Tag Archives: Kretslopp

Oscarsgalan och hjältar

Posted on by
Reply

Nog är det hoppfullt. Efter ett antal nomineringar till filmbranschens finaste pris får äntligen Leonardo DiCaprio sin Oscars-statyett för rollen i sin senaste film. På någon minut förväntas han snabbt tacka sitt team, sin arbetsgivare, sina kollegor och varenda liten kugge i det stora filmskaparkomplexet, som kan ha bidragit till att just han fick sin Oscar. De dryga två minuter han får allas uppmärksamhet väljer han att ägna till hälften åt klimatfrågan.

Ett medvetet val
Han kunde ha följt konventionen och gråtit en skvätt av glädje över den fina utmärkelsen, som alla i filmbranschen ser som det finaste beviset på framgång. Istället betonar DiCaprio att vi inte får ta den här planeten för given, vi måste alla stödja de ledare som vill ta tag i hotet mot mänskligheten. Han kunde ha låtit bli. Allvarsord passar ju inte in i glitterformatet, men hans tal fick gensvar hos publiken och även det är en hoppfull signal.

Ekosystemen
Det finns all anledning att fortsätta att lyfta klimatfrågan som ett stort hot. Samtidigt har forskarna noterat ännu större problem, som vi inte uppmärksammar på det sätt som skulle behövas. Ekosystemen är satta under stark press och den takt i vilken vi utrotar arter är i nivå med när dinosaurierna försvann. Vi saboterar kretsloppen i en hisnande takt och tycks inte förstå vidden av problemet. Bina dör, fiskar och fåglar luras att bli mätta på plastpartiklar i havet och livsmedel odlas och produceras utan hänsyn till den långsiktiga påverkan främmande ämnen kan ha. Vad gör vi när naturen går i baklås?

Andra hjältar
Vi ska uppmuntra idoler som DiCaprio när de använder sitt inflytande på ett klokt sätt. Men det räcker inte. Särskilt inte om populister och agitatorer röstas fram till makten i våra demokratier. I ren självbevarelsedrift borde de allra rikaste människorna på jorden inse att mer jämnt fördelade resurser och möjligheter är något vi alla vi vinner på. Vi spelar inte Monopol om jordens framtid. Det är inte Joakim von Anka eller hans verkliga spegelbilder som sitter inne med svaret på våra utmaningar. Vi behöver andra hjältar.

Nu förverkligas Paris-avtalet

Posted on by
Reply

Parisavtalet är undertecknat av världens länder. Det har kallats både historiskt och urvattnat. En vändpunkt och ett tomt skal. Precis som politiken är väldigt olika till form och innehåll i de utvecklade demokratierna respektive i de samhällen som styrs på andra sätt speglar avtalet hur komplicerad världen är. Om alla länder vore fungerande demokratier, där frihet, jämlikhet och broderskap präglade samhällena, skulle vi ha rätt att vara besvikna. Men nu ser världen lite annorlunda ut.

Indirekta insatser
Politiken, även i ett land som Sverige, spelar en roll för regelverk, skatter, villkor och rättvisa. Däremot får inte ministrar ägna sig åt detaljstyrning. Ämbetsverken och kommunerna hanterar på lite olika områden det operativa och tillämpningen av lagarna. Så har vi valt att göra. Därför blir det lite märkligt när kritiker tycker att avtal på global nivå saknar konkreta mål, åtgärder och insatser. Politiken arbetar ju huvudsakligen indirekt, via villkor för näringslivet och via de organ som ska förverkliga politiken.

Mobilitet
Några har fattat detta. Tusentals städer runt i världen sätter upp egna mål och arbetar med mer konkreta insatser för att ställa om till en fossilfri framtid. Företag som Tesla, Apple, Google och NEVS arbetar för att ställa om hela fordonsbranschen. Inte bara till eldrift utan också genom att öppna upp för mer automatik, mer IT-system och mer tjänster. Det är mobilitet vi behöver. Inte plåtchassin parkerade längs våra gator under 94 % av sin livslängd.

Förverkligande
När man läser NEVS pressrelease blir det tydligt. Sannolikt blir det tillverkning av bilar i Trollhättan igen, men framför allt är det en helt annan marknad köparen siktar in sig på. En tjänstemarknad, där mobilitet och inte ägande står i centrum. Det är NEVS och deras kunder som står för förverkligandet av det Parismötet samtalade om. Låt oss inte glömma det. Politiken behövs för att sätta bra och rättvisa spelregler. Entreprenörer och framsynta aktörer som NEVS och deras kinesiska partner behövs för att skapa det nya. Kunder som värderar en smartare livsstil behövs för att hela kedjan ska fungera.

