Tag Archives: Jordbruk

Lägger vi ner landsbygden utan att förstå det?

Posted on by
1

Vetandets värld i P1 idag, intervjuade kulturgeografen Hans Wästfelt, (länk till programmet – se nedan)  som intresserar sig för strukturrationaliseringen i det svenska lantbruket de senaste 30 åren och vad den innebär. Om det för 30 år sedan fanns tio jordbruk, har dessa idag slagits samman till ett, genom att en gård arrenderar de övrigas mark. I stället för 10 personer eller familjer som kunde försörja sig på sitt jordbruk är det idag en. Utvecklingen har gått rasande fort.

Optimal storlek: 500 – 700 hektar ?
I programmet berättar Hans Wästfelt om sina egna hypoteser, som forskningen är tänkt att bekräfta. Att det är EU-stödets inriktning på areal som gjort det intressant att förvalta stora ytor och inte primärt att försöka utvinna stora volymer per ytenhet. (Vilket ur hållbarhetssynpunkt ändå låter rimligt – att maximera volymer brukar ske med någon slags osynlig kostnad). Många bönder har slutat med djurhållning och antalet kor och grisar minskar stadigt i Sverige. Hans Wästfelt ser en förvaltande enhet i storleken 500 – 700 hektar som optimal för den maskinpark som idag används. Blir gårdarna större måste maskinparken – och personalen – dubbleras. Det är framför allt skördetröskornas storlek som styr, hävdas det.

Stort eller smått ?
Blir det tråkigare på landet, frågar programledaren, nu när höskörden inte längre gör att folk går man ur huse för att delta, utan mekaniseringen har lett till att ensilage-balar eller s.k. vita traktorägg spottas ut automatiskt. Det är inte säkert, sägs det i programmet, eftersom samarbetet finns kvar gårdar emellan, och man lånar kunnande och maskiner av varandra, mot bakgrund av att varje investering blir så stor. Även en ekobonde intervjuas och även han har ökat sina arealer. Småskaligheten är inte ett absolut måste ens för en ekobonde.

Följdverkningar
Vad gör denna snabba strukturomvandling med landsbygden? Vad händer när tio gårdar blir en? Hur ska skola, kommunikationer och arbetstillfällen upprätthållas på landsbygden när den avfolkas och många av de som är kvar är gamla och inte kan bidra till skatteunderlaget och till en sund ekonomisk utveckling? Hur ska det gå för de olika verksamheter som är beroende av ett sammanhang för att överleva? Om det bara finns en mjölkbonde i Dalsland, vart ska han leverera sin mjölk när mejeriet lägger ner? Hur ska han få avlastning av en granne när han blir sjuk och ingen kan hans mjölkmaskin eller förstår hur arbetet går till?

Lägger vi ner landsbygden utan att förstå det?
Frågan är om det blir ännu mer kommunsammanslagningar och stora geografiska ytor för varje kommun när befolkningsunderlaget sviktar. Och hur ska en ännu glesare glesbygd klara av kommunikationer, bredband, service och kundunderlag för sina olika verksamheter? Frågan borde bli ordentligt belyst i kommande riksdagsval. Hur vill vi att Sverige ska fungera? Är landsbygden bara en kuliss som är kul att besöka på sportlovet, runt midsommar och ett par veckor till? Hur turistigt blir det när ödehusens fasader flagnar och det blir långt mellan människorna?

Nya affärsmodeller
Det rimliga är att vi hittar sätt att ge lantbruket rimliga förutsättningar för att överleva på en produktion och en förädlingsindustri, som på allvar tar tag i kvalitetsfrågorna, som värnar om naturen, djuren och framtiden. Ett sätt är att konsumenter och producenter gemensamt enas om vad som ska produceras t.ex. i form av andelsjordbruk. Intressanta förebilder finns på Bornholm, där en grisbonde inte längre äger sina grisar, utan bara ser till att de mår bra. Kunderna är nöjda, grisarna mår bra och bonden slipper stressa för att leva på sitt arbete.

