Vi kan klappa oss på axeln men det löser inte problemen

Posted on 2 september, 2015 by Christer Owe

Vi tycker att vi är duktiga i Sverige. Vi sorterar våra sopor, lägger tidningar, glas och plast i olika behållare. Vi gör en insats och känner att vi gör rätt saker. Reklamfilmen om en klapp på axeln – Panta mera, exempelfilm se nedan – förstärker det budskapet. Miljön mår bra av att vi sorterar våra ölburkar, är budskapet. Visst är det bättre än att inte sortera. Men det löser inte de verkliga problemen.

10:e sämst
Sverige ligger på tionde sämsta plats när det gäller det ekologiska avtrycket i världen enligt WWFs Living Planet report. Nio andra länder beter sig ännu sämre. 190 sköter sig bättre. Vi kan klappa oss på axeln och lägga pengar på en reklamfilm som invaggar oss i tron att vi inte behöver göra mer än att panta burkar, så räddar vi världen. Men vi lurar bara oss själva.

Vi sitter fast
Tillväxt och ökad lönsamhet ses av vissa debattörer som överordnade ansvarstagandet för hur planeten ska skötas. Ekonomisk vinst enligt rådande paradigm är överordnad varje annan strategi, hävdas det. Först måste vi tjäna pengar för att ”ha råd” att åtgärda de fel verksamheten orsakat. Så djupt sitter vi tydligen fast i de strukturer som fört oss till randen av en klimatkollaps och en oåterkallelig förändring av livsbetingelserna på jorden att vi själva inte förmår ändra hur samhället ska fungera.

En ny modell
I själva verket måste naturligtvis börja nysta i de trådar som har potential att vägleda oss in i en värld, där all ekonomisk verksamhet sker inom ramen för vad planeten tål. Och vi ska samtidigt hantera de sociala spänningar på olika nivåer, som allt tydligare gör sig påminda. Orättvisor och obalanser mellan människor fortsätter att vara ett ökande problem. Den modell vi använde i Sverige under 1900-talet – ”från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” – fungerar inte i en globaliserad värld.

Livsstil och värderingar styr
Livsstilsfrågorna är centrala för fortsättningen. Livsstilen är starkt förbunden med värderingar och vår dagliga tillvaro. Hur vi använder vår tid, våra resurser och vad vi prioriterar. Vår nuvarande livsstil, totalt sett i Sverige, är den tionde sämsta i världen. Ska vi fortsätta blunda för fakta och fortsätta att klappa oss på axeln? Eller ska vi göra något? Det finns viktiga steg att ta.

Länktips: Senast Living Planet Report från WWF här.
Panta Mera och klapp på axeln här.

Ingen vill vara en loser

Posted on 31 augusti, 2015 by Christer Owe

Ett allmänt missnöje, skillnaden i förutsättningar och framtidsutsikter, liksom upplevelsen av att utvecklingen länge har gått i fel riktning är några av motiven och förklaringarna till att väljare attraheras av ett missnöjesparti. Det långa socialdemokratiska maktinnehavet och därefter åtta år med den borgerliga alliansen har gett oss det samhälle vi har idag. Visst är det mycket som är bra i vårt land. Men det finns stora grupper av medborgare och väljare som upplever andra saker än det som maktens företrädare talar om. Ett antal medborgare och väljare känner sig stå utanför samhället.

Två slags pensionärer
Omkring hälften av landets pensionärer har en god eller t.o.m. mycket god ekonomi. Man har surfat på de dubbla ekonomiska vågorna: fastighetsvärden och aktiemarknadens utveckling. Bara genom att bo på rätt ställe har de som ägt sin bostad kunnat frigöra stora belopp. De som bott i hyresrätt har inte haft samma möjlighet. Hälften av landets pensionärer för tvärtom en rätt knaper ekonomisk tillvaro. Denna skillnad talas det aldrig om – partistrategerna väljer ju enbart ut röstvinnande frågor – och följden blir att en stor del av befolkningen känner sig åsidosatt.

