Tag Archives: Fakta

Ser USA ut som det gör trots eller tack vare inbördeskriget?

Posted on by
Reply

Thomas Sörensen har skrivit en bok om det amerikanska inbördeskriget. Han har militärhistoria som specialområde och är verksam vid högskolan i Kristianstad. TV-serien ”Manhunt” om jakten på president Lincolns mördare, John Booth, väckte nyfikenhet hos mig. Jag ville veta lite mer om det amerikanska inbördeskriget, också för försöka förstå vad det är som påverkar dagens händelseutveckling i USA. Dessutom skulle jag få lite tid för läsning i samband med en utlandsresa.

En fullmatad beskrivning av slag och viktiga personer
Boken är en intressant läsning för att förstå bakgrunden till kriget och hur kriget förlöpte på en mycket detaljerad nivå. Ett omfattande persongalleri passerar revy med både kända och mer okända namn. Hundratusentals män fick sätta livet till och kriget ledde självklart till förluster även på andra sätt.

Vilket avtryck gjorde kriget i USA?
Ett motiv för mig att läsa boken var att försöka förstå hur det amerikanska samhället kan ha hamnat där det är, med sin för oss främmande religiositet och sitt överdrivna fokus på materiell konsumtion. Det som också är slående är hur stark känslomässig koppling många amerikaner tycks ha till sin flagga, till att vara patrioter och att åtmistone i ord försvara konstitutionen. Varför ser det ut som det gör? Och hur kommer det sig att Lincolns parti, republikanerna, viker ner sig för en sådan som Trump? Det var ju ändå Abraham Lincoln som i praktiken såg till att slaveriet avskaffades. Var tappade amerikanerna bort sig själva i historiens förlopp? Vilken roll spelade inbördeskriget för den fortsatta utvecklingen? Ser det ut som det gör tack vare eller trots kriget?

Två mobila Borås under fyra år…
Det slående med Sörensens bok, förutom att den är så rik på detaljer på alla nivåer är hur tydligt det framstår hur svårt det måste ha varit att bedriva ett krig på den tiden så länge med så stora arméer. Jag tänker på alla transporter, alla hästar, allt foder, all mat och ammunition, allt krut och sprängmedel och olika förnödenheter som hela tiden måste fyllas på och transporteras fram till en rörlig front. Och dessutom alla skadade soldater som skulle tas om hand, liksom de som tillfångatogs från motståndarsidan.

Vilka alternativ hade man på slagfältet och i planeringen?
Boken fokuserar till stor del på alla de slag som ägde rum, hur befälhavare på ömse sidor gjorde rätt eller fel i skilda situationer, med många livsöden och personporträtt invävda i berättelsen. Det är en detaljerad och faktacentrerad berättelse. Bara glimtvis skymtar något fram som illustrerar hur svåra avvägningar befälhavarna kan ha ställts inför. Och då oftast ur ett backspegels-perspektiv, med facit i hand. Sällan lotsas vi in i det kartrum där kloka huvuden slogs ihop för att, ofta under tidspress och med bristfällig information, på ett rimligt sätt lösa en taktisk uppgift. Som läsare blir vi i praktiken aldrig inbjudna att del av hur alternativen såg ut. Det hade varit ett sätt att komma historien närmare, men det kanske vore för spekulativt för författaren. En militärhistoriker vill troligen inte spekulera eller basera sin beskrivning på antaganden. Men som stilistiskt grepp hade det varit intressant att följa med in i stabstälten. Och hade några kapitel skrivits i jagform hade berättelsen blivit ännu mer fängslande.

Hästar, och varför nämns inte John Eriksson?
Jag saknar ett särskilt kapitel om hästarna. Hur många gick det åt? Hur sköttes de och av hur många personer? Var det olika hästar för kavalleri och för vagntransporter? Tog man hand om skadade hästar eller lät man dem ligga där de föll? Hade nord- eller sydsidan flest hästar att tillgå? Och så järnvägen, som nämns, men inte så tydligt. Hur viktig blev järnvägen för endera sidan? Eller John Eriksson, vår svenske uppfinnare som ju här hemma har uppmärksammats för sin delaktighet i konstruktionen av krigsfartyget USS Monitor. John Eriksson nämns faktiskt inte alls i boken.

