CSR-arbetet måste integreras

Posted on by
Reply

Ur tidningen Miljöaktuellts intervju med Stina Billinger, Hållbarhetschef på Storebrandkoncernen.

” Hållbarhetsfrågan har till stor del definierats som en riskfråga och drivkraften är minimering av risken för varumärket att kopplas till en skandal. Men framgångsrikt företagande handlar inte om att undvika skandaler utan att genom innovation och hållbarhet skapa ett bättre samhälle fullt med möjligheter.
– För att man ska lyckas krävs det att man arbetar med integrering, integrering och integrering. Högsta ledningen måste markera frågans vikt och alla i organisationen förstå hur deras arbete är kopplat till hållbarhetsarbetet. Sedan måste finansnissarna med på tåget och det enda sättet är att få dem att förstå att det påverkar bolagets värde, säger Stina.”

Förebild: kvalitet
Kloka tankar som förtjänar att spridas. Hållbarhet som driv- och förändringskraft i stället för som hinder och bromsklots. Stina Billinger betonar integrering. En analogi som kan öka begripligheten är att tala om kvalitet. Kvalitet integreras i allt seriöst företagande. Det är på ett liknande sätt som hållbarhetsfrågorna, CSR-frågorna, måste hanteras av näringslivet och de enskilda företagen. Inte som något exklusivt tillägg, utan som en integrerad del av verksamheten.

Green-wash?
Det finns ett återkommande bekymmer med hållbarhetsfrågorna och vissa företags attityd, som tycks handla om att skylta med ett ansvarsfullt arbete snarare än att fullt ut integrera frågorna i affärsplaner och kalkyler.

Hygiennivå
Avgörande är att  konsumenter ställer sådana krav, som gör att näringslivet tvingas höja sin ”lägstanivå”, hygiennivån, av vad som anses rimligt. Produkter som skadar människor och miljö måste fasas ut. Produkter som inte ingår i ett naturligt kretslopp måste ersättas.

En fråga vi måste ställa oss är var debatten om företagens ansvar ska föras. Och vem som ska skapa denna diskussionsarena.

Hammarkullen och att lyssna

Posted on by
2

Delaktighet, medborgardialog, inflytande, medbestämmande, demokrati. Hur ska det går till när vi formar och utvecklar vårt samhälle? Hur kommer det sig att de styrande har så svårt att forma processer som öppnar upp för verklig delaktighet? Måste våra städer och vår livsmiljö formas i konfrontation? Finns det inget sätt att undvika en objektifiering av människan/medborgaren i samhället?

Styra eller utveckla?
Vi samlas i Chalmers lokaler i Hammarkullen, på plan 7. Arkitekten och forskaren Lars Jadelius föreläser och leder den efterföljande diskussionen. En av deltagarna relaterar Lars budskap till den pågående omstruktureringen av skolan i området. Frågorna hopas i mitt anteckningsblock: Varför blir det så här? Varför lyckas man inte förankra förändringar hos berörda parter? Hur kommer det sig att ingen möjliggör möten där sakfrågorna hade kunnat belysas från flera olika håll? Varför leder ansvar och makt upprepat till att styrandet åsidosätter delaktigheten? Hur kan man utveckla en stad?

En organisk modell
Lars visar sin modell för en öppen process, där diagnos, lärande, experiment, genomföranden och utvärderingar lutar sig mot en inkluderande idé där alla välkomnas att vara delaktiga. En romantisk modell, säger någon. En process som saknar tydliga avgränsningar eller beslutstillfällen. För mig framstår modellen som en konsensus-modell, där motstridiga intressen synliggörs och diskuteras tills alla är överens om hur man ska gå vidare till nästa steg. Där lärandet och görandet, experimenterandet och analysen hela tiden tycks hållas levande. Med en tilltro till det som utvecklas.

Legitimitet
Lars modell ger ett stöd för att identifiera vilka kunskaper och kompetenser som behövs för att komma vidare. Man skulle önska att denna typ av öppna arkitektur (Lars begrepp) kunde användas generellt i lokalsamhället, som en parallell process till de budgetrelaterade och tidsindelade beslutsprocesser som pågår. För att ge en legitimitet och utgöra en resonansbotten till de (nödvändiga) politiska beslut som måste fattas. Samhället får inte reduceras till en kontoplan.