Äldreomsorg och skola upplevs som sämre än förr
Och inte finns det olika nivåer på äldreomsorg heller. I den kommunala världen blir det till slut bara de allra mest behövande som får plats på något hem. Folk ska bo hemma så länge det bara går. Många gamla känner en otrygghet och en ensamhet. De som byggt landet och som var aktiva under 1900-talets andra hälft tillhör inte de prioriterade. Släktingar gör insatser, men ibland gör avstånden det omöjligt att finnas tillhanda på regelbunden nivå. Var det så här det skulle bli? Att den kommunala skolan inte lyckas vara bättre drabbar också de svagare eleverna. De duktiga eleverna har ofta en hemmiljö som stödjer på olika sätt, men alla har inte möjlighet att få stöd i sin hemmet. De svagare blir förlorare.

Servicen på mindre orter och i förorter försvinner
Landsbygden och förorterna tappar i samhällsservice. Servicekontor stängs, bank och affärer flyttar, investeringar i viktiga kommunikationer blir eftersatta. I glesbygden stängs det fasta telefonnätet ner och de mobila systemen saknar ofta täckning. De unga med utbildning åker till storstan, de övriga blir kvar, men arbetstillfällena blir inte fler. Det blir svårt att försörja sig. Framtiden blir snarare ett hot än ett löfte.

Det är ofta driftiga personer som kommer hit från andra länder
Välutbildade och ambitiösa personer från andra länder kommer hit och konkurrerar om de arbeten som finns. Är de driftiga startar de egna små verksamheter, skapar sin egen försörjning. På en mindre ort kan det vara provocerande att någon kommer från ett annat land och på kort tid lyckas med något som de infödda inte haft förmåga eller kraft att göra. I det komplexa spel som ett samhälle utgör kan den enes framgång upplevas som den andres bakslag. Darwins tankegångar ligger någonstans i bakgrunden och lurar. Ingen vill vara en loser.

Konkurrens
Min bedömning är att talet om invandringen, alla negativa åsikter som ventileras primärt handlar om att en relativt stor grupp i samhället känner att deras möjlighet att lyckas minskar i takt med den konkurrens om försörjning som det innebär att fler kommer hit. ”De lever på bidrag och sedan tar de våra jobb”. Det kan låta som en motsättning, men det är så den orättvisa konkurrensen kan upplevas. Först ska invandrarna ha hjälp, sen springer de förbi och visar sig duktigare än vad vi är. ”De tar våra jobb”. Det blir ett bekvämt sätt att slippa ta ansvar för att man kanske inte riktigt ansträngde sig i skolan, eller fick den hjälp man borde fått.

Stärk den lokala utvecklingen
Lösningen måste ligga i att skapa framtidstro och arbetstillfällen för alla, att uppmuntra till nya verksamheter, att erkänna att samhället inte hittat rätt sätt att matcha alla dagens och morgondagens utmaningar, att stärka de krafter i samhället som verkligen vill forma bärkraftiga företag, gärna i kooperativ form och som fångar upp sociala utmaningar, miljöproblem och andra frågor samtidigt som de gör ekonomisk nytta. Alltför länge har statsmakternas fokus legat på storkapitalet och de stora företagens möjligheter. Det är hög tid att staten stärker den lokala ekonomin, de livskraftiga verksamheter som kan växa ur ett lokalt sammanhang bara förutsättningarna är rimliga.

Nya lösningar och nya regelverk
Ta till vara initiativkraft och innovationsförmåga på ett bättre sätt, släpp på de fyrkantiga regelverken för arbetslöshet, företagande och projektanställningar. Det behövs helt nya lösningar för att samtidigt lösa de sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi står inför. Görs ingenting kommer missnöjet enbart att växa och det parti som exploaterar människors oro få ännu mer anhängare, inte tack vare bra politik utan i brist på tydliga visioner och initiativ från de övriga partierna.

Respekt för yrkesroller är avgörande

Posted on 20 augusti, 2015 by Christer Owe

Moderaterna föreslår flexiblare skoldagsstart för att ”få människors livspussel att gå ihop”. Skolan är ett av samhällets riktigt stora bekymmer, där löneutveckling och kommunalisering gjort att läraryrket har förlorat i attraktivitet. När nu politiker föreslår förändringar som gör det ännu svårare att lägga scheman och att få skolan att fungera är det ett exempel på hur bristen på helhetssyn tar sig uttryck.

