Hur ska en student tänka?

Skolavslutningar. Man sjunger inte om studentens lycka, om framtiden eller ungdomen. Man hurrar sällan. På flaken lastas flaken, lastbils- respektive öl-. Hesa skrik överröstar musikanläggningarna. Om det är av fasa inför vad som komma skall, eller om det är av glädje för att slippa lära sig något mer i gymnasiet är lite oklart. Hur är det att vara ung idag?

Optimismen
Under decennierna efter världskrigen fanns en enorm tilltro till ett bättre samhälle. Det skickades sputniks ut i rymden. Plasten, nylonstrumporna, badrum och miljonprogram trollade bort en del av den synliga fattigdomen. Ingenjörskapet, både i industrin och i samhällsplaneringen hyllades. Allt kunde växa. Göteborg skulle bli en miljonstad. Volvo knöts ihop med en bred, fin väg och en Angeredsbro till nya stadsdelar. Där skulle arbetarna bo och pendla till sina jobb var det tänkt. I var sin egentillverkad bil. Optimismen visste inga gränser.

Kreditkunsumtion
Efter millennieskiftet har finans- och bankkriserna avlöst varandra. Självorsakade, spekulationsdrivna och med ett politiskt system som i många länder inte förmått ställa krav på hushållande. Offentlig och privat konsumtion på kredit. Det fungerar kanske ett tag, men inte som en grundläggande vana. Till slut kommer den tid då det är dags att återgälda skulden.

Risken
På samma sätt står vi nu i skuld till naturen. Vi överkonsumerar vad jorden oss ger och tär på så sätt på jordens kapital istället för att leva på avkastningen, räntan. Vi beter oss oerhört kortsiktigt och med kortsiktiga vinstintressen i fokus. Tyvärr är det vi själva genom våra institutioner som driver en del av denna utveckling. När våra pensionspengar används för att optimera ekonomisk tillväxt leder detta till kortsiktighet hos de börsnoterade företagen, som inte kan tänka långsiktigt, vilket skulle kunna äventyra aktiekursen. Riskkapitalisterna har blivit en risk för kapitalismen, som landshövdingen sa häromdagen på en konferens.

Hur ska man tänka ?
Så hur ska en nykläckt student tänka? Finns det några snälla jobb därute? Eller måste man inordna sig i den dödsspiral av destruktiv ekonomi som tycks driva våra samhällsfundament in i en återvändsgränd? Det är inte helt enkelt att vara ung idag.

Företagen och lyckan

Bhutan är det land som ännu så länge har infört ett lyckoindex. BNP mäter ekonomisk utveckling ur ett snävt perspektiv. Men hur är det med lyckan? Mår vi bra? Lever vi ett gott liv? Fler och fler forskare intresserar sig för dessa frågor, som rör sig mellan ämnesområden som det privata, det kulturella, det existentiella och det samhälleliga. På webben hittade jag en inspirerande artikel som föranleder några reflexioner. Se längst ner för länk.

Den växande medarbetaren
Ur Howard Business Reviews jan/feb återges följande: ” Vägen till att medarbetare levererar resultat och finner vägar för att växa är en kombination av ”vitalitet” och ”lärande”. Vitalitet genereras av att ge människor en känsla för att deras dagliga arbete gör en skillnad. Det leder till att de framgångsrikt presterar det som förväntas av dem, och har en känsla för vart de och företaget är på väg. Både individen och företaget växer och energin de genererar smittar.”  Det handlar således om relativ kvalitet och om relationer och sammanhang. Tillhörande och identifikation kopplat till något positivt. När medarbetaren känner sig som en del av en helhet underlättas positiva processer.

Vad gör oss lyckliga på jobbet ?
Ur Wise Happinessundersökning maj 2012 återges en lista på vad som påverkar vår lycka på jobbet, enligt undersökningen är det följande parametrar i fallande ordning.
1. Hälsan
2. Hushållets finansiella situation
3. Att kunna utvecklas i jobbet
4. Att vara stolt över sitt företag/sin organisation
5. Att vara nöjd med sin egen arbetsinsats
6. Upplever att ha ett meningsfullt jobb
7. Att ha kul på jobbet
8. Att lönen känns rättvis och motsvarar insatsen
9. Att få feedback
10. Att känna sig utmanad av sitt jobb
11. Att känna sig respekterad av sina kollegor
12. Balans mellan arbete och fritid
13. Familjesituationen
14. Trivs med arbetet
15. Civilstånd
16. Hushållsinkomst
17. Egen inkomst
Notera att på plats nummer fyra kommer att vara stolt över sitt företag eller sin organisation.