Hur togs besluten?
I TV-serien Manhunt är krigsminister Edvard Stanton en huvudperson. I boken får Stanton bara ett kort omnämnande, vilket är lite oklart eftersom han rimligen bör ha varit involverad i varje större strategiskt beslut som nordsidan och Lincoln behövde ta under hela kriget. Möjligen har TV-seriens skapare tagit sig konstnärliga friheter som en militärforskare inte känner sig bekväm med. Men Stanton måste ju rimligen haft ett stort inflytande på de flesta av nordsidans beslut.

Lättläst, men det saknas en del kringfakta
Det som är tilltalande med Sörnesens bok är att den är lättläst och att den inte förutsätter stora förkunskaper. Möjligen hade det varit bra med en förklaring av amerikanska militära rang, vad som menas med kompani, brigad, regemente, samt hur olika vapenslag gjorde för att samverka, hur man höll kontakt, hur signalgivning gick till osv. Hade nord- och sydsidan olika trumpetfanfarer för sina trupper? Hela kommunikationsapparaten hade varit intressant att få veta mer om: ryttare, telegrafi, kurirer m.m. för att ännu bättre förstå hur svårt det måste ha varit att ta rätt beslut i rätt tid.

Hur sov man? Luktade det hästskit?
Ett par gånger nämns att trupperna fastnar i gyttja, men lite oklart om det var på farbara vägar eller i fri terräng. Och hur såg egentligen inkvarteringen ut? Hur sov trupperna och officerarna? Till slut blir det många delfrågor som man vill veta mer om. Hur mycket hästskit luktade det?

Det fanns inte utrymme för ett högre pris
Motivet för kriget tycks ha varit att många bomullsplantager var beroende av sin billiga arbetskraft, slavarna. Man ville eller kunde inte sälja sin bomull till det högre pris som hade blivit följden om arbetarna skulle ha lön vid sidan mat och husrum. Systemet byggde på att arbetskraftskostnaden var försumbar. Bomullen såldes till stor del på export till Europa, där det också fanns starka mellanhänder som inte ville förlora sin chans att tjäna pengar på handel och bearbetning av bomullen.

Olika arbetskraftbehov
För plantageägarna, som var motorn i söderns ekonomi, blev status quo en överlevnadsfråga. Nordstaternas ekonomi vilade på fler och andra ben. De kunde förhålla sig på ett annat sätt till frågan om mänskliga rättigheter, De behövde också fler arbetare som kunde läsa och skriva och ta ansvar. Skillnaden i hur ekonomin var uppbyggd var en avgörande faktor.

Det går inte att sluta
Varför krigade sydstaterna så länge när de såg hur det gick i kriget? Kanske var det av samma skäl som nazityskland fortsatte sitt krig efter att krigslyckan vänt 1943. Man hade mentalt ställt in sig på att vinna och såg ingen framtid efter en förlust. Det hade ju också inneburit ett erkännande att kriget var fel och att alla egna förluster i kriget hade varit meningslösa. Man ville inte att de egna uppoffringarna skulle vara förgäves, eller erkänna att kriget var ett gigantiskt misstag från början till slut. Här kan man ju fundera på dagens Putin-krig i Ukraina. Att avsluta kriget skulle ju innebära att de ryska förlusterna var onödiga, att liv kastats bort helt i onödan. Auktoritära ledare kan inte acceptera en förlust.

Liberal eller konservativ  ─  tillhörigheten har skiftat
Ett annat tankespår är hur två tydliga politiska strömningar, konservativismen och liberalismen uppenbarligen till stor del har bytt hemvist i de amerikanska politiska partierna. Socialismen har aldrig fått dominera något parti i USA, men de liberala och de konservativa idéerna har alltid hittat någon koppling till de två dominerande partierna. På Lincolns tid tycks det dock ha varit så att de liberala idéerna hörde hemma hos republikanerna, medan de konservativa samlades i demokraterna. Idag är det ju tvärtom.

