Cirkularitet i byggbranschen

CCBuild, Centrum för cirkulärt byggande, återfinns under IVL Svenska Miljöinstitutet och har som fokus att arbeta för mer cirkulära lösningar i byggsektorn. Carina Loh Lindholm presenterade verksamheten i ett webbinarium som Tillverka i Trä anordnade den 7 september. Det rör på sig i byggsektorn, men alldeles för långsamt, kan man tycka.

Byggbranschens roll i stort
Byggsektorn står för hälften av materialanvändningen, 40 procent av avfallet och 21 procent av klimatrelaterade utsläpp. Men bara 3,4 procent av byggmaterialet cirkuleras. Dvs branschen har bara börjat vakna. Även om CCBuild kan glädjas åt att ha 150 medlemsföretag knutna till verksamheten är det långt ifrån tillräckligt. 96,6 procent av byggbranschens material cirkuleras inte. Hur den delen ska öka och vem som ska ta vilket ansvar är fortfarande oklart.

RISE vill att kommuner och beställare ställer krav
CCBuild och Carina Loh Lindholm gör säkert allt de kan. Och träbranschen har flera bra argument att arbeta med, eftersom trä ingår i det naturliga kretsloppet. Under presentationen kopplades Ylva Sandin från RISE in, som fyllde på med uppmaningen till kommuner och företag att ställa krav. Det är avgörande att beställare ställer krav i samband med upphandling. Men frågan kom också upp om hur man ställer rätt krav. Det indikatorsystem RISE arbetar med har visat sig komplext. Risken är uppenbar att allt tar för lång tid, tid vi inte har för att radikalt ställa om hur vi bygger och vem som ska ta vilket ansvar för omställningen. Rollfördelningen är otydlig.

Hur ska demonteringen optimeras?
Deromes representant i webbinariet berättade hur man som företag har börjat den mentala resan att gå från optimalt montage till att också inkludera den optimala demonteringen. Hur produkter ska plockas ner och plockas isär på ett klokt sätt, är en fråga som nu allt oftare ställs.

Hur ser ekonomin ut?
Webbinariet sätter tydligt fingret på två frågor, anser jag. Dels hur merkostnader för lagerhållning, kvalitetssäkring och transporter av återbrukningsbart material ska täckas. Vem ska räkna hem mertiden och merkostnaderna och på vilken motkalkyl? På företagsnivå finns här stora utmaningar, som antagligen bara kan lösas när flera aktörer går samman och samverkar för att lösa helheten. Branschöverskridande avtal och samarbeten kommer att behövas tror jag, där det finns en viss fara i att man bygger in sig i system som blir kontraproduktiva i relation till vad kunder och beställare ser som optimalt. Det kommer att bli viktigt att behålla konkurrens och transparens även när samarbete blir nödvändigt. Oberoende granskning av hur material klassas kommer nog att behövas. Någon slags tredje-parts-insyn kanske blir nödvändig för att säkra upp att fusk och (o)medvetna fel inte blir legio.

Avvägningen behöver ändras
Den andra viktiga delfrågan är principiell för hela samhället. Hur ska vi ha det med avvägningen mellan samhällsnytta, företagsnytta och framtidssäkring? Vilka lagar och regler, eller praxis, behöver utvecklas för att kortsiktigheten i byggbranschen (och andra branscher) ska balanseras mot den nödvändiga långsiktighet som en hållbar utveckling innebär?

Både på företagsnivå och på samhällsnivå måste nya diskussioner föras. Vem ska initiera dessa? Vem vill ha en verklig hållbar utveckling?

Länktips: Centrum för cirkulärt byggande: https://ccbuild.se/

Cirkulär ekonomi: Möbler kan gå före när det gäller restprodukter

Träindustrin, och kanske speciellt möbelindustrin, är närvarande i Västra Götaland, framför allt i Dalsland och i Skaraborg. Innovatum har tillsammans med Fyrbodals kommunalförbund i ett antal event synliggjort möjligheterna som en relativt småskalig industri har när det gäller att knyta ihop design, råvaror, produktion och hållbarhet. Det finns hela tiden restprodukter, spill och överskott, som uppstår ur tillverkningen och där det blir ekonomiskt och resurssparande att skapa fler produkter ur material som annars hade gått till spillo. Den 23 mars var det återigen ett informativt webbinarium under rubriken ”Restprodukter av trä blir nya produkter”.

