Tag Archives: Anders Wijkman

Viable Cities och Cirkulär Ekonomi

Posted on by
4

Viable Cities är ett strategiskt innovationsprogram med fokus på omställningen till klimatneutrala och hållbara städer. Under programperioden fram till 2030 ska finansiering från Vinnova, Energimyndigheten och Formas bidra till klimatneutrala städer med ett gott liv för alla inom planetens gränser. Så står det på programmets hemsida.
23 svenska städer deltar just nu. Programkontoret är bemannat med drygt 20 kompetenta medarbetare och i styrelsen ingår Anders Wijkman och ett dussintal andra erfarna personer. Jag blev nyfiken på om Viable Cities fångat upp Cirkulär Ekonomi som ett verktyg för omställning av samhället i en hållbar riktning. Jag hittade två ”Klimatfrukostar” på hemsidan, vardera på en halvtimme, där några personer delade med sig av sin kunskap om och tankar kring Cirkulär Ekonomi. Nedan följer min sammanfattning av vad jag uppfattade att deltagarna sa och därefter följer tre kommentarer från min sida. (Länkar till klimatfrukostar, se nedan).

Viable Cities hemsida

Klimatfrukost nr 12 från maj 2021
Åsa Minoz från programkontoret ledde mötet och deltog gjorde Liv Öberg från Umeå kommun och Stina Behrens från Barkarby Science. Liv Öberg såg sin roll som koordinerande både internt och externt och betonade kunskapsdelen, beteendefrågor och att en hel del arbete handlar om att få stadsdelar att ta upp dellösningar. Hon nämnde att en galleria funderade på att ställa om till att fokusera mer på återbruk och cirkulära erbjudanden. (I skrivande stund i juni 2022 tycks planerna inte ha realiserats). Umeå kommun är även partner till Ellen MacArthur Foundation, som ju sedan länge har främjat idéerna kring en cirkulär ekonomi.

En ny stadsdel i Barkarby
Stina Behrens berättade om hur det byggs en ny stadsdel i Barkarby och hur hon gärna vill att befintliga resurser ska användas bättre, inte minst lokaler. Mer av samarbete ger högre livskvalitet. En resurskarta såg hon också som ett bra hjälpmedel, liksom att tydligare involvera kunden i processen.

New European Bauhaus vill kombinera olika synsätt
Åsa Minoz nämnde också New European Bauhaus som ett spännande initiativ från EU-kommissionen. Därifrån hade hon fångat upp budskapet om att den nya ekonomin måste vara attraktiv och närmast oemotståndlig. Det är bara att hålla med. Framtiden måste vara och te sig lockande och bättre för att människor ska välja bort de gamla, ohållbara, lösningarna.

Klimatfrukost nr 21 från mars 2022
Åsa Minoz från programkontoret hade denna gång bjudit in Henric Barkman från Karlstad kommun, Elin Larsson från programmet RE:Source samt Viable Cities vice ordförande Anders Wijkman. Henric Barkman betonade att det är mycket ekonomi i Cirkulär Ekonomi och utvecklade en hel del tankar kring fördelarna med delningsekonomi och att göra mer med mindre resurser. Han nämnde också sitt arbete med Swinga, en app som underlättar för grannar att låna prylar av varandra.

Det är för billigt och enkelt att göra fel
Elin Larsson lyfte grundfrågan hur mänskliga behov kan uppfyllas utan att nödvändigtvis producera nytt, dvs att vi blir bättre på använda det som redan finns. Hon nämnde även att många internationella företag talar om cirkularitet, men att alltför lite händer. Det är alltför enkelt och billigt både för producent och konsument att ta dåliga beslut, menade hon.

Nyttjandet måste bli mer intressant än ägandet
Anders Wijkman inledde med att säga att begreppet Cirkulär Ekonomi kan te sig vilseledande. Det finns inget som är helt cirkulärt, det behövs reparation, underhåll och tid för detta. Förväntningarna kan bli orealistiska, som han uttryckte det, och hänvisade till Walter Stahel, som skrivit om detta. Trots att vi överutnyttjar planetens resurser lever halva befolkningen på jorden i fattigdom. Affärsmodellerna måste göras om och nyttjandet bli mer intressant än ägandet. Lagstiftningen underlättar heller inte för värdekedjor och överföring av resurser på ett hushållande sätt. Det är en systemfråga, betonade Anders Wijkman och illustrerade med hur dålig resursanvändning det är att så mycket bilar produceras för att stå stilla 95 procent av tiden. Vi måste börja med de stora flödena och reducera material- och energiåtgång och ta vara på erfarenheter som redan finns.

Min kommentar 1 – det cirkulära
Jag tycker att Viable Cities borde lyssna mer på sin andre vice ordförande, Anders Wijkman, och borra i innebörden och betydelsen av det som kallas Cirkulär Ekonomi. Den gängse definitionen har mer eller mindre landat i en slags optimerad materialflödeshantering kryddad med lite behjärtansvärd second-hand-verksamhet eller delningsekonomi. Men delning ger oss inga pensioner. Så länge ingen tydlig gräns dras mellan vad som behöver vara skattepliktigt och inte, så kommer den idéburna delen av Cirkulär Ekonomi att ses som ett marginellt och närmast gulligt alibi för att fortsätta business as usual.