Pengarna behövs för att kunna bli vald
Republikanerna stod för anti-raslagar på Lincolns tid, medan det idag är demokraterna som tydligast står upp för människors lika värde. Möjligen hänger detta samman med att partierna i USA mer är organiserade som kampanjorganisationer än som föreningar. Partierna i USA är mer av ekonomiska plattformar för kandidater än gräsrotsrörelser. Den som vill bli vald måste kunna finansiera dyra kampanjer. I och med framväxten av teaparty-rörelsen, sociala medier och i takt med att formfrågor blivit viktigare än ett seriöst innehåll har åsikter steg för steg tagit plats på bekostnad av verifierbara fakta. I Sverige ser vi samma tendens när ministrar avfärdar sina egna vetenskapliga forskningsråd med att de ”står för en åsikt”. Med AI ökar hotet ytterligare att fakta trängs undan av ogrundade påståenden.

Polariseringen kvarstår
Risken är stor att motsättningen mellan nord och syd, mellan de urbana och de rurala delarna av USA blossar upp igen. Den 6 januari 2021 stormades Capitoleum av militanta och våldsbenägna Trump-supportrar. Ställs Trump mot Biden i höstens presidentval finns risken att mönstret upprepas om Trump vägrar acceptera ett nederlag. I värsta fall var den 6 januari 2021 i så fall bara en övning inför en större folklig resning. Det är lätt att se hur delar av media i USA kan backa upp en sådan rörelse och stötta de väljare som känner sig mer lojala med MAGA-rörelsen än med det demokratiska arvet. Till slut blir det avgörande hur polis och militär ställer sig. Den 6 januari avvaktade polisen och lät saker och ting ha sin gång. Indirekt gav de därmed Trump sitt stöd genom att passivt avvakta. Detta kan naturligtvis upprepas. Polariseringen i USA är stark.

Länktips: https://www.bokus.com/bok/9789175456980/amerikanska-inbordeskriget-1861-1865/

Vad händer när juridiken hinner ikapp lögnerna på nätet?

Posted on by
Reply

Vad händer när juridiken kolliderar med det mediala flödet? Hur hanterar USA de mediala lögner, som lett till förluster i liv eller i egendom? Det finns en del lärdomar att dra och det finns minst en aktuell koppling till Sverige kring detta.

Tre lögnare som nu får möta advokater
I USA pågår ett antal rättsliga processer i efterdyningarna till trump-åren. En av de mer kontroversiella agitatorerna på mediala plattformar är Alex Jones, som nu äntligen tycks få ta konsekvenserna av sin extrema våldspropaganda. ”Nyhets”-media som Fox News skiljer officiellt på sin roll som nyhetsförmedlare och opinionsbildare, åtminstone när de behöver försvara sina övertramp. Fox-ankaret Tucker Carlson har en miljonpublik och är viktig för Fox annonsintäkter. Han har nu tvingats att försvara sina påståenden när företaget Dominion stämt Fox News som en konsekvens av att företaget skadats ekonomiskt av Carlsons lögner om att deras rösträkningsapparater skulle ha varit inblandade i det påstådda fusk, som trump hävdade gjorde inte vann presidentvalet 2020. Det intressanta är hur Tucker Carlson och Fox nu försvarar sig.

”Spelar roll”
När den rättsliga apparaten drar igång, men stora resurser och med stora belopp inblandade ställs allt på sin spets. Lögnerna om Dominions maskiner har, enligt företaget, skadat deras varumärke. Lögner som villigt spreds av bl.a. Tucker Carlson och Fox News. Nu hävdar dessa att alla måste inse att programvärden bara spelar ”rollen” av Tucker Carlson, att allt bara handlar om att ge tittarna det de vill ha och att det uppenbart inte handlade om nyhetsförmedling. En intressant försvarslinje.

”Advokaten ljuger helt uppenbart”
Ännu mer absurt blir det att advokat Sidney Powell, som stod tillsammans med trump-advokaten Rudi Guilani på bästa sändningstid och svepte sina anklagelser mot den avlidne Hugo Chavez i Venezuela, mot Dominion m.fl. också gjorde det som ett ”uppenbart” skådespel. En advokat får medias hela uppmärksamhet för sina argument för att trump borde ha vunnit valet och försvarslinjen är att alla borde inse att allt bara var ett skådespel (!). Advokater som vår tids komiker?

