?
Intressanta kommentarer står Sylvia Schwaag Serger för. Sylvia är direktör på VINNOVA med ansvar för internationella strategier. Hon berättar ur ett personligt perspektiv om vänner i Peking, som är arga på gränsen till förbannade på ett system som skapar så dålig luft och så dålig miljö att livet blir hälsofarligt. Hon beskriver människor som är på gränsen till att nå en punkt då tålamodet tar slut. Om någon vecka påbörjas nästa session i den pågående partikongressen. Att partikongressen måste adressera de akuta frågorna är uppenbart, menar Sylvia.

Bra utbildning på alla nivåer
Gemensamt för alla talarna är hur de betonar att Sveriges konkurrenskraft hänger samman med att hela utbildningssystemet, från förskola, grundskola, gymnasium och upp till universitet måste bli bättre. Det handlar om både bredd och topp. Vi ska också ta vara på vår unika vuxenutbildning och fortbildning säger Göran Johansson. Sylvia Schwaag Serger pekar på att kinesiska studenter inte primärt söker sig till svenska universitet, något som kommer att missgynna Sverige. Det skrivs en del gemensamma forskningsrapporter, där svenska och kinesiska forskare publicerar sig, men det är oroande att de utländska studenterna väljer bort våra högskolor för att de inte upplevs hålla högsta klass. Sylvia menar att förändringen med avgifter på studenter från utlandet har mindre betydelse. Är utbildningen bra söker sig studenterna hit. Kvalitet lockar och skapar en hög lägstanivå i utbildningen.

Att förändra
Mina slutsatser från dagen är att nyckeln för Sverige att hålla högsta klass på utbildningen, att samverka i Norden och EU för att bli intressanta, samverka mellan universiteten och mellan fakulteter för att bli tydliga och heltäckande och att vi blir bättre på att kommersialisera alla de forskningsresultat som har potential att resultera i företagande. Vi har en lång tradition av innovationer och ingenjörskunnande, som nu riskerar att gå förlorad, när ungdomar inte längre väljer naturvetenskap och teknik, något Leif Johansson uttrycker ett stort bekymmer över.

Att utnyttja
Vi har en fördel med vår ledarstruktur, självständiga grupper och icke-hierarkiska tradition. Vi har också en närhet mellan de styrande och de styrda, ett osynligt kontrakt mellan makthavarna och befolkningen som är unik. Vi har en grundinställning att samhället är bra för den enskilde. Till skillnad från många andra länder är vi än så länge förskonade från korruption och svågerpolitik. Låt oss vara snabbfotade och innovativa även i relation till den globala utvecklingen.

Att inte glömma bort
Det som inte talas om så mycket denna kväll är den principiella problematiken kring vår ökande produktion och konsumtion, som kräver råvaror och energi på ett icke hållbart sätt. Kvinnorna i panelen problematiserar förvisso kring de effekter av Kinas snabba utveckling som vi ser, men när ska debatten om ett slut på den linjära ekonomin föras? Tillväxt som vi känner den är både i teorin och i praktiken en återvändsgränd. Samtalet förs fortfarande inom gränserna för det bestående systemet.

Länktips: Arrangörernas sammanfattning av seminariet här

Kristina Perssons föredrag i sin helhet här

Demokrati en fråga om makt eller förtroende

David Cameron hotar den engelska pressen med kraftfulla åtgärder om de inte tar reson och slutar avslöja omfattningen och inriktningen på det avlyssningsarbete västmakterna ägnar sig åt. Det pågår en balansgång och en dragkamp på samma gång. Vilken princip är viktigast? Principen om ett öppet samhälle som står under medborgarnas inflytande och där vi väljer företrädare för våra gemensamma åtaganden står mot principen om att samhället måste skydda sig mot olika typer av hot, och där terrorismen sedan ”nine-eleven” fått legitimera allt mer långtgående restriktioner för mänskligt beteende.

Litar vi på makten?
Ska vi ha ett öppet samhälle, där den oberoende pressen utövar kontroll och insyn för att motverka maktmissbruk och för att ställa rätt frågor? Eller ger vi våra folkvalda spelrum och mandat att forma samhällets skyddsbehov och säkerhetsnivåer på det sätt de önskar? Litar vi på makten eller behöver den hållas under uppsikt?

Spel för gallerierna?
En gnagande känsla av spel för gallerierna infinner sig. Är maktfrågan bara ett spel för galleriet? Låtsas regeringarna i demokratiska stater att folket bestämmer, medan de viktiga frågorna i själva verket behandlas bakom lyckta dörrar och i slutna rum? Har världen blivit så komplex att ingen längre kan beskriva det som pågår i klartext? Är så många av världens ödesfrågor numera undantagna den demokratiska insynen att vår tro på ett fritt samhälle bara är en illusion?