Avfall måste bli resurs
NEVS-ordern skulle kunna ses som en startpunkt för den nya cirkulära ekonomin, men då krävs att ägaren till de nya fordonen säkrar upp hur komponenterna, t.ex. batterierna, ska göra nytta i andra sammanhang, genom andra företag, när de inte längre duger som bilbatterier. Det måste bli ett slut på de linjära flödena och nya aktörer måste se sin roll i kretsloppet. Värden måste tas till vara och förädlas. Avfall bli resurs.

Länktips: http://www.saabcars.com/sv/news/B2A6378DE2901E6C

Systemskifte nödvändigt – Om slam och kretslopp

Posted on by
3

Livsmedelsverket rapporterar högre kadmiumhalt i svenskproducerad pasta än i pasta från utlandet. Lantmännenägda Kungsörnen pekas ut i sammanhanget. (Länk se nedan). Ännu ett i raden av miljöhot som vi behöver förhålla oss till? Tungmetallen kadmium i maten anses vara riskfylld eftersom den ackumuleras i njurarna, kan ge njurskador och en ökad risk för cancer. Kadmium i svenskt mjöl kan hamna där på flera olika sätt, t.ex. luftföroreningar, konstgödsel och genom att avloppsslam sprids på åkrarna. Det senare är mycket kontroversiellt.

Systemet hade varit bra om inputen varit fri från skadliga ämnen
Reningsverken och flera olika branschorganisationer har sedan några år ett certifieringssystem som heter Revaq, som går ut på att kvalitetsbestämma avloppsslam, så att det minst skadliga slammet kan återföras till kretsloppet. Ambitionen är lovvärd. Det finns en problematik kring en långsiktig brist på fosfor som gör att vi måste hitta sätt att återföra fosfor till jordbruket. Bekymret är att stora mängder nyttigt fosfor återfinns i det kontaminerade slammet från reningsverken. Om restfraktionen från reningsverken, slammet, hade varit fritt från främmande och skadliga ämnen hade allt varit frid och fröjd. Nu tvingas reningsverken att hantera ett nödvändigt fosfor samtidigt med ett oönskat och skadligt slaminnehåll.

Härma naturen
Några länder har gått före i slamfrågan. Man inser att det är ohållbart att sprida tungmetaller och farliga ämnen på de marker som ska producera livsmedel. Holland och Schweiz har infört restriktioner på det här området. Ett problem med dagens linjära systemtänkande blir kostnaden och ansvaret för lagring eller förbränning av slammet. Sedan slutet på 1900-talet och fram tills nu har vi betraktat naturen som en gigantisk soptipp. Det håller inte. Insikten om att vi måste härma naturens kretslopp även i all mänsklig verksamhet börjar sprida sig. Vi måste fasa ut cancerogena ämnen ur kretsloppet. Mikro- och nanostora plastbitar i haven är en näst intill osynlig fara. Vi kontaminerar vår egen livsmiljö och saboterar ekosystemen. Pollinerande insekter står inför massutrotning. Bekymren är många.

Viktig princip
Det blir alltmer uppenbart att vi måste hantera alla icke naturligt förekommande produkter och ämnen med en mycket större uppmärksamhet och ansvar. Ingenting försvinner. Att som nu tillföra stora mängder kemikalier, tungmetaller och hormoner utan att tänka på effekterna för de små och de större kretsloppen är oansvarigt. Vi kommer bokstavligen att få äta upp det.

Länktips: Naturskyddsföreningen om slamfrågan här.
Nätverket Ren Åker Ren Mat debattartikel i GP: här.
SVT-inslag om Livsmedelsverkets rapport: här.

Miljarder däck och något i hästväg

Posted on by
Reply

Det lär ligga flera miljarder kasserade däck på olika platser runt om i Europa. Ingen vet riktigt. Det man har koll på är att årligen kasseras 250 miljoner gummidäck i Europa. Och sedan i början av förra decenniet är det förbjudet att lägga däck på deponi och att själv skära sönder dem och sprida delarna. Det är ju bra. Men vad gör vi med alla dessa gamla oanvändbara däck? Så många lekplatser och gungor finns inte där de kan hängas upp.
(Som av en händelse ser jag en inbjudan till Svensk Däckåtervinnings konferens 5 maj 2015 – se länk nedan).