Varje historia måste höras
Man skulle önska att alla politiker fick ta del av denna möjlighet att synliggöra historier, berättelser om hur det är att vara medborgare i dagens samhälle. För i gestaltningen ligger förståelsen och tilliten till att det andra människor värderar högt också kan bli bra för helheten. Ett sätt att formalisera vars och ens ibland outtalade vision om det samhälle var och en önskar. Visioner som handlar om så många fler nyanser än vad som kan komma fram på en valdag vart fjärde år.  Så blir framtiden så mycket bättre. När alla får en chans att formulera vad som är viktigast och vi får lyssna till varandras hjärtefrågor.

Vattnet, älven och skreden

Posted on by
Reply

SGI, Statens Geotekniska Institut, presenterade idag en unik rapport om skredrisken vid Göta Älv. 100.000 mantimmar, 20 mil älvsträckning, 2500 prover, 4000 analyser och, som stf. generaldirektör Bo Lind uttryckte det: kanske den mest omfattande och omsorgsfulla undersökning som gjorts i världen. I sammanfattning: skredrisken är stor.

Göteborg hotas från två håll.
1. De högvattenlägen, som lär bli vanligare med åren, då lågtryck i kombination med extrema västliga vindar trycker in vattenmassor i hamnen och skapar översvämningar i centrala staden. Och/eller 2. de stora vattenflöden från Vänern, som i värsta fall orsakar lerskred som dämmer upp älven. Välkommen till en ny tid. Köp inte hus nära älven.

Åtgärder
SGI föreslog insatser på 6 milliarder kronor för att skydda de områden som löper störst risk att drabbas av skred. Det handlar om 11000 fastigheter, varav en del industrier som ligger i riskzonen. SGI föreslår även att en tvärsektoriell delegation bildas som kan samla kunskap och intressenter kring dessa frågor, för att kontinuerligt analysera och föreslå åtgärder.

Anpassning till större flöden
Man har även utgått ifrån de större nederbördsmängder som klimatförändringarna medför, och vägt in behovet av att tömma Vänern på större mängder vatten för att skydda Väner-kusten från översvämning. Troligen är detta bara början på en anpassning till de klimatförändringar som kommer.

Retreat, defend, attack
Nyligen presenterade Mistra Urban Futures en studie, som behandlade hur Frihamnen kan säkras mot hoten av höjda vattennivåer i älven. Retreat, Defend och Attack var de tre, närmast militära, strategier som behandlades, dvs ung. retirera, försvara och utmana. Det senare alternativet innebär att bygga konstruktioner som tom kan flyta på vattnet och därmed stegvis anpassas till nya förutsättningar. Ingenjörsmässigt utmanande, men socialt och på andra sätt tveksamt är min bedömning.

Älvsborg
Staden vid älven, kanske borgen vid älven blir den framtida benämningen för vår stad? Även om blåvitt-supportrarna skulle ha svårt med det namnet är det frågan om inte de dubbla hoten från havet och från Vänern tills slut tvingar oss att höja garden. Det vi bygger nu ska stå i 100 år, om inte längre. Och då spelas nog inte fotboll längre, utan vattenpolo.

Länk: www.swedgeo.se

Kärnkraft leder till odemokratiskt samhälle

Posted on by
1

Det finns ett antal bekymmer med kärnkraften. Uranbrytningen. säkerhetsfrågorna, lagring av radioaktivt avfall, spridningsrisker, det orimliga att rika och fattiga länder – eller snarare stabila/instabila länder ska ha olika förutsättningar att lösa sin energiförsörjning, kopplingen till kärnvapen, sannolikheten för en större olycka (en olycka per 10 år) det mänskliga faktorn… det mesta är känt. Till raden av argument kan nu läggas ytterligare ett.

Odemokratisk teknik
Det tycks uppenbart att det samhälle som väljer att satsa på kärnkraft samtidigt inte kan värna demokratiska grundprinciper. Ett demokratiskt samhälle, som kännetecknas av en öppen debatt, transparens och medborgarinflytande får stå tillbaka för maktens behov av kontroll. I valet mellan teknokrati och demokrati blir det ständigt teknik och säkerhetsfrågor som går före det som kännetecknar våra demokratiska samhällen.

