Tag Archives: Cirkulär ekonomi

Bra av VGR och RISE om cirkulär ekonomi!

Posted on by
Reply

Ibland blir man positivt överraskad. Tisdagen den 25 oktober ordnade Västra Götalandsregionen, VGR, ett webbinarium om digitalisering och cirkulära affärsmodeller. Äntligen ett seminarium som faktiskt lyckades beskriva cirkulär ekonomi som något mer än bara optimerade materialflöden. Det ska roligt att följa utvecklingen av det VGR satsar på och se vilken skillnad de kan göra. Regionen är ju trots allt en av Sveriges viktigaste när det gäller industri, företagande, logistik och mycket annat.

Circularity Gap – vi är väldigt dåliga i Sverige!
Efter några inledande ord om VGR:s prioriteringar – utan den numera världsberömda 26 sekunders konstpausen före det ordet – fick Carl Jensen möjlighet att berätta om Circularity Gap- rapporten. (Jag redovisade mina intryck för ett par veckor sedan i ett tidigare inlägg, se nedan). Denna andra presentation av samma material förtydligade för mig den svårighet som finns mellan rapporter och åtgärder. ”Vi behöver minska konsumtionen” sa Carl Jensen ett par gånger under sin presentation. Det budskapet är svårt att konvertera till något positivt och utvecklande, som kan få en majoritet av konsumenter intresserade. Minskning låter som försämring. Vi behöver hitta sätt att uttrycka förändringen som något positivt, som kan locka konsumenter att byta livsstil. Lite som Spotify för allting. Tillgänglighet av musik blev viktigare än de fysiska skivorna.

Värdebevarande
Därefter följde en presentation av Josefina Sallén och Susanna Winzenburg, båda verksamma vid forskningsinstitutet RISE. Greppet de tog var att kombinera möjligheterna med digitalisering och med cirkulära affärsmodeller. Josefina Sallén beskrev hur cirkulära affärsmodeller tar fasta på värdebevarandet. Det handlar om att använda både ofta och länge de produkter man har och att därefter återcirkulera produkterna. I centrum står att skapa och behålla ett högt värde och att hitta sätt att kapitalisera på detta. Hon exemplifierade med ett par start-ups i Sverige som hyr ut kontorsmöbler, respektive som tar tillvara tomma lokaler och ett jeansföretag med en kundnära approach. Det som möjligen hade behövts nämnas i sammanhanget är hur ansvarsgränser och därmed gränser för hur aktörer blir lönsamma kommer att förändras när de nya affärsmodellerna slår igenom.

Eftersom ingen frågar….
Josefina Sallén beskrev tydligt vilken potential det finns för företag som intresserar sig för cirkulära affärsmodeller. Lite grand är det en fråga om hönan-och-ägget: eftersom affärsmodellen inte erbjuds är det få konsumenter som efterfrågar den och därmed få företag som får signaler om att utveckla denna sida. Även det offentliga förhåller sig huvudsakligen passivt och handlar upp på sedvanligt vis. Innovationsarbetet i näringslivet fokuserar oftast på teknisk innovation, mer sällan på affärsmodeller.

Många olika delmotiv för cirkulär omställning
Hon fortsatte med att lista drygt 25 olika ”triggers” som var för sig och tillsammans utgör motiv för företag och branscher att utveckla cirkulära affärsmodeller. Bland dessa återfinns leveranssvårigheter när det uppstår komponentbrister (och då är det bättre att inte bygga på volymförsäljning), digitaliseringens möjligheter men också lagkrav som kan komma. Hon nämnde naturligtvis även ett antal upplevda hinder, t.ex. att kunder inte accepterar ”begagnat” eller att det blir svårare att mäta och precisera lönsamhetsnivåer när intäkterna inte kommer på samma sätt. Något som kännetecknar de nya affärsmodellerna är att de bygger värde för kunden. Och kring det resonemanget saknade jag följdtanken hur vinsten därmed kan delas mellan aktörer på nya sätt. ;Liksom min käpphäst hur den nya cirkulära momsen ska utformas så att den följer värdebevarandet.

Digitaliseringen en förändringsmotor
Susanna Winzenberg beskrev med ett antal väl valda nyckelbegrepp vad digitaliseringen kan innebära för det företag som anammar dessa tankar. Nedanstående bild visar en del av detta.

Ur Susanna Winzenbergs presentation

Skillnaden tydliggjord
I ett annat avsnitt visade Susanna Winzenberg hur ett traditionellt företag samt hur ett ”utforskande” företag ser på olika fenomen. Skillnaden blir väldigt tydlig. Där det traditionella företaget ofta har tillförlitlighet och ett tydligt fokus på pris/prestanda som mål och som det värde man tillför har det utforskande företaget snabbhet samt varumärke och kundupplevelse som mål och värde. Där traditionella företag bygger sin förvaltning på godkännanderutiner ser det utforskande företaget förvaltningen som en kontinuerlig process. Det utforskande företaget är också mycket tydligare i ett multi-disciplinärt och kundorienterat förhållningssätt än det traditionella företaget.

De cirkulära uppläggen kommer att behöva digitaliseringen
Min slutsats av detta är att cirkulär ekonomis genomslag och acceptans hos kunder och andra intimt hänger samman med hur innovativt och kundnära affärerna kan byggas och genomföras. Olika typer av ”on-demand”-tjänster kommer t.ex. att vara helt beroende av interaktiva mjukvarustöd och kanske GPS- eller QR-kod-baserade indatalösningar för att synliggöra resurser, status och tillgänglighet. När det gäller innovation gjorde Susanna Winzenberg en skillnad på främjande och disruptiva innovationer, enkelt uttryckt att antingen utveckla en befintlig marknad eller att skapa en ny. Varken Susanna eller Josefina nämnde Industriell Symbios som en intressant väg att gå för att formalisera samverkan mellan industrier eller företag. Det hade kanske passat in i sammanhanget eftersom formerna för den nya ekonomins framväxt kommer att behöva testas på olika sätt.

3D-printade kläder som kan bli biogas
Näste presentatör var Erik Lindvall från företaget Guringo. Han sa flera mycket viktiga saker, som jag gärna skriver under på, exempelvis att hållbarhet anses tråkigt och konsumtion anses dåligt. Men vi ska inte ”sluta”, vi ska snarare bli mer noga med vad vi väljer och lära oss skillnaden mellan ägande av något respektive tillgång till något. Han exemplifierade utvecklingen med nyttan med virtuella produktexempel, digitala provrum, 3D-printade plagg av cellulosa som kan bli biogas och branschöverskridande lösningar. Det är dags att svara på frågan ”hur” vi ska forma de nya lösningar. Tekniken finns.

En positiv känsla
Ur den avslutande diskussionen plockar jag upp ett par citat som tål att upprepas. ”Involvera kunder i formandet av det nya”. ”Skapa former för kontinuerlig kompetensutveckling, t.ex. genom morgonmöten.” ”Mer dialog och samutveckling”. Summa summarum var det ett mycket givande webbinarium, där branschöverskridandet och samverkan mellan olika aktörer lyftes fram, liksom listan av ”triggers” för framgång. Mer sånt!

