Tag Archives: Almedalen

Politik: Almedalen och sen då?

Posted on by
Reply

Jag var inte i Almedalen i år, men har till viss del följt de partiledartal och intervjuer med partiledarna som sänts. Alla som varit i Almedalen vet hur mycket mer som äger rum under en intensiv vecka, då tusentals seminarier och debatter ordnas i var och varannan lokal med plats för några åhörare. Som temperaturmätare på samhällsdebatten, framväxande opinioner och för pejling av informellt inflytande tycks Almedalen fortfarande fungera rätt väl.

Inga avgörande misstag?
Eftersom det är valår var partiernas profilering och framträdanden extra intressanta. Såvitt jag kunde bedöma på distans skedde inga drastiska misstag eller kontroversiella utspel som drastiskt skulle ändra opinionsläget. Kristdemokraterna testade ett höjt barnbidrag, Tidögänget lanserade något slags statligt ägandeavtal kring möjlig ny kärnkraft, socialdemokraterna presenterade någon slags extra pensionstillägg för personer som jobbat ett helt liv och inte klarar sig på pensionen osv

Tydligare när det gäller kort och lång sikt
Det man skulle önska sig är att partierna generellt sett var lite tydligare med vad de vill åstadkomma på kort respektive på lång sikt. Det blir lätt ett fokus på närtid, på vardagsekonomi och här-och-nu. Men mycket av det regeringen och Riksdagen kan besluta om löper i betydligt längre cykler. Ska vi ha mer förebyggande satsningar eller ska vi satsa på hårdare straff? Ska vi ge fler människor rimliga förutsättningar att ta vara på sin förmåga, sitt intresse och sin möjlighet att förverkliga något som både stärker den enskilde och samhället? Eller är det viktigaste att säkra upp vinster, så att företagen kan investera, generera arbetstillfällen och skatteintäkter? Vems nytta går i första hand? Eller handlar politiken om att sortera människor i vinnare och förlorare? Varför ska några vara förlorare i så fall?

Mer Tidö-politik? Nej tack.
Nu har Sverige fått testa fyra år med SD-dominerad politik. Vi har fått svart på vitt att retroaktiv lagstiftning, ökad ojämlikhet, segregation, eliminering av stora delar av miljö- och klimatpolitiken, slopade statliga stöd till folkbildning m m är tydliga kännetecken på högerpolitik, där SD har ett avgörande inflytande. Och skulle valet resultera i fyra år med ”Tidö 2” lär politiken bli ännu mer av samma sak. Är det ett sådant Sverige vi vill ha? Mycket tyder på att opinionen har förstått detta och förkastar idén. Sverige är mer av sammanhållning, samarbete och solidaritet.

Näringslivets behov överordnades miljön
Redan hösten 2022 kunde vi konstatera några tydliga markeringar. Miljödepartmentet avskaffades och blev underordnat till energi- näringslivsdepartementet. Industrins behov överordnades miljön. Busch blev chef över Pourmokhtari. Och utrikeshandel kopplades ihop med bistånd. Benjamin Dousa gjordes till chef för både intäkter och utgifter relaterat till den stora mängden omvärldsländer utanför EU. När världen ser ut som den gör kopplade Tidö-regeringen ihop försäljning och bistånd.

Korrupt upplägg
Och med SIDA-pengar i ryggen kunde han ordna ett specialavtal med Somalias regering, där man avsiktligt valt att inte formulera skriftliga avtal, utan enbart gjort muntliga överenskommelser. 100 miljoner ska slussas till Somalia i utbyte mot att Somalia tar emot somalier som Sverige vill utvisa. Hela historien öppnar upp för korruption och godtycke. (Se länktips nedan).

Efter valet: vänta och se?
En annan intressant fråga är vad som händer efter valet. Om Tidö-regeringen får avgå och om Liberalerna inte kommer in i Riksdagen kommer den nuvarande majoritetens fyra partier att behöva rannsaka sig och fundera på hur de ska positionera sig. En viss fördröjning i reaktionerna kan infinna sig om V-S-MP-C-konstellationen av något skäl inte går i mål med förhandlingarna. Det har ju ställts ut ultimativa krav på regeringsmedverkan som kan resultera i nyval. Vilket i sin tur kan göra att nuvarande partiledningar snabbt kan behöva upprepa en valrörelse.