Förtroendet urholkas
Det kanske inte är så att vi lever i en ”Matrix-värld”, men kanske i en värld där helt andra beslut än vi tror avgör människors framtid? I Sydkorea, som har 23 kärnkraftverk, har tre av dem enl Reuters förfalskat sina certifikat. Myndigheterna vill heller inte ha en öppen debatt. När Greenpeace för något år sedan ville besöka Sydkorea för att delta i en konferens släpptes man inte in. Staten sätter sina egna gränser. Förtroendet, som en demokratisk stat måste bygga på, urholkas med varje beslut i totalitär riktning. I fallet Sydkorea är det extra känsligt eftersom demokratin är ung. Är det rimligt att öka välståndet i ett land till priset av ett urholkat förtroende för makten?

Ställ frågor
När Reinfeldt och Bildt på känt manér viftar bort USA:s signalspaning som en ointressant fråga väljer de samtidigt sida. Det är inte folkets förtroende som är viktigast att vinna utan det viktiga är få delta i det internationella konsensusarbetet som går ut på att skydda staten mot angrepp. Varför Sveriges regering väljer makten före folket är inte klarlagt. Är det för att de haft roligt åt inspelningarna av Angela Merkels telefonsamtal? Tänk om det fanns modiga journalister som ställde olika slags frågor.

Lästips: Gabriel Byströms krönika i Göteborgs-Posten 30 oktober 2013 på samma tema.

Gräsrotsinitiativ: Staden vi vill ha

Sociala medier kan stödja demokratin. Snabbheten och effektiviteten med masskommunikationskanaler som Facebook och Twitter och individkommunikation som mejl och sms bidrar till detta. Allra viktigast är ändå mötet, att få ta del av varandras tankar och önskningar. Nya folkrörelser etableras när de snabbt når sina intressenter och upplevs som relevanta.

Nya medborgarinitiativ
I tidningen ETC skrev man nyligen om nya medborgarinitiativ. ”Medelklassupproret” och ”Staden vi vill ha” var två av dem som nämndes. (Länk se nedan). Samhälls-engagemanget finns hos enskilda och grupper av medborgare, men ofta utanför partipolitiken. Man finner andra former, där var och en känner sig medskapande och fokuserade inför en viss fråga eller uppgift och där steget mellan ord och handling är kort.

Bostadsdagen 26 oktober 2013
Igår genomförde nätverket ”Staden vi vill ha” Bostadsdagen på Stadsmuseet i Göteborg, med deltagande av ett hundratal personer. Tre teman presenterades och genomfördes: Bygga billigt (och bättre), Bo annorlunda samt Renovera demokratiskt.
Forskare, idébärare, entreprenörer, företagare och politiker gav sina perspektiv på byggandet och boendet innan vi i en skickligt genomförd workshop-process deltog i formandet av ett tjugotal handlingsplaner inklusive konkreta uppgifter, motiv, tillvägagångssätt, tidplaner och ansvarsfördelning. Ett skolexempel på hur en heldag kan lotsa deltagarna från intresse till handling. Nedan ett utdrag ur dessa konkreta handlingsplaner.

Byggande  – mycket i relation till kommun och allmännyttan:
1. Bjuda in allmännyttan till en dialog om roller och ansvar,
2. Säkra att allmännyttan fångar upp och ser värdet med medborgarnas konkreta initiativ,
3. De som vill starta en byggemenskap saknar en motpart hos allmännyttan,
4. Verka för en ökad transparens i markanvisningsfrågor,

Boende – mycket om att tänka utanför ”boxen”
5. Tillåt flyttbara bostadsmoduler, kanske friggebodar, för att lösa akuta frågor,
6. Möjliggör temporära boenden på villatomter och outnyttjad mark,
7. Möjliggör boende i koloniträdgårdar,
8. Civilsamhället behöver organisera nya boendeformer, bl.a. för gemenskapsboenden,

Dialog och kunskapsprocesser – om att öka förmågor
9. Genomför föreläsningsserie i självbyggeri och byggemenskaper,
10. Lyft det sociala perspektivet, återvinningsidéer, ett öppet hus för nya idéer,
11. Kartlägg opinionsläget kring boendeinflytande och medborgarinitiativ,
12. Genomför studieresor för goda exempel (t.ex. vill Bo ihop resa till Borås),
13. Ta vara på möjligheten att starta odlingsprojekt med Stadsnära Odling,

Övergripande perspektiv
14. En permanent mötesplats för stadsutvecklingsfrågor: Staden vi vill ha i Älvrummet,
15. Inrätta ett råd för bo- och byggfrågor bestående av representanter från olika håll,
16. Inrätta en Social Science Park, (en idé jag ska återkomma till en annan gång),
17. Inse betydelsen av fokus på samhällsvinst istället för företagens vinstintresse,

Reflexion om Älvrummet
År 2021 fyller Göteborg 400 år. Förra året gjordes en idéinsamling hos allmänheten som resulterade i en bok med 1680 förslag. Många av de idéerna speglade förväntningar och förhoppningar hos göteborgarna om vad ett hållbart Göteborg innebär. Flera av idéerna behöver utvecklas vidare och finna sin konkretisering. Någonstans i staden behöver allmänheten, civilsamhället och olika grupper mötas för att lyssna och ta del av varandras idéer. Ungefär som Bostadsdagen, fast ännu bredare. Älvrummet finns som en resurs mitt i staden och skulle kunna fungera just som en sådan öppen mötesplats, där medborgarna själva får mötas och ta del av varandras tankar. ”Staden vi vill ha” skulle kunna vara en första ”arrendator” av Älvrummet några timmar per vecka, några gånger per månad eller vad som är rimligt.