Länktips:
http://christerowe.se/2022/10/nr907-the-circularity-gap-med-fokus-pa-aterbrukande-av-material/

När blir textilbranschen cirkulär?

Posted on by
Reply

Textilbranschens omställning stod i fokus när RUS, Regional Utveckling i Samverkan, hade bjudit in Naturvårdsverket till ett webbinarium den 24 oktober. (Länk till RUS, se nedan). Väl pålästa presentatörer och handläggare redogjorde för mycket av det som pågår inom textilområdet, inte minst från EU. Här mina noteringar och intryck från ett faktaspäckat webbinarium. Mycket pågår, och mycket återstår, är mitt intryck. Att mer av textilbranschens produkter behöver ingå i cirkulära materialflöden är uppenbart.

Kvalitet, livslängd och klimatpåverkan hänger ihop
Pga inloggningsproblem missade jag de allra första bilderna i dragningen, men när jag ser ppt-bilderna i efterhand ser jag att sambandet mellan textiliers kvalitet, förväntad livslängd och klimatpåverkan lyftes fram. Och ska vi lyckas vända utvecklingen är det nödvändigt att sluta med den typ av överkonsumtion och köp-och-släng-mentalitet som idag är så vanlig. Med ett tydligt diagram visade presentatörerna hur klimatpåverkan, energi- och vattenåtgång halveras om vi dubblerar användningstiden av varje plagg.

Det mesta eldas upp
Vi fick lite siffror om textilåtervinning och volymer. När 155 000 ton textilier hamnar på marknaden per år i Sverige lämnas samtidigt 86 000 ton till återvinningscentraler eller till restavfall, dvs eldas upp. Bara 7 800 ton går till officiella Secondhandkedjor och mindre än 1 000 ton byter ägare via webb och appar. Cirka 28 000 ton exporteras, därav cirka 10 procent i form av bistånd. Kommuner som deltog på mötet nämnde också spontant bekymret med att hitta avsättning för insamlade textilier.

Mycket bra från EU och 1 januari 2025 gäller nya regler
EU:s vision för den hållbara textilsektorn presenterades också. Där står faktiskt att EU vill att tillverkarna ska ta ansvar för sina produkter längs hela värdekedjan, inklusive när de blir avfall. Man håller på att revidera industriutsläppsdirektivet för bästa tillgängliga utsläppsteknik, det aviseras en omarbetad konsumentpolitik för grön omställning, man uppmärksammar problemet med mikroplaster från textilier och när det gäller miljöprestanda kommer en skärpning i kravet på att kunna styrka påståenden. Från den 1 januari 2025 ska textilier samlas in separat från annat avfall. Men Sverige har ännu inte satt ner foten i den frågan.

Lite av det som är på gång på EU-nivå

Ecodesign och miljöavtryck leder rätt
När är en produkt avfall? Nya regler planeras för hur export av avfall ska få gå till. Självfallet vill EU harmonisera regelverk och definitioner. Och otyget (!) att bränna osålda batchar av nyproducerade kläder ska få ett stopp. Man nämnde också betydelsen av ecodesign och miljöavtryck som viktiga projekt som kommer att kunna landa i ett 20-tal rättsakter och innebära juridiska regelverk som branscher och tillsynsmyndigheter behöver förhålla sig till.

Hur ska konsumenterna göras delaktiga i utvecklingen?
Jag hörde inte ordet viskos under dragningen, dvs möjligheten att ersätta de fossilbaserade textilierna med cellulosa, som ju rimligen bör vara en viktig åtgärd för att bromsa klimatförändringarna. Konsumentpolitik nämndes på ett övergripande plan, men ska marknaden kunna skifta karaktär är det ju helt avgörande att tillräckligt många konsumenter vill förändring. Den karaktär textilbranschen har, där låglöneyrken är vanliga och där de stora ekologiska avtrycken i produktionsledet görs i utvecklingsländer är också viktigt att den rika världen åtgärdar.

Fortfarande inget helhetsgrepp
Vi måste lära oss att priset för våra billiga plagg betalas av miljön, av andra människor och av framtiden i form av klimat- och miljöproblem. Även om mycket görs och mycket av det som beskrivs är bra och låter bra, är ändå känslan påtaglig att ingen ännu har tagit ett helhetsgrepp kring denna bransch och hur branschen bidrar till vattenbrist, till kemikaliespridning, till ekonomisk orättvisa och till en mängd problem som behöver lösas. Livslängdsförlängning känns som en väldigt viktig åtgärd, dvs att höja kvaliteten och komma bort från kortsiktig volymförsäljning, som på flera sätt skadar miljön och klimatet måste prioriteras. Nya samarbetsformer kommer behövas och nya sätt att ta tillvara sådant som kan få ett fortsatt liv är viktigt.

Och så läggs miljödepartementet ner….!
Hur viktig EU är som samordnare av omställningen framgick tydligt av presentationen. Och nu minskas statens resurser på området när vårt miljödepartement går i graven. Regeringen tror kanske att marknaden är bäst på att forma konkurrensneutrala lagar för att begränsa sig själv…? När miljöfrågorna äntligen fått lite fart väljer Sverige att bromsa sina ambitioner. Inte för att gynna svenska företag, som ju behöver EU:s gemensamma regelverk för att utvecklas. Och inte för att gynna svenska konsumenter, som även i fortsättningen kommer att lockas att köpa textilier med kort livslängd och minimal kvalitet. Och framför allt inte för att gynna den rimliga utvecklingen bort från kemikaliesamhället, okontrollerad klimatpåverkan och mikroplaster i havet, i fisken och i vårt blod. Det känns som att det dröjer länge innan textilbranschen är cirkulär på riktigt. Även om vissa steg tas i rätt riktning.

Länktips om RUS: https://www.rus.se/om-rus/

The Circularity Gap med fokus på återbrukande av material

Posted on by
1

The Circularity Gap Report för Sverige har just presenterats. (Länk se nedan). Den visar att vi har stora flöden av material, 25 ton per person och år för att vara mer precis, som bara till 3,4 procent räknas som cirkulerade. Närmare 97 procent av de material som passerar Sverige varje år blir således med detta sätt att räkna inte en del av en cirkulär modell. Mycket av det som flödar in i landet blir energi via fjärrvärme och mobilitet för fordon. Mycket blir bara spill som hamnar på fel ställe och annat blir bestående konstruktioner, hus och infrastruktur. 3,4 procent är inget att skryta med. Som jämförelse ligger Österrike på cirka 9 procent och Nederländerna på 24 procent.

En liten men nödvändig invändning från min sida
Rapporten utgår ifrån de miljoner ton material som flödar genom Sverige varje år och som till liten del, 3,4 procent, utgörs av material som redan har varit i omlopp. För förståelsen av vad cirkulär ekonomi kan vara är det en begränsning, eftersom vi behöver se över hela samhällsekonomin, inte bara den del som handlar om mätbara ton material och fysiska produkter. Den nya ekonomin kommer att behöva utgå från utveckling av stora delar av tjänstesektorn, reparationer, serviceyrken, all utbildning, kultur osv. Allt detta kan utvecklas inom ramen för cirkulär ekonomi, men den delen kommer av naturliga skäl inte med när fokuset är fysiska flöden. Återvinningsindustrin i sina olika grenar tycks ha ett tolkningsföreträde idag när det gäller Cirkulär Ekonomi, som återkommande kommer till uttryck i olika sammanhang. Men åter till rapporten, som är värd att ta del av, naturligtvis.