SD återgår troligen till kritik av ”sjuklövern”
Men om Magdalena Andersson får ihop sin nya regering hamnar ju de fyra Tidöpartierna i en omprövningssituation. Hur ska man positionera sig för att på bästa sätt företräda sina väljare? Och locka nya väljare? Min gissning är att SD återgår till sin tidigare kritik av ”sjuklövern”, dvs att alla vanliga partier står för en politik som enbart SD utgör opposition till. De brukade ju kalla alla andra partier vänsterliberala eller något liknande. Demokratiska partier kanske vi andra skulle säga. Det är inte säkert att Jimmie Åkesson orkar göra den omstart som då krävs, så det kan ju bli tal om partiledarbyte i SD.

Finns det ett borgerligt M?
Inom moderaterna finns anledning att tro att tålamodet med Ulf Kristersson har runnit ut och man söker en ny partiledare. Kanske Gunnar Strömmer, möjligen Benjamin Dousa eller någon mer okänd förmåga. Mer avgörande är om M ska fortsätta att luta sig mot storebror SD eller om M ska försöka etablera sig som ”borgerlighetens” ledande parti. Både och lär bli svårt. Någon slags förnyelse behöver troligen M iscensätta för att tvätta bort de värsta intrycken väljarna har efter tonårsutvisningar och nedmontering av många välfärdsinstitutioner. För att inte nämna alla de märkliga affärer som har kantat Kristerssons ledarskap.

Svårt för L att hitta tillbaka
Liberalerna har det ännu värre. Att krama Åkesson blev den symbolhandling som gjorde att Mohamsson tappade en stor del av förtroendet i sitt eget parti. Hon körde dessutom över både partistyrelse och medlemmar i processen och väljarna såg ju i det praktiska arbetet att det till slut inte fanns något liberalt kvar i Tidöregeringen när antiliberalerna i SD bestämde allt. Partiet kommer att få svårt att hitta tillbaka, tror jag.

KD fortsätter antagligen
Kristdemokraterna kommer sannolikt göra ett relativt bra val. Ebba Busch är skicklig på att ”gå genom rutan”. Samtidigt har hon förflyttat partiet långt från Alf Svenssons KD. Och varit pådrivande i att låsa fast Sverige i ett beroende av kärnkraft, trots att tekniken inte längre behövs, inte är billigare än ett system baserat på sol, vind och batterilagring och fortfarande inte har löst sina problem med uranbrytning och lagring av atomsopor. Världen blir inte säkrare med fler länder som får tillgång till världens farligaste teknologi. Något som är nödvändigt om SMR-idealisterna ska få ner priset på de serietillverkade kärnkraftverken. Och det Busch vill göra är att Sverige ska köpa en otestad prototyp och placera i ett naturreservat nära Ringhals. Dubbelfel eller trippelfel, skulle man kunna säga. Men om Busch vill fortsätta finns det säkert medlemmar som vill ha henne kvar.

Länktips: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/formerna-for-overenskommelse-om-100-miljoner_hd1172/

Antarktis, Almedalen och idealen

Posted on by
Reply

Islossning. I många nyhetssammanhang har ordet använts för att beskriva något positivt. Fastkörda förhandlingar har plötsligt vänts i något som inblandade och berörda har förhoppningar kring. När något fastlåst äntligen börjar röra på sig. Rörelse istället för stillastående. Töväder och bättre relationer. Islossning brukar  som liknelse beskrivas som något vi kan ha goda förhoppningar kring. Våren i antågande.

