Tag Archives: Ekonomi

Paradigmskifte på ekonomins område

Posted on by
1

Det är nödvändigt att se i backspegeln för att kunna navigera framåt. Finanskrisen utlöstes 2008 då Lehman Brothers gick i konkurs (med USD 600 milliarder i tillgångar!). Genom att se denna händelse och utvecklingen därefter i ett större sammanhang blir både verkligheten och tillgängliga åtgärder mer begripliga. Global Utmanings chefsekonom Sandro Scocco höll den 29 nov en välbesökt föreläsning på Handelshögskolan i Göteborg på detta tema.

Upplösning sedan 2007
Vi har sedan slutet av 1700-talet levt i perioder av olika rådande paradigm på ekonomins område. Mellan dessa perioder har relativt sett kortare perioder av ”upplösning” återkommit. Nyorientering och osäkerhet präglar dessa kortare upplösningsperioder. Det tar tid att forma en ny gemensam doktrin, som ”alla” kan ställa sig bakom. Vi är just nu inne i en sådan upplösningsperiod, förklarade Sandro Scocco. Den började redan 2007 när många människor i USA tvingades överlämna sina hus till banken. Hur snabbt vi kan komma ut ur den var han inte lika säker på. Vad som är uppenbart är att ett nytt rådande paradigm måste klara att ge svar och framkomliga lösningsvägar till de multipla, verkliga problem världen står inför: miljö, skuldsättning, resursbrist, arbetslöshet, åldrande befolkning, ojämn inkomstspridning, handelsobalanser etc. Problem som är mer sammanflätade än vi tycks vilja inse.

Räntan hänger ihop med tillväxten
Det är ingen tillfällighet, menade Sandro Scocco, att räntan ligger nära noll idag. Räntan förutsätter en tillväxt som ska betala räntan. När tillväxten landar nära noll finns inte utrymme för en ränta. Samtidigt skenar bostadspriserna när räntan blir låg. Dagens bostadspriser bygger på att räntan fortsätter att vara låg. Utan tillväxt finns heller ingen som kan betala en hög ränta. Systemen blir ömsesidigt beroende av varandra.

Arbetslöshet
Ett problem i Europa är den höga arbetslösheten. 25 % och alarmerande 50 % bland unga människor i Spanien. Vi ligger jämförelsevis bättre till med 8 % generellt i Sverige. Då ska vi minnas att det inte är länge sedan en arbetslöshet i Sverige på 3,8 % beskrevs som massarbetslöshet. Arbetslösheten är förutom ekonomiskt belastande för individer och samhälle också en grund för ökande social oro. I Grekland sitter nu uttalade nynazister i parlamentet med stöd av cirka 14 procent av väljarna. (Man kan undra om militären förbereder ett maktövertagande).

Nobelpristagare mot nobelpristagare
En nästan komisk effekt av rådande ekonomiskt läge är att nobelpristagare hamnar på helt olika sidor i argumentationen. Några hävdar fortfarande att det som hänt inte kunde förutsägas alternativt egentligen inte har hänt. Andra nobelpristagare pekar på nödvändigheten av en genomgripande omprövning av de modeller som styrt ekonomiteorin i modern tid (huvudsakligen Keynes och Friedman).

Sverige är ”bäst i klassen”
Skuldsättningen i olika länder bekymrar analytiker. Den brittiska tidskriften Money Week skrev nyligen att ”detta är den allvarligaste varning vi någonsin skrivit”. Man hade kommit fram till den brittiska skulden just nu uppgår till 1000 % av BNP. Sverige anses ligga bra till. Vår totala skuld beräknas till 400 % av vår BNP. Dvs fyra år av vår totala produktion har vi redan konsumerat. Och hur vi ska vända denna utveckling är det i dagsläget ingen som har en plan för. Tills vidare räddas bankerna från att gå omkull.

Bankernas guldsits
Sandro Scocco nämnde även den speciella sits bankerna har. Man kan räkna hem sin vinster, men så fort det blir tal om förluster förväntas staten (skattebetalarna) stå för notan. Vinster enligt ett kapitalistiskt system, förluster enligt ett socialistiskt. Hur länge detta ska fortsätta utan ändring är, tror jag, mest en fråga om tajming och politisk fingerfärdighet. Det är troligen känsligt att tala om ”socialisering av bankerna”.

