Om resiliens och biologisk mångfald

Carl Folke, som tillsammans med Johan Rockström startade Stockholm Resilience Center, sommarpratade den 25 juli. Han talar om biologisk mångfald och om vikten av resiliens, förmåga till anpassning och förnybarhet i förändringsprocesser. Att vi alla behöver bli bättre på att förhålla oss på ett resilient sätt, anpassat och uthålligt, till alla de utmaningar samhället och vi som mänsklighet står inför. Han placerar in antropocen, den nuvarande epoken, i ett större perspektiv och låter oss förstå hur vi människor utgör en del av den biosfär vi är så beroende av.

Risk att de som inte bryr sig inte lyssnar
Ämnet är självklart viktigt. Och mot slutet ger Folke lyssnarna flera exempel på att utvecklingen kanske trots allt går åt rätt håll. Samtidigt blir tyvärr hela presentationen ett föredrag snarare än ett sommarprat. Det krävs ett visst grundintresse för att ägna en timme eller en och en halv åt de frågor han lyfter. Kanske är det som jag skrev nyligen i ett annat sammanhang att det är 15 procent som bryr sig. Och utmaningen blir ju då att nå de andra. Folke väljer i sitt föredrag att förutsätta att lyssnaren har ett visst intresse för ämnet, annars hade han då och då stannat upp och ifrågasatt sin egen text, ställt just de frågor som vetenskapsförnekare och andra ofta ställer och själv gett plats för den typ av invändningar som är så vanliga i vår tid och som mer eller mindre jämställer tyckande med kunskap.

Synd att han missar att variera tilltalet
Tyvärr känns Folkes sommarprat som en uppläsning av ett manuskript, där det sällan blir pauser för eftertanke eller något oväntat inspel. Det blir aningen monotont och lite professorn som talar till sina studenter. Det är synd, eftersom frågorna är synnerligen relevanta och kunskapsinnehållet självklart mycket viktigt och angeläget. Inte minst detta att utmana etablissemanget och arbeta gränsöverskridande, att tro på sin idé och genomföra den. Tänk bara om någon klok person hade tipsat Folke om att hans budskap behöver paketeras aningen mer dramatiserat, med lite olika tonfall, med smart pausering, en och annan summering, med inskjutna frågor….. Kan det verkligen stämma att…. (och låta frågan hänga i luften ett tag, t.ex.).

Budskapen är oerhört viktiga
Samtidigt. Det Carl Folke beskriver är synnerligen viktigt. Hur de vilda djuren idag bara utgör 6 procent av den levande biomassan. Hur det människotillverkade (cement, asfalt, plaster osv) tillsammans nu väger mer än det naturen producerar. Hur bråttom det är. Och att det finns lösningar i sikte, som även stora företag nu börjar efterfråga. Och att samarbete är vägen framåt, inte att ensam är stark. Jag hoppas att alla förnekare och fördröjare av en omställning till ett resilient samhälle lyssnade på Carl Folke och fick sig en tankeställare.

Länktips: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/carl-folke-sommarpratare-2025

Flyktingfrågan kräver att vi tänker i nya banor

Keir Starmer, premiärminister som håller till på 10 Downing Street har tagit fram ett förslag som han kallar ”one in – one out”. Detta refereras av Lunchekot (se länktips nedan, cirka 08:30 in i sändningen). Tanken är att för varje ”illegal” flykting som tar sig över den Engelska Kanalen och som skickas tillbaka till Frankrike ska Storbritannien ta emot en asylsökande med sina papper i ordning.

Några åtgärder av britterna
Tanken är att frysa tillgångar för smuggelansvariga, blockera deras inresemöjligheter och den engelska regeringen vill på så sätt komma åt de gäng som tjänar pengar på människors strävan att ta sig till Storbritannien. De som ska släppas in enligt one in-one out-systemet får inte ha försökt att ha tagit sig till Storbritannien förut och ska kunna erbjudas en formellt godkänd väg att söka asyl i landet.

Starmer sätter fingret på problemet
Man kan fråga sig om detta kommer att hjälpa. På ett plan sätter det ljuset på skillnaden mellan ekonomiska flyktingar och de flyktingar som söker skydd efter att ha drabbats av förföljelse och hot i sina hemländer, dvs traditionella asylsökande. Det känns självklart att politiskt förföljda personer ska kunna erbjudas en asylprövning. Samtidigt finns en desperation hos en stor grupp unga flyktingar, som satsar alla sina tillgångar och många gånger riskerar livet för att skaffa sig en framtid. Lösningen borde rimligen finnas någon annanstans.

