Demokratins försvarare i USA

Sanningen är ett starkt vapen. Lögnare kan klara sig ganska länge med de metoder som står till buds, men sanningen brukar alltid komma fram. Särskilt om sanningssägarna är skickliga på att använda rätt argument i rätt situation. Eftersom demokratin är under kraftig press i USA är det intressant att se hur motkrafterna ser ut.

AOC
Det finns en del unga kvinnor i USA:s kongress, som först skaffar sig en bra utbildning och därefter steg för steg ser till att konsekvent hålla en rak linje. Alexandria Ocasio-Cortez, ofta kallad AOC, är kanske den mest kända. Hon valdes in 2019 som den då yngsta kvinna som valts in till kongressen. Hon har vid ett antal tillfällen utmanat maktens män, inte minst Trump, och alltid hållit en klar argumentationslinje, där hon säkerställt att det funnits fog för de åsikter och perspektiv hon fört fram. (Se länktips om henne nedan).

Jasmine Crockett
En annan av dessa unga, starka kvinnor är Jasmine Crockett, som jag inte kände till förrän jag upptäckte länken nedan. Det krävs en hel del erfarenhet och snabbtänkt klokskap för att bemästra Trump i en konfrontation, där Trump i sedvanlig stil använder påhopp, överdrifter och sin vanliga tjuvnyp för att få sin opponent ur obalans. Men Jasmine Crockett tycks ha stått emot riktigt bra om referatet stämmer. Det är hoppfullt att en ung kvinna kan vinna en debatt mot buffeln Trump.

The Squad
AOC ingår i den grupp från kongressen som ibland kallas ”The Squad”. Detta är en liten grupp av vänsterorienterade demokrater, som sett ett behov av att koordinera sina utspel och få ett större genomslag i det mediala bruset. Tvåpartisystemet i USA gör det svårt att få tydligt genomslag för olika nyanser i politiken. Med sin plattform ”The Squad” ger medlemmarna sig själva chansen att bli tydligare i vad de driver för frågor. (Se länktips nedan). Under våren 2025 har även Bernie Sanders och AOC genomfört en serie framträdanden, som dragit stor publik. Så motståndet finns.

Varför tullarna ( det Trump kallar tariffs) inte kommer att fungera
Professor Jeffrey Sachs beskriver i ett tydligt inslag (länk se nedan) hur Trump har blandat ihop vad som är vad när det gäller handelsunderskott. En mycket sevärd och lättförståelig summering av vad det är som gör att Trumps tullar inte kommer att rätta till ekonomin på det sätt som han tror. Det vimlar av kloka kommentarer från utbildade amerikaner, som rimligen delvis sitter i bolagsstyrelser. CocaColas VD har exempelvis insett att aluminium kommer att bli så dyrt i USA, så man flyttar produktionen från USA. Fler bolag kommer att agera och reagera. Det finns ett antal personer som gör vad de kan för att motverka Trump och hans agenda.


Länktips om AOC: https://en.wikipedia.org/wiki/Alexandria_Ocasio-Cortez . Denna wikipediatext innehåller mycket material om AOC:s politiska gärning.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=5l81nUt3kD4 Det är en lite lång redogörelse för en debatt mellan Donald Trump och Jasmine Crockett, som är en kongressledamot som representerar Texas sedan två år.
Debatten återges som ett uppläst referat.

Länktips om The Squad: https://en.wikipedia.org/wiki/Squad_(U.S._Congress)

Länktips om professor Jeffrey Sachs: https://www.youtube.com/watch?v=xWDNlY1o1Vc

Hur agerar Pentagon?

Tyvärr måste jag återkomma till utvecklingen i USA. Detta eftersom ”västvärlden” under hela efterkrigstiden har sett upp till USA på flera sätt. Idéer, impulser, innovationer, ekonomi och kultur är exempel på sådant som USA under lång tid haft en ledande position inom. Det är också därför som utvecklingen under Trumps andra presidentskap är så omtumlande. Det handlar om hur USA under Trump behandlar sina ”vänner” och ignorerar både formella och informella relationer, det handlar om hur oligarkerna och Trump-finansiärerna säkerställer kontroll över statsapparaten, över tillgängliga data och säkerställer att kontrollerna blockeras eller uteblir. Det är i realtid en samhällsomvandling som pågår i USA och där Trump bara är frontfiguren. I ett intressant klipp från David Pakman (se länktips nedan) beskrivs mer initierat vad som pågår. Det är skrämmande.

