Samhället som ett excelark

Posted on by
Reply

Frågeställningar kan diskuteras på flera olika nivåer. I detta inlägg lyfter jag blicken för att se ett generellt mönster i hur vi organiserat samhället och vilka konsekvenser det får.

Excellent ?
Städer och kommuner, dvs en stor del av det vi har nytta av i samhället i form av gemensamma resurser, organiseras – skulle man kunna hävda – som ett excel-ark. Planering, budget, resultat och dito uppföljning, resurstilldelning, avvägning och beslutsprocesser kan plottas in i ett gigantiskt strukturellt excel-ark, där enskildheterna ryms i en cell. Cellen blir den frihetsgrad som återstår och blir därmed vår tids virtuella fängelse.

Perspektiv
I valet mellan logiska och kreativa processer har ”förnuftet” fått förtur. Mätbarheten och ekonomiska mål och medel har satt gränser för vad som ska åstadkommas. Begrepp som budgetdisciplin och utgiftstak dominerar debatten. Inte kriterieutveckling, behovsanpassning eller synergier. Staden och samhället reducerar sig självt till en prognos, där besluten primärt handlar om ekonomiska resurser och inte om att kartlägga någon slags behovsdynamik eller dialog med medborgarna.

Återvändsgränden
Samhällsutvecklingen i stort bygger på rationella val. Hela industrialismens framväxt vilar på en mekanistisk grundsyn som i sin tur lett till linjära, förment förutsägbara utvecklingssteg. Fascinationen inför naturvetenskapens landvinningar har gjort att vi reducerat naturen, världen och människan till något fysiskt/mekaniskt. Som yttersta konsekvens ser vi nu hur denna världsbild hotar hela planetens jämvikt. Människan står inte över naturen – vi är en del av den och samhällen vi skapar måste istället utgå från relationen vi har till andra människor, till allt levande och en konsekvent kretsloppstanke.

Barnen
Allra sorgligast är hur det rådande synsättet drabbar barnen. Istället för att erbjuda en framtidsinriktad uppväxt och skolgång, där omtanke, värme och medmänsklighet blir bärande teman, har skolan fastnat i mätbarheter, betygsfokus och institutionalisering. Skolan har blivit en del av kommunens excel-ark. Istället för att vara en tummelplats för växande barn och spontan kreativitet är formella strukturer som IUP (digitalt registrerade utvecklingsplaner på individnivå) och styrande beslut om resurstilldelning det primära. Istället för att erbjuda våra viktiga pedagoger kompetensbejakande processer sätts de att administrera och dokumentera sitt arbete.

Mobbning
Och skulle ett barn mobbas i skolans värld blir skolsystemets ryggmärgsreflex att formellt försvara sitt agerande på juridikens planhalva, inte på någon mänsklig sådan.
Fortsätter vi på den vägen har vi snart ett mycket kallt samhälle, där vissa av oss exkluderas och där barn hamnar i kläm. Vill vi verkligen detta? Det finnas andra sätt att organisera våra gemensamma skattefinansierade nyttigheter.

Planera för omställning

Posted on by
Reply

Jag har just läst Björn Forsbergs bok ”Omställningens tid” (Karneval förlag) och måste erkänna att han lyckas sätta fingret på ett antal viktiga frågor, som hela samhället måste vara berett att hantera inom en snar framtid. Oavsett om den inträffar eller ej, måste vi ha en mental beredskap för en stor omställning.

Nu gällande principer
Vårt nuvarande samhälle bygger på ett antal felaktiga principer. ”Energi av hög kvalitet finns i överflöd och till lågt pris.” ”Vi har näst intill oändlig tillgång till råvaror, metaller och kritiska grundämnen.” ”Effekterna av att sprida restprodukter i luft och vatten får framtida generationer ta hand om.” ”Globala orättvisor när det gäller människors livsvillkor är inget att göra åt.” ”Vi tror på en evig tillväxt.” Osv…

Prognoser med många okända variabler
När nu peak oil och peak economy tycks sammanfalla i ett peak everything händer egendomliga ting. Gamla prognoser stämmer inte. Linjära förutsägelser är inte längre rimliga. Alltför många parametrar ändras var för sig och sammanlänkat. Hur ska spåkulornas herrar i sina finanspalats nu åstadkomma sina säkra prognoser? När ingenting längre är säkert.