Vi måste våga tänka i nya banor. Ett stalltips.

Länktips: Vetandets värld 31 jan om Framtidens jordbruk:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/317094?programid=412&playepisode=317094

Om stad och land – ett perspektiv

Posted on by
Reply

Urbaniseringen, både globalt och i Sverige, har pågått en längre tid. Städerna är attraktiva eftersom de erbjuder arbetstillfällen på ett annat sätt än landsbygden. Människor flyttar från landet till staden. I värsta fall bor de i provisoriska kåkstäder. I Sverige blir lösningen trångboddhet och ett ökat tryck på de få bostäder som finns. Innebär det tydliga intresset för staden att landsbygden är ointressant? Innebär det att vi ska lägga ner all verksamhet ute i landet?

Resurs som bara finns
Landsbygden är en resurs på flera sätt. Vi behöver livsmedel, energi och naturens kretsloppsfunktioner för att biosfären ska fungera. Ibland får man intrycket att basfunktionerna ren luft, rent vatten, god mat, energi och därmed sammankopplade ekosystemtjänster bara ”finns”. Att vårt behov av naturens gratistjänster och därmed sammanhängande företag kan reduceras till en beställning på internet.

Verkstad
Sanningen är att staden inte överlever utan sitt omland. Landsbygden behöver staden och vice versa. När allt fokus ligger på stadens utveckling är det lätt att tappa bort detta. Vi måste orka att se helheten, bry oss om systemet, flödet och de avgörande processer som möjliggör det goda livet. Landsbygden är inte ett gigantiskt Skansen, som står där och väntar på en turist som vill uppleva ”något annat”. Den är verkstaden för många av de livsnödvändiga produkter och tjänster som vi inte klarar oss utan. Att säkerställa att landsbygden utvecklas på rätt sätt i samklang med stadens behov är därför avgörande.

Värderar vi produkterna rätt?
EU-kritiker talar ofta om frihandel, om slopade stöd till jordbruket, om mindre byråkrati. Inte sällan har de en övertro på vad marknaden klarar att hantera och reglera själv. Trots stora stöd till jordbrukssektorn från Bryssel knäar många av Sveriges bönder under orimliga villkor. Ekonomin går inte ihop. Vi, stadens människor, värderar inte landsbygdens basfunktioner på rätt sätt. I annat fall skulle vi ju betala mer för de produkter och tjänster som landsbygden och specifikt jordbruket erbjuder.

Argumenten går förlorade
Ett bekymmer är den centralisering och rationalisering som det industriella jordbruket medfört. Storskalighet ger möjligen rationaliseringsvinster på kort sikt. Men långsiktigt är det svårare att bibehålla trovärdighet på kvalitets- och usprungssidan. När ingen längre kan koppla ihop maten vi äter med det arbete som faktiskt utförs förlorar vi alla. Vi konsumenter förlorar möjligheten att välja de produkter vi vill ha. Producenterna förlorar kontakten med sina kunder och sina bästa säljargument. Maten blir som 96-oktanig bensin vid tappen. Bara en fråga om pris och kvantitet.

Knyt ihop behoven för att sätta fokus på kvalitet
En dellösning ligger i att på nya sätt knyta ihop stadens/konsumenternas längtan efter genuina produkter med landsbygdens/producenternas professionalism och kvalitetsargument. Stad och Land är mycket mer än detta, men kvalitet är centralt.

Länktips: SVT Gomorron Sverige, 5 nov 2013, Tynar landsbygden bort? här .

Vägen till det hållbara 2030?