Det som händer nu är troligen bara början
När Trump väljer att kliva åt sidan kommer självklart hans sorti att ske orkestrerat till klang och jubel från högerpressen i USA och med MAGA-anhängarnas applåder som kuliss. Hans presidentskap är ju också som en liveshow på TV, där han själv spelar huvudrollen. När han väl kliver åt sidan är marken också förberedd för ett helt annat USA än vi har vant oss vid att se. Pakman är naturligtvis inte säker, men med ganska stor sannolikhet kommer männen i bakgrunden att vilja se nuvarande vicepresidenten J D Vance som arvtagare till presidentposten och att kongressens inflytande fortsatt är begränsat. Högsta domstolen har ju dessutom redan gett den sittande presidenten ett slags ”carte blanche”: en president har sedan sommaren 2024 immunitet för sådant han beslutar om under sin ämbetstid. (Se länktips om detta nedan). Det är fritt fram, känner Trump och med en mer intelligent och mindre jag-fokuserad president som frontfigur kan tyvärr ännu mer dumheter inträffa. Det auktoritära och ännu mer ojämlika USA fortsätter att ta form.

Trump är dessutom korrupt på ett nytt sätt
När det gäller hur korrupt Trump är har senatorn Adam Schiff (demokrat) hållit en halvtimmes presentation i senaten, där han listar de tio värsta sakerna som Trump har ägnat sig åt de första månaderna av sin andra presidenttid. Det värsta är, enligt Schiff, inte det flygplan han fått till skänks och avser att behålla. Trots att det kommer att kosta skattebetalarna väldigt mycket att debugga och bygga om. Schiffs presentation finns i en länk nedan.

Egoism eller samarbete?
På ett principiellt plan tycks världen nu ha att välja mellan mer egoism eller mer samarbete. Och tyvärr samlar egoisterna ett stort stöd, delvis beroende på att de senaste decenniernas utveckling spätt på skillnaderna mellan att vara rik och att vara fattig, både inom länder och mellan länder. De superrika har blivit ännu rikare och de fattiga ser ingen framtid. Det är vår tids värsta slöseri, att vi tillåtit klyftorna att öka och inte har förstått att världen måste fördela resurser, utveckling och framtidshopp på ett rimligt och rättvist sätt. Vi behöver se på alla resurser på ett mer genomtänkt sätt: mänskliga, fysiska och ekonomiska. Den enes vinst har blivit de mångas förlust. Inte minst framtiden har förlorat på vinstjakten och kortsiktigheten. Vad hjälper oss mer pengar om vattnet vi ska dricka är förgiftat?

Vad säger Pentagon?
Hur det kommer att gå i USA när Trump väljer att kliva av är osäkert, framför allt är ju en viktig fråga hur Pentagon och hela det militärindustriella komplexet väljer att ställa sig. Vill militären avskaffa demokratin? Är det en naturlag att det följer militärdiktatur efter en period av demokrati? Eller vilken roll har militären i försvaret av konstitutionen?

Jag får tyvärr återkomma i ämnet.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=CH3nY4p6Ta8

Länktips om immunitetsbeslutet 2024: https://yle.fi/a/7-10059977

Länktips med Adam Schiffs presentation: https://www.youtube.com/watch?v=000yxkGXSVM

Läsning: Tengroth: Klimatet, oljan och tillväxten

Stellan Tengroth har med sin senaste bok gett sig i kast med tre frågor som han på ett övertygande sätt visar att och hur de hänger samman. Det klimathot vi står inför är direkt kopplat till vår användning av fossila bränslen, framför allt oljan, och därmed också till tillväxten. Tengroths bok lägger ett kunskapspussel, där det blir tydligt hur sammanvävda de tre frågorna är. Boken är på 250 textsidor med ett stort antal noter och påfallande ofta använder han sitt skrivar-jag för att uttrycka och förklara något fenomen. Samtidigt lutar språket tydligt åt det formella, vetenskapliga hållet. Jag funderar mer än en gång över målgruppen. Vem är det Tengroth skriver för, vem är hans tänkta läsare?

