Bankerna och moralen

Hur genereras pengar? Vilka processer är det som frigör kapital? I SvD skriver journalisten Andreas Cervenka om detta regelbundet. Hans analys är att det är när banken beviljar lån som pengar frigörs i systemet. Och att lånen i sin tur bygger på säkerheter, ytterst staten. Fler och fler har börjat ifrågasätta denna ständiga lånekarusell för ökande konsumtion baserad på framtida intäktsförväntningar och en ständig tillväxt. Vad göra?

Revisorer
Den första tanken som dyker upp att alla företag har revisorer. Kunniga personer som ska granska riktigheten i genomförda ekonomiska transaktioner och säkra att inget oegentligt förekommit. Revisorerna är ställföreträdande kontrollanter både för aktieägare, skattemyndigheten och allmänheten som har ett intresse av att konkurrensen inte snedvrids med otillåtna medel. Kan revisorerna få en ny roll?

Revisorerna knutna till uppdragsgivarna
Företagen anlitar revisorer. När revisorerna granskar sina uppdragsgivare blir det i praktiken svårt för den enskilde revisorn att ifrågasätta uppdragsgivarens åtgärder. Det kräver ett stort mod från revisorns sida att konfrontera företaget med andra säkerhetsbedömningar eller andra affärsupplägg än de beslutade. Åtgärder som bryter mot lagen kommer säkert fram i granskningen, men att tjäna pengar är inte olagligt. Hur tänkte revisorerna vid Leman Brothers strax före konkursen? Satte de kort betaltid på sina fakturor?

Regeringar vill inte förstatliga
Men jämna mellanrum luftar regeringen sin irritation över bankernas beteende. Bankerna är till största delen inte statligt kontrollerade, så inflytandet stannar mest vid tomma ord om spelregler och skärpning av interna rutiner. Inte ens staten tycks kunna förändra sakernas tillstånd. Kanske går det att hitta en annan konstruktion?

Medborgarrevisorer och redovisningsnämnd
Medborgarrevisorer är en tanke. Revisorer som tillsätts för att granska företagens och primärt bankernas verksamhet, inte avlönade av bankerna utan av det allmänna. Med rapporteringsskyldighet till en opolitisk redovisningsnämnd. Nämndens ledamöter får tystnadsplikt, men får också ett tydligt uppdrag att regelbundet redovisa på ett övergripande plan hur branscher utvecklas.

Självcensur
Systemet blir därmed en föregripande moralisk censur, som kan göra att de värsta avarterna av affärskultur bromsas innan de sjösätts. Helt enkelt för att inget företag vill hamna i redovisningsnämnden och riskera att hamna i mediernas drev. När affärsetiken drunknar i vinstjakten måste vi stärka de instrument som kan lyfta den moraliska kompassen. Det skulle vi alla tjäna på.

Anm. Återkommer på temat hur verkliga värden skapas.

Länkar – artikel i SvD:  här.
recention i DN:  här.