Exemplen
Vi ser med önskvärd tydlighet hur japanska myndigheter, precis som de sovjetiska i samband med Tjernobyl, undvek att beskriva läget korrekt när jordbävningen och tsunamin drabbade Japan 2011. Vi upplevde hur svenska myndigheter bagatelliserade allvarliga incidenter i Forsmark och Ringhals. Och vi ser nu hur Sydkorea agerar för att slippa diskutera kärnkraften. Man utvisar helt sonika de experter från Greenpeace som bjudits in för att delta i en debatt om kärnkraften i Sydkorea.

Världsbild
Kärnkraftens förespråkare tycks ha en övertro på teknik, logik och mekanik. Det paradoxala är hur irrationellt detta rationella resonemang blir. Med en övertro på teknikens möjligheter inkluderas åsidosättandet av demokratiska principer.

Ologisk logik
Och visst är det märkligt att det är det liberala partiet i Sverige som mest energiskt talar för kärnkraft. Det parti som historiskt sett mest energiskt borde värna demokratiska grundprinciper väljer att prioritera en teknik som banar väg för ett slutet maktsamhälle.

Läs om Sydkorea-incidenten här.

Föreningen Norden

Posted on by
Reply

Kungälv 31 mars
Föreningen Nordens generalsekreterare Bo Andersson blir närmast lyrisk när han får syn på den svarta tavlan, krittavlan, i den stora salen på Nordiska Folkhögskolan där Göteborgs- och Bohusländistriktet inom Föreningen Norden har samlats för att tillsammans med Bo diskutera utvecklingsfrågor. Intill finns en Whiteboard. Svart och vitt. Tänk om framtiden ginge att förenkla så långt.

Ansvar
Pedagogiskt, personligt och välunderbyggt målar Bo upp sin tydliga bild av den roll Föreningen Norden har att spela idag. Demokrati, med delkomponenter som jämlikhet, solidaritet, frihet och respekt, är den överordnade ideologi de allra flesta organistioner utgår ifrån och ser som en deluppgift att försvara. Samhällsidén i Norden bärs upp av några mycket centrala idémässiga och konkreta fundament. Och, menar Bo, denna samhällsidé måste leva och utvecklas. Metoden är kulturyttringar, möten, kontakter. Ansvaret skulle kunna vara Föreningen Nordens.

Kärnan
Det finns 600 nordiska samverkansorganisationer. Föreningen Norden skulle kunna ha ansvaret för att samhällsidén som sådan hålls levande och utvecklas. Och så fylls svarta tavlan av nyckelbegrepp, samhällsområden, åtgärder, initiativ och möjligheter. Tydligt framstår en mångfacetterad och tidlös bild av vad ett samhälle egentligen är.

Meningsfullt
Gruppdiskusionerna blir vitala och idérika. Stort blandas med smått. Målgrupper, arbetssätt, varumärke… som sutte vi i vilket styrelserum som helst. Portalfraser bollas – ”Folkrörelse för nordisk samverkan” och ””Det är vi som kan Norden”. De flesta åker hem – är mitt intryck – med en stärkt känsla av att delta i något meningsfullt. Om några månader formaliseras diskussionerna i antagna styr- och åtgärdsdokument.

Värde och kriterier
Personligen ser jag de nordiska samhällena som värdefulla förebilder för andra regioner. (Läs även det jag skrev nyligen efter Jan Eliassons föredrag i Borås). När de nordiska länderna för sig själva, på såväl politisk nivå som på förenings- och medborgarnivå klargjort värdet av och de viktigaste kriterierna för den typ av stabila samhällen vi åstadkommit i Norden, då finns möjlighet att använda denna nordiska modell som förebild i andra regioner. Baltikum, Balkan och Nordafrika är några sådana områden.