Vi har särskilda förutsättningar och komplexa systemfel
Man har genom åren lärt sig att ta all statistik med en nypa salt. Det går att bevisa mycket när man väljer ut vad som ska räknas och hur det ska presenteras. Att Sverige har så låg andel återbrukat material i produktionen beror till en stor del på hur industrin ser ut. Gruvor och skogsindustri genererar t.ex. mycket avfall. Vi har stora avstånd och mycket transporter av allt som produceras. Vi bor inte lika tätt som i andra länder. Det blir många kvadratmeter boyta per invånare, särskilt när vi inkluderar fritidshusen. En bil körs 23 minuter per dygn i snitt, resten av tiden tar den bara plats och förlorar i värde. Det finns många systemfel i den komplexa välfärdsekonomi vi har byggt.

Sex områden som behöver korrigeras
Carl Jensen från RISE presenterade rapporten vid ett webbevent den 13 oktober och sammanfattade i sex områden vad vi bör ta tag i för att öka återanvändningsgraden av de 267 miljoner ton som flyter genom landet varje år. Det handlar om byggande och boende, där det finns mycket att göra. Det handlar om livsmedelssektorn där vi generellt sett konsumerar för mycket. Tillverkningssektorn kan bli bättre på att använda återbrukat material. Skogs- och gruvindustrierna pekades ut som ett fjärde område som har potential att minska, liksom mobilitetssektorn, där vi måste bli bättre på att samutnyttja resurser, för att inte tala om konsumtionen som sådan, där det finns mycket att göra.

Orsakerna
I rapporten beskrevs fyra grundläggande orsaker till de bekymmer vi har. Det handlar i korthet om lagstiftningen, det handlar om affärsmodeller som fortfarande är linjära, det handlar om att säkerställa egenskaper och kvalitet på återbrukat material och om beteendefrågor, där våra konsumtionsmönster leder till den överkonsumtion vi har idag.

Grundläggande orsaker enl The Gap rapporten

Ett steg i rätt riktning men mer behövs
Vi behöver minska konsumtionen, men i dagens politiska landskap är det ett svårt budskap att sälja in. Reklamen i olika kanaler har i decennier trummat in konsumtionen som den livsstil som vi alla förväntas sträva efter. Ekonomin i landet har inte byggts upp av ett långsiktigt och medvetet hushållande med resurser och bevarande av befintliga produkter, hus eller ägodelar. Tvärtom. Hela tillvaron, inklusive banksystemet, värderingar, säkerheter och skatter bygger på att hjulen snurrar fort och helst fortare. Tricket ligger i att vi hittar andra sätt att frikoppla material- och energianvändning från välfärdens grundbultar. Vi måste betala varandra för annat än resursanvändning.

Som underlag för förståelsen av vad vi håller på med är rapporten ”The circularity Gap Sweden” användbar. Som beslutsunderlag för politiska beslut är den mer svåranvänd, eftersom sambanden mellan ekonomi, volymer och livsstil behöver klarläggas och utvecklas.

Länktips: The Ciruclarity Gap Sweden Report https://resource-sip.se/app/uploads/2022/07/Circularity-Gap-Report-Sweden.pdf

Cirkulär Ekonomi: Från en workshop i Borås

Posted on by
Reply

Riksbyggen och Borås Stad driver tillsammans med Science Park Borås projektet Framtidens kvarter, där man vill omvandla ett centralt kvarter på Västerbro till en ny stadsdel för en hållbar livsstil. Här ska finnas plats för 400 lägenheter, ett antal butiker och man har tydliga ambitioner att låta tankar om innovativ stadsutveckling få ta plats och konkretiseras. Den 16 september 2022 var det en workshop i de lokaler som ska demonteras och göra plats för några av husen. Ett 50-tal personer hade slutit upp och fick ta del av förarbeten och analyser från olika experter på byggande, konsumtion och boende.

Hur blir byggandet mer cirkulärt?
En delfråga som kan bli avgörande för byggbranschen är hur betong ska bli en del av det cirkulära. Agnes Nagy från Högskolan i Borås deltog och berättade lite kort om sin forskning på just det området. Peter Serrander, också från Högskolan i Borås, utvecklade hur byggandet kan bli mer cirkulärt. Generellt handlar det cirkulära byggandet om materialloopar, att bygga symbios-liknande kedjor av företag som kan dra nytta av varandras verksamheter och spill, om återbruk på olika nivåer, att demontera snarare än att riva, att återanvända tegel osv. På tal om tegel så nämnde Peter att 90 procent av danskt tegel idag produceras i naturgaseldade tegelbruk, vilket naturligtvis idag påverkar priskonkurrensen mellan att återbruka och att köpa nytt tegel.

Det händer en del
Det nämndes också ett projekt i Oslo, KA13, som lyckats bygga med 80 procent återbrukat material. Urban Mining som fenomen blir också allt mer intressant. Helt kort nämndes också att PBL, Plan- och Bygglagen, numera innehåller krav på upprättande av kontrollplan vid rivning, samt att målet – enl målet God bebyggd Miljö – numera är att 70 procent av byggmaterial som klassas som icke farligt ska återanvändas eller återvinnas senast 2025. Det talades om innovationer och om verifiering, om Zero Waste och annat som kan bidra till utvecklingen.

Inspiration från Norrland
Under konsumtionstemat betonades hur viktigt det är att få saker att hända. Att det är viktigt att locka människor till den nya stadsdelen, både som boende, som besökare och som verksamheter. Individer måste inkluderas. Tobias Jansson som gick igenom denna del, visade flera inspirerande bilder från Sundsvall och Härnösand, där man tagit spännande initiativ till nytänkande i butiksmiljöerna och bland annat blandar vintage med produkter som återskapats ur materialåtervinning. Gränserna suddas ut mellan vad som är nytt och vad som är redan ibruktaget. Circuit respektive Re:Store kallas initiativen i Norrland. Ord som nämndes var trygghet, tillhörighet och mötesplats när Tobias summerade sin del.

Uppmuntra en hållbar livsstil
Johanna Stål presenterade det tredje temat, som handlade om hur boendet och arbetsplatserna kan formas för att stödja den cirkulära livsstilen. Hon började med att peka på ett antal avgörande omvärldsfaktorer som gör det hela mer angeläget: utvecklingen på områden som klimat och miljö, klimatförändringarna som redan visar sig, energifrågans ökande betydelse, pandemihotet och vikten av att hushålla med resurser, att bli mer regenerativa i vårt sätt att leva våra liv. I naturen finns inget avfall, påminde oss Johanna. Kan vi kopiera det systemet? Vi behöver ta fram innovationer som uppmuntrar en hållbar livsstil, men även värdesätta äldre sätt att lösa problem, som t.ex. att uppvärdera nyttan och skönheten av platsbyggd inredning.