Nästa och nästnästa och….
Nu läser vi om ett gigantiskt isberg som lossnat från Antarktis, stort som två Gotland och som i sin tur kan bana väg för ännu större ismassor som kan komma i rörelse. Isen på Antarktis skulle höja havsnivån med flera meter om den helt och hållet smälte. Steg för steg får vi varningssignaler om onormalt väder, översvämningar, stormar och jordskred. Var för sig är händelserna inget bevis för pågående klimatförändring, men sammantaget framträder ett mönster som borde få även de mest skeptiska att bli oroliga. Om vi fortsätter att förändra klimatet med vår fossilförbränning och om vi fortsätter att förbruka jordens resurser som om vi hade fyra jordklot kommer livet att förändras radikalt för nästa och nästnästa generation och alla generationer därefter.

Varför talar man inte klimat på Almedalen?
Jag hann inte till Almedalen i år, men det var ingen av partiledarna som ägnade klimatet stort utrymme. Istället presenterades ståndpunkter och förslag om andra saker på ett sätt som kunde tänkas locka presumtiva väljare. Istället för att beskriva akuta och komplexa problem som t.ex. klimatet och ta tillfället i akt att visa på framkomliga vägar för dessa svårlösta problem nöjer sig partiledarna med att tala om sådant som väljarna kan tänkas uppskatta. En jämförelse: Det brinner och diskussionen handlar om försäljningen av tändstickor. Våra ledare väljer att blunda för hoten och väljer istället att tala om bagateller. Det tycks som om partipolitiken abdikerat och numera helt ägnar sig åt att relatera sina utspel till det svårfångade begreppet opinionen. Opinionsmarknaden har tagit över idealen.

Något stämmer inte
Till och med i sociala medier är det dolda krafter som styr. Jag vill inte översköljas av reklam och förslag som något gigantiskt analysprogram räknat ut att jag borde vara intresserad av. Jag vill ha en egen idé om vart jag själv och världen ska ta vägen. Och det hade varit bra om den kommunicerande delen av verkligheten matchade dessa idéer. Ju fler som känner att bilden av världen inte längre stämmer idag eller för framtiden, desto större är risken att vi alla lockas in i demagogers förenklingar eller drömfabrikernas illusioner.

 

 

Almedalen är något annat

Posted on by
Reply

Media missar oftast det viktigaste med den årliga Almedalsveckan. Tusentals seminarier, föreläsningar och samtal äger rum om nästan alla viktiga samhällsområden. Några få av alla event är regisserade av de politiska partierna. Den stora mängden i utbudet planeras och genomförs av branscher, organisationer, myndigheter, PR-firmor, ideella organisationer och nätverk som ser Almedalsveckan som ett optimalt tillfälle att få presentera ny forskning, nya rapporter eller förslag. Almedalen är i praktiken en gigantisk folkbildningssatsning och ett exempel på hur viktig dialogen är i en demokrati.

Bredden
När SVT och andra media rapporterar från Almedalen kretsar mycket av inslagen och artiklarna kring de politiska partiernas förslag och positionering. Som om Almedalen var en mini-valrörelse. Väldigt få i media rapporterar från de tusentals seminarier som genomförs, ofta med ledande forskare och opinionsbildare på plats. Ändå är värdet av Almedalen just bredden och blandningen av åsikter från näringsliv, forskning, NGO:er och kommuner.

Kunskap och initiativ
Jag har varit på plats under flera år, men inte i år. Min erfarenhet är att för varje år flyttar en sakfråga sakta framåt. Ofta kan det vara en miljöorganisation som ett år uppmärksammar ett problem. Nästa år tas samma fråga upp i en paneldebatt med flera deltagare, för att året därpå bli en rubrikfråga hos någon av näringslivsorganisationerna. Steg för steg flyttas både kunskapsribban och initiativet framåt. På det planet spelar Almedalen en viktig roll, som skyltfönster för vem som säger vad och i vilket sammanhang.

Så tro inte att den traditionella bilden av Almedalsveckan ger en rättvisande bild av vad Almedalen handlar om. Den är långt viktigare än vad media förmedlar.