Städer och regioner viktiga
I takt med att gränser mellan länder minskar i betydelse och människor, varor och idéer flödar – inte minst tack vare internet – kommer stegvis, tror jag, betydelsen av nationalstaten att minska. Städer och regioner blir viktiga för våra dagliga liv och trygghetssystem. Och får kulturer utvecklas i respekt och frihet kan också nya gränslösa samarbeten bli möjliga. Sovjet och Jugoslavien är exempel på statsbildningar som byggde på tanken att gränser utgjorde murar. När back-packergenerationen, som vant sig att resa över hela världen, hamnar i beslutsposition får vi i bästa fall se många av de konstgjorda hindren försvinna. Och det är då modeller för samverkan behövs. Då måste Norden visa hur likheter och skillnader på en mängd olika områden blir till en stark fördel.

Likheter och skillnader
Och samtidigt måste vi själva bättre ta vara på den resurs som personer födda i andra kulturer utgör. Likheter och skillnader, svarta tavlan och Whiteboarden, utgör kontrasterna som gör landskapet vackert, som gör grytan välsmakande. Det ska bli spännande att följa utvecklingen för Föreningen Norden, som vill ta ansvar för samhällsidén.

FN, skogen och REDD+

Posted on by
Reply

Raporteringen från klimatförhandlingarna sedan COP15 i Köpenhamn år 2009, då förväntningarna var högt uppskruvade har präglats av huvudbudskapet att ”ingenting händer”. Att det inte riktigt stämmer fick jag klart för mig idag.

REDD+
UNFCCC, FN:s ramkonvention för klimatförändringar, har beslutat om ett system för minskade utsläpp som härrör från avskogning och utarmning av skog. Systemet ska bevara skog, bidra till bättre skötsel av skog och öka mängden skog genom att länder antar strategier och handlingsplaner, fastställer referensnivåer, övervakar och rapporterar åtgärder m.m. Länder ska också kartlägga orsaker till avskogning, klarlägga ägarförhållanden, inkludera intressenter som ursprungsbefolkningar, bevara biologisk mångfald, främja ett uthålligt, rättvist skogsbruk som också tar hänsyn till ekosystemtjänster m.m.

Guyana – ett exempel
Idag lyssnade jag till en expert, Dr Sandra Brown från Winrock International, USA, som föreläste på Göteborgs Universitet. Som lekman är det inte helt enkelt att förstå de detaljer Sandra beskriver, men en relativt tydlig bild framträder i alla fall. På det stora hela är läget ganska bekymmersamt. Guyana, som tidigare var brittiskt, blir ett case som Sandra lyfter fram. En litet land i tropikerna med en miljon invånare, men med stora mineraltillgångar. Just skogsavverkningen i samband med gruvdrift, vägbyggen osv blir en intressekonflikt när ett fattigt land vill dra nytta av sina tillgångar.

Kvalitet i data
För mig blir det också väldigt tydligt att fokus för Sandra ligger på att kvalitetssäkra metoder, mätsystem och data. GIS-system, pixlar, 18,5 km fyrkanter, kluster- och single plottningar… det är många tekniska detaljer som intresserar henne. Och det är naturligtvis viktigt. Hur mäter vi? Hur vet vi att mätdata är korrekta? Vilka slutsatser kan man dra av mätserier med och utan åtgärder? Vad betyder referensdata? Vad betyder det att skog ömsom brukas för odling, ömsom tillåts växa? Är det skog då?

Vårt fokus
Samtidigt noterar jag att hon inte på dryga timmens föreläsning en enda gång talar om biologisk mångfald, inte en enda gång om ökenutbredningen, inte en enda gång om urtsprungsbefolkningarnas situation. Troligen inte för att hon ignorerar frågorna, utan för att hennes tema för dagen och fokus ligger någon annan stans.
Och det är väl så hela samhället just nu fungerar. Vi vet vad som är problemet, men vårt fokus är någon annan stans.

Så – slutsats? Är det bra?
Det är positivt att en majoritet av FN:s länder ställt sig bakom REDD+, metoder och system sätter sig och beslut på regional och nationell nivå har därmed en chans att bygga på verkliga fakta. Forskarvärlden gör vad man kan för att underbygga för beslut. Att allt tar tid och att avskogningen bara står för en mindre del av CO2-utsläppen bidrar säkert till att REDD+ hamnat under journalisternas radar. Men ibland sker det stora i det lilla. Alternativet är ju klart sämre: att inte göra något.

Länkar:
www.un-redd.org
www.focali.se – ett svenskt forskarnätverk.