Nya banker?
Kanske blir lösningen att etablera ett helt nytt, fristående banksystem baserat på fler värden än de gängse: värdet av individers och samhällens motståndskraft, social entreprenörsanda och andra immateriella värden. Dvs en sammanvägning av ekonomi, sociala parametrar, kulturella värden, medmänsklighet och framtidstro.

Länktips: Tankesmedjan Global Utmaning www.globalutmaning.se

Demokrati i parti och minut

Posted on by
Reply

Vi hinner inte. Tiden räcker inte till. På mikronivå känner föräldrar hur det som egentligen borde vara viktigast, tiden med barnen, ersätts av ”allt annat” som måste hinnas med. På global nivå hinner vi inte rädda världen från ekologisk och klimatrelaterad kollaps. Vi ägnar tiden åt annat, som i det korta perspektivet upplevs som mer prioriterat. Ska det vara så här?

Snabbheten
De senaste 20 åren har kommunikation, nyhetsflöde och kontakter mellan människor blivit både snabbare och enklare. Världen är full av information och minst en miljard människor är alla medagerande i denna excess i kommunikation. (Vi ska inte glömma att majoriteten av världens befolkning står utanför flödet). Även spekulationsekonomin är idag sekundsnabb. En aktie ägs tydligen idag i genomsnitt 22 sekunder. En ny innebörd av att handla aktier i parti och minut?

En försvagad förankring
Flera av de politiska partierna har en uppenbar svårighet att vara relevanta i dagens samhälle. Medlemskap i ett politiskt parti lockar inte alls så många som förr. Detta är ett bekymmer på flera plan. Ett bekymmer är att mycket av den lokala demokratin bygger på representativitet, människor ställer upp för att ta ansvar för sin kommun enligt det uppdrag man fått i fria val. Förr deltog fler i möten och formade tillsammans med andra det som sedan blev politiken. Sannolikheten för att den frammejslade politiken var förankrad hos gemene man var stor. Ett annat bekymmer är att urvalet av lämpliga personer som kan ta förtroendeuppdrag på olika nivåer minskar. Det blir svårare att hitta duktigt folk som representanter i nämnder och styrelser.

Yta istället för innehåll
Risken är också uppenbar att utrymmet ökar för personer som ser ett politiskt engagemang som en språngbräda för personlig del. Istället för ansvarstagande, kloka representanter för flertalets idéer finns en risk att ytan blir viktigare än innehållet. Inte minst genom medias inflytande, som tydligt ökar. Att fungera i TV, att kunna ge snabba, mediala svar på komplexa frågor, att ha en viss utstrålning blir viktigare än att stå för en viss politik.

Exemplet Romney
Mitt Romneys tuvhoppande i en fångfäng jakt på en heterogen amerikansk väljarkår illustrerar bekymret. I ett slutet sällskap trodde sig Romney kunna locka extremkonservativa med sitt tal om 47 procent bidragstagare som ointressanta. Sin största politiska framgång, sjukvårdsreformen i sin hemstat, ”kunde han inte använda i sin kampanj” eftersom den låg i linje med Obamas politik. Snacka om att lura sig själv.

Utanförskapet
Nu är det stora grupper i samhället, både i USA och i Sverige, som inte har kontakt med hur politiken formas och formuleras och då hamnar politiker och partier mer i knät på media. Bilden av vägvalen formas inte av politiken. Glappet mellan verkligheten och verklighetsbilderna ökar, vilket i sin tur kan leda till frustration och protester, en utmärkt grogrund för opportunism och populism. När vi dessutom nu står inför tredubbla omvärldshot *) ökar behovet av sammanhållning och gemensamma bilder. Det är kanske det mest oroande.

Värderingar mindre värda
Utvecklingen är ett bekymmer för demokratin när politiken inte längre uppfattas som relevant och nära det som folk upplever som viktigt. De gamla strukturerna bär inte längre upp idéutbytet. Populismen och de snabba utspelen tar större plats. Analys och värderingar blir mindre värda.
Vi måste lära oss att använda den sekundsnabba kommunikationen på rätt sätt. Kanske som Missing People är så duktiga på att göra. men nu handlar det om att söka vägarna ut ur det läge vårt obalanserade system skapat.
*) De tre hoten:
Ekonomin som idag till 97% bygger på skulder.
Klimat och miljö, som på flera områden är nära ”the tipping point”.
Beroendet av ändliga resurser och fossil energi, som möjliggjort 1900-talets överkonsumtion.