Min kommentar 2 – lagstiftningen måste främja omställningen
Det klokaste som jag fångade upp från de två frukostarna var nog ändå detta med attraktivitet och oemotståndlighet. Framtiden måste locka. Spotify vann kunder på att vara ”bättre” för kunden än att stapla CD-skivor i en hög. Och som jag skrivit förut – det intressanta och radikala greppet vore att testa försäljningsförbud för vissa produkter. Där ägandet kvarstår hos tillverkaren, som får tjäna pengar på nyttjandet av produkten, men där tillverkaren inte får sälja ansvaret för hur produkten ska tas om hand efter användning. När detta fungerar kan tillverkaren tjäna pengar på nyttjandet och på att hålla hög kvalitet, hög tillförlitlighet, god service och stor flexibilitet, något som kunderna ibland betalar extra för. De nya affärsmodellerna behöver stöttas med progressiv lagstiftning så att utvecklingen börjar ta fart i rätt riktning.

Min kommentar 3 – systemnivå
Är det tillåtet att vara kritisk till hela upplägget? Den verkliga förändringskraften kommer när hundratusentals människor involveras och deras förslag och röster blir hörda. Klimatförändringarna tickar på, inte minst ungdomar är oroade och Greta Thunberg talar om vuxenvärldens ”bla, bla, bla…” . Det behövs kritiska röster som kan ifrågasätta och det behövs konstruktiva opponenter i programvärlden. Det behövs något som gör att projekten faktiskt gör mätbar, konkret skillnad som får medialt genomslag och att tidsfaktorn blir tydligare, eftersom det är bråttom.

Länktips:

Klimatfrukost i maj 2021: https://www.viablecities.se/kalender/klimatfrukost-12 

Klimatfrukost i mars 2022: https://www.viablecities.se/kalender/klimatfrukost21

Länk om New European Bauhaus: https://www.energimyndigheten.se/klimat–miljo/hallbara-och-smarta-stader/new-european-bauhaus/

Swinga – en app för delning: https://swinga.coop

Avfallsmängderna ökar och återvinningen minskar enligt Aktuell Hållbarhet:https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/avfall/avfallsmangderna-fortsatter-att-oka-atervinningen-minskar/

Sverige en motvikt i världen?

Posted on by
Reply

Världen väljer ledare på ett märkligt sätt just nu. Filippinernas nye president tycks enligt media vilja införa dödsstraff och rätt för polisen att skjuta brottslingar på ett sätt som påminner om de värsta historierna man hört från diverse diktaturer. I Venezuela verkar ekonomin vara helt körd i botten och oljefyndigheterna ha inneburit en förbannelse för landet. I Pakistan lever halva befolkningen nära fattigdomsgränsen. I Brasilien avsätter förmodat korrupta politiker presidenten med argument om ekonomiska oegentligheter.

Europa och USA
I Frankrike – Frankrike ! – växer stödet för en presidentkandidat, Le Pen, som spelar på människors rädsla, utanförskap och egoism. I Polen och i Ungern, två andra EU-länder, styrs länderna av politiker som på olika sätt vill inskränka mänskliga rättigheter, yttrandefriheten och det fria samhällets grundvalar. I Storbritannien står frågan om Brexit för dörren, där populistiska UKIP vill stänga dörren till EU. Och i USA, som sedan 70 år framstått som demokratins försvarare, verkar det på allvar kunna inträffa att en nyckfull och oförutsägbar Donald Trump kan bli president och överbefälhavare. Vad är det som händer?

Trixande politiker gräver sin egen grav
Det går en serie ”Dokument Utifrån” på SVT just nu om Obamas presidentperiod. Sevärt och intressant. Det som sipprar fram mellan klippen och kommentarerna är det cyniska spel som tycks drivas av senatorer och representanthusets ledamöter, där varje delegat verkar ha en egen agenda och där schackrandet och köpslåendet gjorts till vardagsbeteende. Det som slår mig är att lika stor respekt som kongressledamöterna tycks visa presidentämbetet, lika lite självrespekt tycks man visa upp. Kan kongressen fälla ett förslag från presidenten gör man allt för att göra det. Senast handlade det om sjukvårdsreformen, ”Obamacare”, som skulle förändra livet för miljoner marginaliserade amerikaner, men där etablissemanget bromsade och konsekvent motarbetade förslagen.

Är staten god eller ond?
Kanske hänger det samman med vår nordiska syn på staten som i grunden något bra. Välfärdsstaten finns där som ett skyddsnät ifall allt annat krisar. I USA och många andra länder ser man på staten som något mindre gott, kanske t.o.m. något dåligt. Grekernas ekonomiska kris har ju sagts hänga samman med att grekerna generellt inte litar på sin statliga administration. Kanske är vi i Norden blåögda på mer än ett sätt, men livet blir lite bekvämare och tryggare när det finns flera skyddsnät för var och en.