Posted on by
Reply

Det är inte helt vanligt att en bok eller en rapport försöker greppa helheten kring en hållbar utveckling. I november 2012 gjorde Naturvårdsverket ett försök genom att publicera Christer Sannes 140-sidiga rapport ”Hur kan vi leva hållbart 2030?”. (Länkar se nedan). Teknikutveckling, energi- och resursanvändning, ekonomi och samspelet mellan olika utvecklingsspår redovisas huvudsakligen ur ett svenskt perspektiv, samtidigt som den globala dimensionen ständigt gör sig påmind i Sannes läsvärda skrift.

Jobben
En sällan diskuterad motsättning lyfts i rapporten, den mellan politikers vision om mer jobb och ökad sysselsättning å ena sidan och näringslivets effektiviserings- och rationaliseringssträvan som, å andra sidan, handlar om att spara arbetstid och i förlängningen producera samma volym och resultat med färre arbetade timmar, färre anställda. Näringslivets produktivitetsökning som möjliggör löneökningar står på så sätt i motsatsförhållande till politikers strävan att få fler människor i arbete. Delvis döljs denna motsättning av företagens expansionsvilja. När fabriken säljer mer behövs fler som arbetar.

Mjölken
En sektor där rationaliseringen är tydlig är jordbruket. Mekaniseringen av jordbruket och sammanslagning av jordbruksenheter har det senaste halvseklet inneburit att tusentals arbetstillfällen försvunnit. Mjölkningen, som fortfarande kunde vara manuell för 50 år sedan ersattes först med mjölkningsmaskiner och senare med helautomatiska mjölkningsrobotar. De dyra mänskliga händerna ersattes med investeringar i avancerad teknik. Korna producerar dessutom 5-6 gånger mer mjölk per år än innan racet började. Hur människor, djur och natur påverkas av dessa åtgärder har varit sekundärt. Överordnat har varit att öka ”lönsamheten”. Nu står vi där med en mjölkproduktion i Sverige som har gjort allt för att rationalisera, inte får betalt för sina kostnader och nu endast har kvar att rationalisera bort sig själv.

Konsumtionsfällan
Hur vi använder ett ökat konsumtionsutrymme redovisas i Sannes rapport. När vi tjänar mer konsumerar vi mer. Frågan blir då hur vi på ett privat plan kan se vår ökade köpkraft i ett nytt ljus. Går det att avstå ökad konsumtion när resurserna finns? Om målet är att höja sin lön, skaffa sig en bättre privatekonomi, bättre boende, mer prylar, fler resor… hur gör vi för att använda vår ökade köpkraft på ett hållbart sätt? Detta är ingen enkel förändringsprocess. Socialt och kulturellt finns en djupt rotad målbild av vad som kännetecknar framgång och välstånd i livet. Visst finns det människor som sparar, som betalar av sina lån, som delar med sig. Men en stor andel av en ökad disponibel inkomst används för konsumtion. Vilka mekanismer som ska bryta denna trend är nödvändigt att diskutera och samtidigt ha i åtanke att konsumtions- och volymökningarna är många företags överlevnadsmöjlighet. Företag med anställda, som ska ha lön och löneökningar…. På två sätt sitter vi fast i dagens konsumtionsfälla.

Sluta blunda
De politiska partierna blir irrelevanta om de fortsätter blunda för dessa systemfel, som vi måste tackla på ett rättvist och uthålligt sätt. Idédebatten i de politiska partierna måste börja handla om hur vi bygger det hållbara samhället, där globalt rättvis välfärdsökning snarare än ekonomisk tillväxt är det eftersträvansvärda. Där allmänintresset ställs över varje särintresse.

Länktips: Powerpoint om rapporten ”Hur kan vi leva hållbart 2030?”  här.
Rapporten kan laddas ner här.
Kortkort sammanfattning i text här.