Det är en ingenjör som skriver
Ett par gånger under läsningen av boken får jag intrycket att här skriver en ingenjör, som känner ett starkt behov av att belägga sina påståenden med siffror. Ni som har läst Andreas Cervenkas böcker kan känna igen er i skrivsättet. Vissa sidor har ett överflöd av sifferuppgifter, nästan så att alla data skymmer det som behöver framträda. Men bara nästan. Eller omvänt, ni som har läst Stefan Edmans böcker kan sakna iakttagelserna, reflexionerna och det allmänmänskliga i texten. Men var och en skriver ju på sitt sätt och med sin stil. Mitt bekymmer under läsningen är ju att mycket av budskapet redan är känt och att jag inte är på jakt efter sifferuppgifter för att kunna belägga det jag redan kände till. Därav något av min vilsenhet i vem som är målgruppen för boken.

Sambandet mellan klimat, energi och tillväxt tydliggörs
Med detta sagt har jag förståelse för att att det kan finnas ett behov av en bok som den Stellan Tengroth just skrivit, där kopplingen mellan klimathotet, energianvändningen ( i synnerhet den fossila) och vårt samhälles ständiga jakt på tillväxt tydliggörs. Allt hänger ihop och det visar Tengroth tydligt. Lite synd känner jag naturligtvis att så få sidor ägnats åt alternativa händelseförlopp och alternativa utvecklingslinjer. Nerväxt nämns, liksom att det inte är elbilarna som kommer att lösa klimatfrågan. Jag hade kanske velat läsa mer om hur en rättvis utveckling ska beskrivas, där tio miljarder människor och fungerande ekosystem samsas om de livsvillkor som vi behöver precisera.

Det står inte så mycket om hur ägandet låser fast oss i strukturer
Samtidigt. Det är vanskligt och kanske övermäktigt att hitta en framkomlig väg när vi som civilisation har låst fast oss så hårt vid en energianvändning och en användning av resurser och råvaror på ett sätt som det kommer att bli svårt att hitta rimliga vägar ur. Inte minst när de auktoritära krafterna tar plats på bekostnad av de demokratiska. Och det tycks som den starkes rätt handlar om att till varje pris befästa status quo. Tengroth berör inte så mycket de geopolitiska realiteterna, eller hur ägandet, bankerna och det monetära systemet samspelar med världsutvecklingen på ett inlåsande sätt. Det kanske är en annan bok som ska ta upp dessa perspektiv.

Varför kan inte Norge spara olja för framtida behov?
Norges roll som stormakt på oljeområdet nämns. Men i boken finns uppenbarligen inte utrymme till spekulationer kring vad som skulle hända om Norge ensidigt beslutade sig för att spara resterande olja för kommande behov. Istället ägnas mycket utrymme i boken att vrida och vända på begreppet Peak Oil, som ju är en term som används för att beskriva hur utvinning av olja traditionellt följer en särskilt kurvlinje och där utvinning ”peakar” när ungefär hälften av av oljan har pumpats upp. Som om utvinning alltid följer en naturlag, som om det i varje ögonblick inte finns alternativa beslut att ta. Som om det inte skulle kunna gå att spara den gamla fossila oljan för kommande behov.

Peak oil väcker minnen
Om det låter gnälligt det jag skrivit så här långt så är det inte meningen. Boken är ambitiös och detaljerad och belägger på ett tydligt sätt hur klimat, energianvändning och tillväxt hänger samman. Och det finns säkert ett behov av att skapa större förståelse för dessa sammanhang. Eftersom jag själv ägnat mig i mer än 25 år åt de här frågorna, bland annat genom en turné för 20 år sedan till ett antal svenska kommuner, där jag tillsammans med Gunnar Lindgren och Tomas Kåberger lyfte frågan om peak oil och hur viktigt det är att förstå sambanden mellan just det Tengroth pekar på, kanske jag inte riktigt hör till målgruppen för boken. Även om det är bra att bli uppdaterad med de senaste siffrorna. Att vi fortfarande är fossilberoende till 80 procent, till exempel.