Tilliten som samhällets fundament
Om jag får ett mynt i min hand, där myntet har en kungabild, kan jag räkna med att denne kung garanterar myntets giltighet och värde. Jag växlar in mina tillgångar i mynt, litar på myntet och på att alla andra gör detsamma. Fast nuförtiden är det ett kontoutdrag som visar mina tillgångar, men det är fortfarande tilliten som är fundamentet. Utan tillit, ingen ekonomi.

Vad händer om dollarn faller i värde?
Det finns en mängd tänkbara händelser i kölvattnet på dagens krishantering. Att tilltron till de stora valutorna upphör. Att t.ex. dollarns värde halveras. Att flera länder samtidigt inte längre förmår låna upp miljardbelopp till driften. Det förs antagligen diskussioner i slutna rum i finanspalatsen, men troligen vill ingen skapa oro i offentligheten. Samtidigt måste samhället, näringslivet, bankerna, småspararna – vi alla – fundera på Plan B, Plan C och Plan D. Hur gör vi när flera saker inträffar samtidigt och som eventuellt vänder upp-och-ner på dagens spelplan? Kan vi gardera oss?  Mentalt? Praktiskt?

Lokalsamhällets återkomst
Björn Forsberg är inne på att det blir lokalsamhället som visar på vägen framåt. Där människor samarbetar för gemensamma nyttigheter och hjälps åt. Så som vi egentligen alltid gjort, men tappat bort när hel- och halvfabrikaten, verklighetsflykten och överkonsumtionen lockat oss att tro att människan står över alla naturens lagar. Och frågan blir: vad har vi för alternativ när samhället som vi känt det spårar ur?

Social oro
Det vi ser på TV från Grekland, som ju nu sliter med åtstramningar och nedskärningar, oroar naturligtvis. Kommer vi i vårt land att kunna hantera en allvarlig kris lika hedersvärt som japanerna hjälptes åt efter sitt Fukushima? Eller står striden om Avenyn än en gång mellan ridande polis och stenkastande demonstranter? Hur förebygger vi den spänning och den urladdning som riskerar att komma i kölvattnet på ett error-meddelande från Riksbankens servrar? Det är hög tid att planera för flera scenarier.

Tid för omställning

Posted on by
Reply

Det är stora utamningar som väntar samhället när vi ställs inför faktum: att gå från högenergi- till lågenergisamhälle, att hantera peak oil och egentligen peak everything och klara att backa ut ur de återvändsgränder den globala spekulationsekonomin orsakat.

Peak Oil
I hundratals miljoner år har växtrester ackumulerats i jordskorpan och under tryck omformats till olja. Under några decennier har vi lyckats pumpa upp hälften av all lagrad olja. Vi har hälften kvar. Samtidigt ökar efterfrågan stadigt när alla jordens länder utvecklar sina samhällen. Vi är med full fart på väg in i en global bristsituation. Hur kommer den att hanteras?

Peak Everything
Jordens resurser är ändliga. Det är inte bara oljan som blir en bristvara, vi har att hantera bland annat fosforbrist som är kritisk för jordbruket, brist på vissa ädelmetaller, som bland annat behövs för solcellsproduktion och brist på litium som behövs till batterier och många andra exempel. ”Marknaden löser alla problem”, hävdar de mest cyniska ekonomerna. Men till vilket socialt pris ?

Omställningen
Omställningsrörelsen, som också kallas transitionrörelsen, är en intressant gräsrotsrörelse som vill starta förändringsprocesser ur det lokala perspektivet, eftersom ett lågenergisamhälle också innebär att mycket mer av samhällets funktioner måste lösas lokalt och regionalt. Avgörande är att skapa grundvalar för de processer som skapar delaktighet och verklig demokrati.

Omfördelning
Anledningen är att omställningen med nödvändighet kommer att innebära omfördelning. Och ska omfördelningen ske på ett av flertalet accepterat sätt måste flertalet känna delaktighet. Alternativet riskerar att landa i någon form av polisstat eller anarki. Och det är hög tid att börja utforska hur vi ska klara utmaningen på relativt kort tid.

Brobyggande: Interreligiöst Center

Posted on by
Reply

Igår invigdes Interreligiöst center i Göteborg, en plats där Göteborgs olika religioner kan mötas. Centret är ett initiaitv som stöds av Göteborgs Stad och som i sig bär på en hoppfull idé om samtalet och mötet som det som kan bygga broar mellan människor och bära in i framtiden.