Fyra konsekvenser
En konsekvens med senare skolstart skulle ju bli att skoldagarna eller skolåret förlängs. Eller vill moderaterna att kunskapskraven ska minska? En annan konsekvens skulle bli att föräldrar skulle tvingas välja att gå till arbetet och lita på att barnet självt tar sig till skolan, alternativt förändra sina egna arbetstider – vilket inte alla kan – för att följa barnet till skolan senare på morgonen. En tredje konsekvens är att elevernas utrymme för aktiviteter efter skolan, som läxor, idrott och andra fritidssysselsättningar skulle minska. Det är heller ingen otrolig gissning att eleverna argumenterar för senare läggtider ”eftersom jag inte börjar så tidigt imorgon”. Man har ju själv varit barn….

Förtroende
Skolan har tillräckligt med problem. Det är inte genom att göra schemaläggning och anpassning till fler föräldrakrav som vi bäst stödjer de hårt trängda lärarna och rektorerna. Det är genom att ge förtroende till de professionella och genom att respektera yrkeskunnande som vi skapar en lugnare situation i skolan.

Ofog
Det har på många håll utvecklats en praxis att föräldrar kan åka på semesterresa med sina barn utanför skolloven. Man begär ledigt och kräver att skolan anpassar sig till föräldrarnas önskemål. Att detta ofog drabbar undervisningen blundar dessa föräldrar för. Att det inte finns utrymme för repetitioner, att många skolämnen bygger på tidigare undervisning och att ständiga frånvaranden försvårar lärarens arbete tycks föräldrarna inte bry sig om. Drömresan med familjen är viktigare än skolan. Så sänder föräldrarna också en signal. ”Skolan är inte så viktig”.

Respekt
Viktigast för framtiden är att respektera de olika roller var och en har i helheten. Det är den bristande respekten för varandras kunnande som lägger grunden för konflikter. Politiker som lägger på ytan ”populära” förslag har inte tänkt igenom helheten.

Bergskön med nya ögon

Posted on 12 augusti, 2015 by Christer Owe

Jag blir nyfiken på ”The (Summer) Space” i Bergsjön och tillbringar en halvdag där för att på plats uppleva vad som händer när ett dussin unga, engagerade och kunniga personer får möjlighet att arbeta i en kreativ miljö under några sommarveckor. Entreprenörskap, innovation, design, process, utveckling, nätverk, öppenhet, idéer och kulturell bredd blir de begrepp jag noterar på vägen hem för att sammanfatta intrycken. Initiativet präglas av möjliggörande, fristående och tydligt resultatfokus. Rymdtorget blir ”the space place”.

Masterstudenter och gymnasieelever
Per och Ola som initierat projektet har ägnat en stor del av sommaren åt att lotsa och stödja fem masterstudenter från Chalmers, GU och HDK. Studenterna kommer från fem länder och har med sig olika kompetenser inom arkitektur, design, entreprenörskap och affärsutveckling. Per och Ola har även öppnat upp för åtta gymnasieungdomar från Angeredsgymnasiet att få delta fullt ut i projektet som ett sommarjobb, som en del av Angeredsutmaningen. Sammanlagt har deltagarna med sig erfarenheter från ett dussin kulturer och ett 20-tal språk. Intresserade företag har under sommaren fått komma med konkreta problem som de vill ha lösningsförslag på, oftast med en koppling till de lokala förhållandena i Bergsjön. Ekonomiskt stöd från företagen har också varit en förutsättning för projektet.

Autodesk
Intuitivt och självklart använder ungdomarna designmjukvara från världsföretaget Autodesk för att illustrera sina idéer. Oavsett om det en fräck och fungerande design av sopsorteringssystem för lägenheter, utformandet av mobila mötesplatser eller grafik som ska illustrera processer på ett tydligt sätt. Det slår mig hur snabb utvecklingen är. När CAD-programmen dök upp för några decennier sedan krävdes nattkörningar i särskilt riggade datorer för att generera 3D-bilder för utskrift. Idag kommer de på några sekunder från vilken PC som helst.

Besökarna ser kvaliteter
Under de timmar jag besöker ”The (Summer) Space” tittar några olika företag in, ett fastighetsbolags VD och distriktschef och en marknadsansvarig för en av storbankerna här i Västsverige. Alla stannar en god stund för att lyssna, samtala och förstå vad som händer och vilken potential verksamheten har. Att det behövs fristående och kreativa arenor, där frågor och lösningar kan diskuteras ur flera samtidiga perspektiv blir uppenbart.