Ekonomisk dynamik

Posted on by
Reply

Varselvågen sköljer över landet. Det exportberoende Sverige känner snabbt av när efterfrågan faller. Globaliseringen gör alla beroende av alla. Konkret innebär varslen att det blir en mer orolig vinter för många. Handelsbalansen kräver exportintäkter som kan väga upp importutgifter för olja, livsmedel (50% importeras!) och många insatsvaror i industrin. Hur ska företagen fånga upp variationerna i efterfrågan?

Tillväxtekonomin dolde problemet
Praxis har varit att det ekonomiska gummibandet har varit sysselsättning. Man avskedar personal i sämre tider och anställer i bättre tider. Om konjunkturen förändras enligt vad vi vant oss vid, blir perioderna av hög- och lågkonjunktur rimligt långa både i utsträckning och i intervall. På individnivå kan karriärmöjligheter och intern befordran hinna förhindra att samma personer åker ut och in i företagen. I en tillväxtekonomi fångas ungdomar upp och får, som det heter, fäste på arbetsmarknaden.

SAS-exemplet
I dagarna har SAS förhandlat med sin personal för att sänka kostnaderna. Resultatet blev ökad arbetstid och utebliven löneökning för kabinpersonal och sänkta reallöner för piloter. I samband med finanskrisen 2008 valde Scania att behålla personal, men göra en överenskommelse om sänkt arbetstid och lön. Båda exemplen illustrerar vad som kan hända när företagsledningens perspektiv går före det traditionella löntagarperspektivet.

Aktieutdelningar eller löner?
På en principiell nivå måste man ställa sig frågan var i det ekonomiska systemet förändringar i lönsamhet ska fångas upp. Aktiebolag, särskilt de bärsnoterade, behöver kunna säkra utdelning till aktieägare. Det har med förtroende och långsiktighet hos placerare att göra. Om budgeten inte uppfylls uppstår därmed en valsituation: minska lönekostnaden eller sänk aktieutdelningen. Lönerna är generellt den största utgiftsposten i ett företag. En dellösning som ofta används är att minska kostnader för konsulter och inhyrd personal, men den hjälper bara partiellt och fungerar inte i alla branscher. Bekymret är således att upp- och nedgångar i företagens resultat ofta resulterar i förändringar på personalsidan.

Rättvis dynamik
På vilket sätt ska vi fånga upp ojämnheterna i ekonomin? Måste valet stå mellan att sänka löner eller att avskeda personal? Kan det finnas en lösning som bevarar de positioner facken under tillväxtåren lyckats förhandla fram, samtidigt som löntagarna respekterar företagets behov av att hantera förändrad vinst? Vem ska ta fram en sådan lösning? Hur skapar vi en dynamik i ekonomin som fångar upp variationerna utan att skapa orättvisor?

Nya ägande- och driftsformer
Att bara fortsätta som nu, och se problemet som maktkamp mellan företagsledning och anställda känns otidsenligt. Kan en lösning vara att erbjuda del i vinsten? Delägande? Mer formellt inflytande eller ägande? Blandformer av ”normalt” ägande och kooperativt ägande? Finns det helt nya företagsformer som kan hantera risker och säkerheter, svårigheter och möjligheter på nya sätt? Jag tror det.

Om inte annat kommer vår totala omställning av energisystem, konsumtionsmönster och klimatanpassning tvinga fram helt nya sätt att se på sysselsättning, vinst och de traditionella rollerna.

 

 

Lokal valuta – flum eller räddning?

Posted on by
2

Norrköping kommun funderar på att införa en lokal valuta. Redan år 2009 införde Höganäs kommun sin ”Euronäs”, *) som är giltig i ett 60-tal butiker i kommunen. Syftet är att stärka de lokala handlarna och få boende och besökande att i större utsträckning handla lokalt. Höganäs, med sin närhet till Helsingborg, såg säkert en chans att stärka de lokala butikerna. Men hur ska man se på detta? Är det bra med lokala valutor?