Hävstången
Här finns hävstången för en hållbar utveckling. Vill företagen locka ungdomar att söka arbete måste de kunna visa upp något att vara stolt över. Det är svårt att vara stolt över ett företag som förstör för andra, som utnyttjar arbetskraft, som saboterar miljön eller inte tar sitt rimliga ansvar. Hävstången blir att för att kunna locka anställda i framtiden måste företagen rensa bort sådant som förr tilläts passera i den ensidiga ekonomiska företagsmodellen. För att locka personal och kunder måste företagen städa upp, ta ansvar och bedriva det som ofta kallas CSR-arbete, Corporate Social Responsability. Eller sunt förnuft kopplat till ett rimligt ansvarstagande i och utanför den egna verksamheten. Som signaturen Annika skriver på klargora.se :
Att vara en ”attraktiv arbetsgivare” är tecken på verklig framgång.

Länk till en artikel om detta: www.klargora.se/?p=1239

Harvard Business Reviews Jan/Feb 2012
http://hbr.org/2012/01/creating-sustainable-performance/ar/1

Wise undersökningen:  http://www.wisegroup.se/nyheter/wise-happiness-ny-undersokning/

Nu byter vi produkter

Enligt de planetära gränsvärdena är hotet mot ekosystemet och mångfalden större än alla andra miljöhot, klimathotet inräknat. Eftersom många gifter och tungmetaller ackumuleras är det bråttom att fasa ut tillförseln av främmande ämnen i kretsloppet. Det vi måste diskutera är hur vi enklast påbörjar en verklig omställning.

Vi måste börja någonstans
Troligen är den enklaste vägen att börja med produkter med tydlig identitet och med ett tydligt utbud av ersättningsprodukter. Vanliga konsumentprodukter är troligen enklast att börja med. Kanske är det en produkt per månad som ska tillföras en lista i ett slags abonnemang, där konsumenten stegvis förbinder sig att byta en produkt i taget under ett år, med start varje månad och där konsumenten får i brevlådan / per mejl / sms ett informationsblad eller länk som ger all nödvändig information om varför produten måste fasas ut och vilka ersättningsprodukter det finns.

Företagen kan betala
Detta ersättningsabonnemang skulle arbetsgivare kunna bjuda sina kunder, anställda och affärsbekanta på och de som fullföljer konselvent får någon slags diplom eller belöning (som företaget/arbetsgivaren också står för). Hela upplägget kan företaget ta upp som riktad marknadsföring eller som en kompetenshöjande åtgärd för sin personal och även redovisa i sitt public relation-avsnitt och CSR-avsnitt i årsredovisningen.

Två val
Under 12 månader ska således konsumenten göra tolv substitut. Och för varje månad ackumuleras antalet produkter. Konsumenten kan göra två val: 1. enbart avstå att köpa den eller 2. avstå att köpa produkten och i stället köpa en produkt som är mindre belastande för miljön, helst en ekologisk produkt om sådan finns. Man skulle också kunna tänka sig att konsumenten själv får välja ur en lista i vilken ordning hen vill fasa ut produkterna.

Tio produktförslag
Bananer – för att de är enkla att identifiera och äts av många barn
Kaffe – för att det är en volymprodukt
Potatis – för att potatis står för 75 % av gifttillskottet i det svenska jordbruket
Mjölk – för att det är en identifierbar produkt med stor volym
Ägg – för att det är en identifierbar produkt med stor volym
Äpplen – för att det hjälper svenska odlare att få draghjälp i omställningen
Vin – för att det sänder en viktig signal till producenterna att ta hand om sina jordar
Smör – för att det sänder en tydlig signal till mejeribranschen
Glödlampor – för att det finns LED-lampor som sparar energi och resurser
Hushålls- och toapapper – för att det innebär att returpapper används mer.

Det ska bli intressant att se om eller när denna idé kommer att lanseras.