Boken kan inte avfärdas
Det kanske är så att det stora värdet med Stellan Tengroths bok ligger i att den inte kan avfärdas som en partsinlaga. Den polarisering som sker i debatten bygger till stor del på att tyckandet och diverse åsikter ges samma tyngd (eller mer) än forskares grundläggande faktaframställning. Det finns reaktionära och auktoritära krafter som till varje pris vill behålla nuvarande livsmönster. De får naturligtvis svårt att avfärda den verklighetsbeskrivning Tengroth erbjuder.

Det är bråttom, som sagt
Jag hade en ambition att ”läsa mellan raderna” när jag läste boken. Och det nämner Stellan Tengroth själv i sitt förord att det är viktigt att göra. Tyvärr blir det inte så tydligt vad det är som står mellan raderna, mer än att det är hiskeligt bråttom att få flertalet att förstå angelägenhetsgraden. Och att vi behöver diskutera alternativa framtider, innan det är för sent.

Det är visst bråttom !

”Det är inte så bråttom” säger Jimmie Åkesson i en Aftonbladet-intervju, där hans tjugo år som partiledare uppmärksammas. Det som inte är bråttom är att göra något åt klimatet. Medvetet, genomtänkt och konsekvent ignorerar och relativiserar ytterhögern de hot mot samhället som forskningen nu i decennier har lyft fram. Det är för övrigt inte bara samhället som är i fara utan stora delar av de planetära samband som vi uppfattar som förutsättningar för livet på jorden. Eller är det monokulturen han applåderar? Verkligen?

Vet vi allt vi behöver veta? Verkligen?
Vad man skulle önska att journalisterna som ställer frågor var mer insatta. Om det nu inte är så bråttom med klimatfrågan, som Åkesson tycker, så kunde ju en följdfråga ha varit vilka andra forskare Åkesson tycker att man kan ignorera. Är det i praktiken alla forskare som bör ignoreras? Är det lämpligt att sluta forska på mediciner, på cancerformer, på ämnen som grafen eller tycker Åkesson att det räcker nu: vi behöver inte forska på något alls? Vi vet det vi behöver veta och kan luta oss tillbaka?

Hur är det med de tretton områden forskarna identifierat?
Ännu bättre vore naturligtvis om journalisterna plockade upp alla de delområden som forskarna vid Stockholm Recilience Centre har uppmärksammat. Är det precis lika lite bråttom med allt som forskarna pekar på? Och så kunde han få gå igenom område för område och förklara varför han vet bättre om hotens karaktär, styrka och konsekvenser än de tusentals forskare som ägnar all sin vakna tid åt detta.


Från Stockholm Recilience Centre

Är biologisk monokultur alltid att föredra?
Jag har ofta med den här bilden just för att den är så tydlig. Om nu Åkesson blundar för klimathotet är det CO2-halten han menar eller är det strålningsbalansen? Och om han får frågan om främmande ämnen, är det inte oroande med PFAS i dricksvattnet? Eller den biologiska mångfalden, är det helt enkelt så att det är mångfald som är hotet i den sverigedemokratiska världsbilden och att monokultur alltid är att föredra? Åkesson borde få förklara sitt motstånd mot forskningen. Vilken forskning är OK och i så fall varför?

Bakomliggande taktik
Åkesson kommer alldeles för lätt undan, tycker jag. Någon borde få honom att erkänna att han bara är en tyckare som av grumliga skäl bagatelliserar de utmaningar världen står inför. Auktoritära ledare vill naturligtvis skapa en situation där vanliga demokratiska processer sätts åt sidan. Militärt undantagstillstånd, paramilitära styrkor på gatorna osv är naturligtvis sådant som underlättar ett maktövertagande. Att lösa problem blir därför ointressant, att hålla konflikterna levande blir desto mer intressant för de auktoritära.

Alternativ till fortsatt kalkbrytning finns

Kalkbrytningen på Gotland ska få fortsätta ytterligare trettio år, enligt ett beslut häromdagen i Mark- och Miljödomstolen. Kalk behövs till cementproduktionen och cement är en avgörande del av det som går åt vid byggnation. Cirka 8 procent av den koldioxid som släpps ut i atmosfären härstammar från cementproduktion. Rimligen borde varje regering göra allt den kan för att minska denna miljöpåverkan. Grundvattnet är dessutom hotat i närområdet, något som också oroar många gotlänningar.

