Pensionssystemen i världen behöver ständigt ses över och utvecklas. Av flera skäl, visar en rapport från CFA Institute och Marsh som kom nyligen. (Se länktips nedan). Rapportens 35 sidor fokuserar primärt på jämförelseindikatorer mellan 55 olika länder och där man väger in 50 olika delfaktorer. Marsh är ett börsnoterat (USA) företag som framför allt bedömer risker och har antagligen ett antal pensionsfondförvaltare och myndigheter som sina kunder. Rapporten lyfter också viktiga aspekter för framtiden, inte minst hur demografin förändras i många länder. Vi blir äldre och lever längre.

Jämförelser och tillbakablick
Rapportförfattarna har gjort denna typ av jämförelse i sjutton år och kan därför se trender och hitta jämförelsetal som kan vara intressanta. I deras jämförelse hamnar Sverige på plats 8, strax under de ”bästa” länderna. Men det mest intressanta är vilka utmaningar rapporten lyfter upp och samtidigt vilka åtgärder man föreslår. Men först en liten personlig reflexion. Att det finns en pension att leva på när arbetslivet klingar av är ingen naturlag. Det hela löstes ju med att den äldre generationen fick bo i ett mindre hus på gården, som kallades undantag. Där fick de hjälpa till med sysslorna så gott det gick. Det odlades, det hades höns och grisar och de minsta barnen togs om hand. Det var en praktisk win-win-lösning i bondesamhället, som dock inte fungerade när industrialiseringen tog fart.

HALE är en indikator
Rapporten nämner en brittisk studie som slår fast att vi lever längre, är friskare och därmed sannolikt kommer att arbeta längre upp i åldrarna. Här finns begreppet HALE som en kvalitativ och kvantitativ indikator, som används av de professionella. (HALE står för Healthy Life Expectancy). Samtidigt ökar också skillnaderna beroende på vilket arbete som utförs. En arkitekt och en betonggjutare är båda involverade i samma bransch, men har sannolikt olika möjlighet att jobba upp i åren. Rapporten varnar också för de spänningar som kan uppstå mellan generationerna, om pensionssystemet uppfattas som orättvist.

Arbetsmarknad, svartjobb och AI
Just arbetsmarknadens förändring påpekas utförligt i rapporten, hur livslång anställning med avtalsgrundade pensionsavsättningar sannolikt inte blir lika vanligt i framtiden, när gig-ekonomin och möjligheten att ”jobba hemifrån” i egen firma eller på uppdrag av någon blir mer vanligt. Att sätta av inkomst till pensioneringen är inte heller något som alla tänker på om man själv är ansvarig för detta. Även den svarta ekonomins baksidor behöver lyftas (även om rapporten inte tar upp den). Rapporten berör inte heller hur arbetsmarknaden antagligen snabbt kommer att påverkas av hur AI blir en del av företagens strukturella positionering. AI skulle ju också kunna hjälpa till med informationsbehandling i realtid, så att myndigheter och fonder blir ännu bättre på att snabbt hantera hur pengaflöden, inflation eller andra faktorer påverkar utfallen. Och även kunna leda till nya kunderbjudanden för den som vill följa utvecklingen.

Svårigheter med 40-talisternas dominans
På sidan 19 i rapporten kommer man in på en del av de svårigheter som förändringar/försämringar i pensionssystemen kan innebär. Man inser att 40-talisterna och 50-talisterna genom att vara många sätter stort tryck på beslutsfattarna men konstaterar också att ”eventuella förändringar kommer naturligtvis inte bara att påverka 40-talistgenerationen, utan även allmänhetens tilltro till att framtida generationer ska kunna få en bekväm pension. Omfattningen och takten i förmögenhetsöverföringen mellan generationer kan te sig avlägsen, särskilt som yngre generationer möter allt svårare förutsättningar på bostadsmarknaden och potentiellt osäkra utsikter på arbetsmarknaden. Men utan mer omedelbara åtgärder kommer klyftorna mellan generationerna att öka, vilket i framtiden kan nödvändiggöra mer drastiska förändringar av pensionssystemen.” Det gäller att fånga problemen innan de är problem.

Ska pensionssystemen bli mer av karaktären försäkring?
Här kan man också ligga till hur populister och högernationalister i Europa helt blundar för de verkliga sambanden och, som i fallet LePen i Frankrike, lovar sänkt pensionsålder. (Se länktips kring den debatten nedan). Det rapporten betonar som tre lösningsvägar är framför allt att omfördela risktagandet i placeringar i riktning mot mer försäkringsbolag, att inkludera individuella långtidsefterlevandeskydd som en extra tjänst i systemet (sannolikt mot en höjd premie), samt att pensionskontona mer har av en premiebestämd karaktär enligt en livscykelmodell, som man bedömer är på väg att bli normgivande. Steg för steg kommer pensionssystemet påminna om ett försäkringsupplägg.

Ytterligare några rekommendationer
I ett annat avsnitt i rapporten pekar man på hur viktigt det är att pension faktiskt används under pensioneringen och inte tas ut i förtid, hur viktigt det är att allmänheten har förtroende för systemet, hur avgörande det kan vara att följa utvecklingen av det forskarna kallar HALE (se ovan), att underlätta för äldre att fortsätta att vara yrkesverksamma och att minska de traditionella skillnader som finns mellan könen när det gäller pensionsnivåer.

Mål, finansiering och flexibilitet
På en mer överordnad nivå lyfter rapporten tre faktorer som ansvariga personer och organisationer behöver väga in och ta ställning till: 1. Att sätta tydliga mål för systemet, mål som hela tiden vägleder i varje beslut. 2. Vikten av finansiering av systemet. 3. Ökad flexibilitet i produktutformning och tjänster.

Sådant som INTE tas upp
Det finns ett antal saker som INTE tas upp i rapporten. Jag har nämnt AI och svartjobb. Men också detta att det inte är rimligt att lägga alltför stort ansvar hos individen när det gäller den långsiktiga planeringen. Pensionen måste trots allt i sin grundform vara ett skyddsnät när det inte längre fungerar att arbeta. Och kanske allra störst invändning har jag kring att rapporten inte med ett ord belyser de risker som dagens ekonomiska system innebär. Den eviga tillväxtens dogm kommer förr eller senare att avslöjas, kanske i och med de konflikter och motsättningar som den otillräckliga klimat- och miljöpolitiken kommer att leda till. När folk inte får mat, vatten eller ens ett enkelt boende kommer kraven på grundläggande rättvisa att bli konkreta. Och hur pensionssystemen ska förhålla sig till de ”vinster” i den traditionella ekonomin som bygger på fossilfällan, på exploatering av resurser och av människor förbigås med tystnad. Här finns mycket att göra för att få pensionssystemet hållbart på riktigt.

Hur hållbart är egentligen Norges pensionssystem?
Ett verkligt hållbart pensionssystem måste erbjuda alternativa vägar till ett sparande på planetens och Agenda 2030:s villkor. Vi lurar oss själva om vi tror att pensionsfonderna växer oberoende av verkligheten. Inte minst Norge skulle behöva göra ett omtag, eftersom man låter sin oljefond utgöra buffert i pensionssystemet. Hur hållbart är det?

Länktips. Rapporten: https://rpc.cfainstitute.org/sites/default/files/docs/research-reports/26242379-gl-global-pension-index-2026_final.pdf

Länktips: Fransk debatt om LePens löfte om sänkt pensionsålder: https://www.euronews.com/2026/10/07/france-government-slams-marine-le-pens-alternative-budget