De svaga blir de starka

I 25 år har forskare, politiker, företagsledare, opinionsbildare, företrädare för civilsamhället, journalister, tjänstemän, aktivister och kunskapsbärare försökt att sätta handling bakom begreppet hållbar utveckling. För att förändra i rätt riktning och på rätt sätt krävs metoder, kunskaper och indikatorer som stödjer processen. Ledningsverktyg är ett klassiskt namn på det instrument som kan användas. I år kommer ett nytt sådant att testas.

Kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter
Utveckling Nordost är ett projekt som ägs av Göteborgs Stad och som till viss del är finansierat av EU-medel via Tillväxtverket. Projektet löper 2011 – 2013. Den senaste månaden har jag fått en viss inblick i projektet och också kunnat medverka i projektets utveckling. Häromdagen beslutades i projektet att testa ett nytt ledningsverktyg som, om det fungerar som det är tänkt, bidrar till att möjliggöra sammanvägningar av flera olika hållbarhetsaspekter: kulturella, sociala, ekonomiska och ekologiska.

Traditionellt svårt
Det intressanta är att just denna sammanvägning av olika aspekter traditionellt är så svårgenomförd. Som att jämföra äpplen med en cykelpump. Och ändå är det precis denna sammanvägning av miljönytta, social nytta, vinst och idémässig nytta som vi hela tiden ägnar oss åt i samhället – för det mesta utan att analysera konsekvensen av våra handlingar. och för det mesta utan att lyckas särskilt väl. Med detta nya ledningsverktyg skapas en första matris, ett raster, som varje förslag och initiativ ska bedömas mot.

De svaga visar vägen
Det kanske allra mest intressanta är att verktyget nu kommer att testas i de förorter som oftast beskrivs som de socioekonomiskt svagaste. Kanske finns nyckeln till framtiden där vi mest anar det.

Länk till allmän info om projektet: www.utvecklingnordost.goteborg.se  (verktyget är inte offentligt ännu).

Den nya ekonomin

Fler och fler inser att det nuvarande systemet för att främja innovationer inte räcker till. Allan Malm, professor i företagsekonomi vid Lunds Universitet, skrev nyligen i Sydsvenska Dagbladet om detta. Först citat ur hans artikel.

( Ur Allan Malms artikel om skygglappar)

” För något år sedan insåg ansvariga politiker att trots att Sverige satsar nästan mest i världen på forskning per invånare är resultatet i form av nya företag inte särskilt bra och att det behövs en ny innovationspolitik. Regeringen skall presentera en sådan i höst.

Under det senaste året har en lång rad myndigheter och organisationer – Vinnova, IVA med flera lagt fram förslag om hur innovationssystemet, förmågan att skapa innovationer, bör stärkas.

Med innovationer menas i det här sammanhanget en idé om en produkt eller en ny tjänst som vinner framgång på marknaden.

Bland förslagen till en ny innovationspolitik finns allt från priser för innovatörer och skatteavdrag för riskkapital till stimulanser för små och medelstora företag. Det är väl genomtänkta åtgärder som sannolikt stärker drivkrafterna hos både innovatörer och finansiärer, men man måste vara en stor optimist för att tro att det är tillräckligt för att generera fler nya företag.

Det saknas en analys av hur förutsättningarna för innovation har förändrats. Dagens innovationspolitik har skygglappar som förhindrar en realistisk syn på vad som krävs för framgångsrik innovation.

Med viss förenkling kan man säga att det svenska innovationssystemet är byggt för att ta hand om nya snilleprodukter med en given marknad. Det finns många sådana i den svenska innovationshistorien – från tändstickor, blixtlås och SKF:s sfäriska kullager till Astras Losec. ” – slut citat.

Systemskifte
Det är intressant att såväl myndighetsvärlden (Vinnova m.fl.) som forskarvärlden ser problemen och vill ändra på systemet. De inser att det inte räcker att teoretisera kring framväxandet av en innovativ industri. Det krävs mycket mer. Duktiga entreprenörer med en bred verklighetshorisont, skickliga strateger och företagsledare, rätt personal men också något helt annat.