Högtidliga tal
Ordföranden i Göteborgs Interreligiösa Råd, Peter Borenstein, rabbin, invigningstalar och gläds åt den fotoutställning som samtidigt presenterades: Heliga Rum, stilrena  bilder av de kyrkorum och andliga rum som finns i ett stort antal i Göteborg. Biskop emeritus Carl Axel Aurelius talar om centret som en motpol till de heliga rummen. Centret som en mötesplats för alla religioner, där vi alla har något att lära oss.

Perspektiv
Carl Axel Aurelius påminner i sitt tal om perspektivskillnaden hos de stora religionerna. Att kristendomen är en ”jag”-religion, medan judendom, islam och religionerna i fjärran östen betonar ett ”vi” i form av familjen och kollektivet. Kristendomen bryr sig mycket om individens andliga utveckling, medan de andra religionerna i större utsträckning vänder sig till gemenskapen. Det ligger ingen värdering i detta, utan mer ett konstaterande. Själv kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket av dagens välfärdsegoism som kan ha vuxit fram ur ett onyanserat förhållningssätt till det kristna budskapet.

Unga människor
Glädjande är också att bland patriarker och äldre män rör sig många unga människor, ungdomar som jag uppfattar har en stark önskan att låta sin förankring i någon av religionerna ta sig uttryck i byggande av en stark gemenskapsväv.

Värderingarna
Det kanske allra viktigaste med ett exempel som det Interreligiösa Centret är att de idéutbyten och konkreta arbeten som kan formuleras och formas i detta center tar sitt avstamp i de värderingar människor känner en förankring i. I vår vilsna tid, där hopplöshet och uppgivenhet lätt smyger sig in, är det befriande med en plats för tydliga och överbryggande ställningstaganden och en uttalad respekt för oliktänkande.

Just nu
Varje stadsdel skulle behöva en mötesplats av detta slag, för att kanalisera goda krafter till ett arbete för en gemensam men olika framtid. Inte minst mot bakgrund av den rättegång mot en massmördare som just nu pågår i Oslo.

Länk: http://interreligiosacentret.se/
Länk: http://interreligiosacentret.se/unga-som-tror/

Tre sätt att bygga smart

Posted on by
Reply

Byggande är intressant. Dels för att vi alla har en personlig relation till de hus vi vistas i. Dels för att byggandet/boendet står för en tredjedel av vår klimatpåverkan. Det finns andra sätt än de traditionella att bygga ett hus. Här tre tips.

För att låsa in 150 ton CO2
Ett trähus i fyra våningar kan faktiskt lagra 150 ton koldioxid. Det motsvarar cirka 20 svenskars totala CO2-utsläpp per år. Att bygga hus i trä har många fördelar, bland annat just för att vi därmed låser in koldioxiden och förhindrar den från att bidra till växthuseffekten. Det finns andra uppenbara fördelar med trähus, som att råvaran växer lokalt och att den relativt låga vikten sparar transportresurser. Trä är dessutom vackert och kan lagra fuktighet på ett utjämnande sätt.

För att hitta byggmaterialet där du står
Ler- och halmhus är ett intressant sätt att bygga hus. En viktig aspekt är att byggmaterialet ofta kan hämtas lokalt. Formgivning med runda väggar och av naturen inspirerade gestaltningar kan ge husen en väldigt personlig prägel. Fördelarna med materialet är att det ofta är mycket billigt och att det inte kräver långa transporter.
En variant är att bygga upp väggen med halmbalar som putsas i flera lager med lerputs. Andra tekniker handlar om lertegel som hanteras på lite olika sätt. Att stampa väggar är en teknik som används i ganska stor utsträckning i Australien.

För att skapa en trivsamt kretslopp
En tredje variant är att bygga ett hus inuti ett stort växthus. Dvs att låta växthuset bli ett extra klimatskal som reglerar temperaturen på ett behagligt sätt. Fördelarna med detta sätt att bygga är att det uppstår mycket användbara ytor för odling av medelhavsfrukter, mycket växter som bidrar till rätt fuktighet och att huset som bebos inte behöver kläs med väderbeständiga ytterytor. Att bo i ett växthus kan låta varmt, men enligt uppgift fungerar det alldeles utmärkt genom att till- och frånluft hanteras på ett intelligent sätt.