FN
Kanske är det en plats i FN:s säkerhetsråd för Sverige som skulle kunna ge oss en ny plattform för att föra ut synen på relationen mellan staters organisation och dess befolkning. Hur man kan agera för att balansera intressen och skapa ett rättvisare system, där skatten används för att skapa ett bättre samhälle som alla har nytta av. Kanske är det i FN våra framtidshopp och inspiratörer ska få möjlighet att föra fram hur världen kan bli bättre. Det finns skickliga och inspirerande personer i flera partier.

Motvikt
Tänk vad tidigare framgångsrika EU-parlamentariker som Anders Wijkman eller Isabella Lövin och många fler skulle kunna säga från FN:s talarstol om de bjöds in att tala om problem, lösningar och prioriteringar. Eller om Sverige lyfte fram civilsamhällets och folkbildningens roll för hållbar utveckling. Som motvikt till de gaphalsar och agitatorer som nu tycks vinna folkets gillande i olika länder och tyvärr även här hemma.

Vad är det som händer med arbetet?

Posted on by
Reply

Arbetsmarknaden byter skepnad framför våra ögon. Verkligheten stämmer inte längre med hur vi brukade uppfatta den. Rationaliseringen av arbetsuppgifter eliminerar behovet av människor i arbete. När arbetsmarknaden inte efterfrågar den arbetslöses kunskaper blir lösningen att erbjuda Starta-eget-bidrag till de personer som har förmåga att testa sina vingar.

Ingen tid, viss tid eller dåtid?
Ungdomsarbetslösheten skapar stora problem i många länder. Att överhuvudtaget ”komma in i systemet” har blivit ett mål. Utan arbetslivserfarenhet får man inget arbete. Projekt- och visstidsanställningar ökar och bemanningsföretagen fyller nya luckor. Medielandskapet förändras snabbt och kastar ut journalister och fotografer i egenföretagandets verklighet. Allt detta sker medan våra politiker talar om sysselsättningsmål som om de gamla strukturerna fortfarande gällde.

Automatisering slår ut jobben
I somras publicerades rapporten ”Vartannat jobb automatiseras inom 20 år- utmaningar för Sverige” av Reforminstitutet, baserad på forskning i USA. Anders Wijkman, författare och ordförande i Romklubben m.m., har i artiklar tagit upp samma fenomen: ”Vi måste ändra vår syn på arbete”, SvD Debatt 18 sept 2014. (Länktips se nedan). Digitaliseringen handlar om både processindustri, banktjänster, rådgivning och hälsovård, där program och robotar reducerar kostnader och ökar precision och driftsförhållanden. Men det stannar ju inte där.

Kunden gör jobbet, och stand-by-arbeten blir vanliga
Arbetsmarknaden byter skepnad. Vi ser hur Nordea gör bättre vinst än vad prognosen förutsagt, och ändå flaggar man för personalminskningar. Banksektorn lägger ut allt mer av arbetet på sina kunder och möter kundernas behov med smarta program. I andra branscher effektiviseras genom att t.ex. butikspersonal ”frivilligt” går hem när kunderna är få. Alternativt att anställda sitter hemma, beredda på ett SMS, som de har någon minut på sig att svara på, för att få jobba extra några timmar.

Arbete och fritid
Många företag förväntar sig att personalen är nåbar näst intill dygnet runt och definitivt på semestern, inte bara på mejl, utan även på telefon. Arbete och fritid flyter ihop. För att effektivt hantera bemanningssituationen sägs personal upp, inom vården och andra branscher och bemanningsföretag hjälper till att lösa de akuta personalbehoven. Läkare kan tjäna stora pengar på att tjänstgöra som stafettläkare och rycka in där det behövs. För andra kategorier löntagare kan situationen bli mer oviss.

Delande
Sharing economy, eller delandeekonomin, utgår från tanken att resurser kan delas av flera, något som ofta innebär en större tidsåtgång. Den som tar ansvar för och delar en gräsklippare med grannarna behöver investera en del av sin tid för att säkerställa att resursen finns i användbart skick för nästa nyttjare. Det gemensamt förvaltade har sina fördelar ur miljösynpunkt, men innebär också att gränsen för vad som är lönearbete förskjuts. Alla som haft sina barn på kooperativa daghem vet vad det gemensamt förvaltade innebär av mer tid.

Appar kan vara bra, men kan också innebära att individers kunskap inte behövs
Sammantaget ser vi hur samhället utvecklas bort från traditionellt lönearbete och mer i riktning mot ett läge, där storföretagens verksamhet och vinster primärt inte längre ger en ökad efterfrågan på arbetskraft. Kurvorna för BNP och för sysselsättning har inte längre något samband. När en person utvecklar en app till en mobiltelefon kan denna enda app reducera behovet av miljontals arbetstimmar om appen löser ett problem som tidigare låste upp arbetstid hos många arbetstagare.

Yrken försvinner och trycket ökar på den som vill ha jobb
Kunskapen hos enskilda arbetstagare blir inte längre efterfrågad. På 1900-talet försvann grafiker och stenografer. I det här århundradet kommer utvecklingen ta ytterligare fart. Sysselsättningsmålen kommer att kräva en stor portion flexibilitet hos arbetstagare, arbetsgivare och utbildningsinstitutioner.