Gräns mellan nyhet och propaganda
Skulle Alex Jones, Tucker Carlson och Sidney Powell klara sig med denna försvarslinje – att de alla bara spelade rollen av sig själva och att alla tänkande människor måste förstå att det de sa var lögner – får det till följd att ingen kan lita på vad media säger. Allt kan ju vara ett påhitt för att locka tittare och annonsörer. På ett sätt är det bra att de olika försvarsadvokaterna har valt denna taktik eftersom det bidrar till att synliggöra den idag mycket luddiga gränsen mellan nyhetsförmedling och opinionsbildning, som präglar stora delar av dagens informationsflöde.

Sverige kan välja väg
Lockelsen att tillfredsställa annonsörerna, som i sin tur ser på tittarsiffror, handlar om hur privatfinansierade medier ska orientera sig. I Sverige har vi Lamotte och andra som tigger bidrag när de skapat kontroversiella inslag som deras följare gillar. Vi har också en pågående debatt om Public Service roll. Tre konservativa partier vill begränsa SVT och SR till att vara ”smala” och på sätt bara vända sig till de som söker fakta och en så sann bild av verkligheten som det går att skaffa sig. Dessa partiers strateger vet naturligtvis vilken möjlighet det skulle innebära ifall opinionsmedia, Fox-liknande kanaler och propaganda-kanaler fick större spelrum på bekostnad av Public Service. De skulle ha lättare att få gehör för hårt vinklade budskap och rena lögner. På så sätt är det intressant att följa hur dragkampen går i USA. Spelar Alex Jones, Tucker Carlson och Sidney Powell bara rollen av sig själva när de framträder? Och vart leder det i så fall?

Länktips:
David Pakman tar upp detta tema här: i ett klipp från Facebook
TYT:s Ana Kasparian tar upp Alex Jones här: i ett klipp på Youtube

Varning för Fox

Posted on by
Reply

Det började direkt för fyra år sedan, i januari 2017, med storleken på folksamlingen när den då nye presidenten svors in. Vita Huset hävdade envist att det var fler åskådare än någonsin som närvarade vid ceremonin. Flygfoton visade motsatsen. Journalisterna krävde svar. De hade fortfarande en förväntan att den nye presidenten skulle börja bete sig ”normalt”. (De visste inte vad som komma skulle). Kommunikations-avdelningen i Vita Huset hade ett principiellt svar på journalisternas frågor, när det var uppenbart att administrationen inte höll sig till sanningen. Talespersonen Kellyanne Conway lanserade det nya begreppet ”alternativa fakta”.

Det finns inga alternativa fakta
Alternativa fakta är en omskrivning för lögn. En spade måste fortfarande få vara en spade. Det gynnar destruktiva krafter när någon glider på sanningen och låtsas som om flera parallella sanningar kan existera beroende på vad någon ”tycker”. Vetenskap kan inte ersättas med fördomar och lösa antaganden. Utvecklingen de senaste åren har visat allvaret i detta. Alla-till-alla-kommunikation minskar utrymmet för vetenskapen.

Det fanns tidiga tecken
Per Grankvist, som länge var ganska ensam att i företagskretsar introducera möjliga vägar till en hållbar utveckling, och som framgångsrikt varit föredragshållare, moderator och skribent formulerade redan för fyra år sedan mycket av det som behövde sägas då och som blivit ännu mer uppenbarat efter den 6 januari 2021. Länk till läsvärd text nederst på sidan.

Vem som säger något, snarare än vad som sägs, blir viktigt
George Monbiot är en annan person som från brittiskt perspektiv ofta bidragit med viktiga synpunkter och hållbarhetslösningar. I ett videoklipp på Facebook utvecklar han tankarna kring hur fakta har ersatts av känslor, vilken roll våra mediala kändisar och media själva har i detta och att vi måste vara vaksamma när det gäller vem som säger vad och vem som får genomslag för vad. Länk till klippet nederst på sidan.