Mötesplatsens nytta
Det kan vara så att en mötesplats för föreningar och nätverk är precis det som behövs för att på ett konkret sätt fånga upp initiativ, diskutera lösningar och synliggöra goda exempel. Kommunens förvaltningar och bolag, politiker och tjänstemän får då en utmärkt möjlighet att lyssna på önskemål och förslag vid sidan av de partipolitiska kontakterna. Riktade inbjudningar och aktiviteter kan bidra till att synliggöra minoriteters önskningar. Vi får en mer levande dialog och ett sätt att bygga det hållbara samhället på en mångfacetterad bild av vad det goda samhället egentligen är.

Festligheterna år 2021 är en utmärkt deadline att arbeta mot. Hur vill vi att staden ska fungera när vi fyller 400 år? I vilken riktning ska staden utvecklas?

Länktips:
ETC-artikel: här
Staden vi vill ha här
Föreningen för byggemenskaper här
Folkhemsbyggarna här
Jag vill ha bostad nu / Göteborg här
Ecovillage Svandammen här
Omställning Göteborg här
Pennygångens Framtid här
Kollektivhus nu här
Under samma tak här
Göteborg 2021 här

Bra rapport om konsumtion och 10 myter

I somras var jag som vanligt i Almedalen och lyssnade på många kloka synpunkter i den stora mängd av seminarier som anordnades. Konsumtionsforskningen är intressant eftersom den kan försöka se bakom de mönster, drivkrafter och konventioner som lett fram till dagens överkonsumtion och ohållbara resurs- och energianvändning. En av talarna i Visby var professor Oksana Mont från Lund och hon har också varit samordnare för en rapport om tio myter kring konsumtionen som förtjänar uppmärksamhet. Läs gärna igenom rapporten först (länk nedan) så blir kommentarerna här lite mer begripliga.

Myter som bråkdelar av sanning
Bland det mest intressanta med rapporten, som finansierats av Nordiska Ministerrådet, är att den sätter fingret på kortsiktigheten och den snäva horisonten kring flera av de lösningar som diskuteras. Rapporten benämner dem myter, dvs sanningar som egentligen bara till en mindre del är just en sanning. Lösningar som delvis skymmer de verkliga problemen och som i vissa fall legitimerar ett otillräckligt beteende.

Visionen om ett bättre samhälle
Bland det jag saknar i rapporten är ett tydligare perspektiv av utvecklingsoptimism – att samhället måste bli bättre och upplevas vara bättre för att på allvar locka konsumenter och medborgare till förändrade värderingar, åsikter och beteenden. Det talas i och för sig om nya mått på samhällets välstånd som komplement till det ensidiga BNP-begreppet. Men utveckling/förändring innebär omprövning av rådande värderingar och strukturer och för att få genomslag måste samhället bli och upplevas bli bättre både på kort och på lång sikt. Politikens tillkortakommanden på det visionära området blir i det perspektivet dubbelt beklagligt.

Stora skillnader i värderingar och åsikter
Det som också är ett faktum och som inte berörs speciellt mycket i rapporten är den spridning i värderingar, attityder och åsikter som finns i det svenska/nordiska samhället. Enklast illustreras detta med debatten om kärnkraften som generation efter generation svenskar uppenbarligen står väldigt kluvna inför. Här återfinns övertygade anhängare och minst lika övertygade motståndare. Några av anhängarna kan förmodas tillhöra teknikoptimisterna, som hävdar att alla problem kan lösas med teknik, investeringar och ett vetenskapligt förhållningssätt. Det dessa generellt underskattar är den mänskliga faktorn, de långsiktiga effekterna av ändliga resurser och ett högrisk- och högteknologiberoende. Relaterat till rapporten saknas det således ett tydligare resonemang av hur dessa fundamentala åsiktsskillnader ska kunna jämkas samman i en någorlunda gemensam framtidsbild av det hållbara, välmående samhälle alla strävar efter, men ser olika vägar till. Ska den gemensamma framtidsbilden exkludera områden där det finns olika åsikter, eller ska framtiden kompromissas fram? En ganska avgörande frågeställning, tycker jag.

Långsamheten – trots tydliga effekter på miljön
En annan illustration till hur svårt det är att förnya och förändra ett samhälle är hur stor andel lantbrukare som fortfarande arbetar med konventionell odling och uppfödning i förhållande till ekologisk. En stor majoritet inom lantbruket står bakom konventionell odling och väljer bort friskare djur och mindre kretsloppsfrämmande ämnen i biosfären eftersom detta skulle kunna innebära lägre avkastning i volym och ofta mer arbete med manuella åtgärder. Spridningen av pesticider och anti-mögelmedel i jordbruket har ju nu visat sig vara en trolig orsak till den omfattande bi-döden. Miljontals bisamhällen har världen runt försvunnit till följd av att de inte har motståndskraft mot effekterna av multipla gifter i sin miljö. (Länk se nedan till denna forskning). I relation till rapporten blir omställningshastigheten i det svenska jordbruket en tydlig illustration till hur svårt och tidsödande det är att förändra en verksamhetsgren i en hållbar riktning.