LETS
Det mest kända exemplet av lokal valuta kallas LETS, som uttyds Local Employment and Trade System. Idén växte fram ur ”gröna-vågen-rörelsen” och alternativrörelsen på 70-talet. Grundtanken var en räntefri och spekulationsfri ekonomi. Oberoendet och möjligheten att låta andra värderingar styra var starka drivkrafter. Strax före millennieskiftet tycks intresset ha varit som störst i Sverige med ett 30-tal föreningar av varierande storlek. Bergsjön, Brännö och Majorna hade initiativ igång. I Stockholm kallades systemet för bytesringar. (Se även länkar nedan).

Inflationsskydd
Börskrascher och depression på 30-talet, hyperinflation i Tyskland i mellankrigsåren, Argentina i slutet av 90-talet, och i nutid 2008 års finanskris med start i Lehman-konkursen – historien är kantad av ekonomiska svårigheter, som uppstått som en följd av svårigheten för institutioner att fånga upp summan av olika aktörers (fel)beteende.

Byteshandel
I alla tider har människor bytt varor och tjänster. I nödår finns bara de varor och tjänster som var och en kan tillhandahålla. Byteshandel är ett urgammalt sätt att överleva när det allmänna systemet inte längre fungerar. I historien bakom LETS finns tankar om att koppla den lokala valutan till de varor och tjänster som var och en kan erbjuda. En timmes arbete blir en guldmyntfot i ett sådant system.

Euronäs
Euraonäs-valutan och LETS är två helt olika reaktioner på bristerna i det rådande ekonomiska systemet. I Höganäs-fallet handlar det om att kommunen garanterar valutans giltighet och syftet är begränsat till att stärka lokal handel. Tryckostnader, administration och hantering lär dock begränsa fördelarna. Någon måste ju betala för dessa lokala presentkort, som de i praktiken är. Cirkulationen är begränsad. Varje sedel förstörs efter inlösen. Omsättningen anges till dryga 2 MSEK.
Men ska vi verkligen ha 290 kommunala valutor i Sverige?

Att värdera varor och tjänster virtuellt
Kanske är tiden mogen för en virtuell valuta. Istället för att trycka papper, klistra frimärken och annat man ägnat sig åt de senaste hundra åren, skulle det kunna vara dags för en värdebaserad valuta, som helt är kopplad till faktiska tillgångar, inte till förväntade framtida värden, som  t.ex. är aktiemarknadens fokus. Jag har inte hela bilden, men jag är övertygad om att det kommer att finnas behov av andra sätt att värdera varor och tjänster, dvs vars och ens arbetstid och prestation. När vi kan koppla upp oss i realtid med hela världen bör vi också kunna skapa ett separat globalt system för värdering av varandras arbete. En lokalt och globalt giltig valuta, frikopplad från spekulationsekonomin.

Flummigt värre
Visst låter det flummigt. Visst finns det tusen invändningar. Och visst måste ett nytt system kopplas till någon eller några institutioner med förtroende från nyttjarna. Utan ett orubbligt förtroende faller varje system snabbt samman. Systemet måste vara totalt transparent, frikopplat men samtidigt möjliggöra mekanismer som moms, klara av att hantera både under- och överskott på individnivå m.m. Ett optimalt system måste dessutom skyddas för attacker från organiserad brottslighet och från dränering. Ett optimalt system måste klara att hantera de ojämlikheter det traditionella systemet skapat i form av orättvisor mellan grupper på alla nivåer. Ett optimalt system måste dessutom ha mekanismer som synliggör asocialt beteende, utnyttjande av människor, trafficking etc.

Och därför kanske det aldrig ser dagens ljus. Men det måste vara tillåtet att tänka outside the box.

*) På Facebook finns en sida som gör narr av Höganäs-initiativet. Namnet på valutan låter nämligen som ” You´re an ass”, dvs du är en åsna eller (fritt) du är en skitstövel. Undrar om turistchefen i Höganäs tänkte på det….

Länktips: Läs om LETS-systemets historia här.
Läs om Euronäs här.