Länktips: Anders Wijkmans artikel http://wijkman.se/articles/

Robotar kommer in i småföretag: http://online.wsj.com/articles/robots-work-their-way-into-small-factories-1410979100

Upphandling är ett utmärkt verktyg!

Posted on by
Reply

För att nå en utveckling vi kan kalla hållbar måste de produkter och tjänster som produceras kunna kallas just hållbara. Inte bara ekonomiskt, utan även socialt, kulturellt och miljömässigt och på alla sätt måste tjänster och produkter kunna ingå i ett balanserat system.

Överskottsvärden
Olika modeller och instrument används för att särskilja produkter på detta sätt. Miljömärkningar är väl de som konsumenter känner till mest. På teorisidan talar man om cradle-to-cradle eller hänvisar till fyra systemvillkor osv, men det handlar om produkter som inte tär på resurserna, inte smutsar ner, som kan ingå i ett kretslopp, som inte leder till onödigt stor energianvändning, som inte vidgar orättvisorna i samhället utan som istället tillför överskottsvärden till samhället. Värden som kan bygga en hållbarhetsbuffert, där så krävs.

Viktigt att ställa rätt krav
För att få fram dessa ”goda” produkter och tjänster krävs att de efterfrågas. Någon måste vilja ha bananer som inte skadar plantager och plantagearbetare. Någon måste vilja köpa justa kläder, där produktion, förädling och varje led i klädesplaggets livscykel undviker att skada jord och människor – tvärtom måste det finnas över-nyttigheter med varje tillverkning, som kan kompensera för ofrånkomlig resursbelastning t ex när det gäller transporter.

Det offentliga kan visa vägen
Efterfrågan på justa produkter är således avgörande. Att någon vill köpa och betala för rätt kvalitet. När inköp formaliseras i lite större skala kallas det upphandling. Varor och tjänster till ett sammanlagt värde per år av  600 miljarder kronor upphandlas av kommun, stat och landsting. Med så stora upphandlingsvolymer kan naturligtvis det offentliga ställa långtgående krav på de företag som ska leverera.

I våras knöts stort hopp till Anders Wijkmans utredning
Anders Wijkman, tidigare EU-parlamentariker, presenterade en viktig utredning i våras, där han föreslog en rad åtgärder för att använda upphandlingsinstrumentet på ett bra sätt. (Jag har skrivit om detta tidigare – se länk nedan). Tyvärr fann Anders Wijkmans tankar inget gehör hos Stefan Attefall, ansvarig minister. Istället har, som jag skrivit om nyligen, regeringen beslutat att avveckla de fungerande statliga stöden på upphandlingssidan, t ex Miljöstyrningsrådet, som haft en viktig roll för att visa kommuner hur de kan ställa krav på miljöriktiga produkter inom ramen för LOU, Lagen om Offentlig Upphandling.

Bevare oss för ohämmad frihandel
Pendeln svänger nu istället åt andra hållet. Herrar Reinfeldt och Bildt bereder vägen för ett frihandelsavtal mellan USA och EU. I ett frihandsavtal anstränger man sig att eliminera ”handelshinder”. Handelshinder är t ex att kräva att produkter tagits fram på ett miljömässigt optimalt sätt, utan att direkt eller indirekt ödelägga regnskogen etc. Och för att minimera tron på vad offentlig upphandling skulle kunna medföra av positiva effekter på miljön och för en hållbar utveckling dyker en artikel upp i DN (2013-12-10) författad av en docent och en doktor från Umeå, som på fullt allvar hävdar att varje krav på miljöprestanda i samband med upphandling motverkar sitt syfte. (Länk se nedan).

Först skapa problem, sedan (kanske) försöka rätta till dem…
När man läser artikeln inser man hur forskningen i Sverige många gånger missar uppenbara och nödvändiga helhetsperspektiv. I sin artikel tar författarna Lundberg och Marklund upp mätbara miljöeffekter som skulle kunna härledas ur den offentliga upphandlingen. ”Miljöeffekterna kan rentav bli negativa”, skriver man, och föreslår att myndigheter ska avstå att ställa miljökrav i upphandlingen för att på så sätt frigöra resurser som skulle kunna användas för miljöförbättrande åtgärder (!) Dvs i klartext: man föreslår på fullt allvar att myndigheter ska köpa produkter som orsakar miljöproblem, så att det offentliga kanske får resurser över att senare åtgärda de problem som upphandlingen och produktionen orsakat!

Logisk kullerbytta? En dålig dag på jobbet?
I praktiken argumenterar författarna för en hållning, där det aldrig lönar sig att ställa kvalitetskrav. Varje sådant krav slår omedelbart tillbaka, hävdar man och skriver: ” När (den offentliga) efterfrågan på gröna produkter ökar, så stiger också priset på dem. Priset på konventionella produkter blir då lägre i förhållande till priset på gröna alternativ. Detta kan leda till ökad konsumtion av konventionella produkter.”
Men det resonemanget kan ingen någonsin ställa krav på någon produkt och räkna med att på sikt bidra till en bättre värld. Barnarbete? Djurrättslagar? Mänskliga rättigheter? Kemikaliefri odling? Ekologiska produkter? Nej, enligt författarnas logik kommer den typen av krav aldrig att kunna få genomslag eftersom konventionella produkter alltid blir billigare.