Nyttan
Att det är svårt för många företag att arbeta fram bra lösningar i sin befintliga organisation är också klart. Friska ögon, nya idéer och frånvaron av förutfattade meningar är värdefulla komponenter. Till detta kommer en genomtänkt struktur för både form och innehåll, för metod och resultat, för delaktighet och respekt för olika synpunkter – allt detta ger goda förutsättningar för ett innovativt och uppgiftsinriktat idéarbete. I en frizon utanför fastlagda budgetramar, vid sidan av låsta arbetsbeskrivningar och bortom stela strukturer kan de nya idéerna ta form. I skärningen mellan perspektiven uppstår det nya och värdefulla.

Bergskön
En anekdot fastnar i minnet, om hur ett barn till en av projektledarna spontant stavade stadsdelen som han tyckte det lät: Bergskön. Precis som helskön eller störtskön. Och varför inte, tänker jag. Varför inte se den potential och den möjlighet som finns i en naturskönt belägen stadsdel? Göteborg&Co borde fånga den idén och använda namnet i marknadsföringen, framför allt när staden år 2021 ska fira 400 år. Till dess kommer mycket att utvecklas, bl.a. om arenor som ”The Space” får möjlighet att spela en roll.

För och emot klimatkompensation

Posted on 8 juli, 2015 by Christer Owe

Svenska Dagbladet har den 8 juli 2015 en artikel om klimatkompensation. Artikeln presenterar relativt utförligt de skillnader i synen på klimatkompensation som två stora miljöorganisationer företräder. Naturskyddsföreningen, som hellre ser ett minskat flygande som den bästa vägen framåt, respektive Världsnaturfonden, som aktivt medverkar till att kriterier och certifiering av klimatkompensation sker på bästa möjliga sätt. De två organisationerna har inte bara olika syn på frågan, de arbetar också väldigt olika. (Länktips nedan).

Bra Miljöval Naturskyddsföreningens miljömärkning

Helt olika slags organisationer
Naturskyddsföreningen har privatpersoner som medlemmar, drygt 220.000 enligt egna uppgifter, och arbetar framgångsrikt med opinionsbildning, projekt och inte minst sitt eget miljömärkningssystem ”Bra Miljöval”. Världsnaturfonden (WWF) vänder sig på ett tydligare sätt till näringslivet och använder sin logotype, pandan, som symbol för de företag man samarbetar med. WWF har inga medlemmar, men har en internationell bas och ett nationellt verkande kansli med många sakkunniga. Naturskyddsföreningen däremot organiserar sina aktiva medlemmar i lokalavdelningar och en klassisk föreningsstruktur med generalsekreterare och ideellt arbete vid sidan av sitt professionella kansli.

Medvetenhet, kommunikation och vissa faktiska förändringar
I klimatkompensationsfrågan har de båda organisationerna som sagt landat i olika ståndpunkter. Ingen av dessa behöver nödvändigtvis vara fel. För mig handlar det om vilka steg i hållbar riktning som är rimliga och verkningsfulla. Klimatkompensation löser inte problemet med klimatpåverkande utsläpp. Klimatkompensation innebär ännu så länge en frivillig ekonomisk uppoffring för att kompensera för klimatpåverkande utsläpp från t.ex. en flygresa. Som jag ser det är det medvetenheten om problemet och kraften i att kunna kommunicera att man förstått frågeställningen som är det riktigt fördelaktiga med klimatkompensation. Samt att det leder till att träd faktiskt planteras, eller utsläpp faktiskt minskar någonstans på jorden.

Minskat resande går utmärkt i många sammanhang
Naturskyddsföreningens hållning, att vi måste minska flyget och andra klimatpåverkande verksamheter, är långsiktigt det enda rimliga. En väg dit skulle kunna vara en flygskatt, något som ännu så länge inte kunnat förverkligas. Ett minskat flygande bygger på föreställningen att det finns alternativ, vilket det till viss del gör. Uppkoppling över internet för bild, ljud och presentationer i samband med möten blir tekniskt allt enklare att ordna och allt bättre ur kvalitetsaspekt. Istället för att resa kan mötesdeltagarna stanna hemma, vilket sparar arbetstid, hotellkostnader och annat. Inte för alla möten, men för många. Det är dock svårare med turistresandet. Att uppleva en exotisk plats är svårare över internet.