Den som tiger samtycker

Posted on by
Reply

Specialiseringen är nödvändig. Vi behöver professionella yrkesmän för att hävda oss på olika marknader. Välutbildade, välbetalda och väl presterande personer som fyller en viktig uppgift i det maskineri som samhället utgör. Men det finns, som oftast, en baksida av detta.

Okunskap en fördel
Under pensionsdagarna den 5 oktober presenterade finansmarknadminister Peter Norman sina tankar kring hur konsumentskyddet kan stärkas relativt pensionsbolag och deras försäljningsmetoder. Där fanns också klarsynta analytiker som klart och tydligt deklarerade att konsumenterna gör dåliga affärer just för att pensionsbolagen drar fördel av folks okunskap. Och dessutom är mängden information och den språkliga gestaltningen sådan att konsumenten lätt hamnar i underläge.

Dynamiken finns i kunskapsskillnaden
Just okunskap som ett fundament till att göra affärer måste studeras närmare. Det är vår okunskap om, – och verktygslåda, tid och tålamod för – bilreparationer som gör att vi vänder oss till en bilverkstad för att laga bilen. Vi går till frisörer, tandläkare, tapetserare, pianostämmare och värderingsmän för att få olika tjänster utförda. Skillnaden i kunskap blir en väsentlig del av affärsidén.

Gränsdragning?
Men var går gränsen mellan att på ett rimligt sätt ta till vara sakkunskap och att på ett orimligt sätt profitera på människors oförmåga och naiva tilltro till de professionella? När övergår den köpta tjänsten till att bli ett otillbörligt utnyttjande av kunskapsskillnad eller ett sätt att profitera på andra människors tillit?

Utsatta
Extra viktigt blir detta i relation till barn, gamla och personer med nedsatta funktioner. Barn luras att köpa virtuella prylar på internet. Gamla luras att köpa osäljbara produkter och tjänster i telefon och förstår ofta inte vad säljaren säger. Och människor som av olika skäl inte kan ta till sig språket och dess innebörd blir lätta offer för samvetslösa telefonknackare, galleriamånglare och internetskojare.

Plast
I några branscher försöker man tiga ihjäl problemen. Nämns de inte, finns de inte. Att plastleksaker kan ge hormonstörningar och fertilitetsproblem tigs det om. Leksaksbranschen lever gott på plasten, kanske till 90%. Att källsorteringen  är uppbyggd för plastförpackning och inte inkluderar plastprylar bidrar dessutom till spridningen av mjukgörare, tungmetaller i batterier osv. Flamskyddsmedlen finns nu i blodet hos isbjörnar och pingviner, hundratals mil från närmaste leksaksaffär. Spridningen är osynlig och följer de naturliga kretsloppen. Om inte isbjörn och säl försvinner för att polarisen smälter kommer de att försvinna pga främmande ämnen i blodet. Eller så sväljer fiskar och fåglar plastfragment som gör att de känner mättnad, trots att magen är tom på näring.

Att tiga är guld, hette det förr.
Att förtiga problemen är ohållbart.

Ett spel för galleriet ?

Posted on by
Reply

Det vimlar av konversationstrådar på Internet. På LinkedIn startas t.ex. flera olika diskussioner. En av senaste jag fick syn på var på engelska och rubrikfrågan som ställdes var ungefär ”Vem är den mest inflytelserika personen i världen när det gäller hållbar utveckling?” .

Presidenten och jag
Som vanligt bestod svaren av en heterogen skara personer som kände sig manade att svara på frågan. Ett vanligt svar var ”It must be the president of the United States, of course”. Ett lika vanligt svar var ”Jag”, följt av en lång beskrivning av vad vederbörande hade tänkt ut i form av teknisk uppfinning, nya affärsmodeller eller bara ett kärleksfullt förhållningssätt.

Ett viktigt val
Exemplet illustrerar det som jag tog upp nyligen om språket, nämligen att mängden svar skymmer kvaliteten i svaren. Den som verkligen vill hitta kloka synpunkter tvingas plöja igenom stora mängder påståenden. Ofta långa och omständiga. På ett annat plan illusterar svarsexemplen ovan hur viktigt det amerikanska presidentvalet är. Nu kan inte presidenten ensam stifta lagar. Han måste få med sig kongressen, men budget och förslag till inriktning kommer från ”the administration” som det heter. Och precis som Stefan Edman tar upp i en krönika i dagens GP, är det viktigt för resten av världen vem som styr i USA. (se länken nedan).