Megatrender
Innan vi fick chansen att ”workshoppa” gick Kristina Mjörnell från RISE igenom ett antal megatrender och trender som hon ville sätta fingret på. Hon nämnde hur klimat- och miljöfrågorna kommit att bli allt mer angelägna, hur digital utveckling och AI idag präglar allt mer av samhället, om hur demokratin är satt under tryck från starka krafter och hur den demografiska utvecklingen bidrar till en förändrad världsordning. Vi är mer sårbara idag, något som pandemin illustrerade.

Top/down och bottom/up
En trend Kristina nämnde var att vi går mot en multidimensionell styrning av samhället. Och att när beslut, delaktighet och acceptans av besluten inte går i takt med befolkningens förväntningar uppstår misstroende. Det saknas former för bottom/up och top/down – processer för sådant som påverkar vardagen.

Grönska av flera skäl
En annan trend hon nämnde var att man planerar in grönska i stadsområden idag, i syfte att ge ekosystemtjänster, skönhet och värdeökning. Hon kunde kanske tydligare betonat vikten av att gröna ytor bidrar till att bromsa vattenflöden när skyfallen annars översvämmar avloppssystemen och att klok trädplantering sänker temperaturen i staden med upp till 10 grader när värmeböljan slår till, vilket minskar hälsoriskerna och behovet av luftkonditionering.

Bortom BNP
En annan trend hon nämnde var länder och städer börjat mäta livskvalitet bortom BNP. Helsingborg nämndes i sammanhanget. Två andra trender hade med livsstil att göra, hur det växer fram nya värdesystem, där tillväxt och materiell överkonsumtion får stå tillbaka för en mer återhållen livsstil. Men också att valfriheten minskar för många människor i takt med att de ekonomiska klyftorna ökar. Hon nämnde slutligen ett projekt ”Runt Hörnet 2022” som återfinns en länk till nedan.

By-känslan kan vara en nyckel till framgång
Dagen rundades av med en workshop, där vi i smågrupper fick diskutera ett antal frågeställningar. Tanken var nog att vi alla skulle bidra till projektets fortsatta utveckling. Samtidigt finns det alltid värdefulla insikter och kunskaper att plocka upp när initierade och engagerade människor möts. För min egen del lärde jag mig att det finns en typ av elektronisk märkning som kallas NFC som kan spela roll för att på ett enkelt sätt märka upp produkter som man vill ha koll på. Jag ska kolla detta och återkomma med mer information. Ett inspel jag bidrog med var att stadsdelen gärna får förstärka by-känslan, eftersom byn är en stabil gemenskap. Ett annat inspel från mig var att det cirkulära materiella flödet behöver kompletteras med ett ökat medvetande om hur var och en ingår i en helhet, inte minst om ägandet av gemensamma resurser ska delas.

Mina egna noteringar: dynamik, ansvar osv
I mina egna noteringar från dagen ser jag att det var ytterligare några begrepp som kanske hade behövt belysas lite mer. Ett sådant ord är dynamik. Det måste finnas en beredskap för det nya, det oväntade och det oplanerade. Det kan komma en pandemi, det händer saker som vi inte visste i förväg. Och det måste finnas en långsiktig utvecklingsidé om hur boendet ska utvecklas – antingen med de boende eller genom att nya boende flyttar in – eller en kombination av detta. Ett annat av mina favoritord är ansvar. Det behövs en tydlig, både bred och djup diskussion om ansvarsfördelningen mellan fastighetsägare, staden, boende, verksamheter osv. Vad händer om de boende slutar kasta fimpar på marken? Vad händer om ansvarsgränserna för lokalsamhället tydliggörs och medvetandegörs?

Glöm inte bort barnen!
Kan vi utveckla en annan parallell värdemätare än pengar? Staten vill gärna betona vikten av heltidssysselsättning för att säkra skatteintäkter, men för ett gott liv är kanske 5-6 timmars arbetsdag tillräckligt? Och barnen. Stadsdelen måste utgå från barnets behov. Det byggs ofta stadsdelar där man sparar bort ytor mellan husen så att barn i åldern 5- 10 år inte har någonstans att vara. Mår barnen bra trivs föräldrarna. Och då värdesätter vi boendet högre. Självklarheter, kanske. Men behöver tyvärr nämnas.

Länktips: https://www.ri.se/sites/default/files/2022-05/RISE_Runt-hornet-2022_Framtidsspaning_Klimatneturala-stader-samhallen.pdf

Cirkulär ekonomi hör hemma hos finansdepartementet

Posted on by
Reply

Debattartikel införd i Dalademokraten den 1 juli 2022, skriven av mig och Magnus Hedenmark för föreningen Ingenjörer för Miljön, där vi båda är aktiva: (Länk till Dalademokraten, se nedan.)

Delegationen för Cirkulär Ekonomi har på regeringens uppdrag sedan 2018 föreslagit hur Sverige kan ta till vara restströmmar, avfall och överskott ur produktionen. Idén är god. Som samhälle måste vi bli bättre på att hushålla med resurser, minska avfallsmängderna och ta tillvara restvärden i det som i dagligt tal kallas sopor. Problemet är bara att regeringen missar poängen med cirkulär ekonomi.

Överordnat behöver materialhanteringen anpassas till de planetära förutsättningarna så att vi i princip förhindrar att avfall överhuvudtaget uppstår. Dagens produkter är inte designade för ett kretsloppssystem. Designen är snarare linjär och i undantagsfall kan produkterna återbrukas eller återvinnas några varv innan de ändå slutar i en brännugn eller på deponi. Återvinningsbranschen kan inte konvertera alla kontaminerade och miljöfarliga blandningar i komplexa produktcykler. Det är naivt och okunnigt att tro detta. Många plaster, kemikalier, metaller och deras blandningar platsar helt enkelt inte i ett kretsloppssystem och bör därför snarast fasas ut.

Överkonsumtionen av prylar och material behöver samtidigt brytas genom att produkter får längre livslängd och högre kvalitet samt genom framväxten av nya affärsmodeller. Istället för att ta betalt i samband med produkters ägarskifte är det nyttjandet, tjänstefieringen, som är central. Cirkulär ekonomi är på så sätt mycket mer genomgripande än en kretsloppsanpassad produktion.

Näringslivet måste snabbt utveckla nya, attraktiva affärsmodeller istället för att bita sig fast i en återvinning som bara stödjer fortsatt ökande försäljningsvolymer istället för minskningar av jungfruliga resurser. Att sälja nyttjandet och funktionen hos produkter som tillgodoser konsumenternas reella behov har potential att rejält minska behovet av att sälja stora volymer. En fungerande cirkulär ekonomi kan därför reducera de globala växthusgasutsläppen med minst 50 procent enligt World Economic Forum, men då måste beslutsfattare börja agera.

Företagen behöver inse att det går att tjäna pengar på nya sätt. Några branscher har redan börjat visa vägen genom att erbjuda digitalisering, strömnings- och delningstjänster.

Nationalekonomen Michael Porter har uttryckt behovet av nytänkande i näringslivet. Det som är bra för företagen har inte alltid visat sig bra för samhället, men omvänt gäller däremot att det som är bra för samhället gynnar företagen. Ungefär som när Christian Felber skriver om ”Creating an economy for the common good”.