Ekosystemtjänster i statsbudgeten

Posted on by
Reply

Länge har miljöengagerade efterlyst ”gröna” bokslut och därmed t.ex. att värdet av gratistjänster tas med i de ekonomiska boksluten. Så att därmed – för tydlighets skull – en asfalterad ängsmark inte enbart ökar BNP, så som systemen ser ut idag, utan att förlusten av en naturresurs vägs in i ekonomiska termer. När vatten inte längre flödar naturligt genom jord- och bergslager för att om några decennier bli drick- och njutbart kranvatten från en vattentäkt har en förlust uppstått, även om den ligger osynlig i tid och rum.

Kina och Elsa Beskow
Luft som förorenas med utsläpp skadar människor. Smog på en hälsovådlig nivå tvingar nu de kinesiska ledarna att börja rapportera tillståndet och på sikt även åtgärda problemen. När vi i Sverige talar om ekosystemtjänster har vi gärna våra naturromantiska glasögon på oss. Vi tänker på vackra vattendrag, böljande sädesfält, betande kor, Bregott-reklam, Elsa-Beskow-inspirerade sagobilder och har egna barndomsupplevelser som referensram. Naturen är vacker och oändlig. Evig.

Förändringen
Sakta inser vi att efterkrigstiden har förändrat mycket. Bäckens vatten kanske inte är drickbart? Herr Kantarell heter kanske Herr Becquerel. Inte en kotte kan vara helt säker längre. Gratisfunktionerna, ekosystemtjänsterna, har inte haft någon talan när ”Tillväxt råder, tyst det är i skogen, tyst i skogen….” .

Initiativ
Glädjande nog kommer nu ett sedan länge efterlängtat initiativ, som kan bana väg för kommuner och företag att göra sammalunda. Miljöminister Lena Ek skriver på regeringens hemsida att:

” I april förra året beslutade vi om ett nytt etappmål i miljömålssystemet som innebär att betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster senast 2018 ska integreras i statens ekonomiska ställningstaganden och politiska avväganden. Med detta kommer Sverige på ett närmast banbrytande sätt att börja räkna in ekosystemtjänster i underlag till statsbudgeten.” 

2018
Detta innebär i alla fall ett första steg. I statsbudgeten för 2018 kommer det finnas med kalkyler och redovisning för hur olika beslut påverkar den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster som enligt forskningen är under starkt hot. I förlängningen finns därmed en möjlighet att följa upp antagandena och bygga en erfarenhetsbaserad, hänsynstagande ekonomi, som strävar efter att hålla sig inom de Planetära gränsvärden forskarna talar om.

Ringarna på vattnet
Och klarar regeringen detta, kommer det som en regnskur på midsommar säkert landa som ett krav på kommuner och landsting att klara detsamma innan 2023, om inte näringslivet hunnit före och redovisar integrerade värden och indikatorer för hur verksamheten påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänsterna. I absoluta tal eller relativa – det kan kvitta just nu. Bara det sker. Äntligen.

Undrar vilket företag som vill plocka PR-poäng på att förekomma staten? Något förslag?

Länktips: http://www.regeringen.se/sb/d/16858/a/207727

 

Efter Nobelfesten

Posted on by
1

Nobelprisen utdelade, festen avslutad, nio manliga pristagare åker hem från Stockholm. Alla har de bidragit med ”den största nyttan till mänskligheten”, om man ska tro Alfred Nobels motiv och önskan. När silverbesticken diskats, diademen stoppats undan, strålkastarljuset och TV-kamerorna slocknat – går det att värdera dessa gärningar på rätt sätt?

Fördröjningen
Det finns en del klassiska misstag i Nobelpris-historien. Samtiden har svårt att värdera nyttan med uppfinningar. Därför brukar det dröja ett par decennier innan en upptäckt tilldelas ett pris. Nyttan ska ha gjort sig synlig. Men likafullt blir det galet ibland. Det tar lite tid att se att en uppfinning eller upptäckt kanske var till mer skada än nytta.