Skepsis mot det federala
Obama tycks vara medioker i debatter, men en duktig retoriker. Romney tycks försöka uppbåda den energi som underläget i opinionsundersökningarna ger – han har ju inget att förlora på att ge järnet. Ungefär som Obama 2008 kunde framstå som utmanare till ”dom där i Washington” som många amerikaner har svårt att se som något positivt. Vi ska dock inte glömma att många européer har svårt för ”dom där i Bryssel” . En otydlig och fysiskt frånvarande maktfaktor tycks alltid ha svårt att vinna förtroende.

Bakom hörnet
Vinner Obama händer förmodligen inte så mycket. Han ombildar regeringen, Hillary Clinton tackar för sig och några nya krafter träder fram. Kongressen fortsätter att blockera nödvändiga förändringar på miljöområdet. Vinner Romney blir det – hemska tanke – grönt ljus för mer oljeutvinning i Alaska och i Arktis (”vi ska bli oberoende på energi”, underförstått inte vara beroende av en opålitlig omvärld…). Samtidigt kommer den president som tillträder att tvingas hantera ett skenande budgetunderskott, en nedgradering på kreditmarknaderna och en skuldbörda per person som, om den skulle bli en ekonomisk realitet, skulle kunna förvandla USA till ett farligt polariserat land, där det ligger nära till hands att makten ytterst säkras med militära medel även inom landet.

Ny världsordning, eller ?
Eftersom världens ekonomier är starkt sammanflätade skulle en reell kris i euro-zonen eller för dollarn troligen påverka hela den globala ekonomin. Och värst drabbas naturligtvis de redan svaga. Kraven på en mer solidarisk världsordning blir starka. Samtidigt är maktmedlen så fördelade att de, som har mest att förlora på en ny världsekonomi i balans med vad människa och natur kan hantera, också kommer att ha möjlighet att stoppa en sådan utveckling.

Valet
Till slut blir det ett konkret val mellan ”det egna” och ”det gemensamma”. Varken en ohejdad egoism eller ett ställföreträdande jag, en president, kommer att kunna lösa de ojämlikheter som måste hanteras. Inte ens med det historiskt starka mandat för ”Change”, förändring, som Obama fick i valet 2008 lyckades han som ny president förändra klyftorna i världen eller ens i sitt eget land. Systemet låter sig inte förändras inifrån. På ett plan är därför presidentvalet i USA enbart ett spel för galleriet.

Splittring eller samförstånd
Det vi ser nu i form av krigsliknande våld i olika länder är en illustration till vad som förestår om inte världen lyckas enas om gemensamma mål. Klimatförändringen skulle kunna vara en samlande fråga eftersom alla drabbas av konsekvenserna. Från New Dehli till New Orleans, från Gula floden till Göta Älv.

Länktips: Stefan Edman i GP 6 okt ”Bevare oss för Romney och Ryan” här.
Om språket här.

Dialog med Global Utmaning

Posted on by
Reply

Dialog kring hållbar utveckling

Tankesmedjan Global Utmaning leds av Kristina Persson, som bl.a. varit vice riksbankschef. I en uppmärksammad artikel beskriver Kristina fem viktiga skäl som bromsar politikers möjligheter att påverka utvecklingen. Hon talar om
– inlåsningseffekter
– avsaknaden av globala beslutsstrukturer
– kortsiktigheten i de politiska åtagandena
– komplexiteten i de politiskt-ekonomiska processer som behöver åtgärdas
– förenklingar i den offentliga debatten.

”Non-governable”
På ett initierat och väl formulerat sätt utvecklar hon farhågor och möjligheter som vi står inför. Bland annat skriver hon:
” We have through deregulation and globalisation created a world that seems to be non-governable. (…) For me the problem is globalisation without politics and without common institutions. Globalisation has lifted hundreds of millions out of poverty. Democracy will be threatened if it does not deliver jobs, decent living standards and hope for the overwhelming majority. I don’t believe in re-nationalisation.”
Läs hela artikeln här: http://www.globalutmaning.se/?p=6098 .