Koldioxidinfångning…?
Slitefabriken hette tidigare Cementa, men ägs nu av ett globalt verksamt företag Heidelberg Materials, som har cementtillverkning i många länder. När nu Mark och Miljödomstolen ger Heidelberg rätt till kalkbrytning i trettio år är det kopplat till ett löfte att införa koldioxidinfångning, en teknik som inte har testats i stor skala och som säkerligen inte är billig. Det är heller inte säkert att Mark- och Miljööverdomstolen kommer till samma slutsats som den lägre domstolen, så sista ordet kanske inte är sagt.

Alternativet finns
Frågan om kalkbrytning var uppe för prövning även i augusti 2021, då Per Bolund var miljöminister och Ibrahim Baylan var näringsminister. Cementproduktionen på Gotland är samhällskritisk och det blev troligen avgörande för beslutet att tillåta fortsatt produktion. Det märkliga är att det finns en annan teknologi framtagen, där en tidigare sovjetisk forskare på 90-talet i Luleå lyckades visa att det går att framställa cement utan betydande CO2-utsläpp. (Se artikel i länktips nedan).

När marknaden slutar fungera
Marknadsförespråkarna brukar alltid hävda konkurrensens överlägsenhet. När marknadens aktörer tävlar med pris, kvalitet och leveranssäkerhet vinner det företag som presterar bäst. Bekymret är att när konkurrensen uteblir och monopol eller oligopol etableras uppstår inlåsningseffekter i den dominerande teknologin. När en aktör som Heidelberg dominerar cementtillverkningen blir det ointressant att byta teknologi. Vi hade kunnat ha en tillverkning idag som sparade flera procent av våra årliga CO2-utsläpp. Men som framgår av den intressanta artikeln av Maja Persson publicerad i maj 2022 lyckades den dominerande aktören blockera ett tekniskt genombrott av en alternativ teknologi, som hade varit till stor hjälp för klimatarbetet.

Det måste bli dyrt att vara egoist
När det gäller vilken nytta en verksamhet ska göra för individ, företag, ägare, samhälle och framtiden behöver vi en ny balans. Det duger inte att kortsiktiga ägar- och vinstintressen ständigt går före. Vi behöver ett ramverk för företag, där det blir dyrt och moraliskt fel att suboptimera lösningar. Kortsiktiga ekonomiska vinster behöver övertrumfas av de långsiktiga effekterna på samhället och naturen. Det måste bli dyrt att vara egoist.

Länktips: https://www.realtid.se/helg/innovationen-som-cementindustrin-morkade/

Tappa inte bort kemikaliefrågan

CH2Cl2 är den kemiska formeln för diklormetan, som också kallas metylenklorid. Klor och metan som tillsammans bildar en av de minst farliga enkla klorerade kolvätena, men som kan ge cancer i lungorna. I Eskilstuna har kommunen gett klartecken (jag höll på att skriva klortecken) för en utlandsägd fabrik att tillfälligt öka utsläppen av diklormetan till 900 ton per år. Det handlar om miljardinvesteringar och 600 arbetstillfällen i kommunen. Nyheten publicerades för snart ett år sedan. Långt innan Northvolt kastade in handduken. Northvolt var tänkt att vara en av kunderna till Eskilstuna-företaget. Sedan dess har turerna fortsatt.

Kinesiska företag har numera andra regler att följa
Företaget finns etablerat i Eskilstuna och det som diskuteras är en expansion av fabriken, som ägs och drivs av ett kinesiskt företag. Men det finns en ökad medvetenhet hos svenska myndigheter om att Kina ålägger sina medborgare att rapportera till den kinesiska staten. Det gör att regelverket numera ser lite annorlunda ut för etablering av kinesiska företag i Sverige. Se mer detaljer i länktips nedan.

Ur askan i elden?
Diklormetan har i praktiken varit förbjudet att producera sedan 30 år i Sverige. Och det utsläpp som nu diskuteras handlar om ett undantag från detta förbud. Samtidigt har tydligen företaget planer på att ersätta den rådande teknologin med en mindre farlig. Jakten på billiga och effektiva batterier för elektrifieringen av bilar, lastbilar och andra maskiner får inte leda till att nya problem skapas. Ur askan i elden är ju ett talesätt som vi inte får tappa bort.