För 60 år sedan
Så sent som 1949 fick Egas Moniz Nobelpriset i medicin för sitt arbete kring lobotomin. Med nästintill stenåldersliknande metoder gjordes fysiska ingrepp i hjärnan för att ”bota” psykiska sjukdomar. Så sent som 1983 höll några danskar på med detta (enl Wikipedia). Jag är i och för sig inte helt övertygad om att psykopharmaka, som ersatt ”borra-i-huvet”-metoden är det ultimata botemedlet, men det ger i alla fall inte samma horribla utfall i dödlighet som lobotomin.

Diklordifenyltrikloretan
Ungefär samtidigt, 1948, belönades Paul Müller med ett Nobelpris för att ha utvecklat DDT, som var ett effektivt medel mot insekter och som då ansågs harmlöst. Tills vi upptäckte de effekter medlet hade på människan och miljön i övrigt. Möjligen var det själva ingenjörskonsten bakom medlet som fascinerade och inte effekten av medlet. DDT förbjöds i Sverige på 70-talet.

Kvävefällan
I TV-sändningen från årets Nobelfest presenterades fem särskilt viktiga Nobelpris som genom åren fått stort betydelse. Konstgödslet lyftes här fram som en positiv produkt, dvs metoden att binda kväve så att det kan tas upp av växterna och öka skördarna. Uppenbarligen har budskapet från Stockholm Environmental Institute inte nått ut till alla. Kväveöverskottet som hamnar i våra vattendrag och hav är ett allvarligt systemfel för vår planets välbefinnande. Kanske är produkten bra, men användningen har lett till konsekvenser som håller på att bli förödande för balansen i biosfären.

Pris i retur
Det finns naturligtvis fler Nobelpris som aldrig borde ha delats ut. Utan att i detalj jämföra vad som belönats och varför med det faktiska utfallet är det lätt att konstatera att ekonomiprisets vinnare genom åren rimligen borde returnera sina priser i takt med att deras teser och modeller visat sig driva fram finanskriser, skuldkriser och stora orättvisor i resursfördelning på planeten.

”Den största nytta till mänskligheten”, sa Alfred. Synd att Astrid Lindgren sitter i himlen. Hon hade behövt skriva en ny saga om de ekonomer som lurat oss att tro att vi är rikare än vi är.

Bonde söker hjälp

Posted on by
1

Tillbaka på Aschebergsgatan 44 i Göteborg och ett onsdagsföredrag på Ekocentrum. Roligt att se att Ekocentrum utvecklar och förändrar, eftersom jag arbetade där under många år. Nu var det LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, och Svenska Naturskyddsföreningen som samtalade om ett klimatsmart jordbruk. Hilda Runsten representerade LRF, Svante Axelsson Naturskyddsföreningen. Samtalsledare var Sven-Olof Lööf, frilansjournalist.

Hilda:
” Vi skulle kunna producera de bästa produkterna. Men tyvärr verkar vi på en internationell marknad där priskonkurrensen tvingar oss att avstå. Ett stort bekymmer är resursslöseriet i konventionell odling, ett annat bekymmer är lönsamheten även för de bönder som ställer om till ekologisk odling. Vi behöver stöd från politiken eller från konsumenterna för att kunna erbjuda högsta kvalitet. Den offentliga sektorn borde kunna gå före med sin upphandling. För nu handlar det om vi ska ha några bönder kvar eller inte. Så här kan vi inte fortsätta.”

Svante:
”Vi är böndernas bästa vän. Vi gillar korna för biologisk mångfald, för det öppna landskapet. Men den linje man valt – en slags jordbrukets linje 2 – håller inte i längden. Visa upp alla de fördelar som ett hållbart svenskt jordbruk har och ni blir tydligare och får med er konsumenterna.  Det räcker inte att vara LITE bättre. Svenska bönder får för lite lojalitet från konsumenterna, därför måste ni bli tydligare. Om ni dessutom inkluderar en del självkritik vinner ni ökat förtroende.”