Dagens ekonomiska hierarkier leder oss helt enkelt fel. Industrin kan utveckla nya samarbetsformer, som industriell symbios och logistiksamarbeten. Tillit, öppenhet och ett långsiktigt samhällskontrakt blir viktiga för framtidens industri.

Det är bråttom att kartlägga hur den omställningen ska gå till. Då räcker det inte att fokusera på avfall och befintliga materialströmmar som regeringens delegation gör. Det är nya sätt att ta till vara, designa, förädla resurser och att fördela värden och vinster som är avgörande för framväxten av en social cirkulär ekonomi. Utrymme behöver skapas för en ny balanserad nytta för individer, företag, samhälle och framtid. Cirkulär ekonomi handlar mer om en ny hushållning och nya sätt att utveckla ekonomin än om optimerade materialflöden. Därför hör cirkulär ekonomi hemma i ett radikalt nytänkande finansdepartement, inte hos Naturvårdsverket som regeringen beslutat.

Länktips: https://www.dalademokraten.se/2022-07-01/cirkular-ekonomi-ar-sa-mycket-mer-an-storskalig-atervinning

Viable Cities och Cirkulär Ekonomi

Posted on by
4

Viable Cities är ett strategiskt innovationsprogram med fokus på omställningen till klimatneutrala och hållbara städer. Under programperioden fram till 2030 ska finansiering från Vinnova, Energimyndigheten och Formas bidra till klimatneutrala städer med ett gott liv för alla inom planetens gränser. Så står det på programmets hemsida.
23 svenska städer deltar just nu. Programkontoret är bemannat med drygt 20 kompetenta medarbetare och i styrelsen ingår Anders Wijkman och ett dussintal andra erfarna personer. Jag blev nyfiken på om Viable Cities fångat upp Cirkulär Ekonomi som ett verktyg för omställning av samhället i en hållbar riktning. Jag hittade två ”Klimatfrukostar” på hemsidan, vardera på en halvtimme, där några personer delade med sig av sin kunskap om och tankar kring Cirkulär Ekonomi. Nedan följer min sammanfattning av vad jag uppfattade att deltagarna sa och därefter följer tre kommentarer från min sida. (Länkar till klimatfrukostar, se nedan).

Viable Cities hemsida

Klimatfrukost nr 12 från maj 2021
Åsa Minoz från programkontoret ledde mötet och deltog gjorde Liv Öberg från Umeå kommun och Stina Behrens från Barkarby Science. Liv Öberg såg sin roll som koordinerande både internt och externt och betonade kunskapsdelen, beteendefrågor och att en hel del arbete handlar om att få stadsdelar att ta upp dellösningar. Hon nämnde att en galleria funderade på att ställa om till att fokusera mer på återbruk och cirkulära erbjudanden. (I skrivande stund i juni 2022 tycks planerna inte ha realiserats). Umeå kommun är även partner till Ellen MacArthur Foundation, som ju sedan länge har främjat idéerna kring en cirkulär ekonomi.

En ny stadsdel i Barkarby
Stina Behrens berättade om hur det byggs en ny stadsdel i Barkarby och hur hon gärna vill att befintliga resurser ska användas bättre, inte minst lokaler. Mer av samarbete ger högre livskvalitet. En resurskarta såg hon också som ett bra hjälpmedel, liksom att tydligare involvera kunden i processen.

New European Bauhaus vill kombinera olika synsätt
Åsa Minoz nämnde också New European Bauhaus som ett spännande initiativ från EU-kommissionen. Därifrån hade hon fångat upp budskapet om att den nya ekonomin måste vara attraktiv och närmast oemotståndlig. Det är bara att hålla med. Framtiden måste vara och te sig lockande och bättre för att människor ska välja bort de gamla, ohållbara, lösningarna.

Klimatfrukost nr 21 från mars 2022
Åsa Minoz från programkontoret hade denna gång bjudit in Henric Barkman från Karlstad kommun, Elin Larsson från programmet RE:Source samt Viable Cities vice ordförande Anders Wijkman. Henric Barkman betonade att det är mycket ekonomi i Cirkulär Ekonomi och utvecklade en hel del tankar kring fördelarna med delningsekonomi och att göra mer med mindre resurser. Han nämnde också sitt arbete med Swinga, en app som underlättar för grannar att låna prylar av varandra.

Det är för billigt och enkelt att göra fel
Elin Larsson lyfte grundfrågan hur mänskliga behov kan uppfyllas utan att nödvändigtvis producera nytt, dvs att vi blir bättre på använda det som redan finns. Hon nämnde även att många internationella företag talar om cirkularitet, men att alltför lite händer. Det är alltför enkelt och billigt både för producent och konsument att ta dåliga beslut, menade hon.

Nyttjandet måste bli mer intressant än ägandet
Anders Wijkman inledde med att säga att begreppet Cirkulär Ekonomi kan te sig vilseledande. Det finns inget som är helt cirkulärt, det behövs reparation, underhåll och tid för detta. Förväntningarna kan bli orealistiska, som han uttryckte det, och hänvisade till Walter Stahel, som skrivit om detta. Trots att vi överutnyttjar planetens resurser lever halva befolkningen på jorden i fattigdom. Affärsmodellerna måste göras om och nyttjandet bli mer intressant än ägandet. Lagstiftningen underlättar heller inte för värdekedjor och överföring av resurser på ett hushållande sätt. Det är en systemfråga, betonade Anders Wijkman och illustrerade med hur dålig resursanvändning det är att så mycket bilar produceras för att stå stilla 95 procent av tiden. Vi måste börja med de stora flödena och reducera material- och energiåtgång och ta vara på erfarenheter som redan finns.

Min kommentar 1 – det cirkulära
Jag tycker att Viable Cities borde lyssna mer på sin andre vice ordförande, Anders Wijkman, och borra i innebörden och betydelsen av det som kallas Cirkulär Ekonomi. Den gängse definitionen har mer eller mindre landat i en slags optimerad materialflödeshantering kryddad med lite behjärtansvärd second-hand-verksamhet eller delningsekonomi. Men delning ger oss inga pensioner. Så länge ingen tydlig gräns dras mellan vad som behöver vara skattepliktigt och inte, så kommer den idéburna delen av Cirkulär Ekonomi att ses som ett marginellt och närmast gulligt alibi för att fortsätta business as usual.

Min kommentar 2 – lagstiftningen måste främja omställningen
Det klokaste som jag fångade upp från de två frukostarna var nog ändå detta med attraktivitet och oemotståndlighet. Framtiden måste locka. Spotify vann kunder på att vara ”bättre” för kunden än att stapla CD-skivor i en hög. Och som jag skrivit förut – det intressanta och radikala greppet vore att testa försäljningsförbud för vissa produkter. Där ägandet kvarstår hos tillverkaren, som får tjäna pengar på nyttjandet av produkten, men där tillverkaren inte får sälja ansvaret för hur produkten ska tas om hand efter användning. När detta fungerar kan tillverkaren tjäna pengar på nyttjandet och på att hålla hög kvalitet, hög tillförlitlighet, god service och stor flexibilitet, något som kunderna ibland betalar extra för. De nya affärsmodellerna behöver stöttas med progressiv lagstiftning så att utvecklingen börjar ta fart i rätt riktning.