Bönderna och Thailand
Rekyleffekten nämns i rapporten, dvs när vi tror att vi gör något bra och därmed kan unna oss något, som en resa till Thailand…. Jag stöter ofta på ryggmärgsreflexen hos människor, där de med emfas hävdar att de källsorterar, köper energismarta belysningar, stänger av lampor och datorer, sorterar batterier etc. Och när de är så duktiga balanserar de detta med att unna sig något annat. Sällan hör man någon reflektera över vad det ökade konsumtionsutrymmet har inneburit av pressade livsmedelspriser, som håller på att slå ut det svenska jordbruket, och koppla detta till pryljakten eller planerna på en resa. Det som kan vända denna utveckling är eventuellt mer folkbildning och mer av tydliga förebilder. Det förs ingen diskussion om det smarta i att fördela sin disponibla inkomst på ett annat sätt än att låta bönderna bekosta Thailandsresan.

Illustrativt exempel
Hur långt vi har kvar innan våra CO2-utsläpp börjar närma sig de hållbara nivåerna kan illustreras med en artikel i Fastighetstidningen, där man gläds åt ökningen av andelen lågenergihus. Och vid genomläsning förstår man att det bara finns lågenergibostäder för en promille av invånarna i vårt land. (Länk till artikeln se nedan).

Vilket ansvar har butikerna?
Butikernas ambivalens är också en delfråga i sammanhanget. Det är svårt att kommunicera dubbla budskap. ”Här har ni bra produkter till rätt pris” och ”Här borta har vi miljöbra produkter till ett annat pris”. Kan båda sortimenten vara bra? I så fall, varför behövs miljömärkta produkter? Tydligast och enklast exemplifieras denna problematik med utbudet av bananer. Sida vid sida, i många butiker, ligger de besprutade bananerna och de som är eko/fair-trade-märkta. Oftast med ett lite högre pris på de som inte skadar miljö och arbetare. Visst är det märkligt att butikerna fortsätter att sälja båda sorterna och därmed fortsätter att undvika att ta ansvar för sitt utbud?

Vägen framåt
Rapporten väcker en mängd frågor om var problemen egentligen ska tacklas, vem som ska ta ansvar för vilka åtgärder och vilka möjliga komplement som kan behövas. Man argumenterar för en panel liknande IPCC, och för en tankesmedja eller ett forum som skulle kunna lyfta frågorna. Bland annat som ett svar på allmänhetens frågor kring att ”forskarna inte är eniga”. Att forskning utifrån ett konsensusperspektiv inte är så lämpligt har nog gemene man svårt att ta till sig.

Rapporten är både tänkvärd och värdefull. Vi har inte råd att låta låt-gå-politiken fortsätta.

Länktips – rapporten om de tio myterna: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2013-564/at_download/publicationfile

Länk till artikel om forskningen kring bi-döden: http://qz.com/107970/scientists-discover-whats-killing-the-bees-and-its-worse-than-you-thought/

Länk till Fastighetstidningen och lågenergihus:  http://www.fastighetstidningen.se/fler-lagenergibyggnader-an-nagonsin-i-sverige-2014/

 

 

Varför tillväxt? – Om behovet av nya sätt att mäta

Studentföreningen HASS*), har under ett års tid ordnat seminarier och föredrag på temat ”Varför tillväxt?”. Man har haft ett flertal kunniga och lärda personer på besök. Den 10 oktober 2013, som en del av Handelshögskolans Hållbarhetsdag, en obligatorisk dag för förstaårsstudenter, fick HASS ansvaret för en del, där professor Ola Olsson och författaren och tidigare europaparlamentarikern Anders Wijkman diskuterar tillväxtbegreppet, BNP och hur vi borde se på dessa frågor.

200 dollar
Ola Olsson forskar en hel del på Afrika och nämnde särskilt Darfur och Kongo. I de fattiga länderna, där årsinkomsten per capita kan stanna vid 200 USD, är tillväxt en livsnödvändighet. Förutsättningarna är så otroligt olika i vår del av världen och i de fattiga länderna, vilket är lätt att glömma bort. Flera av länderna sitter samtidigt på stora naturtillgångar och mineraler.

Oljepriset
I väst har vi vant oss vid billig energi. Anders Wijkman nämner att ett oljepris på 130 – 140 USD per fat olja skulle bromsa världsekonomin. Den rika delen av världen är så beroende av olja att ett så högt oljepris skulle få stora konsekvenser för världsekonomin. Idag kostar oljan cirka 110 USD per fat. Att ett ännu högre oljepris skulle vara gynnsamt för EU:s ekonomier hävdar professor von Weizsäcker, som på god tyska förklarar varför i ett Youtube-klipp. Länk se nedan.