Behov och nytta
Det handlar nu om att utgå från marknadens och kundens behov och den nytta som företaget kan tillföra användaren. Men inte nog med det. Företaget och innovationen måste också göra nytta utanför sin egen och kundens omedelbara sfär. Den ska bidra till att göra världen bättre.

Relationsekonomi
Det som kommer starkt är en relationsekonomi som ersätter hittillsvarande konkurrensekonomi. Den vinner inte som slår ut andra företag utan den vinner som skapar störst nytta utanför det egna företaget. Det är det nya och som fler och fler inser att näringslivet måste utvecklas till att göra. Verksamhet för egen vinning, för kundnytta och för att göra världen bättre – samtidigt.

Länk: Debattartikeln i Sydsvenska Dagbladet här.
(Och tack till Johnny Kronvall som gav mig tipset.)

Tips: Doktorsavhandling om kluster och innovationssystem av Lisa E Svensson länk här .

 

Världsmiljödagen eller tio år

Den 5 juni är det världsmiljödagen. En dag att manifestera, påminnas om vårt ansvar för kommande generationer och att fira framsteg och förbättringar. Med stor sannolikhet kommer detta att gå tämligen spårlöst förbi i mediabruset och på stadens gator och torg. Är det bra med en världsmiljödag?

Alla dessa dagar… – syftar inte på utrikesministern.
Det finns ”dagar” för olika fenomen: 11 mars ska vi minnas terrorismens offer. Den 8 mars är kvinnodagen. 1 maj är arbetarnas dag och den 23 april är världsbokdagen. Därtill kommer Mors och Fars dag, Kanelbullens dag och den 28 december Värnlösa barns dag (som hette Menlösa barns dag förr i tiden, en betydelse som troligen försvunnit av samma skäl som lyckta dörrar – ingen förstår längre betydelsen).

Fördel och varning
Någonstans är det säkert bra att uppmärksamma utsatta grupper, problem och globala frågor. Chansen ökar att vi åtminstone en gång per år synliggör det som behöver uppmärksamhet. Samtidigt får detta inte blockera att vi gör annat resten av året. Det är den invändning man kan ha mot Earth Hour, som blivit en succé, men som riskerar att reducera energifrågan till ett jippo om inte dagen leder till förändrade beteenden på allvar.

Vanans makt
Det intressanta är att vi gemensamt fokuserar på väsentligheter och låter vårt dagliga beteende styras av sunda värderingar. Det är inte enstaka köp av ekobananer som är lösningen, det är att vi konsekvent avstår fulbananerna. Det är inte enstaka cykelturer istället för bilåkning som hjälper, det är vanan som är viktigast.
Därför vore det bra med en världsmiljödekad. 10 år av smart beteende. Då börjar det hända saker.

Länkar: Ekocentrums nyhet om idag
Wikipedia om världsmiljödagen

 

Statens makt över kunskapen

Staten ser över sin organisation. Nu har en utredare föreslagit en omorganisation av de myndigheter som håller på med läkemedel och hälsa. Tolv myndigheter förslås bli fyra. Socialstyrelsen och läkemedelsverket försvinner. Fyra nya ansvarsområden föreslås: utveckling, kunskap, infrastruktur och utvärdering.

Elak bild
Med dessa fyra områden sammanförs kompetenser i ett mer enhetligt system, är tanken. Man delar elakt uttryckt upp området i fyra segment: ”nyheter”, ”sanningen”, ”propaganda” och ”bestraffning”. Och – som redan framkommit som kritik – hur ska detta system uppmuntra till kunskaps- och erfarenhetsutbyte om en myndighet, med närmast orwellsk fiffighet, sitter inne med sanningen, den enda sanningen?

Alternativen förlorare
Redan idag har staten Sverige svårt att hantera olika kunskapssystem. Fungerande och efterfrågande behandlingsmetoder motarbetas ofta med argumentet att de inte kan bevisas inom rådande kunskapsparadigm. Vetenskapens tillkortakommanden används som argument för att andra behandlingsformer inte ska godkännas. Motvilligt har man fått acceptera akupunktur, eftersom behandlingarna gör patienter besvärsfria. Mainstreametablissemanget duckar.
Lika illa är det med hur staten ser på homeopati och andra behandlingar som enligt traditionell vetenskap kan likställas med placeboeffekter. Och där verkligheten hela tiden sticker hål på bubblan eftersom behandlingarna hjälper patienterna.