Plusenergi
Det viktiga är att vi inser att det går att tänka ”outside the box”. Vi måste inte bygga som vi alltid gjort. Till alla dessa tre exempel kan vi dessutim addera solfångare, solceller och annan teknik som gör huset till ett plusenergihus, dvs ett överskottshus som kan generera mer energi än vad som används. EU vill att alla offentliga hus fr.o.m. 2019 ska vara plusenergihus och att från 2021 alla nybyggda hus i EU ska vara detsamma. För att nå dit är det hög tid att börja testa andra sätt att bygga och bo.

Länkar, mer information och bilder:
www.ecorelief.se – växthus som klimatskal
www.lerbyggeforeningen.se – ler- och halmhus
http://www.a-hus.se/one-tonne-life – A-hus är ett av företagen som bygger hus i trä

Anm. Eftersom Skogsindustrierna (som annars har en utmärkt information om trähus) aktivt lobbar för mer kärnkraft i energisystemet blir det ingen länk till deras trähusinformationssida här.

Vilket ansvar har Telia Sonera?

Posted on by
Reply

Hur ska ett statligt företag agera i en diktatur? Uppdrag Granskning visade ikväll ett reportage om Telia Sonera och deras dotterbolag i Viryssland, Azerbadjan och andra odemokratiska länder. När dessa bolag följer de lokala lagarna och hjälper diktaturernas säkerhetstjänster att övervaka medborgarna bryter de mot varje rimlig tolkning av de mänskliga rättigheter vi i Sverige håller så högt. Vad är rimligt? Kan svenska företag agera på något annat sätt?

Avlyssning som vapen
Säkerhetstjänsterna i diktaturerna har full tillgång till realtidsinformation om medborgarna. Ländernas lagar stipulerar att telekomföretag ska tillhandahålla all information som säkerhetstjänsten behöver för att belägga brottslig verksamhet. Avlyssning och övervakning blir effektiva vapen i händerna på regimer som bortser från mänskliga rättigheter. Opposition, rebeller, terroorister – regimer definierar vem som ska övervakas.

Måste telekomföretagen ställa upp?
”Vi följer bara lagen” och ”Om inte vi är här står andra företag på kö för att tjäna pengar”. Invändningarna är synbart logiska och påminner om de argument som lägervakter använde för att försvara sitt beteende som ondskans hantlangare. Men har Telia och de andra bolagen inget alternativ? Måste de gå diktaturens ärenden?

Ansvaret för en rättvis värld
Alla har ett ansvar att bidra till en hållbar, rättvis värld. Statliga företag bör naturligtvis gå före, eftersom de ägs av oss alla. Telia Sonera måste rimligen upprätta alternativa handlingsplaner för att kompensera för de problem som regimernas uppträdanden orsakar och där Telia Sonera blir ”medskyldigt”. En sådan aktivitet skulle kunna vara att skapa en ekonomisk stödfond för personer som anser sig kränkta att söka stöd från, där en oberoende styrelse granskar olika fall och i förekommande fall beviljar ekonomiskt stöd till de personer som råkat illa ut. Ett annat alternativ vore att telekombolagen stödjer lokala NGO:er som arbetar för en fri press, för mänskliga rättigheter osv.

Att bara blunda och låtsas som det regnar (intäkter) är ohederligt och inte värdigt ett svenskt statligt företag 2012.

De tvärsäkra sanningarna

Posted on by
2

Att kunskap och sammanhang förändras anar vi, men att det sker i 180-graders-svängar kanske vi inte alltid förstår. Johan Rockström, som bättre än de flesta lyckas formulera vår tids utmaningar, sätter fingret på detta i sin kommentar inför firandet av Stockholm +40 nästa vecka.

Se intervjun med Johan Rockström här.

Omprövning
Historien är full av ”sanningar” som vi tvingats ompröva när förståelsen ökat. Att kylskåpen hjälpte till att förlänga hållbarheten på livsmedel var ju fantastiskt. Att köldmedlet skulle komma att skada det livsviktiga ozonlagret hade man naturligtvis ingen aning om när det begav sig.

USA, Sovjet och Japan
Eller den blinda teknikoptimism som gett oss linjära högrisksystem som kärnkraft. Med konsekvenser som tre större olyckor i USA, Sovjet och Japan under en period av lite drygt 30 år. En av de ledande ingenjörsnationerna, Tyskland, vänder nu fullt logiskt på klacken och satsar på kretsloppsanpassad energiproduktion. Tänk hur långt vi hade kommit på den förnybara vägen om inte överentusiastiska förespråkare lobbat in kärnkraften i Sverige på 70-talet.