Foderringar
Ett företag i Norrland har i alla fall hittat en fortsättning på däckens nytta. (Länk se nedan) . Man mal ner dem till små granulat och formar sedan foderringar för hästar av dem. Så kommer de i alla fall till viss användning. Hur gott höet smakar i en oljedoftande höbunke kan man förstås fundera över. Men hellre att vi testar än att vi totalt blundar för bekymret med däck och alla andra restprodukter som till slut kommer att utgöra vår enda resurs. När vi tagit upp varje droppe olja. Om inte klimateffekterna hunnit ikapp oss innan dess förstås.

En ny inramning
Ska vi börja tänka cirkulärt istället för linjärt är det den här sortens lösningar vi måste bli bättre på att utnyttja. ”Hur kan den här sopan bli en värdefull råvara i en ny process?” Så måste vi tänka. Och samtidigt identifiera vilka processteg som den sortens ekonomi kräver, vilka aktörer, vilka kunskaper, vilken marknad produkten ska exponeras på och hur värdekedjan ska se ut…. Vem ska egentligen tjäna vilka pengar på det som går runt, runt?

Konstgräs
Konstgräs tillverkas ofta av gamla däck. Inte den del som ska föreställa ”grässtrån”, utan det underlag som håller samman stråna som ofta är av polyetenplast. Jag skrev om konstgräs i november förra året. (Länk se nedan). Problematiken tycks kvarstå. Kemikalieinspektionen skriver i sina rekommendationer att köpare ska undvika konstgräs som tillverkats av traditionella däck, eftersom PAH-oljor, ftalater och andra ämnen då med säkerhet kommer att läcka ut i marken under konstgräset. Här döljer sig säkert en del problem. Återvunna däck utan de farliga kemikalierna, t.ex. Svanen-märkta, är troligen betydligt dyrare än traditionella däck. Och varifrån granulat och råvaror kommer är svårt att spåra.

Cancer?
Det jag skrev om förra året och som olika medier fångade upp var det här:  ”Under fem års tid har Amy Griffin sammanställt en lista på 38 amerikanska fotbollsspelare varav 34 av dem är målvakter, som diagnostiserats med cancer – främst blodcancertyper som leukemi….”.
Debatten drunknade snart i lugnande besked från olika håll, men faktum kvarstår. Om råvaran är giftig eller cancerogen finns det ju starka skäl att anta att den nya produkten också är det. Därför måste kretsloppsanpassade lösningar ta hänsyn till råvarans kvalitet. Alternativet blir ju en långsam utspädning av alla skadliga ämnen, så att vi till slut inte vet hur vi ska skydda ekosystemen och oss själva mot skadliga ämnen.

Viktigast är egentligen att göra rätt från början. Farliga ämnen hör inte hemma i kretsloppet.

Länktips:Konferens 5 maj 2015 arrangerad av Svensk Däckåtervinning här .

http://www.profarma.se/foderringar

Metro-artikel: http://www.metro.se/nyheter/larm-konstgras-ger-fotbollsspelare-cancer/EVHnjt!KvsC8IjWdIXPY/

Om konstgräs och vem som har rätt: http://christerowe.se/2014/11/nr368-farligt-ofarligt-kanske-vet-ej/

Agroforestry visar vägen

Posted on by
Reply

Ibland får man intrycket att det är ”väst” som ska lösa klimatfrågan, frågan om ett hållbart jordbruk och alla de andra framtidsfrågor mänskligheten ställts inför. Det kan vara bra att veta att ansträngningar görs även i länder med betydligt svårare utgångsläge. I Ecuador och i Kenya testas teknik på ett lovande sätt. Agroforestry kallas det internationellt. Skogsjordbruk skulle man kanske kalla det på svenska. På GMV i Göteborg finns forskare som intresserar sig för detta.

Ecuador
Aliana Piñero heter en forskare från Ecuador, som sammanfattar uppgiften på följande sätt: ”It is important that we make value of tropical forests that benefit both people and forest ecosystems.” Egentligen är det självklart att värdeskapandet ska gynna både människor och ekosystemen. Att det måste uttryckas illustrerar hur ensidigt det konventionella jordbruket har bedrivits de senaste decennierna. Hon fortsätter: ”As we ramp and scale up this market, how can we manage this growth sustainably? We think agroforestry is the answer”. Hon ser således agroforestry som lösningen på en hållbar utvinning av tropikernas naturresurser.