Mistra Urban Futures

Posted on by
Reply

I serien Mellanrum på Stadsmuseet lyssnar jag till Lars Reutersvärd, som är chef på Mistra Urban Futures. Några av hans viktigare besked under ett intressant föredrag är:
” Det behövs teknikskiften i stor skala för att göra verklig skillnad. Det räcker inte med små förändringar på ett par procent. Vi måste skala upp våra lösningar och göra saker betydligt bättre. Om några decennier bor ytterligare 3 miljarder människor i städer. Det är den utmaningen vi ska förhålla oss till. Mistra Urban Futures vill bidra med mer normativ kunskap än vad som är vanligt i den akademiska världen.”

Intryck från världen
Lars har en bakgrund som arkitekt och från internationellt arbete i Vietnam och Kenya, när han inte varit professor i Lund. Just Afrika återkommer Lars ofta till. ”Köper du en tomat på marknaden i Nairobi är det 50% chans att tomaten har odlats inne i staden.” Över huvud taget ser Lars städerna med lite andra ögon än vi är vana vid. Han ser bland annat en tendens att de stora städerna blir så viktiga för länders ekonomier att städerna delvis kommer att ta över nationalstatens uppgifter.

Fair, green, dense
Rättvis, grön och tät. Så ska staden i Mistra Urban Futures vision se ut. Och, betonar Lars, i den ordningen. Och i nätverket av universitet ingår universitet i Shanghai, Kapstaden, Manchester och Kisumu (Kenya). Samarbetet mellan dessa universitet utgör grunden för Mistra Urban Futures möjligheter att komma med förslag som har relevans på global nivå.

Avvägningen: Socialt, ekonomiskt, miljömässigt
Jag får möjlighet att ställa några frågor till Lars Reutersvärd. Framför allt vill jag veta hur man tänker sig hjälpa till med det som nu är viktigare än någonsin: hur ska verktyg för att underlätta avvägningen mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter tas fram? Sedan 1987 har dessa tre aspekter ständigt upprepats som ett slags mantra. Men det väsentliga är ju att hitta den rimliga avvägningen mellan aspekterna. Under lång tid har ekonomin oftast gått före på bekostnad av ekologi och sociala aspekter. Ska Mistra Urban Futures lyckas i sin ambition att bidra i utvecklingen av hållbara städer måste nya beslutsmodeller tas fram. Svaret från Lars andas hoppfullhet och lärandeprocess. Gott så. Men bevakningen av frågan fortsätter.

Länk: http://www.mistraurbanfutures.se/

Klimatet – dags för mobilisering

Posted on by
Reply

På DN Debatt gick det att läsa 26 mars att det syns ”Ingen effekt av att Sverige går före i klimatpolitiken”, en artikel av Michael Hoel, professor i nationalekonomi. Läs gärna originaltexten här.

Sant – förändringar i Sverige är svårmätbara
Vill man föra i bevis att det vi gör i Sverige inte ger något mätbart avtryck i världsutvecklingen är det relativt lätt att belägga. Våra cirka 80000 fat olja om dagen utgör bara en promille av världskonsumtionen på drygt 80 miljoner fat om dagen. En promille är svårt att mäta. Och i vilket diagram som helst försvinner en sådan avvikelse särskilt om det är någon enstaka procent av denna promille som ska redovisas. Vi närmar oss då ppm-nivån, nano-nivån, där förändringar blir nästintill osynliga.
OK. Så långt är det sant – det syns inte vad vi gör.

Racet
För 250 miljoner år sedan kollapsade jordens ekosystem totalt. Systemen tippade, syrehalten skönk, svavelhalten steg, landlevande djur och växter dog i stor utsträckning ut. Denna katastrof tog enligt vetenskapen 10000 år att förverkliga. Nu går racet hundra gånger fortare. På hundra år räknar man med att vi passerar den tipping point, då processerna blir oåterkalleliga och mänskligt liv så som vi vant oss vid blir omöjligt att upprätthålla.