Läsvärt om filterbubblor och hur vår världsbild präglas av algoritmer
I Per Grankvists text finns ett avsnitt som handlar om filterbubblor och om hur vårt informationsflöde styrs av algoritmer och kanske ännu mer så idag. I de flöden vi möter blir allt lika viktigt. Källkritiken får stå tillbaka för känslan av bekräftelse: ”äntligen någon som uttrycker det jag har tänkt…” Det är ingen tillfällighet att konspirationsteorierna frodas i vissa kretsar. Anarki och upplösning av ett civiliserat samhälle ligger inte långt borta.

En organiserad milis agerade tillsammans med känslostyrda konspirationsbejakare
Det tycks som om stormningen av Capitolium den 6 januari framför allt bestod av två kategorier motiverade personer: Hårdföra krigare med utbildning och en skarp agenda samverkade med personer med verklighetsfrämmande och desillusionerad världsbild.

De hade trumps stöd: ”Stand back and stand by” var hans budskap
Den ena kategorin låter teorin om ett nödvändigt krig styra känslorna medan den andra kategorin låter känslan av att ha blivit lurad styra agerandet. De välbeväpnade och förberedda milisgrupperna såg stormningen som en möjlighet att ta makthavare till fånga och i lynchmobbens namn utkräva rättvisa. De hade förberett sig med buntband för tillfångatagande av senatorer och en fullskalig galge för att hänga vicepresident Mike Pence (!).

De kände trumps stöd
Den andra kategorin tycks ha varit människor övertygade om ett antal pågående konspirationer som de på något sätt skulle avslöja eller motverka. Dessa kände att de hade presidentens stöd att stoppa stölden, det påstådda valfusket. Vad trump trodde att stormningen av Capitoleum skulle resultera i är ännu inte klarlagt. Att någon eller några medvetet höll tillbaka Nationalgardet är tydligt. Någon eller några ville att stormningen skulle lyckas.

Det är hela tiden pengar bakom allt
Det går inte att jämföra USA och Europa rakt av. Det finns en kvardröjande sydstatsromantik i det vita USA, där flaggan och symboliska monument fortfarande påminner om tiden då slavägande var naturligt. Hela det politiska etablissemangets beroende av donationer för att kunna bli valda är en annan skillnad. Under ett par månader har trump t.ex. lyckats skrapa ihop ett par hundra miljoner dollar till stöd för sin (troligen skuldsatta) kampanj genom att driva utsiktslösa domstolsmål och därigenom ge sken av att följarnas stöd hjälper honom att skapa rättvisa. Men det finns farliga likheter mellan trumpismens USA och högerkrafterna i Europa.

Checklista för antidemokrater
Den svenska extremhögern lär sig naturligtvis av de metoder trump har visat hur de kan fungera: det envisa ljugandet, de ständiga påhoppen på meningsmotståndare och på minoriteter, attackerna mot oberoende och neutrala media, oviljan att ta ansvar, det ständiga mantrat om ”strid” och ”kamp” för att hålla nättrollen och stödjare fortsatt aktiva, m.m. Men också detta att ”ta makten”, ett begrepp som inte hör hemma i en demokrati. Makten är inget mål i en demokrati, det är ett medel för att förverkliga det man lovat sina väljare att som företrädare för desamma försöka förverkliga.

Värst är Fox News och deras likar
Det värsta är ändå dessa ”låtsasmedia” som bara är spegelpropagandister. De har valt formen av mediabolag med nyhetsankare, opinionsbildare och vederhäftighet som kostym, men deras uppgift är enbart att lyhört återge det som deras följare vill höra och se. Med många klick, följare och stort genomslag blir dessa bolag attraktiva för annonsörer som vill nå en stor publik. Det är pengarna som styr. Allt är bara en kuliss. De låter indignerade, de spelar på känslorna, de talar upprört och gör allt för att hålla sina följare nöjda. De kontrasterar nästan aldrig ett påstående från en intervjuad person med en motfråga. De bara klappar hunden medhårs. För det är så vi passiviseras och låter oss bländas och bedras av skenet.