Man glömmer förändringsprocessen
När man i artikeln diskuterar livsmedelsmarknaden blir resonemanget ännu märkligare. Så här motiverar man att de offentliga aktörerna ska avstå att köpa ekologiska livsmedel: ”Forskningen visar också att de privata konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel är mer priskänslig än den på konventionella livsmedel. Det uppstår en motverkande effekt bland privata konsumenter. För livsmedelsmarknaden håller alltså inte de argument som används för att motivera grön offentlig upphandling” .
Ingen diskussion förs i artikeln om förändringsmekanismer, vad som får producenter att tro på möjligheterna att ställa om från konventionellt till ekologisk produktion, ingenting om inpendlingseffekter, ingenting om jämförelsetal med Danmark, där andelen ekologiska produkter är avsevärt större (och varför?) osv. Forskarna reducerar hela frågan till en ”lägsta-pris-rationalitet” där samhällsnyttan med ekologisk produktion lämnas därhän. Tvärtom påstår man att ”en myndighet upphandlar först och främst för att kunna fullgöra sitt samhälleliga uppdrag, inte för att avhjälpa olika miljöproblem.” Att våra eskalerande miljöproblem ingår i samhällsuppdraget har tydligen inte fallit författarna in.

Inget tvång – ännu
Till författarnas försvar ska sägas att de lyfter några problemområden, som behöver uppmärksammas. Jag drar en helt annan slutsats av det de skriver, men visst är detta ett problem – att det är frivilligt att leverera justa eller ojusta produkter: ”En förklaring till att grön offentlig upphandling har begränsade möjligheter att fungera som ett måleffektivt styrmedel är att de potentiella leverantörerna inte måste delta i en upphandling där miljöhänsyn tas; det är frivilligt, och så länge det inte är lönsamt att delta så är det valet enkelt.”
Den dag vi kan exkludera miljöförstörande verksamhet i upphandlingen har vi kommit en bra bit på väg.

Länktips: Debattartikeln i DN: http://www.dn.se/debatt/gron-offentlig-upphandling-har-ingen-effekt-pa-miljon/

Om Anders Wijkmans utredning: http://christerowe.se/2013/03/nr197-inte-billigast-till-varje-pris/

Anders Wijkmans debattsvar: ”Kategoriska påståenden alltid fel” http://wijkman.se/articles/

Miljöstyrningsrådets debattsvar: ”Hållbar upphandling är ett viktigt verktyg…” http://www.msr.se/sv/Aktuellt/Press/Pressmeddelanden/Hallbar-upphandling-ar-ett-viktigt-verktyg-i-arbetet-for-en-god-miljo-och-en-battre-halsa-/

Varför tillväxt? – Om behovet av nya sätt att mäta

Posted on by
Reply

Studentföreningen HASS*), har under ett års tid ordnat seminarier och föredrag på temat ”Varför tillväxt?”. Man har haft ett flertal kunniga och lärda personer på besök. Den 10 oktober 2013, som en del av Handelshögskolans Hållbarhetsdag, en obligatorisk dag för förstaårsstudenter, fick HASS ansvaret för en del, där professor Ola Olsson och författaren och tidigare europaparlamentarikern Anders Wijkman diskuterar tillväxtbegreppet, BNP och hur vi borde se på dessa frågor.

200 dollar
Ola Olsson forskar en hel del på Afrika och nämnde särskilt Darfur och Kongo. I de fattiga länderna, där årsinkomsten per capita kan stanna vid 200 USD, är tillväxt en livsnödvändighet. Förutsättningarna är så otroligt olika i vår del av världen och i de fattiga länderna, vilket är lätt att glömma bort. Flera av länderna sitter samtidigt på stora naturtillgångar och mineraler.

Oljepriset
I väst har vi vant oss vid billig energi. Anders Wijkman nämner att ett oljepris på 130 – 140 USD per fat olja skulle bromsa världsekonomin. Den rika delen av världen är så beroende av olja att ett så högt oljepris skulle få stora konsekvenser för världsekonomin. Idag kostar oljan cirka 110 USD per fat. Att ett ännu högre oljepris skulle vara gynnsamt för EU:s ekonomier hävdar professor von Weizsäcker, som på god tyska förklarar varför i ett Youtube-klipp. Länk se nedan.

Ökad BNP = fler jobb
Ola Olsson beskriver vår användning av BNP som liknande om vi skulle använda Celsiusskalan för att bedöma hur mycket det regnar. Dvs BNP mäter en sak, den ekonomiska volymen, producerat, konsumerat och investerat i ett land. Men BNP missar sidoeffekterna, hur olika ekonomiska aktiviteter påverkar naturens resurser, ekosystemen och gratistjänsterna, sociala förändringar, sjukdom, utbildningsnivå etc. Oftast, påpekar Ola Olsson, innebär ökad BNP att arbetslösheten minskar. Det omvända finns det inga belägg för. Det är detta politikerna avser med begreppet ”tillväxt”, att det ger fler jobb.