Det enkla kan vara det vackra
Det finns hela tiden överskott och spill i träindustrin, inte minst från KL-trä, korslimmat trä, som har många tekniska kvaliteter. Under webbinariet visades många läckra bilder på designade produkter, som skapats ur spill. Från industrins sida är det viktigt att volymerna är tillräckligt stora och att det finns en jämnhet i kvaliteten hos ingående material. Det finns också en insikt om att produkterna måste kunna leva vidare i någon form när de inte längre ska användas på det sätt som designen förutsätter. Det mest avskräckande exemplet på en-gångs-återanvändning är ju s.k. konstgräsplaner, som läcker plast ut i sjöar och vattendrag. Med trä som utgångspunkt minskar risken för den sortens felaktiga produktspår.

Marie Louise Hellgren visade ett exempel på en enkel och väldesignad krok

NK:s skyltfönster
Det visades många produktexempel och de bilder jag inkluderar här ger inte full rättvisa åt allt som visades, men att det finns restprodukter som kan bli nya, väl designade och väl fungerande produkter är klart.

Marie Louise Hellgren visade också hur hon använde NK:s skyltfönster för att synliggöra några av produkterna.

Slitstarka golv
Marc Hoogendijk och Sara Szyber visade också upp en imponerande rad med produkter, som de huvudsakligen format från överblivna KL-trästycken. Allt från köksinredning till slitstarka golv för butiker.

Golv designat av Sara Szyber och Marc Hoogendijk

Digitala produktpass
Ett del av webbinariet fick Fredrik Johansson från IDC hand om. Bland många intressanta delar nämnde han det pågående arbetet med digitala produktpass, något som EU troligen kommer att sjösätta i relativt snar framtid och där möbler ligger bra till för att inkluderas bland de första produktkategorierna. Här en slide om DPP.

Ur Fredrik Johanssons presentation

Många inblandade
Helhetsintrycket är att möbelbranschen anstränger sig att knyta ihop designers, tillverkare, övergripande aktörer och fånga helheten kring cirkulär tillverkning av möbler. En av bilderna som illustrerar komplexiteten plockar jag från Fredrik Johanssons presentation.

Bild på nätverk ur Fredrik Johanssons presentation

Vi behöver en ny redovisningsmodell och en ny moms
Nästa steg måste bli att få EU att inse att det gamla linjära ekonomiska redovisningssystemet passar mycket dåligt in i en samverkansekonomi. I ett linjärt system skiftar ägandet i samband med fakturering. I samma ögonblick debiteras moms. Men detta linjära flöde, som ju slutar hos konsumenten och till sist på soptippen fungerar inte när produktens värde egentligen är kopplat till funktion och kanske till en tidsparameter, medan ansvaret för denna funktion ligger kvar hos leverantören. Vi behöver en cirkulär redovisningsmodell inklusive cirkulär moms, som inte ”tar slut” hos konsumenten.

Cirkulär ekonomi: Restströmmar av trä blir nya möbler

Restströmmar blir till nya träprodukter. Det var rubriken på ett seminarium den 24 maj arrangerat på Assar Industrial Innovation Arena Skövde. Under sedvanligt inspirerande seminarieledning från Karin Stenlund från Fyrbodals kommunalförbund fick vi på webben och deltagarna på plats möta företag, presentatörer och inspiratörer, som var och en på sitt sätt visade att möbelbranschen håller på att greppa cirkulariteten. Det är inte lätt, naturligtvis, att utveckla och tillverka produkter som kan sägas ingå i en cirkulär ekonomi. Men genom att koppla ihop designers med tillverkande industrier i Testbädd Steneby kunde man visa upp ett stort antal intressanta lösningar.

Det är i Dalsland det händer
En av de designers som varit involverade i processen, Sara Torsson Szyber, berättade att man nu har beviljats 7,6 miljoner till ett utvecklingsprojekt i flera olika arbetspaket. Nyckeln till fortsättningen tycks ligga i att förstärka produkters och materialens värde genom innovativa designprocesser. När olika kompetenser möts uppstår en dynamik, som ger förutsättningar för nya lösningar och innovativa koncept.

Standardiseringsarbetet avgörande för Europa
Standardisering är viktigt för exportmarknader. EU-kommissionen kom i mars 2022 med ett lagförslag som kan komma att bli lag. Regelverket som är på förslag är tydligt. En tillverkare måste kunna bevisa att produkten är möjlig att återcirkulera. Det blir i praktiken ett slags produktpass som kommer att avgöra om en produkt får säljas eller ej. Det pågår även ett par standardiseringsprocesser enligt ISO, där IKEA har en ledande roll, berättade Tayfun Avdan, som leder arbetet med standarder inom IKEA och även deltar i det europeiska utvecklingsarbetet. Han nämnde även EPR som viktigt, där EPR står för Extended Producer Responsibility, ett slags utvidgat ansvar enligt principen om att den som smutsar ner ska betala – polluter pays principle.