Dagens politik hjälper inte
Professor Hoel landar i slutsatsen att det skulle behövas ” en annorlunda politik än dagens, som med bättre precision påverkar sannolikheten för ett teknikgenombrott av global betydelse.” Dvs dagens klimatpolitik gör varken till eller från – den leder inte till klimatavtal, tekniköverföring eller indirekta åtgärder, som spelar någon roll. Tvärtom finns risken att produktion (och koldioxidutsläpp) flyttar till andra länder och där kanske tom till ökade utsläpp enligt artikeln i DN.

Mobilisering
Vägvalet blir således tydligt. Resignation – det spelar ingen roll vad Sverige gör. Eller mobilisering – nu gäller det att hitta nya, bättre instrument som åstadkommer verklig förändring. Innan det är för sent. Och också att inse att klimatfrågan inte enbart är en fråga för politiker. Företag, föreningar och enskilda – alla har ett ansvar att agera.

 

 

Lägesrapport: Havsmiljön

Posted on by
Reply

Göteborg 26 mars
Den nya Havs och Vattenmyndigheten bjöd in till ett välbesökt seminarium om God Havsmiljö 2020. Sakligt och välunderbyggt lotsades vi igenom skogen av EU-beslut, Havsmiljöförordningar, målsättningar, miljökvalitetsnormer, gränsvärden, riktvärden, deskriptorer, indikatorer, tidsplaner och remissförfaranden. Kustfiskare, vattenvårdare, journalister, toxikologer, och andra forskare och experter ägnade en eftermiddag åt ämnet.

Remissförfarande
Thomas Johansson, som ansvarar för enheten Hållbart nyttjande och maritima frågor vid myndigheten, berättade att dagens seminarium var ett led i remissförfarandet. Ett sätt att kommunicera det förslag som nu föreligger. För att ladda ner rapporten och kunna avge ett remissvar före den 16 april – se länkar längst ner.

GES = god miljöstatus
Ett bestående intryck av dagen är att EU-kommissionen och medlemsstaterna nu tycks ha lagt gunden till ett gemensamt arbete för att rädda havsmiljön. Systemet för nuläges-beskrivning, mätdata, analys mot kriterier och miljökvalitetsnormer och åtgärdsförslag tycks vara genomtänkt. Allt arbete är naturligtvis inte klart och innan man går för långt in i sitt systembygge -så uppfattade jag syftet – vill myndigheten stämma av sitt arbete med berörda och sakkunniga: Tänker vi rätt? Har vi missat något?

Känsla
Jag fick en känsla av att trögheten inom EU, regelverken och dess tillämpningar ställd i relation till hur bråttom det är att komma igång med korrigerande åtgärder för att få ett hav och ett fiske i balans är det största problemet. Vetenskaplighet, samordning och väl underbyggda beslut behövs. Samtidigt måste vi inse att det brådskar om vi inte ska hamna i ett läge där väl motiverade åtgärder sätts in för sent. Att vi visste vad vi skulle ha gjort, men att tiden rann ut. Hur man elegant löser detta dilemma tål att fundera på.

Ekonomi och sociala faktorer
Ett särskilt avsnitt handlar om kostnader för ekosystemtjänster. Det är ett berömvärt angreppssätt. Den analys som presenterades var möjligen lite väl yvig. Kustnära industri inkluderades inklusive pappersbruk, kärnkraftverk osv. För att visa på vilken nytta havet/vattnen gör i vårt samhälle. Det rimliga vore kanske att differentiera och särskilja den industri som har en direkt koppling till havets biologi (fisket med industri), havets energi (havsbaserad vindkraft), havets estetik med turism och fritidsliv osv. För att särskilja dessa från verksamheter som hamnat nära havet av logistikskäl (raff:en etc). En kuriosafakta dök upp bland alla siffror: 178 kr är vi beredda att betala för att ha tillgång till hög kvalitet på vårt hav. Varje gång. Jag tillåter mig dock att tvivla på denna uppgift, eftersom svaret avgörs av hur frågan ställts. Mot bakgrund av kritiken mot trängselskatten i Göteborg tror jag att en havsnyttjaravgift på 178 kr per person är helt orealistisk. Grundfrågan är dock intressant. Vad är vårt rena vatten värt? Är det vatten värt – eller mer ?