Agroforestry
Agroforestry handlar om att säkerställa att naturens förutsättningar, samspel och lokala ekosystem utgör grunden för det som odlas. Plantering i skuggan träd, där ljus, fukt och jordmån tas tillvara på ett optimalt sätt är en metod. Man utgår från platsen och ser vad som kan odlas på ett gynnsamt sätt. Agroforestry är på så sätt en motpol till en industriell stordriftsodling. Här finns också utmaningen: att skapa konkurrenskraftiga ekonomiska förutsättningar för ett jordbruk som inte kan bygga industriella stordriftsprinciper och en hög mekanisering.

VI-skogen
I Sverige är VI-skogen ett begrepp. Sedan tidigt 80-tal har VI-skogen planterat träd i Kenya. Wangu Mutua från VI-skogen i Kemya håller med Aliana Piñero: ”Agroforestry has to make business sense. You would not ask me to pick up a practice that would be more expensive for me to implement and give me less yields or less income than I was getting before”. Det är viktigt att det ekonomiska utfallet inte blir sämre med agroforestry. En väg att gå är att inkludera förädling i affärsmodellerna, dvs att t.ex. göra saft av druvor eller andra exempel.

Självklarhet
På ett sätt påminner situationen om fisket. När de största fångstfartygen sveper in fisken i sina gigantiska trålar sker det utan hänsyn till de ekosystem som fisken ingår i. Det småskaliga, kustnära fisket kan på ett helt annat sätt analysera fiskebestånd, metoder, tidpunkter och lämpliga uttagsvolymer. Steg ett handlar om att utgå från de parametrar naturen och ekosystemen ger oss. Därefter kan vi organisera våra möjliga utkomstmöjligheter. Och samtidigt säkerställa att den jord vi odlar ingår i ett kretslopp som människan stödjer snarare än bryter. Så slipper vi såga av den gren vi sitter på.

Länktips: Artikel om Focali-konferensen i november 2014: här.
Tidigare texter om agroforestry bl.a. http://christerowe.se/2012/10/nr137-agroekologi-och-agroforestry/ .

Avfallsfrågan behöver lösas på systemnivå

Posted on by
Reply

I Sverige är vi sedan lång tid bra på att återvinna glas, tidningar och papper. Men insikten att vi försöker lösa avfallsproblemet på fel sätt eller på fel nivå blir allt mer utbredd. Andelen återvunnet avfall håller nätt och jämnt samma nivå sett över tid, men eftersom avfallsmängderna totalt sett ökar, växer sopberget liksom halten främmande ämnen i haven.

Farligt avfall från hushållen är 10 % av allt hushållsavfall
I somras hade DN en artikel om återvinning baserad på en rapport från Naturvårdsverket. (Se länk nedan). Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, visar med sina siffror att på 10 år har volymerna av plast och glas ökat, medan tidningar och papper har minskat. Då ska man samtidigt komma ihåg att dessa fraktioner bara är en mindre del av de 4 miljoner ton avfall som hushållen genererar per år. Illavarslande är exempelvis de 400.000 ton farligt avfall som hushållen står för. Detta motsvarar cirka 10 gånger mer avfall än det som klassas som metallförpackningar eller dubbelt så mycket som allt glas som kastas. De burklock och konservburkar vi samlar in motsvarar således bara 1 % av hushållens avfall.

Mängden avfall ökar
Forskaren Tomas Ekvall på IVL konstaterar i artikeln att den stora utmaningen är att bryta trenden mot allt mer avfall. Återvinningen håller nätt och jämnt jämna steg med mängden avfall, vilket totalt sett leder till ökande avfallsmängder, trots att vi lyckas återvinna stora delar av vårt avfall. Utvecklingen går åt fel håll.

Designa rätt från början
Det finns naturligtvis intressenter i återvinningsbranschen som vill fortsätta att optimera det rådande systemet. Men för att åstadkomma ett trendbrott är det min åsikt att andra åtgärder kommer att bli avgörande. En drivkraft är att intressera industrin och näringslivet för cirkulära affärsmodeller, där produkter och material ses som resurser och råvaror. Att förlänga livslängden på produkter eller att direkt från designfasen inkludera flera olika slags användanden av en produkt i takt med att den åldras är några sådana exempel.