Återkommande frågor
Agroekologi (se länk nedan) var ett begrepp Svante gärna återkom till. KRAV-certifieringen blir på ett sätt en förenklad bild av verkligheten – antingen klarar man kraven eller inte. I själva verket är det de planetära gränsvärdena (Rockström m.fl.) som är helt avgörande, argumenterade Svante. More of the same is not an option, sa han och citerade Ban Ki- Moon, FN:s generalsekreterare. Hilda återkom ett par gånger till att svenska bönder är ensamma i Europa om att måna om växt- och djurskydd på det sätt som faktiskt görs. Det är svårt för Sverige ensamt att driva frågorna och samtidigt försöka konkurrera med produkter som med nödvändighet blir dyrare. Omvandlingen är svår, det finns inga marginaler hos producenterna för en rejäl omställning till ett hållbart jordbruk.

Det saknas forskning
Kring frågan om resurseffektivt jordbruk tycktes det finnas en samsyn mellan LRF och Naturskyddsföreningen. Alla tjänar på att vara resurseffektiv. Hilda talade dessutom om behovet av mer forskning och utveckling, en biogasstrategi för lokal energianvändning och utvecklingsodlingar. Det är stor skillnad från gård till gård hur effektivt man bedriver sitt jordbruk. Alla skulle tjäna på att minska preparatanvändningen.

Köttet
Naturligtvis diskuterades köttet. Vi äter 40 % mer kött i Sverige idag än 1990. Samtidigt minskar kontinuerligt den andel av hushållens disponibla inkomst som går till mat. Från 70-talets 30 %-nivå till dagens 12%-nivå. Snart blir maten gratis, kommenterade någon i publiken. Cirka hälften av allt kött som säljs i Sverige är producerat utanför Sverige. De flesta inser att köttkonsumtionen måste minska, särskilt som hälften av världens odlade areal åtgår till att odla djurfoder. Framför allt borde importen minska för att stärka den svenska produktionen.

Nya samarbeten eller upphandlingsmodeller?
Min slutsats är att LRF och bönderna inte kommer att klara en nödvändig omställning av jordbruket i hållbar riktning själva. Man kan kortsiktigt vinna ekonomiskt på att få igenom skattereduktioner på handelsgödsel. Men det är ingen långsiktig lösning. Oljeberoendet (handelsgödsel framställs ur fossil olja) gör att den vägen både binder upp oss i fossilsamhället, även medverkar till övergödningen av haven och fördyrar produktionen. Bönderna behöver hjälp att tillsammans med konsumenter, med offentlig sektor och i nya konstellationer hitta en hållbar framtid för den svenska livsmedelsförsörjningen. ”Ska Sverige gå före måste vi ha fantasi”, sa Svante Axelsson.

Vi kan inte lägga ner det svenska jordbruket, men det är vad vi steg för steg just nu gör. Debatten igår synliggjorde hur viktigt det är att fler konsumenter och inköpare förstår de basvärden och de mervärden som ett svenskt hållbart jordbruk står för.

Länktips: IAASTD – FN:s jordbrukspanel – http://www.agassessment.org/
Läs om agroekologi tex här: http://globalportalen.org/node/26073

EU, krigen och freden – 3

Posted on by
2

Den norska Nobelkommittén har i år tilldelat EU, den europeiska unionen, Nobels fredspris. Beslutet kan ses som en slags uppmuntran i den uppförsbacke EU och framför allt europrojektet för närvarande befinner sig. Samtidigt bör EU kritiseras där det är befogat. EU:s politik är långt ifrån fredlig på alla områden.

Global utveckling
Ska EU som organisation räknas till de fredliga, positiva krafterna i den globala utvecklingen är det rimligt att EU bidrar till FN:s millenniemål, som ju som bekant handlar om att främja utvecklingen på åtta områden: fattigdom, skolgång, jämställdhet, barnadödlighet, mödrahälsa, HIV-AIDS, hållbar utveckling och bistånd/handel. Det är svårt att se att EU tagit en ledande roll på dessa områden.