Två klick till fakta
Frågan är om vi kan använda andra mått än BNP för att mäta en bra utveckling. Anders Wijkman är negativ till en ”grön BNP”, där det sätts kronor och ören på t.ex. ekosystemtjänster och att BNP justeras utifrån dessa belopp. Allt kan inte värderas i pengar, menar han. Inte heller Bhutans ”Happiness index” är enkelt att använda. Ola Olsson påpekar att SCB sitter på fantastiska indexserier, som skulle kunna användas för att åskådliggöra hur utvecklingen ser ut i landet. Och dessa uppgifter är bara två klick bort, som han påpekar.

Styrinstrument och konsumtion
Vi behöver en skatteväxling, säger Ola Olsson, och kanske andra och fler styrinstrument för att vända utvecklingen. Och glöm inte att det är ekonomer som tar fram de hjälpmedel och lösningar som nu används. Vi behöver även en annan konsumtion, mer av cirkulär ekonomi, säger Anders Wijkman och tar exemplet från dator- och mobilindustrin, där ett års längre användningstid per produkt skulle halvera resursanvändningen i den branschen.

Kortsiktigheten
Kortsiktigheten i både politik och näringsliv är förödande, säger Anders Wijkman. I USA sitter en kongressman i två år. Det gör att finansieringen av nästa valrörelse startar omedelbart när kongressen är vald. Det säger sig självt att industrins inflytande blir stort. Det är stort även i lobbyisternas Bryssel, nämner Anders, och pekar på det kompakta motståndet mot REACH från tysk kemiindustri. Det är dags för de nya vinnarna, de nya företagen, att ta plats och påverka framtidens villkor. Lobbyverksamheten i t.ex. Svenskt Näringsliv styrs av de gamla vinnarna, säger Anders.

Aktiva medborgare – dygnet runt?
Större aktivitet från medborgarna är viktigt för demokratin, säger Anders. Det är dags att lyfta fram andra värden som hälsa, meningsfullhet och andra sociala indikatorer. Samtidigt påpekar Ola hur många som idag arbetar mer än 40 timmar, som tar med sig arbetet hem, som läser mejl på fritiden osv. Vi är långt ifrån en diskussion om 35-timmarsvecka.

Vi behöver, är min slutsats, arbeta fram några nyckeltal eller index, som visar hur samhället mår och som bättre fångar ambitioner och visioner kring vart vi är på väg. Vi behöver veta om solen skiner eller om det regnar, om vinden blåser eller om det är risk för halt väglag. Bara temperaturangivelse (BNP) för att föra Ola Olssons liknelse vidare, räcker inte.

*) HASS = Handels Students for Sustainability, är en studentförening/nätverk vid Handelshögskolan i Göteborg bestående av en aktiv grupp ekonomistudenter, som ställer de frågor som måste ställas. HASS samarbetar med tankesmedjan Global Utmaning kring flera av de event som genomförs. HASS finns på Facebook: https://www.facebook.com/HandelsStudentsForSustainability

Länktips: Intervju med Professor Weizsäcker, 2 min tysk språkkurs. Professor Weizsäcker förklarar bland annat varför vi måste hoppas på att energi blir dyrare, något som påskyndar utvecklingen av förnybara energislag. Vi kan t.o.m. bli rikare på dyrare energi genom att arbete görs billigare och energi dyrare. Istället för att skicka miljarder Euro till Saudiarabien varje år för en allt dyrare olja kan vi satsa på egen produktion av förnybar energi.

Framtidskommissionen: presskonferens 2.0

Posted on by
1

Presskonferens. Framtidskommissionen har avslutat sitt arbete. Vår tids utmaningar, generella slutsatser och väsentliga prioriteringar på kort och lång sikt ska presenteras.

Mer samverkan
Statsministern sammanfattar läget. Han betonar samarbete och samverkan. Hur viktigt det är att näringslivet, forskningen, organisationer, civilsamhälle och myndigheter anstränger sig att synkronisera sitt arbete. Hur vi kan samverka först i Norden, senare i EU för att dels skapa en stabilare hemmamarknad, dels för att ta vara på resurser, inte minst mänskliga, på ett bättre sätt. Han ber att få återkomma i slutet av presskonferensen och lämnar över till utbildningsministern.

Demokrati och ödmjukhet
Utbildning är centralt för vår välståndsutveckling, vår konkurrenskraft och för att ta vara på de möjligheter vi har som individer, som företag, kommuner och som nation, säger utbildningsministern. Att vi fortfarande inte lyckas ge alla en grundskolekompetens är ett misslyckande. Han utvecklar tanken att det kanske är som med demokrati: att demokrati inte är något som kan beslutas. Demokrati växer fram som en konsekvens av majoritetens förhållningssätt. Demokrati handlar inte om majoritetens rätt att bestämma utan om majoritetens respekt för minoritetens möjligheter inom ramen för flertalets vilja. Med stor självdistans och ödmjukhet utvecklar utbildningsministern utmaningarna inom utbildningens och folkbildningens område.