Stad och land – Stockholm och Hästmannen

Posted on by
Reply

Det var under Almedalen 2010. Det var valrörelse, partiledarna ansträngde sig att ”nå ut” som det brukar heta. Världsekonomin skakade fortfarande i efterdyningarna från finansbubblan som sprack i USA. ”Sveriges beredskap är god” ekade som ett historiskt nästan ironiskt budskap från förr. Sittande regering fick förnyat förtroende. Men i Almedalen ett par månader före valet visste vi inte hur valet skulle gå. Maud Olofsson talade. Mona Sahlin talade. Båda vände sig till kvinnliga röstande, men med olika perspektiv.

Vi modell C
Jag minns att Maud Olofsson talade om entreprenörer, om kvinnliga företagare och om företagarens roll överhuvudtaget. Det blir naturligtvis så, om man är näringsminister och dagligen hanterar företagandets villkor. Även nominering och val av partiledare hänger samman med en slags företagsamhet och ett entreprenörskap hos den som ska leda ett parti. Maud Olofsson valde att lyfta fram sina hjältar. De småföretagare som bygger landet och som är basen för sysselsättning i landet och därmed den skatt vi kan använda för de gemensamma satsningarna.

Vi modell S
Jag minns att Mona Sahlin i sitt almedalstal också talade om kvinnorna i arbetslivet, men ur ett arbetstagarperspektiv. De förebilder och kvinnor Mona Sahlin nämnde är också med och bygger Sverige, men fyller en annan roll i samhället. Mona Sahlin valde inte att lyfta fram de företagare som skapar arbetstillfällen, utan snarare de personer, ofta kvinnor, som återfinns i privata och offentliga verksamheter. De som gör jobbet. Där och då blev kontrasten mellan Maud Olofssons och Mona Sahlins perspektiv väldigt tydlig.

Identifikation – vilka är ”vi”?
Båda har naturligtvis rätt. Utan initiativtagare och enrtreprenörer skapas inga företag, och utan många arbetande händer blir inget gjort. Jag minns att jag funderade över varför Maud Olofsson väljer att profilera sig och sitt parti mot den lilla minoritet som känner sig som entreprenörer och varför Mona Sahlin väljer att skapa ett tillfälligt ”vi” kring enbart arbetstagare. Identifikation är viktigt för ett partis valrörelser. Båda partiföreträdarna hade kunnat inkludera varandras målgrupper i sina beskrivningar, men det gjorde man inte. Och ingen av dem berörde urbaniseringens baksida.

Yta istället för ideologi
Taktiken hos partierna bäddar för en ökad distans mellan beslutsfattare och väljare. Både S och C hade kunnat adressera urbaniseringen som ett problem, men det gjorde man inte. I en valrörelse, har man lärt sig, gäller det att inte förknippas med problem. Därför driver inte ens MP klimatfrågan i valet, eftersom den uppfattas som ett problem. Inget parti vill förknippas med något negativt. Till slut hittade C i år en formulering som i alla fall på ytan vände urbaniseringsfrågan till något positivt, när man lanserade begreppet ”Närodlad politik”. Det lät bra utan att egentligen beskriva vare sig problem eller lösningar. Politiken reduceras till käcka och intetsägande slogans. Ungefär som alla dessa kommun-slogans. Yta istället för ideologi.

Stockholm bryr sig inte
Centerpartiet har traditionellt haft en stark ställning på landsbygden, i många av de kommuner som idag ser befolkningen minska, företag – inte minst jordbruk – lägga ner och ungdomar flytta. De med utbildning, högskoleambitioner och entreprenöriell läggning söker sig till de urbana miljöerna. För dessa har världen krympt. Man väljer att studera utomlands och ser möjligheter långt bortom sockengränsen. Denna segregation pågår för fullt och hanteras inte av något av de politiska partierna. Endast SD lyckas fånga upp konsekvenserna av denna icke-debatt genom att fånga upp en del av de besviknas röster. De som ser hur samhället backar, fastighetsvärden minskar och bussen slutar gå. Och som kan konstatera att ”Stockholm” inte bryr sig.