Ökad BNP = fler jobb
Ola Olsson beskriver vår användning av BNP som liknande om vi skulle använda Celsiusskalan för att bedöma hur mycket det regnar. Dvs BNP mäter en sak, den ekonomiska volymen, producerat, konsumerat och investerat i ett land. Men BNP missar sidoeffekterna, hur olika ekonomiska aktiviteter påverkar naturens resurser, ekosystemen och gratistjänsterna, sociala förändringar, sjukdom, utbildningsnivå etc. Oftast, påpekar Ola Olsson, innebär ökad BNP att arbetslösheten minskar. Det omvända finns det inga belägg för. Det är detta politikerna avser med begreppet ”tillväxt”, att det ger fler jobb.

Två klick till fakta
Frågan är om vi kan använda andra mått än BNP för att mäta en bra utveckling. Anders Wijkman är negativ till en ”grön BNP”, där det sätts kronor och ören på t.ex. ekosystemtjänster och att BNP justeras utifrån dessa belopp. Allt kan inte värderas i pengar, menar han. Inte heller Bhutans ”Happiness index” är enkelt att använda. Ola Olsson påpekar att SCB sitter på fantastiska indexserier, som skulle kunna användas för att åskådliggöra hur utvecklingen ser ut i landet. Och dessa uppgifter är bara två klick bort, som han påpekar.

Styrinstrument och konsumtion
Vi behöver en skatteväxling, säger Ola Olsson, och kanske andra och fler styrinstrument för att vända utvecklingen. Och glöm inte att det är ekonomer som tar fram de hjälpmedel och lösningar som nu används. Vi behöver även en annan konsumtion, mer av cirkulär ekonomi, säger Anders Wijkman och tar exemplet från dator- och mobilindustrin, där ett års längre användningstid per produkt skulle halvera resursanvändningen i den branschen.

Kortsiktigheten
Kortsiktigheten i både politik och näringsliv är förödande, säger Anders Wijkman. I USA sitter en kongressman i två år. Det gör att finansieringen av nästa valrörelse startar omedelbart när kongressen är vald. Det säger sig självt att industrins inflytande blir stort. Det är stort även i lobbyisternas Bryssel, nämner Anders, och pekar på det kompakta motståndet mot REACH från tysk kemiindustri. Det är dags för de nya vinnarna, de nya företagen, att ta plats och påverka framtidens villkor. Lobbyverksamheten i t.ex. Svenskt Näringsliv styrs av de gamla vinnarna, säger Anders.

Aktiva medborgare – dygnet runt?
Större aktivitet från medborgarna är viktigt för demokratin, säger Anders. Det är dags att lyfta fram andra värden som hälsa, meningsfullhet och andra sociala indikatorer. Samtidigt påpekar Ola hur många som idag arbetar mer än 40 timmar, som tar med sig arbetet hem, som läser mejl på fritiden osv. Vi är långt ifrån en diskussion om 35-timmarsvecka.

Vi behöver, är min slutsats, arbeta fram några nyckeltal eller index, som visar hur samhället mår och som bättre fångar ambitioner och visioner kring vart vi är på väg. Vi behöver veta om solen skiner eller om det regnar, om vinden blåser eller om det är risk för halt väglag. Bara temperaturangivelse (BNP) för att föra Ola Olssons liknelse vidare, räcker inte.

*) HASS = Handels Students for Sustainability, är en studentförening/nätverk vid Handelshögskolan i Göteborg bestående av en aktiv grupp ekonomistudenter, som ställer de frågor som måste ställas. HASS samarbetar med tankesmedjan Global Utmaning kring flera av de event som genomförs. HASS finns på Facebook: https://www.facebook.com/HandelsStudentsForSustainability

Länktips: Intervju med Professor Weizsäcker, 2 min tysk språkkurs. Professor Weizsäcker förklarar bland annat varför vi måste hoppas på att energi blir dyrare, något som påskyndar utvecklingen av förnybara energislag. Vi kan t.o.m. bli rikare på dyrare energi genom att arbete görs billigare och energi dyrare. Istället för att skicka miljarder Euro till Saudiarabien varje år för en allt dyrare olja kan vi satsa på egen produktion av förnybar energi.

Shwopping en dellösning?

Det kommer regelbundet nyhetsbrev i inkorgen från olika håll. Ibland är de rutinartade, ibland tänkvärda och ibland innehåller nyhetsbreven något som kan betecknas som ett trendbrott. Idag kändes det som ett trendbrott, i alla fall vid första läsningen. Se länk nedan till originalnyheten. (Och tack till CSR i Praktiken för tipset!)

Konsumtionens roll
Konsumtionen är ett stort bekymmer ur ett hållbarhetsperspektiv. Hur ska vi kunna minska vår konsumtion och samtidigt hålla igång hjulen, betala skatt, säkra upp våra löner, pensioner, statliga utgifter och välfärdsutveckling? Minns 11 september och Bush-regimens snabba budskap om att inte sluta shoppa.