Min kommentar 3 – systemnivå
Är det tillåtet att vara kritisk till hela upplägget? Den verkliga förändringskraften kommer när hundratusentals människor involveras och deras förslag och röster blir hörda. Klimatförändringarna tickar på, inte minst ungdomar är oroade och Greta Thunberg talar om vuxenvärldens ”bla, bla, bla…” . Det behövs kritiska röster som kan ifrågasätta och det behövs konstruktiva opponenter i programvärlden. Det behövs något som gör att projekten faktiskt gör mätbar, konkret skillnad som får medialt genomslag och att tidsfaktorn blir tydligare, eftersom det är bråttom.

Länktips:

Klimatfrukost i maj 2021: https://www.viablecities.se/kalender/klimatfrukost-12 

Klimatfrukost i mars 2022: https://www.viablecities.se/kalender/klimatfrukost21

Länk om New European Bauhaus: https://www.energimyndigheten.se/klimat–miljo/hallbara-och-smarta-stader/new-european-bauhaus/

Swinga – en app för delning: https://swinga.coop

Avfallsmängderna ökar och återvinningen minskar enligt Aktuell Hållbarhet:https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/avfall/avfallsmangderna-fortsatter-att-oka-atervinningen-minskar/

Cirkulär ekonomi: Nu blir mjölkkartongerna väggar!

Posted on by
1

Innovatum i Trollhättan ordnade ett webbinarium den 2 juni, som lyfte fram flera intressanta företag i byggbranschen. De har alla var och en på sitt sätt viktiga bidrag till ett mer hållbart byggande. Ett av företagen stack ut med sin cirkulära modell att använda mjölkförpackningar som råvara till byggskivor. Hässleholmsbaserade Recoma har en byggskiva som ser mycket lovande ut. ( Länkar till dem och till de övriga företagen, se nedan).

Äntligen kommer mjölförpackningarna till användning
Recomas tillverkningsprocess i tre-fyra steg presenterades på ett föredömligt enkelt sätt på den bild som syns här nedan. Både förpackningarnas papp och plastmaterial mals först ner till en lagom storlek. Plasten fungerar som lim i de blivande skivorna och det behövs inget vatten för att få skivorna att hålla ihop. Lösningen syns i steg två i processbilden, där flagorna från de nermalda förpackningarna pressas ihop under högt tryck.

Recomas tillverkningsprocess

Lite fakta om skivorna
Skivorna kapas till i standardformat 2500 x 1200 mm och levereras på pall. Och skivorna har egenskaper som bör intressera byggbranschen: de tål fukt och mögel bättre än andra skivor. Fukt- och mögel är ju i dagens pressade (!) byggindustri ett återkommande problem. Skivorna är starka och formfasta vid olika temperaturer. I en skiva kan man hänga upp något som väger 65 kg med en skruv. Farfars gamla ur hänger med andra ord säkert i skivan.

Och lite mer fakta
Ytterligare fördelar är att skivorna isolerar bra mot både värme och ljud. Och den som vill ha andra längder än 2500 mm kan få det – det är bara att tala med företaget. Brandklassningen är D, precis som trä och tjockleken är 10 mm med en vikt av 9,5 kg per kvadratmeter. Om man värmer försiktigt med värmepistol kan skivorna även böjas en aning.

Cirkulär produkt
Det viktigaste är kanske ändå att skivorna till 100 procent består av redan använda livsmedelsförpackningar och att skivorna i ett senare skede går utmärkt att återvinna. Spillet från produktionen går t.ex. direkt tillbaka in i produktion, fick vi höra på webbinariet.

Det gäller 100 000 ton kartonger som ska hitta sitt kretslopp
Det man önskar nu är att den här skivan blir standard så att det 100 000 ton kartonger som idag mest går till förbränning istället kommer till ny användning. Föreskrivande led behöver ange att skivan ska ingå vid byggen. På så sätt skapas en fungerande cirkulär marknad för våra stora mängder förpackningar, så att vi slipper se mjölkkartonger som engångsartiklar. Väg gärna en tom mjölkförpackning och räkna fram antalet förpackningar som ingår i 100 000 ton. Inse potentialen.

Länkar till företagen:
Recoma med byggskivor från mjölkförpackningar http:recoma.se

Wood tube med mellanväggsreglar av papp istället för stål: http://www.woodtube.se

Elektroskutt med smarta monteringsdetaljer för elrör:
https://www.elektroskutt.se

Klara Byggsystem med alternativa husgrunder i trä, prefab istället för platsgjuten betong: https://klarabyggsystem.se

Cirkulär ekonomi: Industrin börjar byta affärsmodell

Posted on by
Reply

60 000 kubikmeter industrioljor destrueras varje år i Sverige. Eller 60 miljoner liter om man så vill. Och lika mycket i fordonsbranschen. Tänk om det gick att rena alla denna olja så att den inte behövde eldas upp? Och tänk om rening av industrioljor skulle kunna göras lönsam för både leverantör och industrin? Så skulle vi minska slitaget på rörliga delar i våra maskiner, vi skulle få glesare underhåll, mindre driftsstörningar och maskiner som höll längre. Det vore något.

Oljerening på nano-nivå
Precis detta har hänt. SKF har ett samarbete med företaget Rocco Oil Sweden i Ånge – varför händer allt intressant i Norrland just nu …. – där man erbjuder uppgradering och rening av industrioljor så att oljan faktiskt blir renare än den köpta originalprodukten. Man filtrerar bort oönskade partiklar på nano-nivå och oljan som kullager och maskiner använder optimeras på så sätt på ett unikt sätt.

Driftssäkerhet och livslängd hänger ihop och ger lägre CO2-utsläpp
Jag hittar den här lösningen på Underhållsmässan i Göteborg. Drygt hundratalet utställare känner sig underhållande (!) och visar upp sina exempel på hur de på bästa sätt tar hand om de maskiner och apparater som är i drift. Om vi sköter underhållet förlängs livslängden på systemen vilket leder till en bättre ekonomi på både företags- och samhällsnivå. Kvalitet kanske kostar lite, men går att räkna hem i färre driftsstopp och större tillförlitlighet. Dessutom sparar det CO2 när vi slipper producera maskiner alltför ofta, maskiner som skulle kunna vara i drift under längre tid.

FB Kedjor lanserade Ecosaving på mässan
Ett annan företag som väcker min nyfikenhet är FB Kedjor AB. Mässan är release-tillfälle för deras nya koncept ”Ecosaving”, som innebär att man erbjuder kunden högre kvalitet i ståldetaljer och tydligt visar hur denna kvalitetshöjning innebär kostnadsbesparingar för industrikunderna. Och på köpet ger lägre klimatpåverkan. Företagets representant bekräftar också att diskussioner förs om att FB Kedjor ska behålla ägarskapet över de detaljer som används hos slutkunden, dvs att affärsmodellen kan komma att ändras så att leverantören och användaren blir mer av partners, som delar fördelar, vinster och ansvar. Och jag talade naturligtvis med fler företag på mässan som på liknande sätt hade idéer kring nya koncept.