Belöna föregångarna och inse initialkostnaderna
Några företag har frivilligt tagit på sig att klimatkompensera för de flygfrakter och andra klimatpåverkande åtgärder som produkterna orsakar. Bekymret har varit att kostnaderna inte anses avdragsgilla av Skatteverket. Här har regering och riksdag all anledning att ingripa och justera lagstiftningen, så att de företag som klimatkompenserar åtminstone inte bestraffas för att man tar sitt ansvar. Egentligen borde föregångarna belönas med större skatteavdrag än de faktiska kostnaderna – för att etablera en modell och synliggöra samhällsnyttan med att i alla fall göra något. Det är inte lösningen, men det är ett steg i rätt riktning, inte minst för att trumma in behovet av klimatarbete på flera plan hos både företag och allmänhet.

Mer av drivande mekanismer
En teknisk lösning skulle kunna vara en ”belöningstrappa”, där ett företag som klimatkompenserar sina produkter och sina tjänsteresor belönas med större avdrag de första två-tre åren, då också administrationskostnader och arbetet för att ta fram interna riktlinjer är kostsamma – för att senare, när systemet satt sig, minska till kanske en halvering efter tio år. Skattesystemet borde kunna vara mer inriktat på att styra företagens agerande, belöna föregångare och vara mindre gynnsamt för eftersläntrarna. Det skulle kunna driva utvecklingen framåt.

Länktips: http://www.svd.se/klimatkompensation-splittrar-miljojattar

Ett företag som klimatkompenserar är Saltå Kvarn, som jag skrev om här .

Norge kanske visar oss vägen

Posted on 6 juli, 2015 by Christer Owe

I Norge växer nu insikten om att oljebranschen kommer att spela en allt mindre roll. Norska Statoil har varslat 2000 fast anställda och konsulter den senaste tiden. Forskningsinstitutet IRIS i Stavanger räknar med att 10 procent av de anställda får gå. Omställningspolitiken för ett oljeoberoende är ännu mer komplext i vårt västra grannland än hos oss. I Norge handlar det även om både arbetstillfällen och exportinkomster, som måste ersättas. Detta har bl.a. lett till att en expertgrupp nyligen har presenterat ett fempunktsförslag för Norge efter oljan. (Länktips se nedan).

Bild från Stellan Tengroth som visar 25 års norsk oljeutvinning över tid.

Automatisering, delningsekonomi och pinkod 1 1 1 4
Det norska Teknologirådets projektledare Jon Fixdal säger insiktsfullt att ”Datamaskiner kan gjøre stadig mer komplekse oppgaver, og en rekke yrkesgrupper risikerer å bli automatisert bort. Internett og delingsøkonomien gjør at nye verdikjeder vokser frem, og den globale konkurransen skjerpes.”
Vi har samma diskussion i Sverige. Automatiseringen och elimineringen av flera yrkesroller, internetanvändningen och den nya delningsekonomin spelar roll när nya värdekedjor växer fram, samtidigt som den globala konkurrensen blir skarpare. Hans Roslings globala pinkod är bra att minnas i sammanhanget: 1-1-1-4. En miljard bor i vardera Nord- och Sydamerika, Europa och Afrika. Fyra miljarder bor i Asien.

Teknologirådets expertgrupp har fem förslag för Norge:

Med progressiv beskattning av oljeindustrin minskar svängningarna och riskerna för både industrin och företagen.
Ta bort det offentliga stödet till forskning på oljeområdet, eftersom detta stöd bara fördröjer omställningen. *)
Inför en stabiliserande och restriktiv koncessionspolitik, som bidrar till en önskad och förväntad reduktion av oljeverksamheten. **)
Satsa på spetsigare och exportinriktad innovation.
Ta fram en strategi för framtidens näringsliv, gärna efter brittisk modell. ***

Kommentarer:
*) Det tycks finnas en slags automatik i offentligt stöd till verksamheter, som inte långsiktigt platsar i det hållbara samhället. Vi borde göra en svensk översyn av just detta.
**) Staten måste bli bättre även i vårt land att använda de styrmedel som finns.
***) En strategi för framtidens näringsliv bör naturligtvis ta hänsyn till våra utmaningar på miljö- och klimatområdet, sociala och regionala utmaningar och hur sysselsättning, cirkulär ekonomi och helt nya näringsgrenar kan formas. Bekymret är ofta att det är de befintliga företagen som inte vill se förändringar. De företag som står för helt nya och kanske konkurrerande koncept har inte upparbetade kanaler till de statliga beslutsprocesserna.