Systemperspektiv
Kanske är det inte på individnivå vi ska se konsumtionsminskningen utan mer ur systemperspektiv? Om summan av våra inköp minskar belastningen på naturens resurser, energi och trycket på kretsloppet är vi kanske på rätt väg. Marks & Spencer har i alla fall insett att de kan bidra till att förlänga livslängden på produkter, något som gör att bra produkter får en fortsatt användning och som även möjliggör för personer med sämre ekonomi att skaffa sig något nytt.

Lagstiftning ?
Om vi tänker oss att det vore lag på detta – man måste säkerställa att allt man köper säljs via second-hand-butiker eller motsvarande – hur skulle det se ut då? Visst skulle samhället i stort få en minskad införsel av nya produkter? Visst skulle vi förlänga brukartiden per produkt med kanske 100 %? Visst vore det en väg att gå?

Bättre utnyttjande av resurserna
Det är självklart inte hela lösningen, men det skulle i alla fall bidra till en fortsatt ekonomisk omsättning, låt vara på lägre nivå och andra affärsidéer, men produkterna skulle få en längre nyttjandegrad och vi skulle per energiinsats, per råvaruinsats etc få en mer hållbar ekonomi. Eller hur?

Tankeexperiment
Det är de små stegen i rätt riktning som är avgörande. Även om det inte känns bekvämt med en lag om second-hand-försäljning så är det ett bra tankeexperiment.

Länktips: till Marks & Spencers hemsida här

Militära strategier eller ekonomisk analys?

Klimatfrågan är högaktuell. IPCC presenterar den 27 september en uppdaterad rapport och analys av i vilken utsträckning mänsklig aktivitet påverkar det globala klimatet. Häromdagen kom en analys på temat ekonomiska konsekvenser av klimatförändringarna och global utsläppsbeskattning, där författarna var två svenska ekonomiprofessorer. ( Se faktauppgifter nedan). I SVT:s Rapport intervjuades nyligen Sherri Goodman, en strateg från USA:s militärhögkvarter Pentagon, som tar utvecklingen på stort allvar. Samtidigt legitimerar den danske klimatförnekaren Björn Lomborg i SvD en låt-gå-politik (länk nedan). Vem ska man lyssna på?

Militärstrategiskt
Militären får allt oftare göra räddningsinsatser både på amerikansk mark och utomlands, förklarade Sherri Goodman från Pentagon. Man ser hur torka, översvämningar och naturkatastrofer blir allt vanligare. Pentagon måste säkerställa att det finns resurser att gripa in och medverka med olika insatser när så krävs. Effekterna av klimatförändringarna har blivit en viktig militärstrategisk fråga. Det sägs inte i inslaget, men stora folkgrupper lever på gränsen för vad naturen förmår föda. I ökenområden inte minst i Mellanöstern är vattentillgången avgörande. Syrienkonflikten anses ha sin upprinnelse i ett folkligt missnöje med de basala livsbetingelserna, som Damaskusregeringen inte klarade att hantera.

Det makroekonomiska perspektivet
De två toppekonomerna räknar på effekterna av klimatförändringarna på ett annat sätt. De kommer av oklara skäl fram till att BNP globalt sett minskar cirka 10% om temperaturen på jorden skulle höjas 7 grader. Man påstår dessutom att hälften av koldioxidtillförseln fångas i det naturliga kretsloppet och därmed inte utgör någon fara. Havets förmåga att absorbera koldioxid är omtvistad. Mycket tyder på att koraller och flera andra organismer helt kommer att försvinna i kölvattnet på en radikal förändring av status quo i haven. Vidare kan man undra om de överhuvudtaget beräknat konsekvenserna av miljoner klimatflyktingar, som inte kan försörja sig själva och sitt land. Och i förlängningen ställer nya och omfattande krav på global solidaritet mellan rik och fattig. Hur kalkylerar man social oro och nöd i form av BNP? Och när havsytan allt oftare höjs till dramatiska nivåer med störningar på infrastruktur, när skadeinsekter lyckas övervintra till följd av milda vintrar, när blomning och pollinering inte synkroniseras optimalt… skulle inte det märkas i vårt samhälle? Ekonomerna är säkert duktiga på att skapa formler. Men att använda deras rapport som utgångspunkt för en helhetsbedömning av kostnader i samband med klimatförändringen känns inte tryggt. Det verkar som om alltför många konsekvenser och parametrar har lämnats därhän.

Förnekare som inte förnekar sig
Björn Lomborg förnekade för några år sedan att klimatfrågan var en realitet. Nu har han nyanserat sin syn. Arktis isminskning, glaciärförändringar och faktiska observationer tvingade honom naturligtvis till detta. (Nederbördsmängden ökar till följd av ökad temperatur, vilket även ger snöfall på Antarktis – sambanden är komplexa). Men lite märkligt blir det att han gör en stor sak av att prognosen för Himalayas avsmältning nu förändrats av IPCC från 2035 till 2050. Vad är 15 år sett ur klimatperspektiv? Alldeles bortsett ifrån att han har fel när det gäller den förnybara energins kostnader och fossilberoendets dolda risker.

Slutsatsen måste bli att försiktighetsprincipen gäller. Alltför mycket står på spel för att chansa med framtida utveckling i potten. Vi har ett kollektivt ansvar för detta.