Kvalitet, livslängd, ekonomi = hållbara samarbeten
Tjänstefiering av produkter är på gång, vilket glädjer mig, som följt den frågan under antal år. Baksidan är naturligtvis det ömsesidiga beroende uppgörelsen innebär. Samtidigt skapas incitament för alla inblandade att förlänga livslängden på maskinparker och system, vilket minskar investeringsbehoven och därmed intresserar ekonomer, som ju gärna ser en optimal hushållning med de resurser företaget genererar. Steg för steg tycks industrin inse att detta är en viktig väg framåt, att säkerställa driften och att förändra ansvarsgränserna för leverantör och nyttjare så att båda parter vinner på att de produkter som används är av högsta kvalitet. Vi kommer troligen få se nya typer av samarbetsavtal i kölvattnet på dessa exempel.

Business-to-business (B2B) går före
Det är B2B-branschen som har lättare att förändra synen på ägandet än de företag som säljer till konsument (B2C). Företag emellan är man mer van att ingå affärsavtal, skriva kontrakt och skaka hand kring samarbeten. Det som ligger nära till hands är att centrala organisationer som HSB och Riksbyggen börjar göra denna typ av överenskommelser för sina medlemmar i olika bostadsrättsföreningar. Där är avtalsskrivande också vardag. Om fastighetsnära teknik inte behöver bytas lika ofta som sker vinner alla berörda på det.

Leverantörer borde gilla detta, liksom kommunala bolag
Även leverantörerna, som kan räkna på längre kundrelationer och via driftsavtal, digital övervakning och kvalitetssystem kan säkerställa minimalt med överraskningar. Rimligen behöver även kommuner se över hur man handlar upp teknik till kommunala hyresfastigheter. Det finns mycket att vinna på att höja nivån på flera system och att skapa trygghet och bekvämlighet för hyresgäster när det gäller fastighetsnära system exempelvis inom VVS, hissar, tillgänglighetssystem och belysning.

Nya sätt att tjäna pengar och fördela vinsten
Cirkulär ekonomi utvecklas på olika sätt i olika branscher, men gemensamt för alla varianter är att de leder till mindre resursslöseri, mindre klimatavtryck och en sundare ekonomi. Underhållsmässans exempel visar att utvecklingen är på gång. Tricket är nämligen att behålla en viss samhällsekonomi, BNP om du vill, samtidigt som vi bromsar materialflöden och energislöseriet. Då behövs nya affärsmodeller, nya sätt att tjäna pengar och nya sätt att fördela vinsten.

Länktips:

Underhållsmässan https://underhall.se/

Rocco Oil Sweden AB https://roccosweden.se/

FB Kedjor AB https://www.fb-kedjor.se/

Cirkulär ekonomi: Restströmmar av trä blir nya möbler

Posted on by
Reply

Restströmmar blir till nya träprodukter. Det var rubriken på ett seminarium den 24 maj arrangerat på Assar Industrial Innovation Arena Skövde. Under sedvanligt inspirerande seminarieledning från Karin Stenlund från Fyrbodals kommunalförbund fick vi på webben och deltagarna på plats möta företag, presentatörer och inspiratörer, som var och en på sitt sätt visade att möbelbranschen håller på att greppa cirkulariteten. Det är inte lätt, naturligtvis, att utveckla och tillverka produkter som kan sägas ingå i en cirkulär ekonomi. Men genom att koppla ihop designers med tillverkande industrier i Testbädd Steneby kunde man visa upp ett stort antal intressanta lösningar.

Det är i Dalsland det händer
En av de designers som varit involverade i processen, Sara Torsson Szyber, berättade att man nu har beviljats 7,6 miljoner till ett utvecklingsprojekt i flera olika arbetspaket. Nyckeln till fortsättningen tycks ligga i att förstärka produkters och materialens värde genom innovativa designprocesser. När olika kompetenser möts uppstår en dynamik, som ger förutsättningar för nya lösningar och innovativa koncept.

Standardiseringsarbetet avgörande för Europa
Standardisering är viktigt för exportmarknader. EU-kommissionen kom i mars 2022 med ett lagförslag som kan komma att bli lag. Regelverket som är på förslag är tydligt. En tillverkare måste kunna bevisa att produkten är möjlig att återcirkulera. Det blir i praktiken ett slags produktpass som kommer att avgöra om en produkt får säljas eller ej. Det pågår även ett par standardiseringsprocesser enligt ISO, där IKEA har en ledande roll, berättade Tayfun Avdan, som leder arbetet med standarder inom IKEA och även deltar i det europeiska utvecklingsarbetet. Han nämnde även EPR som viktigt, där EPR står för Extended Producer Responsibility, ett slags utvidgat ansvar enligt principen om att den som smutsar ner ska betala – polluter pays principle.

IKEA går före
IKEA som organisation hävdar att man siktar på att vara cirkulära till 2030, vilket måste anses mycket ambitiöst. Uppenbarligen har man långt gångna idéer att utveckla kundrelationen och hur man bjuder in kunden att reparera och vårda sina möbler. Exakt hur affärsmodellerna ska se ut fick vi inte veta så mycket om, men spännande är det. Troligen har ledningen för IKEA insett att den nuvarande volymen och användningen av råvaror inte är hållbar och att det därför man nu siktar på cirkularitet. Man har också en nyöppnad butik i Re-Tuna i Eskilstuna, som ett led i arbetet.

Skanska + Swedese = sant
Ett annat slags innovativt arbete beskrevs av Skanska och möbelföretaget Swedese. Skanska har letat efter sätt att ta tillvara virkesspill vid byggen och Swedese såg en affärsmöjlighet i att skapa möbler ur relativt storskaligt spill. Swedese tar hand om virket, avlägsnar skruv, torkar virket och gör det användbart. Stoppning till den pall man gjort kommer från nerklippta fårullsbitar. Skanska såg mycket positivt på möjligheten att de stora mängderna byggvirkesspill kom till användning. Swedese uppskattade att mängden spillvirke handlade om material på 100 lastpallar från ett projekt, så att volymen inte blev för liten.

Ett företag som hittat sin nisch
Från Oslo kom nästa föreläsare, Olav Engelstad, från företaget ReWo. Det är ett relativt nystartat företag, som tar till vara innovativa designidéer baserat på tillgängliga restströmmar av trä. Det blir mycket och användbart virke över på byggen, som kan bli andra produkter. Ofta har detaljerna mycket hög kvalitet i form av kvistfri ek eller furu. Det var ett inspirerande inspel från Olav. Min gissning är att hans företag kommer att gå bra.

14 bitar blev en pall
Martin Johansson från Stolab, var nästa talare. På ett intresseväckande sätt berättade han historien om en pall som består av 14 sammanlimmade bitar från spillet från tillverkningen av sju stolar. ”Materialet definierar oss”, sa Martin och man förstod att han tänkte möbler varje vaken timme. Den designer som väckte idén hos Stolab, Marie-Louise Hellgren, fick också berätta hur hon hittade Stolab. ”Kvalitet i materialet är min nyckel” sa hon. Gemensamt för de båda är att de ägnade råvaran stor omtanke. I deras värld är spillbitarna råvara.

