I Norrbotten har medeltemperaturen höjts 2,4 grader och i Sverige som helhet ligger temperaturhöjningen på 1,6 grader. Förändringen gäller år 2011 jämfört med referensperioden 1961-1990 som brukar användas i dessa sammanhang. Man kan naturligtvis som ett kommunalråd i Pajala skämta bort detta med att folk gärna vill ha det lite varmare i norr. Eller så kan man hänvisa till handelsträdgårdar som gärna höjer koldioxidhalten i sina växthus för att höja tillväxttakten på sina växter. Eller så kan man vara allmänt skeptisk till forskningsrön som innebär att tingens ordning måste korrigeras. Sorgligt är det att människor lägger kraft på att motarbeta de initiativ som skulle kunna vända utvecklingen. Vad kan göras?

Väder och klimat
Låt oss ta de tre exemplen ovan. Den som tycker att ”lite varmare gör väl inget om det blir” blandar ofta ihop lokalt väder med globalt klimat. Lokala temperaturvariationer kommer alltid att finnas. Det bekymmersamma är om helheten, balansen mellan olika dominerande klimatsystem rubbas så som nu tycks ske. När isarna och tundran inte längre bär, när torrperioderna sträcks ut över flera år, när nederbörden spolar bort jordlagret, när förutsättningarna för liv ändras. Det handlar om så mycket större perspektiv än ett par grader varmare i Pajala. Okunskapen måste vändas i insikt.

Växthusens koldioxid
Det är korrekt att handsträdgårdar ibland stimulerar växternas tillväxt genom förhöjd koldioxidhalt. Men att använda det som argument för att en globalt höjd CO2-halt skulle bidra till en minskad världssvält är att förenkla och förneka sambanden mellan temperatur, väder, klimat, torka och nederbörd etc. Vete, ris och majs odlas inte i små växthus. De odlas på stora arealer, som nu i år (USA) trabbats av extrem torka. Den som hänvisar till att högre koldioxidhalt är bra för livsmedelsförsörjningen måste först bevisa att detta gäller utanför handelsträdgårdars skyddade zoner och framför allt visa att ingenting annat ändras när koldioxidhalten stiger. Helhetssyn, tack.

Allmän negativism
Det finns också de som rent allmänt ifrågasätter, skeptiskt eller kritiskt, att klimatforskarna har rätt. En del yttrar sig för att de har betalt för att driva en opinion som gynnar fossilindustrin. Andra ser sig som vetenskapens beskyddare och anser att de som ofta kallas ”klimatalarmister” har lierat sig med en maktelit, en elit som använder skatteinstrumentet för att i första hand dra in skatt till staten, en stat kritikerna inte tycks känna sig särskilt delaktiga i.

Mänskligheten som tonåring
Den som aktivt motarbetar en omställning av samhället i en mer klimatneutral riktning tar på sig ett stort ansvar. Det ges ingen andra chans. Vi har bara ett nu att förhålla oss till. Väljer vi att göra ingenting eller – ännu värre – förvärra läget ur klimatperspektiv, riskerna vi mycket stora ekonomiska, miljömässiga, kulturella och mänskliga värden. Med full kännedom om vilka val vi har tycks en del av mänskligheten vilja blunda för riskerna. Som en trotsig tonåring som vägrar ta på sig mössa och vantar trots att det är kallt beter sig mänskligheten just nu. Samhället agerar mot bättre vetande.

Mot bättre vetande
Samtidigt är det just detta vi måste sträva emot: bättre vetande.
De som borde anamma parollen förstår nog inte ironin i densamma.