Fakta
Ekonomiprofessorerna John Hassler och Per Krusell har presenterat en ny rapport där de har granskat klimatförändringarnas ekonomiska effekter och hur man kan beskatta utsläpp utan att skada konkurrenskraften. John Hassler är professor vid Institutet för internationell ekonomi (IIES), Stockholms universitet, och ordförande i Finanspolitiska rådet. Per Krusell är professor vid Institutet för internationell ekonomi (IIES), Stockholms universitet och ordförande i kommittén för Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Ekonomiprofessorerna: SVT Forum-länk här

Rapportinslag http://www.svtplay.se/video/1441803/25-9-19-30 – cirka 21 min in i programmet

Björn Lomborg Artikel i SvD

Biobaserad ekonomi och allmänintresset

Varje kommun med självaktning sätter upp mål för när man ska vara klimatneutral eller fossiloberoende. Exakt hur man mäter och verifierar dessa mål kan diskuteras, men ambitionen finns ofta hos ledande lokala politiker. Bra så. Vi måste dra igång ett förändrings- och utvecklingsarbete för att fasa ut fossilbränsleberoendet och föra in förnybara energislag där så är möjligt. Och det börjar bli bråttom. Biologisk råvara är en väsentlig del av omställningen.

Bioekonomi eller biobaserad ekonomi ?
Utveckling värderas i ekonomiska termer. Det är därför inte förvånande att politiker och fackfolk talar om ”bioekonomi” och ”biobaserad ekonomi” när man ska beskriva hur de förnybara energisystemen och råvarorna ska ersätta fossilberoendet. Begreppen är även i högsta grad sektorsövergripande. Den 18 september 2013, på ett seminarium anordnat av GAME (Gothenburg Action for Management of the Environment, se länk nedan), blev det tydligt att man såväl i Sverige och Norden som i övriga Europa har svårt med definitionen av begreppen. Det finns inga entydiga definitioner och framför allt i EU-sammanhang riskerar olika tolkningar leda helt fel, att man talar förbi varandra.

Både och / antingen eller
Louise Staffas från IVL Svenska Miljöinstitutet redogjorde på seminariet för hur de olika nationella strategierna ser ut på området och tydliggjorde också hur olika länder använder begreppen på ett sätt, som öppnar upp för feltolkningar. Det enda rimliga är att, som också föreslogs på konferensen, att bioekonomi ses som en del av den rådande ekonomin, där råvaror från skog och annan odling gör nytta som en del av den helhet vi ser idag. Och att den biobaserade ekonomin beskriver ett skede, där förnybara råvaror har ersatt de rådande fossilbaserade systemen. Alltså: Bioekonomi är både och. Biobaserad ekonomi är antingen eller.

Gränsöverskridande samarbeten
Johanna Mossberg från SP klargjorde på seminariet att en omställning till en biobaserad ekonomi handlar om att se på råvaror, processer och produkter ur flera perspektiv samtidigt. Den handlar om att skapa nya värdekedjor, fler processer, nya multidisciplinära kluster, andra logistiklösningar, gräns- och branschöverskridande samarbeten och en stor portion flexibilitet. Långsiktighet och riskminimering måste också arbetas in. Att även EU är inne på dessa tankespår visade Jan Svensson från FORMAS, som bl.a. berättade om projektet www.bridge2020.eu .

Regeringen föreslår ett pilotprojekt
Regeringen företräddes av statssekreterare Magnus Kindbom, som flera gånger återkom till bekymret att de båda begreppen saknar enhetlig definition. (Jag föreslog honom att konsekvent i förhandlingar och diskussioner själv precisera vad han avser med de respektive orden och på så sätt tydliggöra den svenska ståndpunkten.) Statssekreteraren lyfte i övrigt fram en del i den nya statsbudgeten som innehåller pengar för att fånga läckande metangas från lantbruk och göra denna gas tillgänglig som energikälla – ett dubbelt nyttigt pilotprojekt för södra Sverige. Publiken började genast argumentera för att Västra Götaland ska räknas som ”södra Sverige”….

Skog + kemi = Sant
En annan huvudpunkt för dagen var att Lena Heuts från Kemiindustriklustret i Stenungsund redogjorde för det samarbete som nu växer fram mellan skogsindustrin och kemiindustrin. Skogens råvaror kan användas som substitut för fossil naturgas etc. Exakt hur de slutliga lösningarna ser ut, vem som tar vilka beslut etc är inte klarlagt, men att det finns ett ömsesidigt intresse hos de olika industrigrenarna var tydligt. Att fasa ut fossila råvaror och istället bygga värdekedjor kring skogsråvara låter både rimligt och genomförbart.

Särintresset och allmänintresset
Det som inte framkom och som ”någon” borde titta närmare på är hur en sådan strukturomvandling kan göras på ett hållbart sätt. Särintressena, skogsbolag och kemikaliebolagen, och deras samarbetsorganisationer bevakar säkerligen företagens och branschernas intressen i detta nya samarbete. Men vem säkerställer allmänintresset? Hur vet vi att den lösning parterna enas om även är långsiktigt och samhällsekonomiskt optimal och hållbar? Vems ansvar är det att ansvara för helheten?