Det ena ger det andra
Med detta som utgångspunkt skrev jag en kommentar, som jag skickade till Kristina.
( Kommentaren finns återgiven i sin helhet under länken ovan.)
I kommentaren lyfter jag fram ytterligare några skäl till varför det som borde hända inte händer, och att vi bör se på alternativen som komplement snarare än ersättningar.

Lösningarna står att finna i de gemensamma målbilderna och att konkret ta tag i frågor ur ett verksamhetsperspektiv. Jag nämner i mitt svar livsmedel, energi och boendefrågor som tre områden där ett förändringsarbete bör kunna komma igång.
Lösningarna finns på flera plan.

Länk till Global Utmaning-artikeln samt svaret: här .

Bankerna och moralen

Posted on by
Reply

Hur genereras pengar? Vilka processer är det som frigör kapital? I SvD skriver journalisten Andreas Cervenka om detta regelbundet. Hans analys är att det är när banken beviljar lån som pengar frigörs i systemet. Och att lånen i sin tur bygger på säkerheter, ytterst staten. Fler och fler har börjat ifrågasätta denna ständiga lånekarusell för ökande konsumtion baserad på framtida intäktsförväntningar och en ständig tillväxt. Vad göra?

Revisorer
Den första tanken som dyker upp att alla företag har revisorer. Kunniga personer som ska granska riktigheten i genomförda ekonomiska transaktioner och säkra att inget oegentligt förekommit. Revisorerna är ställföreträdande kontrollanter både för aktieägare, skattemyndigheten och allmänheten som har ett intresse av att konkurrensen inte snedvrids med otillåtna medel. Kan revisorerna få en ny roll?

Revisorerna knutna till uppdragsgivarna
Företagen anlitar revisorer. När revisorerna granskar sina uppdragsgivare blir det i praktiken svårt för den enskilde revisorn att ifrågasätta uppdragsgivarens åtgärder. Det kräver ett stort mod från revisorns sida att konfrontera företaget med andra säkerhetsbedömningar eller andra affärsupplägg än de beslutade. Åtgärder som bryter mot lagen kommer säkert fram i granskningen, men att tjäna pengar är inte olagligt. Hur tänkte revisorerna vid Leman Brothers strax före konkursen? Satte de kort betaltid på sina fakturor?

Regeringar vill inte förstatliga
Men jämna mellanrum luftar regeringen sin irritation över bankernas beteende. Bankerna är till största delen inte statligt kontrollerade, så inflytandet stannar mest vid tomma ord om spelregler och skärpning av interna rutiner. Inte ens staten tycks kunna förändra sakernas tillstånd. Kanske går det att hitta en annan konstruktion?

Medborgarrevisorer och redovisningsnämnd
Medborgarrevisorer är en tanke. Revisorer som tillsätts för att granska företagens och primärt bankernas verksamhet, inte avlönade av bankerna utan av det allmänna. Med rapporteringsskyldighet till en opolitisk redovisningsnämnd. Nämndens ledamöter får tystnadsplikt, men får också ett tydligt uppdrag att regelbundet redovisa på ett övergripande plan hur branscher utvecklas.

Självcensur
Systemet blir därmed en föregripande moralisk censur, som kan göra att de värsta avarterna av affärskultur bromsas innan de sjösätts. Helt enkelt för att inget företag vill hamna i redovisningsnämnden och riskera att hamna i mediernas drev. När affärsetiken drunknar i vinstjakten måste vi stärka de instrument som kan lyfta den moraliska kompassen. Det skulle vi alla tjäna på.

Anm. Återkommer på temat hur verkliga värden skapas.

Länkar – artikel i SvD:  här.
recention i DN:  här.

Fyra steg till hållbar ekonomi

Posted on by
Reply

Oavsett om det handlar om företag, kommuner, verksamheter eller inidividens planering finns det påfallande ofta fyra huvudnivåer av åtgärder som ständigt återkommer. För att förbättra eller förändra något, stort eller smått, kan följande lathund vara till hjälp.

1. Förändra attityder
För att åstadkomma förändring är det nödvändigt med en insikt om värdet av en förändring. Berörda personer kan lätt sätta sig på tvären. Om inte alla drar åt samma håll riskerar åtgärden att bli verkningslös. Värderingar och attityder spelar stor roll. Metoden kan variera från faktaöverföring till inspiration, från hot till belöning, men en positiv attityd är avgörande.