Flykten från landsbygden
När gammelmedia tvingas skära ner och exempelvis TV4 släcker ner sin lokalbevakning förvärras situationen. Kvar på den mediala scenen finns bara ett fåtal maktcentra och deras PR-byråer. Dramatiska CNN-bilder från flyende i Irak blir viktigare att sända än att siste man släckte ljuset i byns skola. Visst är världens alla konflikter viktiga att känna till, men bor man i Sverige idag känner man inte igen sig i hur avvägningen mellan viktigt och mindre viktigt ser ut. Relativt sett blir flykten från landsbygden, även om den inte sker i kulregn och utan mat för dagen, väl så allvarlig som flykten undan kriget. Här hemma handlar det om människor vi känner och vars erfarenheter och minnen vi delar.  Här på hemmaplan blir flykten aldrig en nyhet för den händer odramatiskt, icke-medialt och ändå i rasande takt. Och – det ska naturligtvis tillfogas – i Sverige handlar det om en omflyttning till något bättre. Ute världen flyr man i första hand från något.

”Hästmannen” som resurs
Vårt land är rikt på tillgångar, på människor med idéer och initiativförmåga. Men den gamla förvaltarstyrda indelningen i stat, län och kommuner räcker inte längre till för att hantera de frågor som blir allt viktigare. Tänk om ”Hästmannen”, (länk nedan) som levde nära sina hästar och försörjde sig på ett gammalt sätt, hade blivit en del av ett nytt kunskapsutbyte kring en kulturgärning- hur levde man förr – hur ser ett självförsörjande småskaligt samhälle ut – eller blivit en del av en genomtänkt och hänsynstagande turism? Nu tvingades han sluta med sina hästar, möjligen för att han rent tekniskt inte följde lagens tolkning – det vet jag inte. Men tänk om ”Hästmannens” sätt att leva istället hade blivit en resurs för bygden, för andra som ville lära sig om ett helt annat sätt att leva sitt liv? Tänk om inte förmyndarstatens perspektiv alltid hade gått före?

Dags att på allvar utveckla sambanden mellan stad och land
När städerna sätts i fokus i alla sammanhang och landsbygden förlorar dragkraft måste vi lyfta blicken och se sambanden mellan stad och land på ett nytt sätt. Hur staden faktiskt är beroende av landet för sin försörjning, för energi, livsmedel, kretslopp, rekreation, transporter, arbetskraft och samspel på olika nivåer. Och hur landsbygden kan återfå sin betydelse, när resurser, kunnande och förutsättningar tas till vara i det gemensammas intresse. Hela Sverige måste ingå i våra framtidsbilder.

Länktips: Hästmannen – Sista striden – TV-film här.

Regionala Almedalsveckor behövs!

Posted on by
Reply

Nu börjar Almedalsveckan, en märklig tummelplats för politiska partier, media, näringsliv, myndigheter, frivilligorganisationer, opinionsbildare, samhällsintresserade och andra aktörer. Riksmedia fokuserar av tradition på partiledartalen. De år åtta till antalet. Men Almedalsveckan handlar om 2300 events: debatter, seminarier, föredrag, möten, mingel… där olika organisationer kommer till tals. Detta tycks media inte vilja kännas vid.

Korsbefruktning
Almedalsveckan är en unik möjlighet till korsbefruktning och nya insikter, om uppdatering av forskningsläget på olika områden, om att lyssna till näringsliv, organisationer, myndigheter och andra initierade, att samtala och överbrygga mellan sektorer i samhället. Detta är långt viktigare för demokratin än att åtta partiledare talar och blir intervjuade i några soffor.

Den orättvisa bilden
Folkbildningsdelen av Almedalen är något som media medvetet eller omedvetet tonar ner. Istället brukar man lyfta hur mycket skattepengar som går åt för att myndigheterna ska kunna medverka på plats. Eventuellt för att förstärka bilden av veckan i Visby som ett enda stort mingelparty, där journalister, opinionsbildare och makthavare roar sig på allmänhetens bekostnad. Den bilden är orättvis och kan bara förstärka intrycket av att maktens män (och kvinnor) distanserar sig från ”vanligt folk”.