Var ligger initiativet?
Just hur förändringen ska uppstå och vem som ska driva den framåt är en fråga som lätt blir hängande i luften. Lagstiftningen är oftast bäst på att korrigera för fel som uppstått, inte på att öppna upp för nya affärsmodeller. Var ligger egentligen initiativet för samhällsförändringen? Det etablerade näringslivet vill utveckla det man investerat stort i. Det nya näringslivet sitter fast i Moment 22 – man behöver finnas för att kunna visa på nyttan med att kunna få utvecklas. Samtidigt tickar klockan. Vi måste ställa om. Norrmännen har på så sätt en tydligare klocka eftersom deras fossilberoende är mångdubbelt. Kanske ger det oss andra en fingervisning om hur vi ska agera?

Länktips:
http://teknologiradet.no/norge-2030/rapport-norge-etter-oljen/

Det räcker inte att applådera företagen

Posted on 30 juni, 2015 by Christer Owe

Fler och fler inser hur viktigt det är att små och medelstora företag utvecklas och kan anställa. Ska vi klara omställningen till ett lågenergisamhälle, som dessutom fungerar i balans med ekosystemet, med en högre grad av resiliens på alla områden och med en större delaktighet och en tydligare demokratisk utveckling måste vi klara flera uppgifter på en gång. Det blir inte lätt. Vi har ju vant oss vid att en fråga i taget hamnar på den mediala arenan. Små företag har bara det gemensamt att de är små. De existerar som en konsekvens av det mångfacetterade, specialiserade och kapitalstyrda samhälle vi format.

Fika med forskare
Jag gillar att träffa unga forskare, ta en fika på stan, bolla lite färska tankar och stämma av mina egna reflexioner mot forskarvärldens mer systematiska och metodiska tankemodeller. Det brukar bli spännande samtal. I vintras träffade jag en forskare med rötterna i Iran, som tittat närmare på byggbranschens förmåga till verklig omställning. Idag tog jag en fika med en doktorand, som undersöker hur start-ups, dvs företag under bildande, samverkar med andra företag och potentiella kunder. Hur föds det nya?

Som på teatern
Det flesta av oss funderar nog inte på hur det går till när företag föds. Vi möter dem via marknadsföring och annan exponering. Plötsligt finns de där: Spotify och Pling, Nudie Jeans och Bzzt. Vi har inte funderat över vägen fram till framgång, finansieringsbehov, initialkostnader, osäkerheter och kalkyler. Vi sitter som en betalande publik på teatern och applåderar när vi är riktigt nöjda. Hur kulisser skapats, repetitioner kraschat och förtvivlade regissörer slitit sitt hår slipper vi veta.

Framåtrörelsen
Vi vet väldigt lite om alla mödor fram till ett fungerande företag. Samtidigt är det våra nya företag som ger oss framåtrörelsen, möjlighet till arbetstillfällen och konkurrens på en större marknad. Vi måste bli bättre rent generellt att ta hand om alla goda företagsidéer.

Industriell Symbios
Ett av de projekt jag ska ägna tid och kraft åt i höst och en tid framåt är ”Industriell symbios- lokal samverkan för hållbart näringsliv” med Sotenäs som motor och Falköping och Dals Ed som deltagande kommuner. Hur nya företag etableras i denna kontext ska bli intressant att titta närmare på. Hur dynamiskt blir näringslivet i ett symbios-sammanhang? Var finns barriärer och vilka är framgångskriterierna?

Tänk så mycket det finns att titta närmare på och förundras över.