Dating-sajt för material?
Tomas Ekström med företaget ”On Solid Ground” var nästa talare. Han hade en mer principiell inställning till hela frågan. ”Vi är gjorda för att växa, både utåt och inåt”, sa Tomas och satte in frågan i ett globalt utvecklingsperspektiv. Att minimera avfall och att ändra konsumtionsmönster ansåg Tomas viktigt och föreslog en slags ”dating-sajt” för material. Kunder vet heller inte alltid vilka behov man har. Lagstiftningen blir ofta trubbig och leasinguppläggen blir sällan bra ur hållbarhetsperspektiv, menade Tomas. Det är ju finansbolag som tar hem betalningen ur leasinguppläggen och därmed anonymiseras kundrelationen.

Råvara snarare än restprodukt
Sara Torsson Szyber återkom och knöt ihop säcken. Hon vill hellre tala om råvara än rest. Hon pekade också på hur stora mängder korslimmat trä som finns att tillgå och nämnde även Spantex, som ett spännande material i pappersliknande format som kan användas till olika designändamål.

Kvalitet hänger ihop med lång livslängd och hållbarhet
Mina reflexioner i korthet:
Det går inte att tänka bort kvalitetsmöbler, Carl Malmsten och alla auktionsfirmor som ständigt har antika möbler till salu. Möbler kan vara av hög kvalitet och behålla sitt värde över tid. Svårigheten för möbelbranschen är naturligtvis att hitta nya finansierings- och marknadsmodeller som ger tillräckliga marginaler för verksamheten även om flödena minskar, livslängden ökar och kunderna i högre grad vårdar och förlänger livet på sina produkter. Men ska någon bransch gå före är det väl möbelbranschen.

När byter någon tillverkare från försäljning till abonnemangsupplägg?
Ännu så länge har jag inte stött på något företag som aktivt propagerar för att byta från försäljning till abonnemangsmodeller. Tanken borde ändå finnas. Konsumenterna betalar en månadsavgift för mobiltelefonen och då ingår telefonen och ett abonnemang. Nyttjandet står i fokus. Det borde kunna gå att få konsumenter att abonnera på möblemang och vilja ha en flexibilitet i exakt hur många sittplatser etc man vill ha, framför allt om man flyttar och byter bostad borde det vara intressant. Tids nog kommer det. Och en av fördelarna blir att det blir extremt tydligt vem som ansvarar för produkten: tillverkaren.

Cirkulär ekonomi: Byggbranschen börjar ta ansvar

Posted on by
Reply

Cirkulär ekonomi (CE) innehåller hävstångseffekter för en systemförändring. Inte för att CE gör att vi blir bättre på att sortera och hantera materialflöden. Inte för att storskaliga återvinningssystem blir mer effektiva än små. Och heller inte för att återvinningsindustrin ser en egen tillväxtmöjlighet i Cirkulär Ekonomi eller för att kommunerna ser ett sätt att bli kvitt det giftiga avloppsslammet från reningsverken genom att hävda att det är ett exempel på cirkularitet om slammet sprids på jordbrukmark…

Från ägande till nyttjande
Det intressanta är hur ett nytt sätt att värdera resurser kan leda till ett annat sätt att fördela ansvar och vinst samtidigt som CE hjälper till att bromsa in användningen av råvaror, transporter, energi och de kortsiktiga system vi tillåtit bli alltför dominerande. Jag har i tidigare inlägg pekat på möjligheten att förändra lagstiftningen så att tillverkaren inte får sälja sin produkt. Vitsen med en sådan idé är att ansvaret för produkten ligger kvar hos tillverkaren. Nyttjandet blir därmed det som ger intäkter och på köpet blir det intressant för tillverkaren att säkerställa lång livslängd på produkterna, eftersom det gör att intäkterna per investerad krona kan öka, när kvalitet blir lönsamt.

Nygamla metoder i byggandet
Byggbranschen har varit bortskämd med att rivning, reparation och ombyggnad har kunnat ske med noll och inget ansvar för det material man avlägsnat. En femtedel av Sveriges CO-2-utsläpp sägs kunna relateras till byggbranschen så här finns ur klimataspekter goda skäl att göra vad man kan. Både i Göteborg och i Malmö har initiativ tagits till projekt som fokuserar på återvinning av byggmaterial. Avgörande är naturligtvis att det som demonteras av t.ex. fönster, kakel, VA- och VVS-utrustning också hittar en ny användning där kunden är nöjd med utseende och prestanda. Den verkliga cirkulära ekonomin måste hitta sätt att uppgradera och värdera redan använda produkter på ett sätt som både ger vinst åt det företag som investerar i uppgraderingen och åt slutkunden. Nya metoder för att bygga och riva kommer att behöva se dagens ljus. Eller gamla. Tegelväggar är t.ex. enklare att återbruka än gipsväggar.

Lokal Färdplan Malmö 2030 – intressant grepp
Fram till år 2021 fanns projektet Återbruk Väst i Göteborg, ett projekt som samlade ett drygt dussin företag och verksamheter för att hitta gemensamma sätt att värdera klimatnytta. (Se även kommentar nedan). I Malmö finns initiativet LFM30, som står för Lokal Färdplan Malmö 2030 och som involverar 150 företag och verksamheter. I Malmö har man tagit ett tydligt grepp om frågan och utvecklar och testar beräkningsverktyg under resans gång, verktyg som också kommer till användning i andra byggprojekt. Se klippet i länklistan nedan.

När tillverkaren är ansvarig ökar livslängden  
Det är viktigt att både kommun och näringsliv inser sina respektive roller i omställningen. En viktig drivkraft är att det offentliga, stat, region, kommun och myndigheter, går före och via upphandling föreskriver att en viss del av ett bygge måste bestå av återvunnet och återbrukat material och produkter. Branschen behöver utvecklas och stödjas av proaktiva kunder för att växa. Och vår lagstiftare behöver se vilka produkter som skulle kunna ingå i en första våg av produkter som inte får säljas och därmed bana väg för nya sätt att ta betalt i syfte att förlänga livslängd och tydliggöra ansvaret för produktens ”end-of-life”, som måste ligga hos tillverkaren.

( I en kommentar ang Återbruk Väst från BRG:s vice VD Eva-Lena Albihn påpekar hon att projektet nu har samlat cirka 45 intresserade företag och verksamheter, som vill fortsätta arbetet på påbörjades i Återbruk Väst. Det är naturligtvis glädjande. )

Länktips: Återbruk Väst https://www.businessregiongoteborg.se/innovation-samverkan/hallbar-utveckling-i-samverkan/gothenburg-climate-partnership/aterbruk-vast

Malmö och initiativet LFM30: https://lfm30.se/

Malmö: Metod för klimatbudget i LFM30 klipp: https://www.youtube.com/watch?v=U-M-Gyb0fIc

Malmö: https://hallbartsamhallsbyggande.se/sa-hojer-varvsstaden-ribban-for-mojligheterna-med-aterbruk/