Vi måste förstå storleksordningen
Som jag nämnde i en tidigare text är det ungefär en miljard människor som lever någorlunda ordnade liv, har ett jobb, kan ta ut semester, har en bostad och en rimlig försörjning. Det innebär att det finns minst fem gånger så många människor på planeten som INTE har de förutsättningarna att leva ett gott liv. Det är den stora orättvisa vi borde försöka ha en lösning på. Hur vi skapar förutsättningar för alla varelser på jorden att leva ett rimligt gott liv. Och givetvis justera de parametrar som går att ändra på, där orättvisorna slår hårdast. Inte för att alla ska flytta hit, eller för att alla ska få försörjning via våra skatter. Men vi behöver strukturer som drar utvecklingen i rätt riktning, inklusive påverkansmöjligheter för att komma åt oligarker, diktaturer och regimer som inte följer FN-stadgan.

En långsiktig jordnära idé
Det behövs en långsiktig inriktning som på en generation eller två skapar förutsättningar för alla att leva ett gott liv. Förmodligen måste detta växa fram som en gräsrotsrörelse, där människor tar ansvar för sig själva och någon mer individ. Då blir det också mer begripligt vad vi måste göra. När den vi samverkar med får ett namn, ett ansikte och en adress. Varje sådan insats skulle kunna klassificeras som skattebefriade bidrag, så att det inte behöver ske med beskattade pengar. Och det finns säkert hundra andra detaljer att reda ut. Men ”one-in och one-ute” är bara en symbolisk idé, Den löser inte grundproblemet med ojämlikheterna och orättvisorna i världen. Det är nog vi själva som måste ta tag i detta. På ett enkelt sätt. Och vi måste naturligtvis samtidigt ta höjd för den nya våg av klimatflyktingar som lär komma till följd av fossillobbyns fördröjning av verklig klimatpolitik.

Länktips, cirka 08:30 in i programmet: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/ekot-1230-stora-problem-i-tagtrafiken

Nyfiken på Mexikos president

En av de göteborgsforskare som tidigt gjorde intryck på mig när jag på allvar började sätta mig in i miljöfrågorna för snart 30 år sedan var Thomas Sterner. Genom åren har han bidragit med värdefull forskning och skapat klarhet kring vad som behöver göras för att Hållbarheten ska vara nåbar. Nu läste jag en krönika i Aktuell Hållbarhet, skriven av Thomas Sterner, och kände ett behov av att haka på. Även om mycket ser hopplöst ut och det stora landet i väster återigen valt en ledare som vi hade hoppats att slippa få se igen på den internationella scenen, måste vi försöka se positiva exempel och stärka de krafter som kan bära oss in i framtiden.

En intressant person att följa
Claudia Sheinbaum är en person som vi alla behöver ha bättre kännedom om. Hon blev miljöforskare, fortsatte med miljöarbete inom Mexiko Citys administration, valdes till borgmästare och så småningom till Mexikos president. Vem är hon? Vad drivs hon av? Vad hoppas hon kunna åstadkomma? Krönikan av Thomas Sterner gav mig anledning att ta reda på mer än att hon varit medförfattare till en IPCC-rapport 2007.

Claudia Sheinbaum

Nära 60 procent av rösterna i juni 2024
I den enkla sammanfattning Wikipedia erbjuder framgår att hon representerar det relativt nybildade partiet Morena, som beskrivs som ett vänsterparti. I presidentvalet i juni 2024 vann Claudia Sheinbaum i 31 av 32 delstater och kunde tillträda som första kvinnliga president i oktober 2024. Om inget oväntat inträffar sitter hon kvar till 2030 så som konstitutionen föreskriver. Redan efter en dryg månad fick hon gratulera Donald Trump till segern i presidentvalet i USA och snart efter Trumps tillträde fick hon hantera Trumps tullar och allmänt aggressiva politik gentemot Mexiko.

Akademisk karriär
Det som skiljer henne från andra politiker är sannolikt hur hon valde en akademisk karriär inom miljö- och energiområdet för att steg för steg axla ett större och större ansvar. Med över hundra vetenskapliga artiklar och två böcker på meritlistan hade hon en vetenskaplig plattform som dels fick henne att arbeta med de påtagliga och allvarliga frågor Mexiko ställdes inför, samtidigt som hon uppenbarligen fick gehör för de förslag hon kom med. Det kan ha bidragit till hennes framgångar att hon föddes av föräldrar från forna öststater, som flydde förföljelser i sina respektive hemländer, men som samtidigt aldrig gav upp strävan efter ett bättre liv, baserat på kunskap.