Länktips: http://christerowe.se/2015/06/nr444-nu-hamnar-sotenas-pa-kartan/
http://www.bzzt.se
http://www.plingtransport.se

Nu hamnar Sotenäs på kartan

Posted on 24 juni, 2015 by Christer Owe

Smögens Hafvsbad, en glittrande vacker havskuliss, en nära fullsatt konferenssal, politiker, forskare, industrier och företagare, finansmän, framtidsspanare, utbildare, intresserade, kommunikatörer, västkustbor… Det var en heldag den 23 juni 2015 på temat företagande, kapital, förnybar energi och Sotenäs kommuns roll som initiativtagare på flera plan. 180 deltagare fångade upp många kloka tankar, spirande företagsidéer och vägval på avgörande områden.

Tillit
En del av dagen handlade om Industriell Symbios (IS, som vissa vill förkorta begreppet, men de riskerar då att fastna i NSA:s granskningsfilter….). Industriell symbios tenderar ofta att handla om tekniska resursflöden. Den enes avfall blir den andres resurs och vice versa. Fiskrens blir råvara för biogasproduktion, växtnäring och djurfoder kopplas ihop på innovativa sätt, överskottsvärme fångas upp och bidrar till effektivare processer osv. Professor Mats Eklund från Linköping överraskade med att fånga upp kärnan i symbiosarbetet med den sociala aspekten, där tilliten är avgörande. Man samverkar bäst med personer och företag som man litar på.

Samverkan viktigare än konkurrens
Det är på lokal och regional nivå samarbete kan bli en del av vardagen. Men det krävs respekt för olikheter, för varandras behov och för att det kan finnas överlappningar. På scenen stod tre förädlingsföretag med havets resurser som utgångspunkt. Trots att man till viss del konkurrerar såg man nyttan av att samverka i det utvecklingsarbete Sotenäs kommun erbjuder. Det livslånga lärandet och kompetenser ska tas till vara. Företagen räknar med att växa och till det behövs kvalificerad personal. Allt hänger ihop.

Finansiering
Ett helt pass ägnades åt finansiering. Statliga Fouriertransform, affärsänglar och crowdfundingföretag visade på olika vägar till investeringar och lån för företag i tidiga skeden. Crowdfunding skulle egentligen behöva beskrivas lite mer precist eftersom begreppet kan inkludera allt från gåvor till kommersiell låne- och investeringsverksamhet. Det unika tycks vara att tillgänglighetsfönstret för crowdfunding-objekt är kort och att fenomenet delvis rör sig i en juridisk gråzon i relation till de lagrum som styr aktiehandeln. En aspekt av crowdfunding som också nämndes var det mediala genomslag som en kampanj kan ge vid sidan av de pengar som investeras.

Sotenäs-modellen är intressant i Bryssel
Det närmaste året ska Sotenäs etablera och dra igång ett Symbioscentrum, som blir ett kunskaps- och mötesnav för mycket av det som berör både kommunen och de lokala företagen. T.o.m i Bryssel är man mycket intresserad av Sotenäs-modellen. Jag får anledning att återkomma till detta längre fram. Bland annat eftersom jag ingår i den grupp av experter som ska stödja projektet under 1,5 år.

Lite mer om Sotenäs och Industriell Symbios på denna länk: http://www.emmapetersson.se/news.html#2015-06-05

Spänningar, förändringar och spiraler

Posted on 13 juni, 2015 by Christer Owe

Häromdagen hade jag ett cafésamtal med en vän, som jag inte träffar så ofta. Men samtalet dröjer sig kvar. Min vän talade om kaos och ordning, om de märkliga samband och avstånd som finns mellan solsystemets planeter, om DNA.spiralen som i sig manifesterar två samverkande principer – cirkeln och det gyllene snittet. Motsatser och polaritet som både står för ett slags status quo och ett möjligt växelspel.

Status quo som broms för förändring
Det som har med hållbarhet att göra är hur det statiska och det dynamiska ska balanseras för att å ena sidan skapa en begriplig utgångspunkt för förändring, å andra sidan ett möjligt handlingsutrymme. Just behovet av stabilitet, förutsägbarhet och kontinuitet finns som en bakgrundsfaktor för många företag. Kalkylerna, avskrivningarna, boksluten och ekonomin hänger ihop med förutsägbarheten. Samtidigt leder detta till inlåsningar. Det blir svårt att i förtid byta ut teknik som man investerat stora pengar i. Förändring kan i det sammanhanget bli både dyrt och svårt. Framgången kan bli sin egen fiende.