Mötesplatser behövs
Mycket ofta är det ”mötesplatser” som nämns som viktiga förutsättningar för lokal och regional utveckling. Man inser på kommunnivå att det behövs neutrala mötesplatser där de långsiktiga frågorna får utrymme att diskuteras, där forskare, allmänhet, beslutsfattare, näringslivschefer och andra får lyssna till varandras slutsatser, kan diskutera lösningar och jämföra varandras verklighetsbilder.

Inrätta en ”Almedalsvecka” regionalt
Almedalen skulle eventuellt behövas i varje hörn av landet, i lokal/regional form, för att på ett koncentrerat, prestigelöst sätt och i samtalsform diskutera frågor som bara delvis berör varandra, men som kan visa sig värdefulla att ta upp i samma sammanhang. De oväntade mötena, de nya tankarna och idéerna behöver en plats att ta form. Almedalen är till sin karaktär en nationell mötesplats för samhällsfrågor, inte primärt en arena för de åtta partiledarna.

Gräsrotsperspektiv
Jag ska sammanfatta veckan när jag får möjlighet, och försöka förmedla några av de viktigaste intrycken och nyheterna från mitt perspektiv. Det är inte de åtta eventen som är mitt huvudfokus. Det är det urval av intrycken från de 2300 övriga som jag gör som blir det jag tar med mig.

 

Några sätt att hålla koll och kontakt

Posted on by
Reply

En metod att pejla vart näringslivet och samhället är på väg är att besöka Almedalsveckan i Visby i juli varje år. De senaste 6-7 åren har jag varje år försökt vara där för att fånga upp vem som säger vad. Almedalen har vuxit ut till ett småskaligt megaevent, där det pågår samtal, föreläsningar och knyts kontakter bokstavligen i varenda gathörn under en hel vecka. Men det finns fler sätt att pejla i vilken riktning det offentliga samtalet går.

Mässor
Ett traditionellt sätt att följa en bransch är att besöka mässor. Vem ställer ut vad och med vilka huvudbudskap? Jag har några branscher som jag av tradition följer på det sättet. Strövar runt i mässlokalerna, stannar till, informerar mig, iakttar vad som sägs och inte sägs. Vem som är där och inte syns till. Av förklarliga skäl blir det oftast mässor på Svenska Mässan i Göteborg som jag besöker.

Branscher som lobbar
Ett annat sätt att följa en bransch är att prenumerera på ett nyhetsbrev. Det kan räcka att ögna igenom rubrikerna för att få en bild av vad den branschen anser viktigast att lyfta. Ganska ofta är det branschens relation till lagar, myndigheter och villkor som hamnar i fokus. Man upplever många regler som onödigt begränsande och krångliga. Via opinionsbildning och lobbying vill man påverka regelverket. Lobbyorganisationer har som idé att driva särintresset. Här uppstår ett feltänk. Som om en viss bransch står i motsats till allmänintresset. Man armbågar sig fram för att förbättra för den egna gruppen. Det var säkert detta som fick Fredrik Reinfeldt för en tid sedan att beteckna Svenskt Näringsliv som ett särintresse.

Årsmöten
Ett tredje sätt att hålla sig uppdaterad är att gå på årsmöten. En gång per år följa hur diskussionerna förs i olika branscher när de summerar sin verksamhet. Det tacksamma med den typen av möten är att stödet för ledningen blir tydligt, argumentationen, kroppsspråket… hur starkt står vissa synsätt i de egna leden, osv.

Sociala medier
Sedan finns alla sociala media. Man kan ”följa” verksamheter för att få input, ta del av inlägg och debattrådar. Det svåra med det formatet är att veta hur representativ en debattör är. Å andra sidan kan mångfalden av inlägg ge en bra summering av de frågor som tas upp. Twitter är ett svårt format. Det fungerar säkert för journalister som vill fånga sekundaktuella frågor och åsikter. Som live-feedback-format under konferenser är det utmärkt. Vi lär oss säkert.