Vi måste klara både och
Om man studerar Stockholm Resilience Centers senaste diagram över de planetära gränser som vi håller på att överskrida så blir det tydligt att dessa forskare ser mer allvarligt på utsläppen av kemiska substanser än på klimathotet. De icke nedbrytbara ämnena som brukar grupperas och kallas PFAS, som är tusentals olika föreningar, är de som oftast nämns. Men diklormetan bör inte tappas bort. Och vi får inte lösa klimathotet till priset av en förgiftad planet. Vi måste klara både och.

Från Stockholm Resilience Center

Länktips: Faktarapport om diklormetan

Om kemin och hur farligt ämnet är: Wikipedia om Eskilstuna-utsläppen m m https://sv.wikipedia.org/wiki/Diklormetan

Om investeringsvillkor: https://www.energinyheter.se/20250318/32932/kinesisk-batteriinvestering-i-eskilstuna-kan-stoppas

Högerextrem påverkan är större än vi förstår?

Det finns ett antal personer i USA som på olika sätt påverkar Trump och Vance i deras maktutövning. Ända sedan Trump förlorade valet mot Biden 2020 har det pågått planering och tagits fram agendor, som nu delvis förverkligas. Bakom dessa idéer finns personer med auktoritära värderingar. Curtis Yarwin är en sådan person, Steve Bannon en annan. När jag läser en artikel i The Guardian om Yarwin framträder en ganska illavarslande och farlig bild av personer som nu påverkar utvecklingen i USA och därmed också i andra västliga demokratier. (Länktips, se nedan).

Högerekonomer och högerextrema hittar varandra
Något av det mest intressanta är att libertarianer och de värderingsmässigt högerorienterade tänkarna tycks ha hittat gemensamma mål och metoder. Både de som ser en försvagad statsapparat som bästa garanten för ekonomisk (egen) vinning, och de som vill ersätta myndigheterna med ett mer auktoritärt styre ser möjligheter i ett samarbete. Man ser universiteten som den tydligaste fienden och vill avskeda så många som möjligt i statsapparaten och självklart även kontrollera media.

Yarwin visar hur det ska gå till
Det farliga med Yarwin är att han också pekar på metoderna. Hur det ska gå till. Hur det gäller att ”vinna valet legitimt” och därefter utfärda undantagstillstånd och hänvisa till terrorhot för att via presidentordrar förverkliga ett maktövertagande. Precis så som Trump också gjorde. Han hänvisade till en gammal lag från 1700-talet och ordnade en deportering av personer till El Salvador. Helt utan rättslig prövning och helt utan att följa rättssamhällets krav på att ingen ska dömas ohörd.

Ett land är inte ett företag
När jag läser om Yarwin i artikeln blir det tydligt att denne samhällsomstörtare vill ersätta presidenten med en nationell VD, en CEO som det numera kallas, en härskare som oemotsagd får regera landet. Det är många referenser till Ceasar i texten, som ju var en kejsare som tog över när möjligheten öppnade sig i Rom.

Destruktivt och tråkigt
På ett sätt blir hela läsningen av artikeln en plåga. Man vill inte läsa om eländet, om alla felaktiga idéer och hur demokratin ska monteras ner. Det blir så deprimerande och så destruktivt att tvingas läsa om hur det system vi steg för steg sett ta plats efter den franska revolutionen nu snabbt skulle ersättas med något auktoritärt styre, där mänskliga rättigheter inte längre står i centrum, yttrandefriheten inskränks och där andra krafter skulle profitera på flertalets elände.

Medin sitter i fängelse för att ha gjort sitt jobb
En tanke går också till den svenska journalisten Joakim Medin, som suttit i turkiskt fängelse en tid för att ha talat illa om Erdogan och för att ha gjort sitt jobb som journalist. De auktoritära ledarna tål inte att bli emotsagda. Det är besynnerligt att världen inte har kommit längre.