Lite hoppfullt att Sheinbaum får chansen
När man läser i Utrikesmagasinet, som ges ut av Utrikespolitiska institutet, och vad latinamerikakännare som Lars Palmgren skriver om Claudia Sheinbaum, blir det tydligt att hon kommer att försöka gå en egen väg. Hon har ett stort kontaktnät, talar och skriver utmärkt engelska, har visat att hon som borgmästare ville satsa på förnybar energi osv. Allt detta står i kontrast mot företrädaren på presidentposten, Andrés Manuel López Obrador, (ofta kallad AMLO), som såg en framtid i oljeutvinning och hur han ofta satte etiketten förrädare på oppositionen, medan Sheinbaum hellre söker dialog. Det är uppenbart när man studerar Mexikos situation att landet har flera samtidiga och svåra problem att lösa. Inte minst att karteller styr uppemot en tredjedel av de lokala kommunerna, att 40 procent av befolkningen är fattiga och att våldsspiralen behöver brytas på ett sätt som både ger trygghet och rättvisa åt befolkningen.

Man hoppades på förändring…
När Claudia Sheinbaum vann sin jordskredsseger i förra årets presidentval fanns det kommentatorer som noterade att ”detta visar hur lite vi vet om Mexiko”. Och på ett sätt speglar ju både Sheinbaums och Trumps presidentvalssegrar hur stora delar av befolkningen hoppas på ”något annat”, på en utveckling som inte steg för steg urholkar samhällets grundvalar. Den som, oavsett land, ser hur utvecklingen går i en riktning som skapar större klyftor och mer uppförsbacke för den egna gruppen, lockas naturligtvis av budskap som kan vända utvecklingen och där avsändaren har en trovärdighet. I USA-fallet låg Trumps trovärdighet i att han beskrivits som en affärsman som kan skaka om systemet. I Mexiko handlade nog trovärdigheten i att Claudia Sheinbaum faktiskt fått en del gjort som borgmästare i Mexiko City och på så sätt framstod som äkta, när hon beskrev vad hon ville göra. För sämre kunde det ju inte bli….

Vi får hålla tummarna för Claudia Sheinbaum
Trump har fått en tidigare chef för Bank of England, Carney, som motpart i Kanada och en doktor på miljöområdet som motpart i Mexiko. Ingen av dem lär låta sig luras av Trumps buffliga förhandlingstaktik. Och blockerar Trump, som det verkar, en naturlig utveckling av samordning av produktionsresurser i Nordamerika lär det bromsa USA:s ekonomi mer än de andra länderna. Men det är ett tema för en annan text. Tills vidare får vi hålla tummarna för att Claudia Sheinbaum lyckas styra utvecklingen i en demokratisk riktning för Mexiko, så att landet inte längre räknas som världens fjärde mest ojämlika land.

Kommentar: När Texas nyligen drabbades av gigantiska översvämningar tvekade inte Claudia Sheinbaum att skicka hjälpresurser från Mexiko. Så som man gör när nöden är stor. Inte för att Vita Huset skulle ta intryck, men det illustrerar ändå hur diametralt olika ledarskapet kan te sig.

Länktips: Thomas Sterner skriver om Claudia Sheinbaum i Aktuell Hållbarhet 

Länktips: https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2024/juni/upplagt-for-mexikansk-gryning/

Hur agerar Pentagon?

Tyvärr måste jag återkomma till utvecklingen i USA. Detta eftersom ”västvärlden” under hela efterkrigstiden har sett upp till USA på flera sätt. Idéer, impulser, innovationer, ekonomi och kultur är exempel på sådant som USA under lång tid haft en ledande position inom. Det är också därför som utvecklingen under Trumps andra presidentskap är så omtumlande. Det handlar om hur USA under Trump behandlar sina ”vänner” och ignorerar både formella och informella relationer, det handlar om hur oligarkerna och Trump-finansiärerna säkerställer kontroll över statsapparaten, över tillgängliga data och säkerställer att kontrollerna blockeras eller uteblir. Det är i realtid en samhällsomvandling som pågår i USA och där Trump bara är frontfiguren. I ett intressant klipp från David Pakman (se länktips nedan) beskrivs mer initierat vad som pågår. Det är skrämmande.

Det som händer nu är troligen bara början
När Trump väljer att kliva åt sidan kommer självklart hans sorti att ske orkestrerat till klang och jubel från högerpressen i USA och med MAGA-anhängarnas applåder som kuliss. Hans presidentskap är ju också som en liveshow på TV, där han själv spelar huvudrollen. När han väl kliver åt sidan är marken också förberedd för ett helt annat USA än vi har vant oss vid att se. Pakman är naturligtvis inte säker, men med ganska stor sannolikhet kommer männen i bakgrunden att vilja se nuvarande vicepresidenten J D Vance som arvtagare till presidentposten och att kongressens inflytande fortsatt är begränsat. Högsta domstolen har ju dessutom redan gett den sittande presidenten ett slags ”carte blanche”: en president har sedan sommaren 2024 immunitet för sådant han beslutar om under sin ämbetstid. (Se länktips om detta nedan). Det är fritt fram, känner Trump och med en mer intelligent och mindre jag-fokuserad president som frontfigur kan tyvärr ännu mer dumheter inträffa. Det auktoritära och ännu mer ojämlika USA fortsätter att ta form.