2. Trimma på det befintliga
Drift och underhåll, effektivisering, smart utnyttjande, rätt teknisk inställning, temperatur, rätt belysning, driftsläge, blandning, användande, frekvens…. det finns alltid små saker att förbättra, igensatta filter att byta, smuts att ta bort, driftstider att optimera. Med motiverad personal går det dessutom smidigt. Ecodriving, släcka-lampan-kampanjer osv… exemplen är många.

3. Planera för löpande inköp inom ramen för budget
Små förbättringar kan alltid göras och behöver ofta göras som en del av vardagen. Hade Trafikverket och tidigare Banverket i större utsträckning genomfört små ständiga förbättringar av spår och växlar hade driftsläget sett annorlunda ut för järnvägen. Viktigt är att budgetera för små löpande insatser, som upprätthåller och utvecklar systemen och förlänger livstiden på de investeringar som är gjorda.

4. Långtidsplanera för strategiska investeringar
Ingen utrustning håller för evigt. Gör långtidskalkyler för stegvisa investeringar, så att det finns en plan att utgå ifrån när avvikelser blir nödvändiga av oförutsedda skäl. Den som har en datorutrustning som är fem år eller äldre kan behöva byta ut allting inom 1-3 år inklusive mjukvaror och utbildning. Den som idag köper en bränsleslukande fossilbränslebil måste räkna med att den om 10-15 år till och med kan vara förbjuden att använda på allmän väg. (Eftersom både råvarutillgången och klimatfrågan driver utvecklingen bort från fossilbränsleanvändning för persontransporter, i alla fall på sikt).

Finlir
Var och en av ovanstående fyra nivåer kan i sin tur delas upp i delar, som har med lönsamhet, uppföljning, mätbarhet, tidsfaktorer, utbildning och annat att göra. Inget är särskilt märkvärdigt, men systematik i analys och genomförande vinner alla på. Inte minst miljön.

Nu kommer kvinnorna

Posted on by
Reply

Det pågår ett systemskifte under ytan, där traditionell konkurrensekonomi ersätts av en relationsekonomi. Istället för att vinna genom att försämra för andra verksamheter vinner företagen på att i samverkan och i relation med kunder, företag och andra verksamheter skapa nytta för sig själv och för fler än sig själv.

Anna – en modell
Jag får skjuts från en konferens av den moderna affärskvinnan, vi kan kalla henne Anna. Vi har en dryg timme att åka, hon kör säkert och smidigt. Tre kvart av tiden ägnar hon åt relationsbygge i telefon. Hon följer upp trådar som blivit hängande, kontaktar kunder och kollegor, stämmer av och rapporterar. Jag förstår bara fragment av innehållet, men ändå så pass mycket att jag förstår att Anna är en representant för den nya ekonomin. Hon bygger relationer. Hon skrattar ofta utan att det är tillgjort. Hon är trevlig och samtidigt konstruktiv. Samtalen, som blir 4-5 stycken under resan, bygger ytterligare på de redan existerande relationerna. Före och efter samtalen finns en skillnad hos motparten. Grunden läggs för senare beslut. Skickligt.

Tydlig win-win
Det är ingen överraskning att det är kvinnorna som lättast bygger den nya ekonomin, eftersom det är – om man generaliserar – lättare för kvinnor än män att hantera relationsbyggen. När affärer nu bygger på goda och väl fungerande relationer blir kvinnorna de som tar täten. I takt med att kvartalsekonomerna spelar ut sin roll, kommer helt andra företagsledare ta plats, där framgång genereras på andra sätt än genom att vinna på att den andre förlorar. Framgången i affärer mäts framgent med andra måttstockar, där förtroendeskapande åtgärder och tydliga win-win-lösningar blir skolexempel.

Framtidens företag
Framtidens affärer måste generera fördelar för producent, konsument, samhälle och miljö. Företag som lyckas med denna ekvation kommer att bli framgångsrika och locka både kunder och anställda. Justa företag som ser längre än sin egen profit tar täten i omställningen. Visst är det spännande?