IKEA går före
IKEA som organisation hävdar att man siktar på att vara cirkulära till 2030, vilket måste anses mycket ambitiöst. Uppenbarligen har man långt gångna idéer att utveckla kundrelationen och hur man bjuder in kunden att reparera och vårda sina möbler. Exakt hur affärsmodellerna ska se ut fick vi inte veta så mycket om, men spännande är det. Troligen har ledningen för IKEA insett att den nuvarande volymen och användningen av råvaror inte är hållbar och att det därför man nu siktar på cirkularitet. Man har också en nyöppnad butik i Re-Tuna i Eskilstuna, som ett led i arbetet.

Skanska + Swedese = sant
Ett annat slags innovativt arbete beskrevs av Skanska och möbelföretaget Swedese. Skanska har letat efter sätt att ta tillvara virkesspill vid byggen och Swedese såg en affärsmöjlighet i att skapa möbler ur relativt storskaligt spill. Swedese tar hand om virket, avlägsnar skruv, torkar virket och gör det användbart. Stoppning till den pall man gjort kommer från nerklippta fårullsbitar. Skanska såg mycket positivt på möjligheten att de stora mängderna byggvirkesspill kom till användning. Swedese uppskattade att mängden spillvirke handlade om material på 100 lastpallar från ett projekt, så att volymen inte blev för liten.

Ett företag som hittat sin nisch
Från Oslo kom nästa föreläsare, Olav Engelstad, från företaget ReWo. Det är ett relativt nystartat företag, som tar till vara innovativa designidéer baserat på tillgängliga restströmmar av trä. Det blir mycket och användbart virke över på byggen, som kan bli andra produkter. Ofta har detaljerna mycket hög kvalitet i form av kvistfri ek eller furu. Det var ett inspirerande inspel från Olav. Min gissning är att hans företag kommer att gå bra.

14 bitar blev en pall
Martin Johansson från Stolab, var nästa talare. På ett intresseväckande sätt berättade han historien om en pall som består av 14 sammanlimmade bitar från spillet från tillverkningen av sju stolar. ”Materialet definierar oss”, sa Martin och man förstod att han tänkte möbler varje vaken timme. Den designer som väckte idén hos Stolab, Marie-Louise Hellgren, fick också berätta hur hon hittade Stolab. ”Kvalitet i materialet är min nyckel” sa hon. Gemensamt för de båda är att de ägnade råvaran stor omtanke. I deras värld är spillbitarna råvara.

Dating-sajt för material?
Tomas Ekström med företaget ”On Solid Ground” var nästa talare. Han hade en mer principiell inställning till hela frågan. ”Vi är gjorda för att växa, både utåt och inåt”, sa Tomas och satte in frågan i ett globalt utvecklingsperspektiv. Att minimera avfall och att ändra konsumtionsmönster ansåg Tomas viktigt och föreslog en slags ”dating-sajt” för material. Kunder vet heller inte alltid vilka behov man har. Lagstiftningen blir ofta trubbig och leasinguppläggen blir sällan bra ur hållbarhetsperspektiv, menade Tomas. Det är ju finansbolag som tar hem betalningen ur leasinguppläggen och därmed anonymiseras kundrelationen.

Råvara snarare än restprodukt
Sara Torsson Szyber återkom och knöt ihop säcken. Hon vill hellre tala om råvara än rest. Hon pekade också på hur stora mängder korslimmat trä som finns att tillgå och nämnde även Spantex, som ett spännande material i pappersliknande format som kan användas till olika designändamål.

Kvalitet hänger ihop med lång livslängd och hållbarhet
Mina reflexioner i korthet:
Det går inte att tänka bort kvalitetsmöbler, Carl Malmsten och alla auktionsfirmor som ständigt har antika möbler till salu. Möbler kan vara av hög kvalitet och behålla sitt värde över tid. Svårigheten för möbelbranschen är naturligtvis att hitta nya finansierings- och marknadsmodeller som ger tillräckliga marginaler för verksamheten även om flödena minskar, livslängden ökar och kunderna i högre grad vårdar och förlänger livet på sina produkter. Men ska någon bransch gå före är det väl möbelbranschen.

När byter någon tillverkare från försäljning till abonnemangsupplägg?
Ännu så länge har jag inte stött på något företag som aktivt propagerar för att byta från försäljning till abonnemangsmodeller. Tanken borde ändå finnas. Konsumenterna betalar en månadsavgift för mobiltelefonen och då ingår telefonen och ett abonnemang. Nyttjandet står i fokus. Det borde kunna gå att få konsumenter att abonnera på möblemang och vilja ha en flexibilitet i exakt hur många sittplatser etc man vill ha, framför allt om man flyttar och byter bostad borde det vara intressant. Tids nog kommer det. Och en av fördelarna blir att det blir extremt tydligt vem som ansvarar för produkten: tillverkaren.