Inte de fattigas fel
Men åter till Rockström och hans stillsamma påpekande att Indira Gandhi var helt fel ute när hon såg fattigdomen som det största hotet mot världsutvecklingen. Naturligtvis ska fattigdom bekämpas, men det är inte den fattiga delen av jordens befolkning som försatt hela planeten i alarmläge när det gäller biologisk mångfald och klimatpåverkan. I 30 eller 40 år har vi i de rika länderna undvikit att se oss i spegeln. Vi har inte velat se vår klimatskuld, inte velat erkänna att dagens livsstil kör planeten i diket.

Det enda säkra
Allra mest intressant är att inse att det idag finns ”sanningar” som framtiden kommer att vederlägga. Det finns mainstreamlösningar idag som framtiden kommer att döma ut som kortsiktiga eller felaktiga. Den ödmjukheten måste vi fortsätta att ha. Inte för att sluta forska eller utveckla. Utan att för att nyansera våra tvärsäkra omdömen om hur allt hänger ihop. Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte är helt säkra på att vi funnit de rätta svaren.

Samhället som människa

Posted on by
Reply

Samhällsutveckling kan liknas vid en människas utveckling. Vi växer rent fysiskt i de flesta fall symmetriskt; låt vara att själsliga och andliga förmågor kanske utvecklas i en långsammare takt.

Inte en stor tumme
Barnet växer i ett helhetsperspektiv. Handen blir större, inte finger för finger, inte genom att tummen växer först. Skelett, organ, muskler och färdigheter växer i någorlunda takt. Det är en bild vi borde ha för samhället – att låta det växa någorlunda i samklang. Form och innehåll följs åt, någorlunda väl.

Multi-tasking
Extra viktigt är det när samhället står inför förnyelse på många områden. Gamla sanningar ska ersättas med nya. Då får vi se upp så att delar av samhällskroppen överstimuleras medan andra glöms bort. Skola, äldreomsorg, infrastruktur, näringslivsutveckling, universitet, lärarutbildning, social utveckling, kretsloppsanpassning, energiomställning…. svårigheten är att vi måste klara det mesta relativt samtidigt.

Ingen diktator, tack
Lite grand är det som att få en kör att sjunga samma musikstycke så att det blir en njutbar helhet, fast utan dirigent. Eftersom bekymret är att när vi testar med en dirigent som håller i taktpinnen så blir resultatet bedrövligt.

Frågan får stå kvar på listan över ”ska fixas” ett tag till.

 

( En dag som denna påminns vi om 22 juli och om vad det är som gör oss till människor. Låt oss hoppas att den norske terroristen väcker motkrafter i form av ökad empati och gemenskap som vida överträffar illdådets fasor. )

Den bokstavliga hygienfaktorn

Posted on by
Reply

Jag lyssnar till Martina Nee på Peepoople i Stockholm. Hon beskriver ett av de viktigaste projekten som pågår just nu. Jag slås av vilka dimensioner vi talar om. 2,5 miljarder människor saknar toalett idag. Toaletten Peepoo har kommit för att göra skillnad.

Målet är 150 miljoner
Martina berättar att målet är att 150 miljoner människor ska nås varje dag. Det betyder att nästan lika många komposterbara engångstoaletter ska produceras varje dag. En semimanuell produktion tillverkar idag 6000 per dag, men den maskin som i år levereras från Tyskland ska klara 500.000 toalettsystem per dag. Hur distribuerar man ut en halv miljon enheter per dag, tänker jag, när det inte finns infrastruktur?

Värdet finns i komposten
Systemet är tänkt som en värdekedja, där varje använd toalett har ett pantvärde och där efterfrågan på komposttillförsel gör att behållaren med sitt innehåll kan säljas på en marknad. På så sätt skapas ett kretslopp som gynnar både hälsa, miljö och ekonomi. Värdet på den använda engångstoaletten blir drivkraften i systemet.

På fyra veckor är innehållet fritt från möjliga smittkällor
Peepoo renar fekalierna från alla smittsamma bakterier och parasiter. Innehållet är fritt från smittsamma ämnen, patogener, efter fyra veckor. Då börjar också nedbrytningen av plasten som fekalierna är inneslutna i. Allt kan ingå i kretsloppet.