Naturen visar vägen
Naturen har egentligen ett facit. Naturen står mitt i kaoset och ordnas utifrån den rangordning naturen själv står för. Växter och djur slåss om ljus, föda och utrymme, men det mest intressanta är att att hela naturen återskapar sig själv utan att generera något som kan liknas vid sopor. Hela naturen visar egentligen vägen för mänskligheten. Det är naturens självorganisering som vi måste försöka kopiera så långt det går.

Ljus och mörker
En polaritet som kan fungera som förebild i olika sammanhang är ljus och mörker. Det var poeten Goëte som i ett vetenskapligt sammanhang presenterade tanken att färgerna uppstår just i brytningen mellan ljus och mörker och att det är i ögat som färgupplevelsen uppstår. (Googla gärna Goëtes färglära för mer information).

Tidsspiralen
Gränslandet mellan olika företeelser är det område vi bättre måste utforska och utnyttja för att förändringen ska bli möjlig. Precis som nuet och framtiden ständigt möter varandra i en tidsspiral, kan vi i varje ögonblick välja hur vi använder detta möte.

Ungdomsarbetslöshet och bottom up

Posted on 28 maj, 2015 by Christer Owe

Av alla unga i Sverige mellan 20 och 25 år är det 17 procent som varken studerar eller arbetar. En majoritet av dessa är inte heller registrerade på Arbetsförmedlingen. Siffran är ett genomsnitt för landet. I utsatta områden kan det handla om 40 procent som befinner sig i ett slags samhälleligt vakuum. Några reser säkert, några jobbar svart, en del är troligen sjuka. Men det är långt från att vara ett normalt eller acceptabelt antal.

Landet delas upp
Jag plockar upp statistiken ur ett referat från tankesmedjan Global Utmanings seminarium den 18 maj. (Länk se nedan). När forskarna tittar närmare på kommunala skillnader i val av gymnasiestudier dyker andra varningssignaler upp. Andelen studerande som väljer yrkesförberedande linjer i gymnasiet varierar kraftigt från kommun till kommun. Se bild här intill. I Danderyd är det 6 procent av de studerande som väljer yrkesförberedande linjer. I Sorsele är siffran 78 procent. Dessa siffror illustrerar hur olika framtidsperspektiven och jobbmöjligheterna ser ut i landet.

Omtänk
Regeringen har tillsatt ”Delegationen för unga till arbete”, som ska ta tag i dessa frågor och framför allt hjälpa kommunerna att hitta verktyg och använda dem. Hoppfullt nog talar delegationens ordförande om vikten av att involvera de unga själva i processen. Top-down-perspektivet måste kompletteras med bottom-up. Här finns kanske den svenska samhällsmodellens stora utmaning – att överge övertron på den generella sociala ingenjörskonsten och ersätta den med ett mer verklighetsnära och individrelaterat arbetssätt. Det kan vara effektivt och rättvist att införa generella regler, men om människor inte uppfattar att åtgärderna gäller dem händer ändå ingenting.

Konkret nytta
I flera år har olika seminarier och föredrag lyft behovet av mötesplatser, av samarbete och av hängrännor till alla stuprör. Men dessa goda föresatser blir inte verklighet förrän de går in i det konkreta och handlar om verkliga problem och behov.
Det är när Angeredsgymnasiets elever möter företagen inom ramen för Angeredsutmaningen som nyttan uppstår för alla inblandade. Det är när stängslet sätts upp för Kamelcentret som människor kan börja tro på en utveckling.
Det är när idéer omsätts i praktik som världen förändras.

Möten
Staten är inte operativ på vardagsnivå och därför kan inte staten, regeringen eller de statliga organen lastas för att ”inget händer”. Det varje regering måste fundera på är hur man bäst skapar förutsättningar för lokal och regional utveckling. Det är nära människorna, i planerade och spontana möten som något kan hända.

Länktips: Referat från Global Utmanings seminarium här .
www.angeredsutmaningen.se
www.angeredskamelcenter.se

… att verka för ett hållbart samhälle

Samband mellan idéer, affärer och samhälle. Av Christer Owe, Göteborg.

Category Archives: Strukturer och politik