SCP och hushållning
Hållbar konsumtion och produktion, som i RIO +20 -mötet 2012 landade i SCP-dekaden, kan ses som en möjlighet att kombinera konsumenters och producenters gemensamma ansträngningar att skapa hållbara materialflöden och nya ekonomiska flöden. I den polariserade tillväxtdebatten ställs ofta traditionell tillväxt mot tanken att nolltillväxt leder till en ekonomisk tillbakagång i samhället. Istället ligger en viktig del av lösningen, är min uppfattning, i att betydligt bättre än idag ta tillvara de resurser som redan finns. I en värld där vi talar om peak-oil, peak-car och peak-everything kommer ett sådant synsätt att bli nödvändigt. Vi måste bli bättre på att hushålla och ekonomisera kring de resurser som finns.

Haven
Det osynliga tillflödet av mikro- och nanoplaster till haven är ett underskattat problem, som forskare på senare år har börjat uppmärksamma. Fiskar och fåglar tror sig äta sig mätta, när de i själva verket sväljer plastpartiklar. Plasten finns naturligtvis även i synlig form. Mycket av plastskräpet flyter i land längs Bohuskusten. Man talar om 6000 ton per år bara här.

Återvändsgränd?
Kanske är det så att hela återvinningskonceptet är en återvändsgränd, som några hävdar. Att återvinning av förpackningar, tidningar och papper lurar oss att tro att vi löser ett problem, när vi i själva verket bara till viss del bromsar avfallsökningen. Frågan är vem som ska driva förändringen i riktning mot ett samhälle utan avfall.

Länktips: Artikel i DN 17 juli 2014:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/atervinning-i-toppklass-anda-vaxer-sopberget

Den perfekta staden?

Posted on by
Reply

Det är ett starkt fokus på stadsutveckling och stadsplanering i dessa tider. Hälften av jordens dryga sju miljarder människor bor i städer och andelen ökar. I Sverige forskas det på toppnivå om urban utveckling t.ex. genom Mistra Urban Futures, som jag skrivit om tidigare. På Svenska Stadskärnors årskonferens i Västerås i veckan presenterade några arkitekter ”Den perfekta stadsdelen”.

Från tryggt till flexibelt
Jag hade ingen möjlighet att åka på konferensen, men de viktigaste budskapen fann jag på en hemsida med den anspråkslösa titeln www.denperfektastadsdelen.se (länk nedan). På några slides listar arkitekterna de viktigaste aspekterna för att få en fungerande stadsdel. Man nämner t.ex. trygghet, placering, lokalstorlek, att närmarknaden styr, flexibilitet och att anpassa utbudet efter ändrade behov.

Logistik, klimat, internet…
Det som förvånar 2014 är att ingen av de tjugo huvud- och underrubrikerna i presentationen knyter an till logistikfrågan, klimatfrågan, förändrade inköpsvanor med internethandel osv. Hade jag talat i detta sammanhang hade jag pekat på den stora förändring som vi står inför och som kommer att förändra flöden, beteenden och prioriteringar hos många konsumenter.

De hade kunnat ha tio slides som nämnde:
Närtransporter med lånekärror, lastcyklar och en ny servicenäring med hemkörning.
Internethandelns behov av mellanlagring och hämtplatser.
Bilens minskande betydelse för både gods- och persontransporter.
Showroom och mötesplatser.
Nya näringars behov av både varuintag och varuutlämning när hyr-per-tidsenhet-tjänster blir mer vanliga för sådant vi tidigare köpt och förvarat.
Den cirkulära ekonomins genomslag och konsekvenser för hela kretsloppsfrågan, för återanvändning och för förlängning av produkters livslängd.
Hur de nya affärsmodellerna kommer att innebära helt nya företag med helt nya behov.
Hur returtransporter och uppgradering av varor kommer att kräva plats och skapa returflöden, som behöver utrymme och effektiva system.
Hur spårbarhet och identifiering av varor kommer att bli en förändrande faktor när varje produkt får en egen spårbar identitet och ett längre liv.
Osv.

Hoppas att jag missat det väsentliga
Planering innebär att ta höjd för några decennier, eftersom det kostar pengar att bygga om och inte tänka rätt från början. ”Den perfekta staden” verkar inte vara ens i närheten av att vara perfekt. Jag kan bara hoppas att jag missat allt viktigt i den presentation arkitekterna genomförde för de stadsplanerare som lyssnade.