Jordbruk åt fel håll
Ett tydligt exempel är EU:s jordbrukspolitik, som lett till överproduktion och ett system av storskalighet – fiske, monokulturer, övergödningsproblem och protektionism. Varje år som går utan att vi minskar kemikalieanvändningen och användningen av handelsgödsel i jordbruket, varje år vi fortsätter industrifisket på världshaven, varje år vi ignorerar signalerna från gratisarbetarna (bin och humlor tex) driver vi utvecklingen åt fel håll. Varje bisamhälle som slutar fungera är en katastrof. Och signalerna finns där. Det är ingen fredlig organisation som beslutar om den europeiska jordbrukspolitiken.

Undantagen
Visst görs det framsteg. Isabella Lövin, sedan tre år ledamot av EU-parlamentet, når framgångar på fiskesidan. EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard har i dagarna lanserat ett brett klimatarbete, som kan ha förutsättningar att få genomslag. Men det är fortfarande avvikelser från huvudfåran.

Utan att förlora ansiktet
Med de sociala och ekonomiska problem som flera av medlemsländerna nu står inför, lär mycket av EU:s arbete handla om hur man ska minska skadeverkningarna av sin egen förda politik. Utan att förlora ansiktet ska medlemsländernas politiker dels förklara vad man gjort för fel och vad man missade att korrigera under resans gång och dels förklara varför medborgarna ska bära bördorna.

Sluta föra krig
Samtidigt är samarbete och samverkan på europeisk nivå nödvändigt. Alternativet vore att ge efter för protektionistiska strömningar och en ny era av ”vi-mot-dom”-politik, som präglat Europa under 2000 år. En dellösning är att vi ingjuter mod i våra beslutsfattare, att vi som väljare och medborgare tydligt visar att vi förväntar oss ett tydligt ledarskap, som tar ansvar. Och som slutar föra krig mot försvarslösa bin, humlor och andra medarbetare i jordlagret, som vi faktiskt är helt beroende av.

Länktips: Klimatinitiativ från EU – här via en länk från Svanen.

 

En miljon dödsfall i jordbruket

Posted on by
Reply

Kemikalieanvändningen i världen är ett mycket stort problem. Inte bara för miljön, inte bara för hälsoeffekterna för oss konsumenter, inte bara för att det innebär att företag lägger tid och kraft på att ta fram och sälja och göra förtjänst på mer av ämnen som har svårt att ingå i kretsloppet. Bland det allra värsta är att kemikalier i jordbruket enligt FN:s miljöorgan UNEP uppskattningsvis dödar en miljon människor varje år.

Sjukdom respektive död
Vi såg vad företag som Dole kan göra för att förhindra opinionsbildning kring bananplantagernas kemikalieanvändning. Fredrik Gerttens filmer om bananer och om processen där Dole stämde Fredrik blev viktiga vittnesmål. Men de rättstvister som filmerna handlade om rörde några tiotal överlevare. De hade blivit allvarligt sjuka, men de levde. Hur ska hänsynslösa företag kunna ställas till svars för en miljon dödsfall?

Vi har ett ansvar
Att allt hänger samman är viktigt att inse. Finns det en marknad i Sverige för kemikalier som inte ingår i kretsloppet hjälper det leverantörerna att hålla produktionen och användandet upp i andra länder. Vi måste visa att vi bryr oss. Genom att välja bort de produkter som framställts med hjälp av kretsloppsskadliga kemikalier och ämnen som förvärrar klimatproblemet.

Frågan måste ständigt hållas aktuell. Välj ekologiskt framställda produkter för att minska marknaden för ämnen som inte hör hemma i kretsloppet.

Länk om UNEP-rapport på atl.nu :
http://www.atl.nu/lantbruk/kemikalier-vanlig-d-dsorsak