Trump är dessutom korrupt på ett nytt sätt
När det gäller hur korrupt Trump är har senatorn Adam Schiff (demokrat) hållit en halvtimmes presentation i senaten, där han listar de tio värsta sakerna som Trump har ägnat sig åt de första månaderna av sin andra presidenttid. Det värsta är, enligt Schiff, inte det flygplan han fått till skänks och avser att behålla. Trots att det kommer att kosta skattebetalarna väldigt mycket att debugga och bygga om. Schiffs presentation finns i en länk nedan.

Egoism eller samarbete?
På ett principiellt plan tycks världen nu ha att välja mellan mer egoism eller mer samarbete. Och tyvärr samlar egoisterna ett stort stöd, delvis beroende på att de senaste decenniernas utveckling spätt på skillnaderna mellan att vara rik och att vara fattig, både inom länder och mellan länder. De superrika har blivit ännu rikare och de fattiga ser ingen framtid. Det är vår tids värsta slöseri, att vi tillåtit klyftorna att öka och inte har förstått att världen måste fördela resurser, utveckling och framtidshopp på ett rimligt och rättvist sätt. Vi behöver se på alla resurser på ett mer genomtänkt sätt: mänskliga, fysiska och ekonomiska. Den enes vinst har blivit de mångas förlust. Inte minst framtiden har förlorat på vinstjakten och kortsiktigheten. Vad hjälper oss mer pengar om vattnet vi ska dricka är förgiftat?

Vad säger Pentagon?
Hur det kommer att gå i USA när Trump väljer att kliva av är osäkert, framför allt är ju en viktig fråga hur Pentagon och hela det militärindustriella komplexet väljer att ställa sig. Vill militären avskaffa demokratin? Är det en naturlag att det följer militärdiktatur efter en period av demokrati? Eller vilken roll har militären i försvaret av konstitutionen?

Jag får tyvärr återkomma i ämnet.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=CH3nY4p6Ta8

Länktips om immunitetsbeslutet 2024: https://yle.fi/a/7-10059977

Länktips med Adam Schiffs presentation: https://www.youtube.com/watch?v=000yxkGXSVM

Tappa inte bort kemikaliefrågan

CH2Cl2 är den kemiska formeln för diklormetan, som också kallas metylenklorid. Klor och metan som tillsammans bildar en av de minst farliga enkla klorerade kolvätena, men som kan ge cancer i lungorna. I Eskilstuna har kommunen gett klartecken (jag höll på att skriva klortecken) för en utlandsägd fabrik att tillfälligt öka utsläppen av diklormetan till 900 ton per år. Det handlar om miljardinvesteringar och 600 arbetstillfällen i kommunen. Nyheten publicerades för snart ett år sedan. Långt innan Northvolt kastade in handduken. Northvolt var tänkt att vara en av kunderna till Eskilstuna-företaget. Sedan dess har turerna fortsatt.

Kinesiska företag har numera andra regler att följa
Företaget finns etablerat i Eskilstuna och det som diskuteras är en expansion av fabriken, som ägs och drivs av ett kinesiskt företag. Men det finns en ökad medvetenhet hos svenska myndigheter om att Kina ålägger sina medborgare att rapportera till den kinesiska staten. Det gör att regelverket numera ser lite annorlunda ut för etablering av kinesiska företag i Sverige. Se mer detaljer i länktips nedan.

Ur askan i elden?
Diklormetan har i praktiken varit förbjudet att producera sedan 30 år i Sverige. Och det utsläpp som nu diskuteras handlar om ett undantag från detta förbud. Samtidigt har tydligen företaget planer på att ersätta den rådande teknologin med en mindre farlig. Jakten på billiga och effektiva batterier för elektrifieringen av bilar, lastbilar och andra maskiner får inte leda till att nya problem skapas. Ur askan i elden är ju ett talesätt som vi inte får tappa bort.

Vi måste klara både och
Om man studerar Stockholm Resilience Centers senaste diagram över de planetära gränser som vi håller på att överskrida så blir det tydligt att dessa forskare ser mer allvarligt på utsläppen av kemiska substanser än på klimathotet. De icke nedbrytbara ämnena som brukar grupperas och kallas PFAS, som är tusentals olika föreningar, är de som oftast nämns. Men diklormetan bör inte tappas bort. Och vi får inte lösa klimathotet till priset av en förgiftad planet. Vi måste klara både och.