Effektivare ?
Jag har endast ett lekmannaperspektiv på frågorna. Men när jag läser utredaren Stefan Carlssons argument ”Kunskapsutvecklingen och spridningen av ny kunskap blir effektivare” blir jag mycket oroad. Det är inte effektiviteten som är primär, det är relevansen och samspelet mellan analys, omdöme, fakta och individens situation som borde stå i fokus.

Statens roll
Det staten borde göra är att garantera att inga medborgare särbehandlas. Alla ska ha rätt till den sjukvård man önskar. Efterfrågan, kvalitet och en rättvis tävlan om resultat för att bidra till frisk- och sjukvård borde styra utvecklingen. Istället får vi nu en myndighet som ska stå för kunskap, en annan som ska ansvara för informationsspridning och en tredje som ska övervaka systemet.

Motarbetar staten samhället?
Frågan är om staten verkligen agerar för samhällets bästa. För det kan väl ändå inte vara så att vi klarar utmaningarna med enbart ett sätt att arbeta och en väg att söka ny kunskap? Jag undrar om inte George Orwell ler stilla i sin himmel.

Länk till presentation av utredningen, publicerad på DN Debatt – här.

Tusentals idéer för 2021

Visioner och framtidsbilder är viktiga för att samla kraften hos många människor. Oavsett om det gäller en mindre krets, en organisation, ett företag eller ett samhälle. Nu har Göteborgs Kommunstyrelse fått ett arbetsmaterial som heter duga: Göteborg 2021. Framtaget och excellent sammanställt av Göteborg&Co.

Vad blev det?
Två böcker, en film och massvis med webbpublicerat material, paketerat på ett för politiker och allmänhet begripligt sätt. Göteborg&Co har gjort ett strålande jobb att fånga upp de viktigaste frågorna för staden inför, under och efter 400-årsjubiléet om några år. 1680 förslag från allmänheten redovisas, systematiskt och tematiskt på ett spännande sätt, även med angivande av förslagsställare. (Ser vi här ett embryo till gräsrotsdemokrati?) I den andra boken sammanställs förvaltningars, projekts och perspektivgruppers arbete under det senaste året. Summan har blivit en myllrande uppslagsbok i idéer för ett bättre samhälle, en trivsammare och en mer framåtinriktad stad som vill utvecklas.

Drömmar
Naturligtvis går det att hitta saker som saknas. Allt är inte med (och tur är väl det – vi vill knappast att kommunen ska vara involverad i allt som händer). Men mosaiken av förslag ger ändå en väldigt intressant och hoppfull bild av de drömmar som människor i staden bär på och som har chans att förverkligas. Det som är påfallande är att så många av förslagen fångar upp hållbarheten och tar sin utgångspunkt i mötet mellan människor. Det är kanske rent av så att rapporten illustrerar en ny form av Göteborgs-andan, där erfarenheter och kunskaper från skilda håll möts och där det handlar mer om kvalitet än om kvantitet. Där vi talar mer om värde och utveckling än om konkurrens och att dela in människor i vinnare och förlorare. Kanske ser vi här rentav en vändpunkt då vi på allvar lyckas tackla flera av de problem som återstår att lösa.
Återkommer med mer tankar kring Göteborg 2021.

Länkar till material finns på www.goteborg2021.com .

Elöverkänslighet borde hanteras tvärtom

Vetenskapligt bevisat eller inte – det finns ett problem under ytan som på senare tid uppmärksammats i media (G-P och Kanal 5 – Outsiders), elallergi. Hur ska det moderna samhället hantera de människor som blir sjuka av minsta exponering av elektriska fält?

Media och elöverkänslighet
I G-P handlade det om kostnaden för saneringen av ett behandlingsrum i sjukvården, som inretts för att passa personer med elallergi och inte använts mer än en gång på ett år. En massiv insändarkör redogjorde därefter för de besvär som några personer upplever och som ”vetenskapen” anser inte går att bevisa. I programmet Outsiders i Kanal 5 gjorde man intervjuer och besök hos några av de mest elöverkänsliga personerna i Sverige, vars liv uppenbarligen blir väldigt monotont och extremt isolerat.