Människovärde och ekokommuner
Socialministern får ordet och talar om människovärde, om vårt ansvar gentemot varandra, över nations- och generationsgränser och vårt ansvar gentemot kommande generationer. Hur vi har våra barn och hela planeten till låns. Om hur allt hänger samman. Han lyfter fram några partivänner som enträget drivit hållbarhetsperspektivet i olika sammanhang: Anders Wijkman och Lars Thunberg. Den senare bl.a. som ordförande för Sveriges Ekokommuner, som kan ha en nyckelroll i den operativa omställningen av Sverige till ett mer humant, framtidssäkrat lågenergisamhälle, där husen byggs energisnålt och klimatsmart. Ett samhälle som kännetecknas av sammanhållning och mycket mer av ett företagande där etik och värderingar, den sociala ekonomin och civilsamhället spelar en viktig roll.

Hållbart näringsliv i hela landet
Näringsministern beskriver därefter att det inte är någon tillfällighet att frågor om näringsliv, miljö, landsbygd och IT hänger ihop. För om det är något som framtiden behöver så är det ett hållbart näringsliv, som dels möjliggör en levande landsbygd, distansarbete och en tryggad försörjning, dels integrerar alla hållbarhetens aspekter fullt ut. Staden och landet behöver varandra för att vi ska få ett kretsloppssamhälle. Vi har bara en framtid och den måste bli hållbar, betonar ministern och lämnar tillbaka till statsministern.

En ekonomi som underordnas andra mål
Slutsatsen för min del, avslutar statsministern, är att ingen klarar alla utmaningar på egen hand. Ingen sitter inne med en patentlösning som löser alla problem på en gång. Här krävs mycket av gränsöverskridande kontakter och prestigelöshet, förmodligen ny lagstiftning, kanske helt oprövade metoder för att experimentera med nya utvecklingsformer för verksamheter. Vi har ett  problem med vår återkommande fixering vid tillväxt mätt i BNP, det kan villigt erkännas, säger statsministern. Därför tillsätts nu en expertgrupp som först på svensk nivå, därefter på EU-nivå ska arbeta fram modeller för en hållbar ekonomi som underordnas välfärdsmålen, FN:s millenniemål och som tar sin utgångspunkt i den analys som professor Johan Rockström m.fl. gjort rörande hållbarhetsmålen. Vi återkommer om detta, avslutar statsministern.

Historiskt ögonblick
Det blir tyst i salen. Journalisterna tittar på varandra. Vad var det här? Ett historiskt ögonblick? En regering som tar ansvar, som tar täten i omställningsarbetet? Vilka rubriker beskriver denna presskonferens bäst?

… Tyvärr vaknar jag i samma ögonblick upp till en kall marsmorgon. Drömmens presskonferens ägde inte rum. Ännu.

Länktips: Besviken Pekka Mellergård som ingick i Framtidskommissionen: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/besvikelse-efter-flera-ars-utredande/ .

Inte billigast till varje pris!

Posted on by
2

Så kom Anders Wijkmans utredning om offentlig upphandling. Utredningen i sin helhet har jag inte haft möjlighet att läsa ännu, men i SvD skriver Anders Wijkman själv om huvuddragen och i GP lyfter man på ledarplats några av slutsatserna. Ur hållbarhetssynpunkt är det viktigt att den offentliga upphandlingen fungerar på bästa sätt. Inte minst för att ta täten i omställningsprocesserna och för att möjliggöra ny teknik.

”Ge oss duktiga beställare!”
För ett par år sedan hörde jag i Almedalen byggföretaget Skanskas VD vädja och säga ungefär: ”Ge oss duktiga beställare! Så levererar vi mer än gärna hus med bästa prestanda. Vi kan leverera klimatsmarta, miljövänliga hus, men det är omöjligt om ingen efterfrågar dem. Vi kan inte ensidigt bygga något annat än vad beställaren begär.” Sedan dess har frågan förföljt mig. Hur ska vi säkerställa att våra investeringar i hus, vägar, städer, järnvägar, infrastruktur etc optimeras ur ett hållbarhetsperspektiv?

Strategisk funktion eller service?
Anders Wijkman pekar på ett par viktiga parametrar som kan ha betydelse. För det första strukturellt, hur näringslivet till skillnad från det offentliga involverar ansvariga för inköp i de ledningsgrupper som hanterar strategiska frågor eftersom man ser dessa kostnader som avgörande för företagens villkor. Och att kommuner och landsting har mycket att lära av den synen. Idag tenderar offentliga inköp bli en servicefunktion istället för en central och avgörande fråga. Man skulle kunna lägga till att ansvarsfördelningen mellan tjänstemän och politiker också spelar in – med den göteborgska spårvagnsupphandlingen som aktuell illustration.