Från Stockholm Resilience Center

Länktips: Faktarapport om diklormetan

Om kemin och hur farligt ämnet är: Wikipedia om Eskilstuna-utsläppen m m https://sv.wikipedia.org/wiki/Diklormetan

Om investeringsvillkor: https://www.energinyheter.se/20250318/32932/kinesisk-batteriinvestering-i-eskilstuna-kan-stoppas

Imperialismen är tillbaka

Det är märkligt hur lite motstånd Trump möter när det gäller hans imperiedrömmar. Framför allt på hemmaplan. Tycker verkligen demokraterna att hans ständiga tjat om att ta över Panama och Grönland är rimligt? Eller är deras relativa tystnad ett försök att undvika en prestigeförlust, när eller om Trump ”lyckas” med sin politik och verkligen tar över kontrollen över Panama och Grönland? Att han skulle ta över Kanada känns orimligt, men Panama och Danmark/Grönland har ju i praktiken väldigt lite att sätta emot. Om Trump bestämmer sig för att ta kontroll över Panama och/eller Grönland så finns det i knappast någon som kan opponera sig och erbjuda militärt motstånd.

Vissa länder hamnar i kläm
Det är märkligt hur till synes oförberedd världen tycks ha varit på Trumps återkomst: Det enda som nu tycks hända är att Europa inser att USA inte längre är en stabil allierad. NATO behöver ju göra ett omtag om USA i praktiken fasar ut sitt engagemang i den organisationen. Och nu kommer ju Trump att på olika sätt bjuda in Putin igen i värmen. Sanktionerna troligen stegvis tas bort och i kläm hamnar självklart Ukraina, men också Moldavien, kanske de baltiska staterna osv. Kartan ritas om och det går fort.

Snubblar Trump-administrationen på sig själva?
Samtidigt finns det ju tecken på att Trump-administrationen kan falla på sin egen inkompetens och sin egen hybris. Det tydligaste exemplet är ju den operativa samtalschatt som högt uppsatta ministrar hade i Signal och där en journalist råkade bli inbjuden. Den typen av misstag beror sannolikt på en kombination av slarv, inkompetens och hybris. Det är oerfarna människor i toppen som gör det som faller dem in och då blir det lätt så att säkerhetstänkande och rutiner blir nedprioriterade. Euforin i att kunna ta beslut om ”vad-som-helst” dämpar känslan av att tänka säkerhet och kontroll.

Säg upp DCA-avtalet
Det är väldigt synd om Danmark som hamnat i en osannolikt pressad situation. De nordiska länderna borde rimligen samverka mer och hjälpa varandra i den här situationen. Sveriges roll borde vara att tala om fred istället för krig. Det är säkert så att vapenlobbyn ser gyllene möjligheter, men det är inte krig som bygger varaktigt stabila samhällen. Det är freden. Vi borde snarast säga upp DCA-avtalet. USA ovillkorade tillgång till 17 svenska militärbaser är mot bakgrund av Trumps oberäknelighet ett stort hot. Närsomhelst kan han placera 100 000 soldater på svensk mark och vi har ingen talan.

Två intressanta länkar som ger lite hopp

Det som pågår i USA just nu påverkar hela världen. Världen har inte sett den här typen av förändring på mycket länge, där självklarheter plötsligt är osäkra och där lojaliteter och identifikation snabbt skiftar. Det bubblar upp till ytan sådant som troligen legat och pyrt under en längre tid.

Russell Razzaque ger en förklaring
För att förstå mer av samhällsutvecklingen, både i USA, Europa och här på hemmaplan är det intressant att ta del av en förklaring som Dr Russell Razzaque ger i ett videoklipp (Länk se nedan). Han betonar tre osäkerheter, som han menar hänger samman och som tagit sig uttryck dels i Brexit, dels i hur Trump kunde bli vald och vald igen. Det är ett intressant inlägg eftersom han kopplar ihop människors vilsenhet och osäkerhet med hur MAGA-rörelsen skickligt lyckades kanalisera denna osäkerhet. Han har också en intressant tanke kring hur motståndet behöver organiseras med en form av verklig och fördjupad demokrati.

Ett tillägg till hans inlägg
Jag skulle vilja addera att det är civilsamhällets roll att få människor att samarbeta som är avgörande. Vi har en tradition i Sverige av att lösa de gemensamma utmaningarna genom att prata ihop oss, se till att vi möts under ordnade former, skriver protokoll och tar ansvar för det som går att lösa på lokal och gemensam nivå. Byalagen och föreningslivet, studieförbunden och allt det ideella arbete som görs ute i landet är en stark och viktig resurs för att få den lokala demokratin att fungera. Passivitet och ”nån-annanismen” ska inte segra, och heller inte detta att beskylla en utpekad grupp för alla problem.

Norm Eisen är en förebild
Ett annat exempel på hur motståndet ser ut framgår av intervjun med en federal åklagare som inte tvekar att ta upp kampen mot Trumps och Musks olagliga metoder. (Länktips nedan). Det finns hopp, det finns folk som förstår vad som behöver göras. Och gör det.