Länktips Per Grankvist: https://pergrankvist.se/texter/2017/01/25/falska-nyheter-och-alternativa-fakta

Bra inlägg av George Monbiot: https://www.facebook.com/watch/?v=459186695076407

Mer om Fox News och Rupert Murdoch här

Tack Kim och alla andra journalister

Posted on by
Reply

Kim Wall var en ung journalist som dog alldeles för tidigt. Några av hennes fotografier och tillhörande texter har blivit en utställning som hade vernissage den 31 oktober på Stadsbiblioteket i Göteborg. Journalistyrket har blivit viktigare och mer utsatt på senare tid. Det känns helt rätt att hedra Kim Walls minne och alla andra journalister som arbetar för att vi andra ska få en så riktig bild av världen som möjligt genom att besöka utställningen och att förmedla några intryck därifrån. Det är det minsta jag kan göra. Nedan fyra bilder från utställningen.

Gränslöshet
Utställningen visar med tydlighet att Kim Wall hade hela världen som sin arbetsplats. Med bilder och beskrivningar från alla världsdelar blir det uppenbart att hon inte kände några gränser för sin upptäckarlusta och sitt intresse för att berätta människors historier.

Hur underbygger vi våra beslut?
För att knyta an till boken ”Alternativa fakta” som jag skrivit om nyligen är det viktigt att det finns yrkesverksamma som ägnar sin tid åt att synliggöra fakta och åt att presentera dem på ett tillgängligt sätt. När vi tar beslut utgår vi från kända faktorer, prioriteringar, ekonomiska parametrar, nyttoaspekter och kända eller bedömda konsekvenser av våra beslut. Vissa beslut blir större och mer avgörande än andra. Besluten hos företag och stater kan få större genomslag än andra beslut. Men vi är alla beroende av att ha en faktagrund för det vi tar beslut om. Hur diktaturer gör för att ta rätt beslut är en gåta, eftersom information, statistik och rapportering ofta följer den officiella bilden av ”sanningen”. Ingen kan eller törs komma med motstridiga uppgifter som ifrågasätter makthavarnas omdöme och planer.

Desinformationen passiviserar
De som i Sverige kämpar för att förminska Public Service, eller som yttersta mål vill avskaffa systemet, gör detta med skenbart marknadsmässiga argument. I själva verket finns det starka krafter som vill politisera nyhetsförmedlingen på ett sätt som delvis redan pågår. Vem som helst kan idag publicera vilken ”nyhet” som helst och få spridning för den. Desinformation och vinklade historier och statistik får stor plats och risken är uppenbar att mixen av falska och sanna nyheter passiviserar allmänheten, som ju inte vet ”vad man ska tro”…

Därför är det så viktigt
I krig är sanningen det första offret och det finns krafter i samhället som gärna upprätthåller en känsla av kamp och motsättning, eftersom det är bränslet och motivet för en del personer att engagera sig i aktuella frågor. Mot bakgrund av denna pågående förskjutning i vad som är rimligt och orimligt att påstå blir journalisternas arbete allt viktigare. Därför kändes det så rätt att ta del av utställningen om Kim Walls reportage, bilder och texter. Gå gärna dit om ni kan.

En viktig bok om alternativa fakta

Posted on by
1

Akademiledamoten Åsa Wikforss har skrivit en viktig bok, Alternativa fakta, som på ett pedagogiskt och logiskt sätt går igenom vad som menas med kunskap, fakta och hur den svenska skolan sedan 90-talet hamnat i en kunskapssyn, som bidragit till elevernas sjunkande resultat i PISA-undersökningar m.m. Boken kom ut 2017, och har 2019 försetts med ett nytt förord inför utgivningen av pocketupplagan. Jag lyssnade till Åsa Wikforss på Bokmässan och insåg att boken är viktig.

Kunskap och sanning
Åsa Wikforss har skrivit en hyllning till vetenskapen och till det sanna sökandet efter kunskap, som vi både som individer och som samhälle är i stort behov av att kunna relatera till. Med hundratals noter och hänvisningar till forskningsrapporter och källor lyckas Wikforss på ett genomarbetat sätt visa vilka risker som finns om vi inte håller fast vid fakta och vetenskap på ett konsekvent sätt.