Länktips: www.gamenetwork.se

www.bridge2020.eu

Om behovet av dynamik

Vad händer med en marknad där alla har fått samma utbildning, fått samma instruktioner, och lärt sig att använda samma verktyg, så att alla agerar på ett likartat sätt? I många sammanhang finns ett behov av en viss dynamik och en skillnad i prioriteringar och kvalitet. Finansmarknaden, hävdar två professorer, lägger alla ägg i samma korg. De styrande borde säkerställa en diversitet hos finansmarknaden, är deras budskap, som presenteras vid seminariet Towards a Sustainable Financial System den 12-13/9 i Stockholm arrangerad av tankesmedjan Global Utmaning (Citat och artikel-länk se nedan). (Länk till mer info om högnivåseminariet se nedan) Seminariet sänds i efterhand i SVT Kunskapskanalen.

Göra lika eller olika
Olikheter är bra. När vi bestämmer oss för att göra som alla andra bidrar vi till en ökad sårbarhet. När många individer eller företag följer samma beteende, gör samma prioriteringar och drar samma slutsatser i enlighet med vad man lärt sig, uppstår en slags monokultur. Dynamiken eller spänningen mellan alternativen försvinner. Kvar finns en förhärskande dogm, en praxis som få vågar bryta mot.

Skillnaderna är värdefulla
Datorerna räknar snabbt ut när det är dags att köpa eller sälja värdepapper. Och gör så. Eftersom alla använder samma program och i stort sett samma parametrar blir skillnaderna små. Äggen läggs i samma korg. Det är som om alla skogar bara skulle ha ett slags träd. Hur lätt är det då inte att alla träden angrips av skadliga insekter? Och hur ointressant blir inte upplevelsen av att vistas i den miljön?

Människans växande
I dagens Göteborgs-Posten (länk se nedan) skriver en managementkonsult från Mercuri Urval om behovet av dynamik i anställningsprocessen. Den enskilde, jobbsökande, behöver stimulansen av att inte kunna arbetsuppgifterna till fullo när hen tillträder en tjänst. För att utvecklas som människa, för att möta utmaningar, växa. Företagen å andra sidan försöker matcha sin jobbprofil så nära 100% man kan, dvs vill anställa en person som kan fungera från dag ett. Det som är intressant för företaget blir på så sätt ointressant för den enskilde. Skillnaden mellan är och bör behövs för att skapa utrymme för växandet och för engagemanget. Det skulle både individ, näringsliv och samhälle vinna på.

Synliggör skillnader
Ska vi nå en hållbar utveckling måste vi måna om skillnaderna. Vi måste se till att inte alla ägg läggs i samma korg, testa olika vägar framåt och använda skillnaderna till att stärka läroprocesserna. Skillnader i beteende, värderingar och kompetens måste synliggöras på ett bättre sätt än vad som sker idag. Kvalitetsfrågor måste kunna diskuteras. För flera år sedan hävdade en ledande politiker att ”kvalitet i barnomsorgen är att alla bereds en plats”. Som om verksamhetens innehåll saknade betydelse, som om det enskilda barnets verklighet var oväsentlig. Som om samhällsplaneringen kan reduceras till ett excel-ark.

Se helheten på nästa nivå
När våra pengar förvaltas av människor och system som alla ”tänker lika” ökar risken för stora förluster om något oförutsett inträffar. Bekymret är att ingen har ansvar för någon slags global finanspolitik, där enskilda aktörers agerande sätts in i sitt sammanhang. Och det är väl precis detta som konferensen ska ta upp, behovet av att se helheten på nästa nivå.

När alla har rimliga löner
Behovet av dynamik är viktigt även ur ett annat perspektiv. Tillverkning flyttas till låglöneländer. Just nu är Etiopien i ropet. Kineserna investerar i fabriker där eftersom arbetskraften är billig. Hur länge kommer det att finnas länder att flytta produktionen till? Är det hållbart att hela tiden flytta produktion till länder där arbetskraften exploateras för kortsiktiga vinster? Var ska produktionen ske när alla fått rimliga löner?

Ur inbjudan från Global Utmaning:
Lägg inte alla ägg i samma korg. De senaste finansiella reglerna som kommit till innebär steg mot ett säkrare finansiellt system. Däremot ser förändringarna inte till de inbyggda systematiska riskerna i form av att de finansiella institutioner blir alltmer lika varandra, menar Professor Wolf Wagner, University of Tilburg och Professor Charles A.E Goodhart, London School of Economics. De finansiella institutionernas överlevnad hänger idag starkt samman. Helt enkelt hamnar alla ägg i en och samma korg och risken för att alla hamnar i problem samtidigt ökar och en finanskris uppstår.

Länk till artikeln: http://www.voxeu.org/article/regulators-should-encourage-more-diversity-financial-system

Länk till högnivåseminariet 12-13 september http://www.globalutmaning.se/?page_id=8640

Länk till GP Debatt: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2023698-perfekt-jobbmatchning-bade-orimlig-och-fel