Public Service-TV
Vid sidan av konferenser, kongresser och kortare seminarier finns naturligtvis även gammelmedia. Mitt intryck är att Public service-TV har svårt att lita på sitt eget innehåll. Det måste spetsas, skruvas och göras till avslöjanden. Det räcker inte att illustrera verkligheten. Reportagen måste landa i något kontroversiellt, helst som leder till någon ministers avgång. Eller åtminstone en högljudd omgång i ”Debatt”. Hjulspåren är djupa vid det här laget. Mönstret upprepas. Tonläget är uppskruvat. Det är synd. Det finns så många andra frågor att lyfta. De långsamma förloppen, nedläggningen av delar av Sverige, klyftorna och resignationen. Omfördelningen av förmögenheter och skulder. Utanförskapet.

Public Service-radio
Radion står på andra ben. Formatet kräver ett intressant innehåll. Vad som sägs blir mycket viktigare än hur. Radions olika program blir därmed intressantare. En ny generation upptäcker dokumentärer i P3, kanske lyssnar på vetenskapsradion på väg till jobbet. Radion har ett försprång som de borde kunna utveckla ännu mer. De måste ta sitt innehåll på allvar.

Samtalet
Allra viktigast är ändå samtalet. Med bekanta och obekanta. För att lära sig något varje dag och för att få nya perspektiv på det man tror sig veta eller känna till. I det personliga mötet händer något. Det är oöverträffat. Mejl, SMS och telefon är formatvarianter på detta samtal, som är grunden för vår förståelse av världen. Och låt oss inte helt glömma bort gamla hederliga brev, snigelposten, som ju håller på att försvinna. Brevet har också sin plats i helheten. Håll med om att det är lite roligare att få ett brev än ett SMS.

Länktips: http://www.almedalsveckan.info/12454 .
www.svenskamassan.se .
Svenska postnummer sök här .

 

Bokmässan – kulturens Almedalen?

Posted on by
Reply

Bokmässan, eller Bok och Bibliotek som den väl heter, pågår för fullt i Göteborg. Arrangörerna har skapat mer utställarytor än någonsin. Varenda kvadratmeter känns ianspråktagen. Kanske kommer nästa år att innebära tillfälliga friggebodar utanför ingången, där man kan få möta litteraturen på något sätt?

Närheten till människan bakom
Jag brukar besöka Bokmässan. Det är alltid mycket folk, särskilt på allmänhetens dagar. Det finns också en stämning i lokalen som är lite svårfångad, men som kanske illustrerar anknytningen till kreativitet. De flesta böcker är ju skapade av någon. Med stor möda och omsorg har författarna producerat något som de vill dela med sig av. Forskningsrapporter, barnböcker, dikter, biografier, deckare, you name it. Kanske är det den närheten till människors skapande kraft som skiljer Bokmässan från andra mässor.

Mässor av olika slag
Jag går på många mässor varje år. Teknikmässor, hem- och villa-mässor, mässor för mat, specialintressen, industri och privatpersoner. Jag brukar också besöka Almedalen varje år för att fånga upp vem som säger vad på lite olika områden och för att lära mig nya saker. Och kanske är det så att Almedalens framgång har smittat av sig på Bokmässan.

Kulturens Almedalen
Bokmässan kanske kommer att bli kulturens Almedalen. Trenden är klar. Många montrar erbjuder föredrag. Även om det så bara får plats en handfull stolar i montern, så hålls det föredrag. Ståplatser fungerar ju också ett tag. Och visst vore det fantastiskt om kulturen (inte enbart böckerna) fick en återkommande årlig ”Almedalsvecka” i Göteborg, där samhällsfrågor speglas ur ett kunskapsperspektiv, ur ett konstnärligt perspektiv och ur ett fristående reflekterande perspektiv.

Från stånd till förstånd
Jag hoppas att Bokmässan ser och inser denna möjlighet. Och stegvis flyttar fokus från bokförsäljning i stånd till kunskapsutbyte med förstånd. I mötet med andra människors tankar och värderingar har vi chans att lära oss nytt och skapa synteser, tydliggöra processer och debattera på riktigt. Visst vore detta värdefullt?