Länktips: Russel Razzazue förklarar de bakomliggande mekanismerna till varför Trump lyckats. Och ger lite förslag på hur hoten kan begränsas. Här:
https://www.youtube.com/watch?v=074gEsTCLMY

Länktips: Brian Tyler Cohan intervjuar Norm Eisen, som är en av de federala åklagare som står upp mot Trump och driver processer som hjälper de drabbade att återfå sina jobb när de blivit oriktigt avskedade av Trump/Musk. Här: https://www.youtube.com/watch?v=RORpqUNambM

”Tänkte inte på det….” ─ en osäljbar bil

Elon Musk möter nu motgång efter motgång, vilket delvis är förvånande. Ska man lyckas i en bransch behöver man förstå regelverken och vilka förutsättningar som är avgörande. Ska man tillverka en bil är det lämpligt att känna till vad som definierar en bil och vilka gränsvärden och funktioner som är avgörande. Musks Tesla-bolag har tagit fram en ”cybertruck”, som ska se ut som något från framtiden.

Cybertruck från Tesla

”Tänkte inte på det…”
Bilen väger 3100 kg och med B-körkort får man köra en bil som har en total vikt inklusive passagerare och bagage på 3500. Så redan där har Tesla missat en viktig parameter. Men ännu mycket mer allvarligt är att Tesla helt har bortsett från de regler som säger att medtrafikanter ska skyddas. I vanliga bilar ger höljet efter, vilket skonar fotgängare och cyklister, dvs andra trafikanter. Cybertrucken har precis så hårda kanter och ett hårt skal som den ser ut att ha, vilket således förstärker skadan om eller när en kollision inträffar. Föraren och passagerarna klarar sig säkert, men andra trafikanter kan drabbas extra hårt när tre ton med skarpa kanter kommer farande mot t.ex. en cykel.

En osäljbar bil
Bilen blir därför inte godkänd ur trafiksäkerhetssynpunkt i Storbritannien eller EU. Så där står han, Musk, med en bil som inte går att sälja i Europa. Och på något sätt är det ju rätt åt honom. Han som aktivt arbetar för att högerextrema rörelser i Europa ska gå framåt och som i en intervju sagt att empati är något som måste bekämpas. (Möjligen är detta senare taget ur sitt sammanhang, men å andra sidan blir man inte multimiljardär utan att bete sig hänsynslöst i avgörande lägen). Om Musk inte förstår att trafiken är ett samspel och att den bygger på att alla tar hänsyn till varandra är det ett problem på flera nivåer, som också illustrerar hans syn på vad ett samhälle går ut på.

Tänk er Barack Obama stå där och sälja en Tesla…?
Att Elon Musk fick elbilsmotståndaren Trump att sätta sig i en ”Tesler” (som Trump kallade bilen) på Vita Husets gräsmatta och lova att köpa en bil av sin kompis, medan journalisterna tog bilder och ställde de vanliga inställsamma frågorna illustrerar också vilket beroende Trump har till Elon Musk. Är det någon som skulle ryckt på axlarna åt Barack Obama om han gjort samma sak under sin tid som president? Men eftersom Trump är en s.k. framgångsrik affärsman är det tydligen helt OK att han försöker rädda Elon Musk från den ofrånkomliga krasch hans bolag tycks stå inför.

The good guys are fighting back…
I Kanada har Ontarios regering sagt upp en beställning på Starlink, ett annat av Musk-bolagen. Man har också viktiga instrument inom energisektorn att använda, både olja och el, som gör att man kan stänga av försörjningen till USA. Samtidigt störtdyker Tesla-aktien internationellt. Oavsett om Trump stödköper en bil eller inte. Och i Kongressen har seantor Baldwin (demokrat från Wisconsin) krävt klargöranden kring de data som DOGE (Musks inofficiella departement för att ställa till oreda i Washington) samlar in. (Se länktips nedan). Så det pågår en dragkamp mellan Trump/Musk och delar av den amerikanska administrationen och domstolarna. Alla ser sig inte som maktlösa. Sista ordet är inte sagt.

Det är lite hoppfullt att Musks arrogans och storhetsvansinne slår tillbaka mot honom själv.

Länktips: https://www.baldwin.senate.gov/news/press-releases/baldwin-demands-answers-from-social-security-administration-on-musk-and-doges-access-to-personal-information

Trump säljer Tesler på Vita Husets gräsmatta: https://www.youtube.com/watch?v=gddTt0AQX5A

Trump agerar utanför lagen

Jag vet att det är lite tjatigt, men USA:s omsvängning i världspolitiken under Trump II har stor betydelse för alla länder i hela världen och detta inkluderar oss i Europa och i Sverige. Därför är det viktigt att försöka förstå vad som sker just nu i Washington.