Länktips: https://www.theguardian.com/us-news/2024/dec/21/curtis-yarvin-trump

Det är tufft för vissa

Det är något obehagligt med de steg Tidöregeringen tar för att försvåra för personer födda i andra länder att leva och trivas i Sverige. När ordet vandel börjar användas i lagstiftningen känns hela upplägget som ett sluttande plan. Vem kan på allvar hävda att man i alla lägen beter sig enligt rådande moral? Vem beter sig alltid helt klanderfritt? Även om man är född i Sverige är det inte helt enkelt att ständigt och i alla lägen bete sig oklanderligt. Men att ge uttryck för sin ståndpunkt på fel sätt, i fel sammanhang och med fel budskap kan tydligen nu bli dramatiskt avgörande för den som är i en utsatt position.

Ha en stadig inkomst, så kanske du kan räknas
Och liknande svårigheter är det tänkt att alla med uppehållstillstånd ska utsättas för. Nu föreslås att den som söker medborgarskap ska ha en viss stipulerad minimiinkomst från arbete. Inte minimilön enligt kronofogdens existensminimum, utan betydligt högre. Tydligen är det inte meningen att någon form av subvention ska kunna räknas in i lönebeloppet. Varken lönebidrag, nystartsjobb eller andra etableringsstöd ska kunna räknas in. I Tidögängets värld ska det vara svårt att få räknas som likvärdig. Man ska vara frisk, man får inte ha någon funktionsnedsättning eller på annat sätt avvika från heltidsnormen, verkar det.

Återvandringspengen är bara en tillfällig etikett
Signalen är tydlig: Håll käften, förstå din plats, sköt ditt jobb och var ”samhällsnyttig” så kanske du slipper utvisas. Men de som sökt sig hit ska veta att de är här på andra villkor, tycks Jimmie och gänget mena. Tydligen är det tänkt att varje vuxen person ska tjäna 20 000 kronor per månad för att ha en chans att söka medborgarskap. Och uppehållstillstånd ska när som helst kunna dras tillbaka. Vad det skapar av ytterligare oro och stress för människor som flytt hit är inte svårt att föreställa sig. Och det är väl exakt det som Tidögänget vill åstadkomma. Återvandringspengen som de viftar med är ju egentligen bara en förklädnad för det de egentligen vill åstadkomma. Att oönskade människor lämnar landet. Och vem som är oönskad har ju SD varit tydliga med i decennier.

Konsekvenser
Medmänsklighet och människovärde är inget som Tidögänget bryr sig om. Inte ens de i den gruppen som kallar sig kristna. Och de ”liberaler” som tappat bort vad ordet innebär avgår en efter en. Nu senast Johan Pehrsson. Han fick väl till slut svårt att motivera sig själv i rollen att administrera en anti-liberal politik.

Dags att freda välfärden från vinstjakt

SVT Uppdrag Granskning hade nyligen ett inslag om hur den organiserade brottsligheten numera infiltrerar grundskolor och gymnasier, rekryterar utförare och bygger ut sina kontaktnät. Utvecklingen är skrämmande. Och som en rektor säger i programmet: skolan är ungefär lika bra på att hantera den här problematiken som samhället i stort. Dvs inte alls bra.

Ta bort efterfrågan
Motorn i det hela tycks vara drogförsäljningen, det som finansierar mycket av det som pågår och som också får olika grupperingar att bekämpa varandra. Den bakomliggande efterfrågan, marknaden för droger, är därmed viktig att bekämpa. När inkomsterna från försäljningen minskar blir rimligen intresset från de kriminella nätverken också mindre. Så länge folk efterfrågar droger kommer undervegetationen av kriminalitet att finans kvar. Opinionsarbetet mot droger måste prioriteras.

Välfärden ska  fredas från girighet
En annan sak är naturligtvis att de kriminella i det läget naturligtvis kommer att hitta nya sätt att tjäna pengar. Det är orealistiskt att tro att alla gäng skulle försvinna enbart för att en inkomstkälla minskar. Det vi också kan se är hur den privatisering och ”valfrihetsreform” som några partier i decennier har omhuldat har en tydlig baksida. I kölvattnet på vinstdrivande verksamheter för HVB-hem, assistans osv har en växande del kommit att drivas av kriminella, där gränsen mellan att profitera på välfärden på ett lagligt och ett olagligt sätt blivit allt tunnare. Kvalitetsbrister i omsorg i privat regi har uppdagats både hos företag med på pappret legitima motiv och hos företag med ett tydligt syfte att agera bedrägligt.