Länktips: http://www.denperfektastadsdelen.se/

Panta mindre?

Posted on by
2

Många anser sig vara duktiga på miljöarbete när de källsorterar. Tidningar, vinflaskor, papp och papper, konservburkar, plastförpackningar, batterier, glödlampor, kompostfraktion, elektriska produkter…. vi känner oss duktiga när vi bidrar till kretsloppet. Men frågan är om vi borde förändra pantsystemet på t.ex. PET-flaskor? Är det dags att bryta mönstret och tvinga fram andra lösningar på vårt beroende av att medverka i ett ohållbart materialflöde?

The story of solutions
Den delvis animerade informationsfilmen om ”The story of solutions” från samma personer som tidigare gett ut ”The story of stuff” förklarar och vänder på begreppen. (Länk till filmen, se nedan).  Det vi idag mäter är BNP, summan av all produktion. Istället borde vi sträva efter kvalitet och en helt annan värdeskala. Idag växer vår ”välfärd” oavsett vad vi producerar: när vi hugger ner skog, asfalterar åkermark eller på annat sätt skapar ekonomisk nytta, även när vi förbrukar resurser och genererar problem med avfallet. Filmen visar på ett pedagogiskt sätt hur vi kan hantera våra behov på ett smartare sätt utan att nödvändigtvis slösa på resurser, skapa avfallsproblem osv.

Refill istället för retur?
När vi pantar våra PET-flaskor håller vi igång ett system, som kanske inte är långsiktigt rimligt. Vi borde kanske förändra pantsystemet. En tanke är att mångdubbla värdet på varje förpackning. Så att det värdefulla med produkten blir förpackningen och hur den hanteras och innehållet blir sekundärt. Det skulle kanske leda till ett annat synsätt på plast som råvara om en tom, använd PET-flaska var värd 15 kronor. Refill-system skulle kanske bli standard, ungefär som öl tappas upp på krogen. Ett annat sätt vore att förbjuda PET-flaskan.

Havet
Ett av exemplen i filmen handlar om att förbjuda plastpåsar. Några länder har redan tagit det steget. Mikroplaster har nu efter cirka 50 års plasttillverkning hamnat i stora mängder i havet, till skada för fiskar, fåglar, planktonätande valar osv. Plasten utgör en dödlig fara både genom sitt innehåll och genom att den finns på fel ställe i kretsloppet. Hur ska vi i Sverige ställa om från ett illa genomtänkt plastberoende till ett verkligt kretsloppstänkande som minskar plastförekomsten i haven? Varje tvätt av en fleecetröja sprider mikropartiklar ut i vattendragen. Plasten ger oss stora fördelar, men vi måste bli mer observanta på nackdelarna.

Hållbar lösning
Kanske är hela pantsystemet feltänkt. Det är kanske fel att belöna en fortsatt användning av plast i dryckesflaskor. Kanske är det dags att på allvar fundera på vilken lösning som kan bli hållbar. Ett steg vore att drastiskt höja värdet på den använda PET-flaskan. Det skulle få oss alla att reflektera över vad som är värdefullt och hur ett modernt och smart system egentligen borde se ut.

Länktips: http://storyofstuff.org/movies/the-story-of-solutions/

Plastpåsens plats

Posted on by
Reply

Idag och igår upprepades något ovanligt som fick mig att fånga upp rubrikens tema. Någon stjäl min plastpåse, som jag trätt över cykelsadeln för att skydda sadeln mot regn. Detta har aldrig hänt mig förut och nu plötsligt två dagar i rad. Är plastpåsar så dyra att man stjäl begagnade plastpåsar när de finns på allmän plats? Hur ska vi göra med plastpåsarna?

Plasten hamnar fel
Plast produceras huvudsakligen av fossil oljeråvara. (Plast från bioråvara kommer att finnas i framtiden, men är ännu inte standardråvaran). Plast är en förträfflig produkt för en mängd olika funktioner. Det stora problemet är att plasten inte återförs i ett materialkretslopp. En stor del av plasten bränns upp, men mycket hamnar i havet som mikroskopiska partiklar. Två ”kontinenter” av plast har med hjälp av havsströmmar hamnat i Stilla Havet. Och på senare år har det också kommit larmrapporter om fåglar och fiskar som fått i sig plast i tron att det varit ätbara partiklar, men som försvagas av att magarna fylls med annat än föda.