Bluff eller lögn eller vad är det?
Trump beslutade att införa tullar mot Kanada, Mexico och Kina häromdagen. 25-procentiga tullar mot grannländerna och 20 procent mot Kina. Motivet enligt Trump var att grannländerna inte arbetade tillräckligt hårt för att stoppa illegala immigranter att ta sig in i USA och som en reaktion på det stora inflödet av fentanyl över gränsen. Det är i själva verket mellan 1 och 2 procent av den fentanyl som kommer till USA som kommer från Kanada. Så som vanligt bluffar eller ljuger Trump.

Det är olagligt det han gör
Men det allvarliga är inte att han ljuger, det allvarliga är att det är olagligt för en amerikansk president att bestämma om tullar i fredstid. Det är Kongressen som har de besluten i fredstid och presidenten som har möjlighet att ändra enstaka tullar i krigstid. Men detta bryr sig inte Trump om, och han möter heller inget motstånd i den Kongress som idag har en majoritet av republikaner i båda kamrarna. Och ingen av delegaterna i representanthuset eller senaten från Trumps parti protesterar.

Han kan göra vad han vill och Kongressen applåderar
Låt detta sjunka in. Trump agerar i strid med gällande lagstiftning och Kongressen applåderar. För säkerhets skull har han dessutom tidigare fått Högsta Domstolen att utfärda en generell amnesti, som innebär att ingenting som en president gör i tjänsten är att se som åtalbart. Han kan göra vad han vill. Och han gör det.

Trump tycks inte förstå vad han ställer till med
Nu hör det bilden att Trump inte verkar förstå hur tullar fungerar i praktiken och på kort sikt. På lång sikt kan tullar göra det mer lönsamt för inhemska företag att producera sådant som fördyras av hans 25-procentiga påslag. Men på kort sikt är de 25-procentiga påslagen förödande eftersom många industriprodukter idag består av en blandning av produkter och halvfabrikat tillverkade i olika länder som kanske sätts samman i en fabrik i det egna landet. Frihandeln har haft en tydlig inverkan på denna utveckling. Så kortsiktigt slår Trumps tullar direkt mot bilindustrin i USA, eftersom den är beroende av import av delar från t.ex. Kanada. Nu tycks lobbyisterna från bilindustrin ha fått igenom att vissa undantag görs i Trumps tullar, i alla fall en respit. Vi får se hur det går.

Vem vinner på detta kaos?
De som har störst fördel av att USA (Trump) beter sig på det här sättet är naturligtvis andra stora aktörer på den globala arenan. Affärer bygger på förtroende och när nu Trump vänder sin allra närmaste granne ryggen för att flirta med Putin skadas förtroendet för lång tid framåt. Går det att lita på USA? Och detta får naturligtvis återverkningar på många andra plan. Är det säkert att ha US dollar som säkerhetsvaluta? Många länder kommer nu att ompröva sina beslut kring var man placerar sina tillgångar. Min gissning är att både Kina och Indien kommer att vinna på Trumps illa förberedda och genomförda politik.

Det finns mer…
Vi ska i sammanhanget inte tappa bort Danmark och Grönland och självklart Ukrainas utsatta position, eller hur Trump ser på Mellanöstern, men allt kan inte nämnas varje gång. Det är också en del av Trumps taktik denna gång, att ha så mycket på gång att en del händer utan att det uppmärksammas tillräckligt tydligt. Ett slags overflow på informationssidan. Dränk redaktionerna med utspel och felaktigheter, så hinner de inte rapportera, korrigera och kommentera allt….

Tips för att hålla sig uppdaterad:
MSNBC har många bra klipp med ett Trumpkritiskt innehåll. En annan kanal att följa är David Pakman, som har ett tilltalande format och ger aktuella kommentarer på vad som händer i USA på den politiska scenen. Även Robert Reich är intressant att lyssna till, han har en återkommande podd som går att hitta på Youtube. Bernie Sanders brukar också vara tydlig, men han har ingen egen kanal, så vitt jag vet. En länk till ett tal, där Trump inför sitt justiedepartement anklagar flera av TV-bolagen att vara olagliga eftersom de är negativa mot honom är ett intressant exempel på hur Trump agerar för att underminera systemet.

Länktips: https://www.youtube.com/watch?v=8UuDU-zvSWY

Om desinformation, dubbla lojaliteter och civilsamhälle

Säkerhetsläget i Europa har snabbt förändrats i takt med att Trump och hans handplockade medarbetare tar ett helt nytt grepp om USA:s olika institutioner. Trump agerar på ett sätt som gynnar Putin och det blev extra tydligt när Zelenskyj pressades i Ovala Rummet inför TV-kamerorna. Alla i Europa måste nu göra en ny analys av läget och vinnlägga sig om att kommunicera sådant som inte skapar onödig oro. Om det är något Putin vill är det ju att skapa oreda i Västeuropa. Men ett svagare Europa ökar Putins möjligheter att kuva Ukraina till underkastelse.