Myggor och kameler
En toxikolog i publiken påpekade att indikatorer på 33 eller snart 50 förorenande ämnen i våra vatten bara motsvarar 0,02 procent av alla kända ämnen i omlopp. Hur framtidssäkrar vi mätningar så att vi hjälper kommande generationer att hitta framtidens motsvarigheter till PCB och DDT? Och hur ska vi tolka en indikation på att havsörnar föder mer än en unge per år? Är miljön bra om så sker?

Pessimism
Representanterna från Havs- och Vattenmyndigheten höll med om problemet och trodde dessvärre även att ett bottentrålningsförbud knappast är sannolikt. Man var även tämligen säker på att den biologiska mångfalden kommer att minska både till år 2020 och till år 2050. Detta trots att åtgärder planeras att sättas in från år 2015.

Opinionsbildning
Jag nämnde för en av presentatörerna att det är viktigt att myndigheten är tydlig, så att media kan fånga upp frågorna, vilket gör att medborgare och konsumenter blir informerade, vilket i sin tur skapar utrymme för politiker att agera i. Detta samband kan aldrig nog poängteras.

Och nu…
Ska man vara orolig eller hoppfull? Frågan hängde i luften. Mycket hänger på hur media plockar upp sakfrågorna och hjälper allmänheten att förstå komplexa samband mellan bruk och överbruk, mellan gratis ekosystemtjänster och lagstiftning, mellan ett levande hav och ett kollapsat.

Länkar: www.havochvatten.se/om-oss/pa-regeringens-uppdrag/remisser-och-yttranden.html för nerladdning och
www.eprint.se/God_havsmiljo_2020.htm för att beställa ett utskriftseemplar.

 

Rapport: CSR lönsamt!

Posted on by
2

Vinnare: De goda
Det tycks löna sig att ta ansvar. Åtminstone om man ska tro tre professorer från Harward Business School som i sin forskning följt 180 olika företag från 30 branscher under 18 år och upptäckt tydliga samband mellan företagens CSR-åtagande å ena sidan och aktievärde och företagens ekonomiska resultat å den andra. Doing well is doing good.

Invändningar
Genast ska sägas att det som kommit fram inte är den slutliga rapporten, att de 180 företagen tycks vara USA-baserade, att företagen därmed har en större spridning i sitt ansvar för anställda, de anställdas hälsa etc. Det är därmed inte säkert att forskningsresultaten är direkt överförbara till svenska förhållanden. Men för amerikanska företag är rapporten naturligtvis i högsta grad relevant. Det går bättre på börsen och i resultaträkningen för de företag som tar ansvar.

Metod och huvudresultat
Man delade in företagen i två grupper, med höga respektive låga åtagandenivåer, enkelt uttryckt företag med respektive utan policies för miljö och sociala frågor. Med 1993 som startår, då grupperna av företag låg på en likanivå, följde forskarna börsvärde och resultat hos företagen fram till år 2010. Företagen med ett aktivt CSR-arbete gick på alla sätt bättre ekonomiskt än de som inte antog sådana planer eller policies.

Djupare analys
Företag med B2C-inriktning, dvs som vänder sig till slutkonsument, hade märkbart ännu bättre resultat om de arbetade med CSR-frågor än om de inte gjorde detta.
Forskarna drar också slutsatsen att företag som antagit CSR-policies tenderar att agera och planera mer långsiktigt än övriga företag. Det är kanske inte så överraskande; det företag som inte bryr sig sina anställdas eller underleverantörers hälsa och som bortser från företagets miljöpåverkan lokalt och globalt ser förmodligen sin affärsidé ur ett mycket kortsiktigt perspektiv. Resurser och omgivning blir utbytbara. Men det intressanta är att de således inte vinner i aktievärde eller i vinst på att bete sig så!

Uppmuntran
För oss som bryr oss om Sveriges och Västsveriges näringsliv och en hållbar, framtidssäkrad, utveckling är rapporten emellertid en klar uppmuntran:
Yes !
Det lönar sig ekonomiskt att ta ansvar ! Både ur investeringssynpunkt och ur resultatsynpunkt. Att strunta i miljö, arbetsförhållanden och andra sociala parametrar är inte smart. Bilden av den elake kapitalisten bleknar bort i historieböckerna.

Länk till arbetsmaterialet från Harward.