Ett antal konkreta råd
Hon betonar den sociala sidan av kunskapsinhämtandet, att vi lär oss av varandra. Boken avslutas också med ett antal förslag på hur vi aktivt kan motverka effekterna av alternativa fakta. Att inte avfärda meningsmotståndare och att ifrågasätta sina egna ståndpunkter sticker ut bland dessa rekommendationer. Att vara varsam med orden och att vara uppmärksam på källor till olika påstående är också något hon betonar. Hon efterlyser också att fler forskare tar plats i debatten.

Reklamen dövar oss
Helt kort och i en mening (sid 160) nämner Wikforss reklamen som en form av propaganda. Jag hade gärna sett en fördjupning av analysen kring reklamens påverkan på hur vi tar till oss information. Min personliga gissning är att överutbudet av reklambudskap under lång tid har bidragit till att vi generellt mer eller mindre blockerar oss själva – vi orkar helt enkelt inte ta in allt som sköljer över oss. Reklamen dövar våra sinnen och gör oss mindre benägna att ta till oss information. Även de politiska partierna paketerar sina budskap på ett reklamliknande sätt, vilket gör att vi värjer oss, i princip instinktivt. Och när tvivel och distansering kring olika budskap börjat sätta sig blir det allt svårare att lita på den information som erbjuds. Vi får också svårare att skilja på fakta och åsikter, när budskapen paketeras på ett sätt som avsiktligt ska väcka våra känslor. Därmed öppnas dörren för förenklingar och populism.

Diffusa konturer
Jag tror därför att reklamen i sin nuvarande form behöver ersättas av påverkansinformation i annan utformning. Om företagen ska få påverka våra beteenden och våra konsumtionsmönster behöver de själva eller med hjälp av regelverk bli tydligare kring vad som är fakta och vad som är åsikt, vad som är känslomässiga argument och vad som är sanning. Reklamen är avancerad påverkan oftast i syfte att stimulera konsumtion. När politiska budskap paketeras på reklamliknande sätt blir det svårt för medborgare att förhålla sig objektivt till de olika påståendena. Känslor och tyckanden blir viktigare än fakta. Gruppintressen ställs lättare mot varandra när argumenten inte handlar om faktiska prioriteringar utan om mer diffusa särintressen. 

Omdömesbildning
Boken tar heller inte upp så mycket av människans omdömesbildning, som i alla fall för mig handlar om ett långsiktigt samspel mellan redan förvärvad kunskap, nya insikter, åsikter, handlingar och återkoppling från våra handlingar. Ett sunt omdöme växer fram ur ett stort antal ställningstaganden och i ett växelspel med andra människor. Bekräftelse är en viktig ingrediens i omdömesbildningen. Bara när andra människor bejakar dina handlingar kan du veta att de i någon utsträckning var rätt. Och mönstret behöver upprepas flera gånger för att kunna utgöra en tydlig del av en personlighet.

Utbildning och läroplanernas svajighet
Wikforss bok kanske trots allt har störst betydelse för lärare och personer verksamma i den svenska skolan. Genom att sätta in frågan om kunskapssyn i relation till de läroplaner som tagits fram de senaste decennierna, och de bakomliggande tankegångarna, klargör Åsa Wikforss hur skolan har hamnat i den situation som dagens pedagoger har att arbeta med. Läroplanerna är ofta tidsspeglar och reaktioner på tidigare upplevda tillkortakommanden. I denna växelverkan blir det naturligt att överkompensera för sådant som uppfattas som fel i tidigare läroplaner. Det blir tydligare, men också svajigare vad som ska gälla. De kompromisser och lagomlösningar som hade varit lämpliga får stå tillbaka för onödigt stora svängningar i prioriteringar och begrepp.

Politik
En viss politisk klåfingrighet har också inneburit att skolan under lång tid tappat fart och därmed också sin attraktivitet för blivande lärare. Kommunernas politiker har delvis använt skolan som budgetregulator och skillnader mellan tillväxtkommuner och avfolkningsbygder har inte gjort saken bättre.

Boken ger oss verktyg
Min slutsats är att Åsa Wikforss bok bör läsas av alla som arbetar med utbildning, folkbildning och kunskapsförmedling. Vi behöver yrkesverksamma som förstår hur fakta och kunskap utgör grunden för lärandet och att alla behöver hjälp att hitta sin väg in i de okända världar vi ständigt transformerar till egen kunskap. Att motverka alternativa fakta, fake news, propaganda och felriktad reklam är idag viktigare än någonsin. Åsa Wikforss bok ger oss verktyg att klara den kunskapsresa vi alla är involverade i.