Enighet tycks ha varit viktigt att signalera
SVT sände ett extra Agenda om säkerhetsläget den 2 mars. Den första timmen fick olika experter uttala sig och även svara på tittarfrågor. Oron och bekymren är stora ute i landet vart utvecklingen egentligen är på väg. Upplägget syftade troligen till att ge vissa svar på de frågor som finns hos den breda allmänheten. Under den andra halvan av programmet fick åtta partiföreträdare svara på frågor från Nike Nylander. Intrycket var att de åtta partierna skulle signalera enighet och att alla har förstått allvaret i situationen. Frånvaron av markeringar mot politiska motståndare var påtaglig. Här skulle de åtta partierna med lite olika ord och nyanser formulera hur viktigt det är att vi stärker försvaret och samarbetar med resten av Europa. Det verkade som att detta överordnade budskap var överenskommet i förväg. Begripligt, men inte tillräckligt, även om det sades en del bra saker.

Blandningen av sanning och lögn passiviserar
Samtidigt behöver nämligen en del viktiga frågor och förutsättningar lyftas fram, om inte nu, så inom kort. Även om Sverige kommer att lägga mer kronor och ören på försvarsmateriel och rekryteringar är hotet mot samhället inte avvärjt. Putin och Putins vänner har ett intresse av att se ett försvagat Europa och ett svagare NATO. En viktig del av detta är att passivisera och vilseleda den allmänna opinionen. Genom att konsekvent sprida lögner, använda hat och hot och felaktiga ”fakta” (fake news) undergrävs tilltron till myndigheter och traditionella medier. Kritiska röster tystnar. När det blir svårt att skilja på sanning och lögn tvekar man och opinionen ställer sig frågande till det som politiker föreslår.

Svenskt Näringsliv och Timbro behöver städa ut
Något som behöver hända är att ansvarstagande företag som är medlemmar i Svenskt Näringsliv säkerställer att deras tankesmedja Timbro slutar att använda trollfabriksmetoder för att påverka opinionen. Det är synnerligen allvarligt att undergräva tilltron i samhället och att sprida desinformation när detta bara gynnar de krafter som vill Sverige illa.
Och självklart gäller det även de trollfabriker som SD driver, men där har jag inga illusioner om att trollfabrikerna kommer att upphöra. Det är ju antidemokratiska krafters modus operandi att sprida desinformation.

Vilka vill SD vara vänner med egentligen? Putins kompisar eller…?
En andra sak som behöver hända är att Tidögänget gör upp med den dolda dubbla agenda som det största partiet i deras riksdagsunderlag, SD, använder sig av. Stödjer SD Farage, AfD, Le Pen och andra högerrörelser som vill försvaga Europa och strävar efter att ansluta sig till den linje Orban i Ungern drivit, där Putin inte ses som motståndare? Eller ställer SD upp på idén att Ukrainas sak är vår och att det är avgörande att hindra Putins Ryssland från att få större makt över Europa? SD kan inte fortsätta att både hylla Putin och Putins vänner och samtidigt påstå att de står på Ukrainas sida. Vill SD att Sverige lämnar EU och genomför Swexit? Eller har man (taktiskt?) övergivit den idén? De dubbla budskapen behöver synas och ifrågasättas.

Civilsamhällets behöver stärkas, inte försvagas
En tredje fråga som behöver lyftas, och kanske är detta den allra viktigaste, är civilsamhällets roll i kristider. Det är en förenkling att tro att Sverige antingen kommer att befinna sig i krig eller inte krig. Det finns en stor risk att vårt samhälle attackeras med punktvisa attentat, ett nedsläckt elnät eller kapade delar av internet, störningar i logistiken, dvs incidenter av olika slag. Kanske där avsändaren eller gärningspersonen förblir oklar, men där samhället behöver hitta andra sätt att lösa vardagsfrågor. Vi är så beroende av digital information idag att vi skulle bli vilsna om det inte fungerade. I det läget måste civilsamhället kliva fram.

Exemplet folkbildning
Hur kommer det sig att Tidögänget stryper exempelvis resurserna till folkbildningen? Det är ju mot bakgrund av betydelsen av ett starkt civilförsvar helt obegripligt. Det är mer av lokal samverkan vi behöver ha för att klara av lokala kriser, även miljö- och klimatrelaterade händelser som lär inträffa naturligtvis. Och för att samarbeta måste vi lära känna varandra i olika informella och formella sammanhang. Tilliten är avgörande. Och då blir den splittrande vi-och-dom-politiken från Tidögänget dessutom synnerligen kontraproduktiv.

Frågetecknen finns kvar
Sannolikt var det rätt att inte plocka upp de ovanstående, och andra, frågeställningar när riksdag och regering behöver visa enighet. Men frågorna kvarstår. Hur ska vi ha det med desinformationen, de dubbla lojaliteterna och med stödet till civilsamhället?