Slumområden, katastrofområden, skolor etc
Störst betydelse gör Peepoo i slumområden och i katastrofområden. I två omgångar har systemet testats i Haiti. Det har även testats i Pakistan och i Kenya, där den nuvarande tillverkningen sker.  Ett standardpaket innehåller 28 engångstoaletter, vilket motsvarar en månads behov för en person. Särskilt viktigt är det att förse skolor med en toalettlösning, förklarar Martina.

Vatten och sanitet en hygienfaktor
Tillgång till rent dricksvatten och tillgång till en hållbar sanitetslösning är avgörande för världsutvecklingen. Sålänge nära en miljard människor och uppskattningsvis 2,5 miljarder människor (250 Sverige, lite drygt) inte har tillgång till en säker toalett är allt annat sekundärt. Om vi bygger skolor och energisystem i fattiga länder men bortser från basala behov tänker vi i fel ordningsföljd. Att förse alla människor på jorden med vatten och en hygienisk, säker toalettlösning är bokstavligen en hygienfaktor.

Opinionsbildning och FN:s roll
För att få fart på frågan om vatten och sanitet måste den lyftas upp i opinionen, så att rätt prioriteringar kan ske. FN har genom sina organ en särskild roll att se till att frågan löses. Jan Eliasson brinner för vattenfrågan och kanske kan göra något när han den 1 juli tillträder sin nya tjänst på FN. Men det handlar också om vars och ens medvetenhet i en rättvisefråga.

30000 Östersund
Löpsedlar och förstasidor fylldes av rubriker när Östersund drabbades av förorenat vatten under några veckor förra året. Så är det hela tiden för 30000 Östersund i de fattiga länderna. Peepoople kan nå 5-6 procent av de behövande med sin lösning. Och då ska Peepoo distribueras till uppemot 150 miljoner människor varje dag. Perspektiven svindlar.
Men lösningen finns – det är det riktigt hoppfulla för de barn som idag dör i förtid p.g.a. bristande sanitet och förorenat vatten.

Länk: www.peepoople.com

Köpenhamns gröna lista

Posted on by
Reply

Börja med att gå till Köpenhamns Stads hemsida www.kk.dk . Väl där kan du relativt lätt klicka dig framåt till företag (Erhverv) och miljö och den gröna listan.
Eller så går du direkt dit genom att klicka här. 

1000+ företag
Det är många företag på Köpenhamns gröna lista. Jovisst, många filialer också, men ändå – vilken svensk stad matchar denna lista? Danskarna fetstilar dessutom det man kallar frontrunners, dangelsk för föregångare. I Sverige vågar inte kommuner särbehandla företagen på det sättet, det är i alla fall sällsynt.

Men här då?
Jovisst, vi har Göteborgs Miljödiplom som numera ingår i Svensk Miljöbas. Men inte tusen stycken och inga föregångare. I Sverige ska kommunen inte ägna sig åt att lyfta fram företag. Man kan lista de företag som klarat diplomeringskraven, men inte mer.

Tilltalande
Är jämförelsen orättvis? Döljer sig dåliga exempel bakom de danska föregångarna? Har Köpenhamns lista inneburit en orättvis behandling av företag som inte benämns föregångare? Möjligen kan det vara så. Men det som är påtagligt är tilltalet. ”Detta är ett frivilligt åtagande”, skriver kommunen. och ”Här har du en branschanpassad checklista”. Exempel på sådant tilltal här.

Lägre tröskel
Ibland tenderar vi i Sverige att komplicera saker och ting. Göra det onödigt krångligt. Jag kan inte undgå att känna att danskarna hittat en betydligt mer tilltalande variant – tilltalande i flera betydelser – som troligen gör tröskeln lägre för företag som vill ta ansvar för klimatfrågan, kemikaliefrågan, vattenfrågan osv.

Snabbare
Vi måste lära oss att tänka i andra banor, och fånga upp smarta idéer snabbare än vi gör. Och dra nytta av det nordiska samarbetet.

Några danska länkar att kolla in:
www.key2green.dk
www.ecocouncil.dk
www.eco-net.dk
www.kk.dk/Erhverv/Miljoe/GroenneErhverv/HvemErMedlem.aspx
www.folkecenter.dk
www.balancingact.dk
www.merkur.dk