Demokratin hotas när verkligheten inte beskrivs neutralt

Posted on by
Reply

Senaten i USA har nyligen beslutat, med rösterna 50 mot 49, att mänskliga aktiviteter inte har någon betydande påverkan på klimatförändringen. (Länk, se nedan). En fråga blir därmed: Hur ska debatten i det demokratiska samhället föras om politikerna förnekar vetenskapens tydliga slutsatser? Och: På vilken sida står det sunda förnuftet, som vi medborgare delegerar till det politiska fältet, för att de ska göra kloka avvägningar mellan olika behov och tillgängliga resurser?

Rimlighet baserad på gemensam kunskap
Idén med en representativ demokrati är att vi som röstar fram företrädare också känner oss representerade av våra politiker. På vårt uppdrag styr de landet och har på olika sätt visat sig mogna den uppgiften. Demokrati är inte majoritetsdiktatur, så det gäller för maktens utövare att de också har en känsla för vilka avvägningar som är rimliga med hänsyn taget till minoritetsintressen. Men vad händer med ett samhälle som förlorar sin förankring i tillförsel av ny kunskap, i forskning och där den gemensamma referensen försvinner?

Sant och falskt
Det kan inte både vara sant och falskt att mänskliga aktiviteter, förbränning av fossil energi, påverkar uppvärmningen av världshaven och atmosfären. Det kan inte vara både sant och falskt att de senaste åren också är de varmaste sedan mätningarna började. Det kan inte både vara sant och falskt att avsmältningen från Arkis, Antarktis och många glaciärer har ökat eller att halten CO2 i luften har ökat dramatiskt de senaste decennierna.

Risktagandet
De som ifrågasätter sambandet mellan global uppvärmning och det moderna samhällets inverkan på densamma tar en stor risk. Av oklara skäl riskerar man hellre en global kollaps av livsbetingelserna på jorden än att man erkänner att vi måste ställa om från ett 85%-igt fossilberoende energisystem till ett energisystem som baseras på förnybarhet.

Vad händer sedan?
Men vad händer med samtalet när verklighetsbeskrivningarna inte hänger samman? Diskvalificerar sig hela det politiska systemet när man inte längre är relevant för medborgarna? Öppnar det i så fall vägen för en öppen eller dold militärdiktatur? Än så länge är det inte en så stor del av befolkningen i väst som bryr sig, eftersom effekterna av klimatförändringarna huvudsakligen är avgörande i avlägsna länder.

Ett svenskt exempel
Även i Sverige uppstår det ständigt situationer, där verkligheten beskrivs av politiker på två olika sätt och där medborgarna lämnas att själva ta ställning. I värsta fall blir reaktionen att medborgarna resignerar inför oklarheten och väljer att avfärda den politiska diskussionen. Passivitet och ointresse följer lätt på detta. Konkret är ett färskt exempel från SVT:s Agenda-studio den 3 maj (länk nedan) där utbildningsministern, Gustav Fridolin, och den moderata talespersonen i utbildningsfrågor, Camilla Waltersson Grönvall, upprepade helt olika beskrivning av samma fråga. Moderatkvinnan hävdade att regeringen har minskat stödet till förstelärare i budgeten. Miljöpartisten sa att man storsatsar på de här frågorna. Ståndpunkterna upprepades. Det är svårt för den som inte lusläst budgetförslagen att veta hur det förhåller sig. Vi förväntar oss politiker som är kloka och som kan förklara hur de resonerar när de prioriterar. Annars utmärkta programledaren Kamilla Kvartoft missade också möjligheten att räta ut frågetecknen. Hade resurserna minskat eller tiofaldigats? Kan båda uttalandena vara sanna? Varför var det i så fall ingen som förklarade hur?

Länktips: http://bangordailynews.com/2015/01/22/politics/senate-not-ready-to-tie-climate-change-to-mankind/

http://www.svtplay.se/video/2892891/agenda/agenda-agenda-17?start=auto