Förbjuda påsar?
Mikro- och nanosmå partiklar är naturligtvis mycket svåra att fånga upp igen och föra tillbaka till ett kretslopp, där de kan göra nytta. En annan lösning är därför att förbjuda de uppenbara produkter som lätt kan stoppas och som i stora mängder hamnar längs vägkanter i flera världsdelar. Plastpåsar driver runt i landskapet och skapar problem på flera sätt. Ett antal länder har därför infört förbud mot plastpåsar i handeln.

Dyrare påsar?
Kanske är lösningen att göra plastpåsar så dyra att det blir oekonomiskt att slänga dem. Att säkerställa att den som är så dum (som jag) och hänger en plastpåse över sadeln också får räkna med att det stjäls. Det skulle i alla fall göra att många skulle fundera på om det verkligen är nödvändigt att köpa en ny påse eller om det fungerar att använda en flergångskasse.

Symbol
Plastpåsen är egentligen en övertydlig symbol för vår tids slöseri. Konsumtionens bärande tanke, om ni vill. Kanske kan vi använda påsen för att väcka medvetenheten och för att vända utvecklingen. Kanske just påsen är den produkt som bäst sammanfattar vår kursändring och vår eftertanke, som är nödvändig, men som dröjer.

 

Tre sätt att bygga smart

Posted on by
Reply

Byggande är intressant. Dels för att vi alla har en personlig relation till de hus vi vistas i. Dels för att byggandet/boendet står för en tredjedel av vår klimatpåverkan. Det finns andra sätt än de traditionella att bygga ett hus. Här tre tips.

För att låsa in 150 ton CO2
Ett trähus i fyra våningar kan faktiskt lagra 150 ton koldioxid. Det motsvarar cirka 20 svenskars totala CO2-utsläpp per år. Att bygga hus i trä har många fördelar, bland annat just för att vi därmed låser in koldioxiden och förhindrar den från att bidra till växthuseffekten. Det finns andra uppenbara fördelar med trähus, som att råvaran växer lokalt och att den relativt låga vikten sparar transportresurser. Trä är dessutom vackert och kan lagra fuktighet på ett utjämnande sätt.

För att hitta byggmaterialet där du står
Ler- och halmhus är ett intressant sätt att bygga hus. En viktig aspekt är att byggmaterialet ofta kan hämtas lokalt. Formgivning med runda väggar och av naturen inspirerade gestaltningar kan ge husen en väldigt personlig prägel. Fördelarna med materialet är att det ofta är mycket billigt och att det inte kräver långa transporter.
En variant är att bygga upp väggen med halmbalar som putsas i flera lager med lerputs. Andra tekniker handlar om lertegel som hanteras på lite olika sätt. Att stampa väggar är en teknik som används i ganska stor utsträckning i Australien.

För att skapa en trivsamt kretslopp
En tredje variant är att bygga ett hus inuti ett stort växthus. Dvs att låta växthuset bli ett extra klimatskal som reglerar temperaturen på ett behagligt sätt. Fördelarna med detta sätt att bygga är att det uppstår mycket användbara ytor för odling av medelhavsfrukter, mycket växter som bidrar till rätt fuktighet och att huset som bebos inte behöver kläs med väderbeständiga ytterytor. Att bo i ett växthus kan låta varmt, men enligt uppgift fungerar det alldeles utmärkt genom att till- och frånluft hanteras på ett intelligent sätt.

Plusenergi
Det viktiga är att vi inser att det går att tänka ”outside the box”. Vi måste inte bygga som vi alltid gjort. Till alla dessa tre exempel kan vi dessutim addera solfångare, solceller och annan teknik som gör huset till ett plusenergihus, dvs ett överskottshus som kan generera mer energi än vad som används. EU vill att alla offentliga hus fr.o.m. 2019 ska vara plusenergihus och att från 2021 alla nybyggda hus i EU ska vara detsamma. För att nå dit är det hög tid att börja testa andra sätt att bygga och bo.

Länkar, mer information och bilder:
www.ecorelief.se – växthus som klimatskal
www.lerbyggeforeningen.se – ler- och halmhus
http://www.a-hus.se/one-tonne-life – A-hus är ett av företagen som bygger hus i trä

Anm. Eftersom Skogsindustrierna (som annars har en utmärkt information om trähus) aktivt lobbar för mer kärnkraft i energisystemet blir det ingen länk till deras trähusinformationssida här.