Mina egna erfarenheter
Personligen har jag upplevt vissa symptom. För ett tiotal år sedan kunde det hända att jag gick in i en livsmedelsaffär och på någon minut kom symptom iform av yrsel, tryck i huvudet och ett allmänt obehag. Inte i alla butiker, men vissa. Min analys var att det var frysdiskarna som alstrade elektromagnetiska fält. Helt klarlagt blev det aldrig. Efter ett par år klingade effekten av. Skulle jag hålla min mobiltelefon mot örat skulle örat och den halvan av huvudet kännas varmt och ”överexponerat”. Det känns obehagligt. Därför använder jag handsfreelösning så mycket som möjligt. Jag är dock inte lika känslig som Gro Harlem Brundtland, som lär känna om det finns en påslagen mobiltelefon i samma rum som hon själv. (Detta hemlighöll hon av politiska skäl medan hon var chef för WHO).

Olika trösklar ?
Våra myndigheter och forskare hanterar frågan aningen ”svajigt”. Å ena sidan inrättar ett landsting elsanerade behandlingsrum, å andra sidan förlöjligas, förringas och förnekas problematiken och förklaras i psykiska eller psykologiska termer. Det man kan fråga sig är om vi alla har olika trösklar för resistens mot elektromagnetiska fält och att vi alla skulle kunna drabbas. Om besvären var lika frekventa som huvudvärk skulle antagligen forskarvärlden förklara fenomenen för ”oförklarliga”. Nu när frekvensen drabbade är så låg kan de drabbade viftas bort som avvikande, udda personer som inte behöver tas på allvar.

Tvärtom
Det enda rimliga vore att samhället och forskningen gjorde precis tvärtom – här har vi enstaka indikationer som skulle kunna tyda på ett allvarligt folkhälsoproblem ”under radarn”, vilket borde intressera forskare. Det är sorgligt att konstatera att forskarvärldens ansvar att vidga vår kunskapshorisont hela tiden åsidosätts. Som om det bara vore intressant att forska på det redan beforskade.

Värdet av att lyssna

Varje dag händer något positivt. Det gäller att se det positiva och att förstärka det, ta det med sig och återberätta. För att stärka den utveckling vi tror på.

Möjligheter i mötet
Varje möte innebär en möjlighet. Vi kan lära oss något nytt, få en ny tanke att bearbeta eller själva komma på något intressant som en reaktion på vad vi sett, hört eller upplevt. Idag intervjuade jag en erfaren projektperson inom ramen för det uppdrag jag arbetar med. Intervjun blev kanske en timme lång och helt i telefon. Det fungerade bra, trots att 60 % eller mer av vår kommunikation är kroppsspråk. Samtalet kretsade kring det värdefulla.

Det värdefulla
”Vad är värdefullt från projekt NN och som du tycker bör inkluderas i den process jag förbereder” var min fråga. En sak är att läsa rapporter, där står oftast ungefär samma saker och på ett kansliartat språk avsett för kanslipersonal att föra vidare i någon formell form. Det jag var ute efter var kärnan, det mest värdefulla, som inte får gå förlorad i de långa rapporternas prosa. Det där smått subtila som det krävs erfarenhet och relativa upplevelser för att iaktta och notera och dessutom kunna sätta ord på. Undertexten, det bakomliggande värdet till det som står skrivet på ytan.

Lyssna in
Jag fick ett lika självklart som lugnande och positivt svar. ”Det viktiga är att förhålla sig inlyssnande”, sa personen jag intervjuade. Man ska lyssna in och förstå på djupet vad som sägs. Så självklart, men ändå inte. I den tidspressade rollfördelning vi har, där stackars personal på äldreboendet och ännu mera stackars boende på äldreboendet knappt får en minut av mänsklig samvaro, eller i det uppskruvade tempo som mycket av arbetslivet generellt pågår – där finns knappast tid för inlyssande och reflexion. Ändå var det just detta som min intervjuade person tryckte på.

Så enkelt
Tar vi oss tid att lyssna på barnen hemma och i skolan, på marginaliserade och sjuka och lyssnar på riktigt kanske vi till och med förstår vad vi ska göra. Så enkelt. Så bra. Så märkligt att det måste sägas.