Vinst ska inte vara överordnat mål
Samhällsnyttig verksamhet som inte drivas av vinstintresse utan i syfte att göra nytta. Konstruktionen med vinstdrivande aktiebolag bör inte tillåtas i verksamheter som samhället tillhandahåller för att bidra till välfärd för alla. Det gäller förskolor, skolor, utbildningar, folkhögskolor, högskolor, behandlingshem, omsorgsverksamhet, assistansverksamhet och liknande. Egentligen borde vara självklart. Att vinst inte ska få övertrumfa den nytta skattefinansierad verksamhet ska göra. Hur svårt kan det vara att få den logiken att bli gemensam?

Skattepengar ska inte rinna iväg till fel ägare
Allt ekonomiskt överskott ska gå till verksamheten och varje skattefinansierad, samhällsnyttig verksamhet ska kunna kontrolleras via offentligt tillsatta revisorer och/eller styrelseledamöter. Största möjliga transparens ska råda. Det ska inte gå att hänvisa till ”affärshemligheter” eller andra påhittade skäl till varför redovisningen inte ska vara transparent på en rimlig nivå. Vi borde kunna kopiera hur andra länder löser detta. Så att vi slipper se hur skattepengar rinner iväg till ägare utomlands. Ägare med enbart monetära syften eller ägare som dessutom har en fot (eller båda) i den organiserade brottslighetens träsk.

Omsorg är mänskliga möten – inte blanketter

Det som ibland kallas ”valfrihet” eller ”privatisering” är ofta förskönande ord för att systematiskt använda skattepengar för egen vinning. Det blir allt vanligare att det offentliga överlåter åt aktiebolag att driva och bedriva sådan verksamhet, som samhället borde tillhandahålla. Skolan har dränerats på miljarder, som gått till ägarna i form av överskott i skolkoncerner. Olika institutioner, omsorgsverksamhet och assistansersättning läggs ut på privata aktörer. Kontrollen är påfallande bristfällig. Så småningom upptäcker försäkringskassan att ett stort antal assistansbolag har personer anställda, som i sin tur har kopplingar till den organiserade brottsligheten.

Blanketter i stället för kontakter
Det är väl så det blir, när det personliga ansvaret och det personliga mötet ersätts av ett formaliserat bidrags- och beviljandesystem. Blanketter och ifyllnadsuppgifter, ikryssade rutor och formalia ersätter den personliga kontakten. I stället för att veta vem som gör vilken uppgift och med vilken kvalitetsnivå förväntas våra handläggare kontrollera att uppgifter stämmer. Mänskliga kontakter ersätts av blanketter. Och vill man som brukare få kontakt med någon handläggare hamnar man i en telefonkö efter att ha valt siffror i någon förutbestämd meny, som någon snabbt läser upp. ”Eller dröj kvar”, kan det heta i bästa fall, när inget alternativ passar.

Samhället behöver höja nivån
Bakom kraven på ”effektivare” och ”konkurrensutsatt” verksamhet finns ett vinstintresse. Och nu tydligt också ett bedrägligt intresse, där bedragare passar på att ta uppdrag som inte utförs, som utförs slarvigt eller av fel personer osv. Att komma hem till folk för att se om det finns något att stjäla är ju också ett tänkbart motiv för att låtsas vilja utföra assistanstjänster. Hela samhället behöver rycka upp sig och inte minst måste det bli naturligt att ställa krav och att följa upp kvalitet och utförande.

Vill jag förklara för en robot hur jag mår?
Man skulle kunna jämföra med en tandläkare eller en bilbesiktning. Skulle vi gilla att tandläkaren bara frågar oss om vi brukar borsta tänderna? Skulle det räcka att bilbesiktningsmannen bara frågar om vi har hört något konstigt ljud från motorn? Det skulle inte räcka att tandläkaren eller bilbesiktningsmannen bara fyller i en blankett. På motsvarande sätt måste vi inse att de viktiga sociala insatser som görs handlar om människor och om livskvalitet, som var och en behöver säkerställa att den landar på rätt nivå. Nästa steg är ju annars att en AI-robot kommer på hembesök och frågar hur jag mår. Vill jag berätta det för en robot?

Länktips: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-avslojar-kriminella-jobbar-som-personliga-assistenter