Utbildning och arbetsmarknad för kompetent personal
För det andra efterlyser Anders Wijkman utbildning på högskolenivå där ekonomi, juridik, teknik, miljö och socialt ansvarstagande finns med i kurserna. Det är säkert viktigt. Och därmed även att kravprofilen på de personer som ska ansvara för upphandling/inköp vässas så att det uppstår en arbetsmarknad för duktiga personer med bred och djup kompetens. Lite grand får man känslan att attityden ”handla upp lite produkter är väl inte så komplicerat – det kan väl vem som helst” råder. Som vanligt, är min gissning, räcker det inte med instrumentella åtgärder – det handlar lika mycket om värderingar och respekt för yrkeskunnande.

Inte billigast till varje pris!
För det tredje tror Wijkman dessutom att en bättre upphandling leder till kostnadsbesparingar i storleksordningen tiotals miljarder kronor per år. Jag tror det vore olyckligt om upphandlingen ännu mer skulle fokusera på ”billiga inköp”. Det viktiga vore i stället att göra rejäla LCC- och systemanalyser och att på allvar väga in störningar på ekosystemet, på klimatet, på energibehov, råvarutillgång, second-hand-marknad och kretsloppssamhälle osv än att till varje pris köpa det i stunden ”billigaste”. Det är prisfokus som bl.a. lett oss fel när det gäller de stora bekymmer vi nu har att hantera i form av spridning av material och ämnen, återigen hotade havsörnar i Östersjön, utfiskning, rovdrift, bärplockarskandaler i Norrland m.m.

Hinder eller möjlighet?
Det ska bli intressant att se vilket avtryck Wijkmans utredning gör framledes. Kommer hans förslag om en höjning av den nedre gränsen för tillämpning av regelverket genomföras? Eller kommer LOU även fortsättningsvis att vara ett hinder för småföretagare som vill kunna leverera till ”sin” kommun? Och kommer det att bli enklare att kräva ekologisk mat till bamba? *)

Att det får bli ett slut på kortsiktiga ”vinster” är i alla fall klart.

*)   = skolbespisningen för er från icke-Göteborg.

Länktips SvD: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/miljarder-att-tjana-pa-battre-upphandlingar_7966030.svd .

Och GP: http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1361807-goda-affarer-at-medborgarna .

Samtidiga synvändor

Posted on by
Reply

Den senaste tiden har jag kunnat närvara på ett stort antal seminarier och föredrag. Det går att se ett mönster i de budskap som nu framträder. Budskapen är påfallande lika och påfallande nyorienterande. Vad är det som händer just nu?

Chalmers-professorn
Greg Morrison, professor vid Chalmers Tekniska högskola deltog i ett seminarium som handlade om en tillbakablick under rubriken Stockholm +40, dvs 40 år efter den konferens 1972 som i Stockholm satte fingret på miljöfrågorna för första gången. Greg sa: ”Vad vill jag som medmänniska?” som svar på frågan vad som kan vara viktigast i vår tid. Det ligger något mycket hoppfullt i detta. Istället för traditionell teknik- eller mätbarhetsfixering betonar han de inre drivkrafterna hos var och en i relation till omgivningen.

Harward-professorn
Ekonomerna vid Harward brukar anses världsledande. Här lanserar nu professor Michael E Porter ett nytt begrepp för framtidens kapitalism: Shared Values. Han förtydligar: Companies must take the lead in bringing business and society back together. Dvs ungefär: Företagen måste ta ledningen när det gäller att återförena näringslivet med samhället. Han menar att företagen har fastnat i ett perifert CSR-tänkande istället för som ett kärnvärde. Företagens framgång hänger ihop med sociala framsteg, hävdar han. Är detta brukssamhällenas återkomst?

Opinionsbildaren och författaren
Anders Wijkman, som varit EU-parlamentariker i 10 år och där framgångsrikt satt fokus på många miljö- och hållbarhetsfrågor, har återvänt till Sverige och verkar nu i flera centrala sammanhang. Jag hade tillfälle att lyssna till Anders häromdagen och han beskrev en annan intressant synvända, som håller på att få fäste i vida kretsar, både hos näringslivsföreträdare och politiker. Istället för ett producentfokus i industrin där vinsten genereras ur produktivitet per volym, kommer nu ett nyttjandefokus. Nyttjandet inkluderar driftsfasen och livscykelkostnaden där vinsten uppkommer ur ett helhetsperspektiv, med produktion, livslängd, driftsäkerhet och kundnöjdhet inkluderade. Anders tog exemplet med den 50-procentiga resursbesparing som sker om vi förlänger varje såld PC:s livslängd med ett år.

Förvaltningschefen
Tillträdande chefen för Stadsbyggnadskontoret i Göteborg, Agneta Hammer talade på ett seminarium om stress och stadsbyggnad häromdagen. Några av nyckelorden i hennes budskap var tvärsektoriellt, lyhört, medborgarinitiativ, experimentell, nya idéer, unga människor behöver lösningar. En förvaltningschef som talar förändring!

Hoppfullt
Med dessa fyra tydliga exempel hämtade från föredrag denna vecka och en artikel publicerad förra året i Harward Business Review går det att dra slutsatsen att något händer. Ett mänskligare, mer inkluderande sätt att organisera företag och samhälle tar form och tar sig snarlika uttryck i de formuleringar som används. Vad är det om inte hoppfullt?